52001DC0539

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN - Strukturfonderna 2000 - Tolfte årsrapporten

Den här rapporten har utarbetats av Generaldirektoratet för regionalpolitik vid Europeiska kommissionen i samarbete med GD Sysselsättning och socialpolitik, GD Jordbruk och GD Fiske. Dessutom har även följande generaldirektorat bidragit till rapporten: Ekonomi och finans, Näringsliv, Konkurrens, Energi och transporter, Miljö, Informationssamhället, Inre marknaden, Budget samt Byrån för bedrägeribekämpning.

Efter det att euron infördes den 1 januari 1999 fattades ett beslut om att alla belopp i de här rapporterna, även i fråga om transaktioner före detta datum, skulle anges i euro för att på så sätt uppnå större enhetlighet. Med "euro" avses således i den här rapporten "ecu" för belopp som hänför sig till perioden före den 1.1.1999.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

ALLMÄN SAMMANFATTNING

KAPITEL 1: DE VIKTIGASTE HÄNDELSERNA UNDER ÅR 2000 I SAMBAND MED DEN NYA PROGRAMPERIODEN 2000-2006 :

1.1. Antagandet av återstående förteckningar över mål 2-områden

1.2. Antagande av GSR/SPD/OP 2000-2006

1.3. Riktlinjer för gemenskapsinitiativen

1.4. De nya riktlinjerna för de innovativa åtgärderna

1.5. Avslutande av de gamla programmen

KAPITEL 2 : GENOMFÖRANDET AV PROGRAMMEN I MEDLEMSSTATERNA

2.1. Allmän presentation

2.1.1. Genomförandet av mål 1, 2 och 3

2.1.2. Genomförandet av gemenskapsinitiativen

2.1.3. Innovativa åtgärder och tekniskt stöd

2.1.4. Förhandskontroll av additionaliteten

2.2. Genomförandet av programmen i medlemsstaterna

2.2.1. BELGIEN

2.2.2 DANMARK

2.2.3. TYSKLAND

2.2.4. GREKLAND

2.2.5. SPANIEN

2.2.6. FRANKRIKE

2.2.7. IRLAND

2.2.8. ITALIEN

2.2.9. LUXEMBURG

2.2.10. NEDERLÄNDERNA

2.2.11. ÖSTERRIKE

2.2.12. PORTUGAL

2.2.13. FINLAND

2.2.14. SVERIGE

2.2.15. FÖRENADE KUNGARIKET

2.3. Samordning med övriga finansieringsorgan

2.3.1. Samordning med Sammanhållningsfonden

2.3.2. Samordning med Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF)

2.3.3. Det finansiella stödet till de transeuropeiska näten (TEN)

2.4. Förenlighet med gemenskapens politik på andra områden (enligt artikel 12 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna)

2.4.1. Strukturfonderna och sysselsättningspolitiken

2.4.2. Strukturfonderna, politiken för landsbygdsutveckling och fiskeripolitiken

2.4.3. Strukturfonderna och miljöpolitiken

2.4.4. Strukturfonderna och konkurrenspolitiken

2.4.5. Strukturfonderna och politiken för offentlig upphandling

2.4.6. Strukturpolitiken och jämställdhetspolitiken

KAPITEL 3: UTVÄRDERING OCH FINANSIELL KONTROLL

3.1. Förhandsbedömning av mål 2-program

3.2. Slutlig utvärdering av ESF:s verksamhet (1994-1999)

3.3. Edinburghkonferensen om utvärdering

3.4. Genomförda kontroller

KAPITEL 4: DIALOG / INFORMATION

4.1. Europaparlamentet

4.2. Fondernas kommittéer

4.3. Dialog med ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén

4.4. Arbetsmarknadens partner

4.5. Information / Offentlighet

BILAGOR

Bilaga 1: Finansiellt genomförande 2000 per prioriterat område

Bilaga 2 : Finansiellt genomförande 2000 av tekniskt stöd

Bilaga 3: Genomförande av budgeten

ALLMÄN SAMMANFATTNING

Denna rapport framläggs enligt artikel 45.2 i förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. Syftet är att redovisa hur bestämmelserna om strukturfonderna tillämpades under 2000, och då särskilt hur dessa uppfyller mål 1, 2 och 3 samt genomförandet av gemenskapsinitiativen.

Rapportens utformning motsvarar naturligtvis kraven i förordningarna, och därutöver redovisas i det första kapitlet de viktigaste händelserna under 2000 i synnerhet antagandet av programdokumenten och att åtgärderna började omsättas i praktisk handling.

År 2000

Två stora frågor präglade det gångna årets verksamheter vad avser politiken för ekonomisk och social sammanhållning.

1. Antagandet av programmen för perioden 2000-2006, samt riktlinjer för gemenskapsinitiativen och de innovativa åtgärderna

Efter det att de sista förberedelserna genomförts under 1999 (se den elfte årsrapporten) kunde kommissionen redan detta första år anta ett stort antal programdokument (GSR/SPD/OP).

Läget är särskilt tillfredsställande för mål 1-programmen (att främja utvecklingen i regioner som släpar efter i utvecklingen) eftersom samtliga program av 7 GSR och 19 SPD förutom ett (det franska nationella programmet för databehandling) har antagits. Cirka hälften av de operativa programmen, OP, som bygger på GSR har antagits (46 antogs under 2000, 51 återstår att anta under 2001).

När det gäller mål 2 (att stödja ekonomisk och social omställning i regioner med strukturella problem) kunde endast SPD för Finland, Sverige och Danmark antas, eller sammanlagt 8 SPD, eftersom flertalet planer inte inlämnades till kommissionen förrän i början av 2000.

Beträffande mål 3 (mänskliga resurser) fick samtliga berörda medlemsstater sina GSR/OP eller SPD antagna under år 2000.

Sammanlagt antogs 111 åtgärder (SPD och OP) under år 2000 under mål 1, 2 och 3.

Kommissionen antog under året riktlinjer för de fyra gemenskapsinitiativen Interreg III, Urban II, Equal samt Leader +.

Interreg III innefattar tre delar: gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete och interregionalt samarbete.

Urban II syftar till förnyelse av stadsområden med stora svårigheter.

Gemenskapsinitiativet Equal syftar till lika behandling av kvinnor och män på arbetsmarknaden och främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män.

Leader+ bygger på föregångarna Leader I och II och innefattar åtgärder för landsbygdsutveckling.

I fråga om innovativa åtgärder antog kommissionen i juli ett utkast till riktlinjer. Efter det att ändringar begärda av Europaparlamentet gjorts antogs riktlinjerna i sin slutgiltiga version i januari 2001.

Efter det att programplaneringsdokumenten för mål 1, 2 och 3 antagits kunde vissa program starta redan det första året. Följaktligen hade åtaganden motsvarande 13% av de sammanlagda anslagen gjorts och 5% utbetalats den 31 december 2000. Dessa genomförandegrader är jämförbara med dem som noterades 1994, vilket var det första året i den föregående programperioden (1994-1999).

2. Avslutande av de gamla programmen

Under år 2000 avslutades ett stort antal program från de föregående programperioderna. Av de åtgärder som påbörjades före 1989 nedbringades antalet program som återstår att avsluta från 89 till 35. En särskild insats gjordes för de italienska programmen vilka var flest till antalet att avsluta.

Under året avslutades cirka 73 program från perioden 1989-1993. Därmed återstår 101 att avsluta. Särskilt påtagliga framsteg gjordes inom de italienska och brittiska programmen.

Under 2000 påbörjades också avslutandet av programmen för mål 2 (1994-1996).

KAPITEL 1: DE VIKTIGASTE HÄNDELSERNA UNDER ÅR 2000 I SAMBAND MED DEN NYA PROGRAMPERIODEN 2000-2006 :

1.1. Antagandet av återstående förteckningar över mål 2-områden

Efter att ett tak för den stödberättigade folkmängden fastställts den 1 juli 1999 uppmanade kommissionen de berörda medlemsstaterna att före den 31 augusti 1999 inlämna sina förslag till stödberättigade områden enligt mål 2. Dessa förslag inkom mellan den 16 augusti och 3 december 1999.

Följaktligen fattade kommissionen redan 1999 principbeslut om vissa förteckningar som avsåg Finland, Belgien, Danmark, Nederländerna, Tyskland, Förenade kungariket och Spanien. De slutliga besluten för de fem förstnämnda länderna fattades också under 1999.

Den 18 januari 2000 antog kommissionen principbeslut om förteckningar över stödberättigade områden enligt mål 2 för övriga medlemsstater som omfattas av detta mål (Frankrike, Sverige, Österrike, Luxemburg) med särskilt undantag för Italien vars förteckningar var föremål för ett principbeslut i juli. De slutliga besluten för de förteckningar som återstod att godkänna fattades under det första kvartalet 2000, med undantag för Italien (beslutet fattades under det tredje kvartalet).

1.2. Antagande av GSR/SPD/OP 2000-2006

Eftersom de flesta planerna under mål 1 inkom till kommissionen före den 31 december 1999, kunde samtliga GSR och SPD antas under 2000 utom det nationella franska programmet för databehandling som antogs i början av 2001. När det gäller OP som hör samman med GSR varierar situationen mellan medlemsstaterna (se tabellen nedan).

När det gäller mål 2 fastställdes förteckningarna över stödberättigade områden sent (se punkt 1.2 ovan) och inte någon plan hade inkommit till kommissionen den 31 december 1999. Kommissionen mottog nästan samtliga planer mellan den 1 januari och den 30 april 2000. Under 2000 antogs SPD för endast tre (Finland, Sverige och Danmark) av de tolv medlemsstater som omfattas av mål 2. De flesta åtgärderna under mål 2 i de övriga medlemsstaterna antogs under det första kvartalet 2001.

När det gäller programplaneringen under mål 2 bör noteras att Frankrike är den enda medlemsstat som valt att införliva åtgärder för landsbygdsutveckling (finansierade av garantisektionen vid EUGFJ, som inte är en strukturfond) inom SPD. I samtliga övriga medlemsstater har alla åtgärder som avser landsbygdsutveckling integrerats i en särskild « plan för landsbygdsutveckling ».

Därutöver bör noteras att vissa medlemsstater har valt att inte integrera ESF i programplaneringen under mål 2 utan har föredragit att söka stöd från denna fond inom ramen för programplanering under mål 3 (åtgärder som uteslutande medfinansieras av ESF).

Samtliga medlemsstater som berörs av mål 3 (eftersom hela Portugal, Grekland och Irland omfattas av mål 1 eller stöd under en övergångsperiod enligt mål 1 berörs de inte) fick sina GSR/OP eller SPD antagna under år 2000. Detta motsvarar sammanlagt 39 åtgärder (eller 25 OP för Italien, Spanien och Förenade kungariket, samt 14 SPD fördelade på de övriga medlemsstaterna).

Beträffande FFU-åtgärder utanför mål 1-områden, antogs nio SPD (Tyskland, Österrike, Belgien, Danmark, Spanien, Finland, Frankrike, Förenade kungariket och Sverige) under 2000. De tre länder (Grekland, Irland och Portugal) som helt omfattas av mål 1 eller stöd enligt mål 1 under en övergångsperiod berörs inte. De två SPD för Italien och Nederländerna återstår att anta. Ingen åtgärd planeras i Luxemburg.

Sammanlagt antogs under 2000 111 åtgärder (SPD och OP) under mål 1, 2 och 3. Bland dessa avsåg 64 åtgärder mål 1, eller 18 SPD och 46 OP (majoriteten av de italienska, portugisiska och tyska OP har antagits, men inget OP har ännu antagits för Grekland och en stor del återstår att anta för Spanien). 8 SPD avser programplanering under mål 2 och 39 åtgärder avser mål 3.

Åtgärder som antagits under år 2000 :

>Plats för tabell>

1.3. Riktlinjer för gemenskapsinitiativen

Den 28 april 2000 [1] antog kommissionen riktlinjerna för det nya gemenskapsinitiativet Interreg III (2000-2006) liksom den vägledande finansiella fördelningen per medlemsstat. Det sammanlagda stödet från ERUF uppgår till 4 875 miljoner euro (i 1999 års priser) för hela perioden.

[1] EGT C 143/6, 23.5. 2000.

Gemenskapsinitiativet Interreg tillkom 1990 för att utveckla det gränsöverskridande samarbetet och hjälpa regionerna längs unionens inre och yttre gränser att övervinna de problem som deras isolerade belägenhet leder till. Det nya initiativet Interreg III för perioden 2000-2006 har en utvidgad räckvidd och omfattar också stöd till interregionalt och transnationellt samarbete. Därmed innefattar Interreg III följande tre nivåer :

* Del A : gränsöverskridande samarbete mellan områden på vardera sidan av en gräns vilket syftar till att utveckla gränsöverskridande ekonomiska och sociala centra samt regionala utvecklingsstrategier.

* Del B : transnationellt samarbete mellan nationella, regionala och lokala myndigheter som syftar till att främja högre grad av integration inom större grupperingar av regioner. Tretton program fördelade över hela unionen planeras.

* Del C : interregionalt samarbete syftar till att göra instrumenten för regional utveckling mer effektiva bland annat genom att föra in regionerna och de offentliga myndigheter som ansvarar för regionalpolitik i nätverk. Denna del omfattar också samarbete mellan regioner som inte gränsar till varandra.

Urban II : Efter det att Europaparlamentet avgivit ett positivt yttrande om riktlinjerna för det nya gemenskapsinitiativet Urban II (200-2006) antogs de av kommissionen i slutet av april 2000 och offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 141 den 19 maj 2000.

Equal är en uppföljning till gemenskapsinitiativen Sysselsättning och Adapt och bygger på de lärdomar man gjort i dessa program. Det skiljer sig från de allmänna Socialfondsprogrammen genom sin inriktning på att prova olika sätt att genomföra prioriterade åtgärder och genom sin betoning på partnerskap i samband med transnationellt samarbete. De viktigaste principerna i Equal är följande:

* Partnerskap som skall omfatta offentliga myndigheter (i synnerhet på lokal och regional nivå), företrädare för arbetstagare och arbetsgivare, jämställdhetskommittéer, utbildningsväsendet, frivilligorganisationer och samhällssektorn samt ländernas förvaltningsmyndigheter.

* Tematiskt tillvägagångssätt som syftar till att utforska nya vägar att tackla problem som är gemensamma för olika typer av diskriminering och ojämlikheter istället för att fokusera på en särskild grupp.

* Transnationalitet, vilket innebär att samarbeta med partnerskap från andra medlemsstater, dra lärdomar, utveckla nya metoder och tillvägagångssätt för kompetensutveckling och skapande av arbetstillfällen.

* Ansvarstagande/medverkan varigenom de som stödet främst riktar sig till får möjlighet att påverka utformning och utvärdering av de verksamheter som avsedda att hjälpa dem.

* Innovation, som syftar till nya metoder i genomförandet, nya system eller innovativa åtgärder för att ta itu med de brister som konstaterats i viktiga rapporter från exempelvis enheten för social utslagning.

* Spridning och mainstreaming för att bidra till bättre åtgärder på nationell och europeisk nivå.

De finansiella medel som anslagits till Equal är blygsamma och uppgår till 2 847 miljoner euro. Equals strategiska karaktär och synlighet kommer dock att ge mer än dessa medel kan antyda vilket beror på dess innovativa tillvägagångssätt och dess genomslag i mer « traditionella » program (mainstreaming och spridande av bästa metoder).

Leader+ : Den 14 april 2000 godkände kommissionen riktlinjer riktade till medlemsstaterna om det nya gemenskapsinitiativet för landsbygdsutveckling, Leader + [2]. Det samlade gemenskapsbidraget till Leader+ under perioden 2000-2006 kommer att uppgå till 2 020 miljoner euro finansierat av utvecklingssektionen vid EUGFJ.

[2] EGT C 139 18.5.00, s. 5.

Som namnet antyder kommer Leader+ inte bara att bli en fortsättning på det nuvarande initiativet Leader II utan kommer att bli ett mer ambitiöst initiativ som syftar till att stimulera och stödja högkvalitativa och ambitiösa integrerade strategier för lokal landsbygdsutveckling. Det kommer också att lägga stark betoning på samarbete och nätverksarbete mellan landsbygdsområden. Samtliga landsbygdsområden i EU kommer i princip att vara stödberättigade.

De fyra prioriterade områden som föreslås på europeisk nivå avser viktiga aspekter av utveckling av Europas landsbygd : att göra landsbygdens produkter och tjänster mer konkurrenskraftiga genom utnyttjande av ny kunskap och ny teknik, att förbättra livskvaliteten i landsbygdsområden, att bättre främja lokala produkter genom kollektiva marknadsföringsstrategier, samt att förbättra och skydda naturen och det kulturella arvet.

1.4. De nya riktlinjerna för de innovativa åtgärderna

Enligt artikel 22 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna kan upp till 0,4 % av ERUF : s årliga budget användas för att medfinansiera innovativa åtgärder. Förslaget till nya riktlinjer för innovativa åtgärder genomförda med stöd av ERUF godkändes av kommissionen den 12 juli 2000. Riktlinjerna speglar förordningens strävan att utnyttja strukturfonderna på ett mer effektivt sätt vilket främst framgår av följande inslag i förslaget:

* Ett tillvägagångssätt baserat på program snarare än projekt.

* En minskning av antalet strategiska teman från 8 till 3.

* Närmare samarbete mellan de innovativa åtgärderna och de allmänna mål 1- och mål 2-programmen.

* Decentraliserad förvaltning och genomförande på regional nivå.

Det främsta syftet med de nya regionala programmen för innovativa åtgärder är att förbättra kvaliteten på mål 1- och mål 2-programmen beträffande följande tre strategiska teman:

* Regional ekonomi baserad på kunskap och teknisk innovation, åtgärder för att hjälpa mindre gynnade regioner att höja sin tekniska nivå.

* E-EuropeRegio, informationssamhället används i den regionala utvecklingens tjänst.

* Regional identitet och hållbar utveckling, vilket innebär att främja regional sammanhållning och konkurrenskraft genom ett integrerat synsätt på ekonomiska, miljömässiga, kulturella och sociala verksamheter.

I det nya systemet som beskrivs i riktlinjerna uppmanas samtliga regioner i EU att lämna in en individuell programansökan vari beskrivs en strategi för att främja innovation i samband med regional utveckling. Strategin skall utarbetas genom ett partnerskap som omfattar samtliga regionala aktörer och bör baseras på en analys av de starka och svaga sidor som särskilt präglar regionen. De regionala programmen bör ses som ett försökslaboratorium som kan ge regionerna en chans att prova nya idéer på sätt som kanske inte alltid är möjliga i de allmänna strukturfondsprogrammen. Det slutliga syftet bör dock vara att överföra framgångsrika resultat till de operativa programmen där de kan kopieras i större skala. För att detta skall fungera måste det finnas ett nära samarbete mellan dem som ansvarar för innovativa åtgärder och de myndigheter som ansvarar för mål 1- och mål 2-åtgärder.

I motsats till tidigare praxis kommer kommissionen inte längre att välja ut enskilda projekt. Eftersom regionerna själva har bästa förutsättningar att avgöra vad som är innovativt för dem kommer regionala styrkommittéer att ansvara för att välja ut enskilda projekt. Dessa projekt kan vara breda och kan innefatta undersökningar, pilotprojekt, utarbetande av strategiska planer, arbete i nätverk etc. Pilotprojekt bör inriktas på SMF och mycket små företag.

Arbete i nätverk är mycket viktigt och deltagande regioner bör avsätta mellan 1 % och 3 % av sin budget för detta ändamål. Därtill är kommissionen beredd att medfinansiera ett begränsat antal särskilda program för nätverksarbete som innefattar minst fem regioner från fem medlemsstater som önskar upprätta nya nätverk för att främja innovation med anknytning till de tre strategiska områden som beskrivs ovan.

Kommissionen ändrade utkastet till riktlinjer för att ta hänsyn till förslag från ERUF och Europaparlaments utskott för regional utveckling, turism och transporter. Riktlinjerna antogs formellt av kommissionen i januari 2001. De första programansökningarna förväntas i slutet av maj 2001. Varje år från 2001 till 2005 kommer kommissionen att välja ut program för medfinansiering baserat på en uppsättning objektiva kriterier med betoning på kvalitet och förslagets innovativa karaktär. ERUF : s bidrag kommer att variera från minst 300 000 euro till högst 3 miljoner euro i högst två år. När väl de regionala programmen har inletts kommer kommissionen att anordna två tävlingar för att finna de bästa projekten eller åtgärderna för att bidra till att främja innovation med anknytning till regional utveckling.

1.5. Avslutande av de gamla programmen

Under år 2000 pågick intensiv verksamhet för att avsluta de gamla programmen. Vid en översyn i början av mars 2001 stod det klart hur många program som avslutats för varje programperiod. Därvid konstaterades främst följande:

- När det gäller åtgärder påbörjade före 1989 nedbringades antalet icke avslutade program från 89 (30 juni 2000) till 35 (slutet av februari 2001). Summan som återstår att avsluta uppgår till 124 miljoner euro. Bland de ärenden som avslutats kan noteras att de italienska programmen, vilka stod för den största delen av de program som väntade på att avslutas (75 italienska ärenden av sammanlagt 89 ärenden i mitten av 2000), intagit en framträdande position varför det i slutet av februari inte återstod fler än 24 italienska program att avsluta.

- När det gäller programmen för perioden 1989-1993 uppgick antalet program som avslutats sedan den 30 juni 2000 till 73, vilka motsvarade ett sammanlagt belopp på 516 miljoner euro. I slutet av februari 2001, återstod fortfarande 101 ärenden att avsluta, och dessa motsvarade ett sammanlagt belopp på 714 miljoner euro. Framstegen är särskilt påtagliga beträffande de italienska programmen (33 avslutade ärenden) och brittiska programmen (26 avslutade ärenden). Ansträngningarna fortsätter och under det första halvåret 2001 bör de spanska (17) och franska (11) ärendena kunna avslutas.

- Som planerats har avslutandet av mål 2-programmen (1994-1996), vilka består av den ursprungliga uppsättningen på 65 ärenden motsvarande 759 miljoner euro, påbörjats. De ärenden inom mål 2 för perioden 1994-1996 som inte belastas av några särskilda problem bör kunna avslutas under tiden fram till slutet av sommaren 2001.

KAPITEL 2 : GENOMFÖRANDET AV PROGRAMMEN I MEDLEMSSTATERNA

2.1. Allmän presentation

I detta kapitel presenteras enbart genomförandet av de nya programmen för perioden 2000-2006. I kapitel 2.2 lämnas en kortfattad redogörelse för det fortsatta genomförandet av programmen för 1994-1999 i de fall det uppvisar inslag av särskilt intresse. De innovativa åtgärderna behandlas i det här kapitlet eftersom de inte är föremål för en fördelning av anslagen per medlemsstat.

2.1.1. Genomförandet av mål 1, 2 och 3

Under år 2000 inleddes gradvis åtgärderna för perioden 2000-2006. Därutöver fortsatte genomförandet på fältet av den största delen av programmen för perioden 1994-1999.

Åtagandebemyndiganden för strukturfonderna under perioden 2000-2006 uttryckt i miljoner euro (1999 års priser) förutom gemenskapsinitiativen och de innovativa åtgärderna:

>Plats för tabell>

(2) Inklusive anslagen för Peace (2000-2004) (3) Inklusive anslagen för det särskilda programmet för de svenska kustområdena

Utnyttjande av anslagen för samtliga mål sammantagna:

Cirka 115 stödåtgärder (OP och SPD) antogs under år 2000 varav vissa kunde påbörjas redan under den här programperiodens första år (närmare uppgifter för varje medlemsstat återfinns i kapitel 2.2). För de flesta program kommer utgifter som daterar sig efter den 1 januari 2000 att i enlighet med förordningens bestämmelser retroaktivt anses som stödberättigande. Det låga antalet mål 2-program som antogs medförde dock att den sammanlagda genomförandegraden för året inte kan betraktas som tillfredsställande.

För samtliga mål noteras att åtaganden gjorts för 13 % av anslagen för perioden 2000-2006 samt att 5 % av anslagen betalats ut. Dessa genomförandegrader är jämförbara med de som konstaterades under 1994 vilket var det första året i programperioden 1994-1999. Sannolikt kommer en markant ökning att ske av genomförandet under år 2001 eftersom mål 2-programmen kommer att inledas på fältet det året. Mekanismerna för förskottsbetalning på 7 % och årligt automatiskt åtagande gör att genomförandet av åtgärderna kan ske på ett enklare sätt.

I bilaga 1 presenteras genomförandet av fonderna per medlemsstat och per fond (åtaganden och betalningar som genomförts i förhållande till de totala medel som anslagits).

I bilaga 3 anges det finansiella genomförandet av budgeten (dvs. de åtaganden och betalningar som genomförts i förhållande till den disponibla budgeten för året).

Av budgetgenomförandet framgår att totalt sett 51,8 % av de disponibla anslagen för år 2000 har förbrukats för samtliga mål, gemenskapsinitiativ och innovativa åtgärder. Utnyttjandet av anslagen skiljer sig mycket mellan olika budgetposter . Sålunda har mål 3 utnyttjat 94,6 % av de disponibla anslagen för året medan motsvarande siffra för mål 2 endast uppgår till 4,6 % (se förklaringar nedan). Beträffande FFU-åtgärder utanför mål 1-områdena noterades också en mycket gott utnyttjande av de disponibla åtagandebemyndigandena. När det gäller betalningsbemyndiganden kan samma bild skönjas med ett mycket gott utnyttjande av de disponibla anslagen för mål 3 liksom för FFU utanför mål 1, svagt utnyttjande av betalningsbemyndigandena för mål 2 och ingen betalning för gemenskapsinitiativen. Detta svaga utnyttjande av anslagen under 2000 medför att vissa anslag överförts till kommande år.

Åtagandebemyndiganden som överförts från 2000 till efterföljande år:

Eftersom vissa stödåtgärder inte kunde antas eller genomföras redan från år 2000 föreslog kommissionen att en omplanering av åtagandebemyndiganden skulle ske från 2000 till åren 2002-2006, och detta förslag godkändes av Europaparlamentet i maj 2001. Det rör sig sammanlagt om 6 152 miljarder euro i åtagandebemyndiganden uppdelat på 3 589 miljoner euro för mål 1, 864 miljoner euro för mål 2, 4,5 miljoner euro för FFU utanför mål 1, samt 1 695 miljarder euro för gemenskapsinitiativen. Det är endast möjligt att göra denna typ av överföring beträffande år 2000 eftersom det var det första genomförandeåret för programperioden 2000-2006.

Genomförandet beträffande mål 1 (regioner som släpar efter i utvecklingen) :

Nästan alla SPD antogs under 2000 liksom samtliga GSR. Cirka hälften av de OP som är knutna till GSR antogs 2000 (46 OP antogs, och 51 OP återstår att anta under 2001). Detta gjorde det möjligt att utnyttja anslagen och att inleda ett stort antal åtgärder på plats. Således kunde samtliga medlemsstater med undantag av Grekland börja genomföra sina program redan från år 2000. Programmen fortskrider i ungefär samma takt i de olika medlemsstaterna om man betraktar utnyttjandet av anslagen : det kan dock noteras att Irlands utnyttjandegrad ligger betydligt över genomsnittet i gemenskapen (21 % jämfört med genomsnittet på 9 %), vilket särskilt speglar en betydligt bättre förberedelse när det gäller partnerskap (införande av och samråd i övervakningskommittén), liksom förhållandet att det redan i förväg fanns stödberättigade projekt « i reserv », som inväntade medfinansiering. När det gäller betalningarna är skillnaderna mer markanta. Sålunda hade en majoritet av medlemsstaterna uppnått en betalningsgrad på cirka 7 % vilket motsvarade det förskott som utbetalats vid antagandet av programmet, men i tre medlemsstater (Tyskland, Frankrike och framför allt i Spanien) föreligger dock viss försening. Denna försening beror till största delen på att programmen antogs alldeles i slutet av år 2000 (i slutet av december för vissa av dem) vilket inte gjorde det möjligt att göra motsvarande utbetalningar samma år. De första betalningarna genomfördes i början av 2001. Den genomsnittliga betalningsgraden för mål 1 uppgår därmed till 3,3 %.

Genomförandet av mål 2 (omställning i regioner med strukturella problem) :

SPD för endast tre medlemsstater (Danmark, Finland och Sverige) kunde antas under år 2000. Följaktligen var det endast dessa medlemsstater som kunde inleda sina program på fältet. Det bör dock noteras att de svenska SPD för mål 2 antogs först i december 2000 och inga betalningar kunde därför göras under 2000. I både Danmark och Finland uppnåddes en betalningsgrad på 7 % vilket liksom för mål 1 motsvarar det förskott som utbetalades när programmen godkändes. För de övriga medlemsstaterna antog kommissionen den största delen av programmen under det första kvartalet 2001, vilket kommer att möjliggöra ett snabbt inledande av genomförandet på fältet och bådar för att åtgärderna kan framskrida tillfredsställande under år 2001. Den sammanlagda utnyttjandegraden uppgick till 15 % medan betalningsgraden var 4 %.

Genomförandet av mål 3:

Mål 3 stödjer verksamheter som avser mänskliga resurser inom alla områden som inte omfattas av mål 1. Cirka ¾ av ESF inom områden som omfattas av mål 3 kommer att gå till endast 4 medlemsstater : Tyskland, Frankrike, Italien och Förenade kungariket. Skillnader i storleken på stödet enligt ESF inom medlemsstaterna spelade en viktig roll i såväl förhandlingarna om och innehållet i programmet. Större program har vanligen sin tyngdpunkt inom befintlig aktiv arbetsmarknadspolitik. De mer småskaliga ESF-programmen tenderar att i högre grad inriktas på ett smalare urval av (ofta) mer innovativa verksamheter.

Under år 2000 antogs ett stort antal programdokument som avser mål 3. Genomförandet på fältet kunde därmed inledas redan under programperiodens första år. För de tre medlemsstater (Spanien, Italien, Förenade kungariket) som valt en programplanering genom en GSR indelad i flera OP (i motsats till andra medlemsstater som valt programplanering genom SPD) antogs GSR 2000 men de motsvarande programmen kunde inte antas förrän 2001 Detta förhållande förklarar varför mål 3 har en svagare genomförandegrad än mål 1 och 2, i synnerhet när det gäller åtaganden. Den totala utnyttjandegraden var således 10 % med en betalningsgrad på 4,5 %.

2.1.2. Genomförandet av gemenskapsinitiativen

INTERREG III :

Efter det att riktlinjerna för Interreg III antagits uppmanades medlemsstaterna att lämna in detaljerade förslag inom sex månader efter det att meddelandet om slutligt antagande offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning [3].

[3] EGT 143/6, 23.5. 2000.

I slutet av år 2000 hade kommissionen mottagit 46 gränsöverskridande program (del A) och 7 transnationella program (del B). För många av dessa program kunde kommissionen inleda genomgång och förhandling med de berörda regionerna för att så snart som möjligt kunna godkänna dem. Därmed kunde det praktiska genomförandet inledas 2001.

URBAN II :

Efter det att riktlinjerna för Urban II hade offentliggjorts hjälpte kommissionen sina samarbetspartner inom medlemsstaterna med att förbereda de nya programmen, bland annat genom en handledning. I september 2000 ställdes denna vägledning till förfogande på Inforegios hemsida på Internet.

Medlemsstaterna har inlämnat ansökan till kommissionen beträffande ett stort antal städer, betydligt fler än de 55 som planerades från början. Kommissionen gav tillstånd till en särskild insats för att kunna godta att totalt 70 städer erhåller stöd från programmet Urban. Den 31 december 2000 hade dock endast 28 program lagts fram.

