Domstolsbeslut om frysning av tillgångar eller bevismaterial från brott

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rambeslut 2003/577/RIF – verkställighet av beslut om frysning utomlands

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR RAMBESLUTET?

• I beslutet fastställs regler för hur ett EU-land ska erkänna och verkställa ett beslut om frysning som utfärdats av den rättsliga myndigheten i ett annat EU-land vid ett straffrättsligt förfarande. Beslutet omfattar även frysning av bevismaterial.
• Tillsammans med rambeslutet 2006/783/RIF gör det att beslut om förverkande för att beröva brottslingar deras tillgångar kan erkännas ömsesidigt, även när tillgångarna finns i ett annat EU-land.
• Från och med maj 2017 kommer de regler i detta rambeslut som tar upp frysning av bevismaterial att ersättas med direktiv 2014/41 beträffande den europeiska utredningsordern i brottmål.

VIKTIGA PUNKTER

Vad är ett beslut om frysning?

Det är ett tillfälligt beslut från en rättslig myndighet om att hindra brottslingar från att gömma, sälja vidare eller använda egendom, dokument eller uppgifter från brottslig verksamhet.

Detta beslut gäller för beslut om frysning som utfärdas i syfte att

• säkra brottsrekvisit som kan användas som bevisning i ett straffrättsligt förfarande,
• utfärda påföljande beslut om förverkande för att permanent stoppa brottslingar från att dra fördel av sitt kriminella uppförande och förhindra att vinning av brott tvättas eller återinvesteras, så att det bidrar till ytterligare brottslighet.

Brott

Det finns ett antal grova brott som inte kräver kontroll av dubbel straffbarhet – dvs. det handlar om ett brott både i EU-landet som utfärdar beslutet (det utfärdande landet) och det som verkställer det (det verkställande landet). Brottet måste emellertid i det utfärdande landet vara belagt med fängelsestraff på minst tre år. Brotten innefattar

• deltagande i en kriminell organisation,
• terrorism,
• korruption och bedrägeri,
• människohandel,
• rasism,
• våldtäkt.

Erkännande och verkställighet

Den rättsliga myndigheten i det utfärdande landet skickar ett intyg till den rättsliga myndigheten i det verkställande landet och begär därmed verkställande av beslutet. Det verkställande landet måste

• erkänna beslutet utan vidare formaliteter och vidta de åtgärder som behövs för att det omedelbart ska verkställas,
• observera de formaliteter och förfaranden som fastställts av den utfärdande staten när beslutet om frysning verkställs, såvida de inte strider mot de grundläggande rättsprinciperna i den verkställande staten.

Icke-erkännande eller icke-verkställighet

Den verkställande staten kan vägra att erkänna eller verkställa beslutet

• om intyget inte har tagits fram, är ofullständigt eller uppenbarligen inte motsvarar beslutet om frysning,
• om det föreligger immunitet eller privilegier enligt lagen i den verkställande staten som gör det omöjligt att verkställa beslutet om frysning,
• om det omedelbart framgår av uppgifterna som lämnas i intyget att eventuellt rättsligt bistånd skulle inkräkta på den juridiska principen att nya förfaranden inte kan inledas om det redan har avkunnats en slutlig dom för samma omständigheter,
• om den gärning som beslutet om frysning bygger på inte är ett brott enligt lagen i den verkställande staten, såvida inte
  • den finns förtecknad bland de grova brott för vilka verkställighet är automatisk,
  • den gäller skatter eller andra avgifter, tullar och valutatransaktioner.

Uppskjutning av verkställigheten

Verkställandet av beslutet kan skjutas upp när

• det kan skada en pågående brottsutredning,
• den berörda egendomen eller bevisningen redan har blivit föremål för ett beslut om frysning under straffrättsliga förfaranden,
• egendomen redan är underställd ett beslut i ett annat förfarande i den verkställande staten. Sådant beslut måste emellertid ha prioritet över eventuella framtida nationella beslut om frysning under straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

Berörda parter

EU-länderna måste se till att varje berörd part som påverkas av beslutet om frysning, däribland legitima tredje parter, får tillgång till ett effektivt rättsmedel för att skydda sina legitima intressen, utan att beslutet måste upphävas.

FÖR VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET?

Det trädde i kraft den 2 augusti 2003. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 2 augusti 2005.

BAKGRUND

Förverkande och frysning av tillgångar

RÄTTSAKT

Rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (EUT L 196, 2.8.2003, s. 45–55)

Rättelse till rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (EUT L 196, 2.8.2003) (EUT L 374, 27.12.2006, s. 20)

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (EUT L 328, 24.11.2006, s. 59–78)

Rapport från kommissionen i enlighet med artikel 14 i rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (KOM(2008) 885 slutlig, 22.12.2008)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 1.5.2014, s. 1–36)

Senast ändrat 25.01.2016