27.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 225/127

—

Regionkommittén uttrycker sin glädje över det faktum att ESF bevarar sin karaktär som strukturfond och förblir ett fast rotat inslag i EU:s sammanhållningspolitik, i stället för att omvandlas till sektorspolitik.

—

Kommittén tvivlar dock fortfarande på om den blygsamma ökningen av fondens budget kommer att vara tillräcklig för att stödja de ambitiösa mål som satts upp för fonden

—

Vi begär att man redan nu ska försöka finna en annan rättslig grund (än ESF) som lämpar sig bättre för att ta itu med frågan om livsmedelsbistånd till de fattigaste.

—

Kommittén är orolig över att en fullständig tillnärmning av ESF till målen i Europa 2020-strategin kan leda till begränsningar av fondens uppdrag inom sammanhållningspolitiken, såsom den fastställs i fördraget (t.ex. jordbruksområden, områden som går igenom industriell omvandling, öar, gränsområden och bergsområden).

—

ReK beklagar att flexibilitet på arbetsmarknaden (flexicurity) inte omnämns alls, även om detta är en integrerad riktlinje (nummer 7) i Europa 2020-strategin.

—

Kommittén uppskattar förslaget om att varje medlemsstat ska anslå åtminstone 20 % av det totala stödet från ESF till det tematiska målet att ”främja social inkludering och bekämpa fattigdom”.

—

Även om kommittén välkomnar strävan efter inriktning på tematiska mål, motsätter den sig det sätt och det förfarande som kommissionen har valt för att uppfylla detta mål och förespråkar större flexibilitet.

—

Kommittén är besviken över att bestämmelsen i artikel 6 i förslaget till förordning som handlar om ”medverkan av partner”, precis som skäl 9 fullständigt saknar en referens till de lokala myndigheterna, och endast nämner arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer.

—

Kommittén frågar sig varför kommissionens förslag inte innehåller bestämmelser om ett gränsöverskridande och mellanregionalt samarbete parallellt med det mellanstatliga samarbetet.

—

ReK välkomnar hänvisningen till att det ”krävs aktiv medverkan av regionala och lokala aktörer” för att genomföra Europa 2020-strategin och till möjligheten att använda territoriella pakter för att uppnå detta mål men skulle föredra att utsträcka användningen till andra fonder.

Föredragande

Konstantinos SIMITSIS (EL–PSE), borgmästare i Kavalla

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1081/2006

COM(2011) 607 final – 2011/0268 (COD)

1.

Regionkommittén uttrycker sin glädje över det faktum att Europeiska socialfonden (ESF), som är ett oersättligt verktyg för att främja sysselsättningen och den sociala integrationen samt bekämpa fattigdomen, bevarar sin karaktär som strukturfond och förblir ett fast rotat inslag i EU:s sammanhållningspolitik, i stället för att omvandlas till sektorspolitik efter 2013.

2.

ReK uppskattar att man bevarar, omorganiserar och berikar de grundläggande tematiska målen för ESF:s insatser, som uppgår till fyra kategorier som var och en innehåller ett betydande antal prioriterade investeringar.

3.

Kommittén välkomnar särskilt att insatserna för ”social integration och för att bekämpa fattigdom” har fördjupats genom att det blivit ett grundläggande tematiskt mål i ESF, I synnerhet nu då social trygghet är absolut nödvändig under den allvarliga ekonomiska kris som drabbar ett stort antal EU-medborgare.

4.

ReK välkomnar förslaget att i någon mån öka ESF:s tillgängliga medel, som kommer att uppgå till 84 miljarder euro och stå för 25 % av den totala budgeten för sammanhållningspolitiken under perioden 2014–2020 (i jämförelse med ungefär 75 miljarder euro och 23 % under innevarande programperiod).

5.

Kommittén tvivlar dock fortfarande på om denna blygsamma ökning kommer att vara tillräcklig för att stödja de ambitiösa mål som satts upp för fonden, inte minst eftersom den i verkligheten är lägre, i och med att det i minimibeloppet för ESF även ingår 2,5 miljarder euro i livsmedelsbistånd till de fattigaste som överförts från den gemensamma jordbrukspolitiken till ESF.