EQUAL :

Under det portugisiska ordförandeskapet undertecknades riktlinjerna för Equal den 14 april 2000 i Lissabon. Mottagandet av programförslag i september 2000 innebar startpunkten för förhandlingarna mellan kommissionen och medlemsstaterna. Dessa fortsatte under hela hösten och vintern och utmynnade i antagandet av 17 program från och med mars 2001 (Belgien har lagt fram två olika program : ett för den franskspråkiga och tyskspråkiga delen av landet och det andra för den flamländska delen av landet, och Nordirland har ett särskilt program utarbetat av Förenade kungariket).

LEADER + :

Gemenskapsinitiativet Leader+ kommer att genomföras genom 73 program varav 12 på nationell nivå och 61 på regional nivå. Dessa program godkändes under det första halvåret 2001.

2.1.3. Innovativa åtgärder och tekniskt stöd

Innovativa åtgärder

Inga nya innovativa åtgärder eller projekt inleddes 2000. Parallellt med utarbetandet av nya riktlinjer för perioden 2000-2006, fortsatte genomförandet och avslutandet av de « gamla » projekt som godkändes under perioden 1994-1999. I början av 2000 pågick 295 av de ursprungliga 329 projekten. I slutet av 2000 hade denna siffra sjunkit till 252. Många av dessa projekt kommer att avslutas under 2001, och de återstående under 2002.

När det gäller dessa projekt kan följande inslag av särskilt intresse nämnas:

* Efter 10 år ägde det sista EUROPARTENARIAT på kommissionens initiativ rum i Palermo på Sicilien i december 2000. Hädanefter kan denna typ av evenemang anordnas av regionerna inom ramen för mål 1- och mål 2-programmen.

* Ett seminarium för regioner som deltagit i RIS/RITTS (informationsteknik) ägde rum i Madrid i juni 2000. Drygt 200 deltagare från nästan 100 europeiska regioner inklusive kandidatländer deltog i detta seminarium som erbjöd möjligheter att utbyta goda metoder och utveckla ytterligare interregionalt samarbete inom området för främjande av innovation.

* RINNO (tekniskt stöd för utveckling av en resursbas över regionala innovationspolitiska åtgärder) är ett gemensamt projekt på 1 miljon euro som genomförs av GD Regionalpolitik och GD Näringsliv. Projektet startade i januari 2000 och kommer att pågå under 2 år. RINNO är en central resurs där regionerna kan erhålla information och råd om goda metoder om vad andra gör på området för främjande av (teknisk) innovation, särskilt beträffande SMF.

* Genomförandet av handlingsplanerna för de regionala innovationsstrategierna (RIS) fortsatte under 2000 i 30 regioner och 6 interregionala projekt för teknologiöverföring (RTTS) har utvecklats i de senaste skedena av genomförandefasen.

* RISI 1/RISI 2/RISI + (det regionala initiativet för informationssamhället) : 6 projekt avslutades under 2000 ; 22 projekt löper fortfarande. Bland dessa lyckades 13 projekt inom RISI+ hjälpa regionerna att införliva resultaten av pilotprojekten i de traditionella programmen för mål 1 och mål 2. En konferens ägde rum i juli 2000 i Sovia, Spanien där företrädare för cirka 50 regioner deltog. Syftet var att göra regionerna mer bekanta med sätt att utveckla ett regionalt informationssamhälle i större skala. Dessa åtgärder erhåller stöd antingen genom ERUF eller genom ESF.

* ECOS-OUVERTURE (interregionalt samarbete med icke-medlemsstater) : ett seminarium för de deltagande regionerna hölls i Bryssel i januari 2000. För närvarande är samtliga 63 projekt under genomförande.

* I juli 2000 hölls ett seminarium om territoriella sysselsättningspakter i Neapel med cirka 400 deltagare. Under seminariet diskuterades exempel på erfarenheter från territoriella sysselsättningspakter som har införlivats i allmänna program. Finansiering av tekniskt stöd för pakterna som lämnats enligt artikel 10 i ERUF kommer att avslutas senast i december 2001. Vissa av pakterna har redan säkerställt en fortsättning på verksamheterna i de nya SPD och OP för perioden 2000-2006.

* KULTUR : de flesta av de 37 projekten har nu avslutats. 3 projekt har ännu inte sänt in sina slutrapporter och kompletterande uppgifter krävs för 11 andra projekt. Ett av projekten fortsätter fram till i mitten av 2001.

En utvärdering som gjordes 1999 av de projekt som genomförts under perioden 1994-1999 visade att många av projekten har givit goda resultat. Framgången kan också mätas i det faktum att dessa typer av verksamheter nu är fast förankrade i de allmänna programmen. Detta har gjort det möjligt för kommissionen att starta en ny generation innovativa åtgärder baserade på det strategiska tillvägagångssätt som användes av RIS och RISI, och som inriktas på den nya ekonomins krav.

Inom området för mänskliga resurser (artikel 6 i ESF-förordningen) gjordes följande framsteg under 2000:

* Nya källor till sysselsättning: Majoriteten av de projekt som ursprungligen valdes ut 1996 och 1997 hade avslutats i december 2000. Med hänsyn till att innehållet i låg nära Pilotprogrammet Tredje sektorn och sysselsättning [4] deltog ett urval av projekten i den "kapitaliseringsprocess" som inletts för projekten i tredje sektorn. Detta har hittills givit resultat som är "sektoriella" (t.ex. kultur eller närtjänster), horisontella (t.ex. skapande av sysselsättning, ny informationsteknik) eller instrumentella (att utveckla instrument och finansiering). I början av 2000 lade kommissionen fram en projektöversikt som innehöll beskrivningar och kontaktinformation för de 82 projekt som finansierats inom ramen för inbjudan att lämna projektförslag 1996 och 1997 [5]. Denna översikt spreds till en lång rad olika organisationer inklusive ESF-delegationerna i medlemsstaterna.

[4] http://europa.eu.int/comm/employment_social/empl&esf/3syst/index_en.htm.

[5] "ESF Article 6 96/97 Project Directory - New Job Sources", ISBN 92-828-7728-0. Denna information kan också hämtas på http://europa.eu.int/comm/employment_social/actions/index_en.htm.

* Lokalt kapital för sociala ändamål: 30 projekt inom pilotprojektet för lokalt kapital för sociala ändamål inleddes i 12 medlemsstater den 1 september 1999. Syftet var att fastställa goda lösningar när det gäller att genomföra bestämmelserna i artikel 4.2 i den nya ESF-förordningen om socialfondens anslag till program inom mål 1 och mål 3. De organisationer som förmedlar lokalt kapital är ideella organisationer som ger finansiellt stöd och tekniskt stöd till mikroprojekt som syftar till att återställa den sociala sammanhållningen, förstärka lokala nätverk och grupperingar som arbetar för social integrering av utslagna människor samt att starta mikroföretag och kooperativ.

En 'sommarkurs' som samlade företrädare för samtliga förmedlande organ, de externa utvärderarna och Europeiska kommissionen hölls i Belgien den 8 - 11 juli. Denna kurs var inriktad på särskilda praktiska frågor som val och övervakning av mikroprojekt och förvaltning av partnerskap och byggde på diskussioner som inletts på det elektroniska diskussionsforumet CIRCA. Sommarkursen gav också möjligheter för projektledare att träffas och utbyta information och erfarenheter.

I november 2000 överlämnade de externa utvärderare som ansvarar för den fortlöpande utvärderingen och utvärderingen i efterhand av pilotprojektet som helhet rapporten för det första året. I rapporten konstaterades att pilotprojektet i allmänhet nu är helt inrättat och operativt (inklusive finansiella förvaltningssystem), har en betydande volym mikroprojekt och väl fungerande lokala partnerskap. Rapporten lades fram för ESF-kommittén vid dess möte den 15 december 2000.

* Arbetskraftens rörlighet: För att främja innovation till stöd för målen i handlingsplanen för fri rörlighet för arbetstagare (KOM(97) 586) har ESF-stöd lämnats till 13 projekt som avser industriell förändring och omstrukturering. De inriktas på den inverkan som hinder för fri rörlighet har och/eller på stöd till geografisk och arbetsrelaterad rörlighet. Dessa projekt befinner sig nu i slutfasen.

* Social dialog mellan olika yrkesgrenar och sektorer: Som en följd av den inbjudan att inkomma med förslag som riktades till arbetsmarknadens parters bransch- och sektororganisationer i mars 1999, ges stöd till nio projekt som rör nya former av arbetsorganisation, nya metoder för yrkesutbildning och nya former av dialog.

Tekniskt stöd

Utöver de åtgärder för tekniskt stöd som finansieras inom GSR och stödåtgärderna (OP och SPD) kan åtgärder som avser tekniskt stöd av gemenskapsintresse genomföras av kommissionen för att fylla särskilda behov som följer av genomförandet av strukturfonderna. Det händer att kommissionen ställs inför uppgifter som den inte kan utföra utan hjälp av externa experter. Denna hjälp kan ta form av avtal eller bidrag.

När det gäller programperioden 2000-2006 fastställs reglerna för detta tekniska stöd i artikel 23 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. Enligt förordningen kan åtgärder finansieras upp till ett tak på 0,25 % av det årliga anslaget för varje fond.

Det finansiella genomförandet av åtgärderna för teknisk stöd på gemenskapsnivå ser ut på följande sätt för år 2000 (uttryckt i miljoner euro):

>Plats för tabell>

I bilaga 2 presenteras de olika typerna av åtgärder och de belopp som varje åtgärd utnyttjat.

I enlighet med artikel 48.3 c i förordningen inlämnar GD Regionalpolitik, som handhar förvaltningen av ERUF, i början av varje budgetår prognoser över årets förbrukning till kommittén för utveckling och omställning av regioner för att inhämta dess yttrande.

2.1.4. Förhandskontroll av additionaliteten

Sedan 1989 anges i förordningen om strukturfonderna att additionalitetsprincipen skall tillämpas. Enligt denna princip skall medlemsstaterna upprätthålla åtminstone samma omfattning av de nationella offentliga utgifterna för strukturåtgärder (exklusive EU : s bidrag) i reella termer, från en programperiod till nästa. Dessa offentliga utgifter för strukturåtgärder innefattar såväl de som är föremål för en medfinansiering enligt strukturfondernas program som de som hade kunnat medfinansieras eftersom de är stödberättigande.

För perioden 2000-2006 har förfarandet för kontroll av additionaliteten förenklats. Istället för de årliga kontrollerna kommer kontroll att ske vid tre tillfällen, nämligen förhandskontroll, kontroll efter halva tiden (2003) och en kontroll före utgången av 2005. Den utgiftsnivå som skall behållas under 2000-2006 jämfört med 1994-1996 tar därutöver hänsyn till de allmänna makroekonomiska förhållandena i varje medlemsstat och vissa särskilda situationer som privatisering, ovanligt höga utgifter för strukturåtgärder under den föregående perioden och eventuella minskningar av stödet från strukturfonderna under perioden 2000-2006 jämfört med 1994-1999.

Additionaliteten är styrkt i följande fall:

- Om man vid förhandskontrollen och med undantag av vissa fall som nämns i artikel 11 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna, konstaterar att de årliga genomsnittliga utgifter som förutses under perioden 2000-2006 åtminstone når upp till den årliga genomsnittliga utgiftsnivån under den föregående perioden.

- Om man vid kontrollen i slutet av 2003 konstaterar att de årliga genomsnittliga utgifterna för perioden 2000-2002 åtminstone når upp till den årliga genomsnittliga utgiftsnivå för perioden 2000-2006 som överenskommits vid förhandskontrollen.

- Om man vid utvärderingen i slutet av 2005 konstaterar att de årliga genomsnittliga utgifterna för perioden 2000-2004 åtminstone når upp till den årliga genomsnittliga utgiftsnivån för perioden 2000-2006 som överenskommits vid förhandskontrollen eller reviderats efter halva tiden.

Detta villkor måste uppfyllas av medlemsstaten sammanlagt för de utgifter som hänför sig till samtliga regioner som omfattas av mål 1. När det gäller de regioner som omfattas av mål 2 och mål 3 beaktas utgifterna på nationell nivå.

Samband mellan programplanering och additionalitet

Additionaliteten är knuten till programplaneringen och de olika etapperna av utvärderingen av strukturfondernas program, dvs. förhandsbedömning, kontroll efter halva tiden och den efterföljande utvärderingen och därmed också till kommissionens olika beslut vid programplaneringen och särskilt följande:

- I enlighet med artikel 11 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna godkänns GSR/SPD av kommissionen endast om förhandskontroll av additionaliteten har gjorts.

- Kommissionen har inkluderat bestämmelser i GSR/SPD enligt vilken en ny programplanering efter halva tiden endast kommer att godkännas av kommissionen om medlemsstaten i slutet av 2003 har överlämnat de uppgifter som krävs för en kontroll av additionaliteten efter halva tiden. I särskilda och motiverade fall och för att undvika en orimlig försening i programplaneringsprocessen kan kommissionen i beslutet om revidering efter halva tiden införliva en bestämmelse som förutser tillfälligt upphävande av nya åtaganden tills samtliga uppgifter beträffande additionalitetskontrollen efter halva tiden har lämnats in.

- Om kommissionen i slutet av 2005, baserat på de uppgifter som den förfogar över, konstaterar att en medlemsstat de facto inte har beaktat additionalitetsprincipen (det rör sig inte i detta fall om inlämnade av uppgifter utan om att utgiftsnivån inte har upprätthållits), kan en minskning av anslagen från strukturfonderna för denna medlemsstat övervägas för den efterföljande perioden.

Förhandskontroll 2000-2006.

Innan en medlemsstats program för den nya perioden kan antas, måste förhandskontrollen av additionaliteten vara avslutad. Arbetet genomfördes separat dels för de regioner som omfattas av mål 1 och dels för mål 2 och 3 tillsammans, för vilka kontrollmetoden har förändrats radikalt jämfört med föregående programperiod.

Mål 1

Beträffande mål 1 anges i förordningen kravet att den nivå för offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder som den berörda medlemsstaten skall upprätthålla inom samtliga regioner som omfattas av mål 1 måste fastställas. I allmänhet skall denna utgiftsnivå vara lika stor i reella termer som det belopp som spenderades under den föregående perioden. De viktigaste resultaten av dessa beräkningar, som lämnats av medlemsstaterna och granskats av kommissionen, anges i tabellen nedan.

När tabellen studeras är det svårt att göra en jämförelse mellan medlemsstaterna vilket inte minst beror på den varierande storleken beträffande invånarantal och ekonomi i de regioner som omfattas av mål 1 i olika medlemsstater. Dessutom medför de olika institutionella systemen i olika medlemsstater att metodiken anpassas och antaganden görs för att de administrativa kostnaderna för additionalitetskontrollen skall kunna hållas inom rimliga gränser. När metodiken fastställdes lades därför större betoning vid jämförbara uppgifter över tiden inom en medlemsstat än full jämförbarhet mellan medlemsstaterna

De viktigaste siffrorna återfinns i kolumnen för 2000-06, som ger nivån för de årliga genomsnittliga utgifter som medlemsstaterna måste uppnå och som kommer att kontrolleras före slutet av 2003 och återigen före slutet av 2005. Utgifterna under 1994-99 gav viss vägledning när nivån för 2000-06 skulle fastställas även om många siffror för år 1998 och 1999 fortfarande var preliminära vilket berodde på val av tidpunkt för förhandskontrollen som måste slutföras före slutet av 1999 eller i början av 2000 för de flesta medlemsstater. När de procentuella förändringarna mellan 1994-1999 och 2000-06 jämförs bör följande noteras:

- Kommissionen bedömde att utgiftsminskningen med 10 % i Tyskland låg i linje med additionalitetskraven. Orsaken är att det anges i förordningen att när förhandsbedömningen görs av den utgiftsnivå som skall uppnås under perioden "bör hänsyn tas till (...) ovanligt höga offentliga utgifter för medlemsstatens strukturåtgärder eller motsvarande under den föregående programperioden". Detta var helt tydligt fallet efter den tyska återföreningen.

- För sammanhållningsländerna har stora ökningar skett som härstammar både från medfinansieringskraven och från de ansträngningar som krävs för att ytterligare minska klyftan när det gäller fysiskt och mänskligt kapital i förhållande till resten av EU. I det särskilda fallet Irland beror den planerade ökningen på nära 100 % på en mycket ambitiös nationell utvecklingsplan som utarbetats för att minska flaskhalsarna i utvecklingen i syfte att göra det möjligt att fortsätta på den inslagna vägen med hög tillväxt.

- I Italien skall ökningen på 20 % ses mot bakgrund av den lägre utgiftsnivån än förväntat under perioden 1994-99, och baseras på regeringens tydliga vilja att öka kapitalutgifterna i syfte att stimulera den ekonomiska utvecklingen i södra delen av landet.

- I de återstående länderna är de ekonomiska och sociala problemen i de regioner som omfattas av mål 1 ofta mindre uttalade och motiverar inte nödvändigtvis en betydande ökning från en period till en annan.

Tabell: Årligt genomsnitt för nationella offentliga eller motsvarande strukturella utgifter i regioner som omfattas av mål 1 samt regioner som fasas ut ur mål 1 (i miljoner euro i 1999 års priser)

>Plats för tabell>

För mål 2 och 3 tillsammans:

Medlemsstaterna skall lämna uppgifter om de nationella utgifter som hör samman med den aktiva arbetsmarknadspolitiken och när så är berättigat (och styrkt av medlemsstaten) med andra åtgärder som är nödvändiga för att nå de resultat som dessa två mål syftar till. Systemet för mål 2 och 3 fungerar därmed på följande sätt:

- För mål 2 och 3 sker en enda kontroll baserad på samma uppgifter.

- Utgifterna skall avse hela medlemsstaten inklusive utgifter i regioner som omfattas av mål 1. Det gäller alltså uppgifter som hämtas direkt ur den nationella statistiken.

För att underlätta utveckling av en överskådlig måttstock för offentliga utgifter uppmuntrade kommissionen medlemsstaterna att utnyttja uppgifter om aktiv arbetsmarknadspolitik som sammanställs av OECD. Under ett drygt decennium har OECD sammanställt en årlig uppsättning uppgifter om utgifter för aktiv arbetsmarknadspolitik i medlemsstaterna. Uppgifterna är internationellt erkända, har visat sina meriter och medlemsstaterna själva lämnar uppgifterna enligt överenskomna definitioner. De flesta medlemsstater har valt att använda uppgifterna som utgångspunkt för diskussioner om tendenser i utgiftsnivå som bidrar till bedömningen av additionaliteten.

När utnyttjandet av en gemensam uppsättning uppgifter uppmuntrades var syftet inte att skapa ett stelt system för granskning av additionaliteten. Om medlemsstaterna på ett övertygande sätt kunde visa att uppgifterna inte till fullo speglar hela raden av arbetsmarknadsprogram (Sverige) eller de bakomliggande förändringarna av ekonomiska förhållanden (Finland) så ändrades additionalitetstabellerna för att ta hänsyn till dessa faktorer. Under programperioden kommer utnyttjandet av OECD :s uppgifter att fungera som en värdefull måttstock för att bedöma medlemsstaternas åtaganden att följa additionalitetsprincipen inom de program som bedrivs enligt strukturfondernas mål 2 och 3.

2.2. Genomförandet av programmen i medlemsstaterna

2.2.1. BELGIEN

Perioden 1994-1999

Den slutliga utvärderingen av förbrukningen för SPD mål 1 Hainaut, som avslutades i slutet av 1999, pekar på en utnyttjandegrad på drygt 98 %. De största stöden från strukturfonderna har gått till direkta stödåtgärder riktade till företagen (stöd till investeringar och forskning) samt indirekta stödåtgärder (sanering av industriområden). Åtgärderna för att utveckla forskningscentrer och kompetenscentrer och förse dessa med utrustning har fortsatt. Arbetet för att skapa nya arbetstillfällen har varit framgångsrikt eftersom den enda åtgärden för investeringsstöd redan har utmynnat i skapandet av 6 692 arbetstillfällen vilket kan jämföras med de 4 800 som planerats. Enligt tillgängliga utvärderingar uppskattas att man rimligen kan förvänta sig att 12 000 arbetstillfällen kan skapas.

Åtgärderna för att modernisera undervisning och utbildning har fortsatt. Dessa åtgärder föregås och åtföljs av utbildning av lärarna i såväl ny teknik som pedagogik. Undervisning i användande av ny informations- och kommunikationsteknik har inte bara betonats i skolorna utan också när det gällt arbetssökande och anställda i små och medelstora företag. Denna åtgärd medförde att nya strukturer skapades som CEMI (centrum för kunskaper om industriellt underhåll), Centrum för spjutspetsteknik och CEQUAL.

De åtgärder som planerats inom ramen för SPD mål 2 Meuse Vesdre följer sin utstakade kurs. I mitten av juni hade man redan skapat 906 nya arbetstillfällen och gav stöd till 63 forskningsprojekt. Arbetet pågår eller är avslutat för de flesta projekt som gällt infrastruktur (planering av tillfartsvägar, infrastrukturer för att ta emot turister, FoTU, turistprojekt, återställande av åkermark i träda). Beträffande SPD Aubange har byggandet av ett centrum för telematiktjänster i ett köp- och industricentrum inletts och de ekonomiska utvecklingsprojekten fortsätter.

Efter att de sista ändringsbesluten fattades för Flandern har alla tillgängliga medel utnyttjats. Betalningstakten pekar på att de två mål 2-programmen genomförs enligt planerna. För båda områdena (Limburg och Turnhout) inriktas programmen på att stimulera tjänstesektorn och i synnerhet tjänster som förväntas skapa ytterligare arbetstillfällen för kvinnor.

När det gäller mänskliga resurser har åtgärderna för korttidsutbildning för arbetstagare och arbetssökande och åtgärderna för utbildning inom området för ny teknik rönt stor framgång. De integrerade åtgärderna ESF/ERUF för förstärkning av forskningscentra har givit tillfredsställande resultat. Åtgärderna beträffande utveckling av den sociala ekonomin inleddes reellt sett inte förrän 2000 och förefaller ge tillfredsställande resultat som dock ligger väl under de förväntade målen.

Mål 3 : I Flandern har de disponibla medlen främst använts för åtgärder till förmån för långtidsarbetslösa, personer som tidigare suttit i fängelse, immigranter, funktionshindrade eller personer med låg utbildningsnivå.

I de franska språkområdena (Vallonien och Bryssel) har nya metoder för arbetslivsintroduktion burit frukt. De s.k. "Carrefour Formation" (utbildningsbyrå) spelar en viktig roll för att ge information och rådgivning och säkerställer att utbudet blir mer överblickbart och att information sprids till personer och aktörer på plats.

I Bryssel har den största delen av medlen i programmet för mål 3 utnyttjats för att utveckla stöd- och kompletteringsåtgärder samt centrer för främjande av socialt stöd på lokal nivå.

Mål 4 : I Flandern har ytterligare ansträngningar gjorts inom utbildningsområdet. Inom de sektorvisa fonderna gavs konsulter i uppdrag att genomföra marknadsföring och lägga fram potentiella utbildningsplaner riktade till företagen. Under 2000 har dessa planer konkretiserats och omvandlats till utbildningsprojekt.

Anslaget för den franskspråkiga delen hade utnyttjats nästan helt i slutet av 2000 trots vissa svårigheter inledningsvis. Valloniens centrum för sysselsättning som skapades genom ett initiativ inom mål 4, genomför undersökningar och enkäter inom sektorerna för omplacering/omställning, nya sektorer och tjänstesektorn. De olika åtgärderna till förmån för små och medelstora företag samt mycket små företag har fortsatt. Ett av dessa är projektet Plato som kombinerar ett program för ledarutbildning för små och medelstora företag med ett system där högre tjänstemän från stora företag fungerar som "faddrar" i syfte att vidareutbilda ledarna i de små och medelstora företagen genom att ge möjligheter till utbyte av erfarenheter och kunskaper.

Programperioden 2000-2006

SPD mål 1 Hainaut (med stöd under en övergångsperiod) godkändes av kommissionen den 15 maj 2000. Stödet från gemenskapens strukturfonder uppgår till 645 miljoner euro.

Följande sex prioriterade åtgärdsområden har valts:

* Främjande av tillväxten genom utveckling av den produktiva basen.

* Utveckling och tillvaratagande av möjligheterna i Hainaut vad avser forskning och teknisk innovation.

* Tillvaratagande av möjligheterna inom jordbruk, skogsbruk, vattenbruk och på landsbygden.

* Insatser för att göra området mer attraktivt genom att återställa och främja dess anseende.

* Förhindrande av arbetslöshet.

* Främjande av en kunnig arbetskraft och förbättring av återinträdet i arbetslivet.

En arbetsgrupp som har fått i uppdrag att granska överensstämmelsen mellan de prioriterade åtgärdsområdena i SPD och de projekt som aktörerna har lagt fram har inlett sitt arbete och kommer under de första månaderna 2001 att lägga fram resultatet av denna analys till Valloniens myndigheter som därefter väljer ut de projekt som skall motta stöd från strukturfonderna.

Projekten inom SPD mål 2 för området Meuse-Vesdre (stöd från ERUF och ESF som uppgår till sammanlagt 158 miljoner euro) och landsbygdsområdet Dinant-Philippeville (stöd från ERUF och ESF som uppgår till sammanlagt 58 miljoner euro) har presenterats för kommissionen och bedömdes i juli 2000 uppfylla kraven för att behandlas. Den andra hälften av år 2000 anslogs till förhandlingar om dessa två SPD.

Samma sak gäller för SPD mål 2 för regionen Bryssel (stöd från ERUF och ESF på 43 miljoner euro) som har anmälts till kommissionen och i maj 2000 bedömts uppfylla kraven för att behandlas.

Flandern har lagt fram förslag till fyra program enligt mål 2, Limburg, Antwerpen, Västflandern och Östflandern, där vart och ett av dem också innehåller en utfasningsetapp. Det sammanlagda anslaget för dessa program (ERUF och ESF) är 148,2 miljoner euro för de nya områden som omfattas av mål 2 och 38,2 miljoner euro för de områden som motar stöd under en övergångsperiod. Programmen inriktas på följande områden: utveckling av turismen, landsbygdsturism, åtgärder för att göra området mer attraktivt för företag och potentiella invånare, liksom åtgärder för att göra distrikt i industristäder mer attraktiva, återutnyttjande av gamla gruvor samt åtgärder för att öka den lokala arbetskraftens potential. Förhandlingarna om de fyra programmen håller på att slutföras och programmen förväntas kunna antas under april-maj 2001.

Kommissionen har antagit 5 program enligt mål 3 i Belgien till förmån för yrkesutbildning och sysselsättning för sammanlagt 737 miljoner euro och ett program med stöd under en övergångsperiod för Hainaut med en del från ESF som uppgår till 192 miljoner euro.

SPD det federala ministeriet för sysselsättning och arbete: 69,1 miljoner euro. Hälften av budgeten kommer att anslås till åtgärder för att hjälpa mindre gynnade gruppers återinträde på arbetsmarknaden. Andra åtgärder kommer att inriktas på att befästa arbetstillfällen och främja lika behandling av kvinnor och män i arbetslivet.

SPD Flandern : 376,2 miljoner euro. Den flamländska arbetsmarknaden brottas med svårigheter i form av brist på välutbildad arbetskraft, svag sysselsättningsgrad för äldre arbetstagare och hög arbetslöshet bland ungdomar, kvinnor och invandrare.

SPD Vallonien/Bryssel: 285,5 miljoner euro. Kamp mot arbetslösheten förblir en prioritet. Därutöver är många kvinnor och män drabbade av social och yrkesmässig utestängning.

SPD Brysselregionen: 23,7 miljoner euro. Samtidigt som det är landets främsta sysselsättningsområde har denna region den högsta arbetslösheten i Belgien varför de antagna åtgärderna syftar till att återinföra arbetssökande i samhället och i arbetslivet.

SPD för den tyskspråkiga regionen: 10,7 miljoner euro. Stödet inriktas på att minska långtidsarbetslösheten, främja missgynnade gruppers integration på arbetsmarknaden, främja utbildning och yrkesutbildning, utveckla anpassningsförmåga och företagaranda och främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

SPD Hainaut : 191,9 miljoner euro. Dessa medel kommer främst att utnyttjas inom ramen för två prioriterade områden som uteslutande stöds av ESF, nämligen förebyggande arbetsmarknadsåtgärder och förbättrat återinträde på arbetsmarknaden samt samhällsintegrering.

FFU utanför mål 1 : Enligt det antagna programmet förutses ett anslag på 35,3 miljoner euro som är avsett för åtgärder för beredning av fisk och förnyelse och modernisering av fiskeflottan.

2.2.2 DANMARK

Perioden 1994-1999

Programmen inom mål 2 för Lolland och Nordjylland 1997-1999 håller på att slutföras.

Båda programmen har givit goda resultat under perioden 1997-99 såväl när det gäller finansiellt som fysiskt genomförande. Skapandet av nya arbetstillfällen har exempelvis överskridit de mål som satts för programmet. Efterfrågan på dessa program var också stor och alla tillgängliga medel hade därför utnyttjats i slutet av 1999.

Inom, fiskesektorn fortsatte programmet som planerat under 2000. Kommissionen har gjort alla utbetalningar till detta program förutom den slutliga utbetalningen som görs först när programmet har avslutats.

Perioden 2000-2006

Den 9 november 2000 fattade kommissionen det slutliga beslutet för programmet för de danska regioner som omfattas av mål 2 under perioden 2000-2006. Programmet uppgår till sammanlagt 617 miljoner euro av vilka 189 miljoner euro är stöd från EU (och av dessa är 27 miljoner euro avsedda för de regioner som får stöd under en övergångsperiod).

Kommissionen konstaterade att programförslaget generellt sett höll hög kvalitet. Kommissionen föreslog dock vissa viktiga ändringar av SWOT-analysen (starka och svaga sidor, möjligheter och hot) och strategins tyngdpunkt. De danska myndigheterna samtyckte till dessa ändringar och ändrade därför programmet i enlighet härmed.

Programmet syftar till att skapa förutsättningar för självbärande tillväxt i de regioner i Danmark som står inför strukturproblem. Viktigast är att programmet på ett miljömässigt hållbart sätt kommer att skapa och trygga över 6 000 arbetstillfällen, minska inkomstklyftorna, öka innovationsförmågan i nya och befintliga små företag samt tillhandahålla utbildning för tusentals personer och därigenom höja utbildningsnivån (särskilt för kvinnor).

Inom programmet kombineras åtgärder enligt ERUF och ESF med 71 respektive 29 procent av gemenskapsresurserna.

Tre prioriterade områden har valts ut för att nå detta mål, nämligen : 1. utveckling av regionen - inriktning på förutsättningarna för tillväxt (infrastruktur, rådgivning, studier etc.), 2. företagsutveckling - främst utveckling av små och medelstora företag (investeringsstöd, rådgivning, utvecklingsplaner etc.) och 3. utveckling av kompetens/mänskliga resurser (närmare bestämt kompetensutveckling inom företag, utveckling av strategisk infrastruktur och optimering av utnyttjandet av ESF-resurser). Därutöver ställs finansiering till förfogande för tekniskt stöd (övervakning, utvärdering, informationskampanjer, seminarier etc.).

Den 6 mars 2001 ägde det första mötet i övervakningskommittén för programmen enligt mål 2 rum. Vid detta möte lades programkomplementet fram.

Mål 3 : Under år 2000 godkände kommissionen ett program som uppgår till 379 miljoner euro och är inriktat på att under de närmaste sju åren stödja utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning i Danmark.

