EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52012AE0825

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ’Erasmus för alla’ – Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott” KOM(2011) 788 slutlig – 2011/0371 COD

OJ C 181, 21.6.2012, p. 154–159 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

21.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/154


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ’Erasmus för alla’ – Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott”

KOM(2011) 788 slutlig – 2011/0371 COD

2012/C 181/27

Föredragande: Indrė VAREIKYTĖ

Den 12 december 2011 beslutade rådet och den 13 december 2011 Europaparlamentet att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ’Erasmus för alla’ – Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott

COM(2011) 788 final – 2011/0371 (COD).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 29 februari 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 29 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 74 röster för, 1 röst emot och 4 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   I en tid när den ekonomiska krisen har tvingat fram en omvärdering av de budgetmässiga prioriteringarna vill EESK understryka att det är viktigt att fortsätta med – och så långt som möjligt utöka – den effektiva användningen av de resurser som avsatts på nationell nivå och EU-nivå för utbildning i syfte att förbättra anställningssituationen, särskilt för ungdomar och äldre arbetstagare.

1.2   EESK anser att Erasmus för alla-programmet bör ses som ett nyckelverktyg för att öka stödet till utbildning och yrkesutbildning i syfte att öka medborgarnas kompetens och bidra till avskaffandet av den höga ungdomsarbetslösheten i många medlemsstater, samt möta behovet av kvalificerad arbetskraft och lösa problemet med bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraftens kompetens. Det är särskilt viktigt att använda ett sådant verktyg i dessa tider av ekonomisk kris och negativa återverkningar på arbetsmarknaden. Bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan av färdigheter bör i förekommande fall begränsas för att minska arbetslösheten, i synnerhet bland unga.

1.3   EESK noterar att man föreslår en avsevärd budgetökning på upp till 19 miljarder euro för ett framtida program och stöder därför det totala budgetförslaget från kommissionen. Kommittén uppmanar Europaparlamentet och rådet att också stödja denna ökning.

1.4   På grund av den rådande ekonomiska situationen stöder EESK med kraft de åtgärder som föreslås i programmet: ett tydligt fokus på huvudåtgärder, minskad fragmentering av nuvarande insatser, mål och program, utökad användning av klumpsummor, enhetskostnader och schablonbidrag samt minskade formella krav för mottagare och medlemsstater, minskning av den administrativa arbetsbördan för de nationella byråerna och förslaget att en enda nationell byrå per land – där så är lämpligt – bör åläggas att öka den kritiska massan och skära ned förvaltningskostnaderna.

1.5   Kommittén noterar dock att det samtidigt som man tillämpar åtstramningsåtgärder är nödvändigt att beakta de långsiktiga framtidsutsikterna för enskilda sektorer och tillämpa principerna om vettiga nedskärningar och ”smart” budgetering.

1.6   Med beaktande av alla föreslagna åtstramningsåtgärder föreslår EESK med kraft att man behåller de separata och oberoende delprogrammen med en enskild lägsta anslagstilldelning för huvudsektorerna i programmet (dvs. högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning, skolutbildning, ungdomsinitiativ, idrott) och eventuellt vidareutvecklar dessa. Hit hör framför allt elevers och unga människors rörlighet i grupp eller som skolklass, rörligheten bland forskare och lärare vid högskolor, integration av utsatta ungdomar, förberedande besök, bilaterala och multilaterala skolprojekt och partnerskap samt rörlighet och partnerskap för lärande inom vuxenutbildningen. Här måste man beakta de särskilda inlärningsintressen som finns hos icke-yrkesverksamma kvinnor och män.

Många av de föreslagna administrativa reformerna skulle göra att de övergripande förvaltningskostnaderna i stort sett förblir oförändrade och att de separata delprogrammen garanterar den avsedda effekten och räddar programinitiativen från eventuell instabilitet och försämring.

1.7   Kommittén understryker att utbildning spelar en mycket viktig roll för att hantera den rådande situationen och är glad över att detta avspeglar sig i programmet. För att genomföra EU:s huvudsakliga strategiska mål är det dock nödvändigt att sträva efter samstämmighet mellan formell utbildning samt icke-formell och informell utbildning, vilket innebär att icke-formell och informell utbildning måste vara lika mycket värd som formell utbildning i det nuvarande programförslaget.