6.

Regionkommittén vill framföra vissa betänkligheter när det gäller att livsmedelsbistånd till de fattigaste, en angelägenhet som ReK i princip stöder helhjärtat, ska omfattas av målen i artikel 162 i EUF-fördraget. Vi konstaterar också att livsmedelsbistånd till de fattigaste inte nämns i förslaget till förordning om ESF och dess insatsområden (dvs. i artikel 3 om stödets omfattning). Följaktligen begär vi att man redan nu ska försöka finna en annan rättslig grund (än ESF) som lämpar sig bättre för att ta itu med frågan om livsmedelsbistånd till de fattigaste.

7.

Frågan är om man inte under den här perioden av allvarlig ekonomisk kris med dramatiska sociala konsekvenser för Europa borde sätta upp mer ambitiösa mål för finansieringen av sammanhållningspolitiken i allmänhet och ESF i synnerhet.

8.

Kommittén beklagar att kommissionen ännu en gång inte har tagit till sig ReK:s synpunkter på hur man ska beräkna framsteg, dvs. med kriterier som går längre än BNP och som omfattar ekonomiska, sociala och miljörelaterade parametrar.

9.

ReK uppmanar kommissionen och övriga ansvariga EU-organ att påskynda insatserna för att ta fram den mer aktuella statistiken för medlemsstaterna för 2009–2011 och för de lokala och regionala myndigheterna för 2008–2010 (och inte 2007–2009 respektive 2006–2008), så att den ytterst dåliga ekonomiska konjunkturen avspeglas mer exakt och ESF kan svara mot de ökade kraven. Enligt principen om likhet inför lagen anser kommittén att de metoder som används för att fördela medlen bör säkerställa att regioner som fortfarande omfattas av konvergensmålet alltid och utan tvivel ska vara berättigade till mer stöd än de som befinner sig i övergångskategorin.

10.

Kommittén är emot alla tankar på att anta makroekonomiska villkorsklausuler, särskilt för ESF, eftersom en tillämpning av sådana skulle innebära en bestraffning av de lokala och regionala myndigheterna och i slutändan även av de människor som ska gynnas av fonden – vilka enligt artikel 2.3 i förslaget till förordning är utsatta grupper som långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning, invandrare, etniska minoriteter, marginaliserade grupper och människor som står inför social utestängning samt företag – genom eventuella förseningar från centralförvaltningens sida när det gäller att främja reformer som man har bundit upp sig för inom ramen för de nationella reformprogrammen.

11.

Kommittén är orolig över åtskilliga punkter i kommissionens förslag, till exempel dem med koppling till tematisk koncentration eftersom de kommer att minska möjligheterna att skräddarsy ESF-stödet i förhållande till enskilda regioners särskilda behov och förutsättningar. Dessa kan komma i konflikt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

12.

Regionkommittén erinrar om att kommissionen enligt fördragen måste respektera subsidiaritetsprincipen (som är ett område av särskilt intresse för ReK), eftersom det enligt artikel 2 i Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna föreskrivs att vid rådfrågningarna av kommittén inom ramen för antagandet av en rättsakt ”ska i förekommande fall den lokala och regionala dimensionen av de planerade åtgärderna beaktas”. Vidare anges i artikel 5 i samma protokoll att kommissionens förslag måste åtföljas av en motivering. Eftersom det nuvarande förslaget inskränker sig till en ofta generell och vag maning om att det krävs effektivitet i ESF:s insatser kan detta krav knappas anses vara uppfyllt.

13.

Vi vill understryka att man med de föreskrivna mycket små obligatoriska procentsatserna, små fördelningsbelopp och begränsningar av inriktningen på tematiska mål och det mellanstatliga samarbetet löper risk att kommissionen – från att ha varit en strategisk partner och rådgivare – omvandlas till att bli en kontrollinstans, som bara ska verifiera och bekräfta att medlemsstaternas och regionernas programplanering rättar sig efter EU-kriterierna, vilka kan skilja sig mycket från deras behov.

