51999AC0703

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om:

- "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av bestämmelser för förebyggande och kontroll av viss transmissibel spongiform encefalopati", och

- "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/68/EEG i fråga om skrapie"

(1999/C 258/06)

Den 22 juni 1999 beslutade rådet i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslagen.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 juni 1999. Föredragande var Manuel Ataíde Ferreira.

Vid sin 365:e plenarsession den 7-8 juli 1999 (sammanträdet den 7 juli 1999) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande (82 röster för, 13 mot och 14 nedlagda röster).

1. Inledning

1.1. Med artikel 95 som rättslig grund föreslår kommissionen att Europaparlamentet och rådet antar följande rättsakter:

1.1.1. Förordning om fastställande av bestämmelser för förebyggande och kontroll av viss transmissibel spongiform encefalopati (TSE).

1.1.2. Direktiv om ändring av rådets direktiv 91/68/EEG i fråga om skrapie.

1.2. De föreslagna åtgärderna ligger i linje med åtagandena i kommissionens slutrapport till Europaparlamentets tillfälliga utskott för uppföljning av rekommendationerna beträffande BSE.

1.2.1. De förebyggande åtgärderna för att förhindra att varianten av sjukdomen utvecklas hos människan har varit otillräckliga, eftersom unionen inte lyckats bli fullvärdig medlem i Internationella byrån för smittsamma sjukdomar (OIE) och då rådet dess värre inte visat tillräcklig respekt för medborgarnas intressen och hälsa när det gäller att dra tillbaka specificerat riskmaterial från livsmedels- och djurfoderkedjan.

1.3. Vetenskapliga styrkommittén yttrade sig i januari 1998 om de specifika geografiska riskerna och kommissionen antog i juli samma år en rekommendation i frågan, enligt vilken vissa medlemsstater inte agerat tillräckligt skyndsamt.

1.3.1. För närvarande bedrivs forskning på olika nivåer. Forskningsprojektens karaktär och komplexitet innebär dock att det ännu inte finns några resultat tillgängliga; behovet av att förebygga sjukdomen bör dock föranleda genomgripande åtgärder omgående. Förslaget till förordning är därför mycket välkommet. Förordningen kan garantera enhetliga insatser i hela EU och i tredje land samt en samordnad insats för skydd av folkhälsan utan att skapa konkurrenssnedvridningar. Den kan också snabbt uppdateras och förbättras mot bakgrund av de förväntade framstegen inom forskningen.

1.4. Undersökningar har visat att möjligheten att BSE(1) även kan förekomma hos får och getter inte längre är ett rent teoretiskt antagande. Formen av BSE hos dessa idisslare liknar i mycket hög grad skrapie och det går inte att utesluta vare sig vertikal eller horisontell överföring(2) mellan dessa djurarter.

1.4.1. Risken för överföring verkar inte bara utgå från produkter av nötkreatur, utan också via produkter av andra idisslare. Därför bör ytterligare åtgärder övervägas.

1.5. En övergripande lagstiftning om TSE, med artikel 95 i EG-fördraget som rättslig grund, är utan tvivel både motiverad och korrekt. Det är dock beklagligt att förslagen inte lagts fram i ett tidigare skede. Kommittén beklagar också att kommissionens handläggning av BSE-problematiken varit relativt släpphänt. Kommissionen har tagit alltför lång tid på sig när det gäller att utarbeta ovannämnda rekommendation och har inte reagerat särskilt snabbt på rådets vägran att anta rekommendationen. I fråga om förebyggande åtgärder är det alltid bättre att förekomma än att förekommas.

1.5.1. Kommittén ifrågasätter också vissa åtgärder, med hänsyn till behovet av att förebygga sjukdomen maximalt och eftersom de förebyggande åtgärderna och folkhälsan måste sättas före eventuella särintressen.

1.6. Förslaget till förordning utgör ett försök till kodifiering och lämnar samtidigt utrymme för fortsatta förbättringar under lagstiftningsperioden och för en framtida anpassning genom ett enklare förfarande. De föreslagna åtgärderna gäller förebyggande, kontroll och utrotning av de vanligaste formerna av TSE avseende livsmedel och djurfoder. Industriprodukter, kosmetika, läkemedel och medicintekniska produkter omfattas inte av bestämmelserna.

1.7. Djuravfall (vars undanröjande utgör ett allvarligt problem), gelatin och talg kommer att regleras i särskild lagstiftning.

