23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/210

—

En plan för överföringen av det gemensamma företagets verksamhet till tillsynsmyndigheten bör utarbetas för att trygga den rättsliga säkerheten i anslutning till överföringen.

—

Man bör finna rättsliga och praktiska lösningar på problemet med överföringen till tillsynsmyndigheten av sådan verksamhet som bedrivs av aktörer i tredjeländer (Kina och Israel) som är delaktiga i det gemensamma företaget.

—

Man bör se till att outnyttjade anslag i det gemensamma företaget verkligen överförs till tillsynsmyndigheten.

—

En överlappning av det gemensamma företagets och tillsynsmyndighetens befogenheter bör undvikas fram tills det att det gemensamma företagets verksamhet upphör.

—

Eventuella avbrott i förhandlingarna om ett koncessionsavtal bör undvikas.

—

Man bör säkerställa att de stater som handhar uppskjutningen av satelliterna i Galileo-systemet omfattas av internationella ansvarsbestämmelser.

2.1

Överföringen av verksamheten från det gemensamma företaget Galileo till tillsynsmyndigheten Galileo bör vara slutförd i slutet av år 2006. För att programmet Galileo skall bli framgångsrikt är det absolut nödvändigt att överföringen av verksamheten sker under bästa möjliga förutsättningar såväl på det rättsliga planet som i fråga om personalen, ekonomin och budgeten.

2.2

Det får inte heller uppstå några avbrott i de förhandlingar om ett koncessionsavtal som har inletts av det gemensamma företaget och som tillsynsmyndigheten skall föra vidare.

2.3

Slutligen bör också frågan om staternas internationella ansvar i anslutning till Galileo-programmet behandlas, eftersom den bör lösas innan diskussionerna om ett koncessionsavtal har slutförts och följande uppskjutning av satelliter i Galileo-systemet äger rum.

3.1.1

Galileo är Europeiska unionens viktigaste vetenskapliga och tekniska projekt med stort symbolvärde. Satellitnavigationssystemens strategiska betydelse är så stor att unionen inte kunde bortse från den. Därför beslutade man att finansiera och utveckla en egen global infrastruktur för navigationssatelliter (Global Navigation Satellite System – GNSS) vid sidan av de system som finns i Förenta staterna och Ryssland.

3.1.2

Galileo erbjuder en global tjänst för positionsbestämning som är mycket noggrann, stabil och säker och som innehåller ett integritetsmeddelande. Programmet tillhandahåller självständiga tjänster för positionsbestämning och navigation under civil kontroll, men kommer samtidigt att vara förenligt och driftskompatibelt med de två redan existerande militära systemen, nämligen det amerikanska GPS-systemet (Global Positioning System) och det ryska GLONASS-systemet. Galileo erbjuder dessutom en skyddad offentlig tjänst som de behöriga användarna har tillgång till under alla förhållanden.

3.1.3

Det europeiska systemet omfattar en konstellation av trettio satelliter och markstationer som krävs för att systemet skall kunna fungera optimalt och som bör vara redo att tas i bruk i slutet av år 2010.

3.1.4

Programmet drivs och stöds av två huvudaktörer, nämligen Europeiska unionen företrädd av Europeiska kommissionen och Europeiska rymdorganisationen (ESA). Kommissionen och ESA har inrättat det gemensamma företaget Galileo, som har i uppgift att övervaka programmet och förvalta de EU-medel som beviljats programmet.

3.1.5

Då fasen för validering i omloppsbanan (IOV-fasen – In Orbit Validation) är slutförd kommer systemet i sin helhet att överföras från det gemensamma företaget till tillsynsmyndigheten Galileo (ett tillsynsorgan på gemenskapsnivå), som kommer att ansvara för undertecknandet av ett koncessionsavtal med en sammanslutning av privata företag.

3.1.6

De sammanlagda kostnaderna för Galileo-programmets utformnings- och utvecklingsfaser samt fasen för validering i omloppsbanan beräknas uppgå till 1 500 miljoner euro.

3.1.7

För närvarande pågår förhandlingar om ett koncessionsavtal mellan det gemensamma företaget Galileo och ett konsortium av europeiska företag (Aena, Alcatel, EADS, Finmeccanica, Hispasat, Immarsat, Teleop och Thales).

3.1.8

Fastställandet av formerna för överföringen av verksamheten från det gemensamma företaget till tillsynsmyndigheten pågår för närvarande, och man måste se till att de inte orsakar några förseningar, komplikationer eller onödiga kostnader.

3.2.1

Det gemensamma företaget Galileo inrättades genom rådets förordning nr 876/2002 av den 21 maj 2002, på basis av artikel 171 i EG-fördraget som anger följande: ”Gemenskapen kan bilda gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt genomföra gemenskapens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration.” Stadgarna för det gemensamma företaget ingår som bilaga i förordningen.

3.2.2

Det gemensamma företaget Galileo har följande medlemmar:

3.2.3

Enligt artikel 2 i stadgarna kan företag, inklusive företag i tredjeländer, bli medlemmar i det gemensamma företaget. Till medlemmarna hör de facto i dag ett kinesiskt organ (National Remote Sensing Center of China – NRSCC) och ett israeliskt företag (MATIMOP). Dessa båda aktörer ingår i styrelsen och deras rösträtt står i proportion till deras finansiella bidrag till företaget.

3.2.4

Det gemensamma företaget Galileos rättsliga karaktär är komplex till följd av styrelsens sammansättning. Enligt förordningen skall företaget betraktas som en internationell organisation när det gäller den europeiska skattelagstiftningen om omsättningsskatter och punktskatter. Det konstateras också att företaget inte har något ekonomiskt syfte. Enligt kommissionen ligger det gemensamma företaget till sin rättsliga karaktär snarare närmare en förening än ett bolag, eftersom företaget endast erhåller bidrag från sina medlemmar och inte går med vinst. De belgiska skattemyndigheterna har för övrigt ansett att det inte är fråga om ett bolag utan om en juridisk person (som enligt belgisk lagstiftning även omfattar föreningar). (Det gemensamma företaget lyder under belgisk lag på de områden som inte regleras i ovannämnda förordning.)

3.2.5

Det gemensamma företagets kapital är fördelat enligt följande:

3.2.6

På grund av det gemensamma företagets särskilda rättsliga karaktär och eftersom företaget endast erhåller bidrag, har kommissionen föreslagit att termen ”kapital” skall ersättas med ”bidrag”. För detta krävs en ändring av stadgarna, vilket godkändes av det gemensamma företagets styrelse den 2 juni 2006. Europeiska revisionsrätten hade dessutom konstaterat att det inte är lämpligt att använda termen ”kapital” eftersom budgetposten för det gemensamma företaget inte tillåter några kapitalinsatser.

3.2.7

Det gemensamma företagets huvuduppgift är att framgångsrikt avsluta utvecklingen av Galileo-programmet under utvecklingsfasen genom att föra samman offentliga och privata medel samt säkerställa ledningen av viktiga demonstrationsprojekt. Företaget skall också sätta igång den forsknings- och utvecklingsverksamhet som krävs för ett framgångsrikt genomförande av utvecklingsfasen och för en framgångsrik samordning av nationell verksamhet inom detta område samt följaktligen handha de forskningskontrakt som ingåtts inom ramen för Europeiska kommissionens sjätte ramprogram för forskning och utveckling.

3.2.8

Det gemensamma företaget Galileo leds av

3.2.9

Vidare har Europeiska unionens råd inrättat ett tillsynsorgan och ett säkerhetsorgan som skall övervaka företagets verksamhet.

3.2.10

Det gemensamma företaget bildades för en period av fyra år som inleddes den 28 maj 2002 (det datum då stadgarna offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning), vilket motsvarade den preliminära längden på Galileo-programmets utvecklingsfas. Enligt förordningen kan denna period förlängas till slutet av utvecklingsfasen. Det anges dock inte hur denna förlängning skall genomföras i praktiken. Med beaktande av inrättandet av tillsynsmyndigheten Galileo har kommissionen föreslagit att det gemensamma företaget skall avvecklas den 31 december 2006, vilket kräver en ändring av stadgarna i bilagan till rådets förordning nr 876/2002 av den 21 maj 2002 samt ett utlåtande från Europaparlamentet och EESK. Efter att ha hört det gemensamma företagets tillsynsorgan och ESA:s styrkommitté för navigering den 10 mars 2006 godkände det gemensamma företagets styrelse den 2 juni 2006 ändringarna av stadgarna, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att anta förslaget till förordning om ändring av det gemensamma företagets stadgar den 29 juni 2006. Förordningen skall nu antas av rådet.

3.2.11

För att främja en omfattande användning av satellitnavigeringssystem och för att göra det möjligt för aktörer i tredjeländer att delta i det gemensamma företaget Galileo, har ett flertal internationella avtal ingåtts mellan Europeiska unionen och tredjeländer (bl.a. Kina, Israel, Indien och Ukraina) och ytterligare avtalsförhandlingar pågår (Marocko, Korea, Ryssland och Argentina). Dessa avtal utesluter uttryckligen allt samarbete när det gäller den tjänst som är reserverad för statliga tillämpningar. Två tekniska samarbetsavtal har ingåtts mellan det gemensamma företaget och organ som företräder två länder (National Remote Sensing Center som företräder Kina och MATIMOP som företräder Israel). I enlighet med det gemensamma företagets stadgar ger dessa avtal företrädare för dessa organ rätt att ingå i företagets styrelse.

3.2.12

Slutligen föreskrivs avvecklingsförfarandet för det gemensamma företaget Galileo i artikel 21 i stadgarna.

3.3.1

Tillsynsmyndigheten Galileo inrättades genom rådets förordning nr 1321/2004 av den 12 juli 2004. Myndigheten är ett gemenskapsorgan som har status som juridisk person.

3.3.2

Tillsynsmyndigheten Galileo skall se till att hänsyn tas till allmänhetens intresse i de europeiska programmen för det globala systemet för satellitnavigering och är dessutom regleringsmyndighet.

3.3.3

Myndighetens uppgifter fastställs i artikel 2 i förordningen och är följande:

3.3.4

Det bör framhållas att tillsynsmyndigheten Galileo kommer att äga systemet, framför allt all egendom som koncessionshavare har utvecklat, samt ha i uppgift att skydda och valorisera de gemenskapsinvesteringar som har gjorts.

3.3.5

Tillsynsmyndigheten leds av en styrelse (som består av en företrädare för varje medlemsstat och för kommissionen), en kommitté för systemets säkerhet och tillförlitlighet samt en vetenskaplig och teknisk kommitté. En verkställande direktör företräder myndigheten och ansvarar för dess ledning.

3.4.2

Även om de båda enheterna i inledningsskedet av Galileo-programmet tilldelades uppgifter som skiljer sig från varandra i fråga om karaktären och tidsplanen för genomförandet, förefaller det i dag – med beaktande av att utvecklingsfasen försenats (med ca två år) och att tillsynsmyndigheten faktiskt har inrättats (direktören utnämndes i maj 2005) – av ekonomiska, rättsliga och tekniska orsaker nödvändigt att omedelbart ge tillsynsmyndigheten befogenheter att agera och att avveckla det gemensamma företaget så fort som möjligt (2), redan före slutet av utvecklings- och valideringsfaserna. Det är därför viktigt att se till att det gemensamma företagets verksamhet gradvis överförs till tillsynsmyndigheten, och att detta också omfattar förvaltningen av de forskningskontrakt som det gemensamma företaget har ingått. Det är också viktigt att företrädare för tillsynsmyndigheten omedelbart och mycket aktivt involveras i förhandlingarna om det koncessionsavtal som skall undertecknas och handhas av tillsynsorganet.

3.4.3

För närvarande är avsikten att det gemensamma företagets verksamhet upphör den 31 december 2006, förutsatt att dess medlemmar godkänner en ändring av företagets stadgar. En första plan för övergången och överföringen av det gemensamma företagets verksamhet och know-how har upprättas av det gemensamma företaget och tillsynsmyndigheten. Denna plan överlämnades till det gemensamma företagets tillsynsorgan och styrelse i februari 2006. Planen måste få en mer detaljerad utformning och anpassas för att man skall kunna säkerställa att övergången sker så fort som möjligt och under bästa möjliga förutsättningar.

3.4.4

Under denna övergångsperiod bör de båda enheterna ha ett nära samarbete så att överföringen av verksamhet och know-how blir problemfri och smidig. Under denna period måste man också se till att tillsynsmyndigheten blir fullt funktionsduglig, så att det inte finns någon risk för personalbrist vid en tidpunkt då de åtgärder som är viktigast för programmets framgång vidtas.

3.4.5

Verksamheten bör alltså planeras så att den upphör i slutet av december 2006 och så att avvecklingsfasen kan inledas i början av år 2007. Övergången bör också ske så fort som möjligt, så att tillsynsorganet kan fastställa och genomföra de bestämmelser om säkerhet och tillförlitlighet som skall tillämpas på Galileo-systemet liksom bestämmelserna om immateriella rättigheter och så att tillsynsorganet kan samordna medlemsstaternas åtgärder och ståndpunkter när det gäller de frekvenser som krävs för utnyttjandet av Galileo-systemet.