I programmet anges fem prioriterade teman som speglar målen i landets nationella handlingsplan för sysselsättning 1999. Dessa är följande:

* Förstärkning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att förebygga långtidsarbetslöshet och förbättra strukturerna på arbetsmarknaden.

* Främjande av lika möjligheter för alla när det gäller tillträde till arbetsmarknaden.

* Utveckling av färdigheter och utbildning.

* Stimulans av företagaranda och innovation.

* Ytterligare 3 % av budgeten (12 miljoner euro) har avdelats till tekniskt stöd för att förvalta, genomföra och utvärdera programmets resultat.

Den totala budgeten för det danska programmet uppgår till 758 miljoner euro varav den offentliga sektorn kommer att bidra med 285 miljoner euro, EU med 379 miljoner euro och andra källor med 94 miljoner euro.

Ansvaret för löpande samordning, förvaltning och övervakning av SPD vilar hos den nationella arbetsmarknadsmyndigheten inom arbetsministeriet. Socialfondens regionala kommittéer i länen kommer också att spela en roll i genomförandet av åtgärder och projekt. Övervakningskommittén kommer att bestå av företrädare för relevanta ministerier, Europeiska kommissionen, landstingsförbundet, kommunförbundet, arbetsmarknadens parter och andra relevanta intressegrupper.

När det gäller fiskeprogrammet har 205 miljoner euro ställts till förfogande från FFU. De viktigaste åtgärdsområdena kommer att bli beredning, hamnanläggningar och flottan som behöver moderniseras för att det skall bli möjligt att förbättra arbetsförhållanden och fiskeredskapens selektivitet.

2.2.3. TYSKLAND

Perioden 1994-1999

I slutet av 1999 gjordes de sista åtagandena under den föregående programperioden 1994-1999. Genomförandet av de sista utvalda projekten fortsatte under hela år 2000 och planerades avslutas i slutet av 2001. På grundval av de utgifter som redovisats inom de olika programmen kunde kommissionen, med undantag för 2 program (Saarland mål 5b och Nordrhein-Westfalen mål 5b) anslå det totala tillgängliga beloppet från fonderna. När det gäller gemenskapsinitiativen utnyttjades medlen helt.

Situationen beträffande betalningarna för ERUF ser bäst ut för mål 1, där i genomsnitt 93 % av den tillgängliga ERUF-budgeten redan har utbetalats till Tyskland. För vissa mål 2-program (perioden 1997-1999) och vissa särskilda program inom gemenskapsinitiativen släpar kommissionens betalningstakt efter den planerade och måste ägnas ytterligare uppmärksamhet under 2001 som är det sista året för utbetalningar.

Perioden 2000-2006

Mål 1 : Förhandlingarna om ramarna för gemenskapsstöd (GSR) avslutades under 2000. Tio år efter Tysklands enande träder de nya delstaterna in i en kritisk fas i sin strukturanpassning eftersom processen för att hämta in försprånget praktiskt taget har avstannat. Genom att anslå ett betydande stödpaket till de nya delstaterna kommer Europeiska unionen att hjälpa till att utveckla och ta fram den potential som finns i dessa områden i syfte att övervinna de ekonomiska och sociala problem som de brottas med. På federal och delstatsnivå kommer man att genomföra följande 9 operativa program (varav ett är ett program under en övergångsperiod för Östberlin) inom ramen för GSR för de nya delstaterna och Östberlin.

- Ett regionalt flerfondsprogram för varje delstat där bidragen från ERUF, ESF och EUGFJ (utvecklingssektionen) samordnas.

- Tre sektorspecifika program för hela den stödberättigade regionen som mottar stöd från en fond: åtgärder för transportinfrastruktur som har övergripande regional betydelse (ERUF), federalt utvecklingsprogram för sysselsättning (ESF), omstruktureringsprogram för fiskerisektorn (FFU).

Det sammanlagda EU-bidraget uppgår till 20,7 miljarder euro. De viktigaste förändringarna jämfört med de föregående GSR är förskjutningen (i relativa termer) från produktiva investeringar till infrastruktur (som omfattar tämligen grundläggande infrastruktur liksom också FoU, utbildning och infrastruktur i städerna). De viktigaste prioriteringarna i GSR är infrastruktur (som mottar 27,7 % av stödet) och mänskliga resurser (27,1 %), följt av produktiva investeringar (19,3 %, jordbruk/fiske (17 %), miljö (7,2 %) och tekniskt stöd (1,8 %).

GSR bör leda till att nära 370 000 arbetstillfällen bevaras eller skapas liksom tillfälliga arbetstillfällen till ett antal av 265 000 heltidsekvivalenter. Cirka 1,35 miljoner människor kommer att erhålla utbildning inom ramen för system med ESF-stöd. Ett av de stora målen för åtgärderna för att utveckla mänskliga resurser är att minska antalet långtidsarbetslösa personer (för närvarande cirka 31 % av antalet arbetslösa).

Inom området för jordbruk och landsbygdsutveckling prioriteras investeringar i jordbruksföretag, skogsbruksåtgärder, omfördelning av jordlotter och renovering och utveckling av byar samt skydd och bevarande av landsbygdens kulturarv. I programmen läggs mindre vikt vid stöd till förtidspensionering och finansieringslösningar.

När det gäller fisket inriktas programmet särskilt på investeringar i fiskehamnar.

Inom ramen för den godkända GSR fortsatte förhandlingarna om de olika operativa programmen och slutfördes för samtliga program utom två före utgången av 2000. Förhandlingar om OP transportinfrastruktur och OP mänskliga resurser hade avslutats respektive nästan avslutats före årets slut. De godkändes i början av 2001.

De första övervakningskommittéerna för de nya programmen möttes redan under 2000 och diskuterade arbetsordning och förslag till programkomplement. I slutet av året framträdde behov av att göra de första ändringarna av GSR för att säkerställa fullständig överensstämmelse mellan finansieringsöversikten i GSR och finansieringsöversikterna i de nio underliggande programmen.

Mål 2 : Under programperioden 2000-2006 har Tyskland rätt till 3 096 miljoner euro för mål 2 och 530 miljoner euro för de regioner som får stöd under en övergångsperiod (stödberättigade till slutet av 2005).

Under första halvåret 2000 mottog kommissionen 11 förslag till mål 2-program. Åtta program överlämnades före den 30 april 2000 och godtogs av kommissionen för förhandlingar : utgifterna för dessa program är därför stödberättigande från den 1 januari 2000. Programförslagen för Baden-Württemberg, Hamburg och Berlin mottogs inte före den 30 april och/eller bedömdes inte som fullständiga och startdatum för stödberättigande utgifter för dessa program fastställs därför med hänsyn till datum när den sista uppgiften inkommit som krävs för att dokumentet skall vara fullständigt.

Kommissionen fattade i början av 2001 principbeslut om godkännande av 6 program och för dessa program kan åtaganden för budgetåret 2000 överföras till 2001. Förhandlingarna om de 5 övriga programmen (Hessen, Hamburg, Schleswig-Holstein, Västberlin, Bayern) fortsatte i början av 2001. För dessa 5 program måste budgetåret 2000 delas upp och fördelas över övriga budgetår.

Diskussionerna mellan kommissionen och de tyska myndigheterna om mål 2-programmen inriktades (utöver de teman som redan nämnts för mål 1 ovan) på följande frågor:

* Införande av flerfondsprioriteringar i de program där åtgärderna enligt såväl ESF som ERUF är integrerade i samma prioriterade åtgärdsområde och där ESF-åtgärden är skräddarsydd för mål 2-strategin (i motsats till de bredare övergripande åtgärderna i mål 3).

* Partnerskapsprincipen, samt de olika partnernas roll före och efter det att programmen godkänts.

* Införandet av nya finansiella instrument i programmen.

* Inriktning på små och medelstora företag inom de prioriterade åtgärdsområden som avser företagsutveckling.

* Strategier som skiljer sig åt mellan de områden som omfattas av mål 2 och de områden som får stöd under en övergångsperiod vilka omfattas av samma program.

* Strategier som skiljer sig åt mellan delstater som innefattar städer (Hamburg, Bremen), delstater med en stor andel stadsområden som omfattas av mål 2 respektive delstater med en stor andel landsbygdsområden som omfattas av mål 2. Särskild betoning har lagts vid stadsområden med problem.

De tyska myndigheterna har lagt fram ett enda samlat programdokument (SPD) för mål 3 som innefattar samtliga verksamheter som de federala myndigheterna och myndigheterna i de 11 delstater som berörs av detta mål bedriver. Förhandlingarna som inleddes redan i slutet av 1999 fortsatte fram till sommaren 2000 och inriktades på följande punkter:

* Intensifierade förebyggande åtgärder för att bekämpa långtidsarbetslöshet på den federala nivån liksom på delstatsnivån.

* Kompetensutveckling för äldre arbetstagare.

* Utbyggnad av tjänster.

* Minskning av risken för att elever avslutar sin skolutbildning i förtid.

* Förbättring av övervakningssystem och utvärderingssystem.

Eftersom den första punkten ovan är av stor vikt för den Europeiska sysselsättningsstrategin (intensifierade förebyggande åtgärder) dominerade den förhandlingarna. Förhandlingarna ledde till att kommissionen erkände de ansträngningar som gjorts inom ramen för den tyska arbetsmarknadspolitiken för att intensifierade de förebyggande åtgärderna samtidigt som de tyska federala myndigheterna och delstatsmyndigheterna åtog sig att öka andelen korttidsarbetslösa inom de åtgärder som stöds av ESF under programperioden.

Ett annat viktigt resultat av förhandlingarna var förbättringen av övervakningssystemen och utvärderingssystemen. Överenskommelse har nåtts om ett "gemensamt minimum" vad gäller resultatuppgifter som skall samlas in under övervakningsprocessen. Viktigast är överenskommelsen att samla in uppgifter om varje individuell mottagare, företag och tillhandahållare av utbildning (Stammblattverfahren). Arbete som hänför sig till övervakning och utvärdering kommer att samordnas av en pilotgrupp som består av företrädare från den federala regeringen, delstatsmyndigheterna och kommissionen och också kommer att innefatta företrädare för mål 1-myndigheterna.

Det samlade programdokumentet godkändes slutligen den 10 oktober 2000. Stödet från ESF uppgår till 4 756 miljoner euro, varav 95 % går till finansiering av de 5 områden som anges i förordningen om ESF. Därtill avsätts 1 % för småskaliga projekt för at främja anställbarhet och lokal social utveckling med ytterligare 4 % öronmärkt för åtgärder för tekniskt stöd. I SPD beskrivs också hur de övergripande ämnena - lokala sysselsättningsinitiativ, informationssamhället och integrering av jämställdhetsaspekten i alla åtgärder - har beaktats när strategin för mål 3 utarbetades och när prioriterade åtgärdsområden valdes ut.

Fiskeåtgärderna utanför mål 1 (111,1 miljoner euro) inriktas på beredning och saluföring av fisk samt förnyelse och modernisering av fiskeflottan.

2.2.4. GREKLAND

År 2000 präglades främst av de förhandlingar som ägde rum både för GSR 2000-2006 för Grekland och för de 24 operativa program som följer av denna ram. 11 operativa program avser specifika sektorer på nationell nivå och därtill kommer 13 regionala operativa program, eller ett program för varje region i landet.

Efter det att förhandlingarna om GSR hade avslutats kunde kommissionen i november 2000 godkänna GSR. I GSR anges en övergripande utvecklingsstrategi för utnyttjande av strukturfondernas stöd på 22,71 miljarder euro (samt 3,32 miljarder euro i stöd från Sammanhållningsfonden). Hela investeringsplanen som också beaktar nationella bidrag från medlemsstaten och från privata fonder, överstiger 50 miljarder euro.

Den utvecklingsstrategi som anges i GSR 2000-2006 för Grekland innehåller följande huvudprioriteringar :

* Höjning av människors kompetensnivå (cirka 10 % av de sammanlagda investeringarna i GSR)

* Fortsatta insatser för att komplettera den viktigaste infrastrukturen för kommunikationer (cirka 27 %)

* Förbättring av den produktiva sektorns konkurrenskraft (cirka18 %)

* Utveckling av landsbygdsområden och jordbruket (cirka 8,5 %)

* Förbättring av livskvaliteten för landets medborgare (cirka 4 %)

* Tillträde till och utnyttjande av informationssamhällets teknik (cirka 4 %)

* Åtgärder för att främja balanserad utveckling av landets regioner (26 %)

Såväl kommissionen som de grekiska myndigheterna är helt medvetna om att denna ambitiösa GSR innebär en stor utmaning för de genomförande organisationerna särskilt vad avser deras förvaltningsförmåga. Enligt förordningen om strukturfonderna måste Grekland införa nya förvaltningsstrukturer för att administrera GSR och de tillhörande operativa programmen. Om det grekiska GSR ska bli framgångsrikt måste dessa förvaltningsstrukturer vara effektiva och mer specifikt måste kvaliteten på projektutveckling och urvalsprocess vara hög.

Den 31 oktober 2000 antog det grekiska parlamentet en lag om organisationen av förvaltningen av GSR. Denna lag är ett viktigt steg framåt och skapar den nya rättsliga ram som krävs för effektiv och öppen förvaltning av GSR och dess operativa program.

Förhandlingarna beträffande de operativa programmen hade gjort goda framsteg i slutet av år 2000. De flesta operativa program godkändes under det första kvartalet 2001 och ett mindre antal i april 2001. Ungefär samtidigt bör de grekiska myndigheterna ha gjort betydande framsteg för att på basis av de förfaranden som anges i den nya lag som nämns ovan inrätta de nya förvaltningsmyndigheterna och förvaltningsstrukturerna och göra dem operativa. Det nya förvaltningsinformationssystem som omfattar samtliga projekt enligt GSR och Sammanhållningsfonden bör då också vara operativa. Därmed kommer genomförandet av GSR i Grekland inledas på en sund bas och under förutsättningar som blir den bästa garantin för att denna stora investerings- och utvecklingsinsats skall krönas med framgång.

ESF-åtgärderna är särskilt koncentrerade till två operativa program (« främjande av sysselsättning och fortbildning » samt « utbildning och inledande yrkesutbildning »). De främsta syftena med dessa åtgärder är att förhindra långtidsarbetslöshet genom aktiva, förebyggande och individualiserade insatser, att främja lika möjligheter för alla när det gäller tillträde till arbetsmarknaden, att främja och förbättra utbildning och yrkesutbildning, att främja företagaranda samt anpassningsförmåga och prestationer inom arbetskraften samt att förbättra kvinnors tillträde till arbetsmarknaden.

Inom området för jordbruk och landsbygdsutveckling träder utvecklingssektionen vid EUGFJ in med medfinansiering av de prioriterade områdena jordbruk och regional utveckling med sammanlagt 2 260,3 miljoner euro under hela perioden 2000-2006.

Utvecklingssektionen vid EUGFJ medfinansierar som enda fond genomförandet av åtgärden för jordbruket med ett belopp på 1 233,4 miljoner euro. Utvecklingssektionen medfinansierar tillsammans med de övriga fonderna också genomförandet av den prioriterade åtgärden regional utveckling med ett belopp på 1 026,9 miljoner euro. De viktigaste åtgärderna har följande syften:

* Förbättring av jordbrukets konkurrenskraft genom integrerade åtgärder på företagsnivå, åtgärder som avser bearbetning, standardisering och saluföring av jordbruks- och skogsbruksprodukter och åtgärder som gäller jordbruksprodukter.

* Hållbar och integrerad utveckling av landsbygdsområden och återupprättande av den sociala jämvikten, förbättring av stödmekanismerna för information och medvetandegörande av landsbygdsbefolkningen och integrerade utvecklingsplaner för landsbygdsområden.

* Bevarande av miljön och social sammanhållning genom utveckling och skydd av naturresurser och miljöresurser.

Inget utnyttjande skedde av de planerade utgifterna under år 2000.

När det gäller fiskeprogrammet (FFU :s stöd uppgår till 211.1 miljoner euro) liknar riktlinjerna de föregående förutom att större betoning läggs vid att förbättra kvaliteten på fiskeriprodukter och arbetsförhållanden liksom att bekämpa miljöföroreningar.

2.2.5. SPANIEN

Perioden 1994-1999

Mål 1 : Eftersom alla medel utnyttjats för perioden 1994-99, återstod när det gällde betalningar endast de återstående beloppen för att avsluta programmen. Kommissionen förfogar redan över en första utvärdering av ERUF :s åtgärder under denna period vilken sammanställts av en oberoende utvärderare på begäran av de spanska myndigheterna.

I rapporten lämnas en övergripande sammanfattning som är uttryckligen positiv och som visar de resultat som uppnåtts, överensstämmelsen mellan dessa resultat och de behov som inledningsvis fanns, effektiviteten i förhållande till de uppsatta målen, effektivitetsnivån när det gäller utnyttjandet av medlen och beaktandet av gemenskapens politik och principer.

Trots detta påpekas vissa svagheter som främst avser det komplicerade systemet, samordningen mellan institutionerna, åtgärdernas alltför traditionella inriktning, de alltför begränsade medel som anslagits till företagens immateriella investeringar och förvaltarnas bristande lyhördhet för principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. I förhandlingarna om den nuvarande GSR beaktas samtliga dessa punkter.

Mål 2 : Besluten om ny programplanering för programmen för 1997-99 undertecknades i maj (OP Balearerna, Rioja och Navarra), juni (OP Aragonien) och oktober (OP Baskien) medan de två återstående besluten undertecknats 2001 (OP Katalonien och Madrid).

ERUF :s betalningar i slutet av år 2000 till de sju berörda åtgärderna varierade mellan 50 % för Baskien och 84 % för Aragonien.

Efter det att de slutliga rapporterna slutförts för åtgärderna enligt ERUF inom programmen 1994-96 kunde samtliga betalningar slutföras i slutet av 2000 förutom för OP Madrid (slutlig utbetalning genomfördes 2001). Utnyttjandet av de tillgängliga gemenskapsmedlen var total i fyra fall (Aragonien, Katalonien, Navarra och Baskien) och nästan total i två fall (Balearerna och Rioja).

Perioden 2000-2006

Mål 1 : Den 19 oktober 2000 godkände kommissionen den spanska ramen för gemenskapsstöd (GSR) för perioden 2000-2006. GSR uppgår, i löpande priser och förutom resultatreserven, till 39 548 miljarder euro i gemenskapsstöd vilket motsvarar nästan 28 % av de medel inom strukturfonderna som anslagits till mål 1, för en sammanlagd investering på 84 754 miljarder euro. Finansieringen sker via unionens fyra strukturfonder (ERUF 61,2 %, ESF 22,4 %, EUGFJ 12,6 % och FFU 3,8 %), och är det största finansiella instrumentet för strukturstöd för perioden 2000-2006. De spanska regioner som omfattas av detta mål är desamma som under föregående period (Andalusien, Asturien, Kanarieöarna, Kantabrien, Kastilien och León, Kastilien-la Mancha, Extremadura, Galicien, Murcia, Valencia, Ceuta och Melilla ) . Det bör dock noteras att Kantabrien är stödberättigad enligt mål 1 under en övergångsperiod.

De åtgärder som prioriteras i programmet är följande : förbättring av konkurrenskraften och utveckling av den produktiva strukturen, innovation, FoU, informationssamhället, miljö, naturmiljön och vattenresurser, utveckling av mänskliga resurser, sysselsättning och lika möjligheter, lokal utveckling och utveckling av stadsmiljön, transport- och energinätet, jordbruk och landsbygdsutveckling, fiskestrukturer och vattenbruk.

Jämfört med den föregående GSR kan bland de viktigaste nyheterna noteras följande:

* En förstärkning av partnerskapsprincipen såväl inom programplaneringen som förvaltningen av fonderna. För de regionala OP tar sig detta uttryck i en konkretisering av begreppet delat ansvar mellan de centrala och regionala myndigheterna när uppgifterna tilldelas förvaltningsmyndigheten och innebär när det gäller partnerna från arbetsmarknad och näringsliv att de för första gången i genomförandet av program enligt strukturfonderna i Spanien deltar i möten med övervakningskommittén för såväl GSR som de olika OP.

* Integration av de olika fonderna (ERUF, ESF, EUGFJ) på regional nivå i de « integrerade operativa programmen » som förutom att leda till mer effektiv samordning, kommer att göra dessa program mer effektiva och flexibla på fältet.

* Som en följd av föregående punkt uppvisar den nuvarande GSR en betydande minskning av antalet stödformer (23 jämfört med 73 under den föregående perioden). Detta medför inte enbart att förvaltningsinstrumenten förenklas utan också bättre fokusering av medlen både på regional och sektoriell nivå.

* När det slutligen gäller den bredare sektoriella balansen har utvecklingsåtgärder som avser kunskapssamhället och miljön prioriterats på bekostnad främst av åtgärder som rör transportnätet och energinätet.

I förhandsbedömningen av GSR förutses en genomsnittlig årlig ytterligare tillväxt av BNP på 0,34 %, vilket i slutet av perioden bör leda till en BNP för de stödberättigade spanska regionerna som ligger 2,4 % högre än den som de skulle ha kunnat förvänta sig utan GSR. Samma prognosmodell ger ett resultat på 219 000 skapade eller bevarade arbetstillfällen i genomsnitt årligen under perioden 2000-2006 tack vare GSR.

Den spanska GSR genomförs genom 23 operativa program (OP). Tolv av dem är regionala program som vart och ett omfattar regioner inom mål 1 och de övriga 11 programmen täcker flera regioner. Den 29 december 2000 godkände kommissionen OP Andalusien, Extremadura, Murcia, Ceuta och Melilla. Av tekniska orsaker kunde inte de övriga program för vilka förhandlingarna avslutats godkännas samtidigt. Dessa program godkändes under det första kvartalet år 2001 förutom programmet för informationssamhället som de spanska myndigheterna hade sänt in vid ett senare datum än de övriga.

Mål 2 : De spanska myndigheterna har ånyo valt ett system med en GSR som uppdelas i 7 OP för de 7 regioner som omfattas av mål 2. Den 29 december 2000 godkände kommissionen i princip. Samtliga dessa program, med undantag för det som avser Madrid, erhöll den 29 december 2000 ett principgodkännande från kommissionen.

Gemenskapsstödet till de stödberättigade områdena uppgår till 2 649 miljoner euro. Detta anslag motsvarar 12,93 % av unionens sammanlagda stöd till de områden som är stödberättigade enligt mål 2, och är samma procentsats som den andel av den spanska befolkningen som är stödberättigad i förhållande till hela gemenskapens befolkning. Detta belopp har fördelats proportionellt på de sju OP i enlighet med den procentandel av befolkningen som omfattas i varje region jämfört med hela den spanska befolkningen.

Det planerade gemenskapsstödet till de regioner som erhåller stöd under en övergångsperiod uppgår till 99 miljoner euro.

De sju OP inriktas på fem prioriterade stödområden, förbättring av konkurrenskraft och sysselsättning samt utveckling av den produktiva strukturen, naturmiljön och vattenresurserna, kunskapssamhället (innovation, FoU, informationssamhället), utveckling av kommunikations- och energinät, utveckling av den lokala miljön samt miljön i stadsområden samt ett sjätte område som avser det tekniska stödet.

De insatser som ESF skall medfinansiera i sex stödåtgärder avser 5 % av den sammanlagda medfinansieringen från fonderna för fem OP och 7 % för Madrid. Dessa insatser motsvarar de centrala myndigheternas behörighet. Procentandelen för ESF överstiger 21 % i OP Katalonien. ESF :s åtgärder ligger inom tre olika områden : förstärkning av företagarandan, förstärkning av stabilitet och anpassningsförmåga på arbetsmarknaden samt stöd till lokala sysselsättningsskapande åtgärder.

Den 27 september 2000 fattade kommissionen ett beslut att godkänna GSR mål 3 för Spanien. GSR genomförs genom 12 operativa program varav 8 program godkändes den 9 november 2000. Sju av dessa program är regionala (ett för varje region) och kommer att genomföras av de behöriga regionala myndigheterna (Aragon, Balearerna, Katalonien, Madrid, Navarra, Baskien och Rioja). De fem övriga programmen är tematiska och omfattar flera regioner och syftar till att främja sysselsättningen, yrkesutbildning, företagarandan och livslångt lärande, social delaktighet och tekniskt stöd.

Europeiska socialfondens bidrag till finansieringen av mål 3 uppgår till 2 221,8 miljoner euro. De tyngsta OP finansiellt sett är två flerregionala program nämligen "Främjande av sysselsättningen " (36,2 %) och "Främjande av företagaranda och fortbildning" (20,4 %).

Åtgärder som prioriteras inom mål 3 avser följande områden : integration av arbetslösa på arbetsmarknaden, förstärkning av företagarandan, främjande av egenanställning och skapandet av små och medelstora företag, främjande av samtliga arbetstagares anpassningsförmåga och stabil sysselsättning för de grupper som är mest utsatta för otrygghet på arbetsmarknaden, förbättring av yrkesutbildningen, tillvaratagande av den mänskliga potentialen i forskning, vetenskap och teknik, med särskild betoning på förbättring av överföring av resultaten till industrin, att få in fler kvinnor på arbetsmarknaden, integration av mindre gynnade grupper på arbetsmarknaden samt främjande av den lokala ekonomin.

Åtgärder som avser fisket utanför de regioner som omfattas av mål 1 erhåller stöd från FFU som uppgår till 207,5 miljoner euro. De investeringar som planeras avser främst beredning och saluföring av fiskeriprodukter samt omstrukturering och förnyelse av fiskeflottan.

2.2.6. FRANKRIKE

Perioden 1994-1999

Mål 2 : Kommissionen har avslutat 12 av 19 SPD för programperioden 1994-1996. När det gäller SPD för perioden 1997-1999 kommer en begäran om slutlig betalning att lämnas in den 30 juni 2001.

Perioden 2000-2006

När det gäller mål 1 och stödet under en övergångsperiod för mål 1, godkände kommissionen 6 SPD mellan oktober och december 2000. De regioner som berörs är de 4 utomeuropeiska departementen (Martinique, Guadeloupe, Guyana, Réunion), som alla är stödberättigade enligt mål 1, liksom två regioner i själva Frankrike som är berättigade till stöd under en övergångsperiod, nämligen Korsika och en del av Nord-Pas-de-Calais (Douai, Avesnes och Valenciennes). Strukturfondernas sammanlagda stöd till dessa 6 program uppgår till cirka 4 miljarder euro.

Genom samtliga dessa SPD är målet att skapa 55 000 nya arbetstillfällen. Direkt stöd ges till cirka 10 000 små och medelstora företag och cirka 560 000 individuella utbildningsåtgärder genomförs.

Inom jordbruksområdet avser åtgärderna främst modernisering och diversifiering av jordbruket. I de utomeuropeiska områdena har betoningen lagts vid att stärka de jordbrukssektorer för vilka det finns en gemensam organisation av marknaden (bananer och sektorn för sockerrör-socker-rom).

Inom fiskesektorn inriktas prioriteringarna inom de utomeuropeiska departementen på förbättring av hamnarna, bättre saluföring av produkter liksom utveckling av vattenbruket. På Korsika avser prioriteringarna bevarande av sysselsättningen, rationalisering av fiskeansträngningen liksom ökad kapacitet inom vattenbruket.

Den 28 december 2000 fattade kommissionen också ett principbeslut om ett datainformationsprogram som omfattar flera regioner och flera mål (mål 1 och 2) (« Présage »). Enligt detta program skall gemenskapsmedel på totalt 19,3 miljoner euro anslås och nära 34,7 miljoner euro mobiliseras i investeringar. Programmet kommer att göra det möjligt att förvalta, övervaka och utvärdera nära 10 miljarder euro i gemenskapsstöd tack vare en unik programvara som används i de 26 franska regionerna. Det nationella dataprogrammet kommer att förse förvaltningsmyndigheterna med ett effektivt verktyg som kommer att bidra till att avhjälpa de svårigheter som tidigare uppstått och stärka partnerskapet genom öppenhet och insyn i förvaltning, övervakning, utvärdering och kontroll.

Mål 2 : Projekten i SPD inlämnades i slutet av april och mötena med partnerskapet avslutades i slutet av september, varefter kommissionen fattade ett principbeslut den 28 december 2000. Dessa SPD avser 21 regioner i Frankrike (Korsika är inte stödberättigat enligt mål 2 eftersom det i sin helhet omfattas av mål 1 under en övergångsperiod).

Befolkningen i de stödberättigade områdena uppgår till 19 miljoner vilket motsvarar 31,3 % av landets befolkning jämfört med 41,3 % under den föregående perioden 1994-99.

De franska myndigheterna lade fram ett förslag till kommissionen om att inkludera 15 % av anslagen från garantisektionen vid EUGFJ i SPD för mål 2.

Strukturfondernas sammanlagda stöd (ERUF+ESF) samt från garantisektionen vid EUGFJ för dessa 21 regionala program och för databehandlingsprogrammet Présage uppgår för perioden 2000-06 till cirka 7 miljarder euro.

Dessa SPD kommer sammantagna att möjliggöra skapande eller bevarande av flera hundra tusen direkta arbetstillfällen, direkt stöd till flera tiotusentals små och medelstora företag samt finansiering av flera hundra tusen enskilda utbildningsåtgärder.

Bland kommissionens prioriterade områden som valts ut för att ingå i SPD finns anledning att understryka den särskilda insatsen för att sprida ny informations- och kommunikationsteknik, åtgärder för miljöskydd och för främjande av lika möjligheter mellan kvinnor och män samt den politiska viljan att stödja skapande och bevarande av arbetstillfällen och generellt tillvaratagande av mänskliga resurser med nära anknytning till den europeiska sysselsättningstrategin i ett verkligt integrerat tillvägagångssätt.

När det gäller mänskliga resurser är åtgärderna enligt ESF inte samlade i ett enda prioriterat område utan har istället spridits ut över de olika prioriterade åtgärderna i SPD vilket möjliggör bättre integration i och större komplementaritet med de övriga fonderna. De prioriteringar som Frankrike har valt avser åtgärder till förmån för de mycket små företagen och åtgärder i städerna. Överensstämmelse med de åtgärder som finansieras enligt mål 3 och förenlighet med den nationella handlingsplanen för sysselsättning har dock kontrollerats och efterlevts. Därutöver är de tre övergripande prioriteringarna jämlikhet mellan kvinnor och män, utbildningsåtgärder samt lokala initiativ väl integrerade.

Beträffande genomförandet bör noteras att partnerskapet har utvidgats till att omfatta samtliga myndigheter, samt näringslivets organisationer och arbetsmarknadens parter. Förstärkningen av detta partnerskap tar sig också uttryck i att ordförandeskapet i övervakningskommittéerna och programkommittéerna delas mellan regionens prefekt och ordföranden i det regionala rådet.

Mål 3 : År 2000 präglades av förhandlingar om och antagande av SPD.

Under perioden 2000-2006 har Frankrike beviljats medfinansiering för mål 3 som uppgår till 4 713,56 miljoner euro.

I SPD mål 3 prioriteras ett förebyggande tillvägagångssätt. Det inriktas på följande sex prioriterade områden:

* Prioriterat område 1 : "Aktiv arbetsmarknadspolitik " utgör 20,5 % av det totala anslaget och syftar till att ge ungdomar liksom vuxna arbetslösa en ny start, att bekämpa arbetslösheten genom att förbättra inriktning och utformning av utbildningsprojekt för arbetssökande, samt att utveckla utbildningsvägar som ger dem som deltar i "Ny start" en högre kompetens.