1.7.1. Det råder viss tveksamhet kring vid vilken temperatur prion utrotas(3). Det krävs också forskning kring miljöproblemen med anledning av otillräckliga lagermöjligheter och på grund av att avfallsmaterialet inte förstörs helt under riskhanteringen. Kommittén hoppas att kommissionen kommer att utarbeta ett förslag till förordning såsom rättslig ram, för att man på ett effektivt sätt skall kunna garantera människors och djurs hälsa samt ett fullgott miljöskydd.

1.7.2. Kommittén efterlyser också en uppdatering och kodifiering av den rättsliga ramen för gelatin och talg samt ett ökat folkhälsoskydd i detta avseende.

1.8. Samma bestämmelser gäller för import från och export till tredje land, vilket kommittén anser vara rättvist och korrekt.

1.9. Redan i juli 1996 ställde sig kommittén positiv till att förbjuda produktion av och handel med alla former av kött- och benmjöl avsedda för idisslare, vilket framhölls i kommitténs yttrande "De många konsekvenserna av krisen med bovin spongiform encefalopati (BSE) inom EU"(4). Kommittén ansåg också att man borde undersöka möjligheterna att utvidga förbudet till att även omfatta andra djur än idisslare. Detta skulle åtföljas av tillförlitliga system för produktion av djurfoder avsett för husdjur och djur i fångenskap. Kommittén efterlyste också ett förbud mot spridning och saluföring av högriskprodukter enligt WHO:s klassificering.

1.10. Genom att anta förslaget till förordning kommer EU officiellt att förfoga över medel som möjliggör snabba åtgärder.

1.11. Förslaget till förordning består av åtta kapitel samt tio bilagor och kommer att träda i kraft den 1 juli 2000 (på grund av skillnaderna i de olika språkversionerna enligt muntlig information från kommissionen), dvs. tjugo dagar efter publicering. Det vore önskvärt om gemenskapens institutioner kunde enas om ett tidigare datum för när förordningen skall träda i kraft.

1.11.1. Eftersom lagstiftningsproceduren kommit igång så sent, återstår det mycket kort tid - det måste sägas - för gemenskapens och medlemsstaternas institutioner att genomföra och kontrollera samtliga förfaranden och arbetsmetoder, i syfte att se till att förordningen kan tillämpas på ett korrekt sätt.

1.11.2. Allt detta förutsätter en stark politisk vilja hos samtliga berörda parter och ett beslutsamt agerande på samtliga myndighetsnivåer, eftersom det finns stora organisatoriska brister inom EU i fråga om såväl kontroll och utvärdering som bestraffning av oegentligheter.

1.12. Kommittén som nyligen ställde sig positiv till "ett totalförbud mot kött från däggdjur och benmjöl i djurfoder"(5) förespråkar att det görs en översyn av förslaget till förordning på grundval av nedanstående kommentarer.

2. Särskilda kommentarer till förslaget till förordning

2.1. Artikel 3 och bilaga I innehåller en rad definitioner och förklaringar som syftar till att underlätta tolkningen av förordningen. Vissa definitioner måste kompletteras. Alternativt måste de olika språkversionerna ses över mer noggrant. En del begrepp måste definieras närmare och dubbelkontrolleras mot varandra (till exempel begreppen "geografiskt område" och "geografiskt område för strukturåtgärder").

2.2. Artikel 4 ger kommissionen befogenheter att vidta skyddsåtgärder, om risken för överföring av transmissibel spongiform encefalopati hotar människors eller djurs liv eller hälsa och om den behöriga nationella myndigheten underskattat eller ignorerat denna risk. Kommissionen kan agera på eget initiativ eller på begäran av en annan medlemsstat.

2.2.1. Detta är ett viktigt instrument för skyddet av folkhälsan och för den inre marknadens funktion. Därför är frågan om denna föreskrifts verkan motiverad, för att inte tala om de problem som verkar komma sig av ett otillräckligt samarbete mellan kommissionens generaldirektorat å ena sidan och kommissionen och medlemsstaterna å andra sidan. Kloka bestämmelser är meningslösa, om de inte tillämpas snabbt och korrekt. Utan att glömma ständiga veterinärkommitténs ansvar vill kommittén uttrycka sin oro över att de mekanismer som reglerar ansvarsfördelningen inte fungerar i tillräcklig grad.