1.8   Kommittén är oroad över att vissa av de åtgärder som för närvarande fungerar bra och får uppskattning inom programmet Aktiv ungdom saknas, och att denna brist kan leda till att det europeiska samarbetet på ungdomsområdet i betydande grad försämras.

1.9   EESK anser att förvärva och förbättra färdigheter och kunskaper omfattar mer än den nuvarande strävan att undanröja hindren för att få sysselsättning, och att utveckling av ett aktivt medborgarskap och social sammanhållning också hör hemma i detta sammanhang, men att detta inte uppmärksammas i förslaget. Vidare anser kommittén att rollen för arbetsmarknadsparterna och andra organisationer i det civila samhället bör förstärkas i det nya Erasmusprogrammet.

1.10   EESK välkomnar målet att öka rörligheten i utbildningssyfte eftersom det är en av de faktorer som möjliggör utveckling av nyckelkompetens, i synnerhet sådan som är relevant för arbetsmarknaden och samhället, samt ökat deltagande av unga människor i Europas demokratiska liv. Rörlighet i sig kommer dock inte att lösa ovannämnda frågor. Mer vikt bör läggas vid möjligheterna att tillämpa de färdigheter som förvärvats genom rörlighetsåtgärder och vid betydelsen av rörlighet under processen livslångt lärande.

1.11   Kommittén anser att utbildning bör vara tillgänglig för alla under alla faser av livet, och vi stöder därför med kraft den föreslagna livslånga synen på utbildning, som syftar till att göra olika sätt att få tillgång till formell, icke-formell eller informell utbildning tillgängliga för alla. Vi framhåller ett krav som vi har ställt redan tidigare: ”Inlärning för ett långt liv”. I förslaget till förordning verkar det dock inte finnas en sådan syn på livslångt lärande när det gäller att öppna programmet för alla som utbildar sig, från små barn till äldre. Programmet bör vara mer inkluderande och skräddarsytt för varje studerandegrupp. EESK efterlyser därför en användbar och tydlig definition av livslångt lärande och mer riktade strategier för att förbättra tillgången för varje studerandegrupp.

1.12   De som deltar i insatser inom ramen för programmet ska ses som ambassadörer för EU:s värden, vilket på ett framträdande sätt bör avspeglas i programmet.

1.13   EESK håller med om att det nuvarande Erasmusprogrammet har varit en avsevärd framgång (vilket också t.ex. europeisk volontärtjänst har varit). Samtidigt är kommittén oroad över att konceptet Erasmus främst är känt bland allmänheten som en synonym för aktiviteter inom högre utbildning och formell utbildning generellt. Frågan om bättre spridning av information om Erasmus som ett enda koncept för alla utbildningssektorer har fortfarande inte tagits upp och kan komma att skapa ytterligare hinder, t.ex. ökade PR-kostnader och andra oförutsedda utgifter. Kommittén tror att spridningen av ett sådant koncept inte är möjlig eller kan bli framgångsrik när det bara är ett år kvar tills programmet inleds officiellt. Vi rekommenderar också att man behåller nuvarande namn på delprogrammen.

1.14   Kommittén gläder sig åt att kommissionen till fullo bibehåller Jean Monnet-aktiviteterna, som syftar till att främja universitetsundervisning och forskning om den europeiska integrationen, men anser att detta särskilda stöd inte bör koncentreras enbart till de två institutioner som nämns i kommissionens förslag. Kommittén anser att den förteckning över sex europeiska institutioner som fick stöd genom Jean Monnet-programmet 2007–2013 bör fortsätta att gälla i sin helhet så att man kan dra nytta av det mervärde, den akademiska komplementaritet och den större kulturella mångfald som de övriga fyra institutionerna med europeisk målsättning bidrar med.

Kommittén föreslår därför att artikel 10 ändras på följande sätt:

(c)

Stödja följande akademiska institutioner med europeisk målsättning;

(i)

Europeiska universitetsinstitutet, Florens.

(ii)

the College of Europe (Bruges and Natolin campuses);

(iii)

Europeiska rättsakademien, Trier.

(iv)

Internationella centret för Europautbildning, CIFE, Nice.

(v)

Europeiska institutet för offentlig förvaltning, Maastricht.

(vi)

Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd, Odense.