* Prioriterat område 2 : "Lika möjligheter, social integration" avser de människor som hårdast drabbas av arbetslösheten, och som brottas med en mängd svårigheter som gör att de inte får arbete. Denna åtgärd utgör 26 % av det totala anslaget.

* Prioriterat område 3 : "Livslångt lärande" utgör 23 % av det totala anslaget och syftar till att göra det lättare för ungdomar att lyckas med varvad utbildning, att yrkeserfarenhet och personlig erfarenhet skall kunna tillgodoräknas i större omfattning, samt främja en syn på utbildning som automatiskt tar hänsyn till yrkeserfarenhet.

* Prioriterat område 4 : "Främjande av arbetstagares anpassningsförmåga, samt av företagaranda, forskning, innovation och teknik" utgör 22,5 % av det totala anslaget och syftar till att modernisera arbetsorganisationen och utveckla behörighet och företagaranda inom alla verksamhetssektorer och främja innovation, forskning och teknik, kreativitet och internationella insatser genom att utveckla investering i kompetens.

* Prioriterat område 5 : "Förbättra kvinnors tillträde till och integration på arbetsmarknaden", innefattar särskilda åtgärder avsedda att avhjälpa bristande jämlikhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och kompletterar det integrerade övergripande tillvägagångssätt som används i de fyra första åtgärdsområdena. Åtgärdsområde 5 utgör tillsammans med åtgärd 6 (lokala insatser för lika möjligheter) 5 % av hela anslaget.

Utveckling och utnyttjande av informations- och kommunikationsteknik, intar en viktig plats och förstärker och kompletterar de åtgärder som planeras i den nationella handlingsplanen för sysselsättning.

Integration av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett annat viktigt inslag i programmet. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt att se till att denna fråga genomsyrar alla insatser. Därför har kvantifierade mål när det gäller andelen kvinnor fastställts i de olika åtgärderna inom de fyra första områdena.

Att stödja lokala sysselsättningsinitiativ ligger i linje med de insatser som gjorts för att utveckla ett tillvägagångssätt som i högre grad är regionalt baserat och tar hänsyn till de särskilda kunskaper beträffande arbetsmarknad och utbildning som finns hos de lokala myndigheterna.

För första gången har lokala styrgrupper inrättats. Dessa grupper leds av regionens prefekt eller dennes företrädare och ordföranden i det regionala rådet eller dennes företrädare. Gruppens sammansättning är identisk med den nationella övervakningskommitténs. I de regionala styrgrupperna ingår företrädare för de statliga och regionala decentraliserade myndigheter, för andra regionala myndigheter, för arbetsmarknadens parter, de ekonomiska aktörerna samt för ideella organisationer.

Åtgärder för fisket utanför mål 1 (233,7 miljoner euro) är inriktade på långsiktig förvaltning av fiskeresurserna, modernisering av företagen för att göra det möjligt för dem att höja produkternas mervärde samt att få en bättre socioekonomisk miljö i de områden som är beroende av fisket.

2.2.7. IRLAND

Perioden 1994-1999

I slutet av 1999 gjordes de sista justeringarna av programmen för perioden 1994-1999. Genomförandet av de återstående projekten fortsatte under hela år 2000 och planeras avslutas under 2001. I ett antal fall beviljade kommissionen korta förlängningar av perioden för slutförande av betalningarna. Kommissionen mottog under 2000 de årliga rapporterna för 1999 för de flesta program.

Perioden 2000-2006

Under perioden 2000-2006 förblir regionerna Border, Midlands och Western, med 26,6 % av landets befolkning, stödberättigade enligt mål 1. Resten av landet, regionerna South och East som tidigare omfattades av mål 1, kommer att få ett gradvis minskande övergångsstöd under programperioden.

Den nationella utvecklingsplanen som omfattar hela Irland överlämnades till kommissionen i november 1999. Planen innehåller inte endast medfinansierade utgifter utan också de mycket stora icke medfinansierade utgifterna som de irländska myndigheterna har. Av de sammanlagda utgifterna i storleksordningen 57 miljarder euro står medfinansieringen för 7 miljarder euro, inklusive ett bidrag från strukturfonderna på 3,2 miljarder euro.

Detta integrerade tillvägagångssätt innebär att programplaneringssystemet nu kommer att användas inom andra områden för offentliga utgifter. Många av de icke medfinansierade områdena kommer att stödja och hänga nära samman med strukturfonderna. Vissa av dem kommer att genomföras i områden som är stödberättigade enligt förordningen men som inte kan medfinansieras på grund av det minskade EU-stödet.

De viktigaste inslagen i ramarna för gemenskapsstöd

I slutet av januari 2000 överlämnade kommissionen förhandlingsmandatet för ramen för gemenskapsstöd (GSR) till de irländska myndigheterna. I mandatet betonades de nyckelfrågor som kommissionen önskade belysa under förhandlingarna och särskilt behovet att undvika en överhettning av den irländska ekonomin med hänsyn till det mycket ambitiösa utgiftsprogrammet i den nationella utvecklingsplanen, samt den emotsedda betoningen av "balanserad regional utveckling" som kommer till uttryck genom de regionala programmen och den föreslagna nationella strategin för regional utvecklingsplanering, behovet att genom investeringar ta itu med flaskhalsar i hela ekonomin, särskilt när det gäller infrastruktur och arbetsmarknaden, men också genom övergripande åtgärder för att förbättra dessa sektorers resultat samt slutligen den prioritering som kommissionen gjort av miljöfrågor och i synnerhet skyddet av platser som ingår i Natura-2000.

De formella förhandlingarna om innehållet i GSR ägde rum i februari och mars 2000 och ledde till att flera förändringar gjordes av de ursprungliga irländska förslagen. När det gäller organisationen överfördes stödet till jordbruk och landsbygdsutveckling från den nationella till den regionala nivån. Med hänsyn till att icke medfinansierade utgifter förekommer i programmen, ägnades särskild uppmärksamhet åt att betona de medfinansierade utgifterna vilket gjordes genom att separata finansieringsöversikter infördes över medfinansierade och sammanlagda utgifter. När det gäller sakinnehållet i förslagen var medfinansieringen störst inom området för forskning och utveckling i ett antal viktiga åtgärder. Insatserna för forskning och utveckling på regional nivå förstärktes också.

Sex av totalt sju program antogs under 2000.

Det första mötet i övervakningskommittén för den nationella utvecklingsplanen/ramen för gemenskapsstöd ägde rum i oktober 2000. Kommittén gjorde en kortfattad genomgång av utvecklingen och enades om att förbereda en gemensam utformning av rapporter till framtida möten i övervakningskommittéerna. Övervakningskommittén för den nationella utvecklingsplanen/ramen för gemenskapsstöd samtyckte också till att inrätta fyra övergripande samordningskommittéer som kommer att täcka miljö, jämställdhet och social delaktighet, landsbygdsutveckling och sysselsättning samt mänskliga resurser.

Politiska prioriteringar vad avser åtgärder beträffande mänskliga resurser: Den förändring som skett inom den irländska arbetsmarknaden under de senaste sex åren krävde en beslutsam politisk förändring som ledde till vissa betydande ändringar av tyngdpunkten inom åtgärder medfinansierade av ESF. Medan ett mer förebyggande tillvägagångssätt för att motverka arbetslöshet har präglat de nationella handlingsplanerna för sysselsättning fram tills nu, kommer hädanefter den politiska betoningen istället att ligga på mobilisering av arbetskraften. Denna metod kopplas till mer intensiva ansträngningar för att förbättra anställbarheten genom utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande. Särskild vikt kommer också att läggas vid en mer generell insats för att öka omfattningen och kvaliteten på utbildning på arbetsplatsen, liksom starkt stöd för genomförande av en operativ ram för livslångt lärande. Därtill framträder behovet att förbättra närvaron på arbetsmarknaden, särskilt när det gäller kvinnor. ESF medfinansierar tillsammans med ERUF betydande investeringar i barnomsorg (115 miljoner euro genom de regionala operativa programmen) eftersom brist på barnomsorg ses som ett särskilt hinder för kvinnors deltagande i arbetslivet och i utbildningsinsatser.

Anslagen till de fyra pelarna i den Europeiska sysselsättningsstrategin fördelar sig på följande sätt : drygt 50 % av ESF kommer att anslås för att stödja anställbarhet, drygt 17 % kommer att anslås till att främja såväl företagsanda som anpassningsförmåga. Cirka 12 % av ESF kommer att utnyttjas för att stärka jämställdheten mellan kvinnor och män samt tillgången till barnomsorg i Irland. I Irlands GSR för perioden 2000-2006 bidrar ESF med stöd som uppgår till drygt 1 miljard euro, vilket är cirka 34 % av de sammanlagda tillgängliga medlen från strukturfonderna (en högre andel än i andra regioner som omfattas av mål 1). ESF bidrar med ytterligare 32 miljoner euro inom gemenskapsinitiativet Equal.

Åtgärderna för jordbruk och landsbygdsutveckling ligger i det prioriterade området "balanserad regional utveckling". Åtgärderna genomförs i två regionala operativa program (Border, Midlands and Western Regions samt Southern and Eastern Regions) för åtgärder inom "lokal företagsutveckling" (skogsbruk) samt "jordbruk och landsbygdsutveckling" och i ett operativt program "Peace". EUGFJ :s medverkan (utvecklingssektionen) i den irländska GSR (2000-2006) uppgår till 182,0 miljoner euro.

De medfinansierade åtgärderna utgör en del av ett större paket åtgärder som skall finansieras inom de relevanta programmen med nationella medel. Finansieringen från utvecklingssektionen vid EUGFJ för år 2000 hade utnyttjats helt och hållet.

Under år 2000 inlämnade Irland och Förenade kungariket en gemensam plan för ett program med namnet "Peace".

I fiskesektorn medverkar FFU i de två regionala programmen och i det övergripande programmet «den produktiva sektorn». Det sammanlagda stödet från FFU uppgår till 67,6 miljoner euro. De prioriterade åtgärderna avser främst utveckling av vattenbruk, modernisering av hamnar samt förbättring av fiskeflottans kvalitet och säkerhet..

2.2.8. ITALIEN

Perioden 1994-1999 och föregående perioder

Italien uppvisar utan jämförelse de största förseningarna när det gäller avslutandet av de åtgärder som medfinansierats av strukturfonderna (särskilt ERUF) för perioder före 1989 samt 1989-1993.

I början av år 2000 återstod ännu 88 olika stödformer att avsluta, och vid årets slut hade 35 av dem avslutats. Återstående stödformer planeras avslutas under år 2001.

När det gäller programperioden 1994-1999 tyder de senaste finansiella uppgifter som de italienska myndigheterna överlämnat till kommissionen på att förseningen av genomförandet av strukturfonderna i Italien till stor del hämtats in förutom när det gäller gemenskapsinitiativen. Före slutdatum 31.12.1999 hade de myndigheter som förvaltar programmen utnyttjat samtliga medel som stod till förfogande. Man bör dock vaka över att de projekt som fortfarande pågår slutförs och att utgifterna görs inom den fastställda tidsfristen (31.12.2001), vilket kräver att utgiftstakten ökar.

Perioden 2000-2006

Den 1 augusti 2000 godkände kommissionen ramen för gemenskapsstöd (GSR) för mål 1 för programperioden 2000-2006. För de regioner i Italien som omfattas av mål 1 har 23 758 miljoner euro anslagits. Därtill kommer 201 miljoner euro i stöd under en övergångsperiod vilket ger en summa på 23 959 miljoner euro.

GSR har delats in i följande sex prioriterade utvecklingsområden: 1. naturresurser, 2. kulturresurser, 3. mänskliga resurser, 4. lokal utveckling, 5. städer, 6. nätverk och kontaktpunkter för tjänster. GSR innehåller en rad särskilda mål som skall uppnås genom genomförandet av 14 operativa program enligt följande : 7 regionala program (Kampania, Apulien, Basilicata, Kalabrien, Sicilien, Sardinien och Molise, där det sistnämnda erhåller stöd under en övergångsperiod) och 7 multiregionala program. 12 operativa program (de sju regionala programmen och fem multiregionala program med följande tema : «lokal utveckling», « forskning, teknisk utveckling och högre utbildning», «säkerhet på gator och torg ger ett bättre Syditalien», «skola» samt « fiske ») godkändes av kommissionen under år 2000.

Detta ansenliga resultat uppnåddes efter en lång och givande förhandling. Åtgärdsstrategin bygger på en grundläggande omfördelning från en politik som syftar till att förbättra den allmänna situationen till ett system för direktstöd till företagen. Denna omfördelning innefattar följande:

a) Gradvis minskning av den del av resurserna som anslås till generella stöd samt nya mer konkurrensinriktade krav för få dessa stöd.

b) Integrerade åtgärder för ekonomin i homogena områden.

c) Utnyttjande av målinriktade stöd som inte är sprids « i alla riktningar».

Genomförandet av de godkända operativa programmen inleddes under de sista månaderna år 2000 med de första mötena i övervakningskommittéerna och presentation av programkomplementen.

För de regioner som omfattas av mål 1 i Italien innebar år 2000 en avgörande vändning när det gäller strategin för åtgärder medfinansierade av ESF i dessa regioner. För första gången kunde man i programplaneringen beakta och på praktisk nivå överföra de fyra pelarna i den europeiska sysselsättningsstrategin. Programplaneringen för den nya perioden har i själva verket överfört rådets rekommendationer till Italien vad avser sysselsättningspolitiken till GSR och OP.

Bland de nya inslag som togs upp under de förhandlingar som hölls under den första delen av år 2000 och som framträdde i den programplanering som kommissionen har godkänt, bör i första hand nämnas den betoning som lagts vid en förebyggande metod vilket är svårt att genomföra i regioner som är hårt drabbade av mycket hög arbetslöshet i allmänhet och av långtidsarbetslöshet i synnerhet. Den särskilda uppmärksamhet som ägnas främjandet av jämställdhet och framväxten av oregelbundet arbete har också en nära koppling till de egenskaper som karakteriserar arbetsmarknaden i södra Italien. Bland andra nya inslag kan också nämnas stödet till en reform av de offentliga arbetsförmedlingarna och införandet av ett system för godkännande av utbildningscentra. I de program som godkänts under år 2000 finns ett stöd från ESF som för hela perioden uppgår till sammanlagt 4 092 miljoner euro. Det rör sig om sju regionala program för totalt 2 931 miljoner euro och fem program som förvaltas på central nivå och som uppgår till sammanlagt 1 161 miljoner euro.

Inom området för jordbruk och landsbygdsutveckling bidrar utvecklingssektionen vid EUGFJ, med ett stöd på 2 983 miljoner euro, tillsammans med övriga fonder till att medfinansiera de prioriterade områdena "naturresurser", "kulturresurser" och "lokala utvecklingssystem". De viktigaste åtgärderna syftar till att modernisera och förbättra jordbruksföretagens och jordbruks- och livsmedelsindustrins konkurrenskraft samtidigt som miljöhänsyn beaktas. Diversifieringsåtgärder planeras också genomföras för att se till att företagen har kompletterande eller alternativa inkomster. Andra åtgärder riktar sig till landsbygdens invånare för att tillvarata inte enbart jordbruksresurserna utan också miljöresurser och historiska/kulturella resurser. Åtgärderna bör ge upphov till nya sysselsättningsmöjligheter exempelvis inom turistsektorn eller i skogsbrukssektorn och därmed ge en förbättring av den berörda befolkningens inkomster. Beloppen i finansöversikterna för år 2000 har utnyttjats i 6 av de 7 regionerna, och för Kalabrien har de flyttats över till det första kvartalet 2001.

I fiskesektorn har det operativa programmet ett anslag från FFU som uppgår till 122 miljoner euro och avser åtgärder som rör flottan. Strategiska prioriteringar innefattar anpassning av fiskeansträngningen till de befintliga fiskeresurserna, förnyelse och modernisering av flottan samt tekniskt stöd. Övriga fiskerirelaterade åtgärder för regioner som omfattas av mål 1 ingår i de separata programmen för var och en av de berörda regionerna.

Kommissionen mottog först den 21 juni 2000 ett förslag från de italienska myndigheterna till en förteckning över de områden som skall omfattas av mål 2 som bedömdes kunna tas upp till behandling (det föregående förslaget som överlämnades den 1 oktober 1999 kunde inte behandlas eftersom den inte uppfyllde förordningens krav på att omfatta minst 50 % av den stödberättigade befolkningen enligt gemenskapens kriterier för stödberättigande). Kommissionen införde därefter ett påskyndat förfarande för att handlägga detta nya förslag. Därmed kunde den redan tre veckor efter mottagandet godkänna förteckningen över områden som skall omfattas av mål 2

Jämfört med den föregående programperioden minskade den befolkning som är stödberättigad enligt mål 2 från 11 150 miljoner till 7 402 miljoner (i enlighet med tillämpningen av garantibestämmelsen som anger att minskningen, uttryckt i stödberättigad folkmängd, för mål 2 jämfört med tidigare skall begränsas till en tredjedel). De fjorton regionerna i centrala-norra Italien är delvis stödberättigade enligt mål 2.

Strukturfondernas anslag till Italien för mål 2 uppgår till 2 228 miljoner euro. 377 miljoner euro i stöd under en övergångsperiod tillkommer och det sammanlagda beloppet uppgår därför till 2 605 miljoner euro.

Trots förseningen med godkännandet av de områden som skall omfattas av mål 2 har regionerna fortsatt med förberedelserna av nya projekt i SPD för att inte försena genomförandet längre fram. Det officiella inlämnandet av förslagen till SPD skedde inom de tidsfrister som anges i förordningen.

Mål 3 : ESF:s insatser i Italien baseras på den europeiska sysselsättningsstrategin. Rådets rekommendationer till medlemsstaterna gav en plan för hur problemen kan lösas och satte upp ett tydligt mål. Tanken är att ESF skall fungera som ett finansiellt instrument för den europeiska sysselsättningsstrategin. I operativa termer är syftet att genomföra strategin på regional nivå. En av svagheterna i den italienska nationella handlingsplanen ligger i genomförandet. Detta beror delvis på uppdelningen av behörighet mellan de olika myndigheterna, eftersom regionerna ansvarar för sysselsättningspolitiken medan arbetsmarknadsministeriet utarbetar den nationella handlingsplanen på central nivå. Det finansiella stöd som ESF bidrar med är därför ett nyttigt instrument för att motivera de italienska regionerna att genomföra den europeiska sysselsättningsstrategin på lokal nivå.

ESF:s åtgärder i Italien under perioden 2000-2006 skiljer sig mycket jämfört med verksamheterna under perioden 1994-1999. För det första antalet program: för de områden som omfattas av mål 3, när mål 2, 3, 4 och 5 beaktas tillsammans, fanns under perioden 1994-1999 54 program. Idag kommer mål 3-regionerna att täckas av 15 program, varav 14 regionala program och ett nationellt program. För det andra den regionala viktningen: under 1994-1999 mottog regionerna 83 % av de totala ESF-medlen. Under 2000-2006 kommer regionerna att förvalta 95 % av medlen. Den nationella rollen kommer att bli att samordna och bygga upp systemen, medan de nationella uppgifterna under 1994-1999 i mångt och mycket överlappade de regionala insatserna. För det tredje programmens storlek: i 1999 års priser tilldelades de norra regionerna 2 243 miljoner euro medan beloppet för perioden 2000-2006 har stigit till 3 887 miljoner euro. För det fjärde programmens syften: medan den största delen av programmen under den föregående programperioden handlade om utbildning, har ESF idag förändrats till att bli ett instrument som främjar deltagande på arbetsmarknaden vilket sker genom en rad olika mekanismer: utbildning, rådgivning, skapande av företag, sysselsättningsstöd, stöd till offentliga arbetsförmedlingar, forskning och utveckling, universitetskurser etc.

I de regioner som omfattas av mål 3 kommer insatser som medfinansieras av ESF att genomföras genom en GSR och 15 operativa program, dvs. ett nationellt och 14 regionala program, ett för varje region.

De huvudsakliga problem som ESF inriktar sig på hänger samman med de tre faser som sysselsättningen genomgått under nittiotalet. I början av nittiotalet rådde en allvarlig recession, i mitten var situationen stagnerande och under nittiotalets sista år fanns tecken på återhämtning. Dessa fenomen hänger endast delvis samman med den ekonomiska situationen som helhet. Sysselsättningen har påverkats av förändringar inom den produktiva sektorn (tillväxt inom tjänstesektorn, omställning inom stora företag etc.) och av förändringar i arbetskraftstillgång (demografiska effekter etc.) Aktiv arbetsmarknadspolitik har spelat en viktig roll för att mildra nettoförlusten av arbetskraft och under de senaste åren för att stimulera en återhämtning av sysselsättningen.

Följande två mål anges i GSR :

a) Att se till att den ekonomiska tillväxten ger öka sysselsättning, särskilt i regioner där arbetslösheten är högre.

(b) Att förbättra missgynnade gruppers integration i yrkeslivet.

Detta kommer att bidra till att förbättra social sammanhållning bland regionerna och sammanhållning bland olika samhällsgrupper.

För fiskeåtgärder utanför mål 1 anslår FFU ett belopp på 99,6 miljoner euro till Italien. Den viktigaste prioriteten är förnyelse och minskning av fiskeflottan.

2.2.9. LUXEMBURG

Perioden 1994-1999

Mål 2 : Den studie som genomförts av nedlagda industriområden ledde till att beslut kunde fattas om att i första hand sanera 4 platser för vilka förberedande arbeten har genomförts. Saneringsarbetet pågår i industriområdet i Belval.

Åtgärder för att stimulera tillväxten genom utveckling av mänskliga resurser har varit föremål för stort intresse, och det tillgängliga finansiella anslaget har förbrukats i sin helhet. Att döma av den nuvarande utgiftstakten finns det dock anledning att frukta att vissa åtgärder inte kommer att kunna utnyttja hela det disponibla beloppet. Detta är exempelvis fallet med åtgärden för information och tekniskt stöd eller för åtgärden för stimulans av produktiva investeringar.

Mål 3 och 4 : Samtliga åtgärder från perioden 1994-1999 avslutades i slutet av 1999 och de cirka 23 miljoner euro som lämnats i stöd från ESF har förbrukats. I slutet av programperioden 1994-1999 var den luxemburgska arbetsmarknaden i gott skick. Man kan dels konstatera en ökning av den inre sysselsättningen med ett uppsving av den industriella verksamheten och dels en minskning av arbetslösheten. Arbetslösheten uppgick 1999 till 2,3 %, med en arbetslöshet för ungdomar på endast 2,3 % och för kvinnor på 3,3 %.

Perioden 2000-2006

Den 25 februari 2000 fattade kommissionen beslut om att godkänna förteckningen över stödberättigade områden enligt mål 2 i Luxemburg för perioden 2000-2006. Förslaget till SPD som omfattar de åtgärder som skall genomföras i de tre områden som valts liksom i de områden som mottar ett stöd under en övergångsperiod, överlämnades till kommissionen den 13 december 2000 och bedömdes uppfylla kraven för att kunna behandlas.

Kommissionen har antagit ett program för utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning med ett EU-stöd på 39 miljoner euro för Luxemburg, finansierat av ESF enligt mål 3. Trots den snabbt ökande sysselsättningen återstår flera problem på den luxemburgska arbetsmarknaden, bland annat den svaga sysselsättningsgraden bland äldre arbetstagare och det faktum att ett stort antal personer i arbetsför ålder är beroende av invaliditetspension och program som ger minimiinkomst.

I programmet för Luxemburg anges fyra stora prioriterade områden : 1. förebyggande av arbetslöshet och minskning av antalet personer som är beroende av "passiva" system som förtidspension och invaliditetspension (28 %). 2. främjande av social integration (35 %). Åtgärderna kommer att innefatta utbildning, om möjligt i datateknik, och stöd till integration i den sociala ekonomin och på den öppna arbetsmarknaden. 3. Främjande av utbildning och livslångt lärande liksom företagaranda (30 %). 4. Förstärkning av jämlikhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden (5 %).

2.2.10. NEDERLÄNDERNA

Perioden 1994-1999

Mål 1 : Det är ännu alltför tidigt att ange det slutliga resultatet för programmet för perioden 1994-1999 men det kan dock konstateras att de flesta av de indikatorer som hade satts upp har nåtts. Några exempel på detta är skapandet av nya företag (mål : 10 % av befintliga företag, resultat : i genomsnitt 17 %) och antal deltagare i utbildning (mål :11 353 och resultat: 19 591).

Den föregående programperioden innefattade 5 mål 2 regioner: Zuid-Limburg, Ziod-Ooost-Brabant, Arnhem-Nijmegen, Twente och Groningen-Drenthe.

De flesta av dessa program från programperioden 1994-1999 har begärt förlängning av betalningsperioden. De slutliga rapporterna för dessa program och den motsvarande begäran om slutlig betalning överlämnades till kommissionen under 1999 (ZO-Brabant and Groningen Drenthe) respektive 2000 (Z-Limburg, Arnhem-Nijmegen och Twente).

För programperioden 1997-1999 var sista dag för åtaganden den 31.12.1999. Följaktligen anses år 2000 vara ett operativt år när projekt som antogs under föregående år följdes upp och avslutades.

Mål 3 : De oegentligheter som konstaterades 1999 i ett flertal ESF-projekt förorsakade också större problem under 2000. De holländska myndigheterna har genomfört en lång rad kontroller och detta ledde till upptäckt av ännu fler oegentligheter. Det sammanlagda belopp som måste återbetalas för den föregående perioden kan inte fastställas förrän alla kontroller har slutförts. De holländska myndigheterna har också tillsatt en särskild oberoende undersökningskommitté som leds av den förre ordföranden i den holländska revisionsrätten, Koning. Kommittén kommer att avge sin rapport i juni 2001.

Mål 5a-Fiske : Cirka 80 % av hela anslaget från FFU har tagits i anspråk. Åtaganden gjordes för ett betydande antal projekt först i slutet av 1999. Sammanlagt har därför endast 20 % av de totala åtagandena utbetalats från FFU till de slutliga mottagarna i slutet av 2000. « Slutspurten » förväntas dock leda till stora utgifter under 2001.

Perioden 2000-2006

Den viktigaste händelsen under år 2000 var givetvis inledandet av det nya programmet för Mål 1 - som skall pågå under en övergångsperiod under åren 2000 till 2006. Planen överlämnades till kommissionen i november 1999 och förhandlingarna pågick från februari till mars 2000.

Detta nya program för Flevoland utarbetades mot bakgrund av en holländsk ekonomi som hävdar sig väl och har inneburit att den nationella arbetslösheten har minskat till godtagbara nivåer. Även om Flevoland också får del av detta gynnsamma ekonomiska klimat är regionens ekonomiska struktur fortfarande underutvecklad. Detta visar sig särskilt i en negativ balans när det gäller pendlandet över gränsen. Detta program uppgår till 126 miljoner euro av gemenskapens stöd.

Verksamheterna eller de prioriterade områdena i det samlade programdokumentet (SPD) som har godkänts, innefattar fyra breda ämnen, nämligen utveckling av stadsområden (39,1 miljoner euro), utveckling av landsbygdsområden (23,7 miljoner euro), förstärkning av produktionsstrukturer (39,5 miljoner euro) och social sammanhållning och arbetsmarknadsåtgärder (20,2 miljoner euro).

Programmet för Flevoland syftar till att främja investeringar i företag eller stödja företagsverksamheter med hög tillväxtpotential i området. Små och medelstora företag kommer att ägnas särskild uppmärksamhet genom stöd till forskning och utveckling, utveckling av e-handel och internationalisering av deras verksamheter. En intressant aspekt av programmet är utvecklingen av stadsförorter genom stimulans av turism och rekreationsverksamheter.

Bidraget från EUGFJ (utvecklingssektionen) uppgår till 10 miljoner euro. Detta program avser en fortsättning på den aktiva förnyelsepolitiken i Flevoland. Sammanhängande verksamheter för att stärka landsbygdsområdet kommer att erhålla stöd. Jordbruksverksamheternas överlevnad liksom bevarandet av landskapet är av avgörande betydelse för länets ekonomi. Rekreation och turism blir allt viktigare i städernas utkanter där stadsområden övergår i landsbygd. Ett annat syfte är att förbättra livskraft och naturvärden i landsbygdsområden.

Ett belopp på 6 miljoner euro har anslagits till fiskeriåtgärder. Den planerade investeringen avser främst anpassning av fiskeansträngningen och beredning och saluföring av fisk.

Den 22 december 1999 godkände kommissionen formellt förteckningen över områden som är stödberättigade enligt mål 2 för Nederländerna. I april 2000 hade de holländska myndigheterna anmält 9 program till kommissionen för mål 2 som omfattade perioden 2000-2006. På begäran av kommissionen minskades antal program i mål 2, en regional sammanslagning av program genomfördes och antalet operativa program minskades till fyra.

Under 2000 fördes förhandlingar om samtliga dessa program vilka kommer att antas under det första halvåret 2001.

En betydande del (46 %) av anslaget till mål 2 för Nederländerna har avdelats till programmet "Noord-Nederland". Programmet kommer att erhålla ett EU-stöd som uppgår till 329 miljoner euro. Programmet innefattar enbart finansiering från ERUF och syftar till att stimulera den industriella och ekonomiska omställningen i regionen. Dess operativa prioriteringar är att förstärka marknadssektorn, utveckla stadscentra och förbättra arbetsmarknadens funktion.

Det andra programmet "stadsområden i Nederländerna" innefattar ett EU-bidrag på nästan 200 miljoner euro. Programmet avser stadsområden med svårigheter och omfattar distrikt i olika städer i ett samlat programdokument (SPD). Detta speglar den prioritet som denna medlemsstat givit temat stadsområden i kris, men också integrationen av detta i EU :s allmänna politik för strukturfonderna. Programmet täcker 11 stadsområden i 9 städer : det inbegriper de 4 största städerna (Amsterdam, Rotterdam, Utrecht och Haag) och 5 medelstora städer (Eindhoven, Maastricht, Arnhem, Nijmegen och Enschede). Det holländska ministeriet för inrikesfrågor har gjort urvalet av de stödberättigade områdena på basis av kriterierna "fattigdomsnivå" och "långtidsarbetslöshet".

De övriga två programmen "Zuid-Nederland" och "Oost-Nederland" har större prägel av landsbygdsprogram. EU :s bidrag uppgår till 152 miljoner respektive 122 miljoner euro. SPD "Zuid-Nederland" består av olika underområden, och programmets kärna utgörs av ett landsbygdsområde som omfattar delar av provinserna N-Brabant och Limburg. Programmet innefattar också områdena ZO-Brabant, Z-Limburg och Zeeland som erhåller stöd under en övergångsperiod. Den största delen av SPD "Oost-Nederland" avser ett landsbygdsområde som täcker delar av provinserna Gelderland, Overijssel och en mycket liten del av Utrecht. Programmet täcker också områdena Twente och Arnhem-Nijmegen som erhåller stöd enligt mål 2 under en övergångsperiod. Båda programmen gäller endast finansiering från ERUF. De operativa prioriteringarna är regional utvecklingsplanering, ekonomisk stimulans och social sammanhållning.

Mål 3 : För att undvika oegentligheter under den nya perioden har flera åtgärder vidtagits som avser förbättrat urval, övervakning och kontroll. Ministeriet för sociala frågor och sysselsättning har också beslutat att flytta enheten för genomförande av ESF (ESF-Nederland) ut ur Arbeidsvoorziening och istället placera den som en enhet inom det egna ministeriet.

