52003DC0066

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - eEurope 2002 Slutrapport

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN (Text av betydelse för EES)

eEurope 2002 Slutrapport

>Hänvisning till>

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Övergripande utvärdering av eEurope 2002

2.1 Internetanslutning

2.1.1. Internettäckningen

2.1.2 Ökad konkurrens leder till sänkta priser

2.1.3 Snabba forskningsnät

2.2 Rättsakter

2.2.1 Det nya regelverket för elektronisk kommunikation

2.2.2 e-Handel

2.3 Stimulering av en effektiv Internetanvändning

2.3.1 Internet i skolorna

2.3.2 Arbete i den kunskapsbaserade ekonomin

2.3.3 Deltagande för alla i den kunskapsbaserade ekonomin

2.3.4 Påskynda e-handelns utveckling

2.3.5 Ett säkrare Internet

2.3.6 E-förvaltning

2.3.7 Hälso- och sjukvård på nätet

3. Slutsatser

1. Inledning

Handlingsplanen eEurope 2002 godkändes vid Europeiska rådets möte i Feira i juni 2000 som en del av den tioåriga Lissabonstrategin för ekonomisk, social och miljömässig förnyelse. Den kompletterades genom initiativet eEurope som lanserades av kandidatländerna som ett svar på Europeiska rådets uppmaning till dem att ansluta sig till Lissabonstrategin. I handlingsplanen fastställs sammanlagt 64 mål inom 11 handlingsområden som skall uppnås före utgången av 2002.

eEuropes mål har övervakats regelbundet genom benchmarkingarbetet. Benchmarking är en del av den öppna samordningsmetod som lanserades vid Europeiska rådets möte i Lissabon, där övervakning, utbyte av bästa arbetsmetoder och inbördes översyn skall tillämpas så att tillnärmningen av de nationella resultaten förbättras för att uppnå de mål för unionen som fastställdes i Lissabonstrategin. Benchmarkingarbetet inom eEurope grundas på en förteckning över 23 sektorspecifika indikatorer som godkändes av rådet i november 2000. Delmätningarna av dessa indikatorer lades fram i kommissionens meddelanden "Påverkan och prioriteringar" från mars 2001 [1] och "eEurope Benchmarkingrapport" från februari 2002 [2].

[1] KOM(2001) 140, 13.3.2001. Alla dokument som det hänvisas till i detta meddelande är tillgängliga på eEuropes webbplats: http://europa.eu.int/ eeurope

[2] KOM(2002) 62, 5.2.2002.

I detta dokument belyses de framsteg som har gjorts i eEurope och de återstående hindren för den fullständiga utvecklingen av informationssamhället i Europa identifieras. Det finns också ett bifogat [arbetsdokument från kommissionen] med kommentarer om framstegen för vart och ett av de 64 målen.

När det gäller att förverkliga de mål som godkändes vid Europeiska rådets möte i Feira har eEurope varit mycket framgångsrikt och de flesta av de 64 målen har uppnåtts. Framgången beror på bidragen från många aktörer i de europeiska institutionerna, medlemsstaterna, näringslivet och arbetsmarknadens parter. Dessa framsteg är anmärkningsvärda då de har uppnåtts trots de svårigheter som den kraftiga nedgången på aktiemarknaden (särskilt vad gäller IT-aktier), de höga skuldsättningsnivåerna och de påföljande investeringsminskningarna har fört med sig. Målet om en konkurrenskraftig och kunskapsbaserad ekonomi ligger fortfarande en bit bort men eEurope har lagt en fast grund för att nå detta mål.

eEurope har på hela taget varit effektivt när det gäller att få medborgare och företag anslutna och för att skapa en ram inom vilken kunskapsekonomin kan växa. Att översätta dessa insatser till konkreta ekonomiska fördelar, högre produktivitet, bättre kvalitet på tjänster, ökad social integration och icke-inflationsskapande tillväxt kan inte göras i en handvändning. Att uppnå dessa framsteg genom en effektiv användning kan endast förverkligas genom en omstrukturering av det ekonomiska beteendet, genom modernare metoder och genom organisationsförändringar för att utnyttja den nya tekniken. Detta är en process på lång sikt och att genomföra den på två år ligger inte inom ramen för eEurope 2002. Här följer en sammanfattning:

* Internetanslutningen har ökat snabbt. Vid lanseringen av eEurope var det få som hade tillgång till Internet. År 2002 var över 90 % av skolorna och företagen uppkopplade och över hälften av européerna använder regelbundet Internet. Europa har idag världens snabbaste stamnät för forskning. En allmän spridning av höghastighetsanslutningar hos hushållen och de små och medelstora företagen kommer att bli nästa utmaning. Det finns fortfarande betydande skillnader vad gäller anslutningsgraden mellan medlemsstaterna.

* Man har kommit överens om ett regelverk för elektroniska kommunikationer och för e-handel. Telekomlagstiftningen har utformats för att stärka konkurrensen på marknaden och för att priserna skall falla och nyskapandet stimuleras. Priserna har fallit och konkurrensen har förbättrats. För e-handel har ett antal direktiv antagits som syftar till att öka säkerheten för e-handelstransaktioner, särskilt vid handel över nationsgränserna, och för att säkerställa en tillräckligt hög skyddsnivå för konsumenterna.

* En effektiv användning av Internet är huvudmålet för handlingsplanen eEurope 2005 som är nästa steg. Detta betyder till exempel att fler företag skall använda e-handel, att skolorna inte bara skall vara anslutna utan även till fullo använda Internet i undervisningen, att myndighetstjänster skall gå att utföra via Internet, att tjänsterna skall vara fullständigt interaktiva och att Internet skall användas i ökad grad i hälso- och sjukvårdssektorn där behovet av aktuell information är stort. Det behövs mer utbildning som både de anställda och företagen har användning av. Åtgärder måste vidtas för att ta itu med de nuvarande bristerna vad gäller tillträde till och användning av digital teknik för att säkerställa att alla européer får möjlighet att använda sig av denna teknik i sina sociala liv och arbetsliv.

En detaljerad analys av den benchmarkingstatistik som har lett fram till dessa slutsatser ges i avsnitt 2. Detta följs av slutsatserna som fokuserar på borttagandet av resterande hinder för den fullständiga utvecklingen av den digitala ekonomin.

2. Övergripande utvärdering av eEurope 2002

2.1 Internetanslutning

Lissabonstrategin har grundats på innovations-, sysselsättnings- och tillväxtmodellen. I slutet av nittiotalet fanns det tydliga ekonomiska skillnader mellan USA och Europa. Tillväxten i den amerikanska ekonomin ökade och investeringarna fördubblades medan tillväxten i den europeiska ekonomin avtog och investeringarna minskade.

Under första hälften av nittiotalet bestod de amerikanska investeringarna i ökad grad av IT-produkter. De amerikanska investeringsökningarna under denna perioden var förmodligen cyklisk [3] och begränsad till några få sektorer. De höga nivåerna på investeringar i datorer verkade inte förbättra produktiviteten för de andra sektorerna där dessa användes.

[3] Investeringarna ökar vanligtvis när en ekonomi är på väg ut ur en lågkonjunktur. Detta var fallet för USA under det tidiga 90-talet.

Detta ändrades emellertid under mitten av nittiotalet, åtminstone i USA. Nya uppgifter visade en ökad tillväxt som ett resultat av en ökning i produktivitetstakten. Denna förändring i tillväxttakten sammanföll med sänkta priser på datorer och med den stora spridning som Internet hade fått. En viktig faktor för produktivitetsökningen var den mycket höga produktivitetsnivån inom IT-sektorn. Det var först när datorer blivit allmänt tillgängliga och anslutna, vilket påverkade produktionsprocesserna och möjliggjorde nätverksarbete, som produktivitetsökningarna spred sig till andra branscher än till IT-branschen.

Initiativet eEurope betraktade Internet som en potentiell källa till produktivitetsökningar. Tillsammans med allt kraftfullare datorer och framsteg för telekommunikationerna har Internet en central betydelse för den digitala ekonomin. Dess möjligheter att koppla samman olika nät gör Internet till själva grunden för informationssamhället. eEurope 2002 syftade därför till att öka anslutningsgraden i hela EU.

>Hänvisning till>

Att bredda Internetanslutningen i Europa kommer att öka dess värde för de europeiska medborgarna och företagen. Höga anslutningsnivåer skapar en större marknad både för säljarna och köparna och de möjliggör potentiella produktivitetsökningar genom att företagsprocesserna kan omorganiseras. I detta avsnitt granskas kortfattat tillväxten vad gäller Internetanslutningar för medborgare och företag och de villkor under vilka denna ägde rum vid tiden för genomförandet av initiativet eEurope.

2.1.1. Internettäckningen

Hushållens Internetanslutningsgrad ökade från ca 18 % i mars 2000 till 43 % i november 2002 (Figur 1). Internetanslutning via TV-apparater och mobila anordningar är fortfarande en marginell företeelse, även om den förväntas växa snabbt i framtiden.

Den snabba totala ökningen av hushållens Internetanslutning döljer stora skillnader mellan medlemsstaterna (Figur 2) [4]. Tre länder har nivåer på Internettäckningen som överstiger 65 % och fem andra länder har nivåer som överstiger 50 % [5]. Ytterligare två länder ligger över genomsnittet medan fem länder ligger långt under EU:s genomsnitt. Grekland avviker med en täckning som understiger 14 %. Denna siffra har endast ökat marginellt under de två senaste åren.

[4] Observera att undersökningarna är grundade på telefonintervjuer och att täckningen därför tenderar att vara något överskattad eftersom hushåll som saknar fast telefonanslutning inte kan anses ha någon Internetuppkoppling hemma.

[5] Som jämförelse kan nämnas att USA:s handelsministerium beräknade att 50,5 % av de amerikanska hushållen var anslutna till Internet i september 2001. I november 2001 var motsvarande siffra för EU 37,7 %.

>Hänvisning till>

Resultaten är allmänt uppmuntrande men det finns fortfarande områden som har långsam tillväxt och det finns stora skillnader mellan och inom medlemsstaterna. Till exempel använde i november 2002 endast 47 % av kvinnorna Internet jämfört med 60 % av männen. Denna skillnad har endast minskat marginellt under de senaste två åren: i oktober år 2000 svarade 35 % av kvinnorna och 50 % av männen att de använde Internet. Internetanvändningen är särskilt hög hos ungdomar, de med högre utbildning och de som bor i städer.

I eEurope 2002 betonades vikten av att minska de regionala skillnaderna vad gäller användningen av informationsinfrastrukturen. Kommissionen höjde därför prioriteringen på informationsamhällsprojekten inom de befintliga strukturfondsprogrammen. En nyligen utkommen utvärdering [6] visar att strukturfonderna i stor omfattning har bidragit till att utveckla informationssamhället i mindre utvecklade områden, och särskilt bidragit till att förverkliga Lissabonmålen. Cirka 10 miljarder euro från strukturfonderna används för investeringar till stöd för infrastrukturutvecklingen (särskilt bredband), e-förvaltning, handel och IT-kunskaper [7]. Europeiska investeringsbanken bidrog också till Lissabonstrategin genom initiativet "Innovation 2000". Vid utgången av 2002 hade banken godkänt lån till ett värde av 14,4 miljarder euro till förmån för innovativa projekt (inbegripet e-tjänster). [8]

[6] "Tematisk utvärdering av informationssamhället" av Technopolis, en studie utförd för Europeiska kommissionen (GD REGIO), 2002.

[7] Medan projekt för informationssamhället utgjorde 2 % av strukturfondernas utgifter under programperioden 1994-1999, utgör de nu över 7 % av anslagen för 2000-2006 för mål 1- och 2-områden.

[8] Av denna totalsumma stod utbildning och e-lärande för 30 %, IT för 30 % och spridning (t.ex. informationsplattformar inom hälso- och turismsektorerna) för 8 %. De återstående 32 % avsåg FoU.

Internetanslutningsgraden för företag ligger betydligt högre än för hushållen. Nästan alla företag (med över 250 anställda) och över 80 % av alla företag med över 10 anställda använder Internet. Det finns belägg för att det existerar en klyfta mellan nord och syd och att de nordiska länderna har kommit mycket längre än länderna i södra Europa. De sistnämnda håller emellertid på att komma ikapp enligt de senaste tillgängliga uppgifterna från Eurostat. Ytterligare detaljer om företagens Internetanvändning finns i diskussionerna om e-handel i avsnitt 2.3.4 nedan.

Internetanslutningsgraden för skolor nådde 93 % i februari 2002 och flertalet medlemsstater hade antingen uppnått eller var på väg att uppnå målet om att alla skolor skall vara anslutna till slutet av 2002. Skolorna måste nu ta tag i uppgraderingen till bredband och underlätta tillträdet, vilket belyses i avsnitt 2.3.1 nedan. Vid Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002 betonades det hur viktigt det är att ha datorer i skolorna och medlemsstaterna uppmanades att se till att förhållandet mellan Internetanslutna persondatorer och elever minskade till en dator per 15 elever.

2.1.2 Ökad konkurrens leder till sänkta priser

Internationellt tillgänglig statistik har visat att det finns ett tydligt förhållande mellan Internetpriserna och täckningsgraden. Strategin för eEurope 2002 var att stimulera konkurrensen så att priserna faller till konkurrenskraftiga nivåer som ligger långt under monopolpriserna. Detta har visat sig vara framgångsrikt när det gäller Internettillträde via vanliga telefonlinjer där vi kontinuerligt under de två senaste åren har sett snabbt fallande priser. Månadskostnaderna för en typisk privatanvändare med 20 timmars uppkoppling under lågtrafik, ligger nu på mellan 10 och 20 euro (inklusive samtalskostnader) i de flesta medlemsstater. Marginalkostnaderna för tillgång till Internet för en persondatorägare har således blivit låga.

De flesta Internetanvändare använder fortfarande anslutning genom uppringning via telefonlinjen för att få tillgång till Internet. Detta är en tillfällig uppkoppling som är förenad med låga hastigheter och som omöjliggör nedladdning av stora tillämpningar. Dessa problem kan övervinnas genom snabba och ständigt uppkopplade bredbandstjänster. Som en del av benchmarkingförfarandet i eEurope har man följt priserna för ADSL- och kabeluppkopplingar som är den enda bredbandsteknik som är allmänt tillgänglig. Även om det är svårt att få fram otvetydiga jämförelser mellan medlemsstaterna har följande observationer tydligt framkommit:

* Priserna på ADSL faller och samtidigt har den erbjudna bandbredden ökat, även om det fortfarande finns stora skillnader vad gäller priserna runt om i Europa.

* Konkurrensen är fortfarande begränsad men den har framgångsrikt lett till sänkta priser i vissa medlemsländer, särskilt där det finns alternativa nät, t.ex. i Belgien där kabeltäckningen nästan ligger på 100 %, ADSL-priserna är bland de lägsta i Europa (och bredbandstäckningen är en av de högsta).

Uppgifterna om bredbandstäckningen är begränsade (kommissionen kommer att övervaka tillgången till anslutningar genom den benchmarking som görs i eEurope 2005). I flera europeiska länder utvecklas bredbandsanvändningen snabbt och en del länder har nått täckningsgrader som hör till de högsta i världen. I en del EU-länder måste bredbandsutvecklingen fortfarande komma igång. Konkurrensen i EU för tillgången till bredband är fortfarande begränsad men den kommer att stärkas ytterligare i och med genomförandet av den nya lagstiftningen för elektroniska kommunikationer (se avsnitt 2.2.1 nedan). En omfattande tillgång till bredbandsanslutning är också ett av huvudmålen för handlingsplanen eEurope 2005, som fokuserar på bredband som den oumbärliga infrastrukturen för att förverkliga den kunskapsbaserade ekonomin till år 2010.

2.1.3 Snabba forskningsnät

Genom eEurope har man utvecklat en särskild aspekt av bredbandstekniken genom att skapa ett höghastighetsstamnät för universitet och forskningsinstitut. Kommissionen har samfinansierat verksamheten hos 27 nationella forsknings- och utbildningsnät, inbegripet alla kandidatländerna, för att uppgradera sina sammankopplade nät. I december 2001 nådde GEANT-nätet en högsta hastighet på 10 Gigabit/s och en total överföringskapacitet på över 130 Gb/s, genom att överföra 1 Petabyte data per månad i slutet av 2002.

GEANT har nu blivit världens snabbaste forskningsstamnät med den mest omfattande geografiska täckningen (32 länder). År 2002 förstärktes GEANT:s anslutningsmöjligheter till andra regioner i världen (t.ex. Nordamerika och Asien/Stillahavsområdet) och man håller på att upprätta direkta anslutningsmöjligheter till Medelhavsområdet och Latinamerika. Detta kommer att göra det möjligt för europeiska forskare att samarbeta med kollegor runt om i världen.

>Hänvisning till>

GEANT är ett välbehövligt infrastrukturverktyg för inrättandet av ett europeiskt forskningsområde. En viktig del av Lissabonstrategin för att skapa världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi har förverkligats genom att man kopplat samman över 3 100 forsknings- och utbildningsinstitutioner i ett höghastighetsnät. GEANT har lagt grunden för uppkomsten av en europeisk gridinfrastruktur [9] och gjort det möjligt att dra igång det första viktiga gridfokuserade FoTUD-projektet, där det viktigaste är DataGrid-projektet som leds av CERN.

[9] Grid kan definieras som det tjugonde århundradets infrastruktur för att lösa vetenskapliga problem. Den är en heterogen uppsättning avancerade nät, datorer, lagringsanordningar och vetenskapliga instrument som samverkar kollektivt och hanterar information för forskningsvärlden (industriella tillämpningar håller redan på att utvecklas). http://eu-datagrid.web.cern.ch/ eu-datagrid/

Denna enorma ökning av den europeiska stamnätskapaciteten gjorde det samtidigt möjligt för NREN att öka hastigheten i sitt nationella stamnätavsevärt. Detta visas i diagram 3 där stamnätskapaciteten i de olika medlemsstaterna anges före (juni 2001) och efter (juni 2002) införandet av GEANT.

