EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52010AE0645
Opinion of the European Economic and Social Committee on the ‘Green Paper — Reform of the common fisheries policy’ COM(2009) 163 final
Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Grönbok – Reform av den gemensamma fiskeripolitiken” KOM(2009) 163 slutlig
Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Grönbok – Reform av den gemensamma fiskeripolitiken” KOM(2009) 163 slutlig
OJ C 18, 19.1.2011, p. 53–58
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
19.1.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 18/53 |
Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Grönbok – Reform av den gemensamma fiskeripolitiken”
KOM(2009) 163 slutlig
2011/C 18/09
Föredragande: María Candelas SÁNCHEZ MIGUEL
Den 22 april 2009 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om
”Grönbok – Reform av den gemensamma fiskeripolitiken”
KOM(2009) 163 slutlig.
Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 mars 2010.
Vid sin 462:a plenarsession den 28–29 april 2010 (sammanträdet den 28 april 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 141 röster för, 1 röst emot och 6 nedlagda röster.
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
Den viktigaste slutsatsen i kommissionens grönbok om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken är att GFP i sin nuvarande utformning inte har medfört en lösning på de problem som identifierades i samband med den föregående reformen 2002. De förändringar som infördes har inte lett fram till synliga resultat på så problematiska områden som fiskeflottornas överkapacitet, överfiske och minskad fångstvolym. Kommissionen understryker att det nya reformförslaget syftar till att korrigera de tidigare reformernas ”fragmenterade och gradvis fortskridande” karaktär. |
1.2 |
EESK rekommenderar att de åtgärder som vidtas skyddar sysselsättningen och den territoriella sammanhållningen, och att de strategiska målen upprättar en balans mellan de ekonomiska, sociala och miljörelaterade pelarna samt garanterar och främjar ett ansvarsfullt och hållbart beteende i hela fiskerikedjan. |
1.3 |
Följande frågor bör i högre grad påverka den framtida utformningen av den gemensamma fiskeripolitiken, i enlighet med vad som anges i de särskilda kommentarerna:
|
2. Rättslig bakgrund
2.1 |
Enligt artikel 3.1 d i EUF-fördraget ska unionen ha exklusiv befogenhet när det gäller att bevara ”havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.” När man fattar beslut om politiken utifrån resultaten av grönbokssamrådet, kan man genom att beakta regeringarnas och de berörda parternas synpunkter på ett effektivt sätt involvera alla aktörer i tillämpningen av de fastställda reglerna. |
2.2 |
Efter det att förordning (EG) 2371/2002 trädde i kraft har kommissionen gradvis förbättrat vissa aspekter som rör bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna genom antagande av förvaltnings- och återhämtningsplaner och genom bestämmelser om kontroll och genomförande. Kommissionen har också offentliggjort viktiga meddelanden, bl.a. KOM(2007) 73 om rättighetsbaserade förvaltningsinstrument för fisket, där man analyserar de nuvarande nationella systemen och undersöker möjligheten att göra dem effektivare genom användning av bästa praxis. |
3. Analys av och preliminära svar på de frågor som grönboken väcker
3.1 Den gemensamma fiskeripolitikens strukturella problem
3.1.1
3.1.1.1 |
EESK instämmer delvis med kommissionens diagnos och konstaterar att fiskeflottornas överkapacitet i Europa (framför allt om man beaktar den tekniska utvecklingen) fortfarande tenderar att öka och att denna utveckling hittills inte har kunnat vändas. Den alltför negativa bild som kommissionen målar upp kan dock inte generaliseras utan måste nyanseras i den mån som vissa medlemsstater i olika utsträckning har minskat fiskeflottornas kapacitet. Under alla förhållanden borde tillgängliga uppgifter om medlemsstaterna fiskeflottor uppdateras. |
3.1.1.2 |
