Definitionen av relevant marknad

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning

VILKET SYFTE HAR TILLKÄNNAGIVANDET?

Det syftar till att ge vägledning till företag och andra berörda parter om Europeiska kommissionens metod för marknadsdefinition, som är ett avgörande första steg i kommissionens bedömning i många antitrust- och koncentrationsärenden.

VIKTIGA PUNKTER

Vid misstanke om överträdelse av Europeiska unionens (EU) konkurrensregler är det första som beaktas den relevanta marknaden. Att definiera den relevanta marknaden innebär att fastställa konkurrensreglernas tillämpningsområde när det gäller begränsande metoder och missbruk av en dominerande ställning (förordning (EG) nr 1/2003 – se sammanfattning) och koncentrationslagstiftningens tillämpningsområde (förordning (EG) nr 139/2004 – se sammanfattning).

I en anda av öppenhet förklaras i tillkännagivandet de metoder som kommissionen använder för att definiera en relevant marknad från fall till fall. Denna analys, som omfattar både produkten och det geografiska området för den relevanta marknaden, kan användas för att avgöra om det finns faktiska konkurrenter som kan begränsa de berörda företagens beteende och bedöma graden av verklig konkurrens på marknaden.

Definitionen av den relevanta marknaden

Den relevanta marknaden är en kombination av produktmarknaden och den geografiska marknaden enligt följande:

• En relevant produktmarknad omfattar alla varor eller tjänster som på grund av sina egenskaper, sitt pris och den tilltänkta användningen av konsumenterna betraktas som utbytbara.
• Den relevanta geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de berörda företagen tillhandahåller de relevanta produkterna eller tjänsterna och där konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade.

Analys för att definiera den relevanta marknaden

Kommissionen har fastställt ett antal kriterier som kan hjälpa den att analysera beteendet hos företag på marknaden och de särskilda förhållandena på den relevanta marknaden. Metoden kan dock leda till olika resultat beroende på vilken typ av konkurrensproblem som undersöks. Därför krävs en strukturerad analys som också är tillräckligt flexibel för att ta hänsyn till enskilda omständigheter.

I en preliminär analys försöker kommissionen definiera produktmarknaden genom att undersöka om två produkter tillhör samma marknad. Den försöker också fastställa den geografiska marknaden genom att ta fram en översikt över fördelningen av de berörda parternas och deras konkurrenters marknadsandelar, de priser som tas ut och eventuella prisskillnader.

När produktmarknaden och den geografiska marknaden väl har definierats gör kommissionen en mer detaljerad analys baserad på begreppet utbytbarhet. Företag som ingår i ett konkurrensutsatt system måste respektera två stora begränsningar: utbytbarhet på efterfrågesidan och utbytbarhet på utbudssidan. En marknad är konkurrensutsatt om kunderna kan välja mellan en rad produkter med liknande egenskaper och om leverantören inte möter hinder för att tillhandahålla produkter eller tjänster på den marknaden.

Utbytbarhetskriteriet gör det möjligt att inrikta undersökningen på substitutvaror, vilket gör att man med större säkerhet kan definiera den relevanta produktmarknaden och den geografiska marknaden. Först i slutskedet analyseras den relevanta marknaden för att fastställa graden av integration med EU:s marknader.

Kommissionen gör därför en bedömning av utbytbarheten på efterfrågesidan (dvs. för kunderna) och utbytbarheten på utbudssidan (dvs. för leverantörerna). I det första fallet är frågan huruvida kunderna, när det gäller den berörda produkten, lätt kan byta till en liknande produkt som svar på små men varaktiga prisökningar (på mellan 5 och 10 %). I det andra fallet är frågan huruvida andra leverantörer lätt kan ställa om till produktion av de relevanta produkterna och sälja dem på den relevanta marknaden.

Detta utbytbarhetskriterium tar dock inte hänsyn till villkoren för de berörda företagens verksamhet. Det är därför nödvändigt att undersöka till exempel villkoren för tillträde till den definierade marknaden. I detta avseende bedömer kommissionen den relevanta marknadens produktdimension och geografiska dimension med beaktande av följande faktorer:

• Vad som inträffat nyligen. I vissa fall är det möjligt att analysera uppgifter om de senaste prisvariationerna, till exempel när det gäller utbyte mellan två produkter eller kundernas reaktion.
• Resultaten av särskilda studier. Det är möjligt att bedöma priselasticiteten* för en produkt genom ekonometriska och statistiska tester. Det är också lämpligt att bedöma den geografiska marknaden utifrån faktorer som påverkar lokala preferenser (t.ex. kultur, språk osv.).
• Kunders och konkurrenters synpunkter. Kommissionen kan kontakta de viktigaste kunderna och konkurrenterna till det berörda företaget för att samla in faktauppgifter och bedöma deras reaktion på prisvariationer inom det geografiska området.
• Konsumentpreferenser. Kommissionen kan be företagen i fråga om marknadsundersökningar som de beställde innan de lanserade en produkt på marknaden eller fastställde dess pris. Den kan också jämföra inköpsvanorna hos kunderna på den relevanta marknaden med dem hos andra kunder på en annan geografisk marknad där liknande förhållanden råder.
• Hinder (regleringsmässiga eller av annat slag) och kostnader i samband med övergång till andra produkter eller områden.
• Olika kategorier av kunder och prisdiskriminering. En viss grupp köpare av den relevanta produkten kan i sig utgöra en mer begränsad avskild marknad i de fall gruppen skulle kunna bli föremål för prisdiskriminering.

Slutligen tar kommissionen hänsyn till den pågående marknadsintegrationen och hur åtgärder för att undanröja handelshinder och skapa en integrerad europeisk marknad kan påverka konkurrensen på en viss geografisk marknad.

Innan kommissionen drar sina slutsatser kan den samråda med de viktigaste företagen inom sektorn om gränserna för produktmarknaden och den geografiska marknaden. När så är lämpligt kan den också utföra en inspektion på plats.

Beräkning av marknadsandelar

Genom att definiera den relevanta marknaden, både i fråga om produkten och det geografiska området, kan det fastställas vilka marknadsaktörerna är (leverantörer, kunder, konsumenter). Utifrån detta kan varje leverantörs totala marknadsstorlek och marknadsandel beräknas på grundval av deras försäljning av den relevanta produkten i det relevanta området.

Varje leverantörs totala marknadsstorlek och marknadsandel kan beräknas med hjälp av företagens uppskattningar, undersökningar som gjorts av branschkonsulter eller branschorganisationer och företagens omsättningssiffror. Även om marknadsandelar vanligtvis beräknas på grundval av försäljningssiffror finns det andra faktorer som beroende på egenskaperna hos produkterna eller branschen i fråga kan ge vägledning, exempelvis kapacitet, antal aktörer på upphandlingsmarknader osv.

BAKGRUND

I linje med principerna om bättre lagstiftning genomförde kommissionen en utvärdering av hur 1997 års tillkännagivande om definitionen av relevant marknad fungerade, och i juli 2021 utfärdade den en rapport om sina resultat.

Mer information finns här:

• Konkurrens: Kommissionen offentliggör resultaten av utvärderingen av tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad – pressmeddelande (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 9.12.1997, s. 5).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Evaluation of the Commission Notice on the definition of relevant market for the purposes of Community competition law of 9 December 1997 (SWD(2021) 199 final, 12.7.2021).

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Executive summary of the evaluation of the Commission Notice on the definition of relevant market for the purposes of Community competition law of 9 December 1997 (SWD(2021) 200 final, 12.7.2021).

Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1/2003 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Senast ändrat 26.10.2021