Handlingsplanen eEurope syftar till att koppla samman snabba forskningsnät inte bara med universitet utan även med skolor. De flesta universitet och institutioner för högre utbildning och vidareutbildning är ständigt sammankopplade, ibland genom innovativa lösningar (som t.ex. trådlösa universitetsnät). Ökade ansträngningar görs för att ytterligare uppgradera de nationella näten och för att koppla samman andra utbildningsanstalter (t.ex. grundskolor och gymnasieskolor, bibliotek, etc.) med dessa nät.

2.2 Rättsakter

2.2.1 Det nya regelverket för elektronisk kommunikation

Genom fokuseringen på anslutningsgraden belystes i handlingsplanen eEurope 2002 nödvändigheten av lägre priser för att åstadkomma en snabbare spridning av Internet, och man fastställde det nya regelverket som det viktigaste verktyget för att stärka konkurrensen och leverera konkurrenskraftiga priser. I eEurope 2002 efterlystes så stora ansträngningar som möjligt för att säkerställa att regelverket skall antas så snart som möjligt, och för att "åtgärder för att öka konkurrensen i de lokala näten och tillgång till accessnätet" skall utföras.

I juli 2000 föreslog kommissionen ett åtgärdspaket för ett nytt regelverk för nät och tjänster inom området elektronisk kommunikation. Paketet består av fem direktiv från Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 95, ett direktiv från kommissionen som skall antas i enlighet med artikel 86, och ett beslut från kommissionen om ett regelverk för radiospektrumpolitiken.

Regelverket består av följande texter:

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ("Ramdirektiv") [10].

[10] EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, ("Auktorisationsdirektiv") [11].

[11] EGT L 108, 24.4.2002, s. 21.

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning ("Tillträdesdirektiv") [12].

[12] EGT L 108, 24.4.2002, s. 7.

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ("Direktiv om samhällsomfattande tjänster") [13].

[13] EGT L 108, 24.4.2002, s. 51.

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation ("Direktiv om dataskydd på telekommunikationsområdet") [14]. Detta direktiv är för närvarande föremål för en andra behandling i Europaparlamentet.

[14] EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

- Direktiv 2002/77/EG om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster [15] i vilket de befintliga liberaliseringsdirektiv som är tillämpliga för telekommunikationer konsolideras.

[15] EGT L 249, 17.9.2002, s. 21.

- Beslut 676/2002/EG om radiospektrum om att inrätta ett regelverk för att uppnå en harmonisering av radiospektrumanvändningen [16].

[16] EGT L 108, 24.4.2002, s. 1.

Dessutom föreslog kommissionen en resolution från Europaparlamentet och rådet (2887/2000) om tillträde till accessnätet som antogs i december 2000 och som trädde i kraft den 2 januari 2001. Det praktiska genomförandet har gått olika fort och framstegen har varit långsamma.

Medlemsstaterna förväntas införliva lagstiftningen senast den 25 juli 2003. Den nya lagstiftningen kommer också att antas av alla de länder som ansluter sig till EU under de följande åren.

Det nya regelverket syftar till att ytterligare stärka konkurrensen på marknaden, vilket leder till att priserna sänks, nyskapandet stimuleras och konsumenternas val säkerställs. Därigenom skapas de nödvändiga villkoren för att öka täckningsgraden för Internet.

Utvecklingen av denna lagstiftningsmodell har kommit som en snabb reaktion på den uppkomst av innovativa tjänster som konvergensen av telekommunikation och informationsteknik har lett till, varigenom liknande tjänster kan tillhandahållas genom olika slag av nät. I det nya regelverket tas det hänsyn till konvergens genom antagande av ett teknikneutralt tillvägagångssätt som tillämpas enhetligt på all överföringsinfrastruktur oavsett vilken typ av tjänst som utförs. Innehållstjänster omfattas inte av rambestämmelserna.

Huvudansvaret för att genomföra det nya nätet vilar hos medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheter. Regleringsprocessen kommer att grundas på en analys av graden av konkurrens på den relevanta marknaden, och på identifiering av de operatörer som har en betydande ställning på marknaden. Varje gång som utvecklingen av marknaderna resulterar i flaskhalsar kommer regelverket att tillåta ett ingripande för att ordna tillträdesskyldigheter och för att främja öppenhet och ickediskriminering. Det finns således en balansgång mellan antagandet av en förordning om förändringar på marknaden och tillhandahållandet av rättssäkerhet till operatörer. Ytterligare garantier för innovatörer ges genom undantagen från tillämpningen av tillträdesregler för framväxande marknader.

2.2.2 e-Handel

Regelverket har förbättrats i takt med att den inre marknaden för informationssamhällets tjänster har fullbordats genom antagandet av direktiven om elektronisk handel (2000/31/EG) [17], elektroniska signaturer (1999/93/EG) [18] och upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (2001/29/EG) [19]. Detta kommer att hjälpa till att öka affärssäkerheten när det gäller att bedriva elektronisk handel över nationsgränserna inom EU och säkerställa en tillfredsställande nivå på konsumentskyddet.

[17] EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

[18] EGT L 13, 19.1.2000, s.12.

[19] EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.

I handlingsplanen eEurope2002 uppmanades kommissionen också att främja åtgärder för självreglering: "Kommissionen avser att stimulera ökad flexibilitet i regleringen av den elektroniska handeln genom att se till att den bygger mer på självreglering, bland annat genom samarbete med berörda företagsgrupper såsom den globala affärsdialogen om e-handel", och där betonades också betydelsen av att bygga upp konsumenternas förtroende för e-handeln.

I överensstämmelse med dessa mål har kommissionen stött en lång rad initiativ utanför lagstiftningsområdet, till exempel tvistlösning via nätet och den har även stött verksamheten runt den globala affärsdialogen om e-handel (Global Business Dialogue, GBDe). Särskilt för området konsumenttillit har kommissionen lanserat initiativet e-Confidence för att uppmuntra definitionen av gemensamma standarder för webbplatsmärkning som syftar till att främja goda affärsmetoder på nätet och öka förtroendet för e-handeln.

