21.6.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/89

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ett konsumentprogram 2014–2020”

KOM(2011) 707 slutlig – 2011/0340 COD

2012/C 181/16

Föredragande: Reine-Claude MADER

Den 30 november och den 13 december 2011 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artikel 169 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ett konsumentprogram 2014–2020”

COM(2011) 707 final – 2011/0340 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 mars 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 28 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 109 röster för, 11 röster emot och 8 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning

1.1   Kommissionen har lagt fram sitt förslag till förordning om ett konsumentprogram för perioden 2014–2020 som en uppföljning av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” och avser att ”stärka den medvetna konsumentens ställning på den inre marknaden”.

1.2   Det är mycket positivt att programmen om ”konsumenter” och ”hälsa” är föremål för två separata förslag, eftersom detta gör att de kan behandlas på ett sätt som passar vart och ett av dem.

1.3   Det är också mycket betydelsefullt att kommissionen säger sig vilja stärka konsumentens ställning inom EU-politiken, vilket är av största vikt i den rådande situationen. De medel som ställs till förfogande inför denna strävan är dock inte tillräckliga, och kommittén undrar om det verkligen finns kapacitet att omsätta förslaget i praktiken.

1.4   EESK noterar åtagandet att införa statistiska verktyg för att undersöka hur marknaden ser ut i verkligheten och följa utvecklingen i ett mycket spänt läge vad gäller den ekonomiska, sociala och miljömässiga situationen.

1.5   Kommittén understryker att det är viktigt att det finns en vilja att införa indikatorer för uppföljning, särskilt som programmet omfattar en lång tidsperiod i förhållande till den rådande situationen.

1.6   Det är absolut nödvändigt att stärka säkerhetsstandarderna för produkter och tjänster på den europeiska marknaden, och detta kräver utökad kontroll och säkerställande av ett samarbete mellan behöriga myndigheter som bör ha befogenhet att införa effektiva sanktioner.

1.7   Kommittén stöder åtgärderna för att förbättra programmen för konsumentinformation och konsumentupplysning och åtgärderna för att dra mer nytta av bästa praxis så att man kan tillhandahålla relevant information från oberoende källor. För att uppnå en hållbar konsumtion måste verifierbara uppgifter av hög kvalitet finnas tillgängliga för allmänheten.

1.8   De oberoende konsumentorganisationerna har i detta sammanhang en central roll. EESK rekommenderar att kommissionen ökar deras ekonomiska anslag betydligt så att de kan skaffa den sakkunskap som behövs, särskilt med tanke på att deras verksamhetsområde är mycket omfattande. För att upprätthålla en ekonomisk jämvikt måste dessa organisationer ha möjlighet att fullt ut spela sin roll som balanserande maktfaktor.

1.9   Kommittén uppmanar medlemsstaterna att erkänna, stödja och finansiera de nationella konsumentorganisationer som deltar fullt ut i förverkligandet av den inre marknaden.

1.10   EESK stöder de olika initiativ som lagts fram för att komplettera åtgärderna för alternativ tvistlösning. Det hänvisas dock inte till några kollektiva åtgärder, något som behövs för att efterlevnaden av lagstiftningen ska garanteras. Vi har också lyft fram detta i flera olika yttranden.

2.   Sammanfattning av kommissionens förslag till förordning

2.1   Syftet med kommissionens förslag är att inrätta ett konsumentprogram 2014–2020 som tar vid där programmet för gemenskapsåtgärder på området konsumentpolitik 2007–2013 slutar. I förslaget anges en budgetram för EU:s åtgärder.

2.2   Förordningen är en uppföljning av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” där det rekommenderas att medborgarna ges de medel som behövs för att delta fullt ut på den inre marknaden.

2.3   Förordningen föregicks av en konsekvensanalys som genomfördes av olika aktörer halvvägs genom programmet för gemenskapsåtgärder på området konsumentpolitik 2007–2013.

2.4   Analysen visade att programmet medför ett mervärde trots den bristande finansieringen och de nya sociala och miljömässiga utmaningarna.

2.5   Programmet för 2014–2020 beaktar de iakttagelser som gjordes vid analysen. För att kunna finansieras bör de föreslagna åtgärderna omfatta frågor i anslutning till den ekonomiska, sociala och tekniska situationen, särskilt problem som berör globalisering, digitalisering, behovet av hållbarare konsumtionsmönster, en åldrande befolkning, social utestängning och utsatta konsumenter.

2.6   Det nya programmet kommer att bidra till det allmänna målet i den framtida konsumentpolitiken, nämligen att ”stärka den medvetna konsumentens ställning på den inre marknaden”.