Den nya SPD för mål 3 godkändes av kommissionen den 8 augusti 2000. Det uppgår totalt till 1 750,4 miljoner euro. Kommissionen har också betalat förskotten för den nya perioden 2000-2006. På grund av alla problem som förekom under den föregående perioden har de holländska myndigheterna ännu inte påbörjat nya projekt. Förväntat startdatum har satts till den 1 april, 2001.

FFU utanför mål 1 : Strukturprogrammet för fiske för regioner utanför mål 1 överlämnades till kommissionen den 29 december 2000 och innefattar ett stöd från FFU på 32,1 miljoner euro. Programmet granskas under 2001.

2.2.11. ÖSTERRIKE

Perioden 1995-1999

Det framgångsrika genomförandet av Österrikes enda program för mål 1, Burgenland, fortsatte under 2000. Hela budgeten för ESF och ERUF anslogs till olika projekt. Åtgärderna, som omfattade områdena industri och företag samt FoU (investeringar i telekommunikationer), hade den största inverkan på det positiva genomförande av programmet i slutet av perioden.

Det ursprungliga syftet med programmet var att skapa 7 300 nya arbetstillfällen. Baserat på den fortlöpande utvärderingen justerades denna siffra till en mer realistisk nivå på 1 200 nya arbetstillfällen (netto-effekt). Resultaten visar att 173 nya företag har erhållit stöd eller tryggats och att 2 400 nya arbetstillfällen har skapats och över 6 200 arbetstillfällen tryggats. Investeringsstöd till drygt 1000 enskilda företag lämnades.

De fyra österrikiska programmen enligt mål 2 gjorde tillfredsställande framsteg under 2000. De största förändringarna i slutet av perioden bestod i slutliga justeringar för att anslå medlen till de åtgärder som uppvisade bäst resultat.

Genom det största mål 2-programmet, Steiermark, förväntas 2 338 nya arbetstillfällen kunna skapas och 21 551 arbetstillfällen bevaras på grundval av de godkända projekten. Niederösterreich räknar med 1 474 nya arbetstillfällen och bevarande av 9 840 arbeten. I de mindre programmen för Oberösterreich och Vorarlberg förväntas 490 nya arbetstillfällen (och 2 960 arbeten tryggas) respektive 752 nya arbetstillfällen skapas (4 742 tryggade arbeten) baserat på den budget som ställts till förfogande i slutet av 1999. Det övergripande syftet med mål 2 programmen är att skapa 5 054 arbetstillfällen.

Åtgärder som syftar till produktiva och direkta investeringar i företagen visar de bästa genomförandegranderna bland ERUF:s åtgärder. Åtgärder som inriktas på turism, innovation och tekniköverföring samt stöd till företag (rådgivning) släpar efter de uppsatta målen.

Perioden 2000-2006

Burgenland är fortfarande stödberättigat enligt mål 1 under perioden 2000-2006. Det totala stödet från strukturfonderna på 271 miljoner euro kommer att stimulera en total investering på nästan 853 miljoner euro, varvid den privata medfinansieringen uppskattas till drygt 490 million Euro. Programmet godkändes av Europeiska kommissionen den 7 april 2000.

Den 22 maj 2000 ägde det första mötet i övervakningskommittén rum i Eisenstadt, varvid kommittén antog sin arbetsordning och programkomplementet.

Den första betalningen motsvarande 3,5 % av EU-bidraget (6,8 miljoner euro) och gjordes i augusti 2000.

Följande tre grundläggande mål har fastställts för det nya mål 1-programmet för Burgenland:

Att utveckla Burgenland till en modern centraleuropeisk region.

Att förbereda Burgenland för EU:s utvidgning (särskilt samarbetet med Ungern).

Att minska de interna skillnaderna inom Burgenland.

ESF:s del av programmet hade fastställts i partnerskap mellan den regionala PES, den österrikiska sammanslutningen av fackföreningar, den österrikiska sammanslutningen av arbetsgivare, institutet för företagsfrämjande i Eisenstadt och andra organisationer. ESF:s del av finansieringen tillför vissa nya tillvägagångssätt till de allmänna metoder som behålls från de tidigare programperioderna. Det finns en ny åtgärd för främjande av livslångt lärande, som utnyttjar möjligheterna i den nya förordningen om ESF. Åtgärden består av främjande av utbildning inom IKT-sektorn, nätverksarbete mellan utbildningscentra och företagen liksom projekt för att utbilda lärarna.

I SPD förutses att utvecklingssektionen vid EUGFJ skall träda in med sammanlagt 41 345 471 miljoner euro under hela perioden 2000-2006. De viktigaste åtgärderna syftar till en modernisering av jordbruket, jordbruksutbildning, beredning och saluföring av jordbruksprodukter, skogsbruksåtgärder och landsbygdsutveckling samt naturskydd. Cirka 27 % av anslagen avses avdelas för landsbygdsutveckling (diversifiering, kvalitetsprodukter, renovering av byar samt infrastrukturer på landsbygden), 23 % för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, 18 % för modernisering av jordbruket (investeringar inom jordbruksföretagen, etablering av unga jordbrukare) 13 % för skogsbruksåtgärder, 13 % för skydd av naturarvet och 6 % för utbildning (kompetensutveckling inom jordbruket, åtgärder för att ge behörighet för yrkesmässig omplacering särskilt för tjänster som ligger jordbruket nära, verksamheter som avser naturskydd och utveckling av utbildningsnätverk på landsbygden). Samtliga anslag för 2000 har utnyttjats (på gemenskapsnivå).

Åtta regioner (delstater), Kärnten, Niederösterreich, Oberösterreich, Steiermark Salzburg, Vorarlberg, Tirol och Wien omfattas delvis av mål 2 under perioden 2000-2006. Det sammanlagda anslaget från strukturfonderna uppgår till 703 millioner euro och är uppdelat i 600 miljoner euro för mål 2-områden och 103 miljoner euro för perioder som erhåller stöd under en övergångsperiod. Det österrikiska taket är fastställt till 1 994 853 invånare som bor i mål 2 och 1 098 794 människor som bor i områden med stöd under en övergångsperiod.

De nya mål 2-programmen för regionerna Kärnten, Niederösterreich, Oberösterreich, Steiermark Salzburg, Vorarlberg och Tirol sändes till kommissionen i april 2000. Samtliga sju program godkändes i slutet av april och början av maj. Programmet för staden Wien överlämnades till kommissionen i juni och godtogs i juli 2000.

I de tre programmen Kärnten, Wien och Steiermark deltar också ESF.

Förhandlingarna för samtliga dessa regioner, förutom för Wien, slutfördes i juli 2000.

Mål 3: Den österrikiska arbetsmarknadspolitiken har ställts inför vissa gamla och samtidigt helt nya utmaningar. Koncentrationen av arbetslösheten till särskilda grupper och segregeringen mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden är fenomen som har varit tydliga i flera år. Nya problem härstammar från uppmjukning av arbetsmarknadens strukturer, nya former av arbetsorganisation, nya behörighetskrav och förskjutningar av den ekonomiska verksamheten mellan sektorer och regioner. Den nationella handlingsplanen 2000 innehöll samtliga politiska instrument som fanns tillgängliga för att ta itu med dessa utmaningar.

Förhandlingarna mellan de österrikiska myndigheterna och kommissionen om det nya ESF-programmet för mål 3 inleddes den 8 december 1999 och godkändes av kommissionen den 8 augusti. Detta är EU:s främsta finansiella instrument för att understödja den österrikiska arbetsmarknadsstrategin.

ESF-programmet bygger på erfarenheterna från den senaste åtgärdsperioden 1995-1999. Instrumenten bör utvecklas och optimeras ytterligare. Vad som är nytt under perioden 2000-2006 är främst start för ett prioriterat område som avser livslångt lärande vilket kommer att genomföras av ministeriet för utbildning, vetenskap och kultur. Därutöver är ESF inkörsporten till införlivande av jämställdhet i samtliga åtgärder vilket innebär att minskning av könsrelaterad diskriminering bör vara en inriktning i alla delar av den österrikiska arbetsmarknadspolitiken.

I avsnitt 3 i SPD beskrivs hur ESF:s åtgärder bidrar till genomförandet av de fyra pelarna i den europeiska sysselsättningsstrategin:

- Arbetsmarknadsanpassning: Denna pelare drar till sig mest medel. Den förebyggande metoden, som innebär tidiga åtgärder för att hjälpa människor som blir arbetslösa, är en grundläggande princip i detta sammanhang.

- Företagaranda: 1 % av medlen i mål 3 är öronmärkta för stöd till de territoriella sysselsättningspakterna som är utformade för att tillvarata arbetsmöjligheter på lokal nivå.

- Anpassningsförmåga: Erfarenheterna från den föregående mål 4 SPD ledde till en fokusering av insatsen att välja de målgrupper som är mest hotade av strukturell förändring, att ge stöd till personalutvecklingsplaner och att föregripa tendenser på arbetsmarknaden.

- Jämställdhet: Stöd lämnas till främjande av utvecklingen att kvinnor anställs i icke traditionella och nya yrken, samt förbättring av kvinnors karriärmöjligheter, särskilt inom vetenskap och teknik.

Partnerskapsprincipen är ett integrerat inslag i genomförandeprocessen. Arbetsmarknadens parter, regionala myndigheter och icke-statliga organisationer ingår i övervakningskommittén. Den 26 juli höll övervakningskommittén sitt konstituerande möte. Överenskommelse kunde nås om de operativa arrangemangen för de kommande åren.

2.2.12. PORTUGAL

Perioden 1994-1999

Samtliga medel har utnyttjats och genomförandet har fortskridit i god takt och uppgick i slutet av 2000 till nära 95 %. Nu återstår att betala restbeloppen och således att avsluta programmen vilket för vissa program kommer att ske 2001.

En första sammanfattning vid utvärderingen efter halva tiden visade att strukturfondernas åtgärder givit stor effekt i Portugal, såväl på makroekonomisk nivå som när det gäller sysselsättning eller utjämning av regionala skillnader.

Det är på området för infrastruktur och miljö som de mest positiva resultaten har noterats. Inom sektorn för innovation, forskning och utveckling har däremot resultaten varit minst synliga. Följaktligen ägnades denna sektor särskild uppmärksamhet under förhandlingarna om GSR 2000-2006.

Perioden 2000-2006

Den 30 mars 2000 godkände kommissionen den portugisiska GSR för perioden 2000-2006 och planerar bidra med ett gemenskapsstöd som i löpande priser uppgår till 20 535 miljoner euro, eller cirka 15 % av de medel som strukturfonderna anslagit till mål 1. Den sammanlagda investering som förutses inom GSR för Portugal uppgår till 42 199 miljoner euro.

Strukturfondernas insatser består av följande delar : ERUF 64,8 % , ESF 23 % , utvecklingssektionen vid EUGFJ 11,1 % och FFU 1,1 %.

De portugisiska regioner som omfattas av mål 1 är desamma som under perioden 1994-1999 (dvs. hela landet), men regionen Lissabon och Tejo-dalen får stöd under en övergångsperiod.

Strategin i GSR vilar på följande fyra prioriterade områden : 1. höjning av portugisernas utbildningsnivå, främjande av sysselsättning och social sammanhållning, 2. inriktning av produktionsförmågan mot framtidens verksamheter, 3. konsolidering av områdets betydelse och landets geoekonomiska position, 4. främjande av hållbar utveckling i regionerna och nationell sammanhållning.

När det gäller stödåtgärder som är direkt kopplade till utveckling av mänskliga resurser står ESF för 23 % av gemenskapsstödet, vilket är nästan exakt samma procentandel som för GSR 1994-1999.

Utvecklingssektionen vid EUGFJ deltar med 2 284 miljoner euro. De viktigaste åtgärder som planeras syftar till att främja hållbart jordbruk, stödja verksamheter inom de produktiva sektorerna jordbruk-landsbygd och jordbruk-skogsbruk.

Inom fiskeriområdet bidrar FFU med ett stöd i storleksordningen 217,5 miljoner euro för samtliga berörda regioner. De viktigaste åtgärder som finansieras avser skydd och utveckling av fiskresurser, hamnutrustning, modernisering av flottan samt beredning av fiskeriprodukter.

Jämfört med föregående GSR innehåller nuvarande GSR följande nyheter :

* En betydande decentralisering av gemenskapsanslagen till regionerna, eftersom cirka 47 % av de programplanerade medlen har anslagits till regionala program.

* Integration av de fyra fonderna i de regionala programmen vilket kommer att göra det möjligt att på ett bättre sätt samordna de åtgärder som genomförs på regional nivå och mer effektivt ta itu med de problem som föreligger på plats.

* På sektoriell nivå har ämnena informationssamhället, forskning och innovation prioriterats inom GSR. Däremot har stödet till energisektorn minskats.

* I enlighet med förordningens bestämmelser har de regionala och lokala myndigheternas ansvar för förvaltning och övervakning av åtgärderna utökats. Detta innebär att systemen för övervakning, förvaltning, utvärdering och kontroll har förstärkts.

Inom området för sysselsättningsfrågor inom GSR förutses att 68 0000 arbetstillfällen skall skapas eller bevaras årligen.

Den portugisiska GSR genomförs via 19 OP (7 regionala program och 12 multiregionala program). Under det sista kvartalet 2000 fördes förhandlingar om programmet för tekniskt stöd och det godkändes i början av 2001.

Under det tredje kvartalet 2000 möttes de olika övervakningskommittéerna för att anta arbetsordning liksom programkomplement.

2.2.13. FINLAND

Perioden 1995-1999

I slutet av 1999 gjordes de sista åtagandena under den föregående programperioden 1995-1999. Genomförandet av de sista utvalda projekten fortsatte under år 2000 och planeras avslutas före utgången av 2001. I juni 2000 mottog kommissionen årsrapporten för 1999.

I utvärderingen efter halva tiden konstaterades att den regionala utvecklingsstrategi som valts för mål 6 var riktig. De ursprungliga programmålen befanns dock vara alltför ambitiösa i förhållandena till programresurserna och justerades i enlighet med detta. Finansieringsöversikterna justerades också i slutet av 1999 och bekräftades av ett beslut fattat av kommissionen i april 2000.

Enligt årsrapporten 1999 hade 79,8 % av den sammanlagda offentliga finansieringen utbetalats till projekten i slutet av 1999. Genom programmet har drygt 19 000 arbetstillfällen och 2 600 företag skapats. Den tendens till utflyttning från de regioner som omfattades av mål 6 (samt 2 och 5b), som förelegat under programperioden fortsatte.

Mål 2-programmet genomfördes genom två SPD under 1995-96 och 1997-99. Kommissionen verkställde den slutliga betalningen på våren 2000 efter det att vissa ytterligare uppgifter som behövdes för att avsluta räkenskaperna för detta program hade inlämnats i slutet av 1999 och början av 2000. 50,5 % av den sammanlagda offentliga finansieringen av programmet för perioden 1997-1999 hade utbetalats till projekten i slutet av 1999.

Enligt den utvärdering efter halva tiden som genomfördes av det finska mål 2-programmet hade det givit märkbar effekt beträffande tillväxt av antalet nya företag och arbetstillfällen i programområdet, där nya företag inrättades i lika snabb takt som i jämförelseområdena i södra och centrala Finland. Det bedömdes att programmet i slutet av 1999 hade lett till att nästan 15 000 nya arbetstillfällen och drygt 1 400 nya företag skapats. De nya företagen inrättades främst inom tjänstesektorn, särskilt för företagstjänster men också sociala, hälsovårdsrelaterade och andra tjänster. I utvärderingen konstaterades emellertid att projektens effekt till största delen var kvalitativ. Iakttagelserna och rekommendationerna från utvärderingen efter halva tiden beaktades också i utarbetandet av det nya mål 2-programmet för perioden 2000-06.

Perioden 2000-2006

Programförhandlingarna för de nya programmen för mål 1 och mål 2 hölls i slutet av 1999 och i början av 2000 i Helsingfors mellan de finska myndigheterna och generaldirektoraten som ansvarar för strukturfonderna. De viktigaste frågorna som diskuterades var kvantifiering av förväntade resultat och effekter, indikatorer, övervaknings-och kontrollsystem, additionalitet, resultatreserven, interregionala projekt, lånesystemen inom Finnvera (det statsägda låneorganet för särskilt riskkapital), miljö /Natura 2000 samt informationssamhället. Kommissionen strävade särskilt efter att uppnå bättre fokusering när det gällde utveckling av små och medelstora företag, prioriteringar inom området för mänskliga resurser för att fylla brist på vissa kvalifikationer och färdigheter samt landsbygdsutveckling (när det gällde mål 1). Dessa justeringar beaktades i de slutliga SPD.

Den 31 mars 2000 godkände kommissionen de två programmen för mål 1 (östra Finland och norra Finland) som de första regionala programmen i den nya programperioden 2000-2006. Det sammanlagda stödet från EU uppgår till 913 miljoner euro (i 1999 års priser). Utvecklingsprioriteringar är kunskap, ny teknik och informationssamhället. Programåtgärderna syftar till att öka företagens konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt, skapa nya arbetstillfällen och företag, minska arbetslösheten och dämpa avflyttningen från landsbygden och regionerna som helhet.

Åtgärderna på området för mänskliga resurser ligger i linje med den politiska referensramen för ESF. Sammanlagt uppgår ESF-åtgärderna i båda programmen till 273 Milljoner euro och innefattar insatser för att förbättra konkurrenskraft, färdigheter och anställbarhet samt företagsutveckling.

Åtgärder som avser jordbruk och landsbygdsutveckling erhåller stöd från utvecklingssektionen vid EUGFJ med 197,1 miljoner euro. De viktigaste åtgärderna inom detta område är utveckling av landsbygdsområden, skogsbruk, utbildning, samt etablering av unga lantbrukare.

Inom fiskerisektorn träder FFU in med 6,85 miljoner euro och de främsta åtgärderna avser beredning av fisk, fiskehamnar och vattenbruk.

Vid de första mötena i övervakningskommittén som hölls i Uleåborg och S:t Michel i maj inleddes den nya perioden genom att arbetsordning, kriterier för projekturval, programkomplement och en marknadsföringsplan godkändes. Det andra mötet i övervakningskommittén hölls i november i Kajana, och vid detta möte slutfördes programkomplementen, diskuterades genomförandeförfarande och status, övervakningssystem, informations- och marknadsföringsåtgärder, samt de nya lånesystemen för ERUF :s medfinansiering. Presskonferenser och projektbesök organiserades i samband med övervakningskommitténs möten.

Den 30 juni 2000 godkände kommissionen SPD för västra och södra Finland som de första mål 2-programmen för den nya perioden. De första mötena i övervakningskommitén hölls i början av oktober och föregicks av ett förberedande möte i juni. Under decembermötet i Jyväskylä diskuterade övervakningskommittéerna samma ämnen som under de möten som ägnades mål 1 och som anges ovan och konstaterades att programgenomförandet hade inletts på ett tillfredsställande sätt.

Mål 2-programmet för Åland, som inlämnades separat till kommissionen, godkändes den 20 december 2000. Åland är ett självstyrande, svenskspråkigt finskt län som innefattar mer än 6 500 öar och skär varav 65 är bebodda. Programmet syftar till att öka företagens konkurrenskraft, uppnå en positiv befolkningsutveckling i skärgården, integrera regionens befolkning i informationssamhället och öka miljömedvetenheten.

EU :s sammanlagda bidrag till det finska mål 2-programmet är 489 miljoner euro (i 1999 års priser). SPD för södra respektive västra Finland är utformade för att främja företagaranda och sysselsättning genom att öka konkurrenskraft och diversifiering i den regionala ekonomin. I detta syfte inriktas de på tillväxtsektorer, samverkan och konkurrenskraft baserat på kunskaper. I båda programmen intar informationssamhället en stor plats och läggs betoning på utveckling av små och medelstora företag.

ESF :s stöd i västra Finland är inriktat på företagsutveckling och ekonomisk omstrukturering, utveckling av färdigheter och ny teknik, modernisering av infrastruktur och förbättring av livsmiljön. I södra Finland fokuserar ESF :s åtgärder på förbättring av företagens konkurrenskraft och av företagsmiljön för att göra den mer attraktiv, utveckling av kunskaper och av mänskliga resurser, utveckling av underregioner och stadsområden samt åtgärder för att göra lokalsamhällena mer attraktiva.

SPD mål 3 för regioner utanför mål 1 godkändes av kommissionen den 1 augusti 2000. ESF:s stöd till programmet uppgår till sammanlagt 416 miljoner euro. I SPD anges följande fyra prioriterade politikområden i enlighet med ESF:s strategiska referensram:

1. Utnyttjande av efterfrågan på arbetskraft och förbättring av arbetsmarknadsanpassningen (motsvarar 29 % av anslaget från ESF).

2. Främjande av jämställdhet och lika möjligheter i arbetslivet (motsvarar 19 % av ESF-anslaget).

3. Förbättring av utbildningens och yrkesutbildningens kvalitet och effektivitet, främjande av arbetskraftens rörlighet mellan olika yrken samt bättre integration av utbildning i arbetslivet (motsvarar 19 % av anslaget från ESF).

4. Utveckling av humankapitalet för att stödja företagaranda och kvalitet i arbetslivet samt utnyttjande av forskning och teknik (motsvarar 29 % av anslaget från ESF).

Därtill finns ett prioriterat åtgärdsområde som avser tekniskt stöd (motsvarar 4 % av anslaget från ESF)

Arbetsmarknadsministeriets andel av åtagandena i det planerade anslaget för år 2000 var 80 %. Stöd har beviljats till cirka 350 projekt och 9000 personer har börjat delta i projekten.

Den 27 september 2000 godkändes ett separat mål 3-program med 2,6 miljoner euro i finansiering från ESF för den självstyrande regionen Åland.

Syftet med ESF-programmen är främst att komma tillrätta med följande arbetsmarknadsproblem: den höga arbetslösheten, det hot om utestängning från arbetsmarknaden som vissa grupper står inför (t.ex. långtidsarbetslösa, unga arbetslösa, äldre och funktionshindrade personer) och problemen med allt större flaskhalsar på arbetsmarknaden. En relativt låg andel av företagare, bristfälliga färdigheter särskilt bland äldre arbetare med låg utbildningsnivå och förlegade kunskaper, könsbaserad segregation på arbetsmarknaden och i utbildningar, behovet att förbättra förhållandet mellan forskning, utbildning/yrkesutbildning och arbetslivet och att förbättra möjligheterna till livslångt lärande och praktik.

Arbetsmarknadsministeriet är förvaltningsmyndighet liksom utbetalningsorgan för ESF:s åtgärder i Finland under den nya programperioden liksom under den gamla. Genomförandet av programmen har decentraliserats till främst den regionala nivån. En ny nationell lagstiftning har utarbetats för genomförandet av ESF:s program i Finland.

Fisket utanför mål 1 : FFU bidrar med 32 miljoner euro till dessa åtgärder. 55 % anslås till skydd och utveckling av fiskeresurserna, vattenbruket, anläggningar i fiskehamnar, beredning och saluföring samt fiske i inre vattendrag. 11 % har anslagits till Åland som har ett separat program.

2.2.14. SVERIGE

Perioden 1995-1999

De sista åtagandena under den föregående programperioden för de fem programmen enligt mål 2, programmet enligt mål 6 och de åtta programmen för Interreg IIA gjordes i slutet av 1999. Genomförandet av de sist utvalda projekten fortsatte under år 2000 med planerat slutförande före utgången av 2001. Årsrapporter för 1999 mottogs i juni 2000.

Perioden 2000-2006

Kompletta versioner av de samlade programdokumenten för mål 1 för Norra Norrland och Södra Skogslänsregionen inlämnades till kommissionen den 23 november 1999. Principsbesluten fattades den 12 respektive den 17 maj och programmen antogs den 24 maj 2000.

Strukturfonderna kommer att bidra med 748 miljoner euro under perioden 2000-06, och av dessa medel kommer 52 % att öronmärkas för norra Norrland och 48 % för södra Skogslänen. Tillsammans med nationell offentlig och privat medfinansiering mobiliseras drygt 2 miljarder euro i investeringar. Det finns separata budgetar för inlandsområden respektive kustområden (det särskilda programmet) i varje program.

De två mål 1-programmen täcker stora och glest befolkade områden som ligger långt från större ekonomiska centra. I dessa områden råder också ett bistert klimat. De främsta målen för programmet är att skapa 20 000 arbetstillfällen och 3 500 nya företag genom att utveckla en kunskapsintensiv, konkurrenskraftig företagssektor som utnyttjar fördelarna med modern teknik och ser till att området ter sig attraktivt både för att bo och arbeta. Det senare innebär att åtgärder vidtas för att bevara en orörd miljö, säkra en hög utbildningsstandard och stärka kulturarvet, allt i syfte att locka lokala företag att etablera sig i området. 4 000 företag och 40 000 personer kommer att delta i utbildningsverksamheter. Båda programmen innehåller särskilda åtgärder för att främja tillvaratagande av samekultur och utveckla traditionell sameindustri.

Under 2000 hölls två möten per program i övervakningskommittén, i Luleå och Östersund i mitten av juni respektive i Umeå och Höga Kusten i oktober. De främsta punkterna på dagordningen var antagande av en arbetsordning för övervakningskommittéerna liksom av programkomplementen, inklusive urvalskriterier, övervakningsindikatorer och informations- och kommunikationsplaner. Programmen togs i drift från sommaren och det första urvalet gjordes på hösten. Cirka 250 projekt hade valts ut i slutet av året. Efterfrågan har alltsedan programmen startade varit hög varför situationen har förbättrats märkbart jämfört med den föregående programperioden.

Under 2000 lade kommissionen särskild vikt vid genomförande av åtgärder för information och offentlighet. I samband med mötena i övervakningskommittéerna anordnades presskonferenser och projektbesök.

Utvecklingssektionen vid EUGFJ har anslagit totalt 115,3 miljoner euro till jordbruk och landsbygdsutveckling. De viktigaste åtgärderna avser investeringar i jordbruk, trädgårdsodling och renskötsel, hållbar utveckling av landsbygdsområden genom diversifiering, ytterligare bearbetning och saluföring, bondgårdsturism samt bevarande av kulturarvet på landsbygden.

FFU:s stöd till fiskesektorn uppgår till 11,5 miljoner euro och inriktas på investeringar i vattenbruk, beredning och skydd samt utveckling av fiskeresurserna.

Det samlade programdokumentet (SPD) för de fyra svenska områden som omfattas av mål 2 (Norra, Västra, Södra samt Öarna) förklarades den 26 april 2000 uppfylla kraven för att behandlas. Förhandlingar hölls den 19 juni med företrädare för de regionala partnerskapen, den svenska regeringen, samt generaldirektoraten för regionalpolitik och sysselsättning som företrädde kommissionen. Förhandlingarna avslutades genom skriftväxling. Principsbeslutet för samtliga fyra program fattades i oktober. Slutliga beslut för dessa SPD fattades den 15 respektive den 20 december 2000 och de första mötena i övervakningskommittéerna för vart och ett av de fyra programmen hölls under december 2000 i Karlskoga, Gävle och Jönköping.

Strukturfondernas åtagande för budgetperioden 2000 - 2006 uppgår till 423 miljoner euro, där 87 % kommer från ERUF och 13 % kommer från ESF. Sammanlagt kommer cirka 1,5 miljarder euro att mobiliseras från EU, nationella och privata medel.

De områden som omfattas av dessa fyra SPD står inför tämligen likartade problem, dvs högre arbetslöshet än genomsnittet, lägre utbildningsnivå och äldre industrier med strukturella svårigheter. De främsta målen med programmet är därför att skapa ett gynnsamt företagsklimat, stimulera företagaranda, utveckla företag och förbättra utbildningsnivå och färdigheter varmed anställbarheten förbättras och industrin får hjälp att bli mer kunskapsintensiv och konkurrenskraftig. Konkurrenskraften förbättras också genom främjande av samarbete mellan industri och universitet. En attraktiv boendemiljö främjas i större eller mindre omfattning i samtliga program, med åtgärder för stimulans av kultur och förbättrade tjänster samt lokal medverkan (ansvarstagande). Lokala initiativ uppmuntras och stödjas.

I alla program ägnas särskild uppmärksamhet åt ungdomar och kvinnor, och hållbar utveckling, jämställdhet och integration av invandrare återfinns som horisontella prioriteringar. Målet för programmet är 29 400 nya eller bevarade arbetstillfällen och 5 900 nya företag, och därtill kommer flera tusen människor att erbjudas utbildning för att förbättra deras anställbarhet.

Mål 3 : Det samlade programdokument (SPD) som blev resultatet av sju månaders förhandlingar mellan de svenska myndigheterna och kommissionen godkändes av kommissionen den 27 september 2000. Med undantag av de regioner som omfattas av mål 1 är Sverige berättigat till 747 miljoner euro i ESF-medel medan den totala budgeten uppgår till 2 780 miljoner euro varav 729 miljoner euro är nationella offentliga medel och 1303 miljoner euro privat medfinansiering. Programkomplementet som var klart i slutet av året kompletterar SPD och innehåller mer detaljerade redogörelser för de åtgärder som skall vidtas. Följande fem prioriterade områden finns:

1. Kompetensutveckling för de anställda. Denna åtgärd kommer att genomföras i samarbete mellan arbetsgivare och anställda. Sveriges finansiering av dessa åtgärder är större än i någon annan medlemsstat. Dessa åtgärder riktar sig till anställda i de offentliga och privata sektorerna med en betoning på små och medelstora företag som sysselsätter färre än 50 anställda.

2. Förbättra arbetsmarknadsanpassning och företagaranda. Målgrupperna är anställda och arbetslösa (budget: 258 miljoner euro eller 34,5 % av ESF-anslaget).

3. Integration, mångfald och jämställdhet.

4. Lokal utveckling.

5. Tekniskt stöd.

Den svenska regeringen har tillsatt ett ESF-råd som är oberoende förvaltningsmyndighet för programmet. Arbetsmarknadsstyrelsen är utbetalande myndighet. Övervakningskommittén, som är ett brett partnerskap som har till uppgift att övervaka genomförandet av SPD, har hållit två möten under 2000 för att godkänna programkomplementet, inrätta strukturer för övervakning och starta programmet.

Trots programmets sena start hade sammanlagt 1 100 projekt med 30 000 deltagare godkänts i slutet av år 2000.

När det gäller fiskeåtgärder utanför mål 1, uppgår FFU:s anslag till 62 miljoner euro och inriktas på omstrukturering av beredningsindustrin och modernisering av flottan.

2.2.15. FÖRENADE KUNGARIKET

Perioden 1994-1999

Mål 1 : I slutet av 1999 enades de berörda myndigheterna om de slutliga justeringarna av programmen för perioden 1994-1999. Genomförandet av de återstående projekten fortsatte under hela år 2000 med planerat slutförande den 31 december 2001.

Åtaganden hade gjorts för samtliga anslag till programmen för mål 3 och mål 4 för perioden 1994-1999. Ingen begäran om slutliga utbetalningar har ännu mottagits.

Perioden 2000-2006

I Förenade kungariket omfattas sex regioner av Mål 1. En region, Merseyside, behåller status som mål 1-region från perioden 1994-1999, tre regioner, Cornwall och Scilly-öarna, South Yorkshire & West Wales, samt the Valleys, omfattas av mål 1 för första gången medan två regioner, Northern Ireland & Highlands och Islands, har förlorat sin mål 1-status men kommer att erhålla stöd under en övergångsperiod fram till 2005.

När det gäller de fem mål 1-regionerna i Storbritannien, genomförs strukturfondernas åtgärder genom samlade programdokument (SPD). De regionala utvecklingsplanerna överlämnades därför i form av utkast till SPD. När det gäller Nordirland genomförs fonderna genom en ram för gemenskapsstöd (GSR) och operativa program (OP), baserade på en regional utvecklingsplan.

