KONVENTION (1) OM TILLÄMPLIG LAG FÖR AVTALSFÖRPLIKTELSER ÖPPNAD FÖR UNDERTECKNANDE I ROM DEN 19 JUNI 1980

INGRESS

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

SOM ÄR ANGELÄGNA om att på den internationella privaträttens område fullfölja det lagharmoniseringsarbete som redan har påbörjats inom gemenskapen, särskilt när det gäller domstolsbehörighet och verkställighet av domar,

SOM ÖNSKAR skapa enhetliga regler om tillämplig lag för avtalsförpliktelser,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE.

AVDELNING I

KONVENTIONENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Konventionens tillämpningsområde

1.   Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på avtalsförpliktelser i de fall då ett val skall göras mellan lagarna i olika länder.

2.   De tillämpas inte på

a)	frågor som rör fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, om inte annat följer av artikel 11,

b)	avtalsförpliktelser som rör — arv och testamente, — makars förmögenhetsförhållanden, — rättigheter och förpliktelser som har sin grund i familjeförhållanden, släktskap, äktenskap eller svågerskap, inklusive underhållsskyldighet mot barn födda utom äktenskap,

c)	förpliktelser som följer av växlar, checkar, löpande skuldebrev och andra negotiabla värdepapper, i den utsträckning som förpliktelserna enligt sådana andra värdepapper följer av deras negotiabla karaktär,

d)	skiljedomsavtal och avtal om val av domstol,

e)

frågor som omfattas av reglerna om bolag, föreningar och andra juridiska personer, såsom frågor om deras upprättande genom registrering eller på annat sätt, deras rättskapacitet, interna organisation eller upplösning samt om personligt ansvar för delägare eller medlemmar och organ i denna egenskap för bolagets, föreningens eller den juridiska personens förpliktelser,

f)	frågan om en mellanman kan binda sin huvudman i förhållande till tredje man, eller om ett organ för ett bolag, en förening eller en annan juridisk person kan binda bolaget, föreningen eller den juridiska personen i förhållande till tredje man,

g)	bildande av ”truster” och förhållandet mellan instiftare, ”trustees” och förmånstagare,

h)	bevisfrågor och processuella frågor, om inte annat följer av artikel 14.

3.   Reglerna i denna konvention tillämpas inte på försäkringsavtal som täcker risker belägna inom Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstaters territorium. För att avgöra om en risk är belägen inom dessa områden skall domstolen tillämpa inhemsk rätt.

4.   Punkt 3 tillämpas inte på återförsäkringsavtal.

Artikel 2

Tillämpning av lagen i en icke fördragsslutande stat

Den lag som anvisas i denna konvention skall tillämpas även om det är lagen i en icke fördragsslutande stat.

AVDELNING II

ENHETLIGA REGLER

Artikel 3

Lagval genom avtal

1.   På ett avtal tillämpas den lag som parterna har valt. Lagvalet måste vara uttryckligt eller med rimlig säkerhet framgå av avtalsvillkoren eller av övriga omständigheter. Genom sitt val kan parterna ange tillämplig lag för hela avtalet eller för endast en del av det.

2.   Parterna kan när som helst komma överens om att en annan lag skall vara tillämplig på avtalet än den lag som tidigare gällde för det antingen till följd av ett tidigare val enligt denna artikel eller till följd av andra bestämmelser i denna konvention. En ändring i valet av tillämplig lag som görs av parterna efter avtalsslutet påverkar inte avtalets giltighet till formen enligt artikel 9. Det försämrar inte heller tredje mans rättigheter.

3.   Den omständigheten att parterna har valt en utländsk lag skall, oavsett om de också har avtalat om behörighet för en utländsk domstol eller inte, när alla andra omständigheter av betydelse vid tidpunkten för valet har anknytning till ett enda land, inte hindra tillämpningen av sådana regler i det landet som inte kan avtalas bort, härefter benämnda ”tvingande regler”.

4.   Frågor om förekomsten och giltigheten av parternas samtycke till att en viss lag skall vara tillämplig avgörs enligt bestämmelserna i artiklarna 8, 9 och 11.

Artikel 4

Tillämplig lag i avsaknad av parternas lagval

1.   I den utsträckning tillämplig lag för avtalet inte har valts i enlighet med artikel 3 skall avtalet vara underkastat lagen i det land som det har närmast anknytning till. Om en del av avtalet kan skiljas från resten av avtalet och denna del har närmare anknytning till ett annat land, kan dock lagen i det landet undantagsvis tillämpas på denna del.

2.   Med förbehåll för vad som föreskrivs i punkt 5 skall det antas att avtalet har närmast anknytning till det land där den part som skall utföra den prestation som är karaktäristisk för avtalet har sin vanliga vistelseort vid avtalsslutet eller, om det gäller ett bolag, en förening eller en annan juridisk person, sin centrala förvaltning. Om avtalet ingås som ett led i denna parts affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, skall detta land dock vara det land där det huvudsakliga verksamhetsstället är beläget eller, om enligt avtalet prestationen skall fullgöras från ett annat verksamhetsställe, det land där det andra verksamhetsstället är beläget.