2.7   Detta mål innebär enligt kommissionen att konsumenternas hälsoskydd och säkerhet samt skyddet av deras ekonomiska intressen stärks, att deras rätt till information och upplysning främjas samt att de får bättre möjlighet att få rättelse på ett effektivt sätt.

2.8   Kommissionen föreslår att detta allmänna mål ska eftersträvas med hjälp av fyra särskilda mål:

—	Att befästa och förbättra produktsäkerheten genom effektiv marknadsövervakning i hela unionen.

—	Att förbättra den utbildning och upplysning som erbjuds konsumenterna samt göra dem mer medvetna om sina rättigheter, ta fram ett faktaunderlag som kan användas inom konsumentpolitiken och stödja konsumentorganisationer.

—	Att befästa konsumenternas rättigheter, bl.a. genom lagstiftning och bättre möjlighet att få rättelse.

—	Att stödja de åtgärder som ska garantera att konsumentens rättigheter respekteras, stärkt samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för tillämpningen av lagstiftningen samt utveckling av konsumentrådgivningen.

3.   Bedömning av kommissionens förslag

3.1   Kommittén stöder programmets målsättning ”att stärka den medvetna konsumentens ställning på den inre marknaden”. Vi håller också med om att man på alla EU:s politikområden måste ge hög prioritet åt konsumenternas intressen, eftersom konsumenternas utgifter utgör 56 % av BNP och är avgörande för att åstadkomma en nystart för tillväxten.

3.2   EU-institutionerna och de nationella regeringarna måste anta en konsumentpolitik för 2000-talet och inse att konsumenterna är drivkraften bakom och mycket viktiga aktörer för en välfungerande inre marknad. För att uppnå en verkligt konkurrensutsatt marknad måste konsumenterna vara välinformerade och hysa tilltro till marknaden. Att stärka konsumenternas ställning och att öka deras självständighet kommer att bidra till en bättre kvalitet på produkter och tjänster och till en effektivare marknadsekonomi.

3.3   Ramarna för konsumentpolitiken bör utvidgas, och EU bör försöka skapa mer konkurrens och innovation till fördel för medborgarna. Konsumentpolitiken bör prioriteras på den politiska dagordningen och integreras i alla relevanta politikområden och arbetsprogram.

3.4   Kommittén beklagar att det budgetbelopp som avsatts för Europa 2020-strategin inte alls står i proportion till ambitionsnivån. Om det belopp som programmet tilldelas varje år fördelas på de 500 miljoner konsumenter som finns i EU:s 27 medlemsstater blir det 5 cent per konsument. Detta belopp är lägre än det som angavs i programmet för 2007–2013, och som kommittén i sitt yttrande (1) beräknade till 7 cent.

3.5   Kommittén är positiv till programmets allmänna riktlinjer och de fyra specifika målen. Programmet ligger helt i linje med det föregående och innehåller inte några nyheter, även om ny teknik har en viss inverkan på marknadsvillkoren. Vi anser att de metoder som beskrivs för att uppnå de fastställda målen bör preciseras ytterligare och kompletteras.

3.6   EESK uppmanar kommissionen att utarbeta en förteckning över samtliga EU-program som handlar om eller bidrar till att främja och skydda konsumenternas intressen i syfte att införliva konsumentpolitiken i alla EU-program.

3.7   Det är emellertid nödvändigt att lägga till ett femte mål beträffande konsumentrepresentation och konsumentdeltagande i kommissionens förslag. EESK välkomnar givetvis det faktum att kommissionen i sitt program föreslår att möjligheterna till konsumentrepresentation ska förstärkas, samt att man konstaterar att konsumentorganisationerna måste stödjas och erkänner deras sakkunskap. Att öka konsumentrepresentationen och stärka konsumenternas rättigheter bör emellertid vara en självständig målsättning. I syfte att säkerställa att kommissionen infriar sitt löfte om att sätta konsumenterna i centrum för EU:s beslut bör programmet utvidgas med en femte målsättning.

3.8   Konsumentprogrammet bör avsätta en del av sin budget (utgifter för transporter, förberedande arbete och deltagande i expertgrupper) till detta mål, så att konsumenterna via oberoende organisationer blir bättre representerade i de olika expertgrupper där konsumenternas medverkan är nödvändig. Även andra EU-program bör anslå särskilda medel för att stödja konsumentorganisationernas medverkan om det visar sig nödvändigt.