Förhandlingarna om SPD för mål 1 för Storbritannien ägde rum från december 1999 till april 2000. GSR för Nordirland antogs först i december 2000 och antagandet av de operativa programmen hade inte slutförts förrän i början av 2001 trots att den regionala planen inlämnades i slutet av 1999. Att det dröjde så länge berodde på den politiska och administrativa utvecklingen i Nordirland under 2000 och särskilt decentralisering av makten till Northern Ireland Assembly.

I de samlade programdokumenten för mål 1 för Storbritannien anges mellan fyra och sex prioriterade åtgärdsområden. Dessa områden kan grupperas på följande sätt : stöd till små och medelstora företag, stöd till företagsmodernisering, ekonomisk förnyelse på det lokala planet, utveckling av mänskliga resurser, utveckling av strategisk infrastruktur. Därtill tas i ett program mer specifikt upp de problem som landsbygdsområden står inför och ett annat program inriktas på begreppet regional särprägel.

När det gäller Nordirland genomförs GSR genom två operativa program, nämligen programmet för mål 1 under en övergångsperiod (byggande av hållbar välfärd) och EU-programmet för fred och försoning i Nordirland och grevskapen längs Irlands gräns (Peace II) 2000-2004. GSR genomförs genom följande prioriterade åtgärdsområden : ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, sysselsättning, utveckling av mänskliga resurser och social delaktighet, social revitalisering och förnyelse av stadsmiljön, jordbruk, landsbygdsutveckling samt fiske och miljö.

EU-programmet för fred och försoning i Nordirland och grevskapen längs Irlands gräns (Peace II) 2000-2004 är en fortsättning på det särskilda stödprogrammet för fred och försoning (Peace I) 1995-1999. Det är avsett att bygga på de resultat som uppnåtts i Peace I genom en lång rad olika åtgärder inom följande prioriterade områden : ekonomisk förnyelse, social integration, delaktighet och försoning, lokalt baserade strategier för förnyelse och utveckling, utåtblickande och framtidsinriktat samarbete mellan regioner och över gränser.

Programmet för mål 1 (att bygga hållbar tillväxt) som erhåller stöd under en övergångsperiod är den största komponenten i GSR för Nordirland och motsvarar cirka två tredjedelar av de totala medel som anslagits från strukturfonderna. Detta program kommer därför att bli det viktigaste instrumentet för att genomföra den ekonomiska och sociala omvandling som tas upp i GSR. Följande prioriterade områden har antagits : ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, sysselsättning, social revitalisering och förnyelse av stadsmiljön, jordbruk, landsbygdsutveckling, skogsbruk, fiske och miljö.

Inom sektorerna för jordbruk och landsbygdsutveckling har utvecklingssektionen vid EUGFJ anslagit sammanlagt 388 miljoner euro till de fem stödberättigade regionerna. De prioriterade åtgärdsområdena är olika i varje region : små och medelstora företag och strukturanpassning på landsbygden i Cornwall , stöd till landsbygdssamhällen i Highlands and Islands, utveckling av nischsektorer i Merseyside, modernisering av företag och hjälp till samhällen vid omvandlingen till ekonomisk förnyelse i South Yorkshire, hållbart utnyttjande av naturresurser i West Wales samt balanserad utveckling i stad och på landsbygd, ekonomisk tillväxt och förnyelse i Nordirland.

FFU :s stöd till fiskerisektorn uppgår till 60,3 miljoner euro.

Förenade kungadömet innehåller fjorton mål 2-regioner : Gibraltar, West Midlands, Yorkshire and Humberside, East Midlands, North East of England, North West England, East of England, South East England, London, South West of England, South of Scotland, East of Scotland, Western Scotland och East Wales. Alla utom två av regionerna innefattar också områden som får stöd under en övergångsperiod. Förhandlingarna om SPD för mål 2 ägde rum från juli till december 2000.

Samtliga program är uppbyggda runt 6 teman eller ämnen : små och medelstora företag, strategisk utveckling av möjligheter, förbättrade färdigheter, landsbygdsområden och områden där fiske dominerar, förnyelse av den lokala ekonomin och höjd sysselsättning. I alla dessa teman och frågor ägnas uppmärksamhet åt ämnesområdena hållbar miljö liksom jämställdhet. Dessa två frågor är integrerade i verksamheterna och utgör en del av projektbedömning och utvärdering av hur programmen fortskrider.

Sex av de fjorton mål 2-regioner som finns i Förenade kungariket har valt att inte innefatta ett ESF-inslag i sina program. Dessa regioner kommer att ta upp frågor som rör mänskliga resurser genom att skapa direkta knytningar till mål 3-programmen. De övriga 8 mål 2-planerna innefattar ett ESF-inslag som varierar från 10 % till 20 % av de sammanlagda ESF-bidraget till dessa program. ESF-åtgärderna inom dessa planer inriktas särskilt på social delaktighet för alla samt de politiska områdena arbetsmarknadsanpassning och företagaranda. Under förhandlingarna säkerställde kommissionen att de ESF-åtgärder som planeras i mål 2-områden uppfyller de dubbla kraven att vara integrerade i den lokala/regionala utvecklingsstrategin och samordnade med ERUF :s insatser i det berörda området samtidigt som de inte dubblerar åtgärder enligt mål 3.

När det gäller den föregående periodens program för mål 2, har åtaganden gjorts i alla regioner för samtliga anslag i ESF och betalningarna uppgår hittills till 64 % av den sammanlagda summa som tagits i anspråk.

Decentraliseringen har förändrat strukturen för Förenade kungarikets program för mål 3 för perioden 2000-06. Under programperioden 1994-99 fanns ett SPD som omfattade hela landet. För den nya perioden finns en GSR för Förenade kungariket och separata operativa program för England, Skottland och Wales. Därutöver kommer den engelska OP att genomföras på regional nivå. Det finns dock många likheter mellan de prioriterade områdena i de gamla SPD för mål 3 och 4 och den nya GSR för mål 3. Den allmänna nedåtgående tendensen i antalet arbetslösa i Förenade kungariket avspeglas i en markant ökning (31,6 % till 40,0 %) av programmens betoning på livslångt lärande, arbetsmarknadsanpassning och företagaranda. Samtidigt reserveras fortfarande en betydande summa (53 %) för att tackla problem knutna till arbetslösheten och stimulera social delaktighet. Den andel av budgeten som anslås till särskilda åtgärder för att främja jämställdhet mellan könen har nästan fördubblats (7,0 % jämfört med 3,6 %).

Den engelska OP är strukturerad i linje med det tillvägagångssätt med fem politikområden som anges i förordningen om ESF och följer nära det angreppssätt som valts för Förenade kungarikets GSR. Programmets sammanlagda belopp är 4,111 miljoner euro, vilket motsvarar 87 % av det totala anslaget för Förenade kungarikets mål 3. Följande fördelning har gjorts mellan olika politikområden : aktiv arbetsmarknadspolitik 25 %, lika möjligheter för alla och främjande av social delaktighet 26 %, livslångt lärande 26 %, arbetsmarknadsanpassning och företagaranda 14 %, förbättring av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden 7 % och tekniskt stöd 2,0 %.

Skottlands OP motsvarar 498 miljoner euro och i detta program läggs stor betoning på problemen med social delaktighet som finns i innerstadsområden och särskilt i Glasgow. Fördelningen på ESF-förordningens olika politikområden ser ut på följande sätt : förbättring av arbetsmarknadsanpassningen (23 %), social delaktighet (37 %), livslångt lärande (10 %), en konkurrenskraftig ekonomi (22 %), jämställdhet (7 %) och tekniskt stöd (1 %)

Det sammanlagda beloppet för Wales OP uppgår till 132 miljoner euro och större betoning har här lagts på företagaranda och arbetsmarkandsanpassning än i övriga operativa program. Följande fördelning har gjorts mellan olika politikområden : aktiv arbetsmarknadspolitik 25 %, främjande av social delaktighet 21 %, livslångt lärande 22 %, arbetsmarknadsanpassning och företagaranda 23 %, förbättring av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden 7 % samt tekniskt stöd 2,0 %.

FFU :s anslag till fisket utanför mål 1 är 125,5 miljoner euro. Uppläggning av fiskefartyg har hög prioritet. Därefter följer det prioriterade åtgärdsområde som innefattar vattenbruk, anläggningar i fiskehamnar samt beredning och saluföring av fiskeriprodukter. Efter att programmet har antagits måste programkomplementet och de administrativa förfarandena utarbetas. Urval av projekt för FFU kommer därför sannolikt inte att kunna ske före det andra kvartalet 2001.

2.3. Samordning med övriga finansieringsorgan

2.3.1. Samordning med Sammanhållningsfonden

År 2000 är det första genomförandeåret för den nya förordning som reglerar Sammanhållningsfonden. Eftersom Sammanhållningsfonden fungerade på ett tillfredsställande sätt under perioden 94-99 har endast ett fåtal ändringar gjorts av grundförordningen som härstammar från 1994.

Genom de nya förordningar som antogs den 21 juni 1999, och är i kraft sedan den första januari 2000, införs ändringar för att ta hänsyn till införandet av euron, för att förenkla förvaltningen och förbättra effektiviteten. De viktigaste ändringarna avser såväl grundläggande principer (förordningen) som tillämpningsföreskrifterna (bilaga II till grundförordningen).

Genom det stöd som beviljas från Sammanhållningsfonden möjliggörs finansiering av infrastrukturprojekt inom området för transporter som bidrar till genomförandet av de transeuropeiska näten, liksom projekt inom miljöområdet som gör att dessa länder kan göra framsteg för att nå de mål som satts upp inom Europeiska unionens miljöpolitik. Sammanhållningsfonden ger de fyra stödberättigade medlemsstaterna möjligheter att bibehålla en betydande offentlig investeringsnivå inom dessa två områden som är av allmänt intresse, samtidigt som de respekterar målen beträffande minskning av budgetunderskotten som anges i de konvergensprogram som fastställts inför den ekonomiska och monetära unionen.

Det viktigaste instrumentet för samordningen mellan Sammanhållningsfondens och strukturfondernas åtgärder är den strategiska referensramen. Som en följd av de nya juridiska bestämmelser som styr Sammanhållningsfonden lägger medlemsstaterna fram en strategisk referensram till kommissionen. I förordning 1265/99 anges "skall medlemsstaterna dessutom tillhandahålla resultaten av miljökonsekvensbedömningen i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen och dessa resultats överensstämmelse med en allmän miljöstrategi eller transportstrategi för ett visst område eller en viss sektor".

I bestämmelserna i "Anvisningar för Sammanhållningsfonden 2000-2006" som översänts till de fyra medlemsstater som är stödberättigade enligt denna fond anges därutöver att «denna strategi bör vara fastställd och formaliserad i ett vägledande dokument som kommer att utgöra "referensram" för Sammanhållningsfondens åtgärder. Denna referensram skall fastställas på den nivå som är lämpligast, och skall innehålla följande inslag: beskrivning av de långsiktiga målen, uppgift om de enskilda projekten, detaljerad beskrivning av de mellanliggande mål som skall ha uppnåtts 2006 samt upplysningar om de projekt som skall genomföras för att nå dessa mål. För varje projekt skall en första uppgift om investeringskostnader och en vägledande planering av finansieringskällor anges.»

De fyra medlemsstater som är stödberättigade enligt Sammanhållningsfonden lade fram sina referensramar för miljö- och transporsektorerna vid ett informationsmöte som kommissionen hade anordnat för medlemsstaterna den 18 december 2000. I vissa fall utgör dessa strategiska referensramar en integrerad del av de operativa program som godkänts enligt programplaneringen för strukturfonderna för perioden 2000-2006, vilket förstärker samordningen mellan de åtgärder som genomförs enligt Sammanhållningsfonden och de som genomförs enligt strukturfonderna.

2.3.2. Samordning med Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF)

Den 19 januari 2000 undertecknades ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIB inom ramen för gemenskapens strukturåtgärder under perioden 2000-2006. Avtalet avser förstärkning av samarbetet mellan banken och kommissionen på följande områden : förberedande programplanering och förhandlingar om strukturåtgärder, medfinansiering av strukturåtgärder samt utvärdering av stora projekt.

För att genomföra det ovan nämnda avtalet undertecknades den 7 juni 2000 ett ramkontrakt mellan kommissionen (GD Regionalpolitik) och EIB för perioden 2000-2006, som avsåg den utvärdering som banken skall göra av vissa stora projekt för vilka de stödberättigade medlemsstaterna ansökt om finansiering från strukturfonderna.

Därutöver har en mekanism införts för kontakter mellan kommissionens geografiskt ansvariga enheter och EIB. Denna mekanism har fungerat på ett tillfredsställande sätt och ägnades ett möte på hög nivå. Detta högnivåmöte, i vilket å ena sidan generaldirektören för regionalpolitik och å andra sidan bankens generaldirektörer deltog, ägde rum den 4 december 2000 i Luxemburg. I slutsatserna från mötet angavs vissa områden inom vilket ett nära samarbete mellan de två institutionerna borde eftersträvas. Arbetsgrupper har tillsatts för att genomföra dessa riktlinjer.

När det gäller de prioriterade samarbetsområdena, har särskild betoning lagts vid initiativ i2i liksom vid innovativa finansiella produkter, dvs. riskkapital och globala lån inom ramen för det första prioriterade åtgärdsområdet som är effektivt stöd till regional utveckling.

Vad avser bankens verksamhet under 2000, har den anslagit 30,6 miljarder euro till projekt i unionen jämfört med 27,8 miljarder 1999. Bankens stöd till de minst gynnade regionerna uppgår till 13,7 miljarder euro i form av individuella lån och 6,2 miljarder i form av globala lån (markant ökning av finansieringen till små och medelstora företag). De medlemsstater som främst mottar stöd från EIB är Tyskland (19,7 %), Italien (18,4 %), Spanien (13,7 %), Förenade kungariket (10,8 %) och Frankrike (10,8 %).

>Plats för tabell>

Europeiska investeringsfonden och Europeiska investeringsbanken undertecknade den 7 december 2000 ett huvudavtal som stärker förbindelserna mellan de två institutionerna och effektiviserar de insatser som erbjuds av var och en av dem.

Detta avtal avser dels överföring av förvaltningen av all EIB :s nuvarande riskkapitalinvestering till EIF och dels överföring av EIF :s portfölj av infrastrukturgarantier till EIB.

Inom EIB-gruppen handhar EIF nu uteslutande alla transaktioner som rör riskkapital och garantier för små och medelstora företag (Europeiska gemenskapens medel och medel från EIB/EIF).

Inom de två ovannämnda områdena har följande viktiga riktlinjer för EIF :s åtgärder antagits :

- Europeiska gemenskapens riskkapitalsystem "ETF Start-up" kommer att förstärkas och omorienteras mot finansiering av centrer för igångsättning av nya företag och startkapitalfonder.

- EIF:s garantiverksamhet för små och medelstora företag kommer att utsträckas till att omfatta mikrokrediter, eget kapital, samt dessa företags investeringar i informations- och kommunikationsteknik (IKT).

- Europeiska unionens råd bekräftade vid sitt möte den 20 december 2000 EIF:s roll som EU:s specialiserade finansiella instrument för små och medelstora företag.

Sedan september 2000 har EIF:s styrelse dessutom godkänt 10 riskkapitaltransaktioner till ett sammanlagt värde av 186 miljoner euro och 11 garantiinsatser som sammanlagt uppgår till 206 miljoner euro.

2.3.3. Det finansiella stödet till de transeuropeiska näten (TEN)

Samordningen mellan budgeten för de transeuropeiska transport- och energinäten (TEN) och strukturfonderna, i synnerhet ERUF:s medel, är viktig i mål 1-områden och mål 2-områden och i de länder som får stöd från Sammanhållningsfonden eftersom dessa finansiella instrument beaktar behovet att bryta isoleringen för de regioner som lider av ett strukturellt handikapp eller som är öar, instängda eller avlägset belägna från unionens centrala regioner.

Enligt förordningen om TEN medges "i princip" inte att samma fas av ett enstaka projekt finansieras både från TEN:s budget och från andra gemenskapskällor, men i vissa fall kan genomförbarhetsstudier som finansieras genom TEN:s budget följas av stöd från ERUF och EIB för (del-) finansiering främst av anläggningsarbete inom den faktiska investeringen. Inom transportområdet finansierar ofta ERUF anläggningsarbeten som utformats för att ge "tillträde" till det transeuropeiska nätverket, medan själva komponenterna i detta nät finansieras från budgetposten för TEN och/eller Sammanhållningsfonden.

Under 2000 försågs budgetposten för TEN med 14 miljoner euro i åtagandebemyndiganden och 11 miljoner euro i betalningsbemyndiganden för energi, samt 594 miljoner euro i åtagandebemyndiganden och 486 miljoner euro i betalningsbemyndiganden för transporter.

Finansieringsförordningen för TEN (EG nr 2236/95) ändrades genom EG nr 1655/99 för att inkludera bestämmelser om planering på medellång tid via vägledande fleråriga investeringsprogram och stimulera partnerskap mellan de offentliga och privata sektorerna, tillsammans med utnyttjande av ett litet belopp från budgetposten (1-2 %) för att stödja projekt som innefattar riskkapital. Under år 2000 avgav kommittén för finansiellt stöd, som bistår kommissionen i genomförandet av förordningen om TEN, ett positivt yttrande om det vägledande fleråriga investeringsprogrammet för perioden 2000-2006 vilket kommer att ses över 2003. I det nuvarande förslaget som kommer att antas av kommissionen före sommaren 2001 ingår ett sammanlagt belopp på cirka 2,8 miljarder euro för 11 prioriterade projekt (Essen-projekten), projektet Globala satellitnavigationssystem ("Galileo") och fyra grupper projekt av allmänt intresse.

Ett gemensamt initiativ startades 1997 av generaldirektoratet för informationssamhället och generaldirektoratet för regionalpolitik. Syftet var att förbättra kvaliteten på lokal information om turism och SMF genom en kritisk massa ömsesidigt användbar och tillförlitlig information. Inom ramen för detta initiativ medfinansierades 15 projekt av TEN-telekom-programmet. Detta projekt syftade till att främja utnyttjandet av elektronisk handel genom internetnät bland SMF som verkar i turistsektorn och är belägna i unionens mindre gynnade regioner. Under 2000 genomförde kommissionen med hjälp av externa experter en bedömning av dessa projekt. Den sammantagna slutsatsen var att de i betydande grad bidrog till en pionjärinsats för att inrätta ett e-Europa, genom att integrera åtgärder på lokal nivå med insatser på unionsnivå, samtidigt som hänsyn togs till subsidiaritetsprincipen.

2.4. Förenlighet med gemenskapens politik på andra områden (enligt artikel 12 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna)

2.4.1. Strukturfonderna och sysselsättningspolitiken

I linje med Amsterdamfördraget enades stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Luxemburg i november 1997 om en åtgärdsram baserad på medlemsstaternas åtagande att inrätta en uppsättning gemensamma mål för sysselsättningspolitiken som vilar på de fyra pelarna anställbarhet, företagaranda, anpassningsförmåga och jämställdhet. Den så kallade Luxemburgprocessen bygger på flera komponenter: sysselsättningsriktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, medlemsstaternas nationella handlingsplaner, den gemensamma sysselsättningsrapporten samt särskilda rekommendationer för varje land. På detta sätt fortsätter Luxemburgprocessen som ett rullande program med årlig planering, övervakning, granskning och justering. De nationella handlingsplanerna erbjuder viktiga möjligheter att redogöra för banden mellan strukturfondernas verksamheter och sysselsättningsstrategin. Av de nationella handlingsplanerna 2000 framgick att vissa av de första justeringarna under programperioden 1994 - 1999 hade gjorts genom att omfördela medel till föregripande åtgärder och andra prioriterade områden inom den europeiska sysselsättningsstrategin inom de målgrupper som identifierats för ESF-stöd.

Den analys [6] av de programdokument som har antagits hittills visar hur de nya ESF-programmen kommer att göra investeringar i mänskliga resurser motsvarande cirka 60 miljarder euro som en del av moderniseringen och reformeringen av arbetsmarknaderna. Förhandlingarna om ESF-programmen har visat medlemsstaternas tydliga vilja att anslå gemenskapsstöd i linje med den sysselsättningspolitik som de fastställt inom ramen för Luxemburgprocessen. På detta sätt har ESF:s inriktning förskjutits från att tidigare ha varit huvudsakligen ett utbildningsprogram till ett politiskt inriktat instrument med en bred rad olika åtgärder för att investera i människor. Det tydligaste exemplet är den prioritet som inom ESF-programmen givits föregripande åtgärder, dvs. tidiga insatser för att förhindra att människor hamnar i långtidsarbetslöshet. De nya programmen innehåller tydliga åtaganden när det gäller att förbättra jämställdhet mellan könen, social delaktighet, främja en kunskapsbaserad ekonomi och ge bredare tillträde till fördelarna med informations- och kommunikationsteknik. ESF:s stöd till mål 1 och 3 [7] kommer att stödja den europeiska sysselsättningsstrategins fyra pelare på följande sätt [8]:

[6] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om stödet från Europeiska socialfonden till Europeiska sysselsättningsstrategin (KOM (2001)16.

[7] Tills förhandlingarna har slutförts är det inte möjligt att lägga fram siffror som visar hur de återstående medlen i mål 2 kommer att stödja sysselsättningsstrategin.

[8] Siffrorna 1 och 2 visar stödets uppdelning på var och en av de fyra pelarna i EES i varje medlemsstat.

* Anställbarhet: Cirka 60 % (34 miljarder euro) av Europeiska socialfondens budget kommer att anslås till åtgärder för att förbättra anställbarheten inom hela Europeiska unionen. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att föregripa långtidsarbetslöshet, förbättra ungdomars övergång från skola till arbete, tillhandahålla utbildning och yrkesutbildning till vuxna och modernisera offentliga arbetsförmedlingstjänster. Cirka 9 miljarder euro är öronmärkta för åtgärder för att bekämpa social utestängning..

* Företagaranda: Främjande av företagaranda kommer att erhålla 8 miljarder euro från ESF för att ge den hävstångseffekt som nystartade företag behöver, främja lokala sysselsättningsinitiativ och skapa arbetstillfällen inom servicesektorn och den sociala ekonomin.

* Anpassningsförmåga: Nära 11 miljarder euro kommer att anslås till investeringar i den europeiska arbetskraftens anpassningsförmåga, varvid de viktigaste prioriteringarna är bättre fortbildning, utnyttjande av kommunikations- och informationsteknik och verksamheter inriktade på små och medelstora företag. Därtill tar andra åtgärder itu med frågor som rör alternativa och flexibla former av arbetsorganisation.

* Jämställdhet: Angreppssättet att införliva jämställdhetsaspekten i hela strategin gör det inte möjligt att precisera den sammanlagda summa som anslås till åtgärder för att främja jämställdhet. Budgeten för särskilda åtgärder uppgår dock till cirka 4 miljarder euro. Införlivande av jämställdhetsaspekter har sedan 1998 fått upp farten i samband med genomförandet av de nationella handlingsplanerna, och det kommer att utvecklas ytterligare.

Det totala stödpaketet ger en god bas för att understödja såväl den europeiska sysselsättningsstrategin som de politiska åtaganden som gjorts vid Europeiska rådet i Lissabon. ESF kommer också att utnyttjas för att stödja de åtgärder som vidtas för att följa rådets rekommendationer om genomförandet av medlemsstaternas politik i samtliga fall där sådana åtgärder berättigar till stöd. Samtidigt kommer kommissionen att med sina egna instrument försöka definiera räckvidden för nya teman samt bästa tillvägagångssätt med tanke på institutioner, operativ verksamhet samt förfaranden, t.ex. utveckling av en lokal dimension för den europeiska sysselsättningsstrategin genom tillämpning av artikel 6. Utmaningen att få programmen att fungera ligger nu hos de nationella, regionala och lokala myndigheterna liksom hos arbetsmarknadens parter och Europeiska kommissionen.

Förbättring av banden mellan ESF och de nationella handlingsplanerna

De regionala och lokala myndigheterna har traditionellt spelat en mycket viktig roll i genomförandet av ESF:s åtgärder. Deras medverkan för att utarbeta de viktigaste politiska prioriteringarna för ESF:s stöd har gjort det möjligt att beakta regionala skillnader och lokalt anpassade krav i programmen inom ramen för de nationella handlingsplanena. Det finns dock fortfarande utrymme för förbättringar och de nationella myndigheterna bör sträva efter att fullt ut utnyttja synergierna mellan utarbetande av politiken å ena sidan och EU-stödda finansiella instrument å den andra. Under år 2000 rapporterades resultat från de nationella handlingsplanerna som tyder på att förbättringar främst kan göras för att erhålla synligare och mer ambitiösa bidrag från övriga strukturfonder, och därtill att de program som nu beslutats kan ha närmare koppling till de nationella handlingsplanerna på nationell nivå.

2.4.2. Strukturfonderna, politiken för landsbygdsutveckling och fiskeripolitiken

Politiken för landsbygdsutveckling, som bedrivs med stöd från utvecklingssektionen vid EUGFJ (för mål 1 liksom gemenskapsinitiativet Leader+) eller från garantisektionen vid EUGFJ (för mål 2 och de nationella planerna för landsbygdsutveckling), syftar bland annat till att förstärka landsbygdsområdenas konkurrenskraft, och således att bidra till att bevara och skapa arbetstillfällen i dessa regioner..

Inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är åtgärder för landsbygdsutveckling ett komplement till den gemensamma jordbrukspolitikens marknadspolitik.

Dessa åtgärder bidrar till att stimulera anpassning av jordbruksstrukturerna inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i samband med främjandet av ett jordbruk med flera funktioner och syftar också till en diversifiering av de ekonomiska verksamheter som bedrivs i landsbygdsområden.

I artikel 37 i förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd till landsbygdsutveckling genom EUGFJ anges att stödet enbart beviljas till åtgärder som är förenliga med gemenskapens lagstiftning och erinras om kravet att åtgärderna samverkar med gemenskapens politik på andra områden och med de åtgärder som genomförs i enlighet därmed, liksom med de åtgärder som genomförs genom andra instrument i den gemensamma jordbrukspolitiken (gemensam organisation av marknaderna, kvalitets- och hälsoåtgärder etc.).

Strukturpolitiken för fiske har inom sin del av den gemensamma fiskeripolitiken, till främsta uppgift att sträva efter en hållbar jämvikt mellan fiskeresurserna och utnyttjandet av dessa resurser. Den skall också bidra till hållbar utveckling av företagen i denna sektor och sörja för att de är livskraftiga, förbättra försörjning och tillvaratagandet av fiske- och vattenbruksprodukterna och skall slutligen bidra till en förnyelse i de områden som är beroende av fisket.

Stöden till fiskeflottan, såväl gemenskapens som de nationella stöden, får inte i något fall bidra till att öka fiskeansträngningen. Förutom stöden till definitiv kapacitetsindragning som förblir tillgängliga, godkänns offentliga stöd till byggnation av nya fartyg endast om det föreligger definitiv neddragning, utan offentliga stöd, av åtminstone lika stor, eller i vissa fall betydligt större, fiskekapacitet.

Därutöver skall de åtgärder som medfinansieras av FFU hjälpa samtliga komponenter i sektorn (flottan, beredning och saluföring av produkterna, vattenbruk, hamnanläggningar) att klara av flera utmaningar som globalisering av ekonomierna, de högre krav som konsumenternas ställer på produkternas kvalitet, strängare hygienkrav samt kraven på förbättring av arbetsvillkoren ombord på fartygen.

2.4.3. Strukturfonderna och miljöpolitiken

Förordningarna om strukturfonderna och förstärkning av miljödimensionen

I förordningen om strukturfonderna för perioden 2000-2006 föreskrivs ett mer systematiskt hänsynstagande till miljöaspekterna. Hållbar utveckling samt skydd och förbättring av miljön utgör därmed nu ett genomgående inslag i samtliga mål i strukturfonderna och skall integreras i utarbetandet, övervakningen och utvärderingen av programmen.

Samma princip återfinns i bestämmelserna om partnerskapets sammansättning, om överensstämmelse när det gäller de verksamheter som är föremål för finansiering genom fonderna och anpassning av medfinansieringsgraden, främst genom tillämpning av försiktighetsprincipen, principen om förebyggande åtgärder och principen att förorenaren betalar.

Planerna och insatserna skall innehålla en förhandsbedömning av situationen för miljön i den berörda regionen och i synnerhet en kvantifierad beskrivning av den aktuella situationen för miljön och en uppskattning av strategins och stödformernas förväntade effekter på miljön, bestämmelserna för att införliva miljödimensionen i stödet och bestämmelserna för att säkerställa att gemenskapsreglerna om miljö följs.

Som ett komplement till förordningen betonas i «riktlinjerna för programmen för perioden 2000-2006» behovet att integrera miljödimensionen i samtliga sektorer. Detta ligger i linje med riktlinjernas två horisontella principer : hållbar utveckling och jämställdhet.

De myndigheter som ansvarar för miljöfrågorna såväl på nationell som på regional nivå deltar nu i strukturfondernas övervakningskommittéer vilket har berikat programplaneringen för den nya perioden.

Miljölagstiftningen och strukturfonderna

I samband med strukturfondernas stödåtgärder är det nödvändigt att se till att de viktigaste inslagen i gemenskapens miljölagstiftning beaktas, särskilt när det gäller naturskydd, skydd av vatten och utvärderingen av miljökonsekvenserna.

Natur

När det gäller naturskyddet finns två referensdirektiv : rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter [9] (habitatdirektivet) och rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar. [10]

[9] EGT L 206, 22.7.1992.

[10] EGT L 103, 25.4.1979.

Det första av dessa direktiv innehåller bestämmelser om skapandet av ett europeiskt nät av skyddade platser (Natura 2000) som innefattar skyddade områden som fastställs i de två direktiven. De problem och förseningar som präglat genomförandet av dessa program under perioden 1994-1999 (flera medlemsstater har inte beslutat vilka platser som skall skyddas) har till stor del undanröjts under år 2000.

Trots detta och i syfte att säkerställa att gällande bestämmelser beaktas under den nya programperioden 2000-2006, vände sig Michel Barnier (kommissionsledamot och ansvarig för regionalpolitiken) efter samråd med Margot Wallström (kommissionsledamot och ansvarig för miljöfrågor) till medlemsstaterna för att påminna dem om deras skyldigheter på detta område och göra dem uppmärksamma på att programdokumenten för den nya perioden absolut måste innefatta tydliga och oåterkalleliga åtaganden för att garantera att denna programplanering samordnats med skyddet av de platser som anges i Natura 2000. En bestämmelse i detta syfte har i tillämpliga fall införlivats i GSR, SPD och OP.

I samma anda har Franz Fischler, kommissionsledamot och ansvarig för jordbruk, vänt sig till medlemsstaterna med en begäran om att de i programdokumenten gör åtaganden om att beakta nitratdirektivet.

Vatten

År 2000 präglades av antagandet av ett ramdirektiv om gemenskapens vattenpolitiken (2000/60/EG). Detta direktiv godkändes den 23 oktober och har två huvudsyften, nämligen dels en god ekologisk och kemisk standard på allt vatten (ytvatten, grundvatten och skyddade områden) genom integrerad förvaltning av de totala resurserna inom avrinningsområdena, och dels att anmoda medlemsstaterna att beakta principen om kostnadstäckning av vattenförbrukningen (inberäknat miljö- och resurskostnader) liksom principen att förorenaren betalar.