EESK ställer sig positiv till att kapaciteten begränsas lagstiftningsvägen och hävdar med eftertryck att förvaltnings- och kontrollåtgärder måste göras tvingande genom anpassningsplaner som samfinansieras av medlemsstaterna och EU. Man bör i första hand eliminera kapaciteten på ett sådant sätt att det skapas balans mellan fiskemöjligheterna och miljörelaterade och sociala kriterier. För att uppnå denna balans bör prioritet ges åt miljörelaterade och sociala justeringar, t.ex. fartyg som använder icke-selektiva redskap eller redskap som skadar miljön, förbrukar stora mängder energi eller ger färre arbetstillfällen vid fiske. Dessutom bör idén om ett engångsbidrag för skrotning övervägas med försiktighet. Fartygsskrotning har en social kostnad som borde tas med i beräkningen. Skrotning av fiskefartyg leder i själva verket ofta till en förlust av arbetstillfällen utan att några alternativ föreslås för de anställda yrkesfiskarna. EESK motsätter sig inte det tillfälliga skrotningsbidrag som kommissionen föreslår, eftersom det skulle kunna vara användbart försåvitt det inte bara gynnar fartygsägarna utan också de avlönade yrkesfiskare vars sysselsättning hotas. Gemenskapen borde bland annat ge anslag till sociala åtgärder, t.ex. stöd till utbildning och omskolning i syfte att undvika nettoförluster av arbetstillfällen. EESK ansluter sig därför till idén att sektorn själv ytterst måste säkra sin ekonomiska överlevnad och befria sig från beroendet av offentligt stöd. Ett sådant stöd bör provisoriskt kunna ges så länge som sektorns strukturella problem inte har lösts. |
3.1.1.3 |
EESK inser att användningen av olika marknadsinstrument, t.ex. överförbara fiskerättigheter, kan bidra till att avhjälpa flottornas överkapacitet. Kommittén kan visserligen konstatera att en förvaltning av detta slag ibland har bidragit till att minska kapaciteten i vissa länder och för vissa specifika former av fiske, men vi anser att kommissionen måste bevisa att denna åtgärd är välgrundad och att man även mer ingående beskriver de initiativ man vill genomföra när det gäller skyddsmekanismer avsedda att förhindra alla oönskade konsekvenser för sysselsättningen och den fysiska planeringen, med tanke på risken för att fiskerättigheterna kan komma att koncentreras i händerna på ett litet antal stora företag på bekostnad av mindre fiskekollektiv. |
3.1.2
3.1.2.1 |
EESK varnar för en rangordning mellan de strategiska målen för hållbar utveckling av fisket och förordar i stället en balanserad angreppsmetod som långsiktigt ger samma vikt åt de ekonomiska, sociala och miljörelaterade pelarna. EESK vill påpeka att man i grönboken, precis som vid reformen 2002, ägnar liten uppmärksamhet åt den framtida gemensamma fiskeripolitikens sociala dimension, som inte direkt nämns bland de grundläggande strategiska målen. |
3.1.2.2 |
För att fiskeresurserna fortlöpande ska förbättras och stabiliseras på en hållbar exploateringsnivå måste man genomföra socioekonomiska konsekvensanalyser som syftar till att främja finansiella stödåtgärder inom sektorn, vilka i sin tur bör användas till sysselsättningen och få företagen att investera i innovation och utveckling samt yrkesutbildning. Det är dessutom viktigt att garantera anständiga löner för yrkesfiskarna under den period då fiskbestånden återhämtas sig. |
3.1.3
3.1.3.1 |
EESK ställer sig helt bakom idén att göra en översyn av beslutsprocessen i syfte att göra politiken synligare, öka effektiviteten och minska kostnaderna. Man måste kunna skilja mellan å ena sidan de grundläggande principerna och målen, som rådet ska fatta beslut om i samarbete med Europaparlamentet, och å andra sidan genomförandet av dem, som har delegerats till medlemsstaterna, kommissionen eller till – eventuellt nyinrättade – decentraliserade beslutsorgan som företräder alla berörda parter på lokal nivå. De lokala och regionala myndigheternas medverkan genom ett decentraliserat beslutsfattande när det gäller tekniska frågor (mikroförvaltning) förefaller vara ett steg i rätt riktning. Eftersom de gemensamma bestånden och ekosystemen täcker stora geografiska områden ser EESK positivt på förslaget att medlemsstaterna ska ansvara för genomförandet av övergripande principer och standarder inom den gemensamma fiskeripolitiken genom ett nära samarbete på havsregionsnivå. |
