15.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/153

1.1

Kommittén betonar att deltagande och medbestämmande är en grundförutsättning för att man på rätt sätt ska kunna konkretisera, utforma och genomdriva politiska förändringar och strukturreformer.

Kommittén framhåller följande:

1.2

Kommittén framhåller behovet av en starkare europeisk ekonomisk styrning för att förbättra förutsättningarna för en valutaunion som fungerar bättre och för alla. Samtidigt är det dock viktigt att man drar lärdom av det som har hänt. I det avseendet är social och civil dialog en nödvändighet för både ekonomin, statsfinanserna och den sociala sammanhållningen.

1.3

Kommittén välkomnar kommissionens förslag att utarbeta en resultattavla med sysselsättningsindikatorer och strukturell uppföljning av de nationella sysselsättningsplanerna. De europeiska arbetsmarknadsparterna bör involveras på nära håll i utarbetandet av den här resultattavlan med indikatorer och kriterierna för bedömning av de nationella sysselsättningsplanerna.

1.4

När det gäller lönebildningen vill kommittén göra kommissionen uppmärksam på att löner och löneförhandlingar faller inom arbetsmarknadspartnernas behörighetsområde enligt EU-fördraget.

1.5

Kommittén uppmanar därför de politiska beslutsfattarna i Europa att strukturellt förankra den sociala dialogen och det civila samhällets delaktighet i de olika politiska processer som är kopplade till Europa 2020-strategin. Erfarenheterna i praktiken visar att tyngdpunkten har förskjutits från den nationella nivån till den europeiska, vilket innebär att funktionen hos och kvaliteten på den sociala dialogen och det civila samhällets delaktighet försvagas på nationell nivå.

1.6

Kommittén anser att det är av största vikt att de europeiska arbetsmarknadsparterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen, via den europeiska sociala dialogen och det organiserade civila samhället, i ett tidigt skede görs delaktiga i utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten och i fastställandet av prioriteringar för sysselsättningsdirektiven och de breda ekonomiska riktlinjerna.

2.1

Den 30 maj 2012 publicerade Europeiska kommissionen ett meddelande om ”Insatser för stabilitet, tillväxt och arbetstillfällen” (COM(2012) 299). Meddelandet utgör en brytpunkt i den europeiska planeringsterminen. Denna inleds med den årliga tillväxtöversikten som kommissionen utarbetar och avslutas med konkreta landsspecifika rekommendationer som godkänns av Europeiska rådet.

2.2

På kommissionens begäran har Europeiska ekonomiska och sociala kommittén beslutat att utarbeta ett yttrande om meddelandet om ”Insatser för stabilitet, tillväxt och arbetstillfällen”. Detta yttrande är inriktat på en specifik aspekt, i första hand arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets gemensamma ansvar och deras möjliga bidrag. EESK understryker den roll som de kan spela i utformningen och tillämpningen av politiska strategier som syftar till att återskapa ekonomisk tillväxt, skapa fler och bättre jobb och återställa finansiell stabilitet.

Med yttrandet avser kommittén att efter en analys av vissa bestämda politikområden utarbeta rekommendationer om hur arbetsmarknadsparterna och företrädare för det organiserade civila samhället i medlemsstaterna kan spela en större, effektivare och mer avgörande roll i samband med den europeiska planeringsterminen. Dessutom planerar kommittén att i nästa skede utarbeta ett yttrande om den årliga tillväxtöversikten 2013, där alla de stora politikområden som kommissionen tar upp kommer att analyseras.

2.3

Kommittén konstaterar först och främst att kommissionen i sitt meddelande enbart hänvisar till arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets roll på tre områden: humankapital, löner och ”förändring” som en allmän fråga (se vidare punkt 4.1). Här vill dock kommittén omedelbart betona att den sociala och civila dialogen omfattar betydligt fler frågor och områden, såsom innovation, ekonomiska reformer, industripolitik, hållbar utveckling, företagande, fler och bättre arbetstillfällen, fattigdomsbekämpning och socialt skydd. Med detta yttrande vill kommittén därför först understryka vikten av social och civil dialog (avsnitt 3) för att därefter gå in på de tre specifika områden där kommissionen i sitt meddelande uttryckligen hänvisar till dialogens roll (avsnitt 4). I den sista delen lägger kommittén fram ytterligare förslag till strukturell förankring av dialog och deltagande i den politiska dagordningen för Europa 2020.

3.1

Kommittén betonar att deltagande och medbestämmande inte är något överflödigt krav, utan en grundförutsättning för att man på rätt sätt ska kunna konkretisera, utforma och genomdriva politiska förändringar och strukturreformer.

3.2

Kommittén vill med eftertryck framhålla för Europeiska kommissionen, Europeiska rådet och andra politiska aktörer på både nationell och europeisk nivå hur viktigt det är att den sociala och civila dialogen respekteras strikt. Det tjänar ingenting till att göra välformulerade uttalanden om vikten av deltagande och därefter ändå genomföra de ursprungliga politiska ambitionerna utan att beakta de bidrag och förslag som förts fram av arbetsmarknadsparterna på fältet. En sådan inställning skadar det sociala kapitalet och samhällets förtroende och leder i slutändan till sociala och ekonomiska låsningar.