När det gäller rening av avloppsvatten från tätbebyggelse anges i direktiv 91/271/EEG, ändrat genom direktiv 98/15/EG, sista dag för genomförande av de två huvudprinciperna till den 31.12.1998 respektive den 31.12.2000. Under år 2000 har strukturfonderna fortsatt att medfinansiera infrastruktur som bidrar till att genomföra principerna i känsliga områden och stora tätorter. Perioden 2001 - 2005 kommer att utnyttjas för att avsluta genomförandet av detta direktiv med inrättande av lämpliga strukturer för de minsta tätorterna.

Avfallshantering

Under 2000 antog kommissionen Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall. Detta direktiv syftar till att i görligaste mån förhindra eller minska förorening av luft, mark, ytvatten och grundvatten från förbränning och och de därmed sammanhängande riskerna för människors hälsa. Under 2000 framskred också arbetet att fastställa de tekniska kriterierna för genomförandet av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall. Europeiska avfallskatalogen och förteckningen över farligt avfall har genomgått en grundläggande revidering genom beslut 2000/532/EG som utmynnat i en ny och mer uttömmande förteckning över avfall som kommer att träda i kraft den 1 januari 2002.

Miljökonsekvensbedömning.

Direktiv 97/11/EG om bedömning av inverkan på miljön, som ändrar direktiv 85/337/EEG, trädde i kraft den 14 mars 1999. Men det var först under år 2000 som detta direktiv började användas i större utsträckning. Antalet typer av projekt för infrastruktur som innefattades i bilaga I, projekt som skall bli föremål för en bedömning av inverkan på miljön, har utökats och de typer av projekt som anges i bilaga II, som också har blivit fler, skall bli föremål för en bedömning enligt det förfarande som anges i bilaga III till det direktivet.

2.4.4. Strukturfonderna och konkurrenspolitiken

I slutet av 1997 antog kommissionen nya riktlinjer för statliga stöd för regionala ändamål. Med dessa riktlinjer önskade kommissionen stärka kontrollen av denna viktiga typ av stöd. De nya riktlinjerna befäste de kriterier som används för att bedöma om nationella regionala stödåtgärder uppfyllde kraven. I riktlinjerna klargjordes också reglerna för avgränsning av regioner som uppfyller kraven för att kunna få regionalt stöd enligt artikel 87.3 a och c i EG-fördraget.

I början av 1998 informerade kommissionen medlemsstaterna om de nya riktlinjerna och uppmanade dem att senast 2000 ha fört sina befintliga system för regionalstöd i linje med de nya reglerna. Ett viktigt inslag i arbetet var översynen av regionalstödskartorna i var och en av de 15 medlemsstaterna. Uppgiften försvårades genom att kommissionen önskade utnyttja detta tillfälle till att genomföra en betydande nedskärning av täckningen för kartorna över regionalstöd.

Under åren 1999-2000 upprättades nya regionalstödkartor för var och en av de 15 medlemsstaterna. Kommissionen anser att den har uppnått de huvudsakliga syften som den ville uppnå med detta arbete. Samtliga kartor har fastställts på grundval av en överskådlig och objektiv metod som säkerställer lika behandling för samtliga medlemsstater. Samtidigt har kommissionen med hjälp av medlemsstaterna lyckats väsentligt minska regionalstödskartornas befolkningstäckning från 46,7 % till 42,7 % av gemenskapens befolkning. En strikt tillämpning av kriterierna för stödberättigande har lett till en tydligare avgränsning av de regioner som erhåller stöd. Detta bör göra det möjligt för medlemsstaterna att inrikta sitt regionalstöd på de regioner som brottas med de allvarligaste ekonomiska problemen. Kommissionen är övertygad om att en större koncentrationsgrad kommer att förbättra stimulansinslaget i det regionalstöd som beviljas så att det därmed totalt sett blir mer effektivt.

2.4.5. Strukturfonderna och politiken för offentlig upphandling

I artikel 12 i den allmänna förordningen om strukturfonderna anges att de insatser som är föremål för en gemenskapsfinansiering « skall vara förenliga med bestämmelserna i fördraget, med de rättsakter som antagits med stöd av detta, samt med gemenskapens politik och program, inklusive den som rör (...) offentlig upphandling ». En större decentralisering av förvaltningen av strukturfonderna som ökar medlemsstaternas ansvar, och särskilt förvaltningsmyndigheternas ansvar vid offentlig upphandling som finansieras av gemenskapsmedel har införts. För att säkerställa att dessa förfaranden överensstämmer med gemenskapens normer, uppmuntrar kommissionen, utan att åsidosätta sin behörighet att vidta åtgärder om gemenskapsrätten överträds, de nationella myndigheterna att anta föregripande åtgärder som lämplig utbildning av den personal som handhar offentlig upphandling och utarbetande av vägledningar för upphandling.

Kommissionen vakar över att den offentliga upphandlingen genomförs i enlighet med gemenskapens bestämmelser genom att kontrollera att aktuella gemenskapsdirektiv införlivas och genom att utnyttja sin rätt att ingripa om överträdelser sker.

2.4.6. Strukturpolitiken och jämställdhetspolitiken

Som ett resultat av den nya rättsliga ram som införts genom Amsterdamfördraget och den Europeiska sysselsättningsstrategin har insatserna för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män förankrats ännu fastare i de nya förordningarna om strukturfonderna. I de nya förordningarna föreslås en integrerad jämställdhetsstrategi. Tillsammans med övergripande integrering av ett jämställdhetsperspektiv krävs särskilda åtgärder riktade till kvinnor för att kunna minska bestående ojämlikheter. Denna nya rättsliga ram är av stor betydelse som en rättslig grund och som en stimulans att genomföra en politik som införlivar jämställdhetsaspekter i strukturfondernas åtgärder. Kommissionen har utarbetat ett tekniskt dokument i denna fråga och i detta anges riktlinjer för praktiska arrangemang för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i de åtgärder som medfinansieras av strukturfonderna [11]. Jämställdhetsdimensionen har också införlivats i de metodhandledningar som kommissionen utarbetat om programplanering, förhandsbedömning, övervakning och utvärdering [12].

[11] Tekniskt dokument 3 " Integrering av ett jämställdhetsperspektiv i strukturfondernas program och projekt " (http://inforegio.cec.eu.int)

[12] Bilaga 4 till arbetsdokument 2 "Förhandsbedömning av åtgärder inom ramen för strukturfonderna » handlar om jämställdhetsfrågor. Blad I i arbetdokument 3 « Indikatoer för övervakning och utvärdering ". (http://inforegio.cec.eu.int). Riktlinjer för system för övervakning och utvärdering i stöd från ESF under perioden 2000-2006.

I förhandlingarna med medlemsstaterna om innehållet i de nya programmen betonade kommissionen behovet av mer effektiva insatser för att uppnå jämställdhet. En klarare helhetssyn som beaktar integrering av ett jämställdhetsperspektiv i all politik och särskilda åtgärder har införts i de nya ramarna för gemenskapsstöd (GSR) och samlade programdokument (SPD). Det finns exempelvis en mer djupgående analys av socioekonomiska skillnader mellan kvinnor och män. Analysen har emellertid inte alltid följts upp med kvantifierade mål för större jämställdhet. I flera program finns mekanismer för att integrera jämställdhetsdimensionen i övervakningskommittéerna, exempelvis genom en könsbalanserad sammansättning, genom att säkerställa att organ som arbetar för ökad jämställdhet medverkar, eller genom att inrätta arbetsgrupper för jämställdhet. I flera medlemsstater ägnas större uppmärksamhet åt utveckling av barnomsorgstjänster som en åtgärd för att förbättra möjligheterna att förena familjeliv och arbetsliv.

Eftersom jämställdhetsfrågor införlivas i hela strategin är det inte möjligt att i detta skede beräkna exakt hur stora resurser som anslås till dem. En bedömning av programkomplementen kommer att ge ytterligare uppgifter om storleken på de medel som anslås till jämställdhetsfrågor.

Det är nu viktigt att jämställdhet mellan könen beaktas när åtgärderna genomförs.

Strukturfonderna bör fungera som en katalysator för gemenskapens och medlemsstaternas jämställdhetspolitik. Förbättrat utnyttjande av strukturfonderna för främjande av jämställdhet är ett syfte med gemenskapens ramstrategi för jämställdhetspolitik (2001-2005) [13]. Enligt strategin skall kommissionen utarbeta ett förslag till kommissionens meddelande om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i de nya programdokumenten och ge exempel på bästa metoder. I syfte att förstärka samarbetet inom kommissionens avdelningar och bland dem som ansvarar för denna politik på nationell nivå, kommer kommissionen att inom kommissionens grupp för jämställdhetsfrågor inrätta en särskild grupp för strukturfonderna. Denna skall bestå av tjänstemän från flera avdelningar och dessutom skall man inrätta ett nät av personer som i medlemsstaterna ansvarar för att införliva jämställdhetsfrågor i strukturfonderna.

[13] Meddelandet " På väg mot en gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001-2005)" och förslag till rådets beslut om ett stödprogram avseende gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001-2005), KOM(2000) 335 slutlig, 7.6.2000. http://europa.eu.int/comm/employment_social/equ_opp/news/arsenal_en.htm

KAPITEL 3: UTVÄRDERING OCH FINANSIELL KONTROLL

3.1. Förhandsbedömning av mål 2-program

I förordningarna om strukturfonderna som antogs 1999 anges mål och krav för förhandsbedömningen. I artikel 41 i förordningen anges att en förhandsbedömning skall utföras av de myndigheter som är ansvariga för att utarbeta planer, stödformer och programkomplementet, och den skall utgöra en del av dessa. Detta var därför ett krav i utarbetandet av samtliga samlade programdokument under mål 2 (SPD).

Tillvägagångssätt för och innehåll i förhandsbedömningen

I kommissionens arbetsdokument om förhandsbedömning lämnades vägledning om vad förhandsbedömningen skall innehålla och hur den skall göras. De viktigaste inslagen är följande:

* Analys av de resultat som tidigare utvärderingar har givit.

* Analys av den berörda medlemsstatens, regionens eller sektorns starka och svaga sidor.

* Bedömning av strategins ändamålsenlighet och övergripande överensstämmelse.

* Kvantifiering av målen.

* Utvärdering av politikens förväntade socioekonomiska effekter och motivering till denna politik samt fördelning av finansiella medel.

* Kvalitet i genomförande och övervakning.

Begreppet förhandsbedömning innefattar både själva förfarandet för att genomföra bedömningen och rapportens sakinnehåll. I förordningen om strukturfonderna framgår tydligt att bedömningen utgör en del av programdokumentet. I kommissionens vägledning för förhandsbedömningen föreslås att bedömningen sker som en interaktiv process mellan utvärderaren och de som ansvarar för att utarbeta planerna, där utvärderarna kan lämna expertråd och delta i en konstruktiv dialog med planerarna. Förhandsbedömningen är därför inte bara innehållet i utvärderingsrapporten utan också processen när utvärderarna interagerar med planerarna. Det slutliga målet är att förbättra kvaliteten på programdokumentet och därigenom göra de åtgärder som erhåller stöd från strukturfonderna mer effektiva och förbättra dessas verkan.

Genomförande av förhandsbedömningarna

Förhandsbedömningarna för samtliga 95 SPD för mål 2 genomfördes och överlämnades till Europeiska kommissionen tillsammans med SPD eller utgjorde en del av de SPD som inlämnades under 2000. Den stora majoriteten av förhandsbedömningarna genomfördes externt av oberoende utvärderare som valts ut genom offentliga anbudsinfordran. Vissa av bedömningarna i Spanien och Italien innefattade både internt utvärderingsarbete och vissa delar som lagts ut på underleverantörer (t.ex. makroekonomisk analys, miljöbedömning etc.). Också i Frankrike genomfördes en av förhandsbedömningarna av interna experter. Ytterligare skillnader förekom för hur SPD och förhandsbedömning för mål 2 hade samordnats centralt på medlemsstatsnivå respektive genomförts självständigt ute i regionerna.

Ett stort antal utvärderare var engagerade i förhandsbedömningarna i hela mål 2-området. Samma utvärderare var engagerad i högst tre bedömningar i olika regioner inom medlemsstaten i Förenade kungariket, Belgien, Nederländerna, Sverige, Tyskland och Frankrike. Med hänsyn till att 95 förhandsbedömningar genomfördes, visar detta på en relativt öppen utvärderingsmarknad.

I de flesta fall följde bedömningarna kommissionens riktlinjer när det gäller innehåll, även om det förekom variationer i presentationen. I vissa fall var bedömningen integrerad i SPD, medan hela förhandsbedömningen var inkluderad som en bilaga i andra.

Den kanske mest markanta nyheten i förhandsbedömningen var betoningen på den interaktiva processen som ett viktigt inslag i arbetet. Stora variationer förekom mellan olika regioner när det gällde omfattning av denna interaktion. Den varierade således mellan den ena ytterligheten, nämligen en förhandsbedömning i form av en kort skrivbordsprodukt efter det att SPD hade utarbetats och en medelväg i form av begränsat utnyttjande av utvärderare för att få information och empiriska bevis till stöd för den strategi som beslutats för eller av regionen, till den andra ytterligheten där belägg fanns för att reell interaktion ägt rum mellan utvärderare och planerare. Med hänsyn till att detta begrep är så nytt var denna variation inte förvånande. Den utgör dock en betydande utveckling i utvärderingspraxis i mål 2-regionerna som är en bas att bygga på i framtiden.

Förhandsbedömningarnas inverkan

Följande två faktorer påverkade vilken inverkan förhandsbedömningarna hade:

* Utvärderingens kvalitet inklusive utvärderarnas förmåga och vilja att på ett konstruktivt sätt utmana dem som utarbetade SPD.

* De nationella eller regionala myndigheternas vilja att medverka i en dynamisk process för att genom förhandsbedömningen utveckla SPD.

Kvaliteten på förhandsbedömningarna varierade inom och mellan medlemsstaterna liksom den attityd som de ansvariga som utarbetade förslagen till SPD intog. I de bästa fallen var förhandsbedömningen verkligen en process, och resultatet var ett förbättrad SPD istället för en utvärderingsrapport som måhända uppfyllde de innehållsrelaterade kraven på en förhandsbedömning men som inte var integrerad i SPD. I det förstnämnda fallet fanns en konstruktiv dialog mellan utvärderarna och de som ansvarade för att utveckla SPD.

Förhandsbedömningarnas inverkan är mest uppenbar i de förbättrade tekniska aspekterna av SPD. Det tydligaste mervärdet framträder i kvaliteten på den socioekonomiska analysen, SWOT-analysen och kvantifieringen av målen. Följande kan noteras :

* De socioekonomiska analyserna förbättrades genom arbetet med förhandsbedömningen och ledde till en tydligare beskrivning av de utgångssituationerna som SPD avsåg ta itu med. En svårighet för utvärderingarna och för SPD uppstod i de fall mål 2-regionerna var mycket små och det inte fanns några tillgängliga uppgifter på relevant detaljerad nivå. I vissa fall måste uppgifter som hänförde sig till större regioner läggas fram varefter slutsatser fick dras beträffande situationen för mål 2-regionen.

* Genom förhandsbedömningarnas bidrag till SWOT-analyserna var de av avgörande betydelse för att stärka banden mellan den socioekonomiska analysen och SPD :s strategi varigenom samstämmigheten i hela planeringsprocessen förbättrades.

* Förhandsbedömningarna hade en särskild effekt på kvantifieringen av målen. I allmänhet följdes kommissionens vägledning om indikatorer, dvs. Utnyttjande av aktivitets-, resultat- och effektindikatorer, liksom centrala indikatorer i vissa regioner. Detta ledde till större enhetlighet och förbättrad jämförbarhet för uppgifterna i samtliga mål 2-regioner.

Förhandsbedömningarna bidrog också till kvantifiering av utgångsvärden i förhållande till jämställdhet, miljö, sysselsättning och informationssamhället, som alla är viktiga prioriterade insatsområden för kommissionen. I vissa fall måste dock mer arbete utföras antingen av de experter som kontrakterats för att genomföra förhandsutvärderingen eller av andra experter för att till fullo uppfylla kommissionens krav när det gällde jämställdhet och miljö.

Avslutningsvis kan noteras att förhandsbedömningarnas inverkan på mål 2 tog sig uttryck i en förbättring av programplaneringens kvalitet. Den slutliga effekten av denna förbättring bör framträda i form av förbättrad effektivitet och större effekt för de åtgärder som medfinansieras av strukturfonderna i områden som omfattas av mål 2 mellan 2000 och 2006.

3.2. Slutlig utvärdering av ESF:s verksamhet (1994-1999)

Slutsatser i de slutliga utvärderingarna av ESF:s verksamhet: mål 1, 3 och 4

De slutliga utvärderingarna av ESF :s stödinsatser genomförda i medlemsstaterna i partnerskap med kommissionens tjänster (sammanfattade på gemenskapsnivå [14]), täcker samtliga ESF :s stödåtgärder i mål 1, 3 och 4 och området jämställdhet mellan män och kvinnor.

[14] "Conclusions des évaluations finales du ESF", Emploi et Affaires Sociales 2000.

Programplaneringen 1994-1999 för Europeiska socialfonden (ESF) präglades av innovationer, som inriktningen på de människor som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden och det nya mål 4. ESF gjorde det möjligt att utveckla eller förstärka strategiska delar av den nationella politiken. Programmen nådde sina finansiella mål. När det gällde mål 1 och 3, förblev målinriktningen på de mest sårbara befolkningsgrupperna (långtidsarbetslösa, kvinnor och andra mindre gynnade grupper) relativ (den stödmottagande befolkningen är ungdomar och arbetslösa med utbildning, männen är överrepresenterade). Åtgärderna i mål 4, inriktat på SMF och arbetstagare som hotas av arbetslöshet, har främst lett till utbildning av tjänstemän, företagsledare, arbetstagare med utbildning, eftersom avsikten var att införa en multipliktoreffekt för samtliga anställda. Kvinnorna var underrepresenterade.

För samtliga mål finansierade ESF främst utbildningsåtgärder men med variation och bättre integration mellan olika typer av åtgärder.

Effekten på de direkta stödmottagarna tar sig uttryck i en förbättring av deras anställbarhet och/eller att de lyckats komma in på arbetsmarknaden.

* Bruttoförmedlingstakterna för arbetstillfällen på arbetsmarknaden har utvecklats under perioden 1994-1999, vilket i synnerhet speglar förbättringen av situationen på arbetsmarknaden. Förmedlingstakten tenderar att vara högre för ungdomar, personer med utbildning och/eller de som har varit arbetslösa under en kortare tid. Kvinnorna återfinns främst inom tillfälliga arbeten eller deltidsarbete vilket tenderar att förstärka den yrkesmässiga uppdelningen mellan könen.

* Dessa resultat förändras när nettoförmedlingstakterna granskas. Dessa tyder på att de insatser som riktar sig till de minst gynnade grupperna eller de som glidit långt från arbetsmarknaden är mest effektiva (äldre arbetslösa, långtidsarbetslösa, arbetslösa med lägre utbildning). Likaså är dessa ökningstakter eller övergångstakter högre för kvinnor än för män.

* De integrerade åtgärderna (arbetslivsintroduktion) leder till att fler människor integreras i arbetslivet än om enbart utbildningsåtgärder utnyttjas.

* För redan anställda är effekterna i form av förbättrad anställbarhet (eller lägre risk för arbetslöshet) få och föga övertygande.

Effekterna på systemen varierar beroende på medlemsstat och de mål som berörs :

* I samtliga medlemsstater har ESF bidragit till en förstärkning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att främja innovativa tillvägagångssätt, nå ut till de grupper som traditionellt legat utanför den aktiva politiken, genom att utöka de medel som finns tillgängliga för åtgärder, samt genom att strukturera utbudet beträffande fortbildning och förstärka de föregripande åtgärderna.

* I mål 1 har ESF bidragit till en förbättring av kvaliteten på utbildningssystemen särskilt för certifiering och ackreditering liksom för att närma systemen för utbildning och yrkesutbildning till varandra.

Rekommendationer i rapporterna:

* Att förbättra målinriktningen på de problem som råder på arbetsmarknaden och koncentrera åtgärderna i syfte att säkerställa att ESF ges en viss "synlighet" och ger ett mervärde jämfört med nationella bestämmelser och politik

* Att säkerställa bättre identifiering av enskilda människors problem och främja integrerade tillvägagångssätt.

* Att strukturera utbildnings- och undervisningssystemen på ett mer flexibelt sätt och ta itu med frågor som rör systemens (utbildning, yrkesutbildning) kvalitet efter att ha löst frågor som rör kapaciteten främst inom de stora områdena i mål 1 .

* Att fastställa metoder för ett genomförande som möjliggör smidigare insatser, och i högre grad närma genomförandemekanismerna till de politiska målen.

* Att förstärka övervaknings- och utvärderingssystemen så att de utgör instrument som kan stödja det politiska beslutsfattandet.

Slutsatser i de slutliga utvärderingarna av gemenskapsinitiativen Sysselsättning och Adapt

En särskild utvärdering genomfördes på gemenskapsnivå av ESF :s gemenskapsinitiativ. Den avsåg transnationalitet, innovation och integrering i nationell politik. När det gäller transnationalitet, gjorde undersökningen av de transnationella partnerskapen det möjligt att fastställa olika modeller för transnationellt samarbete och faktorer som lett till framgång.

Utvärderarnas arbete utmynnade i ett antal rekommendationer:

* En förbättring av projekten skulle ha kunnat uppnås om informationsverksamheter hade genomförts för att introducera projekten, en utvecklingsfas hade införts, inklusive möjligheten att finansiera sökandet efter partner, om projekturvalet i medlemsstaterna hade synkroniserats, samt genom förstärkning av den roll som stödstrukturerna spelar.

* De administrativa förfarandena borde förenklas genom tydligt fastställda urvalskriterier, genom mindre komplicerade betalningsförfaranden etc.

* Ett närmare samarbete mellan aktörerna på den nationella arbetsmarknaden och de aktörer som ansvarar för gemenskapsinitiativen borde stimuleras.

* En strategi bör utformas för resultatöverföring och särskilt spridande av resultat och produkter i större skala, på lokal, regional, sektoriell, nationell och gemenskapsnivå.

Rekommendationerna har diskuterats och i mycket hög grad integrerats i utformningen av det nya initiativet Equal och i meddelandet om detta. Det rör sig särskilt om att projektgenomförandet skall ske i tre etapper ; uppbyggnad av partnerskap, utarbetande av projekt och spridande av dem. De typer av innovationer som förväntas har också fastställts med utgångspunkt i de resultat som utvärderingen givit.

3.3. Edinburghkonferensen om utvärdering

Generaldirektoratet för regionalpolitik anordnade kommissionens fjärde konferens om utvärdering i Edinburgh i september 2000. Denna rad av konferenser som inleddes i Bryssel 1995 syftar till att bidra till utveckling av en europeisk "utvärderingskultur". Den fjärde konferensen hade titeln "Utvärdering för kvalitet" och placerade utvärderingsfrågan inom ramen för administrativa reformer. Konferensen hade följande två syften:

* Att främja kvalitet i utvärderingsverksamheter och goda metoder i hela unionen i syfte att förbättra förvaltningen av strukturfonderna.

* Att utveckla nära kontakter mellan myndigheter som förvaltar fonderna och experter på utvärdering, i syfte att höja värdet på utvärderingarnas resultat och rekommendationer.

Konferensen hade 370 deltagare varav 206 ägnar sig åt administration av utvärdering snarare än att arbeta som utvärderingsexperter. Samtliga medlemsstater var företrädda (somliga med fler deltagare än andra) liksom sex av kandidatländerna. Bland företrädarna återfanns representanter för arbetsmarknadens parter, vissa icke-statliga organisationer, Europeiska investeringsbanken och revisionsrätten liksom utvärderare och företrädare för medlemsstaternas myndigheter.

Följande ämnen togs upp under konferensen :

* Utvärdering av effekten av stora projekt - som särskilt fokuserade på behovet att utveckla och förbättra teknikerna för utvärdering av sådana programs makroekonomiska effekt. Kommissionen har givit sitt starka stöd till utveckling på detta område och har stött harmonisering av makroekonomisk analys i de fyra sammanhållningsländerna (Herminmodellen).

* Utvärdering av operativa program och SPD - där betydande framsteg har gjorts under senare år när det gäller utvärderingarnas kvalitet och effekt, stödd av tekniska dokument och riktlinjer utarbetade av kommissionen. Flera talare vid konferensen tog upp frågan hur man kan förbättra debatten om utvärderingar så att de leder till verkliga förändringar. Det föreslogs att slutsatserna skulle läggas fram på ett tydligare sätt i utvärderingarna och att tekniskt språk skall undvikas när det inte behövs.

* Kostnads- och intäktsanalys - som har förbättrats varvid grunden har lagts till ytterligare förbättringar under perioden 2000-2006.

* Tematiska utvärderingar - där forskning och utveckling samt jämställdhet är två områden där utvärderingar har givit särskild effekt. De tematiska utvärderingarna som kommissionen har tagit initiativet till, har störst effekt på nationell nivå. Såväl på gemenskapsnivå som på nationell nivå bidrar de tematiska utvärderingarna till finjustering av programmens prioriteringar, samtidigt som de också bidrar till att ange gemenskapsmervärdet. Två prioriterade teman för utvärdering i den nära framtiden är hållbar utveckling och informationssamhället.

* Kvantifiering av mål och benchmarking - När det gäller kvantifiering av mål, utgjorde standardisering av terminologi, godtagande av principerna och reella framsteg i programdokumenten för perioden 2000-2006 de viktigaste resultaten som noterades. Framstegen går långsammare beträffande benchmarking och mer arbete måste utföras på detta område.

Själva konferensen och de ämnen som debatterades under denna låg i linje med prioriteringarna i kommissionens meddelande om utvärdering under rubriken för administrativa reformer (åtgärd 16). Förutom att granska sätt att förbättra den nuvarande situationen när det gäller praxis och utnyttjande av utvärderingar, sökte konferensen inleda en debatt om mer politiska frågor, särskilt de som hänför sig till styrelseformer. Bland de frågor som diskuterades var vilka förfaranden som bör införas för att säkerställa samstämmighet inom de utvärderingar som genomförs i partnerskap, fastställandet av det mervärde som varje part tillför och etiken i denna interaktion mellan politiska beslutsfattare och utvärderare inom den privata sektorn. Såväl kommissionsledamoten för regionalpolitik, Michel Barnier, och generaldirektören, Guy Crauser, höll anföranden vid konferensen och betonade utvärderingarnas politiska dimension.

3.4. Genomförda kontroller

ERUF

I enlighet med kommissionens beslut av den 12 juli 2000 överfördes den enhet inom generaldirektoratet för ekonomistyrning som var ansvarig för kontroll av utgifterna inom ERUF till generaldirektoratet för regionalpolitik. Under den första delen av året genomförde enheten, som en del av generaldirektoratet för ekonomistyrning, 9 revisionsbesök. Under den andra delen av året, efter genomförandet av kommissionens beslut, företogs ytterligare 7 revisionsbesök. Två besök gjordes i Grekland, Italien, Portugal och Förenade kungariket och samtliga övriga medlemsstater besöktes en gång, förutom Danmark, Finland och Luxemburg.

Det viktigaste syftet med revisionerna var att kontrollera att medlemsstaternas utgiftsdeklarationer var riktiga genom att kontrollera verifieringskedjan och granska att förvaltningssystem och kontrollsystem är fullgoda.

De viktigaste återkommande felaktigheterna och oegentligheterna som identifierats under revisionerna var följande:

* Att icke stödberättigande utgifter inkluderats i deklarationerna (t.ex. mervärdesskatt på banktjänster).

* Underlåtenhet att följa korrekta förfaranden för tilldelning av kontrakt eller efterföljande ändring av dessa kontrakt.

* Brist på en tydlig verifieringskedja, inklusive underlåtenhet att ha ett separat redovisningssystem.

* Underlåtenhet att beakta sista dag för stödberättigande utgifter.

* Underlåtenhet att följa reglerna beträffande offentlighet.

Uppföljning av samtliga rekommendationer och åtgärder som krävs som ett resultat av revisionsresultaten måste vara slutförda innan programmen kan avslutas.

ESF

Under 2000 genomförde kommissionen 52 revisionsbesök för att granska utnyttjandet av de anslag som beviljats enligt ESF. Den mindre förändringen av antalet kontroller jämfört med 1999 förklaras av att efterhandskontrollerna överförts från Internrevisionstjänsten till Generaldirektoratet för sysselsättning och den omstrukturering av personalresurser som följde av detta. I oktober 2000 gjordes därför en revidering av besöksprogrammet för 2000 för att ta hänsyn till dessa förändringar.

Det årliga kontrollprogram som upprättats av Generaldirektoratet för sysselsättning översändes till medlemsstaterna. Det har därefter diskuterats med de nationella inspektionsmyndigheterna vid olika samordningsmöten för att kontrollprogrammet skall få maximal effekt.

När det gäller redovisningsrevision har särskild vikt lagts vid kontroll av åtgärder i vilka ESF har medverkat med mer än 10 miljoner euro.

Revisionerna av kontrollsystemen och systemen för att intyga utgifterna inriktades på förfarandena för avslutande av åtgärder under programperioden 1994-99 och tillämpningen av förordning 2064/97.

En viktig del av de kontroller som kommer att genomföras under 2001 kommer också att avse dessa två områden och kommer att göra det möjligt att komplettera de uppgifter som samlats in under 2000. Särskild vikt kommer att läggas vid utvärdering av tillförlitligheten i den redovisning som krävs enligt artikel 8 i förordning 2064/97 med hänsyn till de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit i detta sammanhang.

De huvudsakliga problem som upptäcktes inom ramen för revisionsbesöken avsåg följande områden :

* Utgiftsdeklarationernas tillförlitlighet (i synnerhet felaktig tillämpning av bestämmelserna om stödberättigande utgifter och principen om giltighet under en period av ett år, brist på verifikationer och utgiftsökningar).

* Brist på synlighet och offentlighet för de stödåtgärder som medfinansierats av ESF.

* Vissa projektledares underlåtenhet att följa gällande bestämmelser för anbudsinfordran och konkurrens.

* Dubbel finansiering och överlappning av stödåtgärder som finansierats genom andra gemenskapsprogram.

Flera av dessa kontroller ledde till att de berörda medlemsstaterna genomförde finansiella korrigeringar och att kommissionen tillämpade genomförde artikel 24 i förordning 4253/88, ändrad genom förordning 2082/93.

Utvecklingssektionen vid EUGFJ

Under 2000 genomfördes 22 revisionsbesök för att kontrollera utnyttjandet av anslagen från utvecklingssektionen vid EUGFJ som förvaltats av medlemsstaterna. Det främsta syftet var att bedöma de system för förvaltning och kontroll som använts (särskilt baserat på förordning (EEG) nr 2064/97), kontrollera att den finansiella rapporten, bokföring och faktiskt genomförande överensstämde med gemenskapsbestämmelserna, liksom besluten om beviljande av stöden och de utgifter som deklarerats till utvecklingssektionen vid EUGFJ. En så bred täckning av de berörda regionerna och myndigheterna som möjligt har eftersträvats. I synnerhet i slutet av denna programperiod har uppmärksamhet riktats på program där de förvaltningssystem som införts på regional nivå ännu inte har kontrollerats eller har ändrats.