3.1.3.2 |
I beslutsprocessen måste man slutligen dra största nytta av de yttranden som utarbetas av de kompletterande rådgivande organen, nämligen rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och de regionala rådgivande kommittéerna. Initiativen och yttrandena från kommittén för en branschvis social dialog om fiskefrågor måste också beaktas. |
3.1.4
3.1.4.1 |
EESK ställer sig positiv till idén att de som är aktiva inom sektorn ska ta ett ökat ansvar, något som skulle kunna komma till uttryck i ett system för förvaltning av resurserna som bygger på överförbara fiskerättigheter som beroende på den lokala kontexten kan vara antingen enskilda eller kollektiva. I samtliga fall måste synpunkterna i punkt 3.1.1.3 beaktas. |
3.1.5
3.1.5.1 |
EESK anser att systemen för insamling av data om regelefterlevnad måste vidareutvecklas och ges ekonomiskt stöd. Fångstsektorn bör ha en ledande roll i detta system (se punkt 3.1.4 ovan). För att öka effektiviteten bör dessutom ansvaret för kontrollmekanismerna delas mellan medlemsstaterna, kommissionen och gemenskapens kontrollorgan för fiske, och om möjligt bör de berörda aktörerna också medverka. Kommittén stöder även idén att införa ett system som skapar en koppling mellan ett effektivt genomförande av kontrollskyldigheterna och tillgång till gemenskapsfinansiering, i enlighet med vad vi framfört i ett tidigare yttrande (1). |
3.2 Ytterligare förbättring av förvaltningen av EU:s fiske
3.2.1 |
EESK har tagit del av de diskussionspunkter i grönboken som syftar till att förbättra förvaltningen av fisket i EU och skulle vilja göra följande kommentarer av allmän karaktär:
|
4. Särskilda kommentarer
4.1 En differentierad fiskeriordning som skyddar småskaliga kustflottor?
4.1.1 |
Småskaliga kustflottor skapar både direkt och indirekt många arbetstillfällen och har en aktiv roll när det gäller att bygga upp och gjuta liv i kustområdenas socioekonomiska väv. Under gynnsamma omständigheter kan de hjälpa fiskeberoende samhällen att mildra strukturkrisens ekonomiska och sociala konsekvenser. EESK stöder därför idén om att i sektorn tillämpa en differentierad angreppsmetod, som inte snedvrider konkurrensen och som beaktar sektorns specifika egenskaper. Tillträde, tolvmilsgränsen och andra rättigheter för det småskaliga kustfisket måste tilldelas och försvaras på lämpligt sätt, t.ex. genom en egen andel av nationella kvoter. Kommittén noterar dock att man måste enas om de kriterier (t.ex. dimension, tid på öppet hav, avstånd till kusten, kopplingen till lokalsamhället) som ska användas för att definiera detta mycket diversifierade slags fiske och att det måste göras på den lämpligaste nivån – lokal, regional eller nationell. Enligt kommittén skulle det vara lämpligare att definiera detta begrepp på nationell eller lokal nivå än att införa en enhetlig definition på gemenskapsnivå. |
4.2 Förnyelsen av den gemensamma fiskeripolitiken förutsätter att det införs ett reellt socialt kapitel
4.2.1 |
EESK anser att grönboken generellt sett inte i tillräckligt hög grad beaktar den gemensamma fiskeripolitikens sociala aspekter. Kommissionen nöjer sig med att ge uttryck för sin djupa övertygelse att den sjunkande sysselsättningen – särskilt i fångstsektorn – är någonting ofrånkomligt. Det är viktigt att komma ihåg att sysselsättningen i fångstsektorn under de senaste tio åren har minskat med ungefär 30 %, och med tanke på att all förlust av arbetstillfällen i denna delsektor ofrånkomligen får negativa följder för sysselsättningen på land (i beredningsindustrin och i samtliga relaterade verksamheter i produktionskedjan), utgör de sociala konsekvenserna ett allvarligt skäl till oro. |
4.2.2 |
EESK anser att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste innefatta utveckling av en sammanhållen och långsiktig strategi för att göra sektorn socialt hållbar. Målet är en övergripande integration av de sociala frågorna i den gemensamma fiskeripolitikens skilda dimensioner. Kommittén skulle här vilja ta upp ett antal diskussionspunkter för att klargöra de utmaningar som sektorn står inför.