14.

ReK stöder förslaget om att skapa en ny mellankategori för regionerna, där BNP ligger på mellan 75 % och 90 % av unionens BNP, och att säkerställa alla EU-regioners rätt att dra nytta av ESF:s insatser, också de som ofta möter problem med social sammanhållning på grund av att det inom regionen finns områden med fattigdom och eftersatthet, även om de egentligen inte har någon utvecklingsmässig eftersläpning i förhållande till det statistiska genomsnittet.

15.

ReK anser dock att det nya sättet att kategorisera regionerna inte får leda till en dramatisk minskning av det stöd som regionerna har fått under innevarande programperiod, och begär att man ska införa en säkerhetsventil som innebär att regionerna under perioden 2014–2020 inte ska få ett stöd som är mindre än två tredjedelar av det stöd som de fick under perioden 2007–2013.

16.

Kommittén välkomnar initiativet att prioritera ESF:s deltagandeandel, men anser att den bör minskas för att göra den mer proportionerlig och ge medlemsstaterna och regionerna den flexibilitet de behöver för att kunna planera – en planering som måste göras så nära de lokala möjligheterna och problemen som möjligt.

17.

ReK hävdar att de föreskrivna lägsta andelarna för ESF:s deltagande per regionkategori måste uppfattas som vägledande, så att det blir möjligt att betrakta varje region för sig vid förhandlingar om partnerskapsavtal.

18.

Kommittén anser att det är positivt att sträva efter samordning och konsekvens i insatserna från EU:s olika strukturfonder och särskilt efter komplementaritet mellan Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och ESF inom ramen för sammanhållningspolitiken och Europa 2020-strategin, vilket kan leda till viktiga synergier.

19.

Kommittén välkomnar strävan efter att arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer ska inbegripas i förfarandena för att planera och genomföra ESF:s insatser.

20.

Kommittén vill dock framhålla att kommissionen hyser en omfattande misstro gentemot de lokala och regionala myndigheterna, något som ReK ogillar. De lokala och regionala myndigheterna är och måste vara huvudaktörer vid planeringen och genomförandet av de operativa programmen.

21.

Kommittén värdesätter den grundläggande vägledande principen om att binda samman ESF:s åtaganden och insatser med Europa 2020-strategin om smart och hållbar tillväxt för alla.

22.

Kommittén är dock orolig över att en fullständig tillnärmning av ESF till målen i Europa 2020-strategin kan leda till begränsningar av fondens uppdrag inom sammanhållningspolitiken, såsom den fastställs i fördraget, och i synnerhet av den del som hör samman med stödet till program som är så globala och integrerade som möjligt. Kommittén vill också att man ska ta vederbörlig hänsyn till den territoriella dimensionen.

23.

Vad gäller ESF:s anpassning till målen i Europa 2020-stragegin anser kommittén att ESF:s centrala uppgifter är att minska eftersläpningen i de mest eftersatta områdena enligt artikel 174 i EUF-fördraget (jordbruksområden, områden som går igenom industriell omvandling, glesbefolkade områden i norr samt öar, gränsområden och bergsområden). ReK upprepar sin oro över att det finns risk för att ESF omvandlas från att vara en grundsten för sammanhållningspolitiken till att bli ett verktyg som endast tjänar Europa 2020-strategin.

24.

Kommittén beklagar också att man i samband med anpassningen av ESF till Europa 2020-strategins mål inte tar tillräcklig hänsyn till de yttersta randområdenas särskilda och unika situation, som erkänns i artikel 349 EUF-fördraget.

25.

Kommittén är nöjd med och uppskattar det integrerade och sammanhållna sätt på vilket kommissionen har valt att bygga upp tillämpningsområdet för ESF:s stöd. Fonden uppmanas att direkt stödja fyra tematiska mål och indirekt ytterligare fyra av de totalt elva som fastställs i artikel 9 i den allmänna förordningen om GSR-fonderna för smart och hållbar tillväxt för alla. Dessa tematiska mål delas i sin tur upp och specificeras i arton prioriterade investeringar.