3.3

I det sammanhanget finns också den s.k. övergripande klausulen (i artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Genom den åläggs Europeiska unionen att beakta specifika sociala kriterier och målsättningar i samband med utformningen och genomförandet av politik och aktiviteter. Det gäller i synnerhet främjandet av en hög sysselsättningsnivå, adekvat social trygghet, bekämpning av social marginalisering, hög utbildnings- och fortbildningsnivå samt högt hälsoskydd. Arbetsmarknadsparternas deltagande i politiken är en logisk och nödvändig följd av denna övergripande klausul.

4.1

Kommittén konstaterar att kommissionen i sitt meddelande hänvisar till arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets roll och betydelse på tre områden: Följande stycken citeras från kommissionens meddelande:

4.2

Kommittén ställer sig först och främst positiv till att kommissionen vill involvera arbetsmarknadens parter och organisationer inom det civila samhället på åtminstone de här tre specifika områdena. Samtidigt vill kommittén dock framföra följande anmärkningar.

4.3

Kommittén framhåller behovet av en starkare europeisk ekonomisk styrning för att förbättra förutsättningarna för en valutaunion som fungerar bättre och för alla. Samtidigt är det viktigt att man drar lärdom av den pågående utvecklingen. Om det skulle visa sig att ett en viss ekonomisk politik leder till att tillväxten återigen saktar av och att olika ekonomier i Europa drabbas av ny ekonomisk nedgång som hotar både stabiliteten (underskott och skuldkvoter som förblir höga) och den sociala sammanhållningen (hög och växande arbetslöshet) måste de politiska beslutsfattarna ta detta på allvar och lägga om den politiska kursen. Syftet med den sociala dialogen är att utveckla en bättre politik som får stöd av en bred allmänhet och inte att mot bättre vetande envist hålla fast vid en politik som har visat sig vara ödesdiger för både ekonomin, statsfinanserna och den sociala sammanhållningen.

4.4

Kommittén välkomnar kommissionens förslag att utarbeta en resultattavla med sysselsättningsindikatorer och strukturell uppföljning av de nationella sysselsättningsplanerna. De europeiska arbetsmarknadsparterna bör tilldelas en betydande roll i utarbetandet av den här resultattavlan med indikatorer och kriterierna för bedömning av de nationella sysselsättningsplanerna.

4.5

Det tredje område där kommissionen uttryckligen hänvisar till aktörerna och parterna på arbetsmarknaden är löneområdet, där reformen av lönesättningssystemen, såsom kommissionen uttrycker det, ska ske i ”samråd” med arbetsmarknadens parter. Kommittén vill göra kommissionen uppmärksam på att inte bara löner och löneförhandlingar utan även själva lönesättningssystemen i ett stort antal medlemsstater faller inom det självständiga behörighetsområdet för arbetsmarknadens parter, som förhandlar fram och sluter kollektivavtal om dessa frågor. Arbetsmarknadsparternas självständiga förhandlingsroll får inte reduceras till en ren samrådsrunda. Rätten till dialog får inte begränsas till en ren rätt att ge råd. Arbetsmarknadsparternas och den sociala dialogens självständighet bekräftas för övrigt i artiklarna 152 och 153.5 i EU-fördraget, där det bl.a. fastställs att EU måste respektera de nationella systemen för relationer mellan arbetsmarknadens parter. Mot denna bakgrund är ”samråd” med arbetsmarknadens parter i samband med en reform av exempelvis indexeringsmekanismer fullständigt otillräckligt och rentav olämpligt, särskilt när sådana indexeringsmekanismer i den berörda nationella modellen för social dialog förhandlas fram och fastställs av arbetsmarknadsparterna själva genom kollektivavtal.

När det gäller själva kärnfrågan undrar kommittén om kommissionen inte fäster alltför stor vikt vid betydelsen av negativa lönejusteringar. En närmare analys av de landsspecifika rekommendationer som åtföljer kommissionens meddelande visar att för 16 av de 17 medlemsstater som fått en rekommendation från kommissionen beträffande löner syftar rekommendationen till att försvaga lönedynamiken genom antingen reformer av indexeringen, begränsning av minimilönerna, decentralisering av löneförhandlingarna eller ökad löneflexibilitet för de lägsta lönerna. Den obalans som kännetecknar den europeiska valutaunionen är dock i första hand av strukturell karaktär och beror främst på att globaliseringen har påverkat olika medlemmar i valutaunionen på olika sätt (fotnot: hänvisning till IMF: External Imbalances in the Euro Area, arbetsdokument 12/136, 2012). Att man inte kan vinna konkurrensen med låglöneländerna genom att sänka lönerna är ett faktum.

5.1

Slutligen vill kommittén uppmana de politiska beslutsfattarna i Europa att strukturellt förankra den sociala dialogen och idén om det civila samhällets deltagande i de olika politiska processerna. Av olika skäl och inte minst på grund av de institutionella reformer som kommissionen hela tiden genomför på dessa politikområden visar erfarenheterna i praktiken ju att den europeiska beslutsprocessen får större och större inflytande på dialogen och det civila samhällets deltagande på nationell nivå. I detta sammanhang anser kommittén det vara helt oacceptabelt att dialogen och det civila samhällets delaktighet på nationell nivå degraderas till en ”skendialog” genom att de nationella dialogtraditionerna urholkas eller rentav inte alls respekteras längre (problem med beaktandet av tidsplanen vid dialogförfaranden och centralisering av utarbetandet av reformplaner till nationella instanser som har begränsade eller inga kopplingar till social eller deltagarinriktad dialog).

5.2

I linje med den europeiska planeringsterminens tidsplan föreslår kommittén följande: