3.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 27/88

a)

På kort sikt hantera de frågor som kräver direkta åtgärder, t.ex. antagandet av lagstiftning i medlemsländerna som syftar till att göra EU:s lagstiftning mot diskriminering, som skyddar medborgarnas rättigheter, genomförbar och effektiv.

b)

Starta en långsiktig process som kommer att pågå under årtionden, speciellt på medlemsstatsnivå och/eller regional och lokal nivå, för t.ex. bättre skolgång för romska barn och ungdomar eller främjande av romernas språk och kultur m.m.

1.

En rättslig grund för åtgärderna som bygger på gemenskapsrätten och på de relevanta områdena för den öppna samordningsmetoden (utbildning, sysselsättning, socialt skydd och social integrering).

2.

En sammanhängande och långsiktig politisk strategi från kommissionens sida.

3.

Strukturerat, öppet och hållbart samarbete mellan alla aktörer inom det civila samhället samt främjande av frivilligorganisationers kapacitetsuppbyggnad.

4.

Aktivt och ansvarsfullt engagemang av romernas företrädare i denna process.

5.

En institutionaliserad plattform med ansvar för det praktiska genomförandet av konkreta åtgärder.

6.

Utarbetande av program för positiv särbehandling på utbildnings-, yrkesutbildnings- och sysselsättningsområdet, inklusive egenföretagande.

1.1

Med anledning av det europeiska året för lika möjligheter för alla 2007 uppmanade Margot Wallström, kommissionens vice ordförande med ansvar för kontakterna mellan institutionerna, i ett brev av den 27 oktober 2006 kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om hur man ska främja samordnade insatser för att maximera genomslagskraft och effektivitet i alla relevanta instrument för att bekämpa diskriminering och främja integreringen av minoriteter, i synnerhet romer.

1.2

Eftersom EESK redan i flera yttranden (2) har behandlat diskrimineringen av minoriteter på olika områden i det vardagliga livet, hänvisar kommittén först och främst till dessa yttranden, som även gäller romerna, och fokuserar i detta yttrande på denna minoritets särskilda situation. Kommittén hoppas med sina förslag kunna bidra till att frågan integreras i alla politikområden (mainstreaming) och betonar vikten av en samlad, övergripande strategi för att göra romerna delaktiga i den europeiska integrationsprocessen.

2.1

Romerna och deras historia: Eftersom en minoritets historiska bakgrund har stor inverkan på gruppens sociala och politiska identitet och på den därmed förenade potentiella risken för konflikter, är det av avgörande betydelse att såväl minoritets- som majoritetsbefolkningen känner till sin historia.

Romerna har levt i Europa i mer än sjuhundra år. Att olika grupper av romer har funnits i nästan alla länder i Europa sedan slutet av 1400-talet är lika väl dokumenterat som de åtgärder som vidtagits för att diskriminera, utesluta och förfölja denna grupp. I några länder föll romerna offer för slaveri och på 1900-talet utsattes de för en särskilt fasansfull form av statlig förföljelse: Antalet romer som föll offer för rasistisk förföljelse och folkmord under nazitiden beräknas överstiga 500 000.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att romernas europeiska historia genom århundradena har präglats av förföljelse och diskriminering, vilket förståeligt nog ofta har varit traumatiserande för många romer.

Därför måste en helhjärtad insats göras för att hjälpa romerna att träda ur offerrollen och gå från att vara mer eller mindre misstrodda passiva objekt till aktiva aktörer, redo och i stånd att delta i samhället på ett aktivt och ansvarstagande sätt, framförallt i fråga om politiska frågor som rör romer.

2.2

Romernas demografi: på grund av bristen på tillförlitlig statistik finns det inga exakta uppgifter om romernas demografi. Antalet romer som antas leva i Europa pendlar därför mellan 10 och 12 miljoner (varav 7–9 miljoner i EU). Uppskattningsvis är 60 % av dem marginaliserade och lever i stor fattigdom (3). Marginaliseringens mönster och omfattning är liknande i alla medlemsstater även om det finns historiskt och socio-politiskt betingade skillnader.

Romernas demografiska utveckling skiljer sig från majoritetsbefolkningens: Gruppens växande andel – trots hög spädbarnsdödlighet och låg förväntad livslängd – av den totala befolkningen i Europa på lång sikt utgör en stor utmaning på alla sociala och utbildningsmässiga områden. Om man inte markant lyckas förbättra romernas utbildningsnivå och yrkesfärdigheter kommer medlemsstaterna att stå med ett växande antal dåligt utbildade och lågt kvalificerade personer, som kommer att bromsa den ekonomiska utvecklingen och utgöra en börda för välfärdssystemen. Därför finns det ett behov av utbildnings- och sysselsättningsstrategier som beaktar romernas traditioner och socio-ekonomiska levnadsförhållanden. Först om man tillhandahåller möjligheter på utbildningsområdet och kompletterande yrkespraktik som också utnyttjas kommer romerna att kunna bidra aktivt till det samhälle som de ingår i på det sätt som kan förväntas av dem.

2.2.1

Romernas språk: Romani är ett indoeuropeiskt språk som talas i olika former av de olika romska grupperna i Europa. Varianter/dialekter av språket förekommer men en stor del av vokabulären förstås av de flesta romerna i Europa. Romani är t.o.m. många av gruppernas modersmål. Ett undantag är de länder, t.ex. Spanien, där språket tidigare var förbjudet och delvis har gått förlorat. Det är mycket viktigt, både för minoriteten och för samhället i övrigt, att man erkänner språket romanis betydelse samt att det standardiseras och lärs ut. Institut des langues et des civilisations orientales i Paris och fakulteten för främmande språk vid universitetet i Bukarest har lektorat i romani. Därutöver arbetar man med en lokal romanidialekt på Karlsuniversitetet i Prag och Eötvösuniversitetet i Budapest har tagit initiativ till en språkkurs inom ramen för den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Forskning bedrivs också vid universitetet i Manchester.

Ett gemensamt språk skapar en gemensam identitet. Därför är stödet för romernas språk av avgörande betydelse för gruppens sociala erkännande och kulturella identitet.

Därför efterlyser kommittén inrättandet av en Jean Monnet-professur för romer och romernas kultur.

3.1

Romerna – ett liv i diskriminering: I dag diskrimineras människor, däribland romer nästan dagligen av samhället och myndigheterna och diskriminering förekommer ofta även i media, vilket är helt oacceptabelt enligt den europeiska lagstiftningen. Romerna är medborgare i det utvidgade EU och har rättigheter i enlighet med det ratificerade fördraget, särskilt enligt artikel 13. Uppfylls inte dessa, är det diskriminering, t.o.m. institutionell diskriminering.

3.1.1

Före och efter födseln: Den inneboende diskrimineringen i de sociala systemen resulterar i att många fattiga, felnärda och outbildade romska flickor växer upp till fattiga, felnärda mödrar som föder barn med för låg födelsevikt. Bland minoriteter förekommer oftast ingen vård under graviditeten vilket resulterar i att både modern och barnet lider av näringsbrist. Hälsobestämmelserna för förlossningar är begränsade, liksom tillgången till hembesök av barnmorskor och barnsköterskor, och tillgången till sjukhus är beroende av de transportmässiga eller ekonomiska möjligheterna. Detta medför att barnen inte registreras officiellt eller vaccineras under sina första levnadsår. Det räcker inte att bara inkludera romerna i de existerande hälso- och sjukvårdssystemen för att bromsa den negativa hälsoutvecklingen. Det är angeläget att vidta kulturellt känsliga åtgärder som t.ex. hälsoupplysningsåtgärder, familjeplanering, omfattande vaccinationer och TBC-kontroller av hela befolkningsgrupper. Detta bör uppmuntras genom aktivt engagemang (utbildning) av romska kvinnor och romska kontakt- och stödpersoner i vårdfrågor, genom ambulerande vårdenheter samt tillgänglig och begriplig information till romska folkgrupper. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla romska barn registreras i folkbokföringen och har en födelseattest.

3.1.2

Utvecklingen under den tidiga barndomen är avgörande för en fungerande skolgång och integration eftersom de första åren sätter permanenta spår. Sett i detta perspektiv utgör program för mödrar och barn och lekgrupper ett stöd för mödrarna, på samma sätt som utbildningsprogram för föräldrar, men ger också ett integrerat angreppssätt och tar hänsyn till familjernas behov. Programmet Sure Start, som infördes i Storbritannien och har spritt sig till många EU-länder, utgör ett bra exempel på integrering av mödrar och små barn och erbjuder även barnomsorg. I förhållande till Barcelona-målen råder det brist på bra barnomsorg i nästan alla EU-länder och romska barn nekas ofta tillgång till barnomsorgen.

3.1.3

Skolåldern (6–14): Romernas deltagande i skolundervisningen är lågt. Den bristande registreringen, föräldrarnas motvilja att skicka sina barn (särskilt flickorna) till skolan, segregationen och undermålig undervisning utgör ytterligare faktorer som lyfts fram i många rapporter (4). Redskap för att öka skolnärvaron och råda bot på segregationen är mycket viktiga för att cirkeln av generationer av outbildade romer ska kunna brytas. För att uppmuntra skolnärvaron har man i vissa länder infört ett system, CCT (Conditional Cash Transfer), där bidrag kopplas till uppfyllandet av vissa villkor, som att föräldrarna måste kunna bevisa att barnen är folkbokförda och har en födelseattest. Man kan förvänta sig att barnen kommer att närvara i skolan om de integrerats och har tillgång till alla de tjänster och utbildningsmetoder som behövs för att kunna uppfylla kraven (språk, deadlines m.m.). Gratis skolmåltider (efter inkomstprövning) och undervisningsmaterial bör återinföras för alla barn i grundskolan. Regeringarna bör beakta detta om utbildningen ska utgöra en långsiktig prioritering.

Segregation på utbildningsområdet är i första hand en följd av den geografiska uppdelningen mellan romernas och majoritetsbefolkningens bosättningsområden. Dessutom flyttar icke-romer ofta sina barn från en skola om den procentuella andelen romska barn i en klass blir för hög, vilket skapar segregerade skolor eller klasser för romernas barn. Dessa skolor håller av olika anledningar inte den nivå som krävs, vilket resulterar i att romska barn som egentligen har goda förutsättningar hamnar på specialskolor och som regel fråntas möjligheten att studera vidare.

Ett särskilt problem är att romska barn placeras i specialskolor för barn med inlärningssvårigheter. Detta sker ofta på grundval av diskriminerande antagningsprov, men ibland även med hjälp av irrelevanta incitament som gratis transport eller skolmat. Den omotiverade inskrivningen av barnen på specialskolor utgör ett klart brott mot de medborgerliga rättigheterna och bör motverkas med alla rättsliga och administrativa medel.

Det bör i sammanhanget även nämnas att fattigdomen är en av orsakerna till den låga skolnärvaron eftersom föräldrarna inte kan (eller inte vill) betala kostnaderna för skolgången eller låter barnen hjälpa till att försörja familjen genom att arbeta eller ta hand om de yngre syskonen. Detta drabbar framförallt flickorna.

3.1.4.1

Bostadssituationen kännetecknas av dåliga boendeförhållanden och bestående segregering. Invånarna i slumområdena, som kännetecknas av dålig infrastruktur och dåligt underhåll, bristande el-, gas- och vattenförsörjning, föroreningar och dålig hygien, kan inte hävda någon äganderätt eller uppge någon fast adress för att ansöka om socialbidrag, arbete, utbildning, sysselsättning eller sjukvård. Många av dessa problem är följden av samhällets diskriminering och en antiromsk hållning. Det är värt att nämna att romernas kringresande livsstil snarare är en följd av än en orsak till gruppens marginalisering. Även om majoriteten av romerna idag är bofasta används gruppens val av ett kringresande liv trots allt fortfarande ofta för att förklara marginaliseringen.

