52010DC0415

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 2.8.2010

KOM(2010)415 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport för 2009 till Europaparlamentet och rådet om verksamheten vid Eurodacs centrala enhet

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDETÅrsrapport för 2009 till Europaparlamentet och rådet om verksamheten vid Eurodacs centrala enhet

INLEDNING

Omfattning

Enligt rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (nedan kallad Eurodacförordningen )[1] ska kommissionen årligen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om verksamheten vid Eurodacs centrala enhet[2]. Den här rapporten är den sjunde i ordningen och innehåller information om förvaltningen av Eurodacsystemet under 2009 och dess resultat. I rapporten görs en bedömning av Eurodacs produktion och kostnadseffektivitet och av kvaliteten på den centrala enhetens tjänster.

Rättslig och politisk utveckling

Den 10 september 2009 antog kommissionen det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EG) nr […/…] [om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat][3] .

Förslaget utarbetades med hänsyn till Europaparlamentets resolution och utfallet av förhandlingarna i rådet om det förslag till ändring av Eurodacförordningen som antogs den 3 december 2008[4]. Samtidigt fick också medlemsstaternas rättstillämpande myndigheter och Europol möjlighet att få tillgång till Eurodacs centrala databas för att förebygga, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott[5].

EURODACS CENTRALA ENHET[6]

Förvaltningen av systemet

Eurodacsystemet håller på att uppdateras på grund av den större mängden uppgifter (vissa transaktioner måste lagras tio år), den tekniska plattformens naturliga åldrande (den levererades år 2001) och den oförutsägbara transaktionsvolymen.

Kvaliteten på tjänsterna och kostnadseffektiviteten

Kommissionen har lagt ner stor omsorg på att tillhandahålla högkvalitativa tjänster till medlemsstaterna[7], som ju är de slutliga användarna av Eurodacs centrala enhet[8]. Under 2009 var Eurodacs centrala enhet tillgänglig 99,42 % av tiden.

Kostnaderna för underhållet och driften av den centrala enheten uppgick år 2009 till 1 221 183,83 euro. Kostnadsökningen jämfört med tidigare år (820 791,05 euro år 2007 och 605 720,67 euro år 2008) beror på den första utbetalningen för den pågående uppdateringen av Eurodacsystemet, samt ökande kostnader för systemunderhållet.

Samtidigt gjordes besparingar genom effektiv användning av de befintliga resurserna och den infrastruktur som förvaltas av kommissionen, till exempel nätverket s-Testa.

Kommissionen tillhandahöll också (via IDABC-programmet[9]) de kommunikations- och säkerhetstjänster som krävs för utbytet av uppgifter mellan den centrala enheten och de nationella enheterna. Kostnaderna för dessa tjänster skulle i enlighet med artikel 21.2 och 21.3 i Eurodacförordningen egentligen bäras av de enskilda medlemsstaterna, men de täcktes till sist av kommissionen, som gjorde bruk av tillgängliga gemensamma infrastrukturer och därigenom bidrog till besparingar i de nationella budgetarna.

Uppgiftsskydd och datasäkerhet

Genom artikel 18.2 i Eurodacförordningen införs en typ av transaktion som gör det möjligt att göra en särskild sökning på begäran av en person om vilken uppgifter finns lagrade i den centrala databasen, och som syftar till att garantera registrerades rättigheter att få tillgång till uppgifter som rör dem.

Såsom framhållits i tidigare årsrapporter ledde det stora antalet särskilda sökningar under Eurodacsystemets första år till farhågor om huruvida de nationella förvaltningarna eventuellt missbrukade denna möjlighet.

Efter en drastisk minskning av sökningarna under 2008 (antalet sökningar sjönk till 56 stycken jämfört med 195 år 2007) och under 2009 minskade antalet ytterligare. Bara 42 särskilda sökningar gjordes[10], vilket inte i sig längre ger någon anledning till oro.

Men för att följa fenomenet innehåller kommissionens förslag till ändring av Eurodacförordningen en bestämmelse om att medlemsstaterna ska tillställa den behöriga nationella myndigheten en kopia på den registrerades begäran om att få tillgång till uppgifter.

SIFFROR OCH RESULTAT

I bilagan till den här rapporten finns tabeller med uppgifter från den centrala enheten för perioden 1 januari 2009–31 december 2009. Eurodacstatistiken bygger på fingeravtryck från alla personer över 14 år som ansökt om asyl i någon av medlemsstaterna, som gripits när de olagligen passerat en medlemsstats yttre gräns eller befinner sig olagligen i en medlemsstat (om de behöriga myndigheterna vill kontrollera om en tidigare asylansökan gjorts i en annan medlemsstat).

