52003AE1395

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd"

(KOM(2003) 261 slutlig)

(2004/C 32/12)

Den 28 maj 2003 beslutade kommissionen i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget att rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 6 oktober 2003. Föredragande var Wilfried Beirnaert.

Vid sin 403:e plenarsession den 2och 30 oktober 2003 (sammanträdet den 30 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 62 röster för och 2 röster mot.

1. Inledning

1.1. I och med en rapport våren 2003 åtog sig kommissionen att anta ett meddelande om "Rationaliseringen av de nuvarande olikartade åtgärderna med anknytning till social integrering och pensioner, och med tiden samarbetet i fråga om hälso- och sjukvård och arbetet med att göra det 'lönsamt att arbeta' genom att använda en enda öppen samordningsmetod". I mars 2003 uppmanade dessutom Europeiska rådet i Bryssel kommissionen "att rapportera om huruvida det är tillrådligt att förenkla och rationalisera de olika insatserna för socialt skydd inom enhetliga ramar genom den öppna samordningsmetoden".

1.2. Europeiska rådet i Lissabon beslutade i mars 2000 om en integrerad socioekonomisk strategi för Europa. Samarbetet inom socialt skydd hade då börjat stärka samordningen av den ekonomiska politiken inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för sysselsättningspolitiken inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin.

1.3. Detta samarbete grundar sig på tillämpningen av den öppna samordningsmetoden inom två grenar på området för socialt skydd: social integration och pensioner. De viktigaste elementen i denna metod är: de gemensamma mål som satts upp, nationella handlingsplaner som täcker en period på två år för social integration, nationella strategirapporter som täcker en period på tre år för pensioner samt en gemensam rapport från kommissionen och rådet som sammanfattar och analyserar alla nationella handlingsplaner för integration och de nationella strategirapporterna om pensioner.

1.4. Samarbetet inom hälso- och sjukvård samt långtidsvård utgörs, i detta skede, av informations- och kunskapsutbyte, en mindre avancerad form av samarbete. Tre övergripande mål har identifierats och medlemsstaterna har svarat på en enkät med syftet att samla in information om på vilket sätt de tagit hänsyn till de tre målen i sin politik. I en gemensam rapport från kommissionen och rådet dras de viktigaste slutsatserna från en analys som gjorts av medlemsstaternas enkätsvar.

1.5. Kommittén för socialt skydd arbetar för närvarande med frågor som rör målet "att göra arbete lönsamt" för att fastställa hur systemen för socialt skydd kan bidra till detta övergripande mål. Olika aspekter av denna fråga har behandlats inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna, och kommer att göra det även i fortsättningen.

2. Meddelandets innehåll

2.1. I kommissionens meddelande föreslår man, i syfte att stärka Lissabonstrategins sociala dimension, en rationalisering av samordningen av politiken inom socialt skydd samt en synkronisering från och med 2006 med samordningsprocessen för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. För dessa två processer har en samordnad tidsplan redan satts upp för perioden 2003-2005.

2.2. Kommissionen föreslår att rationaliseringen av samordningen inom socialt skydd utförs genom att man samlar alla gemensamma målsättningar under tre pelare: social integration, pensioner, hälso- och sjukvård samt långtidsvård. Denna sammanslagning ersätter den rad separata målsättningar som finns i dag, och den bör kunna antas av rådet 2006, samtidigt som de samlade riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Målen bör, i princip, förbli oförändrade under en treårsperiod. De gemensamma målen bör även omfatta ett begränsat antal övergripande frågor, såsom jämställdhetsdimensionen (gender mainstreaming) eller hur man kan göra arbete lönsamt (make work pay).

2.3. Det finns också planer på att medlemsstaterna skall utarbeta en samlad rapport på området socialt skydd, som på en och samma gång ersätter de nationella handlingsplanerna för social integration och de nationella strategirapporterna om pensioner. Denna rapport skulle täcka en tidsperiod på tre år. Under denna treårsperiod kommer medlemsstaterna att lägga fram rapporter om åtgärder som redan vidtagits.

2.4. De nationella rapporterna kommer att följas upp av en mekanism på europeisk nivå, dvs. av en gemensam rapport från kommissionen och rådet på området socialt skydd, där man utvärderar de resultat som åstadkommits i medlemsstaterna med anknytning till de gemensamma målsättningarna.