Vissa typer av oriktigheter har upptäckts i flera medlemsstater och för flera åtgärder. Här kan nämnas underlåtenhet att följa gemenskapsbestämmelserna om offentlig upphandling, att stöd beviljats för icke stödberättigande utgifter (på grund av deras art eller betalningsdatum), att det förekom avsevärda förseningar när det gäller utbetalningen till stödmottagarna, att det inte genomförts några offentlighets- och informationsåtgärder om gemenskapens medfinansiering, bristfälliga kontrollåtgärder samt felaktig tillämpning av omräkningskurserna. De berörda myndigheterna har gjorts uppmärksamma på svagheterna eller bristerna i utbetalningsrutinerna. Efter det att dessa problem uppdagats gjordes en nedskrivning av utgiftsdeklarationerna, och där så ansågs befogat minskades gemenskapens medfinansiering.

Särskild uppmärksamhet har ägnats de åtgärder som förvaltats direkt av kommissionen (pilotprojekt enligt artikel 8), och ett relativt stort antal kontroller har genomförts. Till följd av dessa kontroller har kommissionen fattat flera beslut om att återvinna medel som beviljats till pilotprojekt inom utvecklingssektionen vid EUGFJ.

FFU

Under år 2000 har kommissionen inom ramen för FFU genomfört revisionsbesök på plats i Tyskland, Portugal, Grekland och i Österrike. Dessa kontroller avsåg särskilt projekt inom områdena för vattenbruk, beredning, modernisering av fiskefartyg och studier. Den kontroll som genomfördes i Österrike inriktades också på avslutandet av programmet 1995-1999 för mål 5a-fiske.

Under dessa kontroller granskades särskilt följande inslag :

* Att de administrativa eller organisatoriska förfarandena låg i linje med de förfaranden som fastställts av medlemsstatens kontrollsystem.

* Att korrekt kontering och genomförande av projektet skett.

* Att projektgenomförandet överensstämmer med förordningar och förfaranden.

* Urvalsförfarande och genomförandegrad.

* Att de behöriga myndigheterna genomfört kontroll på plats i enlighet med förordningarna.

Kontroller genomförda av OLAF (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning)

Under 2000 inledde OLAF 33 nya undersökningar av bedrägeri och genomförde 15 kontrollbesök som avsåg strukturåtgärder.

Som rättslig grund användes för nio av dessa kontrollbesök förordning EG nr 2185/96 [15] om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter, och i två fall stödde sig byrån på den sektoriella grunden till kontrollerna, dvs. artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 ändrad genom förordning 2082/93.

[15] Rådets förordning nr°2185/96 av den 11 november 1996, EGT L 292, s.2.

Fyra av dessa kontrollbesök var besök för att bistå de rättsliga myndigheterna i undersökningar som inletts under föregående år men som utmynnat i att de överlämnats till de rättsliga myndigheterna (förordning (EG) nr 1073/99).

Det kan noteras att förutom de operativa undersökningarna och samordning av dessa på gemenskapsnivå, bistår Olaf med all typ av assistans som krävs för att underlätta samordning av undersökningar som inletts av de behöriga nationella administrativa såväl som rättsliga myndigheterna.

Nästan hälften av besöken avsåg undersökningar som inletts tidigare och den andra hälften avsåg nya fall.

Dessa undersökningar omfattade samtliga strukturfonder med övervikt för ESF, följt av fall som rörde ERUF.

Undersökningarna visade på nätverk för förfalskning av dokument, överfakturering, felaktigheter som rörde icke stödberättigande utgifter etc.

Därutöver har medlemsstaterna för år 2000 i enlighet med förordning (EG) nr 1681/94 till kommissionen anmält cirka 1 217 fall av oegentligheter eller bedrägeri som rör sammanlagt cirka 114,2 miljoner euro (jämfört med cirka 120,6 miljoner euro under 1999).

Av detta framgår att antalet fall av oegentligheter som rapporterats har ökat jämfört med föregående år men ett stort arbete återstår fortfarande att genomföra för att medlemsstaterna skall uppfylla samtliga skyldigheter som följer av lagstiftningen. Det kan dock noteras att de summor som berörs minskar trots att antalet fall ökar.

En markant förbättring har därtill konstaterats under 2000 när det gällt tillämpning av artikel 5 i ovan nämnda förordning enligt vilken medlemsstaterna åläggs att för varje enskilt fall underrätta kommissionen om de förfaranden som inletts till följd av samtliga oegentligheter som man har anmält tidigare, och om viktiga förändringar som de resulterat i. Fortfarande återstår några anmälda fall som inte följts upp trots att tidsfristerna för avslutande av vissa program har löpt ut.

Enligt artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88, ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93, kan kommissionen minska, tillfälligt hålla inne, eller dra in stöd från fonderna. Innan ett beslut fattas i enlighet med den förordningen skall kommissionen bedöma hur allvarliga oegentligheterna är.

Det brukar i första hand röra sig om ej godtagbar finansiell förvaltning. Under år 2000 granskade kommissionen flera sådana fall.

Kommissionen har också tillfälligt hållit inne stöd från fonderna i ett antal fall där annan gemenskapslagstiftning inte efterlevts, t.ex. i fråga om miljöskydd och offentlig upphandling. Ett skolexempel på detta är att Sammanhållningsfondens utbetalningar till ett järnvägsprojekt hölls inne eftersom det saknades en miljökonsekvensbeskrivning för projektet, vilket är ett krav i direktiv 85/337/EEG.

KAPITEL 4: DIALOG / INFORMATION

4.1. Europaparlamentet

Dialogen med Europaparlamentet förs främst inom ramen för parlamentets olika fackutskott, och särskilt genom utskottet för regionalpolitik, transport och turism. Detta utskott avgav flera yttranden på eget initiativ som antogs i plenarmöte och bland annat följande :

* Utkast till riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för ekonomisk och social förnyelse i städer och förorter i kris, i syfte att främja hållbar utveckling i Europas städer (Urban II).

* Utkast till riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för transeuropeiskt samarbete avsett att främja harmonisk och balanserad utveckling i Europa (Interreg III).

* Den tionde årsrapporten om strukturfonderna (1998).

* Årsrapporten om Sammanhållningsfonden 1998 .

* Yttrande på eget initiativ om Europeiska unionens yttersta randområden.

* Yttrande på eget initiativ om utvidgningen och strukturpolitiken.

* Yttrande på eget initiativ om förslaget till riktlinjer för de innovativa åtgärderna inom ERUF.

Alltsedan sin utnämning till kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitiken har Michel Barnier regelbundet och personligen hållit Europaparlamentet informerat om hur olika ärenden utvecklats.

Vid tre tillfällen (27 januari, 22 maj och 11 september 2000) lade han allteftersom fram sitt arbetsprogram : lägesrapport för programplanering för mål 1, områdesindelning för mål 2 och budgetgenomförandet, gemenskapsinitiativen InterregIII och Urban, genomförandet av ISPA, riktlinjerna för de innovativa åtgärderna samt utvecklingen när det gällde utarbetandet av den andra rapporten om ekonomisk och social sammanhållning.

Vid flera tillfällen under året höll Europaparlamentet brådskande debatter om de olika naturkatastrofer som drabbat vissa medlemsstater. En stor debatt om klimatförändringar ägde rum den 25 oktober 2000.

Det är främst den nya kodexen för god förvaltningssed i fråga om genomförandet av strukturpolitiken som undertecknades den 6 maj 1999 av Europaparlamentets respektive kommissionens ordförande som styr förbindelserna mellan dessa två institutioner. Under år 2000 överlämnade kommissionen till parlamentet medlemsstaternas planer (förslag till program) liksom de dokument som antagits inom ramen för de olika programperioderna under perioden 2000-2006.

ESF har också upprätthållit nära kontakter med Europaparlamentet i synnerhet med utskottet för sociala frågor och sysselsättning. ESF har överlämnat förslaget till riktlinjer för de innovativa åtgärderna till parlamentet och kommer sålunda att se till att parlamentets yttrande beaktas. ESF har också sammanträffat med ledamöterna i kommittén för sociala frågor inom ramen för den informella arbetsgruppen Europaparlamentet/ESF. Inom denna ram har flera aspekter vad avser framstegen i programplaneringen för ESF kunnat tas upp.

När det gäller landsbygdsutveckling har utbytet med Europaparlamentet framförallt avsett programmet Leader+. Parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdsutveckling utarbetade en rapport i vilken ändringar föreslogs. Rapporten antogs under plenarmötet under februari månad 2000. Europeiska kommissionen har delvis tagit hänsyn till parlamentets yttrande i den slutliga utgåvan av de riktlinjer som överlämnats till medlemsstaterna för tillämpning av detta gemenskapsinitiativ. Därutöver ställde parlamentsledamöterna 69 skriftliga och 4 muntliga frågor inom området för landsbygdsutveckling till kommissionen.

4.2. Fondernas kommittéer

Kommittén för utveckling och omställning av regioner, som i enlighet med artikel 48 i rådets förordning nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 samtidigt är förvaltningskommitté och rådgivande kommitté sammanträdde elva gånger under 2000.

I dess egenskap av förvaltningskommitté, yttrade sig kommittén för utveckling och omställning av regioner positivt om gemenskapsinitiativen Interreg och Urban samt om riktlinjerna för de innovativa åtgärderna i ERUF för perioden 2000-2006. Dessutom har kommittén inlett arbetet med det interregionala samarbetet Interreg III C.

I dess rådgivande egenskap, yttrade sig kommittén positivt om avgränsningen av de områden som är stödberättigade enligt mål 2, de samlade programdokumenten (SPD) och ramarna för gemenskapsstöd (GSR).

Kommittén för utveckling och omställning av regioner har också godkänt förordningarna om:

- användning av euro i genomförandet av fondernas budget,

- åtgärder som medlemsstaterna skall vidta för att ge information och offentlighet åt insatser genomförda av strukturfonderna,

- stödberättigande utgifter inom ramen för insatser som medfinansieras av strukturfonderna,

- genomförandet och riktlinjerna för fastställande av finansiella korrigeringar,

- förvaltnings- och kontrollsystem för de stöd som beviljas enligt strukturfonderna.

Kommittén uttalade sig positivt om att politiken för jämställdhet mellan kvinnor och män integreras i strukturfondernas program och projekt, om finansieringen genom Interreg III och om riktlinjerna för 2001-2006 för nätverket av observationsorgan för europeisk regional utvecklingsplanering (ORATE).

Kommittén för utveckling och omställning av regioner har slutligen inlett arbetet beträffande den roll som kommittén för regional utvecklingsplanering skall spela och om inrättandet av expertgruppen « Utveckling på landsbygden och i städerna ».

ESF-kommittén sammanträdde vid fyra tillfällen under 2000. Dels avgav ledamöterna i ESF-kommittén ett positivt yttrande om de GSR/SPD där socialfonden medfinansierar åtgärder. Inom samma ram närvarade de när vissa medlemsstaters regeringsföreträdare presenterade den nya programplaneringen för ESF (hänsynstagande till socialfondens prioriteringar och sysselsättningsstrategin liksom till bandet med de nationella handlingsplanerna). Ledamöterna i ESF-kommittén rådfrågades också om vilka typer av åtgärder som vore möjliga att finansiera inom ramen för det tekniska stödet och avgav sitt yttrande om kommissionens förslag till riktlinjer för de olika typerna av innovativa åtgärder (vilket därefter överlämnades till Europaparlamentet) liksom om förslagen till finansförordningar för förvaltning och kontroll av det stöd som beviljas enligt strukturfonderna och finansiella korrigeringar enligt artikel 39 i förordning 1260/1999.

ESF-kommittén diskuterade också programmet för sociala åtgärder under 2000, förbindelserna mellan ESF och de enheter som ansvarar för sysselsättning och utvidgning (särskilt när det gäller att förbereda kandidatländerna för den europeiska sysselsättningsstrategin och för ESF).

Vad avser olika ämnesområden ägde också ett åsiktsutbyte rum om jämställdhetsaspekten i den nya programplaneringen, om fortbildning och lokalt kapital för sociala ändamål liksom om åtgärder inom "dialogen mellan arbetsmarknadens parter" enligt artikel 6 i ESF-förordningen.

Inom ESF-kommittén lades en rapport från revisionsrätten fram liksom slutsatserna från utvärderingarna av åtgärder som medfinansierats av socialfonden. Ledamöterna hölls under hela året informerade om den allmänna utvecklingen beträffande sysselsättningstrategin i alla dess aspekter och dess konsekvenser för socialfonden.

Förvaltningskommittén för jordbrukets struktur och landsbygdens utveckling (STAR-kommittén) sammanträdde vid 15 tillfällen under 2000 och agerade som förvaltningskommitté enligt det förfarande som anges i artikel 47.3 i förordning (EG) nr 1260/99 i följande frågor:

a) positivt yttrande om kommissionens förordning (EG) nr 2075/2000 av den 29 september 2000 om ändring av förordning (EG) nr 1750/1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ). Denna förordning avser villkor för stödberättigande för vissa åtgärder som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket särskilt när det gäller stöd till jordbruksföretag av ringa ekonomisk omfattning. Den utvidgar tillämpningen av förordning (EG) nr 1685/2000 om närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 avseende stödberättigande utgifter i samband med insatser som medfinansieras av strukturfonderna inom ramen för mål 2.

b) positivt yttrande om riktlinjerna för gemenskapsinitiativet Leader+ avgavs den 22.2.2000.

Kommittén agerade som rådgivande kommitté enligt det förfarande som anges i artikel 47.2 när den behandlade följande frågor:

a) Upprättande av förteckningen över stödberättigade områden enligt mål 2. Kommittén yttrade sig tio gånger om olika förslag till förteckningar.

b) De delar av stöd som rör jordbrukets struktur och landsbygdens utveckling i kommissionens utkast till beslut om ramarna för gemenskapsstöd och motsvarande information i de samlade programdokumenten för mål 1 och 2. Kommittén yttrade sig 26 gånger.

c) De tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 53.2 i förordningen om strukturfonderna, förordning (EG) nr 1685/00 om föreskrifter beträffande förfarandet för genomförande av finansiella korrigeringar av åtgärder inom ramen för strukturfonderna och kommissionens förordning om tillämpningsföreskrifter för systemen för förvaltning och kontroll av det stöd som beviljas enligt strukturfonderna samt form och innehåll i de redovisningsuppgifter som medlemsstaterna måste ställa till kommissionens förfogande för kontroll av strukturfondernas räkenskaper.

Kommittén för fiskets och vattenbrukets struktur avgav positivt yttrande

a) om den del som rör "fiske" i GSR och SPD för mål 1,

b) om förteckningen över stödberättigade områden enligt mål 2,

c) om SPD "fiske" utanför mål 1,

d) om typerna av åtgärder för tekniskt stöd i enlighet med artikel 23 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna,

e) om utkast till riktlinjer om olika typer av innovativa åtgärder enligt artikel 22 i förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna,

f) om kommissionens förordning om genomförandeföreskrifter för de åtgärder som anges i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 (FFU-förordningen).

4.3. Dialog med ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén

Kommissionen har fortsatt att nära följa arbetet i Ekonomiska och sociala kommittén (ESK). När det gäller regionalpolitik har ESK antagit två yttranden om årsrapporten 1998 om Sammanhållningsfonden respektive om den tionde årsrapporten om strukturfonderna. ESK har också intresserat sig för de mindre gynnade öregionerna, och härvid antagit ett yttrande på eget initiativ, samt för EIB :s roll.

När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken har Ekonomiska och sociala kommittén i sitt yttrande om den andra årsrapporten om Sammanhållningsfonden 1998 antagen den 12 juli 2000, bedömt att uppgifterna om samordning mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och konkurrenspolitiken samt politiken för insyn och öppenhet på marknaderna inte är relevanta eftersom de inte gör det möjligt att tydligt fastställa om gemenskapsdirektiven följs och beaktas. ESK har noterat förenklingen av den särskilda förordning som kommissionen föreslagit för EUGFJ som främst avser områden för stödinsatser. I dess yttrande om « kvinnor på landsbygden och hållbar utveckling » understryker kommittén de problem som särskilt kvinnor i landsbygdsmiljö brottas med och betonar nyttan av att gruppera sig i sammanslutningar eller arbetsgrupper för att övervinna dessa problem.

Regionkommittén antog flera utkast till yttranden inom behörighetsområdet för Generaldirektoratet för regionalpolitik. Härvid kan särskilt noteras det yttrande som kommittén avgivit om kommissionens förslag till meddelande till medlemsstaterna om « regionerna i den nya ekonomin - riktlinjer för de innovativa åtgärderna inom ERUF », om vilket Regionkommittén hade anbetts yttra sig. De övriga yttrandena avsåg bland annat problemen i gemenskapens yttersta randområden, informationssamhället och regional utveckling.

Kommissionsledamot Michel Barnier deltog i ett plenarmöte i Regionkommittén den 13 april 2000 på temat « regionernas roll, genomförandet av och framtiden för regionalpolitiken samt regeringskonferensen ».

Generaldirektör Guy Crauser, höll ett anförande inför Regionkommittén den 28 juni 2000 på ämnet « förutsättningar för en utsträckning av regionalpolitiken till kandidatländerna » och deltog också i en konferens som anordnades av regionkommittén och Generalitat Valenciana den 27 och 28 november 2000 på temat utformningen av en ny europeisk regionalpolitik.

Inom området för jordbruk och landsbygdsutveckling noterade Regionkommittén med tillfredsställelse genomförandegraden för EUGFJ-programmen. I ett annat yttrande om "landsbygdsområdens tillgänglighet" uppmanade den till utnyttjande av strukturfonderna för utveckling av infrastruktur och rekommenderade främjandet av ett jordbruk med flera funktioner. När det gäller landsbygdsområdenas konkurrenskraft har Regionkommittén understrukit de möjligheter till utveckling som strukturfonderna erbjuder. När det gäller gemenskapsinitiativet Leader+ (2000-2006), ansåg kommittén att den övergripande planen borde vara effektiv och innovativ och skulle erhålla (den första delen : lokala/regionala strategier för landsbygdsutveckling) det största finansiella anslaget.

När det gällde fiskeripolitiken, antog Ekonomiska och sociala kommittén yttrandet "2002 - Den gemensamma fiskeripolitiken och fiskets situation i Europeiska unionen".

4.4. Arbetsmarknadens partner

Inom området för regional utveckling har dialogen med näringslivets organisationer och arbetsmarknadens parter fortsatt och den årliga överläggningen som avses i artikel 8 i förordning 1260/99 ägde rum den 16 februari 2000. Två viktiga punkter stod på dagordningen : situationen vad avser programplaneringen för mål 3 och gemenskapsinitiativen 2000-2006.

* Efter att kommissionens tjänstemän beskrivit situationen erkände en stor majoritet av parterna att samrådet hade fungerat bättre denna gång än under den föregående programperioden. Den förefaller dock ha genomförts mer systematiskt för mål 1 än för mål 2. Därutöver har arbetsmarknadens parter haft svårigheter att få anslag i form av tekniskt stöd.

* Stora skillnader har också trätt i dagen mellan regionerna när det gäller att inrätta partnerskap, oavsett vilket mål det gällde. Alla medlemsstater har således inte ännu helt integrerat « kulturen » att använda sig av ett partnerskap.

* Andra synpunkter fördes fram: svårigheten att använda sig av garantisektionen vid EUGFJ under mål 2, eftersom detta instrument inte var en strukturfond; föreskrifterna för fördelning av resultatreserven; övervakningskommittéernas funktion.

* Denna punkt har varit föremål för presentationer som de tre berörda generaldirektoraten hållit om innehållet i de nya gemenskapsinitiativen. Frågor ställdes bland annat om urvalskriterierna för de städer som skall ingå i Urban, förfaranden som i förstone synes komplicerade i Equal, eller stödberättigandet för de yttre gränserna i Interreg III.

Parterna avslutade med ett önskemål om att sammanträffandena med kommissionen skulle förekomma oftare än ett enda årligt möte, exempelvis så att man inriktade sig på vissa ämnen: ISPA, ESDP, mål 2, etc. Man kom överens om att mer frekventa möten skulle kunna planeras in från och med 2001 efter det att programmen för den nya programperioden hade antagits.

Inom sektorn för mänskliga resurser har organisationerna som företräder arbetsmarknadens parter, frånsett den roll som de spelar på nationell eller regional nivå för att genomföra åtgärder enligt sysselsättningspolitiken eller anpassningsförmåga eller i särskilda gemenskapsinitiativ, utvecklat innovativa åtgärder för att främja nya tillvägagångssätt och identifiera exempel på goda metoder där ett betydande inslag som avser den sociala dialogen ingår. Flera sektorer inklusive handeln, den grafiska sektorn och järnvägssektorn har slutfört intressanta projekt som kan vara till nytta inom verksamheterna i kommittéerna för den sektoriella dialogen. Exempelvis kan nämnas ett projekt i järnvägssektorn som avsåg införande av ny teknik i de franska, belgiska, spanska och italienska järnvägsföretagen. Rapporten visade att utbildningssystemen i varje enskilt järnvägsföretag inte kunde analyseras innan man först hade granskat arbetsorganisationen och systemen för integrering av anställda i dessa företag. Typ av sociala kontakter i organisationerna kan ha påverkat de utbildningssystem som användes.

Rådgivande kommittén för landsbygdsutveckling som inrättats av kommissionen enligt beslut 98/235/EG om rådgivande kommittéer för jordbruket, sammanträdde två gånger under 2000, den 17 maj och den 15 november. Vid båda dessa möten förekom utbyte av information och synpunkter mellan kommissionen och företrädare för olika intresseorganisationer på det sociala området och på arbetsmarknaden om situationen när det gällde antagandet av planerna för landsbygdsutveckling och SAPARD-planerna. Den 17 november ägde en diskussion också rum om genomförandet av artiklarna 3 och 4 i rådets förordning 1259/99 om inrättande av gemensamma bestämmelser för direkt stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, och kommissionen informerade också kommittén om läget beträffande programplaneringen för mål 1 och mål 2.

När det gällde genomförandet av planerna för landsbygdsutveckling uttryckte ledamöterna vid båda mötena oro för att denna partnerskapsanda, trots kommissionens betoning på partnerskap, inte var så uppenbar i genomförandet. Synpunkten framfördes att uppfattningen av och praxis för partnerskap skiljde sig åt i EU och att medlemsstaternas resultat ibland var otillfredsställande i detta hänseende.

Andra punkter som togs upp den 15 november var bland annat en oro för budgeten eftersom programmen startat sent, och oro för att tidsplanen för Leader+ var mycket kort.

Mötet den 17 maj innefattade också ett åsiktsutbyte om Leader+.

Rådgivande kommittén om fiske och vattenbruk, som består av företrädare för de yrkesverksamma och de berörda miljöerna diskuterade vid ett flertal tillfällen kommissionens olika tillämpningsföreskrifter för genomförande av förordning (EG) nr 2792 (FFU-förordningen).

4.5. Information / Offentlighet

Bland de viktigaste dokumenten under år 2000 återfinns den vägledning där man samlat strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och ISPA (« Strukturåtgärderna 2000-2006 - kommentarer och förordningar»), liksom handledningen « Gemenskapens föreskrifter för statligt stöd». Andra dokument med anknytning till särskilda inslag i regionalpolitiken har också utarbetats såsom vägledningen om de territoriella pakterna 2000-2006 ; den slutliga rapporten om den innovativa åtgärden Terra, en studie om kartläggning av situationen i städerna, en vägledning om Business innovation centres (BIC), samt sex studier på följande teman : den framtida verksamheten för regional utvecklingsplanering i samband med utvidgningen, EMU:s effekter för sammanhållningen, initiativ med anknytning till sysselsättningen i Förenade kungariket, jämlikhetsaspekten i åtgärder som medfinansieras av strukturfonderna samt lokal utveckling respektive strategisk och hållbar förvaltning av vattenresurserna.

Bland andra publikationer som getts ut under år 2000 återfinns broschyrer som presenterar viktiga projekt i bergsområden, liksom en redogörelse för projekt finansierade av initiativet Urban.

Informationsbladet « INFOREGIO » ger en sammanfattning av de allmänna riktlinjerna för utnyttjandet av strukturfonderna inom ramen för mål 1, 2 och 3 liksom en sammanfattning av årsrapporten om strukturfonderna under 1998. Informationsbladet « INFOREGIO NEWS » har också fortsatt att ges ut.

År 2000 präglades också av start för utgivning av tidskriften Panorama. Denna tidskrift som ges ut en gång i kvartalet syftar framför allt till att ge möjligheter för de lokala och regionala aktörerna att komma till tals och berätta om sina erfarenheter från det praktiska genomförandet av olika projekt.

Webbplatsen INFOREGIO på Internet liksom sidorna på EUROPA-servern som ägnas åt regionalpolitiken uppdateras regelbundet. Samtliga tillämpningsföreskrifter för strukturfonderna som antagits under året har sålunda allteftersom lagts ut på nätet. På webbplatsen har också information lagts ut om reglerna för de åtgärder som medlemsstaterna skall vidta för att ge information och offentlighet åt insatser genomförda av strukturfonderna, förordningen om användning av euro inom strukturfonderna, förordningen om stödberättigande utgifter liksom riktlinjerna för Interreg III och Urban II.

En databas har startas som innehåller sammanfattningar av de nya program som medfinansieras av ERUF under perioden 2000-2006. Databasen, innehåller uppgifter om projekt som har varit särskilt framgångsrika (« success stories »), och den har fortsatt att fyllas på under hela året.

När det gäller information om evenemang som kommissionen har anordnat har redogörelser för de tre största evenemangen under 2000 lagts ut på nätet. Det gäller konferensen på temat « delat ansvar i den decentraliserade förvaltningen av strukturfonderna » som hölls i juni 2000, konferensen om « utvärdering av åtgärder medfinansierade av strukturfonderna » i september och slutligen konferensen om « informationssamhället och sammanhållningen » som anordnades i december.

Under år 2000 har slutligen ett nytt sätt att lägga ut texter på nätet införts. Det är mer enhetligt och bättre strukturerat när det gäller typ av information och stöd (på papper och på webben). Fem serier av informationsprodukter förekommer: nyheter och beslut som gäller regionalpolitik, redovisning av genomförda projekt per land, redovisning av genomförda projekt per tema, redovisning av genomförda projekt per typ av område och slutligen olika informationsprodukter som kartor och kataloger etc.

Beträffande ESF har stor betoning lagts vid att ge information och offentlighet åt starten av de nya programmen i syfte att säkerställa öppenhet och presentera en enhetlig bild av ESF i samtliga medlemsstater. Detta har skett genom ett litet men skräddarsytt publikationsprogram som innefattar ett allmänt informationsblad om ESF och dess nya räckvidd som det främsta finansiella instrumentet inom den europeiska sysselsättningsstrategin. Därtill har en ny, kortfattad webbplats för ESF (http://europa.eu.int/esf) som innehåller en lång rad nyttiga upplysningar skapats och kommer att uppdateras regelbundet. Presskommunikéer om antagandet av mål 3-programmen liksom faktablad om ESF i medlemsstaterna delades ut såväl till den ackrediterade pressen i Bryssel som, via kommissionens kontor, till pressen i medlemsstaterna. De nya programmen fick bred mediatäckning i nationell, regional och lokal press, men omfattningen varierade mellan medlemsstaterna.

I linje med förordning 1159/2000 anordnade kommissionen i april 2000 i Waterloo (Belgien) det sjunde mötet i det informella nätverket av informationstjänstemän i ESF för att stödja dem i deras ansträngningar att ge offentlighet åt ESF. I detta syfte har en studie inletts för att förse medlemsstaterna med riktlinjer för hur de skall utvärdera sina egna verksamheter på området för information och offentlighet. Dessa riktlinjer kommer att finnas tillgängliga i början av 2001.

Därutöver har utvidgningsprocessen fått stöd genom utgivningen av « en kortfattad vägledning om ESF riktad till framtida medlemsstater » liksom skapandet av ett informellt nätverk av informationsansvariga för ESF i de 10 Phare-länderna, som kommer att hållas underrättade om den viktigaste utvecklingen när det gäller ESF i EU.

På området för landsbygdsutveckling har kommissionen fortsatt att lämna information på sin webbplats, i tryckt form (i form av broschyrer, faktablad och i dess nyhetsbrev) och inom ramen för seminarier, konferenser, besök och möten. På GD Jordbruks webbplats finns det fr.o.m. februari 2001 en länk till en särskild webbplats om landsbygdsutveckling. Frågor som rör landsbygdsutveckling togs återigen upp vid ett informellt informationsmöte med regionernas 100 Bryssel-kontor i juni 2000. En broschyr med titeln « Kvinnor som är aktiva i landsbygdsutveckling - att trygga landsbygdens framtid » gavs ut i augusti 2000. I november anordnades gemensamt av den franska ambassaden och Europeiska kommissionens delegation i Washington en konferens på temat « jordbrukets roll i landsbygdsutvecklingen ». I konferensen deltog 150 personer (jordbrukare och företrädare för jordbrukarnas organisationer, personal från USA:s kongress, tjänstemän från myndigheter och ambassader etc.).

Observationsorganet European Leader Observatory (ELO) fortsatte under 2000 att spela en viktig roll inom det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling. Det gav ut nio utgåvor av 'Info Leader', som täcker en lång rad olika ämnen som exempelvis de olika program för landsbygdsutveckling som genomförs i medlemsstaterna och främjandet av jämställdhet i strukturfondernas program och projekt.

ELO :s andra publikation 'LEADER' Magazine, som ges ut tre gånger per år, har innehållit artiklar om befolkningen på, och den ökande utflyttningen till landsbygden, mervärdet i Leader II och övergripande teman. Två av dessa teman var « mervärdet i Leader II » och « Integrerad utveckling på landsbygden ». En metodikhandledning gavs också ut under 2000.

Observationsorganet European LEADER Observatory (ELO) fortsatte sin serie i fem delar om innovation på landsbygden som inleddes 1999 med inriktning på utveckling av en lokal/regional strategi. Härefter har utkommit ytterligare fyra delar : social konkurrenskraft, miljömässig konkurrenskraft, ekonomisk konkurrenskraft och konkurrenskraft i global skala, i syfte att hålla liv i debatten bland aktörerna på den europeiska landsbygden som söker nya former för områdesbaserad konkurrenskraft grundad på samråd och samarbete.

Under 2000 anordnade ELO också flera seminarier och workshops i medlemsstaterna i allmänna ämnen som införlivandet av Leader i landsbygdspolitiken, utveckling av möjligheter för kvinnor och ungdomar, utveckling av möjligheter till hantverk och tjänster i landsbygdsområden och mera specifika regionalt baserade ämnen.

Ytterligare information på sex språk kan hämtas på webbplatsen http://www.rural-europe.aeidl.be.

Inom ramen för FFU ägnades verksamheterna under 2000 åt att sprida information riktad i synnerhet till specialiserade media inom fiskesektorn, liksom uppdatering av kommunikationsinstrument och -materiel om den gemensamma fiskeripolitiken.

I samband med genomförandet av den internationella mässan «European seafood» som ägnades åt beredning och saluföring av fiske- och vattenbruksprodukter, anordnades ett seminarium om information och handel med fiskeriprodukter i Europeiska unionen riktat till de yrkesverksamma inom denna sektor.

BILAGOR

Bilaga 1: Finansiellt genomförande 2000 per mål

Bilaga 2: Finansiellt genomförande 2000 av det tekniska stödet

Bilaga 3 : Genomförandet av budgeten

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Bilaga 2

>Plats för tabell>

BILAGA 2

>Plats för tabell>

BILAGA 2

>Plats för tabell>

BILAGA 3

BUDGETgenomförande

I/ Budgetgenomförande av åtagandebemyndiganden:

(i miljoner euro)

>Plats för tabell>

II/ Budgetgenomförande av betalningsbemyndiganden:

(i miljoner euro)

>Plats för tabell>