Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) (2007–2013)

För att minska utvecklingsskillnaderna mellan regionerna inom EU och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna fastställs i denna förordning de åtgärder som kan finansieras med bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF). I förordningen fastställs också ERUF:s uppgifter och tillämpningsområde enligt målen för den reformerade sammanhållningspolitiken, det vill säga, konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning samt europeiskt regionalt samarbete för perioden 2007–2013.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999 [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

I förordningen fastställs och definieras ERUF:s uppgifter och tillämpningsområde. ERUF:s tillämpningsområde för stöd täcker målen konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning och europeiskt territoriellt samarbete såsom de definieras i de allmänna bestämmelserna för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

Mål

ERUF har som mål att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att minska de regionala skillnaderna. Fonden stöder därför utveckling och strukturell anpassning av regionala ekonomier, bland annat omstrukturering i industriregioner på tillbakagång.

Tillämpningsområde

ERUF fördelar sitt stöd enligt vissa tematiska prioriteringar som återspeglar målen konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning samt europeiskt territoriellt europeiskt samarbete. ERUF ska särskilt finansiera följande:

• Investeringar som bidrar till att skapa varaktig sysselsättning.
• Investeringar i infrastruktur.
• Åtgärder som stöder regional och lokal utveckling, bland annat stöd till och tjänster för företag, särskilt små och medelstora företag.
• Tekniskt stöd.

Konvergens

Inom konvergensmålet ska ERUF:s stöd i första hand främja en hållbar och integrerad ekonomisk utveckling samt skapa varaktig sysselsättning. De operativa programmen i medlemsstaterna syftar till att modernisera och diversifiera regionala ekonomiska strukturer, bland annat på följande områden:

• Forskning och teknisk utveckling, innovation och entreprenörskap.
• Informationssamhället.
• Miljö.
• Riskförebyggande åtgärder.
• Turism.
• Investeringar i kultur.
• Transportinvesteringar.
• Energi.
• Investeringar i utbildning.
• Investeringar i hälsovård och social infrastruktur.
• Direktstöd för investeringar i små och medelstora företag.

Regional konkurrenskraft och sysselsättning

Prioriteringarna för målet konkurrenskraft och sysselsättning kan delas in i tre prioriteringsområden:

• Innovation och kunskapsekonomi, bland annat genom att öka den regionala kapaciteten för FoTU, innovation och entreprenörskap och införa nya finansieringsinstrument för företag.
• Miljö och riskförebyggande åtgärder som bl.a. omfattar att återställa kontaminerade områden, stimulera energieffektivitet, främja ren kollektivtrafik i städerna samt utarbeta planer för att förebygga och hantera naturbetingade och tekniska risker.
• Tillgång till transport- och teletjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt genom att stärka sekundära nät och se till att små och medelstora företag får tillgång till informations- och kommunikationsteknik.

Europeiskt regionalt samarbete

Inom målet europeiskt regionalt samarbete kommer ERUF att främst ge sitt stöd till följande tre huvudområden:

• Gränsöverskridande ekonomisk och social verksamhet, på grundval av gemensamma strategier för en hållbar regional utveckling. Det kan till exempel vara fråga om främjandet av entreprenörskap, skydd och vård av natur- och kulturtillgångar samt samarbete, resurser och gemensam användning av infrastrukturer.
• Upprättande och utveckling av ett transnationellt samarbete, inklusive bilateralt samarbete mellan maritima regioner. Prioriteringarna rör innovation, miljö, förbättrad tillgång och hållbar stadsutveckling.
• Effektivare regionalpolitik genom att främja nätverk och erfarenhetsutbyte mellan regionala och lokala instanser.

På medlemsstaternas begäran kan kommissionen föreslå bestämmelser för vissa utgiftskategorier som ska gälla i stället för de nationella bestämmelserna.

Det är medlemsstaterna som ska utse en gemensam förvaltningsmyndighet, en gemensam attesterande myndighet och en gemensam revisionsmyndighet.