3.1.4.2

Utbildning är en av de mest grundläggande investeringarna i framtiden. Det stora antalet analfabeter och den låga utbildningsnivån bland romerna överlag bådar inte gott för framtiden. Medlemsstaterna måste säkerställa att deras utbildningssystem inte diskriminerar romer och därutöver göra det möjligt att bedriva vuxenutbildning med inriktning på läskunnighet, räknefärdighet och livslångt lärande.

Det är oerhört svårt för romer att nå högre utbildningsnivåer samt få en bra yrkesutbildning. Utöver ansträngningarna för att integrera romerna i det allmänna utbildnings- och yrkesutbildningssystemet bör medlemsstaterna även tillämpa modeller för att erkänna färdigheter som förvärvats på informell väg samt vara betydligt mer generösa med att erkänna kvalifikationer som erhållits i ett annat land.

Den integrerade språkundervisningspolitik som kommissionen har infört, som bl.a. syftar till att främja inlärningen av minoritetsspråk, bör också användas till gagn för romerna.

3.1.4.3

Ekonomisk integrering kräver att personer ur minoriteter övervinner en serie hinder som ofta förstärker varandra (5). Att inte ha någon utbildning eller mycket låg utbildningsnivå eller otillräckliga eller icke erkända kvalifikationer leder till en automatisk diskriminering av individen, samtidigt som en avog inställning till romer förvärrar svårigheterna. Dussintals dokumenterade fall visar att arbetslöshet bland romer ofta har sitt ursprung i diskriminering på grund av ras. Medlemmar i minoritetsgrupper har i praktiken ingen tillgång till åtgärder som främjar livslångt lärande.

Den genomsnittliga romen har i hög grad förmåga att tänka och agera entreprenörsmässigt, och man kan därför finna sätt att lyfta fram romer ur den svarta ekonomin och ge dem möjlighet att delta i laglig ekonomisk verksamhet, till exempel genom mikrokrediter och etablering av nya företag och stödmekanismer så att de kan ta sig förbi alla hinder.

Många romska hushåll är ekonomiskt mycket beroende av socialt stöd och andra offentliga transfereringar (t.ex. pensioner eller barnbidrag) medan deltagandet i den formella ekonomin är relativt begränsat. Detta gör att det romska deltagandet i det sociala skyddssystemet är asymmetriskt (dvs. att de som grupp tar emot mer än de bidrar med). Denna bristande symmetri är en viktig orsak till sociala spänningar och fördomar, som leder till utestängning.

Enligt principen ”positiva förmåner för positiva insatser” skulle extra medel kunna frigöras för att skapa incitament för deltagande på den officiella arbetamarknaden. En systemrelaterad källa till utestängning på grund av ras kommer annars att kvarstå. Program av typen ”från bidrag till arbete” kan genomföras i partnerskap med både offentliga och privata organisationer.

Diskriminering på arbetsplatsen och i samband med ansökan är väldokumenterad, och lagstiftningsåtgärder måste genomföras mot sådant. För att kunna genomföra en total kulturförändring måste man emellertid säkerställa tillgång till relevant yrkesutbildning så att romerna kan öka sina kvalifikationer.

3.1.4.4

Hälsovård: Den låga levnadsstandarden (låga inkomster) och de dåliga boendeförhållandena (smuts, bristande sanitära förhållanden, brist på rent vatten) utgör en allvarlig hälsorisk. Tillgången till hälsovård är begränsad i romska bosättningar, vilket förvärras av att de flesta inte registreras vid födseln och därför inte finns med i hälsovårdens register. Om romer tas emot i det normala sjukvårdssystemet hamnar de ofta på en segregerad avdelning, vilket är diskriminerande. Tillgång till sjukvårdstjänster av hög kvalitet är en grundläggande rättighet för alla EU-medborgare.

