EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 51998IR0369
Opinion of the Committee of the Regions on the 'European Action Plan Against Racism'
Regionkommitténs yttrande om "En handlingsplan mot rasism"
Regionkommitténs yttrande om "En handlingsplan mot rasism"
CdR 369/98 FIN
OJ C 198, 14.7.1999, p. 48
(ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)
Regionkommitténs yttrande om "En handlingsplan mot rasism" CdR 369/98 FIN -
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 198 , 14/07/1999 s. 0048
Regionkommitténs yttrande om "En handlingsplan mot rasism" (1999/C 198/10) BAKGRUND Europeiska kommissionens meddelande om "En handlingsplan mot rasism" (KOM(1998) 183 av den 25 mars 1998). Kriterierna om den framtida utvidgningen som sammanställdes vid toppmötet i Köpenhamn och som antogs av rådet 1993. Regionkommitténs yttrande av den 13 juni 1996 (CdR 156/96 slutlig)(1) om förslaget till rådets beslut om att utse 1997 till Europaåret mot rasism. Upprättandet av det europeiska övervakningscentret mot rasism och främlingsfientlighet i Wien (rådets beslut av den 15 juli 1996). Regionkommitténs yttrande på eget initiativ av den 12 juni 1997 (CdR 80/97 slutlig)(2) om rasism, främlingsfientlighet och antisemitism. Regionkommitténs resolution av den 18 september 1997 (CdR 237/97 slutlig)(3) om framtida åtaganden i fråga om lika möjligheter. Regionkommitténs rapport av den 19 november 1997 (CdR 343/97) om lika möjligheter inom Regionkommittén - resultat och rekommendationer för framtida åtgärder. De europeiska politiska partiernas stadga om ett icke-rasistiskt samhälle som antogs den 5 december 1997. Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (SOC/361) av den 10 september 1998. Graz-deklarationen som antogs vid EU:s konferens om rasism och främlingsfientlighet i Graz den 9 november 1998 (bilaga). Europaparlamentets resolution (Arie M. Oostlander) av den 3 december 1998 om en handlingsplan mot rasism. Presidiets beslut av den 15 juli 1998 att i enlighet med artikel 198c fjärde stycket i EG-fördraget utarbeta ett yttrande om "En handlingsplan mot rasism". Utkastet till yttrande (CdR 369/98 rév. 1) som antogs av utskott 5 den 26 januari 1999 (Föredragande: Peter M. Moore). Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén följande yttrande vid sin 28:e plenarsession den 10-11 mars 1999 (sammanträdet den 11 mars). 1. Inledning: behovet av åtgärder på EU-nivå 1.1. Definition: Rasism är ett samlingsnamn för olika former av intolerans och diskriminering. Det omfattar främlingsfientlighet, antisemitism, fientlighet mot islam och andra former av rasistisk och religiös diskriminering. 1.1.1. Trots att Europeiska unionen skapades för att bidra till fredlig samlevnad i Europa och mellan dess folk drabbar våld och trakasserier, diskriminering och marginalisering fortfarande miljoner människor runtom i medlemsstaterna. 1.1.2. Rasismen lever och frodas i EU: Av en undersökning som nyligen genomförts av kommissionen framgår det att 33 procent av européerna uppfattar sig själva antingen som "rasistiska" eller "ganska rasistiska"; i vissa medlemsstater överstiger denna siffra 50 %. Rasism kan ta sig många uttryck, från våldsdåd och mord, förolämpningar och fördomsfulla uttryck till mer subtila former av trakasserier, utstötning och diskriminering. 1.1.3. Det är viktigt att inse att problemet gäller hela Europa och kräver insatser på europeisk, nationell, regional och lokal nivå samt på internationell nivå. På en inre marknad med fri rörlighet för varor och personer kan lagstiftning mot diskriminering i en medlemsstat kringgås genom att man helt enkelt förflyttar sig till ett grannland och därifrån via olika medier fortsätter att sprida sitt budskap. Fri rörlighet för arbetstagare och etableringsfrihet har också lett till en inre omflyttning och därmed till ökad mångfald i våra samhällen, men det har också skapat potentiella syndabockar i tider av ekonomisk nedgång. Slutligen har rasistiska organisationer, t.ex. nynazister, själva upprättat europeiska nätverk för att sprida rasistiskt material och samordna sina aktiviteter. Det krävs därför åtgärder på EU-nivå. 1.1.4. I detta sammanhang bör man särskilt nämna Internet, som har utvecklats till ett viktigt verktyg med stort inflytande på samhället, utbildningen och kulturen och därmed gjort det möjligt för medborgare