2.   Kommissionens förslag

2.1   Med Erasmus för alla har kommissionen för avsikt att slå samman de sju existerande EU-programmen och internationella programmen för allmän och yrkesinriktad utbildning, ungdom och idrott – Programmet för livslångt lärande, Aktiv ungdom, Erasmus Mundus, Tempus, Alfa, Edulink och det bilaterala samarbetet med industrialiserade länder – till ett enda program. Det uttalade syftet är att öka resurseffektiviteten, göra det lättare att söka bidrag och minska fragmentering och överlappning.

2.2   Kommissionen föreslår en ökning med cirka 70 % jämfört med den nuvarande sjuårsbudgeten. Detta innebär att budgeten för det nya programmet för 2014–2020 blir 19 miljarder euro. Två tredjedelar av medlen kommer att gå till individuella rörlighetsstipendier som syftar till att öka kunskap och kompetens.

2.3   Det nya programmet kommer att vara inriktat på EU-mervärde och effekter på systemnivå och det kommer att stödja verksamhet inom följande tre områden: möjligheter till lärande för individer både inom och utom EU, samarbete mellan läroanstalter, ungdomsorganisationer, företag, lokala och regionala myndigheter och icke-statliga organisationer, samt stöd till reformer i medlemsstaterna för att modernisera utbildningssystemen och främja innovation, entreprenörskap och anställbarhet.

2.4   Kommissionen anser att det nya programmets rationaliserade struktur och den stora investeringsökningen innebär att EU kommer att kunna ge studenter, praktikanter, ungdomar, lärare, ungdomsarbetare och andra personer större möjlighet till kompetensutveckling och personlig utveckling samt förbättrade karriärmöjligheter. Erasmus för alla kommer också att främja undervisning och forskning om frågor som rör europeisk integration samt stödja idrott på gräsrotsnivå.

2.5   Förslaget till program förväntas bidra till målen i Europa 2020-strategin, den strategiska ramen på utbildningsområdet (Utbildning 2020), det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) och genomförandet av Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ, t.ex. Unga på väg och Agendan för ny kompetens, samt den hållbara utvecklingen i tredjeländer på området för högre utbildning och utvecklingen av idrottens europeiska dimension.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   EU:s huvudstrategidokument på områdena för utbildning, yrkesutbildning och ungdom prioriterar alla initiativ på dessa områden lika högt. Med hänsyn till utformningen av programmets mål understryker EESK att dessa inte får ge intryck av att formell utbildning har högre prioritet än icke-formellt och informellt lärande, t.ex. vuxen- och yrkesutbildning, skolutbildning, ungdomsaktiviteter och idrott. Det är av avgörande betydelse att man undviker att skapa ojämlikhet mellan de olika sektorerna, eftersom det riskerar att underminera det livslånga lärande som ingår i programmet.

3.2   Kommittén välkomnar möjligheten till stöd för politiska reformer, t.ex. genomförande av Bologna- och Köpenhamnsprocesserna och den strukturerade dialogen med ungdomar, samt stödet till genomförande av EU:s insynsverktyg.

3.3   I programmet garanteras följande: ”Bidrag för rörlighet i utbildningssyfte som tilldelas enskilda personer ska vara undantagna från alla skatter och sociala avgifter. Samma undantag ska gälla för förmedlande organ som tilldelar sådana bidrag till de berörda personerna”. Kommittén är positivt inställd till sådana undantag och ber att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna ska utreda och lösa fall (där t.ex. bidrag för rörlighet i utbildningssyfte läggs till familjeinkomst och leder till en förlust av socialt stöd) som har uppstått vid genomförandet av nuvarande rörlighetsinsatser.

3.4   Införlivandet av idrott i programmet som ett separat kapitel med en egen budget har ett starkt stöd hos kommittén, eftersom det genom gränsöverskridande projekt, kapacitetsbyggande för idrottsorganisationer och ökade möjligheter för partnerskap kommer att garantera ett utökat och mer effektivt deltagande av aktörer i utformningen av idrottspolitiken och bättre styrning av idrottsorgan, samt motivera EU-invånarna, i synnerhet ungdomar, att bli mer aktiva.