2.3 Stimulering av en effektiv Internetanvändning

Medan anlslutningsmöjligheten förser oss med "infrastrukturen", och de rättsliga ramarna skapar villkoren för utnyttjandet av denna gör införandet av "ny teknik" det möjligt att förbättra det sätt som en del verksamheter utförs på. De möjligheter Internet erbjuder för nätarbete kan förändra vårt sätt att arbeta och lära, hur vi kommunicerar med de offentliga myndigheterna, de tillgängliga hälsovårdstjänsterna och hur människor med funktionshinder integreras i vårt samhälle. I detta avsnitt används de benchmarkingindikatorer som antogs vid rådets (inre marknaden) möte i november år 2000 för att analysera hur nätet har anpassats för att utveckla en europeisk digital ekonomi för alla.

2.3.1 Internet i skolorna

Ett nödvändigt krav för att Europa skall kunna bygga en kunskapsekonomi är att det görs investeringar för att modernisera utbildningen och tillhandahålla skolor, lärare och elever som har enkel tillgång till högkvalitativa informations- och kommunikationsresurser. De två senaste årens framsteg med att ansluta skolor och tillhandahålla datorresurser för personalen och eleverna har varit framgångsrika. De framsteg som har gjorts inom utbildningen har övervakats genom årliga undersökningar av lärare och rektorer med följande viktiga resultat:

- Nivån på datorutrustningen i EU:s skolor är hög och den ökar. I genomsnitt finns det 10 elever per icke ansluten dator jämfört med 12 elever per dator 2001. Antalet elever per ansluten dator har fallit från 25 till 17, även om det finns stora skillnader mellan dessa genomsnittssiffror i de olika medlemsstaterna.

- Den viktigaste faktorn som påverkar datorutrustningens standard är fortfarande nivån på och typen av utbildning. Antalet elever per dator på EU-nivå mer än fördubblas mellan yrkesutbildningar/tekniska utbildningar och gymnasieutbildningar (från 3 till 7 för icke anslutna datorer och från 4 till 10 för anslutna datorer), och fördubblas återigen mellan gymnasieutbildning och grundskolan (från 7 till 12 för icke anslutna datorer och från 10 till 25 för anslutna datorer).

- eEurope hade som mål att alla skolor skulle vara anslutna till slutet av 2002. I februari 2002 var 93 % av skolorna redan anslutna. De anslutna datorerna är emellertid inte alltid tillgängliga i klassrummen vilket hindrar lärarna från att använda Internet för utbildningsändamål.

- När det gäller bandbredden överväger smalbandsanslutning men det har skett en kraftig tillväxt för bredband. Detta kopplas till utvecklingen av ADSL som har fyrfaldigats från 5 % till 19 % av skolorna, medan anslutningen via kabelmodem har varit stabil på 6 %. Användningen av bredband är mer omfattande i tätorter och är också mer utbredd inom yrkesutbildningar, tekniska utbildningar och gymnasieutbildningar än på grundskolor.

- Över hälften av EU:s lärare har fått en godkänd utbildning i att använda datorer och fyra av tio i att använda Internet. Över nio av tio lärare använder en dator hemma och nästan åtta av tio har en Internetuppkoppling hemma. Dessutom är nästan nio av tio lärare övertygade om att Internet redan har eller förr eller senare kommer att förändra det sätt som de undervisar på.

I skolorna betonas i ökad grad kvaliteten på produkter och tjänster för e-lärande och det pedagogiska sammanhang där de används. Vi nöjer oss inte med frågor som behandlar uppkoppling och infrastruktur utan rör oss mot frågor som är kopplade till innehåll, konsekvenserna för lärarna vad gäller utbildning och organisation, inbegripet ett nytt socialt samspel både i skolorna och utanför dessa.

2.3.2 Arbete i den kunskapsbaserade ekonomin

Målen i handlingsplanen eEurope 2002 avseende arbete i den kunskapsbaserade ekonomin rör kompetens, utbildning, flexibilitet på arbetsplatsen och främjande av utbildningscentrum och offentliga anslutningspunkter till Internet för att ge alla medborgare en bred tillgång till livslångt lärande. Om dessa mål skall uppnås måste ett stort antal aktörer från offentlig och privat sektor samt arbetsmarknadens parter bidra. För att underlätta deras samarbete har kommissionen inrättat en högnivågrupp, ESDIS [20], för att övervaka och stödja alla deltagares verksamhet och främja ett utbyte av goda arbetsmetoder.

[20] Sysselsättning och informationssamhällets sociala dimension: http://europa.eu.int/comm/ employment_social/knowledge_society/esdis_en.htm

När det gäller arbetskraftens digitala kompetens ökade den andel av befolkningen som fick någon form av datautbildning från 23 % år 2000 till 29 % 2001. Denna ökning avtog emellertid 2002. Behovet av mer datautbildning understryks av att den andel av arbetskraften som använder datorer i arbetet i alla medlemsstater är mycket större än den andel som får datautbildning. [21]

[21] Se Strategies for jobs in the Information Society, SEK (2001) 222 och Information Society jobs - quality for change. SEK(2002) 372 som finns tillgänglig på: http://europa.eu.int/comm/ employment_social/knowledge_society/index_en.htm

För att verka för datautbildning åt fler utfärdade ESDIS i november 2001 en rekommendation [22] om ett europeiskt datakörkort (European Computer Driving Licence, ECDL) som skall godtas som ett grundläggande system för IT-ackreditering i hela Europa, utan att det påverkar befintliga nationella system.

[22] http://europa.eu.int/comm/ employment_social/knowledge_society/it_skills_en.pdf

När det gäller frågan om ökad flexibilitet på arbetsplatserna, gjordes ett stort framsteg med det Europaavtal om distansarbete [23] som arbetsmarknadens parter undertecknade i juli 2002 och som var en uppföljning av avtalen för handeln och telekommunikationssektorn från 2001 [24]. Den andel av arbetskraften inom EU som distansarbetar (regelbundet eller ibland) ökade från 5,6 % år 2000 till 8,2 % 2002 [25].