3.1.4.5

Vanligtvis har romska kvinnor låg status i familjehierarkin, dålig eller ingen skolutbildning och följaktligen dåliga utsikter att finna arbete. De gifter sig ofta vid tidig ålder och är ofta gravida. Våld i hemmet, som ofta inte anmäls, bör heller inte underskattas. Det är särskilt allvarligt att detta nu förvärras genom prostitution och människosmuggling.

Det är emellertid viktigt att konstatera att romska kvinnor (även om detta inte alltid är uppenbart för icke-romer) också utgör en motor till förändring inom gruppen, särskilt i riktning mot kapacitetsuppbyggnad och kulturella förändringar, som ökad betoning av utbildning för barnen, särskilt flickorna. Att mödrarna medverkar och tar ansvar inom föräldraföreningar är mycket positivt för barnens skolutbildning.

3.1.4.6

Diskriminering i samhället och en negativ inställning till romer i form av klichéartade uppfattningar och fördomar i förhållande till minoritetsgrupper, särskilt romerna, är djupt rotade och kan härledas ur flera generationers okunskap samt kulturella skillnader. Fördomen att dessa grupper är av mindre värde för samhället är mycket utbredd, och leder till ytterligare isolering, fattigdom, våld och i slutändan marginalisering.

3.2.1

Integrering är inte någon enkelriktad process, utan en process som löper i båda riktningarna och som kräver ansträngningar från både minoritets- och majoritetsbefolkningen. Många romer är rädda för att behöva ge upp sina principer, traditioner och sin identitet i samband med integrationen, och är därför mycket skeptiska när det handlar om integrationsåtgärder. På samma sätt gör den diskriminering som funnits i många generationer det svårt för icke-romer att lägga fördomarna åt sidan och välkomna den romska kulturen.

3.2.2

Å andra sidan lever 40 % av romerna inte i fattigdom utan i välmåga (om än blygsam sådan). Dessa är kanske inte de mest synliga romerna, men de utgör ett bevis på att romer i princip kan integreras i det samhälle där de bor utan att avstå från sin identitet.

3.2.3

Romska organisationer har skrivit mycket om vikten av att öka synligheten, det aktiva deltagandet i samhället och medvetenheten som en progressiv väg att gå (6). Mer kan göras genom att investera i samhällen där åtaganden, egenmakt och ansvar är en del av avtalet. Användningen av mikrokreditsystem som normalt används i entreprenörssammanhang skulle kunna utnyttjas som ekonomiska hävstänger för att stödja infrastrukturer eller utbildningssystem. Finansiering skulle kunna erhållas i liten skala i utbyte mot uppfyllda åtaganden om t.ex. skolgång för barnen eller regelbundna läkarbesök (7).

3.2.4

Om minoriteter ska kunna delta på jämställd fot i samhället krävs effektiva, långsiktiga och skräddarsydda åtgärder. Dessa bör vara målinriktade, men inte utesluta andra grupper. Åtgärderna förutsätter att politiker, företag och samhället som helhet tillsammans tillämpar principen om icke-diskriminering, främjar lika möjligheter och klarar att hantera mångfald. EU:s strukturfonder skulle kunna användas för att stödja sådana program.

Ansträngningar måste göras för att undanröja skepticism och fördomar hos både romer och icke-romer, inte enbart genom nödvändiga praktiska åtgärder utan också (med hjälp av ledare och medlare på båda sidor) genom att utarbeta gemensamma strategier för framtiden. Romska förebilder har i detta sammanhang en viktig roll.

4.1.1

Kommissionen har länge försökt bidra till att finna lösningar på integrationsproblemet. Kommissionens särskilda grupp för romska frågor som inrättades för några år sedan har förbättrat informationsflödet mellan olika kommissionsorgan och skapat ett visst mått av samordning mellan de många olika verksamhetsområdena.