och utbildare att överskrida de befintliga gränserna för att utforma och sprida information i helt vällovligt syfte. I andra sammanhang kan däremot Internet vara det ideala mediet för spridning av information som kan vara skadlig eller olaglig, vilket är fallet vid spridning av material eller information av rasistisk karaktär. Diskriminering, bland annat på grundval av ras, utgör ett allt vanligare missbruk av Internet, något som också ställer större krav på att medlemsstaterna och EU samordnar sina insatser för att identifiera detta missbruk och utforma strategier för att användarna även i fortsättningen skall kunna utnyttja de enorma fördelar som Internet erbjuder och samtidigt ges ett visst skydd. 1.1.5. Det står därför klart att det på en inre marknad finns ett behov av samordnade antirasistiska insatser och lagar på EU-nivå. Etnisk och kulturell mångfald är utmärkande för den "europeiska" civilisationen och måste vårdas som en positiv och berikande faktor. 1.1.6. Hittills har försök att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, fientlighet mot islam och andra former av rasistisk och religiös intolerans eller diskriminering hindrats på europeisk nivå av att man inte haft tydliga juridiska befogenheter. Amsterdamfördraget föreskriver sådana befogenheter, och kommissionen har åtagit sig att utforma en preliminär lagstiftning under 1999. Under mellantiden har kommissionen redan presenterat en handlingsplan mot rasism för att bana vägen för den framtida lagstiftningen. 1.1.7. ReK påpekar att en lagstiftning mot diskriminering på grund av kön redan är väletablerad men att den bör utvecklas och bli mer effektiv. Behovet av åtgärder på EU-nivå mot andra former av diskriminering följer naturligtvis och kommer att få större genomslagskraft genom att den omfattande antidiskrimineringsklausulen ingår i Amsterdamfördraget (ny artikel 13 i EG-fördraget). 2. Utveckling av en europeisk politik mot rasism 2.1. Allmän utveckling 2.1.1. Europeiska unionens institutioner har ofta efterlyst åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och fientlighet mot islam. I flera resolutioner har parlamentet och rådet framhållit behovet av åtgärder och lagstiftning som grundar sig på en ny fördragsbestämmelse. Detta har i dag uppnåtts med Amsterdamfördraget, som i artikel 13 i EG-fördraget för in följande text:"Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta fördrag och inom ramen för de befogenheter som fördraget ger gemenskapen, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning." 2.1.2. I artikel 29 i Maastrichtfördraget anmodas också medlemsstaterna att "utforma gemensamma insatser på områdena för polissamarbete och straffrättsligt samarbete ... förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet". Kommittén påpekar att man i yttrandet från 1996 betonade polisens och rättsväsendets "väsentliga" roll när det gällde att motarbeta rasism och fördomar. I yttrandet efterlyste man lika möjligheter vid anställning av poliser samt lämplig utbildning för att säkerställa att polistjänstemännen var lyhörda för minoritetsgruppers och religiösa gruppers behov. 2.1.3. I linje med fördragsändringarna har betydande framsteg gjorts. Kommissionen inrättade i juni 1997 ett europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i Wien. Centrumets främsta ansvarsområde är att undersöka hur utbredd rasismen, främlingsfientligheten och antisemitismen är i Europeiska unionen samt att analysera bakomliggande orsaker och konsekvenser. Centrumet skall offentliggöra resultaten i en årlig rapport. Rådet utnämnde 1997 till Europaåret mot rasism, vilket var betydelsefullt för att lyfta fram kampen mot rasism, utveckla europeiska nätverk och partnerskap mot rasism (däribland det nyligen inrättade europeiska antirasistiska nätverket av icke-statliga organisationer) och sätta press på regeringskonferensen i Amsterdam. Med utgångspunkt i dessa framsteg offentliggjorde kommissionen slutligen en handlingsplan mot rasism den 25 mars 1998. 2.1.4. I sitt yttrande från 1996 välkomnade ReK förslaget att utse 1997 till Europaåret mot rasism och förklarade att man helt och hållet stöder kommissionens avsikt att motverka rasism, främlingsfientlighet och antisemitism. I yttrandet från 1996 och i det påföljande yttrandet på eget initiativ från 1997 betonade man i synnerhet behovet av att utbyta erfarenheter och kunskap om de bästa metoderna på lokal och regional nivå. 2.1.5. 