26.

ReK understryker att ESF på detta sätt kommer att kunna fortsätta dels att utföra sitt ursprungliga uppdrag enligt fördraget, dvs. att ”förbättra sysselsättningsmöjligheterna för arbetstagarna”, dels att uppfylla de samhällsbehov som uppstått på grund av det mycket ogynnsamma ekonomiska klimatet, genom att ”främja social integrering och bekämpa fattigdom”, som uppgraderas från prioriterad investering till ett konkret tematiskt mål.

27.

ReK beklagar att flexibilitet på arbetsmarknaden (flexicurity) inte omnämns alls, även om detta är en integrerad riktlinje (nummer 7) i Europa 2020-strategin.

28.

Kommittén välkomnar att ESF kommer att lämna särskilt stöd till utbildning, forskning och teknisk utveckling under en tid då de offentliga investeringarna på detta område tenderar att krympa. Vi anser också att ESF bör öppnas upp för investeringar i kapital med anknytning till ESF:s målsättningar, t.ex. utbildningsinfrastruktur.

29.

Kommittén begär att det införs en hänvisning i ESF-förordningen till områden med naturbetingade och demografiska nackdelar lik den som finns i artikel 10 i förslaget till förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden.

30.

Inom ramen för investeringsprioriteringarna måste man ta hänsyn till de massiva demografiska förändringar som pågår i många medlemsstater och som kräver en heltäckande anpassning av utbildningsstrukturerna. Mot bakgrund av de demografiska förändringarna borde man genom artikel 3.1 b iii också kunna främja investeringar i hållbara utbildningsstrukturer, också för att täcka behoven av kvalificerad personal.

31.

Kommittén är särskilt glad att kunna konstatera att många av de insatsområden som utgör prioriterade investeringar knyts direkt till de lokala och regionala myndigheternas behörighet och därigenom blir ett stöd för dem när det gäller att uppfylla deras uppdrag. Samtidigt skapar detta dock ett akut behov av att dessa myndigheter får delta vid planeringen och förverkligandet av berörda operativa program.

32.

ReK uppmanar kommissionen att förklara innehållet i vissa oklara prioriterade investeringar bättre, och att framhäva vissa, eller till och med skapa nya prioriterade investeringar där så krävs, t.ex. vad gäller att främja den territoriella dimensionen i ESF:s insatser.

33.

Kommittén välkomnar förslaget om att medlemsstaterna ska vara tvungna att se till att deras strategier och åtgärder är i överensstämmelse med de operativa programmen, när de tar itu med de utmaningar som slagits fast i de nationella reformprogrammen, så att de medverkar till att uppnå Europa 2020-strategins huvudmål om sysselsättning, utbildning och minskad fattigdom, eftersom sammanhållningspolitiken kräver en sund makroekonomisk miljö för att resultaten ska kunna optimeras.

34.

Kommittén understryker ännu en gång att den föreslagna formuleringen (”Medlemsstaterna ska se till att den strategi och de åtgärder som föreskrivs i de operativa programmen stämmer överens med och är inriktade på” i stället för ”bidrar till” som det står i den gällande förordningen) ökar risken för att ESF ska omvandlas från att vara en grundsten för sammanhållningspolitiken till ett verktyg som uteslutande tjänar Europa 2020-strategin (se punkterna 21–24 ovan).

35.

Kommittén uppskattar att man inom ramen för försöken att koncentrera finansieringen föreslår att varje medlemsstat ska anslå åtminstone 20 % av det totala stödet från ESF till det tematiska målet att ”främja social inkludering och bekämpa fattigdom”.

36.

Kommittén tvivlar på att den föreskrivna minimigränsen på 20 % (16,8 miljarder euro för hela perioden) kommer att få någon effekt, när kommissionen själv i sitt förslag medger att ungefär en fjärdedel av européerna (mer än 113 miljoner människor) hotas av fattigdom och socialt utanförskap.

37.

