Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond”

KOM(2011) 613 slutlig

2012/C 181/10

Föredragande: Joost VAN IERSEL

Den 6 oktober 2011 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i EUF-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond”

COM(2011) 613 final.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 7 mars 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 28 mars), antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 139 röster för, 2 röster emot och 9 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1   EESK instämmer i att den rådande krisen tvingar medlemsstaterna och EU att vara mycket försiktiga med att överskrida sina tillgångar. Mot denna bakgrund förstår kommittén helt rådets motvilja mot att skapa större möjligheter inom ramen för Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF).

1.2   EESK vill dock framhålla de nya bestämmelserna i EUF-fördraget, framför allt i artiklarna 4, 174 och 222, där EU:s och medlemsstaternas delade ansvar lyfts fram när det gäller att klara av naturkatastrofer och ”terroristkatastrofer” oavsett var dessa inträffar i EU. Dessa bestämmelser visar att EU under mycket speciella omständigheter betraktas inte bara som en socioekonomisk gemenskap utan också som en gemenskap med en gemensam framtid. Detta utgjorde för övrigt också drivkraften bakom inrättandet av EUSF 2002, då flera medlemsstater drabbades av översvämmade floder i stor skala.

1.3   Kommittén är av den fasta övertygelsen att om man betraktar de olika sammanhållningsområdena ur ett helhetsperspektiv framgår det att EU-medborgarna delar och känner ansvar för en gemensam framtid. Med tanke på resultatet av de utförliga diskussionerna i rådet är kommittén besviken över att denna anda saknas i nuläget. Rådets starka tonvikt på ”subsidiaritet” i dessa diskussioner återspeglar en liknande sinnesstämning.

1.4   EESK stöder alla de praktiska justeringar av EUSF-förordningen som kommissionen föreslår i syfte att se till att fonden fungerar mer affärsmässigt och blir mindre byråkratisk och mindre tidskrävande för mottagarna.

1.5   EESK framhåller särskilt att man bör öka synligheten i EU:s medfinansiering när unionen ger finansiellt stöd i samband med katastrofer. I nuläget är förfarandena rent administrativa. EU:s stöd betalas ofta ut flera månader efter det att katastrofen inträffade, vilket understryker förfarandets tekniska och rent anonyma karaktär. I nuläget blir därför resultatet ett helt annat än ett uttryck för en gemensam medkänsla. Denna empati borde enligt EESK framhållas betydligt starkare.

1.6   EESK anser att man bör överväga att inkludera finansieringen av EUSF direkt i EU:s budget, som ett praktiskt sätt att skynda på utbetalningarna och säkerställa att EU:s aktiviteter lyfts fram i betydligt högre grad.

2.   Inledning

2.1   Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) inrättade 2002. Därigenom skapades ett EU-instrument för insatser vid större naturkatastrofer. EESK ställde sig vid den tiden helhjärtat bakom inrättandet av fonden (1).

2.2   En översyn skulle enligt förordningen från 2002 ske i slutet av 2006. Kommissionen gjorde därför en första granskning av EUSF år 2005. EESK kommenterade 2005 det kommissionsförslag som blev resultatet av granskningen (2). Kommittén lade fram flera förslag, särskilt att utöka fondens tillämpningsområden till att omfatta torka, sänka tröskelvärdena för stöd och ge kommissionen större politiskt manöverutrymme.

2.3   Slutligen avslog rådet kommissionens förslag till ändringar, som hade fått starkt stöd av Europaparlamentet. Förslagen hade byggt på praktiska erfarenheter av förordningen, t.ex. en utvidgning av fondens tillämpningsområde till att omfatta annat än naturkatastrofer, större fokus och öppenhet vad gäller tillämpningskriterierna, och justering av byråkratiska och tidskrävande förfaranden som utgör ett hinder för synliga insatser i rätt tid.

2.4   År 2011 beslutade kommissionen att offentliggöra ett meddelande om framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond i syfte att inleda nya diskussioner om fonden. Det är detta meddelande som behandlas i det föreliggande EESK-yttrandet.

2.5   Vad gäller de tidskrävande byråkratiska EUSF-förfarandena är det värt att nämna att kommissionen inte agerar på eget initiativ utan endast efter formell ansökan från medlemsstaterna, vilket tar tid. Varje ansökan följs av omfattande förfaranden mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet när det gäller godkännande av en budget, och av slutliga uppgifter från den ansökande medlemsstaten där denna ska styrka sin ansökan om ekonomiskt stöd.

2.6   Kommissionen drar slutsatsen att detta ”får till följd att stödet i många fall inte kan betalas ut förrän 9–12 månader efter katastrofen och ibland ännu senare” (3).

2.7   Fortsatt skepsis och motstånd dikterades av rädslan för budgetkonsekvenser. ”Subsidiaritet” är fortfarande en huvudprincip i katastroflägen. Motståndet från en stor majoritet av medlemsstaterna mot alla mer omfattande förändringar av solidaritetsfondens rättsliga grund och sätt att fungera blev tydligt på nytt år 2010.