1998 publicerade ReK en avsiktsförklaring där man försäkrade att man "kommer att motarbeta alla former av diskriminering, t.ex. på grund av kön, etniskt ursprung, handikapp, ålder, sexuell läggning eller religion". Därför är det viktigt att ReK när det gäller dessa kategorier av diskriminering håller samma höga ambitionsnivå som i fråga om diskriminering på grund av kön, i synnerhet vad gäller den egna personalpolitiken (anställning, utbildning, befordran, sysselsättningsvillkor, trakasserier - denna politik skall uppnås genom följande: ReK:s partssammansatta kommitté för lika möjligheter (COPEC); den högre tjänsteman som har till uppgift att främja frågor rörande lika möjligheter inom ReK; utarbetandet av årsrapporten om lika möjligheter; att utveckla ett förfarande för en omfattande integrerad politik för lika möjligheter i arbetet med yttranden och dokument; att utveckla en övervaknings- och utvärderingsstrategi för jämlikhet; regelbunden övervakning av sammansättningen av ReK:s ledamotsförsamling samt ett forskningsprojekt för att undersöka erfarenheterna hos svarta ledamöter och ledamöter från etniska minoriteter eller ledamöter med annan nationell eller kulturell bakgrund än det egna landets; seminarier för ledamöter och tjänstemän för att öka medvetenheten kring jämlikhetsfrågor. 2.1.6. Europeiska kommissionen påpekar hur viktigt det är att inkludera kampen mot rasism i strategin inför anslutningen samt i utvecklingsrapporter. ReK kan bidra genom sin kontaktgrupp med Cypern och Central- och Östeuropa. Denna kontaktgrupp har möjlighet att offentliggöra de bästa metoderna på lokal och regional nivå, nuvarande nationell lagstiftning och slutligen den gemenskapslagstiftning som kandidatländerna måste godkänna. Kampen mot rasism bör utgöra en viktig del i alla kontakter med denna grupp. 2.1.7. Lika möjligheter i vidaste bemärkelse ingår i ReK:s politiska prioriteringar. 3. Lokala och regionala myndigheters roll 3.1. Inledning 3.1.1. Lokala och regionala myndigheter har en central uppgift i detta sammanhang. På denna nivå, som är närmast medborgarna, kan man samordna sociala, kulturella, ekonomiska och politiska resurser, dels för att främja minoritetsgruppers integration i samhället, dels för att aktivt bekämpa diskriminering och dess bakomliggande orsaker på arbetsmarknaden och arbetsplatsen, i utbildningssystemet samt i övriga samhället. 3.2. Nyckelåtgärder 3.2.1. Lokala myndigheter kan och bör vara drivande i kampen mot rasism på sju centrala områden: 3.2.1.1. Lokal och regional politik och åtgärder med hänsyn till lika möjligheter Lokala och regionala myndigheters politik med hänsyn till lika möjligheter kan bedömas utifrån en övergripande jämlikhetsstrategi som integrerar jämlikhetspolitiken i alla aspekter av myndighetens verksamhet. 3.2.1.2. Myndigheterna som arbetsgivare De flesta lokala och regionala myndigheter hör till de största arbetsgivarna i sitt området och kan därför ha en viktig inverkan genom att vara en förebild i fråga om riktlinjer för anställning och urval, övervakning, utvärdering och utbildning. 3.2.1.3. Katalysator och aktiv drivkraft bakom lagstiftning och social medvetenhet Lokala och regionala myndigheter kan förbättra arbetsgivares medvetenhet om deras plikter samt behållningen av en öppen anställningspolitik genom olika medier. De lokala och regionala myndigheterna som är en stor inköpare av varor och tjänster kan vara en katalysator i detta sammanhang. I fråga om social medvetenhet bör lokala och regionala myndigheter kontinuerligt arbeta med att på olika sätt förändra attityderna hos den allmänna opinionen och skapa ett klimat där rasism ogillas och avvisas. 3.2.1.4. Sociala partnerskap Rasismen existerar inte i ett tomrum - lokala samhällsproblem kan inte lösas utan samarbete mellan socialtjänst, polis, bostadsbolag, skolor, övervakarmyndigheter, fritidsförvaltning, ideella föreningar, icke-statliga organisationer och arbetsförmedlingar. 