Även om kommittén välkomnar strävan efter inriktning på tematiska mål, motsätter den sig det sätt och det förfarande som kommissionen har valt för att uppfylla detta mål, dvs. bestämmelserna i artikel 4.3 i förslaget till ESF-förordning. Den obligatoriska karaktären och de särskilt höga procentsatserna för tillgängliga anslag i varje operativt program, som rör sig mellan 80 % och 60 % per regionkategori i upp till fyra av de totalt arton prioriterade investeringarna, är som tidigare påpekats inte förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom det kan visa sig att de inte räcker till för att täcka alla regioners särskilda behov och prioriteringar.

38.

Kommittén föredrar i stället ett förfarande för att koncentrera stödet som karaktäriseras dels av minskade procentandelar för de tillgängliga medlen för varje operativt program i förhållande till dem som kommissionen föreslår, dels av fastställande av ett indikativt belopp för de fyra prioriterade investeringarna, som fungerar som en EU-tröskel och kan ökas till sex prioriterade investeringar under förhandlingarna om de operativa programmen så att koncentrationsmålet på ett liknande sätt uppfyller och omfattar de enskilda regionernas särskilda behov och prioriteringar.

39.

Kommittén instämmer i princip med antagandet av ett system med gemensamma output- och resultatindikatorer för programmen. Detta – försenade – första steg mot att på EU-nivå försöka harmonisera bestämmelserna om utvärdering av ESF-insatsernas resultat kommer i betydande grad att bidra till att höja tillförlitligheten, kvaliteten och insynen i uppföljningsförfarandena.

40.

I det nuvarande tidiga stadiet av harmonisering av resultatindikatorerna för programmen, där bland annat de gemensamma indikatorer som kommissionen föreslår inte har prövats, menar dock kommittén att indikatorerna – även om de åtgärder som finansieras via ESF utan tvivel är svårare att mäta än andra insatser – bör vara vägledande och inte bindande, och att de inte kan förbindas med villkoren för stödet.

41.

Kommittén hävdar däremot att behovet av att förbättra tillförlitligheten, kvaliteten och insynen i uppföljningsförfarandena kan tillfredsställas genom förhandlingar och genom att de nationella och subnationella myndigheterna fastställer särskilda interna output- och resultatindikatorer på programnivå, som helt eller delvis bör låta sig inspireras av de gemensamma output- och resultatindikatorer som kommissionen föreslår och med hänsyn tagen till den flexibilitet som krävs vid antagandet av dem.

42.

Kommittén är besviken över att bestämmelsen i artikel 6 i förslaget till förordning som handlar om ”medverkan av partner”, liksom skäl 9 fullständigt saknar en referens till de lokala och regionala myndigheterna, och endast nämner arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer. Detta är ännu ett exempel på den tidigare nämnda misstron mot lokala och regionala myndigheter.

43.

Regionkommittén anser att det inte är korrekt att de regionala och lokala myndigheterna behandlas på samma sätt som aktörerna inom näringsliv och samhälle när det gäller partnerskap, eftersom de som företrädare för sina lokalsamhällens intressen, med beaktande av medlemsstatens institutionella ram, deltar i förvaltningen och finansieringen av projekt inom sammanhållningspolitiken.

44.

ReK beklagar att denna bestämmelse inte uttryckligen hänvisar till alla partner som omnämns i artikel 5 i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser. I denna artikel erkänns de lokala och regionala myndigheterna som främsta partner för de nationella myndigheterna i genomförandet av programmen inom EU:s strukturfonder, inbegripet ESF, tillsammans med arbetsmarknadens parter och de icke-statliga organisationerna. Därför måste denna hänvisning införas.

45.

Kommittén välkomnar att man uppmuntrar deltagande av arbetsmarknadens parter och de icke-statliga organisationerna genom att säkerställa ett adekvat stöd från ESF till åtgärder som syftar till att öka deras kapacitet att planera och genomföra program.

46.