2.5. Ett antal indikatorer kommer att antas genom en gemensam överenskommelse i syfte att bedöma de framsteg som redan gjorts vad beträffar de gemensamma målsättningarna.

2.6. Meddelandet innehåller också en tidsplan för integreringen av de nya medlemsstaterna i den rationaliserade processen.

3. Allmänna synpunkter

3.1. Principen om en öppen samordning inom socialt skydd

3.1.1. Kommittén noterar att man lägger till principen om samordning av medlemsstaternas socialpolitik (artikel 14.4) i den första delen av utkastet till konstitution för Europeiska unionen. Denna princip bekräftas i del III i utkastet, som preciserar att principen på det sociala området innebär "initiativ med syftet att fastställa alla riktlinjer och indikatorer, organisera utbytet av bästa metoder och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering" (art. III-107 andra stycket). Denna text kommer hädanefter att ligga till grund för den öppna samordningsmetoden. Även om den rättsliga grunden är av stor betydelse är det ändå lika betydelsefullt att det tillkommer en politisk vilja att ge ett konkret innehåll till denna samordning. Kommittén anser att avmattningen i den ekonomiska tillväxten gör samordningen ännu mer betydelsefull.

3.1.2. Vad gäller denna fråga erinrar kommittén om hur viktig den öppna samordningsmetoden är på området för socialt skydd, vilket framgår av yttranden om indikatorer på området för social integration(1), och för rimliga och stabila pensionssystem.(2) Kommittén pläderar också för en öppen samordningsmetod inom hälso- och sjukvården(3).

3.1.3. Kommittén konstaterar att kommissionens meddelande avser en rationalisering och förenkling av de olika samordningsprocesser som finns inom socialt skydd, och inte målsättningar, riktlinjer och fastställda indikatorer inom dessa processer.

3.1.4. Dessa kommer att utvecklas i större utsträckning i framtida steg i samordningen inom socialt skydd. Inom kommissionens arbetsprogram planerar man att innan den nya processen påbörjas 2006 utarbeta:

- en gemensam rapport under våren 2004 om social integration som uppföljning till de nationella handlingsplaner som utarbetats för perioden 2003-2005 och som medlemsstaterna införde i juli 2003,

- ett meddelande om hälso- och sjukvård samt långtidsvård under våren 2004,

- en rapport om målet att "göra arbete lönsamt" som planeras till våren 2004,

- en rad indikatorer liksom nya befolkningsprognoser och ekonomiska prognoser för att 2005 utarbeta eller uppdatera nationella strategirapporter rörande pensioner,

- en utvärdering av samarbetet hittills i fråga om pensioner, social integration samt hälso- och sjukvård.

3.1.5. Kommittén insisterar på att från och med nu rådfrågas när det gäller dessa nya avgörande steg.

3.2. Kommissionens meddelande om en rationalisering av den öppna samordningsprocessen inom socialt skydd

3.2.1. Kommittén ger sitt stöd till motiveringen som ligger till grund för detta meddelande avseende en rationalisering och förenkling av den öppna samordningen inom socialt skydd. Kommittén understryker att de punkter som är särskilt positiva i detta nya tillvägagångssätt är följande:

- En förstärkning av Lissabonstrategins sociala dimension genom att ge större tyngd åt politiken för modernisering och förbättring av det sociala skyddet.

- En förlängning av Lissabonstrategin som är baserad på idén om en positiv samverkan mellan ekonomi, samhälle och socialt skydd. Dessa nödvändiga samverkanseffekter skall främja de tre sidorna i triangeln: varaktig ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Denna sammanhållning bör betraktas som en separat del av utvecklingen.

- En ökad tonvikt på pelarna för social integration, pensioner och hälso- och sjukvård genom att man förenklar och rationaliserar processen i fråga.

- En gradvis integrering av de nya medlemsländerna i processen för samordningen inom socialt skydd.