3.2.1.5. Teoretisk och praktisk utbildning Genom utbildning, som är ett nyckelområde i sammanhanget, kan lokala och regionala myndigheter bidra i kampen mot rasism. I sitt yttrande från 1996 efterlyste ReK nätverk för utbyte av utbildningsmaterial, internutbildning för lärare, stöd för att missgynnade elever skall ta upp läraryrket, stöd till undervisning i gemenskapsspråk samt utveckling av antirasistisk undervisning i kursplaner. EU stöder utbildningsmyndigheterna genom olika utbildningsprogram, i synnerhet genom att främja skolutbyte mellan olika länder, vilket lägger grunden för en medvetenhet om andra kulturer och samhällen och förbereder individen för ett liv i en mångkulturell miljö. 3.2.1.6. Politiskt engagemang och praktisk tillämpning av principen om medinflytande Det är viktigt att engagera minoritetsgrupper i den politiska processen, både som väljare och kandidater. Det är enbart genom att engagera minoritetsgrupper som man kan utveckla en politik och en lagstiftning som tar hänsyn till alla gruppers behov och ambitioner, och som man kan få bukt med utslagning och marginalisering. 3.2.1.7. Förnyelse och utveckling av städerna Europeiska kommissionen betonar att stadspolitiken och kampen mot rasism bör kopplas samman. Detta är mycket viktigt eftersom det är i städerna som koncentrationen av långvarig arbetslöshet och arbetslöshet bland ungdomar tillsammans med ekonomiska problem och en dålig miljö ger upphov till rasistiska och sociala spänningar. Lokala och regionala myndigheter har en nyckelroll att spela när det gäller att angripa dessa och andra orsaker till rasism som kommer till uttryck på lokal nivå. 3.2.1.8. Strukturfondspolitiken Åtgärder för att få bukt med social utslagning och diskriminering av alla slag intar en central plats i kommissionens inställning beträffande Europeiska socialfonden och gemenskapsinitiativet Integra. Denna aspekt måste lyftas fram ännu mer i de reviderade riktlinjerna för strukturfonderna efter år 1999. Man bör då även uttryckligen peka på behovet av samordnade insatser på lokal, regional, nationell och europeisk nivå för att bekämpa alla former av rasism. 4. En europeisk handlingsplan mot rasism 4.1. Grunddragen i handlingsplanen 4.1.1. Europeiska kommissionens handlingsplan mot rasism syftar till att skapa en sammanhållen ram för åtgärder för att bekämpa rasism på europeisk nivå. Man ville också ange former för det konkreta arbete och de förfaranden som krävs för att utforma en lagstiftning på området och för att förbereda mer ambitiösa insatser i framtiden. Detta skall ske på följande fyra områden: 4.1.2. Att bana väg för lagstiftningsförslag: Europeiska kommissionen kommer under 1999 att lägga fram nya lagstiftningsförslag för att bekämpa olika former av diskriminering. 4.1.3. Att integrera kampen mot rasism i alla politikområden: Kommissionen kommer att stärka sina insatser på olika områden och ta hänsyn till principen om icke-diskriminering i sin anställningspolitik. 4.1.4. Att utveckla och utbyta nya modeller: Minoritetsgruppers aktiva deltagande ses om en nyckelfaktor vid planering, utveckling och genomförande av alla delar av ett projektarbete. Härigenom lyfter man fram positiva bidrag från minoritetsgrupperna och främjar positiva budskap om fördelarna med mångfald. Områden som skall uppmärksammas särskilt är rasism på arbetsplatsen, inom idrotten och i det dagliga livet, mediernas roll, juridiska åtgärder för att bekämpa rasismen och särskilda åtgärder inom offentligt finansierade organ som regionala och lokala myndigheter. 4.1.5. Att stärka informationen och kommunikationen: Europeiska kommissionen avser att öka genomslagskraften av kampanjen mot rasism. 4.1.6. Kommissionen kommer att offentliggöra en rapport om de framsteg som uppnåtts i slutet av 1999. I rapporten kommer man främst att ta upp utvecklingen på lagstiftningsområdet och åtgärdernas genomslagskraft (mainstreaming), mot bakgrund av resultaten av de två konferenserna om dessa ämnen 1998 respektive 1999. 4.2. Den lokala och regionala dimensionen i handlingsplanen 4.2.1. I handlingsplanen framhålls behovet av partnerskap och samarbete mellan lokala myndigheter och medlemsstater, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter, massmedierna och idrottsorganisationer. Kommissionen framhåller särskilt att de lokala myndigheterna har en central roll vid utformningen av strategier för att motverka och bekämpa rasismen på den nivå som ligger närmast medborgarna. 