3.5   Kommittén medger att en enda nationell byrå i medlemsstaterna som hanterar programmets insatser kommer att bli en effektivare lösning vad gäller ”användarvänlighet”, arbetsbörda och kostnadseffektivitet. Man borde dock se till att de bidragssökande kan vända sig till regionala kontor och man bör notera att det kanske inte ligger i linje med de särskilda förhållandena i medlemsstaterna att det inrättas en nationell byrå. Samtidigt bör de generella administrativa kraven för de sökande, i synnerhet för icke-statliga organisationer på området för icke-formellt lärande, inte öka. Tvärtom bör den administrativa bördan kontinuerligt bedömas och minskas. EESK skulle även vilja se att man rekommenderar medlemsstaterna att mer aktivt involvera det civila samhället och arbetsmarknadens parter i styrningen av programmet på nationell nivå.

3.6   EESK välkomnar strävan att minska den nuvarande komplexiteten och fragmenteringen av separata mål och insatser i syfte att öka kostnadseffektiviteten och avbryta de insatser som saknar den kritiska massa som krävs för en långvarig effekt. Som framförs i punkt 1.6 i detta yttrande föreslår EESK med kraft att man behåller de separata och oberoende delprogrammen med en enskild lägsta budgettilldelning för huvudsektorerna i programmet.

3.7   Samtidigt som mer omfattande effektivitets- och kostnadsminskningsåtgärder har ett starkt stöd noterar kommittén att behovet av större och mer effektiva projekt måste balanseras mot behovet av inkludering. De små organisationernas bidrag till alla former av utbildning får inte underskattas och deras tillgång till programmet måste behållas.

3.8   Kommittén konstaterar att det inte talas om elevers rörlighet i programmet. Vi framhåller därför att möjligheter till rörlighet måste erbjudas i ett tidigt stadium och inte först i samband med yrkes- eller högskoleutbildningen. Det är därför av stor vikt att man fortsätter med de framgångsrika Comenius-skolpartnerskapen som bl.a. möjliggör rörlighet för elever under kortare perioder.

3.9   Kommittén noterar att de åtgärder som vidtas i programmet för att förbättra missgynnade gruppers tillgång till rörlighetsåtgärder inte är tillräckliga. Att bredda underrepresenterade gruppers deltagande i utbildning och lärande bör vara en tydlig prioritering, eftersom det är viktigt att uppnå både mer jämställda samhällen och ekonomisk tillväxt. För närvarande spelar föräldrarnas utbildning och socioekonomiska bakgrund fortfarande en oproportionerligt stor roll för individens möjligheter att få tillgång till utbildning och slutföra den framgångsrikt, och särskilda grupper är underrepresenterade i vissa nationella sammanhang.

3.10   Kvalitet och jämställdhet måste balanseras mot kvantitet i rörlighetssystemen på ett sätt som tillåter personer från missgynnade miljöer att delta, t.ex. genom att man överväger en översyn av storleken på bidragen till rörlighet i utbildningssyfte, som för närvarande anses vara otillräckliga och inflexibla för de olika ekonomiska miljöerna i de deltagande länderna (1).

3.11   Man bör överväga möjligheten att använda medel från Europeiska socialfonden och strukturfonderna till att göra det möjligt för unga människor från mindre utvecklade regioner att delta i insatserna för enskilda personers rörlighet samt till att ge dem tillgång till praktikplatser och lärlingsplatser i företag i andra medlemsstater.

3.12   Kommittén uppmuntrar till ökade ansträngningar för att förbättra insamlingen och analysen av uppgifter, i synnerhet om anställbarhet, den sociala dimensionen, livslångt lärande, överföring av bidrag och lån samt rörlighetens generella kvalitet och effekter, och föreslår en efterhandsbedömning av rörlighetserfarenheten. Sådana uppgifter kommer att bidra till att övervaka genomförandet av programmet och tillåta aktiva reaktioner på eventuella förändringar.

3.13   Kommittén upprepar sitt stöd för den bestämmelse som ökar effektiviteten i programmets resurser och minskar överlappningen och fragmenteringen av de nuvarande insatserna, och anser därför att det principiellt bör tas större hänsyn till denna fråga och att alla befintliga program, vars mål helt eller delvis är i linje med det föreslagna programmet, bör ses över under kommissionens överinseende. Till exempel administreras Erasmus för unga entreprenörer, som delvis finansieras av kommissionen, separat även om programmet skulle kunna bidra till målen i Erasmus för alla.