[23] http://europa.eu.int/comm/ employment_social/news/2002/jul/145_en.html

[24] http://europa.eu.int/comm/ employment_social/knowledge_society/tw_commerce.pdf;http://europa.eu.int/comm/ employment_social/knowledge_society/tw_telecoms.pdf.

[25] Källa: Eurobarometer november 2000, oktober 2002.

Offentliga Internetanslutningspunkter är inte bara ett viktigt verktyg för att få tillgång till Internet utan också för utbildning och e-arbete. Betydande framsteg har gjorts när det gäller inrättandet av denna typ av centrum, som används av omkring 8 % av EU:s medborgare.

2.3.3 Deltagande för alla i den kunskapsbaserade ekonomin

Handlingsplanen eEurope 2002 hade underrubriken "ett informationssamhälle för alla" och syftade till att säkerställa ett informationssamhälle som verkligen inbegrep alla medborgare. Frågan om e-deltagande beaktas nu både i den europeiska sysselsättningsstrategin och processen för social integration, på grundval av en rapport [26] som utarbetats med stöd från ESDIS. En mer detaljerad presentation av vad som uppnåtts inom området e-delaktighet finns i arbetsdokumentet "Delivering e-Accessibility - Improving disabled people's access to the Knowledge Based Society" (e-tillgänglighet - att förbättra funktionshindrade personers tillgång till det kunskapsbaserade samhället) [27] och de rapporter som sammanställts om var och en av åtgärderna i handlingsplanen där de viktigaste resultaten, återstående problem och förslag till lösningar sammanfattas [28]. Dessa sammanfattas nedan:

[26] SEK(2001) 1428. http://europa.eu.int/comm/ employment_social/knowledge_society/eincl_en.pdf. I rapporten identifierades luckor i Internetanvändningen och vägar och möjligheter för social sammanhållning, och dessutom presenterades strategier och goda arbetsmetoder. Detta lade grunden för rådets resolution 2001/C 292/02.

[27] SEK(2002) 1039 - http://europa.eu.int/comm/ employment_social/knowledge_society/eacc_en.pdf

[28] http://europa.eu.int/information_society/ topics/citizens/accessibility/index_en.htm.

a) Antagande av riktlinjerna för initiativet för webbtillgänglighet (Web Accessibility Initiative - WAI) för offentliga webbplatser, såsom föreslagits av kommissionen [29] och i huvudsak stötts av rådet och Europaparlamentet [30].

[29] KOM(2001) 529 slutlig, eEurope 2002: eEurope 2002: Tillgänglighet till offentliga webbplatser och deras innehåll.

[30] Resolution CR 7087/02 av den 20 mars 2002 och resolution EPR P5_TA(2002)0325 av den 13 juni 2002.

b) Översyn av tillämplig lagstiftning och tillämpliga standarder för att säkerställa att principerna för tillgänglighet uppfylls. I rapporten rekommenderas att man skall kontrollera hur situationen utvecklas i Europa genom att utarbeta indikatorer för detta syfte.

c) Nätverket för kompetenscentrum inom området "design for all" (utformning som passar alla), EdeAN, startades i juli 2002 och har nu omkring 100 medlemmar.

d) Offentliggörande av standarder för "design for all" för att öka IT-produkters tillgänglighet, framför allt för att öka möjligheterna för anställning och den sociala integrationen för personer med särskilda behov.

Inom ramen för eEurope 2002 har ett gemensamt arbetsprogram för standardisering reviderats årligen för att möjliggöra genomförandet av de viktigaste målen och åtgärderna inom detta område.

2.3.4 Påskynda e-handelns utveckling

Konsumenternas efterfrågan på elektronisk försäljning av varor och tjänster (B2C) ökar hela tiden, om än något mindre snabbt än handeln företag till företag (B2B). I oktober år 2000 gjorde 18,5 % av Internetanvändarna inköp på nätet "ofta" eller "ibland". Denna siffra hade ökat till 23 % i november 2002. Internetanvändarna i Förenade kungariket har klart störst benägenhet att göra inköp på nätet. De enda andra medlemsstater där över en fjärdedel av Internetanvändarna gör inköp på nätet är Tyskland och Luxemburg (Figur 4).

>Hänvisning till>

E-handeln mellan företag och konsumenter (B2C) utgör endast ungefär 1 % av den totala detaljhandelsförsäljningen, och gränsöverskridande B2C inom EU utgör fortfarande endast en liten del av den totala e-handeln. Huvuddelen av e-handeln utgörs av handeln företag-till-företag (B2B), som står för över två tredjedelar av e-handelstransaktionernas totala värde.

Enligt en undersökning från e-Business W@tch (som genomfördes i mitten av 2002) finns det betydligt fler europeiska företag som gör inköp på nätet än företag som säljer saker på nätet. Inom vissa sektorer (IT-tjänster, företagstjänster, elektronik samt förlags- och tryckeriverksamhet) gör över 45 % av företagen inköp på nätet. Som jämförelse kan sägas att endast drygt ett av tio företag har försäljning via nätet, och denna andel sjönk t.o.m.i vissa medlemsstater mellan 2001 och 2002 enligt de senaste uppgifterna från Eurostat.

Det finns också skillnader mellan större och mindre företag när det gäller Internetanslutningens kvalitet. Över en fjärdedel av småföretagen använder sig fortfarande av analoga modem för att koppla upp sig till Internet. Större företag är bättre utrustade med fast nätanslutning, och över hälften av dessa har en nätanslutning med överföringskapacitet på över 2 Mbps (enligt uppgifter från e-Business W@tch). Stora skillnader har iakttagits mellan företag från olika medlemsstater, företag av olika storlek och företag inom olika sektorer.

Den fortlöpande integreringen av informations- och kommunikationsteknik i affärsprocesserna kan ha haft stora effekter på ekonomin i stort, när det gäller effektivitet som förväntas materialiseras som produktivitetsökningar. I detta sammanhang håller fokus redan på att flyttas mot e-företagande i en bredare bemärkelse som både omfattar e-handel och elektronisk integrering av interna processer.