Enligt de allmänna bestämmelserna kan medlemsstaterna delegera förvaltningsmyndighetens och det gemensamma sekretariatets uppgifter till det rättsliga samarbetsinstrumentet, dvs. en europeisk gruppering för gränsöverskridande samarbete (EGTS).

För att ett projekt ska väljas ut måste stödmottagarna komma från minst två länder. De ska agera tillsammans på minst två av följande fyra områden: utveckling, genomförande, utrustning eller finansiering. Ett program inom det transnationella samarbetet får genomföras i en och samma medlemsstat, under förutsättning att det har föreslagits av minst två medlemsstater. Minst tre stödmottagare från minst tre regioner i minst två medlemsstater måste delta i samarbetsnätverk och erfarenhetsutbyte, och de ska i varje insats samarbeta på de angivna fyra områdena.

Det operativa programmet bör särskilt innehålla följande upplysningar:

• En analys av samarbetsområdets starka och svaga sidor.
• En motivering till prioriteringarna.
• Information om de prioriterade områdena och deras specifika mål.
• En redovisning av stöden per kategori.
• En finansieringsplan.
• Genomförandebestämmelser.
• En vägledande förteckning över större projekt.

Särskilda villkor för insatsernas geografiska lokalisering måste uppfyllas vid finansiering. Medfinansieringen kan uppgå till följande belopp:

• 20 % för gränsöverskridande samarbete i områden på NUTS III-nivå som ligger i EU:s gränsområden.
• 20 % för transnationellt samarbete vid insatser där parter utanför det berörda området deltar.
• 10 % till utgifter för gränsöverskridande och transnationellt samarbete vid genomförandet av insatser i länder utanför EU om de gagnar områden inom EU.

Territoriella särdrag

Inom ERUF läggs särskild vikt vid de territoriella särdragen. Åtgärder till förmån för stadsfrågor är en del av de operativa programmen som grundar sig på erfarenheterna med Urban-initiativet. De åtgärder som genomförs genom ERUF syftar till att åtgärda de ekonomiska, miljömässiga och sociala problemen i städerna.

ERUF:s insatser i landsbygdsområdena och de områden som är beroende av fiske kommer främst att handla om en diversifiering av näringslivet, vilket kan omfatta

• infrastrukturer för bättre tillgänglighet,
• nät och tjänster för telekommunikation på landsbygden,
• utveckling av ny ekonomisk verksamhet,
• starkare kopplingar mellan stad och landsbygd,
• utveckling av turism och fysisk planering av landsbygdsmiljön.

För områden med naturbetingade nackdelar bidrar ERUF till att finansiera investeringar som tar sikte på att förbättra tillgängligheten, främja den ekonomiska verksamheten med anknytning till kulturarvet och ett hållbart utnyttjande av naturresurserna samt stimulera turismen.

Slutligen bidrar ERUF till att finansiera extra kostnader till följd av de yttersta randområdenas geografiska situation samt till följande:

• Stöd till godstransporter samt startstöd för transportbranschen.
• Stöd i samband med lagringsrestriktioner, underhåll av produktionsapparater och brist på humankapital på den lokala arbetsmarknaden.

Slutbestämmelser

Förordningen påverkar inte de insatser som godkänts innan den trädde i kraft. De ansökningar som gjorts enligt förordning (EG) nr 1783/99 gäller fortfarande, men själva förordningen upphörde att gälla den 1 januari 2007. Den aktuella förordningen har tillämpats sedan den 1 januari 2007 och bör ses över senast den 31 december 2013.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999.

Se konsoliderad version.

STÖDBERÄTTIGADE REGIONER OCH OMRÅDEN

Kommissionens beslut 2006/769/EG av den 31 oktober 2006 om upprättande av en förteckning över regioner och områden som är berättigade till stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden enligt delmålen gränsöverskridande och transnationellt samarbete inom målet europeiskt territoriellt samarbete för 2007–2013 [EUT L 312, 11.11.2006].Se konsoliderad version.