3.4.6

Övergångsplanen bör omfatta åtgärder som säkerställer att de båda enheternas verksamheter är förenliga med varandra samt ange villkoren för hur eventuella meningsskiljaktigheter skall lösas. Hittills har man kommit överens om att direktören för GD Energi och transport skall fungera som medlare mellan det gemensamma företaget och tillsynsmyndigheten om det uppstår problem i samband med genomförandet av övergången.

3.5.1

Den förordning genom vilken tillsynsmyndigheten upprättats föreskriver i sin nuvarande form inte att tillsynsmyndigheten kan ingripa under den utvecklingsfas som ESA är ansvarig för. Förordningen bör således ändras för att ge tillsynsmyndigheten denna befogenhet och för detta krävs ett yttrande från Europaparlamentet (och inte nödvändigtvis från EESK). Avtalet mellan det gemensamma företaget och tillsynsmyndigheten skall göra det möjligt att säkerställa rättssäkerheten för överföringen av tillgångar från det gemensamma företaget till tillsynsmyndigheten genom att fastställa en konkret plan för överföringen av verksamheten. I denna plan skall de berörda organens roll definieras, de exakta tillgångarna och skulderna fastställas, beskrivas hur överföringen rent konkret skall genomföras, hur övergångsfasen planeras, vilka rättsliga handlingar som måste utföras, redogöras för de finansiella och skattemässiga konsekvenserna av överföringen etc. Ett flertal organ kommer att behöva involveras i beslutet om hur överföringen av tillgångar från det gemensamma företaget till tillsynsmyndigheten skall gå till, nämligen det gemensamma företagets tillsynsorgan, det gemensamma företagets styrelse, ESA:s styrelse, tillsynsmyndighetens styrelse, Europakommissionen, Europeiska rådet och Europaparlamentet.

3.5.2

Trots artikel 6 i det gemensamma företagets stadgar som föreskriver att det gemensamma företaget är ägare till all materiell och immateriell egendom som skapats eller övertagits för Galileos utvecklingsfas framstår det som om de flesta komponenter som utvecklats inom ramen för Galileoprogrammet, inklusive satelliterna, inte kommer att tillkomma det gemensamma företaget, utan ESA, i enlighet med GalileoSat-programmet. Av artikel IV i bilaga III i ESA-fördraget framgår att ESA på medlemmarnas vägnar är ägare till satelliter, rymdsystem och annan egendom som tillverkats inom ramen för ESA-programmet, liksom av anläggningar och utrustning som förvärvats för dess verksamhet. Varje beslut om överlåtelse av egendom skall därför fattas av ESA:s styrelse. Det förefaller därför som om ESA:s styrelse måste fatta besluta om att överföra egendom eller bevilja det gemensamma företaget en användarlicens för att detta organ skall få någon rätt till denna egendom. Kommissionen å sin sida anser att gemenskapslagstiftningen är tillämplig och att all egendom, efter det att stadgarna för tillsynsmyndigheten och det gemensamma företaget ändrats och det sistnämnda organet upplösts, automatiskt kommer att överföras till tillsynsmyndigheten. Möjligen föreligger alltså tolkningsskillnader mellan ESA och kommissionen.

3.5.3

Följaktligen verkar denna situation kunna leda till diskussioner om tolkningen av artikel 7 i avtalet mellan det gemensamma företaget och ESA som föreskriver att äganderätten till satelliter och annan materiell och immateriell egendom som utvecklats inom ramen för programmet kommer att tillfalla ESA för det gemensamma företagets räkning.

3.5.4

ESA tolkar begreppet ”för…räkning” på grundval av texten i artikel IV i bilaga III i ESA-fördraget. I detta sammanhang är innebörden i lydelsen att ESA tillgodoräknas resultaten av den utveckling som skett för medlemsländernas räkning i det berörda ESA-programmet, och att medlemsländerna hos ESA kan ansöka om ett mer eller mindre begränsat tillstånd att använda resultaten, beroende på de uttalade behoven (användning i t. ex. kommersiellt eller vetenskapligt syfte).

3.5.5

Denna ståndpunkt verkar bekräftas i texten till deklarationen om GalileoSat-programmet (artikel 12) där det stipuleras att ESA äger rätten till all materiell och immateriell egendom inom ramen för detta program.