3.9   Kommittén vill påminna kommissionen om att det är nödvändigt att lägga fram en ambitiös ”Agenda för Europas konsumenter” (såsom angavs i kommissionens arbetsprogram 2012 för det andra kvartalet 2012) baserad på principen om att stärka konsumenternas ställning (”empowerment”) enligt principerna för den sociala marknadsekonomin, i linje med de betänkanden som antagits av Europaparlamentet.

3.10   I förslaget till en ”Agenda för Europas konsumenter” bör man försöka åstadkomma en reell förstärkning av konsumenternas ställning med utgångspunkt i säkerhet, relevant information och utbildning, rättigheter, möjligheter till prövning och rätt att få sin sak prövad samt genomförandeförfaranden.

3.11   Att göra de europeiska konsumenterna medvetna om sitt ansvar får dock inte innebära att hela ansvaret läggs över på konsumenterna. Konsumentprogrammet bör framför allt skapa förutsättningar för en rättvis marknad som konsumenterna har förtroende för, och där de fritt kan konsumera var de än befinner sig. En förutsättning för detta förtroende är att konsumenterna har fått tillräcklig information och opartisk rådgivning om sina rättigheter för att kunna göra välinformerade val.

3.12   EESK framhåller vikten av att samordna tidsramarna för ”Agendan för Europas konsumenter” och förslaget till förordning om ett konsumentprogram för att säkerställa kvaliteten och enhetligheten mellan programmet och de strategiska målen.

3.13   Kommittén understryker att kommissionen vid utarbetandet av lagstiftnings- och regleringsinitiativ ska säkra en hög konsumentskyddsnivå (artikel 169 i fördraget). Den harmoniseringsnivå man valt ska vara lämplig, och den får inte under några omständigheter leda till eller tillåta att de europeiska konsumenternas rättigheter reduceras, oavsett ursprungsland. För att skydda förbrukarna, som är den svaga parten i ett avtal och som inte alltid har medel att söka hjälp, är kommittén negativ till eventuella initiativ, exempelvis det valfria systemet, som skulle kunna innebära att nuvarande skydd ifrågasätts.

3.14   Konsumenterna och deras representanter bör ges garantier för att de kommer att konsulteras i samband med utarbetandet av texter eller åtgärder som berör dem, samt att de kommer att få mer resurser till sitt förfogande.

3.15   Kommittén lägger särskilt stor vikt vid åtgärder för att öka produktsäkerheten på marknaden som helhet. Vi stöder införandet av särskilda samarbetsåtgärder i enlighet med direktiv 2001/95/EG (2) och de undersökningar som gjorts för att ta fram nya normer och säkerhetskriterier. När det gäller de problem som de olika kontrollorganen ska behandla, undrar kommittén hur stora resurser de kommer att få tillgång till. Det tycks vara nödvändigt att anordna nationella informationskampanjer samordnade av kommissionen.

3.16   Kommittén godkänner de föreslagna informations- och utbildningsåtgärderna för konsumenterna. Om dessa båda konsumentskyddsaspekter förbättras kommer konsumenternas kunskaper om sina rättigheter att öka och de kommer att återfå förtroendet. EESK vill framhålla att EU:s lagstiftning bör vara tydligare och begripligare för medborgarna.

3.17   Kommittén stöder upprättandet av informationsdatabaser sedan man genomfört studier, analyser och statistik som ska ge ökade kunskaper om marknaden i syfte att utforma politiken på de områden som berör konsumenterna.

3.18   När det gäller Dolceta-projektet, som är en del av det nuvarande konsumentprogrammet men som inte kommer att finnas kvar vare sig i samma form eller i samma omfattning, vill EESK uppmuntra kommissionen att hitta en lösning för att ta till vara den information och den kunskap som man förvärvat tack vare detta projekt så att denna betydande investering inte går förlorad.

3.19   Alla initiativ som ökar insynen på marknaderna är av stor betydelse, oavsett vilket område som avses. Det kan till exempel gälla finansiella produkter, skydd av personuppgifter, energi, digital teknik och telekommunikation eller transporter.

3.20   Utbildning är av avgörande betydelse för att göra konsumenterna medvetna om sin roll, sina rättigheter och sina skyldigheter på marknaden och i samhället i syfte att anpassa sitt beteende därefter, men ur ett konsumentpolitiskt perspektiv bör det understrykas att politiska ledare och skrupelfria företag i vissa fall använder avsaknaden av konsumentutbildning som en ursäkt för att avsäga sig sitt ansvar och begränsa sina ansträngningar för att skapa en miljö som gynnar konsumenterna.

3.21   Kommittén anser att det är nödvändigt att i första hand koncentrera sig på tillämpningen och förbättringen av konsumenträttigheterna.

I övrigt håller kommittén med kommissionen när det gäller betydelsen av målet om utbildning och information som är anpassad till alla.