Eurodacuppgifterna om asylansökningar kan inte jämföras med Eurostatuppgifterna eftersom Eurostats upplysningar bygger på månadsstatistik från justitie- och inrikesministerierna. Det finns flera metodrelaterade förklaringar till skillnaderna mellan uppgifterna. Dels tas alla asylsökande oavsett ålder med i Eurostats uppgifter. Dels görs i Eurostats uppgifter en åtskillnad mellan personer som ansökt om asyl under rapporteringsmånaden (även upprepade ansökningar) och uppgifter om personer som ansöker om asyl för första gången.

Lyckade överföringar

En lyckad överföring är en transaktion som den centrala enheten kunnat behandla, och som inte avvisats på grund av problem med valideringen av uppgifter eller fel i eller otillräcklig kvalitet på fingeravtrycken[11].

Under 2009 registrerade den centrala enheten sammanlagt 353 561 lyckade överföringar, vilket är en liten minskning på 1 % jämfört med 2007 (356 421 det året). Antalet överföringar av uppgifter om asylsökande ( kategori 1 [12]) fortsatte även under 2009 att öka, liksom de två föregående åren. Enligt Eurodacstatistiken ökade överföringarna med åtta procent, till 236 936 stycken jämfört med 219 557 år 2008.

Antalet överföringar av uppgifter om personer som gripits i samband med att de olagligen passerat en medlemsstats yttre gräns ( kategori 2 [13]) förändrades drastiskt under 2009. Efter att ha ökat med 62,3 % till 61 945 mellan 2007 och 2008 gjordes 31 071 överföringar under 2009, vilket är en minskning med 50 %. Italien, Grekland och Spanien är även fortsättningsvis de länder som för in största delen av uppgifterna. Grekland har nu gjort flest transaktioner och stod för 60 % av alla uppgifter i kategori 2 under 2009 (18 714 överföringar jämfört med 20 012 år 2008). Siffrorna för Italien och Spanien minskade å andra sidan väsentligt: 7 300 jämfört med 32 052 i Italien och 1 994 jämfört med 7 068 i Spanien.

Under 2009 gjordes inga överföringar avseende kategori 2 från sex medlemsstater (Tjeckien, Island, Lettland, Luxemburg, Norge och Portugal). Skillnaden i antalet överföringar av uppgifter i kategori 2 till Eurodac och andra källors statistik om otillåten gränspassage i medlemsstaterna som blir särskilt tydligen i Eurodacs statistik, beror troligen på den vaga definitionen i artikel 8.1 i Eurodacförordningen[14]. Frågan kommer att utredas i samband med den pågående översynen av Eurodacförordningen.

Under 2009 fortsatte de tidigare årens trend med allt fler utnyttjanden av möjligheten att skicka[15] kategori 3 -transaktioner[16] (uppgifter om personer som olagligen uppehållit sig på en medlemsstats territorium). Efter en ökning på 17,6 % år 2008 (då 75 919 transaktioner gjordes) steg antalet transaktioner med 12,7 % under 2009 (då 85 554 transaktioner gjordes). Irland är den enda medlemsstat som inte skickat några kategori 3-transaktioner alls.

Även om sökningar i kategori 3 inte är obligatoriska enligt Eurodacförordningen uppmanar kommissionen medlemsstaterna att utnyttja denna möjlighet innan de inleder några förfaranden enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. I de fall som nämns i Eurodacförordningen[17] kan sådana sökningar göra det möjligt att fastställa om tredjelandsmedborgaren i fråga har ansökt om asyl i någon annan medlemsstat dit han eller hon ska återsändas i enlighet med Dublinförordningen.

Träffar

Flera asylansökningar (träffar i kategori 1 mot kategori 1)

Av de sammanlagt 236 936 asylansökningar som registrerades i Eurodac under 2009 var 23,3 % parallella asylansökningar (dvs. två eller flera asylansökningar hade lämnats in). I 55 226 fall hade alltså den berörda personens fingeravtryck redan registrerats som en kategori 1-transaktion i samma eller någon annan medlemsstat. Detta är en ökning på 5,8 % jämfört med föregående år. Detta innebär dock inte att den berörda personen alltid själv lämnat in en ny asylansökan. Vissa medlemsstater tar även fingeravtryck vid återsändande enligt Dublinförordningen, vilket snedvrider statistiken om parallella asylansökningar. När man ännu en gång tar, och översänder, fingeravtryck på inresande som överlämnats enligt Dublinförordningen ser det felaktigt ut som om personen gjort en ny asylansökan. För att lösa detta problem har kommissionen i förslaget till ändring av Eurodacförordningen infört en bestämmelse enligt vilken överföringar inte ska registreras som nya asylansökningar.