|
4.3 En nödvändig förbättring av marknadsvillkor och handelsmetoder
4.3.1 |
I grönboken betonas att fångstsektorn bara erhåller en liten del av det pris som konsumenten betalar i handeln. Den nuvarande organisationen av marknaden fungerar inte tillfredsställande, vilket medför att lönsamheten inom sektorn är låg. EESK anser att det är nödvändigt att komma till rätta med denna situation, som beror på att försäljningssektorn är uppsplittrad på alltför många små aktörer å ena sidan och å andra sidan att det finns ett litet antal inköpscentraler som kan påtvinga producenterna fasta priser. Förutom ovannämnda brister är den politiska viljan att säkra insyn och spårbarhet inom handeln med fisk och skaldjur alltför svag. Kommittén vill därför framhålla vikten av att tillämpa bestämmelserna och säkra att alla fiskeri- och vattenbruksprodukter, såväl från EU som importerade, identifieras på ett korrekt sätt, så att man kan undvika att det uppstår oklarheter för konsumenterna och säkra att de har all den information som behövs för att kunna göra ansvarsfulla inköp. Kommittén föreslår slutligen att mer resurser ska avsättas för att kontrollera djupfrysta produkter som importeras land-, sjö- eller luftvägen och säkra att bestämmelserna om märkning efterlevs (enligt gällande förordning). |
4.4 Miljö och forskning
4.4.1 |
Den gemensamma fiskeripolitiken är beroende av andra politikområden som har stort inflytande på fiskerisektorn och som inte heller uppnår förväntade resultat. Här bör särskilt framhållas den marina strategi som fastställs i direktiv 2008/56/EG. Dess främsta syfte var att fastställa ett handlingsprogram för EU:s havsmiljöpolitik, inte bara till följd av de katastrofala oljeutsläppen från fartygen Erika och Prestige, utan även på grund av utsläpp från tätbebyggelse och det allt mer omfattande byggandet och andra förändringar i kustområden. |
4.4.2 |
Även klimatförändringarna påverkar den marina miljön genom stigande vattentemperaturer, föroreningar och förändringar av havsströmmarna. Alla dessa faktorer påverkar fiskbeståndens återhämtning och medför att de biologiska återhämtningsperioderna inte får avsedd effekt. |
4.4.3 |
Eftersom miljöpolitiken är en övergripande politik bör den införlivas med den gemensamma fiskeripolitiken. EESK har vid flera tillfällen framhållit nödvändigheten av att integrera samtliga EU:s politikområden. Det är uppenbart att den gemensamma fiskeripolitiken är betydelsefull när det gäller att genomföra en integrerad strategi för att skydda den marina miljön. |
4.4.4 |
Det förefaller lämpligt att utforma indikatorer som gör det möjligt att bedöma resultaten av åtgärderna för att skydda den marina miljön (2). Uppföljningen bör äga rum på internationell nivå genom ett vetenskapligt samarbete inom ramen för Europeiska miljöbyrån eller Internationella rådet for havsforskning. |
4.4.5 |
Information har en grundläggande betydelse för skyddet av havsmiljön, och därför är studier som utarbetats på grundval av uppgifter insamlade på nationell nivå mycket viktiga. Kommittén inser behovet av att intensifiera forskningen på detta område och föreslår att man inrättar de instrument som behövs för att stärka förbindelserna mellan forskarna och fiskerisektorn, de ansvariga myndigheterna och EU. Kommittén konstaterar betydelsen av meddelandet ”En europeisk strategi för havs- och sjöfartsforskning” (3) och anser att det behövs ekonomiska anslag för att genomföra det, eftersom ramprogrammets budget kommer att vara otillräcklig. |
4.4.6 |
EESK anser emellertid att havs- och sjöfartsforskningen inte bara behöver budgetanslag. Man måste också uppmuntra unga forskare att arbeta inom detta område och inrätta ett system i syfte att på centralt håll samla bästa praxis. Denna kan då utgöra en referensram för de behöriga myndigheterna, särskilt regionala fiskeriorganisationer, för att man ska kunna använda de bästa metoderna för varje havsområde. För närvarande satsar vissa medlemsstater stort på att både stärka hållbara fiskemetoder och åtgärder för att återställa den marina miljön. |
4.5 På väg mot en ansvarsfull internationell dimension av den gemensamma fiskeripolitiken
4.5.1 |