2.3. Kapitel II handlar om fastställandet av BSE-status och utgör kärnan i det system som skall införas.

2.3.1. Gemenskapens medlemsstater och berörda länder utanför EU skall lämna in en ansökan om riskklassificering för hela eller delar av det egna territoriet på grundval av de uppgifter som fastställs i förordningen (bilaga II, kapitel A). Om de inte gör detta kommer kommissionen att göra en inofficiell klassificering på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga, efter att ha rådfrågat den behöriga kommittén. Beträffande de uppgifter som skall lämnas in av medlemsstaterna framhåller kommittén följande:

2.3.1.1. Begreppet "geografiskt område" (bilaga II, kapitel A, punkt 2 b) definieras inte i bilagan och bör förtydligas (jfr punkt 7 d). Man bör hålla i minnet att begreppet "område för sanitära åtgärder" också används på detta område (ADNS Animal Disease Notification System) i samband med nätverket för datautbyte mellan veterinärmyndigheter (Animo). Överlappningar uppmuntrar bedrägerier och skapar onödiga svårigheter för lantbrukare.

2.3.1.2. Punkt 6 g behandlar "stammar av smittämnena för BSE och skrapie". Eftersom det finns flera olika former av skrapie, och lagstiftningen är tvingande, bör kommissionen ange den vetenskapliga grunden för detta krav.

2.3.2. Kommittén anser att förfarandena för det föreslagna systemet tycks vara korrekta. Ständiga veterinärkommittén ges rätt att yttra sig och man skall tillämpa principen att båda parter skall höras, vilket garanterar att de olika parternas ståndpunkter vägs samman. Kommissionen föreslår att kriterier för bedömningen av risken att BSE sprids till människan skall läggas fram under lagstiftningsprocessen.

2.4. I bilaga II (kapitel B) definieras fyra kategorier när det gäller att fastställa vilken BSE-status som råder i medlemsstaterna eller i regioner inom medlemsstaterna samt i tredje land. Kategori 1 motsvarar en situation eller en zon där risken för BSE är helt utesluten.

2.5. Eftersom Internationella byrån för smittsamma sjukdomar (OIE) snart kommer att anta regler som Europeiska unionens medlemsstater har ett medansvar för, rekommenderar kommittén att EU övertar OIE:s kategoriindelning av länder eller regioner vid fastställande av BSE-status i enlighet med kapitel II, artikel 5, i anslutning till bilaga II, kapitel B.

2.5.1. Kommissionen och även OIE gör en differentiering av specifika riskmaterial alltefter geografisk riskbild, vilket kommittén ställer sig positiv till. Detta tar hänsyn till den olika höga BSE-risken i medlemsstaterna och de geografiska områdena.

2.5.1.1. Indelningen bör i konsekvens med kapitlet om BSE i de internationella djurhälsobestämmelserna göras i följande länder- eller regionkategorier:

- BSE-fritt land eller BSE-fri zon,

- provisoriskt BSE-fritt land eller provisoriskt BSE-fri zon,

- land eller zon med ringa förekomst av BSE,

- land eller zon med hög förekomst av BSE.

2.5.2. I EG-fördraget (artikel 95.3) heter det att "Kommissionen skall i sina förslag ... om hälsa, ... miljö och konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå ...".

2.5.3. Kommissionens förslag bygger på information om ett antal BSE-fall under en sjuårsperiod. Det finns all anledning att tro att denna information inte kommer att finnas tillgänglig. Det bör tilläggas att sjuårsperioden utgör ett genomsnitt och att vissa forskare anser detta vara en alltför kort period, med tanke på de uppgifter som finns tillgängliga. Detta är något som bör beaktas av lagstiftaren.

2.5.4. I förordningen avser man att skydda idisslarnas hälsa genom att förbjuda användningen av kött- och benmjöl i djurfoder avsedda för dessa djur. Kommittén anser att det är viktigare att slå vakt om människors hälsa än om idisslarnas hälsa. All handel med produkter som misstänks kunna överföra BSE till människor måste därför förbjudas i hela gemenskapen, eller i samtliga områden i bilagan, om detta är att föredra. Kraven från WHO, som gjort en mer korrekt och oberoende riskbedömning, bör följas på detta område.

