Överklagande ingett den 5 februari 2008 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som personaldomstolen meddelade den 22 november 2007 i mål F-109/06, Dittert mot kommissionen

(Mål T-51/08 P)

(2008/C 92/75)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Berscheid och K. Herrmann)

Övrig part i målet: Daniel Dittert (Luxemburg, Storhertigdömet Luxemburg)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Kommissionen har i överklagandet yrkat att dom av den 22 november 2007 i mål F-109/06, Dittert mot kommissionen, skall upphävas. I denna dom ogiltigförklarade personaldomstolen kommissionens beslut enligt vilket sökanden i första instans tilldelades ett otillräckligt antal prioritetspoäng för att befordras under befordringsomgången 2005 och kommissionens beslut enligt vilket förteckningen över tjänstemän som befordrats under befordringsomgången 2005 fastställdes, i det avseende den inte innehåller sökandens namn.

Till stöd för sitt överklagande har kommissionen har åberopat tre grunder för sitt yrkande om upphävande.

För det första gör kommissionen gällande att personaldomstolen har åsidosatt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna i den mån som den påstås ha lagt alltför stor vikt vid generaldirektörens deltagande i förfarandet om tilldelande av poäng och därigenom otillbörligen inskränkt tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning, till följd av fastställandet att bristen på ett sådant deltagande utgör ett väsentligt förfarandefel.

För det andra framhåller kommissionen att personaldomstolen har inkräktat på tillsättningsmyndighetens behörighet i strid mot artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och att den har utfärdat ett åläggande som går utöver dess behörighet vid domstolsprövning.

För det tredje klandrar kommissionen personaldomstolen för att inte i tillräcklig utsträckning rättsligt ha motiverat slutsatsen enligt vilken tilldelandet av ett visst antal prioritetspoäng till sökanden i första instans av befordringskommittén inte utgör en lämplig åtgärd för att avhjälpa ett förfarandefel som personaldomstolen klassificerar som ”väsentligt” och som beror på att generaldirektören inte deltog i förfarandet. Kommissionen gör även gällande att personaldomstolen har grundat den överklagade domen på en missuppfattning av innehållet i befordringskommitténs mötesprotokoll.