3.14   EESK noterar också att det råder oklarhet kring de nuvarande proportionerna för de belopp som nämns i punkt 3 i artikel 13 (Budget). Kommittén föreslår en ökning av den procentandel som anslås för samarbete för innovation och bästa praxis, eftersom de flesta analyser som gjorts under tidigare stadier av programmen för livslångt lärande har visat att institutionellt samarbete är mycket kostnadseffektivt.

4.   Utbildnings- och studieinsatser

4.1   EESK noterar det ökade budgetanslaget för yrkesutbildning, men rekommenderar att ett tydligt mål sätts i programmet så att det bidrar till att uppnå VET-riktmärket: ”Senast 2020 bör ett genomsnitt av minst 6 % av 18–34-åringarna med en grundläggande yrkesutbildning och praktik ha haft en grundläggande VET-studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands under minst två veckor, eller mindre om detta dokumenteras via Europass” (2). Dessutom bör en del av anslagen öronmärkas för incitament för lärlingsprogram.

4.2   Med tanke på detta riktmärke behövs det särskilda ansträngningar för att undanröja de praktiska, tekniska och rättsliga hindren för rörlighet i utbildningssyfte, för att stödja utsändande och mottagande på små och medelstora företag och för att öka värdet på deras engagemang för rörlighet när det gäller lärlingar och praktikanter. Med tanke på mängden och omfattningen av aktiviteter inom denna sektor och resultaten i utvärderingen av utbildningsåtgärder (3) föreslår kommittén att man ska överväga om den nu föreslagna lägsta tilldelningen på 17 % för VET är tillräcklig.

4.3   EESK föreslår också att lärlingar och praktikanter ska utgöra en separat målgrupp i programmet. Detta skulle kunna bidra till att genomföra de nya politiska åtagandena om att främja lärlingsplatser och arbetsbaserat lärande i syfte att komma till rätta med den höga ungdomsarbetslösheten.

4.4   EESK skulle vilja framhålla vuxnas låga deltagande i livslångt lärande och de låga nivåerna på färdigheter och kvalifikationer hos ett stort antal vuxna i Europa (4). För att uppnå målet i Utbildning 2020 om att ”i genomsnitt minst 15 % av de vuxna [bör] delta i livslångt lärande” (5), krävs det starka vuxenutbildningssystem, tillhandahållare, metodik, personal och utbud över hela Europa. Vuxenutbildning måste erbjuda en möjlighet till aktivt EU-medborgarskap, något som ett starkt vuxenutbildningsprogram kan utveckla och främja ytterligare.

4.5   Det är viktigt att det finns nära kopplingar till yrkesutbildningen, men en särskild kanal för vuxenutbildning är trots detta nödvändig för att man ska kunna hantera de utmaningar som nämns i punkt 4.4. Kommittén föreslår därför att man behåller vuxenutbildning som en egen sektor i programförslaget.

4.6   Den föreslagna ökningen av budgeten för vuxenutbildning är visserligen välkommen, men samtidigt verkar den lägsta tilldelningen på 2 % till vuxenutbildning inte vara tillräcklig med tanke på Europas åldrande befolkning och behovet av att öka vuxnas deltagande i livslångt lärande. Med beaktande av att vuxenutbildningssektorn är mycket bred och omfattar en lång rad sociala företag, bör man överväga en mer uttalad ökning.

4.7   Vad gäller vuxenutbildning och vuxenlärande bör programmet på ett tydligare sätt bidra till genomförandet av den förnyade europeiska agendan för vuxenlärande (6). Genom att stödja denna agenda får programmet ett verkligt tillfälle att öka framstegen och de positiva förändringarna i vuxenlärandet, vilket skulle innebära en förbättring av självförtroende, deltagande, aktivitet, kreativitet, personlig utveckling och anställbarhet för ett stort antal EU-medborgare.

4.8   Både Grundtvig-workshoppar och volontärverksamhet för seniorer har skapat möjligheter till europeiskt deltagande för många människor som annars inte skulle ha haft denna möjlighet. Med beaktande av de fördelar som dessa insatser har inneburit, framhåller EESK behovet av att bevara lika möjligheter för vuxenstuderande att delta i rörlighetssystem och frivilligarbete.