Tabell 3 i bilagan visar fördelningen mellan medlemsstaterna av antalet asylansökningar som motsvarar tidigare registrerade asylansökningar i en annan medlemsstat (utländska träffar) eller i samma medlemsstat (inhemska träffar)[18].

Det är anmärkningsvärt att 38,8 av alla parallella ansökningar var inhemska träffar. I Belgien, Cypern, Tjeckien och Polen står de inhemska träffarna till och med för över 50 %. Eftersom de lokala träffarna visar när en person som ansökt om asyl i en medlemsstat gör en ny ansökan i samma medlemsstat motsvarar detta begreppet efterföljande ansökan i artikel 32 i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

Utländska träffar visar sekundärförflyttningar av asylsökande inom EU. Bortsett från de ”logiska” rutterna mellan medlemsstater som är grannländer kan det noteras att många som ansökte om asyl i Frankrike (2 012 stycken) och i Belgien (959) tidigare hade ingivit en asylansökan i Polen. Det största antalet utländska träffar i Grekland (300) och i Italien (208) motsvarade uppgifter om asylsökande som tidigare registrerats i Storbritannien. I det senare fallet rörde det sig om symmetriska flöden eftersom de flesta träffarna på kategori 1-transaktioner som skickats av Storbritannien fastställdes mot uppgifter som överförts tidigare av Italien (726 träffar).

Träffar i kategori 1 jämfört med kategori 2

Dessa träffar ger en bild av vilken rutt personer som olagligen passerat en yttre gräns till Europeiska unionen har följt innan de inger en ansökan om asyl. Liksom tidigare år fastställdes de flesta träffarna mot uppgifter som tidigare överförts av Grekland och Italien och i viss mån Ungern och Spanien. Fördelat på alla medlemsstaterna avsåg 65,2 % av träffarna personer som gripits i samband med att de olagligen passerat en gräns och därefter lämnat in en asylansökan i någon annan medlemsstat än den de olagligen rest in till. Detta var fallet i 20 363 ansökningar vilket är en ökning jämfört med föregående år då 35,6 % av de utländska träffarna avsåg dessa fall, dvs. 10 571 ansökningar som lämnats in i en annan medlemsstat än den dit personen olagligen rest in.

De flesta av de som olagligen passerade EU:s yttre gräns via Grekland och som sedan reste vidare innan de ansökte om asyl (12 192) begav sig till Norge (2 223), Storbritannien (1 805) eller Tyskland (1 516). De som reste in via Italien (6 398) fortsatte huvudsakligen till Schweiz (1 422), Nederländerna (1 075), Norge (1 041) eller Sverige (911). De som reste in via Spanien och sedan reste vidare (544) begav sig vanligen till Frankrike (254) eller Schweiz (118) medan de som reste in via Ungern och de reste vidare (604) huvudsakligen begav sig till Österrike (150), Schweiz (80) eller Tyskland (65).

Träffar i kategori 3 jämfört med kategori 1

Dessa träffar visar var personer som olagligen befinner sig i en medlemsstat för första gången gav in asylansökan innan de reste vidare. Det bör framhållas att det inte är obligatoriskt att skicka transaktioner i kategori 3 och att alla medlemsstater inte gjort denna kontroll systematiskt.

De tillgängliga uppgifterna visar – liksom föregående år – att personer som grips då de olagligen uppehållit sig i Tyskland ofta tidigare hade ansökt om asyl i Sverige eller Österrike och att personer som grips då de olagligen uppehållit sig i Frankrike ofta tidigare hade ansökt om asyl i Storbritannien eller Italien. Många av de som lämnat in asylansökan i Italien uppehöll sig olagligen i Norge, Tyskland, Frankrike eller Nederländerna. Liknande flöden tycks förekomma från Grekland, Spanien och Malta till Norge, Tyskland och Nederländerna. I snitt hade ungefär 25 % av de som olagligen uppehöll sig inom EU lämnat in en tidigare asylansökan i en medlemsstat.