4.1.2

Rådgivande expertgruppen på hög nivå för frågor rörande integrationen i samhället av etniska minoriteter, som kommissionen inrättade i januari 2006, lade fram en kritisk rapport i december 2007 (8) som omfattade rekommendationer för politiska åtgärder för att förbättra romernas situation med avseende på utbildning, sysselsättning, hälsovård och boende. Expertgruppen klargjorde i rapporten att endast en korrekt kombination av åtgärder tillsammans med ett pragmatiskt arbetssätt skulle kunna åstadkomma varaktiga lösningar.

4.1.3

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter sysslar ingående med frågan (9). Man bör också nämna de många studier, rapporter och evenemang som dess föregångare, Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, åstadkom.

4.2.1

Europaparlamentet har länge arbetat intensivt och partiövergripande med minoritetsfrågor, integreringen av romerna och kampen mot diskriminering av romer. Ett antal rapporter och resolutioner i frågan har redan antagits, senast den 31 januari 2008 (10).

4.3.1

Europeiska rådet tog senast upp frågan den 14 december 2007 i samband med europeiska året för lika möjligheter för alla (11).

4.5

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har avgett en rad viktiga domslut som utgör hörnstenar för tillämpningen av romernas rättigheter (12).

4.6

Förenta Nationerna har främjat integreringen av romerna under många år, särskilt inom ramen för UNDP, UNICEF och UNESCO.

4.7.1

Open Society Institute, som stöds av Världsbanken, har tagit initiativet till decenniet för integration av romer 2005–2015 (13).

4.7.2

Den nyligen inrättade EU-koalitionen för politiken för romer EU Roma Policy Coalition (ERPC)  (14) har åtagit sig att genomföra integrationsprincipen genom deltagande och ”syftar till att främja romernas deltagande i alla relevanta processer”.

4.7.3

Europeiska forumet för romer och resande European Roma and Travellers Forum (ERTF)  (15) förtjänar ett särskilt omnämnande. Det inrättades på initiativ av Finlands president Tarja Halonen och har genom ett partnerskapsavtal med Europarådet, vilket ger en privilegierad status, möjligheter att delta i dess arbete.

4.7.4

Eftersom ett av de prioriterade områdena när det gäller integreringen av romerna, nämligen sysselsättning, faller inom deras ansvarsområde har även arbetsmarknadsparterna en viktig roll i detta arbete. Den erfarenhet som den europeiska fackliga samorganisationen EFS, de nationella fackföreningarna och de europeiska och nationella arbetsgivarorganisationerna har kan utgöra viktiga beståndsdelar i den process som ska inledas.

5.1

Konstaterandet att alla åtgärder hittills för att integrera romerna och säkerställa deras rättigheter har visat sig otillräckliga är ett återkommande tema i allt arbete på området.

5.2

De nödvändiga åtgärderna faller inom både EU:s och medlemsstaternas befogenheter. Enligt artikel 13 i Amsterdamfördraget antogs direktiv om icke-diskriminering år 2000, och dessa utgör en viktig drivkraft och en institutionell ram för hanteringen av diskrimineringen av romerna. Kommissionen bör undersöka hur gemenskapslagstiftningen kan utvidgas så att den omfattar romernas situation, till exempel genom antagandet av ett direktiv om minskad segregering. Integreringen av romerna bör också prioriteras i användningen av strukturfonderna.