4.2.2. Många av de verksamheter som anges i handlingsplanen, exempelvis skolverksamhet och ungdomsverksamhet, åtgärder inom det nya gemenskapsinitiativet för jämlikhet (Equal), kulturell verksamhet och offentlig upphandling där sociala mål beaktas, får konsekvenser för de lokala och regionala myndigheterna i deras roll som tillhandahållare av tjänster och allmän service samt upphandlare. Den lokala och regionala dimensionen är dock olyckligtvis inte alltid klart formulerad i handlingsplanen. 4.3. En bedömning av handlingsplanen 4.3.1. Det finns mycket i handlingsplanen som bör välkomnas. Det är viktigt att låta alla politikområden och gemenskapsprogram genomsyras av kampen mot rasismen, även om detta inte får leda till att man tappar antidiskriminerande politik och verksamhet ur synfältet - något som verkar vara fallet i kampen mot könsdiskriminering. Man gör helt rätt när man i handlingsplanen försöker kartlägga rasismens orsaker, och i detta sammanhang är hänvisningarna till skolverksamhet och ungdomsverksamhet relevanta och av avsevärt intresse för de lokala myndigheterna. Föredraganden vill uppmana Wien-centret att utforska och kartlägga de faktorer som ligger bakom rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och fientlighet mot islam, så att lämpliga strategier kan utformas på lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Det står emellertid redan klart att hög arbetslöshet eller långtidsarbetslöshet både utgör en grogrund för raskonflikter och i oproportionerligt hög grad drabbar invandrare och etniska minoriteter. Även på detta område spelar lokala och regionala myndigheter en viktig roll, dels eftersom de är stora arbetsgivare, dels för att de kan utforma strategier under nationsnivån för att skapa nya arbetstillfällen och bekämpa ungdomsarbetslösheten. 4.3.2. Det är dock beklagligt att handlingsplanen huvudsakligen är begränsad till att omkategorisera och döpa om befintlig politik. I handlingsplanen ingår många olika och framåtsyftande åtgärder, men som helhet innehåller den litet nytt eller nyskapande. Med tanke på att de flesta av de kartlagda åtgärderna utformats i samband med andra gemenskapsprogram och gemenskapsinitiativ och i anslutning till målen inom dessa, är det inte säkert att de kommer att leda fram till en optimal antirasistisk strategi; det finns ett klart behov av den samordningsgrupp med företrädare för olika avdelningar inom kommissionen som föreslås i handlingsplanen. Man skulle kunna gå ett steg längre och rekommendera att det inrättas en mellaninstitutionell arbetsgrupp med förbindelser till Wien-centret och till det nyinrättade europeiska antirasistiska nätverket för icke-statliga organisationer, inklusive migrantforumet. Avslutningsvis finns inga garantier för att de inslag i gemenskapens politik som skall utgöra ett stöd till handlingsplanen mot rasism kommer att få tillräckliga ekonomiska anslag; i kommissionens meddelande finns inga beräkningar av budgetanslag. 5. I riktning mot ett rättsligt regelverk 5.1. ReK välkomnade i sitt yttrande 1996 avsikten att tillämpa antidiskrimineringsklausuler i gemenskapens instrument och stödde de förslag som lades fram vid regeringskonferensen om att skärpa fördragsbestämmelser mot diskriminering. 5.2. Erfarenheterna av den befintliga lagstiftningen mot könsdiskriminering kan ge värdefulla lärdomar: Lagstiftningen mot könsdiskriminering har väsentligen begränsats till sysselsättningsfrågor på grund av att den gällande rättsliga grunden varit så snäv; den har inte alltid omsatts i nationell lagstiftning på ett fullgott sätt och genomförs sällan effektivt. Det är inte många som skulle förneka att det finns en klyfta mellan könen vad beträffar lön och sysselsättning, även om direktivet om likabehandling har varit i kraft i gott och väl 20 år. 5.3. Det är därför av avgörande betydelse att den framtida lagstiftningen får en övergripande omfattning (förutsättningarna för detta finns i Amsterdamfördraget) och att det införs förfaranden för kontroll och tillämpning av lagstiftningen, inklusive individers rätt att låta sig företrädas av en annan person för att undvika risken för identifiering och vedergällning. I antidiskrimineringsklausulen refereras också till en lång rad olika slag av diskriminering, men alla har olika orsaker och yttringar: Europeiska kommissionen borde utarbeta en rad enskilda direktiv om särskilda former av diskriminering för att komplettera ett allmänt ramdirektiv. 