2.5.5. All konsumtion av potentiellt riskabla livsmedel måste förbjudas, så länge som EU (samt EES och Schweiz) inte kommit till rätta med de fruktansvärda effekterna av ett blint sökande efter profit, vilket redan lett till flera medborgares död(6), enorma svårigheter för lantbrukarna samt en mycket tung finansiell börda (som ännu inte går att kvantifiera) för gemenskapen och medlemsstaterna. ESK rekommenderade ett dylikt förbud redan 1996.

2.5.6. Trots de ansträngningar som gjorts när det gäller EU-normer för slakteriernas arbete, tillämpas dessa i mycket liten utsträckning. Vi vet alltför väl att kontrollerna inom gemenskapen är ineffektiva. Ansvaret för att vidta åtgärder vilar främst på medlemsstaterna. Det sätt på vilket levande djur, köttprodukter och produkter av animaliskt ursprung saluförs ger anledning till oro, eftersom det inte finns några garantier för att dagens kontrollsystem är effektiva. Gränskontroller eller systematiska kontroller av produkter med ursprung i andra medlemsstater är inte heller tillåtna.

2.6. I förordningen (artikel 6) fastställs att medlemsstaterna skall upprätta utbildningsprogram för all personal som är verksam på detta område, vilket till viss del kan råda bot på ovannämnda brister. Det räcker dock inte med dylika åtgärder om medlemsstaterna, och gemenskapen, bortser från de strukturella aspekterna. Detta är något som bör beaktas i samband med utvärderingen av de årsrapporter som medlemsstaterna måste utarbeta (bilaga III, kapitel B). Enhetliga informationskampanjer i länder inom och utom unionen är av stor betydelse.

2.7. I bilaga IV beskrivs det specificerade riskmaterial som skall avlägsnas och förstöras. Riskmaterialet får inte saluföras för att användas i produktionen av livsmedel, djurfoder eller gödningsmedel. Vid sidan om kommitténs kommentarer i punkt 2.5 bör även följande noteras:

2.7.1. Det tycks inte vara realistiskt, utan snarare riskabelt, att avlägsna krumtarmen och mjälten på får och getter (kategorierna 2b, 3b och 4c), oavsett hur välutbildad slakteripersonalen än är. Kommittén anser det vara säkrare att avlägsna hela tunntarmen.

2.7.2. Testens tillförlitlighet är fortfarande en öppen fråga, vilket är av oerhört stor betydelse. Man vet ännu inte när dessa tester kommer att finnas tillgängliga och ännu mindre när de kommer att kunna utföras i EU samt i tredje land, även om färska uppgifter(7) verkar mycket lovande.

2.7.3. Endast postmortala test (histopatologiska, immuncytokemiska och vissa immun-enzymatiska) har visat sig vara säkra.

2.7.4. Kommissionen bör ta större hänsyn till arbetet inom de europeiska forskningsnätverken för BSE, så att lagförslagen blir bättre underbyggda. På så sätt skulle man komma till rätta med vissa brister, som endast tycks vara motiverade av branschpolitiska skäl eller av att man velat gynna vissa kommersiella särintressen.

2.8. Förordningen är relativt otydlig i fråga om provtagningen av misstänkta djur (bilaga III, kapitel A), de vetenskapliga hänvisningarna, detaljbeskrivningarna av testen, testens tillförlitlighet, analysmetoderna och tolkningen av resultaten.

2.9. I de medlemsstater eller regioner inom medlemsstater som inte ingår i kategori 1 är vissa slaktmetoder förbjudna (artikel 8.3). De tillåtna metoderna borde anges noga i förordningen, så att man kan undvika all verksamhet som kan få oönskade effekter, nämligen att delar av djurens hjärna saluförs.

2.10. I artikel 9 (djurfoder) fastställs att det är förbjudet att utfodra idisslare med däggdjursprotein.

I artikel 9 stipuleras att det i medlemsstater eller regioner inom medlemsstater som är placerade i kategori 4 skall vara förbjudet

- att utfodra uppfödningsdjur med däggdjursprotein, och

- att utfordra däggdjur med protein från idisslare (med undantag för hundar, se bilaga V).

2.10.1. ESK tolkar begreppet "uppfödningsdjur", som används av kommissionen, som att det omfattar boskap.

2.10.2. Undantaget för hundar måste motiveras ytterligare, eftersom det inte finns några garantier för att hundfoder på marknaden inte skulle kunna användas för andra ändamål.