3.22   Medverkan av aktörer i näringsliv och samhälle är under alla omständigheter en förutsättning för att målen om att förbättra utbildningen och informationen ska kunna uppnås. Kommittén stöder förslaget att utgå från den nuvarande situationen i syfte att kartlägga de bästa metoderna, vid behov förbättra dem, och använda dem så att de åtgärder och instrument som ställs till förfogande verkligen får effekter för konsumenterna. Detta förutsätter att betydande resurser avsätts i detta syfte.

3.23   Vi bör även inrikta oss på att utbilda företagen, som tyvärr inte har tillräcklig information om konsumenternas rättigheter. Andra EU-program bör erbjuda utbildning riktad till företagen på området konsumentskyddsrätt.

3.24   Konsumentorganisationerna har som målsättning att identifiera och ge konsekventa svar på de problem som konsumenterna möter samt att företräda konsumenternas intressen. Genom sina åtgärder för att främja tillämpningen av konsumenternas rättigheter bidrar de till att utveckla lagstiftningen.

3.25   På grund av denna centrala roll som tillfaller de regionala, nationella och europeiska konsumentorganisationerna, som måste besitta en alltmer omfattande sakkunskap, anser EESK att man avsevärt bör stärka deras kapacitet genom att öka de medel som anslås till dem. Kommittén fäster stor vikt vid det stöd som sammanslutningarna på dessa olika nivåer ges, särskilt i de länder där konsumentrörelsen inte är tillräckligt utvecklad.

3.26   EESK noterar att en fjärdedel av programmets budget kommer att tilldelas nätverket för europeiska konsumentcentrum (ECC). Det är en helt nödvändig investering, som stöds av EESK, och kommittén vill gärna se att kommissionen fortsätter att lägga fram ännu mer detaljerade årsrapporter om ECC:s verksamhet. EESK vill understryka att det är viktigt att dessa rapporter baseras på exakta och relevanta kriterier, så att man kan lyfta fram det faktum att nätverket ger de europeiska konsumenterna konkreta resultat även om det ännu inte är så känt som det borde vara.

3.27   Ett mycket viktigt inslag i nästa konsumentpolitiska program är att införa en proaktiv finansieringsmekanism till förmån för en fortsatt utveckling av konsumentrörelsen.

3.28   När det gäller möjligheterna att få rättelse, konstaterar EESK att kommissionen klargör sin vilja att privilegiera lösningar baserade på samreglering och självreglering. Vi välkomnar de initiativ som yrkesverksamma aktörer har tagit för att förbättra metoderna på detta område. Återigen vill vi emellertid påpeka att denna typ av reglering, s.k. soft law, inte kan ersätta lagstiftning och regelverk.

3.29   EESK stöder kommissionens initiativ för att underlätta konsumenternas tillgång till alternativ tvistlösning, och stöder förslaget som syftar till att säkerställa en uppföljning av hur detta system fungerar och hur effektivt det är. För att dessa bestämmelser ska bli effektiva, anser vi att det är nödvändigt att säkerställa att de system som ställs till konsumenternas förfogande är oberoende.

3.30   Kommittén är dock av uppfattningen att förslaget bör kompletteras; en konsolidering av konsumenträttigheterna kräver också adekvata rättsliga instrument för att konsumenterna ska kunna hävda sina rättigheter. I enlighet med påpekandena i yttrandet om programmet för perioden 2007–2013 samt i yttrandena om grupptalan och dess roll inom ramen för gemenskapens konsumentlagstiftning (3) och om vitboken om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (4), vill kommittén föreslå att man tar upp behovet av att öka rätten att väcka talan och i synnerhet grupptalan.

3.31   Vi stöder de föreslagna åtgärderna för att säkerställa att lagstiftningen följs, särskilt mekanismerna för samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för tillsynen av konsumentskyddslagstiftningen och för samordningen av denna tillsyn, vilket gör åtgärderna effektivare.

3.32   EESK anser att tvistlösning, även online, bör få fortsatt uppmärksamhet. Kommittén noterar att nya målsättningar har fastställts, bland annat för europeiska konsumentcentrum som har som målsättning att bidra till konsumentupplysningen och gränsöverskridande tvistlösning. Kommittén anser att det är viktigt att det görs en utvärdering under programmets löptid i syfte att justera den planerade finansieringen av programmet.

---

(1)  EGT C 88, 11.4.2006, s. 1.

(2)  EUT L 11, 15.1.2002, s. 4.

(3)  EGT C 162, 25.6.2008, s. 1.

(4)  EGT C 228, 22.9.2009, s. 40.

---