3.5.6

När det däremot gäller EGNOS är ESA endast ägare till den materiella egendomen för de länder som deltar i programmet medan de immateriella rättigheterna enligt ESA:s stadgar även i fortsättningen tillfaller ESA:s avtalspartner.

3.5.7

Således tolkar ESA uttrycket ”förvärvat av ESA för det gemensamma företaget Galileos räkning” som ”förvärvat av ESA i det gemensamma företaget Galileos intresse”.

3.5.8

Av diskussionerna med ESA framgår dock inte att organet motsätter sig att genomföra några överföringar av tillgångar till det gemensamma företaget eller till tillsynsmyndigheten. Men ESA har klargjort att denna överföring kräver ett godkännande (med enkel majoritet) från ESA:s styrelse och att man ännu inte beslutat om formerna för överföringen. ESA skulle av skattemässiga och praktiska skäl föredra en direkt överföring från ESA till tillsynsmyndigheten mot bakgrund av att de organ i tredjeländer som bidrar till kapitalet i det gemensamma företaget i detta fall inte skulle ha någon rätt till den egendom som överförts från ESA. Denna egendom skulle inte ingå i det gemensamma företagets förmögenhet och följaktligen inte påverkas av organets upplösning.

3.5.9

Vad beträffar det särskilda fall där egendom och immateriella rättigheter skapats av organ i tredjeländer, regleras denna fråga i internationella avtal som ingåtts dels mellan EU och tredjeländer som inte är medlemmar i unionen, dels mellan organ i tredjeländer och det gemensamma företaget (3).

3.5.10

I tillsynsmyndighetens stadgar framstår det dock klart att tillsynsmyndigheten är ägare till all materiell och immateriell egendom som överförts från det gemensamma företaget vid slutet av utvecklingsfasen eller som skapats eller utvecklats av koncessionsinnehavaren under installations- och driftsfasen. Tillsynsmyndighetens stadgar föreskriver att formerna för överföringen av egendom från det gemensamma företaget skall utarbetas i samband med det upplösningsförfarande som föreskrivs i artikel 21 i det gemensamma företaget stadgar. Vad EGNOS beträffar är tillsynsmyndigheten ägare till all materiell och immateriell egendom som tillhör EGNOS med reservation för ett avtal med ENGOS investerare angående villkoren och formerna för överföringen av egendom av samtliga eller en del av EGNOS anläggningar och utrustning från ESA. Detta skulle ur kommissionens synvinkel betyda att det inte behövs något överföringsförfarande mellan tillsynsmyndigheten och ESA eftersom all materiell och immateriell egendom tillhör det gemensamma företaget (till skillnad från ESA:s tolkning som grundar sig på ESA:s fördrag och deklarationen om GalileoSat-programmet).

3.5.11

Bland de rättsliga åtgärder som måste genomföras bör först och främst uppmärksammas:

3.7.1

Man bör utarbeta en plan för att minska det gemensamma företagets personal, med en exakt tidtabell som sammanfaller med planeringen för överföringen av verksamheten, i syfte att undvika att personalstyrkan i slutet av december 2006 fortfarande är hög. Man bör vidare granska anställningskontrakten för att försäkra sig om att det inte föreligger några risker för tvister som kan förhindra överföringen av tillgångar när kontrakten upphör. Ungefär 24 personer bör hållas kvar i sysselsättning tills förhandlingarna om koncessionsavtalet avslutats senast den 31 december 2006. Avvecklingsfasen, efter den 31 december 2006, bör kunna genomföras av cirka 6 personer.

3.7.2

Dessutom är det viktigt att klart inse tillsynsmyndighetens ökande betydelse, och att ha en exakt plan för rekryteringen av personal till myndigheten, för att kunna kontrollera att den är förenlig med planen för överföringen av verksamheten från det gemensamma företaget. Man bör vara medveten om att tillsynsmyndigheten måste ta hänsyn till gemenskapsförfaranden samt uppfylla krav när det gäller rekryteringen av personal (lönenivå, anställningskontraktens längd som är begränsad till tre år, slutgiltigt säte för myndigheten som ännu inte är fastställt) som bromsar inrättandet av tillsynsmyndigheten.

3.8.1

När det gemensamma företaget upphör att existera är det viktigt att resterande medel (uppskattade till cirka 46 miljoner euro) överförs till tillsynsmyndigheten. Kommissionen vill att överföringen av medel från det gemensamma företaget till tillsynsmyndigheten genomförs så snart övervakningsmyndigheten får behörighet att leda utvecklingsfasens slutförande. På detta sätt kommer de enda medel som kvarstår i det gemensamma företaget när verksamheten upphör att vara de som behövs för avvecklingen.