5.3

De romska frågor som faller inom medlemsstaternas befogenheter kan hanteras genom den öppna samordningsmetoden (16), ett effektivt tillvägagångssätt för att finna lösningar som togs fram under 1990-talet. Kommittén föreslår därför att man använder den öppna samordningsmetoden och utvidgar den till att omfatta minoritetsfrågor, särskilt integreringen av romerna. Som ett första steg föreslår vi att man tar hänsyn till romernas situation i de olika förfaranden som i dag tillämpas inom ramen för den öppna samordningsmetoden (framför allt i fråga om sysselsättning, integration i samhället och utbildning). Metoden och dess verktyg kan användas gemensamt av medlemsstaterna för att ta fram bästa metoder samtidigt som man tillsammans granskar övergripande modeller eller lokala gräsrotsprojekt. För att dessa projekt ska lyckas och få varaktiga resultat måste de vara sektorsövergripande och bygga upp handlingsplaner med alla berörda parter, framför allt romernas egna organisationer. Dessa handlingsplaner måste omfatta åtaganden, aktiviteter, utvärderingar samt metoder för återkoppling och spridning, och tillräckliga resurser måste anslås, även från strukturfonderna. Kommittén är övertygad om att den öppna samordningsmetoden är ett mycket lämpligt och effektivt sätt att arbeta med många rättsliga, sociala och historiskt sett känslomässigt laddade frågor med anknytning till minoriteter, särskilt romerna.

5.4

Om dessa initiativ ska lyckas beror i stor utsträckning på huruvida man kan inrätta ett fungerande samarbetsnätverk mellan samtliga aktörer. Kommittén har vid många tillfällen visat sitt mervärde som förbindelselänk till det organiserade civila samhället (17), och åtar sig att bidra med institutionaliserat, och därigenom långsiktigt, samarbete i hanteringen av frågan om integrering av minoriteter, särskilt romerna.

5.5

Den konferens på hög nivå om integreringen av romerna som kommissionen planerar att anordna i september skulle utgöra ett lämpligt sammanhang för offentliga diskussioner om förslagen om att förbättra effektiviteten i EU:s och medlemsländernas politik och för att ta de första konkreta stegen i denna process.

Vid detta tillfälle skulle kommittén kunna presentera konkreta åtgärder som planerats som uppföljning av detta yttrande. Man bör också diskutera olika sätt att samarbeta med medierna mot långsiktiga mål, bortom en enkel rapportering av enskilda incidenter.

6.1

Kommittén inledde ursprungligen sitt arbete mot bakgrund av det europeiska året för lika möjligheter för alla, men anpassade sedan (med kommissionens samtycke) innehållet med tanke på Europeiska året för interkulturell dialog.

Kultur, som kommittén förstår begreppet, är en process som påverkar alla delar av livet, ett uttryck för gemensamma värderingar, en gemensam livsstil, och ett grundläggande kommunikationsmedel som bör ingå i alla satsningar på bättre integration på alla områden, eftersom det utgör en kombination av förnuft och känsla och därmed erbjuder ett helhetsperspektiv på arbetet med att lösa de problem som måste lösas. Kulturens sociala dimension bidrar till att göra den interkulturella dialogen till ett instrument för fred och stabilitet både internt och externt. När det gäller minoriteter, i synnerhet romerna, innebär detta att den interkulturella dialogen är det bästa sättet att successivt arbeta bort de stereotyper av misstro, fördomar och bristande förståelse som har utvecklats under århundraden, och tillsammans, i en atmosfär av ömsesidig respekt, finna en form av integration som kan accepteras av båda parter, med stöd av en stabil lagstiftningsram.

6.2

Kommittén hoppas att de första konkreta stegen mot genomförandet av dess förslag kommer att tas innan året för interkulturell dialog är slut, och att ytterligare steg kommer att följa under 2009, det europeiska året för kreativitet och innovation, och även 2010, det europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

”The Situation of Roma in an Enlarged Europe”, rapport från kommissionen 2004,

(http://ec.europa.eu/employment_social/fundamental_rights/roma/)

”Avoiding the Dependency Trap”, UNDP

(http://roma.undp.sk/)

”Final Report on the Human Rights Situation of Roma, Sinti and Travellers in Europe”, Europarådet, 2006, Alvaro Gil Robles, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter

(http://www.coe.int/t/dg3/romatravellers/documentation/default_en.asp)

”Action Plan on Improving the Situation of Roma and Sinti Within the OSCE Area”

(www.osce.org/odihr/)

”Analysis of the Anti-Segregation Policies in the Countries Participating in the Decade of Roma Inclusion”

(www.romadecade.org)