2.10.3. Kommissionen bör även motivera varför köttätande pälsdjur inte undantas.

2.10.4. I förslaget till förordning omnämns inte att det inte finns något tillförlitligt sätt att analysera protein från idisslare i allt foder. Detta protein kan lätt blandas samman med protein från andra däggdjur. Man drar inte samtliga konsekvenser av detta i förslaget till förordning. Det finns också skäl att på nytt framhålla de önskemål som kommittén framförde i sitt yttrande av den 28 januari 1999(8).

2.11. I artikel 12 stipuleras att alla djur som misstänks vara smittade med TSE skall omfattas av restriktioner och eventuellt avlivas (punkt 2).

- Det bör införas en hänvisning i denna bestämmelse till bilaga III, som dessutom bör förtydligas och stå i överensstämmelse med den modell för att förebygga TSE som beskrivs i artikel 12. Bilagans nuvarande formulering innehåller motstridigheter i fråga om provtagningen avseende delpopulationer.

2.12. I artikel 13.4 fastställs att ägaren skall kompenseras enligt gällande marknadsvärde för djur som har avlivats och för produkter (till exempel sperma) som har förstörts.

- Detta är en grundläggande rättviseprincip och det är därför viktigt att kompensationen betalas ut omgående samt med ränta vid eventuellt dröjsmål.

2.12.1. Det bör klart och tydligt stipuleras i förordningen, åtminstone i dess motivering, att det är EU och respektive medlemsstat som delar ansvaret för utbetalningen av kompensation och eventuell ränta.

2.13. Djur importerade från länder och regioner som ingår i kategorierna 2, 3 eller 4 (om 4 finns som alternativ) skall identifieras med ett permanent identifieringssystem som gör det möjligt att spåra dem tillbaka till deras moderdjur och ursprungsbesättning. Det bör påpekas att de gemenskapsnormer som finns på området ännu inte tillämpas inom hela unionen. Kommittén vill åter framhålla (se punkt 2.6) att förslaget om att skilja mellan kategori 3 och 4 endast kan motiveras av kommersiella intressen och innebär att misstänkta fall inte anmäls, med alla de konsekvenser som detta får för människors hälsa.

3. Särskilda kommentarer till förslaget till direktiv

3.1. Förslaget till ny förordning föranleder även en ändring av direktiv 91/68/EEG.

3.2. ESK stöder förslaget till direktiv och betonar att de föreslagna ändringarna skall genomföras i medlemsstaternas lagstiftning på ett sådant sätt att de träder i kraft samtidigt som förordningen i fråga.

4. Slutsatser

4.1. ESK stöder kommissionens förslag med reservation för följande:

4.1.1. Kapitel II och III i förslaget till förordning samt motsvarande bilagor bör ses över med hänsyn till de tydliga bestämmelserna i artikel 95.3 i EG-fördraget, vilka kommissionen med beaktande av artikel 211 inte kan bortse ifrån. Kommissionen bör även ta hänsyn till Europaparlamentets resolution om kommissionens halvårsrapport(9).

4.1.2. Kommissionen bör förbättra förslaget till förordning genom att ta hänsyn till kommitténs kommentarer i detta yttrande.

4.1.3. Tidsgränsen för att genomföra direktivet i fråga bör fastställas med hänsyn till tidpunkten för när förordningen träder i kraft.

Bryssel den 7 juli 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

(1) Se "The Lancet", volym 353, 13.2.1999.

(2) Se "Den andra halvårsrapporten om uppföljningen av BSE" - KOM(1998) 598 slutlig, s. 30.

(3) "Symposium on prion and lentiviral diseases", augusti 1998, Reykjavik, Island.

(4) EGT C 295, 7.10.1996, s. 55.

(5) EGT C 101, 12.4.1999, s. 89.

(6) Se "The Lancet", volym 353, 20.3.1999. s. 979.

(7) Pressmeddelande från kommissionenpresstjänst, 25.6.1999 - IP/99/42.

(8) EGT C 101, 12.4.1999, s. 89.

(9) Resolution A4-0083/99 som antogs av Europaparlamentets jordbruks- och miljöutskott i mars 1999.

BILAGA

till Ekonomiska och sociala kommittén yttrandes

Ändringsförslag som avslogs

Följande ändringsförslag avslogs under loppet av debatten:

Punkt 2.10.3

Stryk punkten.

Resultat av omröstning

För: 29, emot: 45, nedlagda: 26.