3.   Oavsett bestämmelserna i punkt 2 skall det, i den mån avtalet gäller en sakrätt i fast egendom eller en nyttjanderätt till fast egendom, antas att avtalet har närmast anknytning till det land där den fasta egendomen är belägen.

4.   För avtal om godstransport gäller inte antagandet i punkt 2. Sådana avtal skall antas ha närmast anknytning till det land där transportören vid den tidpunkt då avtalet ingicks hade sitt huvudsakliga verksamhetsställe, om det landet också är det land där platsen för lastning eller lossning finns eller där avsändaren har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. Vid tillämpning av denna punkt skall certepartier för en enstaka resa och andra avtal vilkas huvudsyfte är transport av gods anses som avtal om godstransport.

5.   Punkt 2 skall inte tillämpas om det inte kan avgöras vilken den karaktäristiska prestationen är. Antagandena i punkterna 2–4 skall inte gälla, om det framgår av de samlade omständigheterna att avtalet har närmare anknytning till ett annat land.

Artikel 5

Konsumentavtal

1.   Denna artikel är tillämplig på avtal om leverans av varor eller utförande av tjänster åt en person (konsumenten) för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet och på avtal om kredit för sådana prestationer.

2.   Oavsett bestämmelserna i artikel 3 skall parternas val av tillämplig lag inte medföra att konsumenten berövas det skydd som tillförsäkras honom enligt tvingande regler i lagen i det land där han har sin vanliga vistelseort,

—	om avtalet föregicks av ett särskilt anbud riktat till konsumenten i det landet eller av annonsering där och konsumenten där vidtog de för avtalets ingående nödvändiga åtgärderna, eller

—	om den andra parten eller dennes representant mottog konsumentens beställning i det landet, eller

—	om avtalet avser försäljning av varor och konsumenten reste från det landet till ett annat land och gjorde sin beställning där, förutsatt att konsumentens resa arrangerades av säljaren i syfte att förmå konsumenten att köpa.

3.   Oavsett bestämmelserna i artikel 4 skall avtal som den här artikeln är tillämplig på, i avsaknad av lagval enligt artikel 3, vara underkastade lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, om de ingås under de omständigheter som anges i punkt 2.

4.   Denna artikel skall inte tillämpas på

a)	transportavtal,

b)	avtal om utförande av tjänster, om tjänsterna skall utföras uteslutande i ett annat land än det där konsumenten har sin vanliga vistelseort.

5.   Oavsett bestämmelserna i punkt 4 tillämpas denna artikel på avtal om en kombination av resa och inkvartering för ett gemensamt pris.

Artikel 6

Individuella anställningsavtal

1.   Oavsett bestämmelserna i artikel 3 skall parternas val av tillämplig lag i ett anställningsavtal inte medföra att den anställde berövas det skydd som tillförsäkras honom enligt tvingande regler i den lag som enligt punkt 2 skulle tillämpas om inget lagval gjorts.

2.   Oavsett bestämmelserna i artikel 4 skall ett anställningsavtal i avsaknad av lagval enligt artikel 3 vara underkastat

a)	lagen i det land där den anställde vid fullgörande av avtalet vanligtvis utför sitt arbete, även om han tillfälligt är sysselsatt i ett annat land, eller

b)	om den anställde inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land, lagen i det land där det verksamhetsställe genom vilket han anställdes är beläget,

om det inte av de samlade omständigheterna framgår att avtalet har närmare anknytning till ett annat land, i vilket fall avtalet skall vara underkastat lagen i det landet.

Artikel 7

Internationellt tvingande regler

1.   När lagen i ett visst land tillämpas enligt denna konvention kan tvingande bestämmelser i lagen i ett annat land till vilket situationen har nära anknytning tillerkännas verkan, om och i den utsträckning som enligt lagen i det senare landet dessa regler skall tillämpas oavsett vilken lag som är tillämplig på avtalet. Vid bedömningen av om sådana tvingande regler skall tillerkännas verkan skall hänsyn tas till deras art och syfte liksom till följderna av att de tillämpas eller inte tillämpas.

2.   Denna konvention skall inte begränsa tillämpningen av regler i domstolslandets lag när de är tvingande oavsett vilken lag som i övrigt skall tillämpas på avtalet.

Artikel 8

Materiell giltighet

1.   Förekomsten och giltigheten av ett avtal eller en bestämmelse i ett avtal skall avgöras enligt den lag som skulle tillämpas enligt denna konvention, om avtalet eller bestämmelsen var giltig.

2.   En part kan dock åberopa lagen i det land där han har sin vanliga vistelseort för att få fastställt att han inte har samtyckt till avtalet eller avtalsbestämmelsen, om det framgår av omständigheterna att det inte skulle vara rimligt att avgöra verkan av hans uppträdande enligt den lag som anges i föregående punkt.

Artikel 9

Giltighet till formen

1.   Ett avtal som ingås mellan personer som befinner sig i samma land är giltigt till formen, om det uppfyller formkraven i den lag som gäller för avtalet enligt denna konvention eller i lagen i det land där avtalet ingås.

2.   Ett avtal som ingås mellan personer som befinner sig i olika länder är giltigt till formen, om det uppfyller formkraven i den lag som gäller för avtalet enligt denna konvention eller i lagen i något av dessa länder.

3.   När ett avtal ingås av en representant är det land där representanten handlar det relevanta landet vid tillämpningen av punkterna 1 och 2.

4.   En ensidig rättshandling som avser ett existerande eller ett framtida avtal är giltig till formen, om den uppfyller formkraven i den lag som enligt denna konvention gäller för eller skulle gälla för avtalet eller i lagen i det land där rättshandlingen företogs.

5.   Bestämmelserna i de föregående punkterna skall inte tillämpas på avtal som omfattas av artikel 5 och som har ingåtts under de omständigheter som anges i artikel 5.2. Giltigheten till formen av sådana avtal avgörs enligt lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort.

6.   Oavsett punkterna 1–4 i denna artikel skall ett avtal som avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom vara underkastat sådana tvingande formkrav som ställs enligt lagen i det land där egendomen är belägen, om sådana krav ställs enligt den lagen oavsett i vilket land avtalet har ingåtts och oavsett vilken lag som gäller för avtalet.

Artikel 10

Den tillämpliga lagens räckvidd

1.   Den lag som är tillämplig på avtalet enligt artiklarna 3–6 och 12 i denna konvention skall reglera särskilt

a)	avtalets tolkning,

b)	dess fullgörelse,

c)	följderna vid avtalsbrott, däribland uppskattning av skada i den mån sådan uppskattning regleras av rättsregler, dock endast inom ramen för de befogenheter som tillkommer domstolen enligt dess processuella regler,

d)	olika sätt att få förpliktelserna att upphöra, samt preskription och andra rättighetsförluster som följer av utgången av en frist,

e)	följderna av avtalets ogiltighet.

2.   När det gäller sättet för fullgörelse och åtgärder med anledning av bristande fullgörelse skall hänsyn tas till lagen i det land där fullgörelsen äger rum.

Artikel 11

Bristande rättskapacitet och bristande rättslig handlingsförmåga

När ett avtal har ingåtts mellan personer som befinner sig i samma land, kan en fysisk person som har rättskapacitet och rättshandlingsförmåga enligt lagen i det landet åberopa bristande rättskapacitet och bristande rättshandlingsförmåga enligt en annan lag, endast om den andra avtalsparten när avtalet ingicks kände till eller borde ha känt till denna brist.

Artikel 12

Överlåtelse av fordran

1.   Överlåtarens och förvärvarens inbördes förpliktelser vid överlåtelse av en fordran skall bestämmas enligt den lag som enligt denna konvention är tillämplig på avtalet mellan överlåtaren och förvärvaren.

2.   Den lag som är tillämplig på den överlåtna fordringen skall reglera dess överlåtbarhet, förhållandet mellan förvärvaren och gäldenären, de förutsättningar under vilka överlåtelsen kan göras gällande mot gäldenären och frågan om en prestation av gäldenären befriar honom från hans förpliktelser.

Artikel 13

Subrogation

1.   När en person (borgenären) har en avtalsgrundad fordran mot en annan person (gäldenären) och en tredje person är skyldig att prestera till borgenären eller redan har presterat till denne till uppfyllelse av sin skyldighet, skall frågan om den tredje personen har rätt att mot gäldenären helt eller delvis utöva de rättigheter som borgenären hade mot gäldenären enligt den lag som gäller för förhållandet dem emellan avgöras enligt den lag som gäller för den tredje personens skyldighet att prestera till borgenären.

2.   Samma regel gäller när flera personer har samma avtalsförpliktelse och en av dem har fullgjort prestationen till borgenären.

Artikel 14

Bevisbördan m.m.

1.   Den lag som enligt denna konvention gäller för ett avtal skall tillämpas även i den mån den för avtalsrättsliga förhållanden uppställer rättsliga presumtioner eller fördelar bevisbördan.

2.   Bevisning om ett avtal eller en rättshandling får föras med varje slags bevismedel som godtas enligt lagen i domstolslandet eller enligt någon av de i artikel 9 angivna lagarna enligt vilka avtalet eller rättshandlingen har giltighet till formen, förutsatt att sådan bevisföring kan genomföras vid domstolen.

Artikel 15

Renvoi är utesluten

När konventionen föreskriver att lagen i ett visst land skall tillämpas avses gällande rättsregler i det landet, med undantag för landets internationellt privaträttsliga regler.

Artikel 16

Ordre public

Tillämpning av en regel i den lag som anvisas i denna konvention får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning.

Artikel 17

Tillämplighet i tiden

Denna konvention skall tillämpas i en konventionsstat på avtal som ingås efter den dag då konventionen har trätt i kraft i förhållande till den staten.

Artikel 18

Enhetlig tolkning

Vid tolkning och tillämpning av ovanstående enhetliga regler skall hänsyn tas till deras internationella karaktär och till önskemålet att det uppnås enhetlighet vid deras tolkning och tillämpning.

Artikel 19

Stater med mer än en rättsordning

1.   När en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har sina egna rättsregler i fråga om avtalsförpliktelser skall varje sådan enhet anses som ett land vid fastställandet av den lag som skall tillämpas enligt denna konvention.

2.   En stat där olika territoriella enheter har sina egna rättsregler för avtalsförpliktelser behöver inte tillämpa denna konvention vid lagkonflikter enbart mellan lagarna i sådana enheter.

Artikel 20

Gemenskapsrättens företräde

Denna konvention skall inte inverka på tillämpningen av bestämmelser som på särskilda områden fastställer lagvalsregler för avtalsförpliktelser och som ingår i eller kommer att ingå i rättsakter utfärdade av Europeiska gemenskapernas institutioner eller i nationella lagar som harmoniserats för genomförande av sådana rättsakter.

Artikel 21

Förhållandet till andra konventioner

Denna konvention skall inte inverka på tillämpningen av internationella konventioner som en konventionsstat har tillträtt eller kommer att tillträda.

Artikel 22

Reservationer

1.   Varje konventionsstat får vid tidpunkten för undertecknande, ratifikation, antagande eller godkännande förbehålla sig rätten att inte tillämpa

a)	artikel 7.1,

b)	artikel 10.1 e.

 (2)

3.   Varje konventionsstat får när som helst återkalla en reservation som den har gjort; reservationen skall upphöra att gälla den första dagen i den tredje kalendermånaden efter anmälan om återkallelsen.

AVDELNING III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 23

1.   Om en konventionsstat efter det att konventionen har trätt i kraft för den staten önskar anta en ny lagvalsregel för en viss typ av avtal som omfattas av denna konvention, skall den meddela sin avsikt till de övriga signatärstaterna genom generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.

2.   Varje signatärstat får inom sex månader från den dag då generalsekreteraren underrättades begära att denne inleder överläggningar mellan signatärstaterna för att nå en överenskommelse (…) (3).

3.   Om ingen signatärstat har begärt överläggningar inom denna period eller om under överläggningarna ingen överenskommelse har nåtts inom två år från det att generalsekreteraren underrättades, får den berörda konventionsstaten ändra sin lag på angivet sätt. De åtgärder som vidtas av denna stat skall meddelas övriga signatärstater genom generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.

Artikel 24

1.   Om en konventionsstat efter det att denna konvention har trätt i kraft för den staten önskar tillträda en multilateral konvention som har som huvudsakligt mål eller som ett av sina huvudsakliga mål att fastställa internationellt privaträttsliga regler för frågor som omfattas av denna konvention, skall förfarandet i artikel 23 tillämpas. Den period om två år som avses i artikel 23.3 skall dock minskas till ett år.

2.   Det förfarande som avses i punkt 1 behöver inte följas, om en konventionsstat eller någon av Europeiska gemenskaperna redan har tillträtt den multilaterala konventionen eller om dess syfte är att revidera en konvention som den berörda staten redan har tillträtt eller om det är en konvention som har ingåtts inom ramen för fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna.

Artikel 25

Om en konventionsstat anser att den harmonisering som uppnås genom denna konvention äventyras av överenskommelser som inte omfattas av artikel 24.1, får den staten begära att generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd inleder överläggningar mellan signatärstaterna till denna konvention.

Artikel 26

Varje konventionsstat får begära att denna konvention revideras. I så fall skall ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd sammankalla en revisionskonferens.

Artikel 27 (4)

Artikel 28

1.   Denna konvention skall från den 19 juni 1980 vara öppen för undertecknande av de stater som är parter i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

2.   Denna konvention skall ratificeras, godtas eller godkännas av signatärstaterna. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd (5).

Artikel 29 (6)

1.   Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att det sjunde ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet har deponerats.

2.   Denna konvention träder i kraft för varje signatärstat som därefter ratificerar, godtar eller godkänner konventionen den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument har deponerats.

Artikel 30

1.   Denna konvention gäller för en period av tio år räknat från den dag då den träder i kraft enligt artikel 29.1, och detta även för stater för vilka den träder i kraft vid en senare tidpunkt.

2.   Om det inte skett någon uppsägning, förlängs konventionen automatiskt vart femte år.

3.   En konventionsstat som vill säga upp konventionen skall senast sex månader före utgången av tio- eller femårsperioden underrätta generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd om detta (7).

4.   Uppsägningen skall ha verkan endast i förhållande till den stat som har gjort den. Konventionen skall fortsätta att gälla mellan övriga konventionsstater.

Artikel 31 (8)

Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta de stater som är parter i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen om

a)	undertecknandena,

b)	deponeringen av varje ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument,

c)	dagen för konventionens ikraftträdande,

d)	underrättelser som lämnas enligt artiklarna 23, 24, 25, 26 och 30 (9),

e)	reservationer och återkallelser av reservationer som avses i artikel 22.

Artikel 32

Det protokoll som biläggs denna konvention utgör en integrerad del av konventionen.

Artikel 33 (10)

Denna konvention, upprättad i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka texter alla äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat.

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit denna konvention.

---

(1)  Texten såsom den ändrats genom konventionen av den 10 april 1984 om Republiken Greklands anslutning, nedan kallad 1984 års anslutningskonvention, konventionen av den 18 maj 1992 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning, nedan kallad 1992 års konvention, konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning, nedan kallad 1996 års anslutningskonvention och konventionen av den 14 april 2005 om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning, nedan kallad 2005 års anslutningskonvention.

(2)  Artikel 22.2 har utgått genom artikel 2.1 i 1992 års konvention.

(3)  Meningen har utgått genom 1992 års konvention.

(4)  Artikel 27 har utgått genom artikel 2.1 i 1992 års konvention.

(5)  Ratifikationen av anslutningskonventionerna gjordes enligt följande bestämmelser i dessa konventioner:

—	När det gäller 1984 års konvention i artikel 3 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 3 Den här konventionen skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.”

—	När det gäller 1992 års konvention i artikel 4 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 4 Den här konventionen skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.”

—	När det gäller 1996 års konvention i artikel 5 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 5 Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren för Europeiska unionens råd.”

—	När det gäller 2005 års konvention i artikel 4 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 4 Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren för Europeiska unionens råd.”

(6)  Ikraftträdandet av anslutningskonventionerna skall göras enligt följande bestämmelser i dessa konventioner:

—

När det gäller 1984 års konvention, i artikel 4 i samma konvention, vilken artikel 4 har följande lydelse: ”Artikel 4 I förhållandet mellan de stater som har ratificerat den här konventionen träder den i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats av Republiken Grekland och sju stater som har ratificerat konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. För varje konventionsstat som ratificerar den här konventionen senare träder den i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att dess ratifikationsinstrument har deponerats.”

—

När det gäller 1992 års konvention, i artikel 5 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 5 I förhållandet mellan de stater som har ratificerat den här konventionen träder den i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats av Konungariket Spanien eller Republiken Portugal och en av de stater som har ratificerat konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. För varje konventionsstat som ratificerar den här konventionen senare träder den i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att dess ratifikationsinstrument har deponerats.”

—

När det gäller 1996 års konvention, i artikel 6 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 6 1.   Denna konvention skall i förhållandet mellan de stater som har ratificerat den träda i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats av Republiken Österrike, Republiken Finland eller Konungariket Sverige och av en avtalsslutande stat som har ratificerat konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. 2.   Denna konvention skall för varje avtalsslutande stat som i efterhand ratificerar den träda i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att dess ratifikationsinstrument har deponerats.”

—

När det gäller 2005 års konvention, i artikel 5 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 5 1.   Denna konvention skall i förhållandet mellan de stater som har ratificerat den träda i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att det andra ratifikationsinstrumentet deponerats. 2.   Denna konvention skall träda i kraft för varje signatärstat som därefter skall ratificera den första dagen i den tredje månaden efter det att ratifikationsinstrumentet deponerats.”

(7)  Mening har utgått genom 1992 års konvention.

(8)  Underrättelsen om anslutningskonventionerna gjordes enligt följande bestämmelser i dessa konventioner:

—

När det gäller 1984 års konvention, i artikel 5 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 5 Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta signatärstaterna om a) deponeringen av varje ratifikationsinstrument, b) dagarna för den här konventionens ikraftträdande för konventionsstaterna.”

—

När det gäller 1992 års konvention i artikel 6 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 6 Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta signatärstaterna om a) deponeringen av varje ratifikationsinstrument, b) dagarna för den här konventionens ikraftträdande för konventionsstaterna.”

—

När det gäller 1996 års konvention i artikel 7 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 7 Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall underrätta signatärstaterna om a) deponeringen av ratifikationsinstrument, b) dagen för denna konventions ikraftträdande för de avtalsslutande staterna.”

—

När det gäller 2005 års konvention i artikel 6 i samma konvention, vilken artikel har följande lydelse: ”Artikel 6 Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall underrätta signatärstaterna om a) deponeringen av varje ratificeringsinstrument, b) den dag konventionen träder i kraft i de avtalsslutande staterna.”

(9)  Artikel 31 d ändrad genom 1992 års konvention.

(10)  Angivelsen av de texter som äger giltighet av anslutningskonventionerna följer av följande bestämmelser i dessa konventioner:

—

När det gäller 1984 års konvention, i artiklarna 2 och 6 i samma konvention, vilka artiklar har följande lydelse: ”Artikel 2 Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall till Republiken Greklands regering överlämna en bestyrkt kopia av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser på danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken. Den text till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser som har upprättats på grekiska språket skall biläggas den här konventionen. Den text som har upprättats på grekiska språket äger giltighet under samma villkor som de andra texterna till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Artikel 6 Den här konventionen, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka texter äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia av den till regeringen i varje signatärstat.”

—

När det gäller 1992 års konvention i artiklarna 3 och 7 i samma konvention, vilka artiklar har följande lydelse: ”Artikel 3 1.   Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall till Konungariket Spaniens regering och Portugisiska republikens regering överlämna en bestyrkt kopia av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken. 2.   Den text till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser som har upprättats på spanska och portugisiska språken återfinns i bilagorna I och II till den här konventionen. Den text som har upprättats på spanska och portugisiska språken äger giltighet under samma villkor som de andra texterna till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Artikel 7 Den här konventionen, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, grekiska, irländska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka texter äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia av den till regeringen i varje signatärstat.”

—

När det gäller 1996 års konvention, i artiklarna 4 och 8 i samma konvention, vilka artiklar har följande lydelse: ”Artikel 4 1.   Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall till Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges regeringar översända en bestyrkt kopia av 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll och 1992 års konvention på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, spanska, portugisiska och tyska språken. 2.   Texterna till 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll och 1992 års konvention, vilka har upprättats på finska och svenska språken äger lika giltighet under samma villkor som de andra texterna till 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll och 1992 års konvention. Artikel 8 Denna konvention, som har upprättats i ett enda originalexemplar på danska, engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken vilka alla texter äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos Europeiska unionens råds generalsekretariat. Generalsekreteraren skall översända en bestyrkt kopia av den till regeringen i varje signatärstat.”

—

När det gäller 2005 års konvention, i artiklarna 3 och 7 i samma konvention, vilka artiklar har följande lydelse: ”Artikel 3 1.   Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall till regeringarna i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien översända en bestyrkt kopia av 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll, 1992 års konvention och 1996 års konvention på danska, engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska. 2.   Texterna till 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll, 1992 års konvention och 1996 års konvention på estniska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, slovakiska, slovenska, tjeckiska och ungerska skall vara giltiga enligt samma villkor som de andra texterna i 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll, 1992 års konvention och 1996 års konvention.” Artikel 7 Denna konvention, som har upprättats i ett enda original på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska, vilka alla 21 texter är lika giltiga, skall deponeras i arkivet hos generalsekretariatet för Europeiska unionens råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till varje signatärstats regering.

PROTOKOLL (1)

De höga fördragsslutande parterna har kommit överens om följande bestämmelse som skall biläggas konventionen:

Utan hinder av bestämmelserna i konventionen får Danmark, Sverige och Finland behålla sina nationella bestämmelser om tillämplig lag när det gäller sjötransport av gods och får ändra dessa bestämmelser utan att förfarandet i artikel 23 i Romkonventionen följs. De tillämpliga nationella bestämmelserna är följande:

—	I Danmark 252 § och 321 § tredje och fjärde stycket i Søloven (sjölagen).

—	I Sverige 13 kap. 2 § första och andra stycket samt 14 kap. 1 § tredje stycket sjölagen.

—	I Finland 13 kap. 2 § 1 och 2 mom. och 14 kap. 1 § 3 mom. i merilaki (sjölagen).

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit detta protokoll.

---

(1)  Texten såsom den ändrats genom 1996 års konvention.

GEMENSAM FÖRKLARING

Vid undertecknandet av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser förklarar regeringarna i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland följande:

I.

Angelägna om att så långt det är möjligt undvika spridning av lagvalsregler mellan flera olika instrument och skillnader mellan dessa regler, uttrycker de sin önskan om att Europeiska gemenskapernas institutioner vid utövandet av sina befogenheter enligt de fördrag genom vilka de upprättades, vid behov kommer att sträva efter att anta lagvalsregler som så långt det är möjligt är förenliga med reglerna i denna konvention.

II	De förklarar att de från dagen för undertecknandet av denna konvention tills de blir bundna av artikel 24 har för avsikt att samråda inbördes, om någon av signatärstaterna önskar tillträda någon konvention som förfarandet enligt artikel 24 skulle bli tillämpligt på.

III.	Med beaktande av att konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser bidrar till att skapa ökad enhetlighet i fråga om lagvalsregler inom Europeiska gemenskaperna, uttrycker de ståndpunkten att varje stat som blir medlem av Europeiska gemenskaperna bör ansluta sig till denna konvention.

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit denna gemensamma förklaring.

GEMENSAM FÖRKLARING

Regeringarna i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

som vid undertecknandet av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser,

önskar säkerställa att denna konvention tillämpas så effektivt som möjligt, och

som är angelägna om att förhindra att skillnader beträffande tolkningen av denna konvention motverkar dess enhetlighetsskapande effekt,

förklarar sig beredda att

1.	undersöka möjligheten att göra Europeiska gemenskapernas domstol behörig och, om det visar sig nödvändigt, att förhandla fram ett avtal för detta ändamål, samt

2.	anordna regelbundna möten mellan sina företrädare.

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit denna gemensamma förklaring.

Gemensam förklaring av de höga fördragsslutande parterna om tidsfristerna för ratificeringen av anslutningskonventionen

Förklaring av medlemsstaterna om tidpunkten för framläggandet av ett förslag till förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser

Gemensam förklaring av medlemsstaterna om informationsutbyte

”Konungariket Belgiens, Republiken Tjeckiens, Konungariket Danmarks, Förbundsrepubliken Tysklands, Republiken Estlands, Republiken Greklands, Konungariket Spaniens, Republiken Frankrikes, Irlands, Republiken Italiens, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Storhertigdömet Luxemburgs, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Konungariket Nederländernas, Republiken Österrikes, Republiken Polens, Republiken Portugals, Republiken Sloveniens, Republiken Slovakiens, Republiken Finlands, Konungariket Sveriges och Förenade Konungarikets Storbritannien och Nordirland regeringar,

som, vid undertecknandet av 2005 års konvention om anslutning till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, samt till det första och det andra protokollet angående Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av den konventionen, med senare ändringar,

önskar säkerställa en så effektiv och enhetlig tillämpning som möjligt av bestämmelserna i det ovannämnda första protokollet,

förklarar sig beredda att, tillsammans med Europeiska gemenskapernas domstol, anordna informationsutbyte om de avgöranden som vinner laga kraft och som i enlighet med konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser meddelas av de domstolar som nämns i artikel 2 i nämnda protokoll. Informationsutbytet skall omfatta

—	översändande från de behöriga nationella myndigheterna till domstolen av avgöranden som meddelas av de domstolar som nämns i artikel 2 a i det första protokollet samt av vägledande avgöranden som meddelas av de domstolar som anges i artikel 2 b i det protokollet,

—	klassificering och utnyttjande av dokumentationen om dessa domstolars avgöranden inklusive, om så är nödvändigt, sammanfattningar och översättningar samt offentliggörande av särskilt viktiga avgöranden,

—	tillgång till dokumentationen från domstolen för de behöriga nationella myndigheterna i de stater som är parter i protokollet samt för kommissionen och Europeiska gemenskapernas råd.”

FÖRSTA PROTOKOLLET (1) OM EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOLS TOLKNING AV KONVENTIONEN OM TILLÄMPLIG LAG FÖR AVTALSFÖRPLIKTELSER ÖPPNAD FÖR UNDERTECKNANDE I ROM DEN 19 JUNI 1980

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,

SOM HÄNVISAR till den gemensamma förklaring som har bilagts konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980,

HAR BESLUTAT att anta ett protokoll som tilldelar Europeiska gemenskapernas domstol behörighet att tolka den konventionen och har för detta ändamål som befullmäktigade ombud utsett

[De befullmäktigade ombuden som har utsetts av medlemsstaterna.]

SOM församlade i rådet, sedan de har utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,

HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.

Artikel 1

Europeiska gemenskapernas domstol är behörig att tolka

a)	konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, nedan kallad ”Romkonventionen”,

b)	konventioner om anslutning till Romkonventionen av stater som blir medlemmar av Europeiska gemenskapen efter det att konventionen öppnades för undertecknande,

c)	detta protokoll

Artikel 2

Följande domstolar har rätt att begära att domstolen skall meddela förhandsavgörande i en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid dem och rör tolkningen av bestämmelserna i de instrument som nämns i artikel 1, när de anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att de skall kunna döma i saken:

a)

— i Belgien: la Cour de cassation – het Hof van Cassatie och le Conseil d'Etat – de Raad van State, — i Tjeckien: Nejvyšší soud České republiky och Nejvyšší správní soud, — i Danmark: Højesteret, — i Förbundsrepubliken Tyskland: die obersten Gerichtshöfe des Bundes, — i Estland: Riigikohus, — i Grekland: Τα αvώτατα Διχαστήρια — i Spanien: el Tribunal supremo, — i Frankrike: la Cour de Cassation och le Conseil d'Etat, — i Irland: The Supreme Court, — i Italien: la Corte suprema di Cassazione och il Consiglio di Stato, — i Cypern: Ανώτατο Δικαστήριο, — i Lettland: Augstākās Tiesas Senāts, — i Litauen: Lietuvos Aukščiausiasis Teismas och Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas, — i Luxemburg: la Cour supérieure de justice, i dess sammansättning som Cour de cassation, — i Ungern: Legfelsõbb Bíróság, — i Malta: Qorti ta' l-Appel, — i Nederländerna: de Hoge Raad, — i Österrike: Oberster Gerichtshof, Verwaltungsgerichtshof och Verfassungsgerichtshof, — i Polen: Sąd Najwyższy och Naczelny Sąd Administracyjny, — i Portugal: o Supremo Tribunal de Justiça och o Supremo Tribunal Administrativo, — i Slovenien: Ustavno sodišče Republike Slovenije Vrhovno sodišče Republike Slovenije, — i Slovakien: Najvyšší súd Slovenskej republiky, — i Finland: Högsta domstolen/korkein oikeus, Högsta förvaltningsdomstolen/korkein hallinto-oikeus, Marknadsdomstolen/markkinatuomioistuin och Arbetsdomstolen/työtuomioistuin, — i Sverige: Högsta domstolen, Regeringsrätten, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen, — i Förenade kungariket: the House of Lords och andra domstolar vilkas beslut inte går att överklaga;