Kommittén stöder dock även att mindre, lokala myndigheter (t.ex. små landsbygdskommuner) uppmuntras att delta i och att de får tillgång till åtgärder som finansieras av ESF, genom lämplig utveckling av deras kapacitet samt att ESF ger stöd till inrättande av nätverk för de lokala och regionala myndigheterna, så att de på EU-nivå kan utbyta erfarenheter i frågor av allmänt intresse (t.ex. ungdomsarbetslöshet, den åldrande befolkningen, integration av romer etc.).

47.

ReK välkomnar bestämmelserna i förslaget till ESF-förordning när det gäller att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt lika möjligheter för alla, inbegripet tillgänglighet för personer med funktionshinder, eftersom införlivandet av principen om icke-diskriminering innebär en intensifiering av försöken att bekämpa all diskriminering i enlighet med artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det är särskilt positivt och framstegsvänligt att medlemsstaterna inte bara åläggs att se till att de operativa programmen innefattar ”en beskrivning av hur jämställdhet mellan könen och lika möjligheter främjas” (den gällande förordningen), utan att de ”också ska främja jämställdhet och lika möjligheter genom integrering av jämställdhetsprincipen på alla” (1).

48.

Kommittén ser positivt på stödet till ”social innovation”, som ReK redan har utvecklat betydande initiativ för att främja (t.ex. forumet om social innovation i maj 2011), men anser ändå att de lokala och regionala myndigheterna bör omnämnas särskilt och att de bör ges möjlighet att gemensamt med medlemsstaterna delta i fastställandet av ämnen för social innovation.

49.

Kommittén stöder ett fortsatt och stärkt samarbete över gränserna i syfte att främja ömsesidigt lärande och därigenom öka effektiviteten i den politik som stöds av ESF-insatserna.

50.

Kommittén frågar sig varför kommissionens förslag inte som den gällande förordningen innehåller bestämmelser om ett mellanregionalt samarbete parallellt med det mellanstatliga samarbetet, med tanke på att det mellanstatliga samarbetet försvagats och i några medlemsstater försvunnit totalt, efter avskaffandet av gemenskapsinitiativet Equal (2000–2006).

51.

ReK anser att den begränsning som ålägger medlemsstaterna att välja ämnen för mellanstatligt samarbete från en lista, som föreslås av kommissionen och godkänns av ESF-kommittén, är överflödig och begär därför att den ska strykas.

52.

Kommittén uppskattar särskilt att det föreskrivs stöd till lokala utvecklingsstrategier som styrs av kommunerna, territoriella pakter, lokala initiativ för sysselsättning, utbildning och social inkludering samt integrerade regionala investeringar som utgör ett viktigt sätt att hantera särskilda territoriella särdrag, och begär att de ska utvidgas till att omfatta även andra strukturfonder och politikområden.

53.

ReK välkomnar hänvisningen till att det ”krävs aktiv medverkan av regionala och lokala aktörer” för att genomföra Europa 2020-strategin och till möjligheten att använda territoriella pakter för att uppnå detta mål.

54.

Kommittén tar tillfället i akt att erinra om sina tidigare ståndpunkter vad gäller ökad användning av territoriella pakter för att genomföra Europa 2020-strategin och/eller inom ramen för sammanhållningspolitiken, som en alternativ möjlighet för att formalisera former av partnerskap på en ”lägre” nivå än partnerskapsavtalen.

55.

ReK välkomnar varmt hänvisningen till den absolut nödvändiga komplementariteten mellan ESF:s och Erufs insatser i syfte att stödja en strategisk hållbar stadsutveckling via ESF. För många kommuner har det ofta varit svårt att få finansiering av integrerad verksamhet för hållbar stadsutveckling från ESF och Eruf, även om det inte varit omöjligt, eftersom de två fonderna tillämpat mycket olika administrativa bestämmelser, haft olika förvaltningsorgan och tidsplaner som inte varit samordnade.

56.

Kommittén begär därför att åtgärden ska utvidgas till att även omfatta den strategiska integrerade utvecklingen av landsbygdsområdena. En sammankoppling av finansiering via ESF och Eruf skulle verkligen vara till stor nytta för att hantera problemen med extrem fattigdom i landsbygdsområden (t.ex. romernas läger i Central- och Östeuropa).