5.4. Exempelvis bör särskilda åtgärder diskuteras för att understödja de tio miljoner människor från tredje land som lagligen bor och arbetar inom Europeiska unionen. För närvarande åtnjuter många människor från tredje land förmånsbehandling i bosättningslandet genom bilaterala avtal med det land de är medborgare i, till exempel samväldsmedborgare som är bosatta i Storbritannien. Dessa förmåner upphör emellertid då de flyttar till en annan av EU:s medlemsstater. Frågan om familjemedlemmar är också av betydelse eftersom personer från tredje land som är lagligen bosatta i ett medlemsland har en grundläggande mänsklig rättighet till familjeliv. Begreppet europeiskt medborgarskap som infördes genom Maastrichtfördraget innebär att alla europeiska medborgare har rätt att ställa upp som kandidater och rösta i lokala och regionala val i det land de är bosatta. Denna rätt skulle kunna tilldelas personer från tredje land som under ett visst antal år varit bosatta i landet i fråga. 5.5. Det måste konstateras att, även om medlemsstaterna fört in antidiskrimineringsklausulen i fördraget, detta inte är någon garanti för att de kommer att godkänna ny lagstiftning eller att en sådan kommer att tillämpas på ett effektivt sätt. Man måste utöva påtryckningar på de nationella regeringarna så att de tillämpar de nya bestämmelserna skyndsamt och generellt. 6. Avslutande kommentarer 6.1. Det finns ett tydligt behov att bekämpa rasism och andra former av trakasserier och diskriminering. Insatser behövs på lokal och regional nivå - liksom på nationell och europeisk nivå - med stöd från frivilligorganisationer, för att möjliggöra samordning och samarbete över gränserna, samt för att bekämpa rasistiska grupperingars allt större rörlighet och inbördes samordning inom den inre marknaden. 6.1.1. Rasism och diskriminering måste angripas på en lång rad politikområden: utbildning, yrkesutbildning och ungdomspolitik, sysselsättning, social trygghet, hälsovård och välfärd, stadspolitik, boende, tillhandahållande av resurser och tjänster, offentliga organs verksamhet inklusive offentlig upphandling, osv. 6.1.2. En EU-lagstiftning med tydlig inriktning skulle kunna öka kraften i insatserna för att bekämpa rasismen och ge garantier för en gemensam hög säkerhetsnivå i EU och - med tanke på den förestående utvidgningen - i en större del av Europa. De verksamheter som nämns i handlingsplanen kommer också att bidra till en sammanhållen ansträngning för att bekämpa rasismen, men de måste samordnas väl och fullt ut återspegla de lokala och regionala myndigheternas roll och befogenheter. 7. Slutsatser 7.1. Regionkommittén 7.1.1. konstaterar att rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och fientlighet mot islam är problem som förekommer överallt i Europa och som kräver ett agerande på europeisk nivå. 7.1.2. anser att lokala och regionala myndigheter på grund av närheten till medborgarna samt den kulturella mångfalden i deras ansvarsområden bär ett särskilt ansvar när det gäller att bekämpa diskriminering och utslagning och främja invånarnas deltagande i den politiska processen. 7.1.3. anmodar de lokala och regionala myndigheterna att ge kampen mot rasism högsta prioritet vid uppläggningen av politiken. 7.1.4. konstaterar att handlingsplanen mot rasism har nära koppling till godkännandet av Amsterdamfördraget och de befogenheter och den lagstiftning som fördraget innebär och som kommer att ligga till grund för positiva insatser från Regionkommitténs sida. 7.2. Angående EU:s befogenheter efter godkännandet av Amsterdamfördraget: 7.2.1. konstaterar att Amsterdamfördraget fastslår att en av EU:s målsättningar är att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet (ny fördragsartikel 29 i Maastrichtfördraget) samt att rådet har rätt att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller tro (ny fördragsartikel 13 i EG-fördraget). 7.2.2. välkomnar kommissionsledamot Pádraig Flynns initiativ att under 1999 lägga fram ett förslag om ett ramdirektiv om antidiskriminering som skall kompletteras med ett antal individuella direktiv som är inriktade på särskilda frågor kring olika former av diskriminering. 7.2.3. Man begär att ReK skall rådfrågas direkt i alla lagstiftningsförslag till följd av ratificeringen av Amsterdamfördraget när det gäller frågor kring antidiskriminering och lika möjligheter som är av betydelse för lokala eller regionala myndigheter. 