4.9   Kommittén anser att programmet är ett ovärderligt verktyg för att uppnå Bolognaprocessens mål om studenters rörlighet (7), som också fastställts av Europeiska unionens råd (8): ”Senast 2020 ska minst 20 % av de utexaminerade inom det europeiska området för högre utbildning ha tillbringat en studie- eller praktikperiod utomlands”. EESK noterar dock att storleken på de individuella bidragen till rörlighet i utbildningssyfte måste ses över för att ge dem som kommer från mindre gynnade miljöer samma möjligheter att delta i rörlighetssystemen.

4.10   Ytterligare utveckling av gemensamma program och examina inom det europeiska området för högre utbildning uppmuntras, eftersom gemensamma program och examina har potential att fästa uppmärksamheten på nationella bestämmelser och nationell lagstiftning som hindrar rörlighet, samt att öka den övergripande kvaliteten på utbildning och främja internationellt institutionellt samarbete.

4.11   För att man framgångsrikt ska kunna nå Bolognamålet om studentrörlighet och säkerställa kvaliteten på rörlighetssystemen och utbildningen och lärandet rent generellt är det av avgörande betydelse att man synkroniserar systemen för erkännande av tidigare lärande (RPL) med det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS) och genomför det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet), baserat på studieresultat. EESK noterar att ett antal länder inte har kopplat ECTS och Ecvet till studieresultat och att målet om lika möjligheter för alla inte har uppnåtts. Brådskande åtgärder bör därför övervägas i syfte att införliva ECTS och Ecvet som gemensamma verktyg i EU, som ett sätt att säkerställa insyn i meriterna för både studenter och arbetsgivare.

4.12   Kommittén skulle också vilja understryka att fortsatt samordning på EU-nivå behövs för att hjälpa medlemsstaterna att anta åtgärder, så att alla nya meritdokument innehåller en tydlig referens, genom de nationella meritsystemen, till lämplig nivå inom den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF). Eftersom det står klart att detta mål (9) inte kommer att nås före den officiella tidsgränsen 2012 krävs det ytterligare samordning och insatser för att påskynda genomförandet av EQF.

4.13   EESK föreslår att man i högre grad ska prioritera rörlighet för personal, vilket i hög grad bidrar till högkvalitativa utbildningsprogram och mer internationellt inriktade institutioner. Kommittén vill se ett närmare samarbete med medlemsstaterna för att undanröja de hinder för personalens rörlighet som hör samman med sociala trygghetssystem, pensionsarrangemang och erkännande av yrkeskvalifikationer.

4.14   I enlighet med kommitténs ståndpunkt i yttrandet om initiativet ”Unga på väg” (10), begär vi en mer detaljerad beskrivning av förslaget till lånesystem för studenter som tar en masterexamen i ett annat EU-land, för att säkerställa att förfarandet för att bevilja lån är omsorgsfullt upprättat och att unga människor känner till det, eftersom det är viktigt att så långt som möjligt förhindra att de hamnar i en skuldspiral. Med tanke på de ansträngningar som krävs för att inrätta det föreslagna lånesystemet bör man se till att sådana lån är attraktiva och kostnadsmässigt överkomliga (i synnerhet för mindre gynnade studenter) om man ska kunna nå det uppskattade totalantalet om 331 100 studenter.

4.15   Dessutom begär kommittén att man ska utvärdera alla eventuella konsekvenser av det föreslagna lånesystemet, inklusive inverkan på de nationella och regionala systemen för ekonomiskt stöd och på storleken på högskolornas studieavgifter. Resultaten av en sådan utvärdering bör spridas så brett som möjligt.

4.16   Förutom det föreslagna lånesystemet uppmanar EESK EU-institutionerna att ytterligare understödja de nationella ansträngningar som medlemsstaterna gör genom sin politik för att säkerställa fullständig överföring av nationella bidrag och lån till alla andra EU-länder i syfte att främja rörlighet och säkerställa lika tillgång till rörlighet och utbildning.

5.   Insatser till förmån för ungdomar

5.1   EESK fäster uppmärksamheten på effektiviteten i det nuvarande programmet Aktiv ungdom (11). Det uppskattas att Aktiv ungdom kommer att ha gett runt 1 000 000 unga européer erfarenhet av icke-formell utbildning och möjligheter till rörlighet, och det står klart att det nuvarande programmet har gjort ett varaktigt intryck på unga européer genom att stödja ungdomsorganisationer. Sålunda kan programmet Aktiv ungdoms betydelse för unga människor ses som större än något annat EU-programs, vilket inte avspeglas på ett adekvat sätt i förslaget.