2.8   Kommissionen måste berömmas för sina ansträngningar att förlänga solidaritetsfondens användning, eftersom utvärderingen visar att den har varit mycket framgångsrik i de fall då den ingripit. Det faktum att ansökningar avslås har å andra sidan lett till frustration och skadar därför EU:s anseende.

2.9   Läget i den politiska debatten för närvarande kommer sannolikt inte att lämna mycket utrymme åt dem som vill öka stödet från EUSF till nya kategorier av ”katastrofer”, och inte heller åt dem som vill ändra tröskelvärdena eller mjuka upp kriterierna för regionala katastrofer.

3.   EESK:s kommentarer till kommissionens förslag

3.1   EESK håller med om att alla förändringar av EUSF under rådande omständigheter måste begränsas till att klargöra förordningen från 2002 och se till att den fungerar bättre. Klargöranden av hur fonden fungerar bör definitivt syfta till att öka synligheten.

3.2   En tydligare definition enligt vilken stöd från fonden endast är möjligt när naturkatastrofer inträffar skulle, som kommissionen hävdar, kunna bidra till att undanröja oönskade rättsliga svårigheter. Detta skulle också ligga i linje med kritiken från många medlemsstater och minska onödig besvikelse i drabbade medlemsstater.

3.3   EESK instämmer i att begränsningen till naturkatastrofer inte kommer att utesluta följdverkningar av katastroferna, t.ex. på industrianläggningar, vårdinrättningar och sjukhus. Även om det generellt i sådana fall inte endast är offentliga tjänster som drabbas, utan också privat verksamhet, finns det starka skäl att inkludera dem när de ingår i en regional samhällelig ram, t.ex. när det gäller sysselsättning.

3.4   Erfarenheterna visar att det finns påtagliga problem med att tolka vissa följder av ”exceptionella regionala katastrofer”. EESK instämmer i kommissionens förslag att ”sätta kriterierna för regionala katastrofer på enkel, objektiv fot”, som skulle vara jämförbar med definitionen av ”större katastrofer”. Kommissionens simulering visar att slutresultatet skulle bli mer eller mindre identiskt med resultatet av den nu gällande definitionen. Ett antal ansökningar skulle dock inte ha lämnats in, eftersom de helt klart inte hade varit berättigade till stöd från EUSF.

3.5   Kommissionen kritiserar med rätta den långa handläggningstiden för utbetalning av stöd. EESK kan bara hålla med (se också punkt 2.6 ovan). Kommittén anser att alla ansträngningar måste göras för att påskynda förfarandena och därigenom förbättra EUSF:s reaktionsförmåga och synlighet.

3.6   Här ställer sig EESK bakom kommissionens förslag att i förordningen införa möjligheten till förskottsbetalningar, som skulle återbetalas om en ansökan inte beviljas enligt reglerna.

3.7   EESK instämmer helt med kommissionen om att förfarandena kan och bör påskyndas och förenklas där så är möjligt. Det finns stort utrymme för att slå samman beslutsvägarna inom kommissionen (i det nuvarande systemet finns det fyra) och inom medlemsstaterna (i nuläget två). Kommissionen hävdar med rätta att relativt måttfulla förenklingar av förfarandena kan ge upphov till stora tidsbesparingar.

3.8   Ett av kommissionens förslag är avslöjande och mycket önskvärt, nämligen förslaget att i förordningen förstärka och specificera bestämmelsen att en stödmottagande medlemsstat ska åläggas att i detalj förklara hur den ska förhindra nya katastrofer genom att genomföra EU:s lagstiftning om bedömning, hantering och förebyggande av katastrofer på basis av erfarenheter av katastrofen och ett åtagande att vidta åtgärder mot klimatförändringar.

3.9   Kommissionen nämner uttryckligen artikel 222 i EUF-fördraget, dvs. bestämmelsen att EU och medlemsstaterna ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om det inträffar en terroristattack, en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor. Det kan tilläggas att det i artiklarna 4 och 174 EUF-fördraget för första gången talas om ”territoriell sammanhållning” som en av de ”delade befogenheterna” mellan EU och medlemsstaterna. EU ska också främja ”territoriell sammanhållning” i regioner som har permanenta, naturbetingade nackdelar.

3.10   Dessa bestämmelser återspeglar inte bara delade befogenheter mellan alla aktörer inom EU, utan pekar också fram emot en gemensam framtid. Med tanke på rådets reaktioner på de förslag som kommissionen fortlöpande framför och mot bakgrund av kommentarer från andra tillfrågade parter, är det tydligt att medlemsstaterna inte är särskilt villiga att agera i en anda som bygger på en gemensam framtid. Detta förklarar också deras allt starkare betoning av ”subsidiariteten”.

(1)  EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond”, EUT C 61/30, 14.3.2003, s. 187.

(2)  EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond”, EUT C 28/14, 3.2.2006, s. 69.

(3)  COM(2011) 613 final, punkt 2.3, sista stycket.