Sena överföringar

I Eurodacförordningen anges ingen specifik tidsfrist för att överföra uppgifter om fingeravtryck till den centrala enheten, varför stora förseningar förekommer i praktiken. Detta är en mycket viktig fråga, eftersom sena överföringar kan resultera i överträdelser av ansvarsprinciperna i Dublinförordningen. Problemet med stora förseningar från det att fingeravtryck tagits och till dess att de översändes till Eurodacs centrala enhet betonades i tidigare årsrapporter och sågs i utvärderingsrapporten som ett tillämpningsproblem.

De tidigare årens ökning fortsatte och under 2009 försenades överföringarna än mer, eftersom ännu längre tid förlöpte från det att fingeravtrycken tagits till dess att de översändes till Eurodacs centrala enhet. Den längsta tidsåtgången var 36,35 dagar för Greklands överföring av uppgifter i kategori 2[19]. Andra medlemsstater med långa förseningar är Rumänien, Island, Storbritannien, Spanien, Slovakien och Danmark. Kommissionen vill betona att sena överföringar kan göra att en medlemsstat felaktigt tilldelas ansvaret för att pröva en asylansökan, av två olika skäl som beskrivits i tidigare årsrapporter, nämligen på grund av ”felaktiga träffar”[20] eller ”missade träffar”[21].

Det framgår tydligt att de försämrade resultaten i överföringen av fingeravtryck påverkar antalet missade och felaktiga träffar.

Under 2009 hittade den centrala enheten 1 060 missade träffar, vilket är 2,3 gånger fler än år 2008 (450). Statistiken för 2007 visade bara 60 missade träffar. Det är slående att 99 % av dessa träffar under 2009 avsåg sen överföring av Grekland. Antalet felaktiga träffar uppgick till 290 (jämfört med 324 år 2008). Av dessa beror 82,8 % på sen överföring av Danmark. Mot bakgrund av ovanstående resultat uppmanar kommissionen åter medlemsstaterna att göra allt som krävs för att uppgifterna ska överföras i enlighet med artiklarna 4 och 8 i Eurodacförordningen.

Kvaliteten på de överförda uppgifterna

Den genomsnittliga andelen avvisade transaktioner för alla medlemsstater var 2009 sammantaget 7,87 %, vilket är en liten ökning jämfört med tidigare år (2008: 6,4 % och 2007: 6,13 %). Nio medlemsstater har en andel avvisade transaktioner på över 10 %. Detta gäller Nederländerna (19,28 %), Malta, Estland, Luxemburg, Finland, Sverige, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Elva medlemsstater har en andel avvisade transaktioner över genomsnittet. Det bör framhållas att de höga andelarna avvisade transaktioner inte beror på brister i tekniken eller systemet. Istället beror de huvudsakligen på låg kvalitet på medlemsstaternas fingeravtrycksbilder, på den mänskliga faktorn eller på felaktig konfigurering i den sändande medlemsstatens utrustning. Å andra sidan kan siffrorna också avse flera sändningsförsök av samma fingeravtryck, om de avvisats av systemet av kvalitetsskäl. Kommissionen medger att vissa förseningar kan orsakas av att det under en övergående period är omöjligt att ta fingeravtryck (skadade fingertoppar eller andra hälsotillstånd som hindrar ett snabbt tagande av fingeravtryck), men vill ändå betona problemet med det höga antalet avvisade transaktioner. Problemet har tagits upp i tidigare årsrapporter, där kommissionen i syfte att få ned antalet avvisade transaktioner uppmanade de berörda medlemsstaterna att ge de nationella Eurodacoperatörerna särskild utbildning och att konfigurera sin utrustning på rätt sätt.

SLUTSATSER

Eurodacs centrala enhet uppnådde även under 2009 mycket tillfredsställande resultat i fråga om hastighet, produktion, säkerhet och kostnadseffektivitet.

Överföringarna av uppgifter i kategori 1 i Eurodacsystemet har också ökat. Antalet överföringar av uppgifter i kategori 2 minskade med 50 %, medan antalet överföringar av uppgifter i kategori 3 ökade med 12,7 %.

De kvarstående förseningarna i överföringarna av uppgifter till Eurodacs centrala enhet fortsätter att vålla problem.