3.8.2

2006 års reviderade budget för det gemensamma företaget, som är 7 miljoner euro högre än budgeten för 2005 och i vilken avvecklingen beräknas till maj 2006 (att jämföras med de 14 miljoner som begärts inledningsvis utan hänsyn tagen till överföringen av verksamheten till tillsynsmyndigheten), gör det möjligt att på smidigaste sätt täcka överföringen av verksamheten till tillsynsmyndigheten senast i slutet av 2006. Denna reviderade budget antogs av det gemensamma företagets styrelse och tillsynsorgan i slutet av februari.

3.8.3

I tillsynsmyndighetens budget för 2006 måste å andra sidan hänsyn tas till behovet av att rekrytera nya anställda under år 2006. Budgeten måste därför ökas med erforderligt belopp. Efter tillsynsmyndighetens styrelses godkännande den 23 januari 2006 av det nya förslaget till budget för 2006, cirka 8 miljoner euro (i stället för det belopp på 5 miljoner euro som man ursprungligen 2005 beslutade om för 2006) måste den reviderade budgeten granskas av ekofinrådet och därefter av Europaparlamentet under andra halvåret 2006. Den föreslagna ökningen av tillsynsmyndighetens budget utgör en förutsättning för att den skall kunna rekrytera den personal som behövs och sköta den verksamhet som tillsynsmyndigheten skall överta. De besparingar som görs i slutskedet av det gemensamma företagets budget tack vare den stegvisa överföringen av verksamheten till tillsynsmyndigheten bör i slutändan täcka ökningen i tillsynsmyndighetens budget, vilket borde försäkra parlamenten i EU:s medlemsländer om den goda användningen av EU-fonderna inom ramen för denna överföring, även om de berörda medlen och budgetarna i praktiken har olika ursprung.

3.8.4

Utvärderingen av kostnaderna för avvecklingen av det gemensamma företaget (till exempel kostnaden för den personal som behövs för att genomföra avvecklingen) och de ekonomiska konsekvenserna av överföringen av verksamheten när det gäller skatter och moms (exempelvis överlåtelserättigheter) måste genomföras snarast möjligt. Eftersom de belgiska skattemyndigheterna – som riktat ett stödbrev till det gemensamma företaget – enligt belgisk lagstiftning betraktar det gemensamma företaget som en juridisk person (och likställer det med en förening), och inte som ett bolag, bör det gemensamma företaget inte bli skattskyldigt för vinsten av avvecklingen. Skatten borde därför vara tämligen låg och än lägre om den största delen av tillgångarna överförts före avvecklingen. Det är uppenbart att denna typ av spörsmål måste klargöras i förväg för att undvika obehagliga överraskningar.

3.9.1

Det gemensamma företagets reviderade budget för 2006 ger utrymme åt fortsatta förhandlingar om koncessionsavtalet med målsättningen att de skall vara avslutade senast den 31 december 2006, samtidigt som överföringen av know-how till tillsynsmyndigheten främjas och den involveras stegvis i förhandlingarna allt eftersom tillsynsmyndigheten ökar i betydelse.

3.9.2

Det bör framhållas att det i protokollen från det gemensamma företagets och tillsynsmyndighetens olika kontrollorgan dokumenterats att ansvaret för förhandlingarna – om dessa inte är avslutade den 31 december 2006 – övergår till tillsynsmyndigheten från och med den 1 januari 2007.

3.9.3

Det gemensamma företaget bör dessutom utarbeta ett förfarande eller en handlingsplan som gör det möjligt att avsluta olika tekniska ärenden och slutföra den tekniska dokumentationen före den tidpunkt då det gemensamma företaget upphör att existera.

3.9.4

ESA:s roll och ansvar under systemets provnings- och valideringsfas, och därefter för de tekniska utvärderingarna och det operationella underhållet av systemet efter dess validering, bör fastställas genom ett ramavtal mellan tillsynsmyndigheten och ESA. ESA:s medverkan i tillsynsmyndighetens styrelse i egenskap av observatör – och inte som ledamot vilket är fallet inom det gemensamma företaget – begränsar ESA:s aktiva roll i beslutsfattandet. Tillsynsmyndighetens stadgar föreskriver att man inom samarbetet med ESA när detta är fördelaktigt i största möjliga mån bör utnyttja möjligheterna i ramavtalet mellan EU och ESA från den 25 november 2003 (5), och att ESA kan uppmanas att ge tekniskt och vetenskapligt stöd till tillsynsmyndigheten (6). Under alla omständigheter bör ett avtal som täcker åtgärderna i samband med utvecklingsfasens avslut att ingås mellan tillsynsmyndigheten och ESA före utgången av år 2006. Ytterligare ett avtal som reglerar förhållandet mellan tillsynsmyndigheten och ESA efter utvecklingsfasen, under systemets provnings- och valideringsfas och, vid behov, under driftsfasen bör ingås senast år 2008.