5.2   Kommittén är oroad över att det föreliggande förslaget tenderar att behandla sina stödmottagare olika och gör det svårare att nå de mindre gynnade unga människor som för närvarande har tillgång till programmet Aktiv ungdom genom små och lokala ungdomsorganisationer.

5.3   EESK anser att en starkare politisk och ekonomisk prioritering i programmet borde ges till ungdomar och ungdomspolitik, med tanke på det antal mål som hör samman med ungdomar i Europa 2020-strategin och Utbildning 2020 samt i det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018), liksom i flaggskeppsinitiativen Unga på väg och Agendan för ny kompetens och nya arbetstillfällen.

5.4   Med tanke på antalet aktiviteter och deltagare i det nuvarande programmet Aktiv ungdom samt omfattningen av dessa, liksom förmågan att involvera deltagare från mindre gynnade grupper, begär kommittén att man återigen överväger huruvida de föreslagna lägsta anslagen till ungdom på bara 7 % kommer att säkerställa att de mål som man fastställt för ungdomssektorn kommer att uppnås, och att ett separat ungdomsdelprogram utformas inom programmet, med en lämplig anslagen budget. Förslag till ett sådant tillvägagångssätt framfördes redan i kommitténs yttrande om initiativet ”Unga på väg” (12). Alla nuvarande delinsatser i programmet Aktiv ungdom bör behållas.

5.5   Kommittén understryker att programmet Aktiv ungdom för närvarande bidrar till att stödja aktiviteter som annars inte skulle stödjas via andra alternativa finansieringskällor, och att det är en av huvudkällorna till finansiering av ungdomsprojekt. Detta gäller framför allt små och lokala/regionala organisationer. Bristen på sådant stöd skulle kunna förorsaka allvarliga negativa konsekvenser för EU:s ungdomssektor. Om en sådan situation uppstår kan många ungdomsorganisationer bli mindre EU-inriktade, eftersom det är de europeiska nätverken som uppmuntrar mindre och lokala organisationer att delta i EU-program. Detta skulle lämna utrymme endast för stora organisationer och institutioner, vilket direkt missgynnar lokala, regionala och små organisationer.

5.6   Kommittén noterar att programmet tydligare bör bidra till genomförandet av artikel 165.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt: ”främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte och stimulera ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv”.

6.   Åtgärder mot bakgrund av de demografiska förändringarna

EESK föreslår att ett eget stödprogram ”Aktiva generationer” inrättas för EU:s finansieringsperiod 2014–2020. Dialogen mellan generationerna främjas i många program och förslag, t.ex. för ett aktivt och sunt åldrande, i frågor rörande hållbarhet (om en hållbar livsstil), energieffektivitet m.m.

Kommittén är övertygad om att gemensam mobilitet för unga och gamla i stor utsträckning bidrar till ömsesidig värdering, främjandet av den sociala sammanhållningen och ett gemensamt ansvar för europeiska värderingar.

Bryssel den 29 mars 2012

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  (SEC(2011) 1402 final, COM(2011) 788 final.

(2)  Rådets slutsatser om ett riktmärke för rörlighet i utbildningssyfte, 3 128:e sammanträdet i rådet (utbildning, ungdom, kultur och idrott), 28–29 november 2011.

(3)  Yrkesutbildning (VET) inom ramen för Leonardo da Vincis delprogram stöder utvecklingen av Köpenhamnsprocessen och genomförandet av kvalitetssystem för VET, samt erbjuder unika möjligheter till internationalisering, rörlighet och innovation inom VET.

(4)  COM(2007) 558 final.

(5)  http://ec.europa.eu/education/lifelong-learning-policy/doc34_en.htm.

(6)  Rådets resolution om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande (16743/11), 17 november 2011.

(7)  Kommuniké från konferensen för ministrar med ansvar för högre utbildning i Leuven och Louvain-la-Neuve, Belgien, den 28–29 april 2009.

(8)  Rådets slutsatser om moderniseringen av den högre utbildningen, 3 128:e sammanträdet i rådet (utbildning, ungdom, kultur och idrott), 28–29 november 2011.

(9)  Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (2008/C 111/01), 23 april 2008.

(10)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 55.

(11)  SEC(2011) 1402 final, COM(2011) 788 final.

(12)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 55.


Top