Tabell 1: Eurodacs centrala enhet, innehållet i databasen per den 31 december 2009

[pic]

Tabell 2: Lyckade överföringar till Eurodacs centrala enhet under 2009

[pic]

Tabell 3: Fördelningen av träffar i kategori 1 mot kategori 1 under 2009 [pic]

Tabell 4: Fördelningen av träffar i kategori 1 mot kategori 2 under 2009

[pic]

Tabell 5: Fördelningen av träffar i kategori 3 mot kategori 1 under 2009

[pic]

Tabell 6: Avvisade sökningar i procent under 2009

[pic]

Tabell 7: Genomsnittlig tid från det att fingeravtryck tagits till dess de översänts till Eurodacs centrala enhet under 2009

[pic]

Tabell 8: Träffar i fel riktning kategori 1 mot kategori 1 under 2009 [pic]

Tabell 9: Antal träffar i kategori 1 mot kategori 2 där träffarna i kategori 2 översänts sent under 2009

[pic]

Tabell 10: Fördelningen av träffar under 2009 mot blockerade uppgifter (artikel 12 i förordning (EG) nr 2725/2009) [pic]

Tabell 11: Antalet kategori 9-sökningar per medlemsstat under 2009

[pic]

[1] EGT L 316, 15.12.2000, s. 1.

[2] Se artikel 24.1 i Eurodacförordningen.

[3] KOM(2009) 342 slutlig.

[4] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinförordningen, KOM(2008) 825.

[5] Ett förslag till rådets beslut om medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheters och Europols framställningar om jämförelser med Eurodacuppgifter i brottsbekämpande syfte (KOM(2009) 344 slutlig av den 10 september 2009) antogs samtidigt men blev inaktuellt i och med att pelarstrukturen avskaffades när fördraget om Europeiska unionens funktionssätt trädde i kraft.

[6] En beskrivning av Eurodacs centrala enhet, av de olika kategorier av transaktioner som behandlas av den centrala enheten och av de träffar som dessa transaktioner kan ge finns i den första årsrapporten om verksamheten vid Eurodacs centrala enhet, se kommissionens arbetsdokument SEK(2004) 557, s. 6 (ej översatt till svenska).

[7] Alla EU:s medlemsstater samt Norge, Island och Schweiz tillämpar Dublinförordningen och Eurodacförordningen. I den här rapporten används därför uttrycket medlemsstater om alla de 30 stater som använder Eurodacdatabasen.

[8] Dessa tjänster omfattar inte bara de som tillhandahålls direkt av den centrala enheten (jämförelser, lagring av uppgifter, m.m.) utan även kommunikations- och säkerhetstjänsterna för överföringen av uppgifter mellan den centrala enheten och de nationella anslutningspunkterna.

[9] IDABC är ett EU-program för driftskompatibla alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare. Programmet förvaltas av Europeiska kommissionens generaldirektorat för informationsteknik.

[10] Varav 31 % härstammade från samma medlemsstat, nämligen Frankrike.

[11] Tabell 2 i bilagan visar antalet lyckade överföringar per medlemsstat och kategori under perioden 1 januari 2009–31 december 2009.

[12] Asylsökandes fingeravtryck (fingeravtrycksbilder av samtliga 10 fingrar) skickas till de övriga medlemsstaterna för att jämföras med fingeravtrycken av asylsökande som lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat. Uppgifterna om den asylsökande jämförs även med uppgifterna i kategori 2 i databasen (se nedan). Uppgifter i kategori 1 lagras under tio år, utom i vissa fall som anges i Eurodacförordningen (t.ex. om en person erhåller medborgarskap i någon av medlemsstaterna före utgången av tioårsperioden). I sådana fall raderas uppgifterna om den berörda personen.

[13] Uppgifter om utlänningar som gripits i samband med att de olagligen passerat en medlemsstats yttre gräns och inte avvisats. Uppgifterna (fingeravtrycksbilder av alla tio fingrar) skickas till de övriga medlemsstaterna endast för lagring, för att kunna jämföras med sådana uppgifter om asylsökande som överförs senare till den centrala enheten. Uppgifterna lagras i två år, men raderas omedelbart om den berörda personen får uppehållstillstånd, lämnar medlemsstatens territorium eller erhåller medborgarskap i någon av medlemsstaterna.

[14] ”Varje medlemsstat skall, i enlighet med de bestämmelser om skydd som anges i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, skyndsamt ta fingeravtryck av alla fingrar av varje utlänning som är 14 år eller äldre och som grips av de behöriga kontrollmyndigheterna i samband med att utlänningen olagligen passerar medlemsstatens gräns landvägen, sjövägen eller luftvägen från ett tredje land och som inte avvisas .”

[15] Och därigenom kunna jämföra uppgifterna om tredjelandsmedborgare som olagligen uppehåller sig på en medlemsstats territorium med tidigare registrerade fingeravtryck av asylsökande.