b)	domstolarna i konventionsstaterna när de dömer som överinstans.

Artikel 3

1.   En behörig myndighet i en konventionsstat har rätt att begära att domstolen uttalar sig i en fråga om tolkningen av bestämmelserna i de instrument som nämns i artikel 1, om avgöranden som meddelas av domstolar i den staten strider antingen mot den tolkning som gjorts av domstolen eller mot ett avgörande av en domstol i en annan konventionsstat, vilken domstol nämns i artikel 2. Bestämmelserna i denna punkt gäller endast avgöranden som har vunnit laga kraft.

2.   Den tolkning som görs av domstolen i anledning av en sådan begäran påverkar inte de avgöranden som gav upphov till begäran om tolkning.

3.   Det offentligas högsta representant vid kassationsdomstolarna i konventionsstaterna eller varje annan myndighet som utses av en konventionsstat är behöriga att vända sig till domstolen med en begäran om tolkning enligt punkt 1.

4.   När en begäran inkommer skall domstolens justitiesekreterare underrätta konventionsstaterna samt Europeiska gemenskapernas kommission och råd, vilka inom en frist om två månader efter sådan underrättelse har rätt att inkomma till domstolen med inlagor eller skriftliga synpunkter.

5.   Det förfarande som anges i denna artikel skall inte föranleda att avgifter tas ut eller att ersättning för kostnader eller utlägg tillerkänns.

Artikel 4

1.   Såvida inte annat föreskrivs i detta protokoll skall de bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i det därtill bilagda protokollet om domstolens stadga, vilka gäller när domstolen skall meddela förhandsavgörande, tillämpas även på förfarandet vid tolkning av de instrument som nämns i artikel 1.

2.   Domstolens rättegångsregler skall vid behov anpassas och kompletteras enligt artikel 188 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Artikel 5 (2)

Detta protokoll skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.

Artikel 6 (3)

1.   För att det här protokollet skall träda i kraft skall det ratificeras av sju stater för vilka Romkonventionen är i kraft. Det träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att ratifikationsinstrument har deponerats av den av dessa stater som sist fullgör denna formalitet. Om emellertid det andra protokollet, som antogs i Bryssel den 19 december 1988, vilket ger Europeiska gemenskapernas domstol viss behörighet vid tolkning av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (4), träder i kraft senare, träder det här protokollet i kraft samma dag som det andra protokollet träder i kraft.

2.   Varje ratifikation som äger rum efter detta protokolls ikraftträdande skall gälla från och med den första dagen i den tredje månaden efter depositionen av ratifikationsinstrumentet, förutsatt att ifrågavarande stats ratifikation, godtagande eller godkännande av Romkonventionen har blivit gällande.

Artikel 7 (5)

Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta signatärstaterna om

a)	deponeringen av varje ratifikationsinstrument,

b)	dagen för detta protokolls ikraftträdande,

c)	förordnanden som meddelas enligt artikel 3.3,

d)	meddelanden som lämnas enligt artikel 8.

Artikel 8

Konventionsstaterna skall till generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd överlämna texterna till sådana lagbestämmelser som innebär ändringar i den förteckning över domstolar som anges i artikel 2 a.

Artikel 9

Detta protokoll skall gälla så länge Romkonventionen förblir i kraft enligt de villkor som anges i artikel 30 i den konventionen.

Artikel 10

Varje konventionsstat får begära att detta protokoll revideras. Om så sker, skall ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd sammankalla en revisionskonferens.

Artikel 11 (6)

Detta protokoll, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka tio texter äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat.

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit detta protokoll.

---

(1)  Texten såsom den ändrats genom 2005 års konvention.

(2)  Se fotnot 1 på sidan 12.

(3)  Se fotnot 3 på sidan 12.

(4)  Se sidan 14.

(5)  Se fotnot 1 på sidan 13.

(6)  Se fotnot 1 på sidan 14.

GEMENSAMMA FÖRKLARINGAR

---

---