4.1

De satelliter som skjutits upp under IOV-fasen är i dagsläget ESA:s egendom (utveckling av satelliter inom ramen för ESA:s GalileoSat-program). Äganderätten till dessa satelliter bör efter det att fasen för validering i omloppsbanan är slutförd övergå till tillsynsmyndigheten.

4.2

I enlighet med avtalet mellan det gemensamma företaget och ESA är ESA ansvarig för uppskjutningen av de första satelliterna under IOV-fasen och för registreringen av dem vid FN:s rymdorgan Office of Outer Space Affairs i Wien. Uppskjutningen av den första satelliten i GIOVE A-systemet gjordes från Baikonur i december 2005 av operatören Starsem med en bärraket av typen Soyouz-ST.

4.3

I praktiken borde ESA gå tillväga på samma sätt som vid överföringen av äganderätten till de satelliter som ESA utvecklar för utomstående organ, som i fallen Météosat och Metop (överföring från ESA till Eumetsat). En anmälan om överföringen av äganderätten till de satelliter som befinner sig i omloppsbanan bör sedan riktas till behöriga myndigheter.

4.4

Mot bakgrund av EU-fördragets bestämmelser på rymdområdet från 1967 och avtalet om internationellt ansvar från 1972 måste man ifrågasätta ansvarsstrukturen när det gäller uppskjutningen och driften av Galileo-satelliter i omloppsbanan.

4.5

Mot bakgrund av de olika kriterier som måste uppfyllas för att en stat skall betecknas vara den som svarar för uppskjutningen och den som påtar sig det internationella ansvaret vid eventuella skador som av rymdföremål förorsakats på jorden eller i omloppsbanan, skulle ESA kunna ses som organ som svarar för uppskjutningen eftersom ESA anses vara det organ som ser till att uppskjutningen av satelliter i IOV-fasen sker och som sluter avtal om uppskjutningen med operatören för uppskjutningen.

4.6

Likaså kan man fråga sig om Belgien kan anses vara en stat som svarar för uppskjutningar, med tanke på att det gemensamma företaget, som i hög grad är involverat i uppskjutningen av satelliter i IOV-fasen, lyder under belgisk lagstiftning. (Det gemensamma företaget har sitt säte i Bryssel.) Med hänsyn till nationell belgisk lagstiftning tycks den belgiska federalstaten endast kunna hållas ansvarig för de rymdaktiviteter som utförs på dess territorium eller från anläggningar som den är ägare till, eller som lyder under belgisk jurisdiktion eller kontroll (7), vilket inte är fallet här. När det gäller det internationella ansvaret förblir frågan dock obesvarad.

4.7

När det gemensamma företaget upphört att existera och verksamheten överförts därifrån till tillsynsmyndigheten kommer tillsynsmyndigheten att bli det organ för vars räkning satelliterna skjuts upp. I och med detta skulle den internationella juridiska person som myndigheten är kopplad till kunna anses vara den stat som svarar för uppskjutningen. Man bör därför analysera kriterierna för beteckningen stat inom EU som svarar för uppskjutningen med hänsyn inte bara till uppskjutningen av satelliter i IOV-fasen utan också till uppskjutningen av andra satelliter i Galileo-systemet under installations- och driftsfasen.

4.8

När det gäller installations- och driftsfasen skulle ansvaret kunna åläggas den stat där den operatör som har ansvaret för systemet (koncessionsföretaget) har sitt säte och är den som ser till att uppskjutningen sker. Eftersom koncessionshavaren har sitt säte i Toulouse, Frankrike, i enlighet med avtalet mellan koncessionens huvudparter från den 5 december 2005, skulle Frankrike alltså kunna åläggas ansvaret i detta fall.

4.9

Slutligen kommer även den stat under vilkens jurisdiktion operatören för uppskjutningen befinner sig att anses som ansvarig för uppskjutningen liksom eventuellt den stat vars territorium eller anläggningar utnyttjas. Om den ansvarige operatören är det franska företaget Arianspace kan Frankrike komma att ses som stat som svarar för uppskjutningen.