>Hänvisning till>

De små och medelstora företagen släpar fortfarande efter de större företagen när det gäller att integrera teknik för e-handel i den normala affärsverksamheten för att utnyttja hela potentialen av denna teknik. Alla medlemsstater håller på att vidta åtgärder för att hjälpa sina små och medelstora företag att bli datoriserade (Go Digital). Inom EU:s initiativ för benchmarking av nationella och regionala strategier inriktade på stöd för att omvandla små och medelstora företag till e-företag identifierades ungefär 180 sådana offentligt finansierade initiativ. Man förde också fram 19 exempel på goda strategier till stöd för e-företag. Denna benchmarking visade att ytterligare effektivitetsökningar kan åstadkommas om man startar nätverk för nationella och regionala initiativ, utbyter information och erfarenheter och lär sig av varandra. Detta togs upp i handlingsplanen eEurope 2005.

2.3.5 Ett säkrare Internet

När det gäller datorer och kommunikationsnät överallt har säkerhet blivit en viktig fråga. Under den korta period som handlingsplanen eEurope funnits har man kunnat iaktta en tydlig ökning av antalet hot och säkerhetsincidenter. I synnerhet har virusattacker blivit betydligt vanligare än vad som syns i diagrammet.

Inom flera områden håller åtgärder på att genomföras för att förbättra skyddet mot säkerhetshot. Ett direktiv om elektroniska signaturer [31] har antagits, men denna form av autentisering används endast i begränsad utsträckning. Arbetet med att införa ett säkrare Internetprotokoll fortskrider endast i långsam takt. eEurope gav också upphov till ett stort näringslivsdrivet initiativ för smarta kort, som stöddes med 100 miljoner euro i forskningsmedel. Detta initiativ uppnådde målet att upprätta en stadga om smarta kort som lanserades under det danska ordförandeskapet i december 2002. [32]

[31] Direktiv 1999/93/EG, som trädde i kraft 19.7.2001

[32] Open Smart Card Infrastructure for Europe (tidigare benämnd "Common Specification")

Det säkerhetsarbete som inleddes inom ramen för eEurope har nu utvecklats till en mer övergripande strategi för nät- och informationssäkerhet. På grundval av ett meddelande från kommissionen [33] och ett beslut av rådet [34] kommer kommissionen och medlemsstaterna att vidta ett antal åtgärder under 2002. Dessa åtgärder rör bl.a. medvetandehöjande, förbättrat tekniskt stöd, reglering och internationellt samarbete. Man planerar att inrätta en byrå för nät- och informationssäkerhet, som kommer att ge EU möjlighet att hantera morgondagens säkerhetshot på ett effektivare sätt.

[33] KOM(2001) 289, 6.6.2001.

[34] 14378/01 av den 6 december 2001.

2.3.6 E-förvaltning

>Hänvisning till>

I handlingsplanen eEurope 2002 uppsattes målet att grundläggande offentliga tjänster skulle finnas tillgängliga på nätet vid 2002 års utgång. En förteckning med 20 grundläggande tjänster har antagits av rådet och använts som grundval för undersökningar av 10 000 nationella, regionala och lokala tjänsteleverantörers tillhandahållande av nättjänster. I oktober 2002 kom man fram till att alla medlemsstater gav tillgång till samtliga 20 grundläggande tjänster på nätet, åtminstone till viss del. De centrala förvaltningarnas tjänster finns på nätet, men för att eEurope-målet skall uppnås helt måste även det fåtal lokala leverantörer som fortfarande inte finns på nätet utveckla elektroniska tjänster.

En mer ingående analys av sofistikeringsgraden för tillhandahållandet av tjänster visade att snabba framsteg gjorts. Figur 6 visar medlemsstaternas position i förhållande till varandra och deras framsteg mot att tillhandahålla helt interaktiva tjänster. Mätt i procentandelar (25 % = endast information, 50 % = information plus envägsinteraktion (dvs. blanketter som kan laddas ner), 75 % = tvåvägsinteraktion och 100 % = fullständig interaktion för hantering av ärenden) har genomsnittet för alla tjänster i alla medlemsstater ökat från 45 % till 60 %. Fyra medlemsstater har ett genomsnitt på över 75 %, vilket innebär att tjänsterna kan helt utnyttjas på nätet, och ytterligare åtta har ett genomsnitt på över 50 %, vilket innebär att information finns tillgänglig på nätet och att ansökningshandlingar kan laddas ner.

2.3.7 Hälso- och sjukvård på nätet

Kapitlet om hälso- och sjukvård på nätet hade följande två huvudsyften:

* Att uppmuntra medlemsstaterna att sätta upp mål för IT-användningen inom hälso- och sjukvård.

*

>Hänvisning till>

Att utveckla en grund för att stödja medborgarna I att finna hälso- och sjukvårdsinformation av hög kvalitet på Internet.

Sedan handlingsplanen eEurope antogs har stora framsteg gjorts när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster på nätet. Samtliga medlemsstater har nu antagit detaljerade planer för att införa IT i hälso-och sjukvårdssektorn. Dessutom har Eurobarometerundersökningar visat att de allmänpraktiserande läkarnas Internetanslutning hela tiden ökar. Enligt undersökningen från 2002 hade i genomsnitt 78 % av de allmänpraktiserande läkarna inom EU Internetanslutning, med nästan 100 % i Förenade kungariket och Norden.

Användningen av Internet för att leverera vårdtjänster till patienterna ökar också. I genomsnitt använder 48 % av läkarkåren elektroniska sjukjournaler och 46 % använder Internet för att överföra patientuppgifter till andra vårdgivare för att säkra vårdens kontinuitet. När det gäller helt interaktiv Internetanvändning för att leverera vårdtjänster till patienterna genom att erbjuda exempelvis konsultation via e-post (12 %) eller låta patienter boka tid via nätet (2 %) tycks dock utvecklingen bara ha inletts.

Initiativet för att göra det lättare för medborgarna att erhålla hälso- och sjukvårdsinformation av hög kvalitet via Internet utgick från det faktum att EU-medborgarna är stora konsumenter av hälsorelaterad information på Internet. Därför föreslogs i handlingsplanen eEurope 2002 att man skulle utarbeta en uppsättning kvalitetskriterier för hälso- och sjukvårdsrelaterade webbplatser. Ett meddelande, eEurope 2002: Kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser [35] antogs efter samråd med företrädare för offentlig förvaltning, näringsliv och icke statliga organisationer samt online-samråd med allmänheten.