3.2.2. Kommittén välkomnar den vilja att tillämpa ett öppet arbetssätt som meddelandet vittnar om. I meddelandet understryker man "att det civila samhället är välorganiserat när det gäller social utslagning" och betonar hur viktigt det är "att arbetsmarknadens parter deltar och att samråd sker med icke-statliga organisationer och representanter för regionala och lokala förvaltningar". Regeringar och myndigheter måste dessutom visa en verklig vilja till öppenhet och låta arbetsmarknadens parter och andra organisationer som berörs av processen medverka på ett sådant sätt att de kan ge effektiva bidrag. Kommittén är emellertid väl medveten om att det finns flera olika intressegrupper att ha kontakt med för varje fråga.

3.2.3. Denna positiva bedömning utesluter dock inte farhågor och en viss oro.

3.2.3.1. Kommittén är rädd för att den nuvarande processen, under övergångsperioden och före inrättandet av den nya processen, förlorar sin dynamik, att den rent av kvävs eller stannar upp. Denna oro gäller framför allt den sociala integrationsprocessen, men också den process som rör pensionssystemet - målsättningen på området avser lika mycket tillräckliga pensioner som ett stabilt pensionssystem - och hälso- och sjukvårdsprocessen, inom vilken man uppenbarligen inte lyckas verka för en öppen samordningsmetod. Detta har kommittén understrukit i sitt yttrande(4).

3.2.3.2. När det gäller den nya processen som skall införas 2006, är kommittén rädd för att en sammanföring av de olika processerna till en enda övergripande mekanism kommer att skada de olika ärendenas särart på områdena social integration, pensioner och hälso- och sjukvård. Var och en av dessa frågor är förknippad med utmaningar som rör just den frågan. Frågan om social integration hänger samman med problem som rör inte bara minimiinkomst och sysselsättning utan också bostäder, utbildning, hälso- och sjukvård, möjligheterna till rättslig prövning, etc. Frågan om hälso- och sjukvård innebär särskilda utmaningar när det gäller långvarigt sjuka, äldre personer och handikappade personer. Denna fråga kräver kontakter med särskilda intressegrupper, som arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och andra berörda organisationer, t.ex. organ inom den sociala ekonomin, intresseföreningar för sjuka respektive vårdgivare osv. Anledningen till att man är mån om att ta fasta på det specifika i varje fråga tas upp nedan.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Kommittén begär att definitionen gemensamma mål skall klargöras. Kommissionens förslag att ersätta den befintliga uppsättningen av specifika målsättningar för social integration, pensioner, hälso- och sjukvård samt långtidsvård med en samling mål som är gemensamma väcker en rad frågor och bäddar för osäkerhet. På vilket sätt är dessa mål gemensamma? Gemensamma mål fördelade på tre pelare? Kommittén är rädd för att de gemensamma målen inom de tre pelarna social integration, pensioner samt hälso- och sjukvård är alltför allmänna, med tanke på problemens särart. Enligt kommittén bör dessa mål kompletteras med särskilda målsättningar på varje område. I annat fall kommer detta att utgöra en svaghet i processen. Det rör sig om en prioriterad frågeställning från kommitténs sida. Kommittén har verkligen önskemål om att få garantier från kommissionen på denna punkt. Dessutom framhåller kommittén med bestämdhet att de nya målsättningarna inte får förringa de gemensamma resultat som redan uppnåtts avseende processen för social integration och att man däremot måste säkerställa kontinuitet och dynamik i genomförandet. Kommittén påminner slutligen om hur betydelsefullt det är att de europeiska målsättningarna kompletteras med målsättningar som medlemsstaterna fastställer på nationell nivå.

4.2. Kommittén delar kommissionens åsikt vad gäller nödvändigheten av ett begränsat antal övergripande frågor. Kommittén anser dock att det är nödvändigt att de allmänna målen åtföljs av mer specificerade målsättningar och att ett tillägg av ett stort antal övergripande frågor skulle göra processen ännu mer komplex och motverka arbetet med att förenkla och rationalisera.

4.2.1. Kommittén stöder inbegripandet av jämställdhetsdimensionen (gender mainstreaming) bland de övergripande frågorna. Denna dimension är av stor betydelse. Kommittén kräver att man för varje område skall ange konkreta åtgärder för att införliva jämställdhetsdimensionen. Genomförandet av dessa åtgärder bör beskrivas i årliga nationella rapporter och bör övervakas noga på europeisk nivå.