[16] Uppgifter om utlänningar som vistas olagligt i en medlemsstat. Dessa uppgifter, som inte sparas, matchas mot uppgifter om asylansökningar som finns i den centrala databasen. Överföring av denna kategori av uppgifter är frivillig för medlemsstaterna.

[17] Artikel 11: "(…) Det finns i allmänhet anledning att kontrollera om utlänningen tidigare har lämnat in en ansökan om asyl i en annan medlemsstat om a) han eller hon förklarar sig ha lämnat in en ansökan om asyl men inte anger i vilken medlemsstat han eller hon har lämnat in ansökan, b) han eller hon inte söker asyl men protesterar mot att skickas tillbaka till sitt ursprungsland genom att åberopa att han eller hon skulle råka i fara, eller c) han eller hon på annat sätt försöker förhindra att han eller hon avlägsnas genom att vägra att samarbeta för att fastställa sin identitet, särskilt genom att underlåta att visa identitetshandlingar eller genom att visa falska identitetshandlingar."

[18] De i tabellen angivna statistikuppgifterna om antalet inhemska träffar motsvarar inte nödvändigtvis det antal träffsvar som överförts från den centrala enheten till medlemsstaterna. Anledningen till detta är att en medlemsstat som överför uppgifter till den centrala enheten för att de ska jämföras med uppgifter som redan finns lagrade i den centrala databasen inte alltid utnyttjar möjligheten enligt artikel 4.4 i Eurodacförordningen att begära att den centrala enheten ska jämföra de uppgifter som den överfört även med de i databasen lagrade uppgifterna från den medlemsstaten. Även i de fall då en medlemsstat inte utnyttjar möjligheten enligt artikel 4.4 måste den centrala enheten av tekniska skäl alltid göra jämförelsen mot alla uppgifter som finns lagrade i den centrala databasen (dvs. mot uppgifterna från den berörda medlemsstaten och uppgifterna från de andra medlemsstaterna). Även om det finns en träff mot uppgifter från den berörda medlemsstaten kommer den centrala enheten i sådana fall att svara att det inte finns någon träff (”no hit”), eftersom medlemsstaten inte begärde att de uppgifter som den skickade in för jämförelse skulle jämföras även med egna i databasen lagrade uppgifter.

[19] Detta avser årsgenomsnittet för den tid det tagit att överföra uppgifter i kategorin i den medlemsstat som uppvisat det sämsta resultatet.

[20] Med felaktig träff avses att en tredjelandsmedborgare inger en asylansökan i medlemsstaten A och får sina fingeravtryck tagna av myndigheterna i den medlemsstaten. Medlemsstaten A överför inte fingeravtrycken till den centrala enheten omedelbart. Tredjelandsmedborgaren beger sig till en annan medlemsstat (B) och inger där en ny asylansökan . Medlemsstaten B överför fingeravtrycken till den centrala enheten (kategori 1-transaktion), där de registreras. Senare överför medlemsstaten A sina uppgifter till den centrala enheten (kategori 1-transaktion), där de registreras. De uppgifter som sänts av medlemsstaten A registreras alltså senare i den centrala databasen än de uppgifter som sänts av medlemsstaten B. De uppgifter som sänts av medlemsstaten A ger därför en träff mot de uppgifter som sänts av medlemsstaten B. Medlemsstaten B tilldelas i enlighet med bestämmelserna i Dublinförordningen ansvaret för prövningen av tredjelandsmedborgarens asylansökan, trots att den första ansökan ingavs i medlemsstat A.

[21] Med missad träff avses att en tredjelandsmedborgare grips i samband med att han eller hon olagligen passerar medlemsstaten A:s yttre gräns och får sina fingeravtryck tagna av myndigheterna i den medlemsstaten. Medlemsstaten A överför inte fingeravtrycken till den centrala enheten omedelbart. Tredjelandsmedborgaren beger sig till en annan medlemsstat (B) och inger där en asylansökan . Tredjelandsmedborgaren får vid det tillfället sina fingeravtryck tagna av myndigheterna i medlemsstaten B. Om medlemsstat B överför fingeravtrycken till den centrala enheten (kategori 1-transaktion), skulle den centrala enheten registrera en kategori 1-transaktion först, och medlemsstaten B skulle behandla ansökan i stället för medlemsstaten A. När en kategori 2-transaktion senare inkommer, kommer en träff att missas eftersom kategori 2-uppgifterna inte är sökbara.