7.3. Angående handlingsplanen mot rasism: 7.3.1. välkomnar offentliggörandet av handlingsplanen mot rasism som en övergångsåtgärd som banar väg för framtida åtgärder till följd av ratificieringen av Amsterdamfördraget. 7.3.2. välkomnar principen om att integrera antidiskrimineringsaspekter i andra politiska frågor, men hävdar att denna integration endast innebär kosmetiska ändringar i de åtgärder som finns i dag. Kommittén vill därför att man utarbetar en övergripande strategi för kampen mot rasismen samt att man inom planen utformar klara och genomförbara åtgärder för lokal och regional nivå. 7.3.3. efterlyser större anslag till europeiska antirasistiska åtgärder samt organisationer eller nätverk. 7.3.4. efterlyser tillförlitliga data och en utvärdering av orsakerna till rasism och andra former av intolerans och diskriminering. 7.3.5. konstaterar utbildnings- och sysselsättningspolitikens viktiga roll när det gäller att angripa orsakerna till rasproblem samt utbildningsmyndigheternas och skolornas roll när det gäller att utarbeta kursplaner där man uppmuntrar värden som solidaritet, pluralism, tolerans och mångfald och förbättra undervisningen för gästarbetare. 7.3.6. uppmanar kommissionen att i samarbete med ReK utarbeta en handbok om de bästa metoderna när det gäller åtgärder på lokal och regional nivå för bekämpning av rasism. 7.3.7. förordar att man upprättar en mellaninstitutionell kontaktgrupp för samordning och främjande av åtgärder på EU-nivå i samarbete med det europeiska övervakningscentret mot rasism och främlingsfientlighet samt det europeiska nätverket mot rasism. 7.4. Angående Regionkommittén: 7.4.1. anser att den som företrädare för lokala och regionala myndigheter på EU-nivå har en nyckelroll att spela när det gäller att främja EU-medborgarskap, social sammanhållning och lika tillgång till offentliga tjänster. 7.4.2. erinrar om att lika möjligheter i vidaste bemärkelse är ett övergripande politiskt prioriteringsområde, vilket konstaterades vid det extrainsatta presidiesammanträdet den 10 juni 1998. 7.4.3. hänvisar till sin resolution och sina rapporter från september-november 1997 samt 1998 års avsiktsförklaring om lika möjligheter inom ReK, i synnerhet angående utskottens verksamhet och ReK:s personalpolitik, och bekräftar att beslutet är tillämpligt på alla former av diskriminering inklusive sådan som grundar sig på ras eller religion, och uppmanar generalsekreteraren att påskynda åtgärder mot detta. 7.4.4. stöder helhjärtat de europeiska politiska partiernas stadga om ett icke-rasistiskt samhälle. 7.4.5. avvisar bestämt alla former av sammanslutningar eller politiskt samarbete med eller mellan enskilda medlemmar eller politiska grupper som förespråkar en rasistisk eller diskriminerande politik eller som innehar ett offentligt ämbete med stöd av öppet rasistiska eller främlingsfientliga partier i fullmäktige. 7.4.6. åtar sig att delta i aktiviteter, forum och kampanjer runtom i EU där EU-institutionerna är involverade i kampen mot rasism. 7.4.7. åtar sig att genom sina etablerade förbindelser med kandidatländerna i Central-, Öst- och Sydeuropa informera lokala och regionala myndigheter i dessa länder om gemenskapens befintliga regelverk och de bästa metoderna i medlemsstaterna samt att göra sitt yttersta för att starta en dialog med grupper som arbetar med minoriteter eller invandrare inom kandidatländerna. Bryssel den 11 mars 1999. Regionkommitténs ordförande Manfred DAMMEYER (1) EGT C 337, 11.11.1996, s. 63. (2) EGT C 244, 11.8.1997, s. 58. (3) EGT C 379, 15.12.1997, s. 65. BILAGA till Regionkommitténs yttrande Graz-deklarationen Mot bakgrund av det ovan sagda uttalades följande vid EU:s konferens om rasism och främlingsfientlighet, som hölls i Graz, Österrike, på 60-årsdagen av Kristallnatten. Respekten för mänskliga rättigheter utgör en grundläggande princip som delas av samtliga medlemsstater och garanteras av de demokratiska och pluralistiska politiska systemen inom Europeiska unionen samt grundar sig på parlamentariska institutioner och ett oberoende rättsväsen. Regionkommittén har avgivit både ett yttrande den 13 juni 1996(1) om förslag till rådets beslut om att utropa 1997 till EU:s år mot rasism och ett yttrande på eget initiativ den 12 juni 1997(2) om "Rasism, främlingsfientlighet och antisemitism". I Amsterdamfördraget fastslås uttryckligen att en av EU:s målsättningar är att förhindra och