4.2.2. Målsättningen att göra det lönsamt att arbeta och att arbete skall ge en säker inkomst ingår i de fyra stora mål som sattes upp av kommissionen i ett meddelande från 1999(5) för att modernisera och förbättra den sociala tryggheten. Kommittén understryker dessutom att eftersom denna fråga också behandlas inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och riktlinjerna för sysselsättning, är en samordning av olika insatser i alla fall nödvändig på detta område, som är av avgörande betydelse.

4.3. Kommittén menar att ett utarbetande av en enda rapport av medlemsstaterna på området social trygghet skulle kunna förbättra samverkan mellan de åtgärder som vidtas för varje pelare och förhindra dubbelarbete. Kommittén ser emellertid en risk för att angreppssättet blir begränsat när det gäller att ta hänsyn till varje frågas specifika problem. I en genomföranderapport som täcker samtliga tre områden skulle det i själva verket vara svårt att behandla frågeställningarna så djupt som man skulle kunna göra i särskilda rapporter för varje område. Det är därför nödvändigt att denna samlade rapport säkerställer en god uppföljning av de insatser som gjorts inom ramen för de nationella handlingsplanerna (integration) och i strategirapporter avseende pensioner och att den därigenom upprätthåller den dynamik som skapats.

4.4. Kommittén ger sitt stöd till den treårscykel inom vilken medlemsstaterna enligt överenskommelse skall utarbeta årliga nationella rapporter som i huvudsak behandlar de framsteg som gjorts vad gäller genomförandet av de gemensamma målen. De årliga nationella rapporterna är nödvändiga för att säkerställa en uppföljning på europeisk nivå av de framsteg som gjorts. Det är meningen att detta skall ligga till grund för utarbetandet av en årlig gemensam rapport från kommissionen och rådet om socialt skydd, som är ett nyckelinstrument i den nya processen.

4.5. Kommittén understryker i meddelandet att den stora utmaningen med den nya processen är att ta hänsyn till de framsteg som görs inom samtliga områden, på ett sätt som är både öppet och effektivt. Av särskild vikt är också preciseringen av de indikatorer som fastställts. Kommittén har förståelse för att kommissionen är angelägen om att se till att det totala antalet indikatorer förblir begränsat, men det är också viktigt att dessa indikatorer är tillräckligt relevanta och specificerade, för att man skall kunna bedöma genomförandet av de mål och riktlinjer som satts upp. Kommittén erinrar om de synpunkter den tidigare framfört i frågan(6) och upprepar sin begäran att höras om nya förslag på området.

4.5.1. Kommittén konstaterar med glädje att den nya processen, genom krav på mer tillförlitliga, jämförbara och aktuella uppgifter, skall lyfta fram den sociala statistiken på EU-nivå.

5. Slutsatser

Kommittén noterar att man lägger till principen om samordning av medlemsstaternas socialpolitik i utkastet till konstitution för Europeiska unionen, men anser att det är lika viktigt att principen åtföljs av en politisk vilja att ge den ett konkret innehåll.

Kommittén anser att det är särskilt positivt att meddelandet är avsett att stärka Lissabonstrategins sociala dimension genom att ge större tyngd åt politiken för modernisering och förbättring av det sociala skyddet.

När de olika processerna förs ihop till en enhet anser kommittén att man måste vara noga med att se till att detta inte går ut över de aspekter som rör särarten hos de olika frågorna social integration, pensioner samt hälso- och sjukvård. Var och en av frågorna är förknippad med särskilda utmaningar och mål och kräver kontakt med olika intressegrupper.

Det är nödvändigt att den samlade rapporten säkerställer en god uppföljning av de insatser som gjorts inom ramen för de nationella handlingsplanerna (integration) och i strategirapporter avseende pensioner och att den därigenom upprätthåller den dynamik som skapats.

Bryssel den 30 oktober 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) EGT C 221, 17.9.2002.

(2) EGT C 48, 21.2.2002.

(3) CESE 928/2003 av den 17 juli 2003.

(4) CESE 928/2003 av den 17 juli 2003.

(5) Meddelande från kommissionen - En samordnadsstrategi för att modernisera social trygghet. KOM(1999) 347 slutlig.

(6) EGT C 221, 17.9.2002.