Målet för den nya gemensamma fiskeripolitiken bör vara att främja ett ansvarsfullt och hållbart fiske, även utanför gemenskapens vatten. EU kan spela en viktig roll i detta avseende genom att delta aktivt i de beslut som fattas av internationella organ (FN, FAO) och de regionala fiskeriorganisationerna, samt mera konkret när det gäller att se till att övervakningen av fiske på internationellt vatten och bekämpningen av illegalt, oreglerat och orapporterat fiske blir effektivare. |
4.5.2 |
Med avseende på de regionala fiskeriorganisationerna anser EESK att den gemensamma fiskeripolitiken bör främja en hållbar förvaltning av fisket i sin helhet och fokusera på centrala aspekter som efterlevnad av bestämmelserna och förvaltning av fiskekapaciteten på basis av de befintliga resurserna. Vidare bör styresformerna stärkas genom att man fastställer långsiktiga förvaltningsplaner och strategier för att bevara ekosystemen. |
4.5.3 |
När det gäller fiskepartnerskapsavtalen hoppas kommittén att det finansiella och tekniska stödet kommer att bidra till att öka partnerländernas kapacitet att utforma en hållbar fiskeripolitik och samtidigt stärka övervakningen och kontrollen i de berörda regionerna. I detta sammanhang bör myndigheterna i partnerländerna utanför EU hållas ansvariga för att de europeiska skattebetalarnas pengar används på ett korrekt sätt via en effektiv kontroll av de mål som fastställs i fiskepartnerskapsavtalen. I syfte att få till stånd en sundare förvaltning föreslår EESK att man fastställer stödens slutmål och därmed försäkrar sig om att medlen används till de ändamål de är avsedda för. Detta kommer att förbättra de sociala villkoren och anställningsvillkoren i partnerländerna. |
4.5.4 |
EESK anser att man måste göra skillnad mellan kostnaderna för tillgång till fiskeresurserna för EU:s fjärrfiskeflotta, som bestrids av fartygsägarna och utgör en relativt stor andel av värdet av fångsterna, och den ekonomiska ersättningen från fiskepartnerskapsavtalen som är avsedd som utvecklingsstöd. I samband med detta stöd bör man ta hänsyn till fiskerisektorns betydelse när det gäller att lindra fattigdom. |
4.5.5 |
EESK hävdar att fiskepartnerskapsavtalen bör omarbetas för att man ska kunna ta vederbörlig hänsyn till den sociala dimensionen. Det långsiktiga målet är att det inte ska förekomma någon diskriminering mellan arbetstagare från EU respektive tredjeländer i fråga om arbetsvillkor, lön och utbildningsmöjligheter. Kommittén hävdar också att rekrytering av fiskare från tredjeländer bör ske på basis av social dialog och kollektivavtal, för att säkra att besättningar som arbetar ombord på europeiska fartyg har rättvisa levnads- och arbetsvillkor. Kommittén anser att denna fråga är oerhört viktig, eftersom det saknas specifika minimibestämmelser fastställda av Internationella arbetsorganisationen (ILO) med avseende på fiskares lön. |
4.5.6 |
EESK konstaterar att den sociala klausul som framförhandlats av de europeiska arbetsmarknadsparterna och införlivats med fiskepartnerskapsavtalen är ett framsteg när det gäller att erkänna de lokala arbetstagarnas rättigheter och det reella värdet av deras arbete. Effekten av denna klausul är emellertid tveksam, och det är nödvändigt att utvärdera hur den tillämpas. EESK anser att klausulen bör förtydligas och dess rättsliga status förstärkas. |
4.6 Utveckling av ett hållbart vattenbruk
4.6.1 |
EESK anser att vattenbruket bör integreras som en fullvärdig pelare i den reviderade gemensamma fiskeripolitiken, så att den aktuella stagnationen av produktionen på EU-nivå kan stoppas. Det behövs nya konkurrensåtgärder som kan leda till att vattenbruket återigen kan bli ekonomiskt lönsamt och generera arbetstillfällen av god kvalitet, samtidigt som bestämmelserna om skydd av den marina miljön respekteras avseende vattenkvalitet på lokal nivå, spridning av främmande arter, hållbarheten i fiske för framställning av fiskmjöl och fiskolja, etc. Vidare måste man särskilt övervaka vattenbruksprodukternas kvalitet, som bör styras av reglerna för marknadsövervakning. Under alla omständigheter bör man ta hänsyn till det yttrande som EESK håller på att utarbeta i denna fråga (NAT/445). |
4.6.2 |
EESK anser att vattenbruket och fiskerinäringen samt förädlade produkter inom sektorn måste få bättre renommé. Därför föreslår kommittén att kampanjer för information, utbildning och kommunikation genomförs, i synnerhet för att nå konsumenterna i EU. |
Bryssel den 28 april 2010
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
Mario SEPI
(1) EGT C 277, 17.11.2009, s. 56.
(2) EUT C 85, 8.4.2003, s. 87–97.
(3) KOM(2008) 534 slutlig.