57.

Kommittén ser positivt på de förenklingsåtgärder som kommissionen föreslår, i synnerhet det begränsade antalet regler för valet av stödberättigade (i syfte att underlätta tillgång till ESF-finansiering för mindre stödmottagare och projekt), rätten till stöd för naturabidrag, den bredare användningen av globalt stöd, de förenklade kostnadsalternativen och schablonbeloppen, inbegripet fastställandet av en obligatorisk användning för mindre insatser (upp till 50 000 euro). I kombination med de åtgärder som föreslås inom ramen för översynen av EU:s budgetförordning kommer dessa åtgärder verkligen att minska de administrativa bördorna för de stödberättigade och förvaltningsmyndigheterna, och de är särskilt välkomna med tanke på den mängd mindre insatser som görs på sysselsättningsområdet och i sociala frågor (mer immateriella än materiella investeringar). I dag kan de administrativa bördorna vara så oproportionerliga att de undanröjer de potentiella fördelarna för de lokala och regionala myndigheterna och avskräcker dem från att lämna in ansökningar om ESF-stöd.

58.

Kommittén tror dock att det fortfarande finns utrymme för ytterligare förenklingar genom antagande av andra åtgärder, t.ex. de som diskuterats i ESF-kommitténs adhoc-grupp om framtiden för Europeiska socialfonden. Ett sådant exempel är anpassningen av bestämmelserna om medfinansiering för vissa prioriterade insatsområden, särskilt mindre projekt, eller införande av ett mer funktionellt system för fördelning av medlen, med mer systematisk användning av förfinansiering.

59.

Kommittén ställer sig positiv till de innovativa finansiella instrument för att stödja ESF-projekt som föreslås (riskdelningssystem, eget kapital och skuld, garantifonder, holdingfonder och lånefonder) och även till den särskilda hänvisningen till ”policybaserade garantier” för att förbättra offentliga och privata aktörers tillgång till kapitalmarknaderna på nationell och regional nivå.

60.

Kommittén begär att kommissionen till dessa åtgärder ska lägga roterande fonder för beviljande av mikrokrediter, ”sociala obligationer” – ett innovativt instrument som diskuterades vid ReK:s forum för social innovation – och ”medborgarobligationer”, ett förslag som kom upp vid utarbetandet av ReK:s utkast till yttrande om översynen av EU:s budget och den nya budgetramen efter 2013.

1.

Se ovanstående motivering till artikel 1 med avseende på artikelns titel.

2.

För att framhäva sammanhållningspolitikens territoriella dimension och ställa regionernas problem och skillnader i rätt förhållande till Europa 2020-strategin kan man infoga ett ”bland annat”, som mildrar riktlinjernas och rekommendationernas inverkan på ESF:s operativa program.

3.

Man undrar över hänvisningen till ”etniska minoriteter” bland de grupper som ska gynnas. Denna hänvisning och diskriminering kan förväntas skapa allvarliga problem i nationell rätt och EU-rätt i många av medlemsstaterna.

[Del 1 av ändringsförslaget påverkar inte den svenska versionen där termen redan är ”uppgifter”, precis som i fördraget. Ö.a.]

1.

Se punkt 48 i de politiska rekommendationerna ovan.

2.

Detta är en korshänvisning till artikel 8 i förslaget till förordning om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation, som är föremål för ett annat ReK-yttrande (CdR 335/2011, föredragande: Enrico Rossi (IT–PSE), som antogs den 3 maj 2012.

1.

Se punkterna 49–51 i de politiska rekommendationerna ovan.

2.

Utan denna ändring råder det inte någon överensstämmelse mellan det gränsöverskridande samarbetet inom ramen för ESF och det gränsöverskridande samarbetet inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet.

3.

Det territoriella samarbetet har tre olika dimensioner: gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt.

1.

Se punkt 57 i de politiska rekommendationerna ovan.

2.

Syftet med den nya formuleringen är att Europeiska socialfondens medel ska distribueras på ett flexibelt sätt.