4.10

Med hänsyn till att flera stater med ansvar för uppskjutningen är involverade måste man fastställa det inbördes förhållandet mellan dem med avseende på ansvar och delat risktagande i fall av skador under uppskjutningen eller under den period satelliterna befinner sig i omloppsbanan.

4.11

Ett avtal existerar redan mellan ESA och Frankrike (avtal om rymdcentrumet i Guyana). Detta avtal innehåller klausuler angående det internationella ansvaret – bland annat när det gäller de uppskjutningar som handhas av Arianespace – som tycks tillämpliga i Galileo-programmet. Frågan förblir obesvarad när det gäller staternas internationella ansvar under den fas då satelliterna befinner sig i omloppsbanan och det finns anledning att fråga sig om det inte skulle vara på sin plats med ett special avtal mellan Frankrike och de andra staterna som svarar för uppskjutningar (ESA, Belgien och EU).

1)

Rådets resolution av den 19 juli 1999 om EU:s deltagande i en ny generation av satellitbaserade navigationstjänster – Galileo – utformningsfas – (199/C 221/01)

2)

Rådets beslut nr 98/434/EG av den 18 juni 1998, EGT L 194 10.7.1998, s. 15

3)

Rådets förordning (EG) nr 876/2002 av den 21 maj 2002 om bildandet av det gemensamma företaget Galileo, med det gemensamma företagets stadgar bifogade

4)

Säkerhetsorganets stadgar – beslut 2001/264/EG av den 19 mars 2001 – EGT L 101 11.1.2001

5)

Avtalet mellan det gemensamma företaget Galileo och ESA – ESA/C(2002) 51 rév. 1 av den 23 april 2002

6)

Det gemensamma företaget Galileo – organisation och beslutandeprocess – ESA/PB-NAV(2003) 20 av den 5 september 2003

7)

Rådets förordning (EG) nr 1321/2004 av den 12 juli 2004 om inrättandet av organ för förvaltning av de europeiska projekten för satellitbaserad radionavigation

8)

Meddelande från kommissionen: Rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter, KOM(2002) 718 slutlig av den 11 december 2002

9)

Avtal mellan EU och Kina av den 30 oktober 2003

10)

Avtal mellan EU och Israel av den 13 juli 2004

11)

Avtal mellan det gemensamma företaget Galileo och NRSCC av den 9 oktober 2004

12)

Avtal mellan det gemensamma företaget Galileo och MATIMOP av den 6 september 2005

13)

Avtal mellan det gemensamma företaget Galileo och ESA för NRSCC av den 9 oktober 2004

14)

Avtal mellan det gemensamma företaget Galileo och ESA för MATIMOP av den 18 oktober 2005

15)

Rättigheter och skyldigheter för de nya medlemmarna i det gemensamma företaget Galileo – ESA/PB-NAV(2004) 18 rév. 2 av den 23 juni 2004

16)

Galileo IPR: Äganderätt och skydd – ESA/PB-NAV (2004) 26 av den 23 september 2004

17)

Immaterialrätt angående Galileoprogrammet – GJU-EXC-2004-50 av den 2 september 2004

18)

Avtal mellan parterna i den framtida Galileokoncessionen, 5 december 2005

19)

Plan för överföringen av det gemensamma företaget Galileos verksamhet och kunnande till tillsynsmyndigheten Galileo (GJU-ADB-2005-13 rév., 11 februari 2006)

20)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Integrering av EGNOS-projektet med Galileoprojektet, KOM(2003) 123 slutlig av den 19 mars 2003

21)

Ramavtal mellan ESA och EU från den 25 november 2003 (ESA/C-M (2004) 4)

22)

EESK:s yttrande om ”Europeiska programmet om satellitbaserad radionavigation (Galileo)” – TEN/077 (12.9.2001)

23)

EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets förordning om bildande av det gemensamma företaget Galileo” (KOM(2001) 336 slutlig – 2001/0136 (CNS)) – TEN/089 (28.11.2001)

24)

EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Rapport om läget för forskningsprogrammet Galileo i början av 2004” (KOM(2004) 112 slutlig) – TEN/179 (20.6.2004)

25)

EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av installations- och driftsfaserna i det europeiska projektet för satellitbaserad radionavigation” (KOM(2004) 477 slutlig – 2004/0156 COD) – TEN/203 (9.2.2005)