bekämpa rasism och främlingsfientlighet (nya artikel 29 i Maastrichtfördraget). Enligt EG-fördraget kan rådet enhälligt vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering som grundar sig på ras eller etniskt ursprung, religion eller trosövertygelse (nya artikel 13 i fördraget). I fördraget fastslås vidare att EU skall respektera grundläggande rättigheter, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner (nya artikel 6 i Maastrichtfördraget). Regionkommittén, i egenskap av det EU-organ som representerar lokala och regionala myndigheter, har en nyckelroll när det gäller att befrämja medborgarskapet i EU och måste därför vara särskilt energisk i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Dessa lokala och regionala myndigheter - som är den myndighetsnivå som är närmast medborgarna - har en konkret och oersättlig roll att spela i denna kamp, särskilt när det gäller att garantera en likvärdig tillgång till offentliga tjänster. En uppträdandekodex finns intagen i de europeiska politiska partiernas stadga om ett icke-rasistiskt samhälle, antagen i Utrecht den 28 februari 1998. 1. Konferensen avvisar bestämt alla former av samgående eller politiskt samarbete med partier som gör rasistiska eller främlingsfientliga uttalanden, på lokal, regional, nationell eller europeisk nivå och vädjar till alla demokratiska partier och alla myndigheter på samtliga nivåer att med alla till buds stående demokratiska medel motverka sådana gruppers och rasistiska rörelsers aktiviteter. 2. Konferensen stöder alla typer av initiativ och partnerskap mellan lokala, regionala, nationella och europeiska nivåer, särskilt för att ge likvärdig tillgång till sådana områden som utbildning, yrkesutbildning, bostäder och sysselsättning (med vetskap om vilken betydelsefull roll lokala och regionala myndigheter har i egenskap av arbetsgivare) och för att möjliggöra en framgångsrik integrering av olika grupper och ett ömsesidigt kulturellt berikande. 3. Konferensen anser att de lokala och regionala myndigheterna, på grund av deras närhet till gräsrotsnivån, bär ett särskilt ansvar för det samhällsproblem som utgörs av en tilltagande likgiltighet för diskriminering och utestängning av människor av annan ras eller av annat etniskt och kulturellt ursprung. 4. Konferensen uppmanar medlemsstaterna och/eller lokala och regionala myndigheter att, beroende på sina befogenheter på detta område, utforma och uppmuntra läroplaner för skolan som befrämjar sådana värden som solidaritet, pluralism, tolerans mot och accepterande av olikheter och som strävar efter att befrämja likvärdiga möjligheter; och att på ett likvärdigt sätt förbättra utbildningen för gästarbetare, baserat på de bästa praktiska erfarenheterna hos ett flertal lokala och regionala myndigheter. 5. Konferensen välkomnar Europeiska kommissionens nyligen publicerade åtgärdsplan mot rasism, vilken måste betraktas som en övergångsåtgärd som banar väg för lagstiftningsförslag och framtida åtgärder så snart Amsterdamfördraget har blivit ratificerat. 6. Konferensen välkomnar det nyligen upprättade europeiska nätverket mot rasism och främlingsfientlighet och godkännandet av ett åtgärdsprogram med huvudsakligt fokus på att starta kampanjer för att öka medvetenheten om antirasistiska åtgärder och att bistå med att koppla samman lokala, regionala och nationella problem med europeiska problem. 7. Konferensen förordar att Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet samt europeiska nätverket för information om rasism och främlingsfientlighet ges större möjlighet att agera, och att samarbetet mellan gemenskapsinstitutionerna och Regionkommittén förnyas. 8. Konferensen uppmanar medlemsstaterna att underlätta en snabb politisk integration av gästarbetare från länder utanför EU, i överensstämmelse med lagen, och att eliminera alla aspekter som leder till rasism på vissa nationella politikområden och/eller när det gäller praxis för invandring och asyl. I detta sammanhang är deltagandet i lokala val bland stadigvarande bosatta medborgare från tredje land en viktig del av integrationen. 9. Konferensen uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att ge kampen mot rasismen högsta prioritet i politikens utformning. Graz den 9 november 1998. (1) CdR 156/96 fin - EGT C 337, 11.11.1996, s. 63. (2) CdR 80/97 fin - EGT C 244, 11.8.1997, s. 58.