Kommissionens beslut 2006/597/EG av den 4 augusti 2006 om upprättande av en förteckning över regioner som under en övergångsperiod och på särskilda grunder är berättigade till stöd från strukturfonderna enligt det regionala konkurrens- och sysselsättningsmålet för 2007–2013 [EUT L 243, 6.9.2006].

Kommissionens beslut 2006/595/EGav den 4 augusti 2006 om upprättande av en förteckning över regioner som är berättigade till stöd från strukturfonderna enligt konvergensmålet för 2007–2013 [EUT L 243, 6.9.2006].Se konsoliderad version.

VÄGLEDANDE FÖRDELNING PER MEDLEMSSTAT

Kommissionens beslut 2006/609/EG av den 4 augusti 2006 om fastställande av en vägledande fördelning per medlemsstat av åtagandebemyndiganden inom ramen för målet europeiskt territoriellt samarbete för perioden 2007–2013 [EUT L 247, 9.9.2006].Se konsoliderad version.

Kommissionens beslut 2006/594/EG av den 4 augusti 2006 om fastställande av en vägledande fördelning per medlemsstat av åtagandebemyndiganden inom ramen för konvergensmålet för perioden 2007–2013 [EUT L 243, 6.9.2006].Ändrat genom:Kommissionens beslut 2010/475/EU [EUT L 232, 2.9.2010].

Kommissionens beslut 2006/593/EG av den 4 augusti 2006 om fastställande av en vägledande fördelning per medlemsstat av åtagandebemyndiganden inom ramen för målet regional konkurrenskraft och sysselsättning för perioden 2007–2013 [EUT L 243, 6.9.2006].Ändrat genom:Kommissionens beslut 2010/476/EU [EUT L 232, 2.9.2010].

GEMENSKAPENS STRATEGISKA RIKTLINJER

Rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen [EUT L 291, 21.10.2006].

Förslaget till gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning, tillväxt och sysselsättning antogs av rådet den 6 oktober 2006. Riktlinjerna är vägledande för genomförandet av sammanhållningspolitiken och fondens insatser 2007–2013.

Meddelande från kommissionen av den 5 juli 2005 – En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning – Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007–2013 [KOM(2005) 299 – ej offentliggjord i EUT].

EKONOMISK ÅTERHÄMTNING

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 16 december 2008 – Sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin [KOM(2008) 876 slutlig – Ej offentliggjort i EUT]. Sammanhållningspolitiken är EU:s största källa till investeringar i realekonomin. Kommissionen presenterar ett antal prioriteringar rörande människor, företag, infrastruktur och energi samt forskning och innovation i syfte att bidra till den europeiska ekonomins återhämtning och social utveckling. Kommissionen räknar med en ökning i offentliga investeringar under perioden 2007–2013.

Meddelande från kommissionen till Europeiska rådet - En ekonomisk återhämtningsplan för Europa [KOM(2008) 800 slutlig – ej offentliggjort i EUT].

ENERGI – BOSTÄDER

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 397/2009 av den 6 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder. Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa uppmuntrar åtgärder som gynnar energieffektivitet i byggnader. Den nuvarande förordningen erbjuder ett ramverk för de offentliga investeringar som har fastställts på området. Nationella investeringsplaner måste utvecklas på den mest lämpliga territoriella nivån (nationell, regionell eller lokal). Finansieringen av sammanhållningspolitiken måste kunna stödja åtgärder som vidtas av de svagaste hushållen.

Därför utsträcks stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för kostnader förknippade med energieffektivitet och förnybar energi till att gälla för alla medlemsstater. Stöd för andra kostnader som rör bostäder skall fortsätta att vara begränsat till medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 eller senare. Artikel 7 i förordning 1080/2006, som styr stödberättigandet för dessa kostnader, ändras följaktligen.

Senast ändrat den 17.09.2010