EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62009CN0317

Mål C-317/09 P: Överklagande ingett den 10 augusti 2009 av ArchiMEDES av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 10 juni 2009 i de förenade målen T-396/05 och T-397/05, ArchiMEDES mot kommissionen

OJ C 267, 7.11.2009, p. 36–37 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

7.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/36


Överklagande ingett den 10 augusti 2009 av ArchiMEDES av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 10 juni 2009 i de förenade målen T-396/05 och T-397/05, ArchiMEDES mot kommissionen

(Mål C-317/09 P)

2009/C 267/67

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Architecture, Microclimat, Énergies Douces Europe et Sud, sarl (ArchiMEDES) (ombud: P.-P. Van Gehuchten)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 10 juni 2009 i de förenade målen T-396/05 och T-397/05, och bifalla de yrkanden som klaganden formulerade i de ansökningar genom vilka talan anhängiggjordes och genom vilka klaganden yrkade att förstainstansrätten skulle

ogiltigförklara kommissionens beslut om kvittning i skrivelse av den 5 oktober 2005, vilket delgavs sökanden den 10 oktober 2005,

ogiltigförklara beslutet om återkrav i skrivelse av den 30 augusti 2005 och avräkningsnota nr 3240705638 av den 23 augusti 2005, vilka delgavs sökanden den 2 september 2005,

fastställa att kommissionen inte hade rätt att säga upp avtalet den 30 augusti 2005,

ålägga kommissionen att i första hand betala 125 906 euro jämte dröjsmålsränta enligt lag från den 12 februari 2002, och

i andra hand betala 103 551,90euro jämte dröjsmålsränta enligt lag från den 12 februari 2002,

samt att domstolens ska förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandena i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar ArchiMEDES fyra grunder:

Genom den första grunden, som hänför sig till ogiltigförklaringen av kommissionens beslut om kvittning i skrivelse av den 5 oktober 2005, gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 230 EG, artikel 1291 i franska Code civil samt bristfälligt motiverat den överklagade domen. Kvittningsbeslutet ska anses vara en rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i artikel 230 EG. Det omtvistade beslutet innebär ett åsidosättande av de aktuella krav som uppställs i artikel 1291 i franska Code civil, som reglerar ArchiMEDES och kommissionens inbördes kontrakt, och som stipulerar att bestridda fordringar inte blir säkra förrän de bekräftats genom en exekutionstitel. Förstainstansrätten har, då beslutet av den 5 oktober 2005 utgör en rättsstridig ensidig rättsakt, åsidosatt de ovannämnda bestämmelserna genom att bedömma att det inte längre fanns anledning att ta ställning till klagandens yrkande om ogiltigförklaring av detta beslut.

Genom den andra grunden görs gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, den allmänna rättsprincipen om litisdenuntiation, rätten till försvar, och rätten till en rättvis rättegång, genom att utan motivering ha avslagit en begäran om jämförelse mellan flera avtalsparter som avsåg säkerställa en uniform rättstillämpning gentemot samtliga av kommissionens motparter. Detta avslag har de facto rubbat jämlikheten i medel mellan avtalsparter till kontrakt som kommissionen ingått med flera motparter, eftersom kommissionen i dessa fall har möjlighet att väcka talan mot samtliga sina avtalsparter medan denna möjlighet saknas när någon av avtalsparterna väcker talan.

Genom den tredje grunden gör klaganden i två led gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artiklarna 1134 och 1164 i Code civil, principen om rättsakters tillförlitlighet, artiklarna 1.1 och 10 i avtal BU 209-95, artiklarna 2.1, 2.2, 21.1 och 21.4 i bilaga II till detta avtal samt även tillhandahållit en bristfällig motivering av den överklagade domen. Klaganden gör gällande att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till ovannämnda överträdelser, å ena sidan, genom att ha hållit isär de olika avtalsparternas rättigheter och skyldigheter trots att de gemensamt och solidariskt ansvarar för fullgörelsen av avtal BU 209-95 och, å andra sidan, genom att ha betraktat klaganden såsom tredje man som inte skulle vara part till avtalet, på grund av dennes roll som underleverantör, trots att klaganden mycket väl är att anses som avtalspart.

Under den fjärde grunden görs gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artiklarna 1134 och 1184 i Code civil, principen om rättsakters tillförlitlighet, artikel 5 i bilaga II till avtal BU 209-95 samt att den överklagade domen är bristfälligt motiverad och innehåller en inre motsägelse, eftersom domstolen medgav kommissionen rätten att ensidigt frånträda avtalet den 30 augusti 2005 alltmedan den framhöll att kommissionen implicit godkänt slutrapporten mer än tre år tidigare.


Top