[35] KOM(2002) 667.

I meddelandet beskrivs sex kvalitetskriterier: öppenhet och ärlighet, upphovsinformation, skydd av personlig integritet och personuppgifter, uppdatering av information, ansvar och tillgänglighet. I meddelandet anges att dessa kriterier måste anpassas till den avsedda målgruppen och där beskrivs också metoderna för genomförande av kvalitetskriterier, t.ex. enkla uppförandekoder, självtillämpade uppförandekoder eller kvalitetsmärken, användarhjälpmedel, filtreringsverktyg, samt kvalitets- och ackrediteringsmärkning av tredje part. I meddelandet uppmanas medlemsstaterna och nationella och regionala hälso- och sjukvårdsmyndigheter att börja tillämpa kvalitetskriterierna, utarbeta informationskampanjer, lokalanpassa tillgänglig information och utbyta information om tillämpningen av kvalitetsnormerna. Det noteras också att man kommer att beakta möjligheterna att skapa ett system med lätt identifierbar gemenskapsmärkning som visar vilka webbplatser på Internet som är tillförlitliga som ett led i genomförandet av EU:s folkhälsoprogram.

3. Slutsatser

Denna utvärdering har visat att de viktigaste målen för eEurope 2002 har uppnåtts och att detta utgör ett stort steg på vägen mot den kunskapsbaserade ekonomi som är central i Lissabonstrategin.

I takt med att anslutningskostnaderna har sjunkit har andelen hushåll med Internetanslutning inom EU ökat till över 40 %. Över 90 % av skolorna och 90 % av företagen är nu uppkopplade. Med Géant har Europa fått världens snabbaste stamnät för forskning, som kopplar samman nästan samtliga universitet och forskningsinstitut och kan användas för att testa framtidens Internetteknik. Konkurrensutvecklingen kommer förmodligen att pressa priserna ytterligare, i synnerhet för bredbandsanslutning, samt leda till fler innovationer och bredda tjänsteutbudet.

Dessutom har de nya tjänsterna och Internet öppnat nya möjligheter för samhället som helhet, vilket främjats av det nya övergripande regelverk för e-handel som antagits. Denna utveckling kommer att förstärkas ytterligare när det nya regelverket för elektronisk kommunikation införlivas och genomförs. Allt fler e-förvaltningstjänster av allt högre kvalitet börjar finnas tillgängliga på nätet inom hela EU.

Den ökande användningen av informations- och kommunikationsteknik och -tjänster i ekonomin och samhället som helhet är mycket uppmuntrande. EU har nu en bättre utgångspunkt än någonsin tidigare för att fullt ut kunna utnyttja de vinster som digital teknik och Internet kan ge i fråga om produktivitetsökningar, ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning. Läget skulle dock kunna vara ännu bättre, med tanke på att den låga Internetanvändning inom vissa grupper och de små och medelstora företagens användning av IT och e-företagande. Därför måste EU se till att förverkliga de effektivitetsvinster och möjligheter som denna teknik erbjuder.

Grundläggande e-förvaltningstjänster finns nu tillgängliga på nätet. Det som nu krävs är en högre grad av interaktivitet och ny arbetsorganisation för att helt kunna utnyttja de möjligheter till effektivisering som erbjuds. De flesta skolor är numera Internetanslutna. Nästa steg är en effektivare datoranvändning för förbättrad utbildning och ökad kompetens. Hälso- och sjukvårdspersonalens arbete på alla nivåer blir alltmer informationsintensivt. Utvecklingen av bredbandsnätverk för hälso- och sjukvårdsinformation börjar bli en central infrastruktur för hälso- och sjukvårdstjänster. Stora ansträngningar har gjorts inom både privat och offentlig sektor för att förbättra säkerheten i informationsinfrastrukturerna, men hoten kvarstår och attacker får allt kostsammare konsekvenser. Säkerhetsarbetet måste fortsätta och kompentenscentrum upprättas för att stimulera e-handeln och Internetanvändningen i allmänhet. Kvaliteten på Internetanslutningarna har förbättrats betydligt, vilket är naturligt med tanke på att det till en början mest fanns smalbandsanslutningar. EU måste nu övergå till bredband, eftersom moderna infrastruktur är en förutsättning för en kunskapsbaserad ekonomi. Rent allmänt kan den omfattande bredbandsbaserade IT-användningen inom ett brett spektrum av ekonomiska och sociala verksamheter leda till djupgående och långsiktiga effekter i form av produktivitetsökning. Denna process inleddes med eEurope 2002.

Nästa steg i utvecklingen av informationssamhället och dess bidrag till Lissabonmålen har redan inletts med handlingsplanen eEurope 2005 [36] som omfattar perioden 2003-2005. Medlemsstaternas stats- och regeringschefer gav sitt stöd till målen i handlingsplanen i Sevilla i juni 2002, och denna handlingsplan utgör redan i praktiken ett svar på många av de frågor som belysts i denna rapport.

[36] Handlingsplanen eEurope 2005, KOM(2002) 263.

Den nya handlingsplanen har strukturerats kring ett mer begränsat antal centrala mål där åtgärder från samhällets sida kan ha en verklig påverkan: att modernisera de offentliga tjänsterna för att göra dem mer produktiva, tillgängliga och rättvisa, att fortsätta främja ett klimat som är gynnsamt för e-företag samt en säker bredbandsinfrastruktur. Det gemensamma för dessa prioriteringar är behovet av att skapa ett informationssamhälle där alla EU-medborgare kan delta.

Den omfattande användningen av många olika typer av IT-tillämpningar, IT-innehåll och IT-tjänster, både av offentlig och privat sektor, väntas öka produktiviteten och konkurrenskraften för EU-ekonomin som helhet, vilket skapar ett klimat som är gynnsamt för privata investeringar och ger ett viktigt bidrag till att uppfylla målen i Lissabonstrategin.