12.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 300/6

1.

slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon den 23–24 mars 2000, där det framhölls att det är av största vikt att satsa på människorna för Europas plats i kunskapsekonomin och medlemsstaterna uppmanades att vidta åtgärder ”för att undanröja hinder för lärares rörlighet och för att locka till sig goda lärarkrafter  (2)”,

2.

rapporten från rådet (utbildning) till Europeiska rådet i februari 2001 om konkreta framtidsmål för utbildningssystemen där det framhävs att lärarnas roll har förändrats; de förmedlar visserligen fortfarande kunskaper, ”men i dag är de också handledare för eleverna på deras individuella väg mot kunskap” (3),

3.

mål 1.1 i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”Bättre utbildning för lärare och utbildare, där man framhåller vikten av att locka till sig och behålla välutbildade och motiverade människor inom läraryrket, att fastställa de färdigheter som lärare måste ha för att uppfylla samhällets föränderliga behov, att skapa förutsättningar för att ge lärare stöd genom grundläggande utbildning och fortbildning och att till utbildningsrådet värva personer med yrkeserfarenhet på andra områden (4),

4.

rådets resolution av den27 juni 2002 om livslångt lärande, där medlemsstaterna uppmanades att förbättra utbildningen för lärare inom det livslånga lärandet så att de får de färdigheter som är nödvändiga för kunskapssamhället (5),

5.

den gemensamma delrapporten från rådet och kommissionen av den 26 februari 2004 om vilka framsteg som har gjorts med att uppfylla Lissabonmålen på utbildningsområdet (6), där man prioriterade utvecklingen av gemensamma europeiska principer för de kunskaper och kvalifikationer som lärare behöver för att fullgöra sin föränderliga roll i kunskapssamhället (7),

6.

den gemensamma delrapporten från rådet och kommissionen av den 23 februari 2006 om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”, där det betonades att ”investeringar i utbildning av lärare/utbildare samt en förstärkning av ledningen för utbildningsinstitut är mycket viktiga för att förbättra utbildningssystemens effektivitet” (8),

7.

slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 14 november 2006 om effektiv och rättvis utbildning, där det konstaterades att ”motivationen, yrkeskunnandet och kompetensen hos lärare, instruktörer och annan utbildningspersonal, liksom hos personal som arbetar med vägledning och välfärdsarbete samt kvaliteten på skolledarskapet är viktiga faktorer för att uppnå utbildningsresultat av hög kvalitet” och att ”lärarnas insatser bör stödjas genom fortlöpande kompetensutveckling”,

8.

slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 14 november 2006 om de framtida prioriteringarna för ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning, där behovet av högt kvalificerade lärare med ansvar för den fortlöpande yrkesutvecklingen betonades (9),

9.

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande, vilket inom ramen för Comeniusprogrammet omfattar det specifika målet att höja kvaliteten och den europeiska dimensionen i lärarutbildningen (10),

10.

Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/961/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (11), som fastställer minimikrav för kunskaper, färdigheter och attityder som alla elever bör ha förvärvat efter grundutbildningen för att delta i kunskapssamhället och som på grund av sin övergripande karaktär innebär mer samarbete och lagarbete mellan lärare, samt en inställning till undervisning som går utöver de traditionella ämnesgränserna,

1.

hög undervisningskvalitet är en nödvändig förutsättning för hög utbildningskvalitet, vilket i sin tur är en starkt avgörande faktor för Europas långsiktiga konkurrenskraft och förmåga att skapa fler arbetstillfällen och tillväxt i linje med Lissabonmålen och i samverkan med andra relevanta politikområden som ekonomisk politik, socialpolitik och forskning,

2.

lika viktigt är att undervisning är av stor betydelse även ur social synpunkt: lärarna spelar en central roll när det gäller att göra det möjligt för människor att identifiera och utveckla sin begåvning och förverkliga sin potential för personlig utveckling och välbefinnande och skaffa sig de många olika kunskaper, färdigheter och lärdomar för livet som de kommer att behöva i privatlivet, som medborgare och i arbetslivet,

3.

lärarnas förmåga att möta de utmaningar som ökande social och kulturell mångfald i klassrummet innebär är central för utvecklingen av rättvisare utbildningssystem och för att man i högre grad ska kunna erbjuda alla lika möjligheter,

4.

lärarutbildningen är ett centralt inslag i moderniseringen av de europeiska utbildningssystemen och höjandet av utbildningsresultatens totala nivå i framtiden och framstegstakten i riktning mot de gemensamma målen i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” kommer att underlättas av att det finns effektiva system för lärarutbildning,

5.

medlemsstaterna med tanke på ovanstående reflexioner bör ge hög prioritet åt att upprätthålla och förbättra lärarutbildningens kvalitet under hela yrkeslivet.

1.

Många sociala, kulturella, ekonomiska och tekniska förändringar i samhället ställer nya krav på läraryrket och påskyndar behovet av att utveckla en mer kompetensinriktad syn på undervisning, samtidigt som resultatet av lärandet betonas mer.

När eleverna förvärvar nyckelkompetenser för hela livet förväntas de i allt högre grad utveckla större inlärningsautonomi och ta ansvar för sitt eget lärande.

Dessutom kan eleverna i en klass ha allt mer skiftande bakgrund och mycket olika förmåga.

För att lärarna ska kunna anpassa sina undervisningsmetoder efter elevernas föränderliga behov måste de regelbundet uppdatera befintliga färdigheter och/eller utveckla nya.

2.

De nya krav som lärarna ställs inför skapar inte bara ett behov av att utveckla nya lärmiljöer och synsätt på undervisning utan kräver också en hög nivå av professionalism.

Eftersom skolorna blir mer autonoma och öppna lärmiljöer, påtar sig lärarna, ett allt större ansvar för innehållet i och organisationen och kontrollen av lärprocessen så väl som för sin egen personliga professionella utveckling under hela karriären.

3.

Detta i sin tur ställer lärarutbildningsinstitutionerna, lärarutbildarna och skolorna inför nya utmaningar, när de utvecklar eller inför program både för lärarkandidater och verksamma lärare. För att göra det möjligt för lärarutbildningssystemen att möta dessa utmaningar krävs det bättre samordning mellan de olika utbildningsinslagen – från grundutbildning via extra stöd i form av introduktion (13) på arbetsplatsen till fortbildning i yrket.

Lärarna behöver dessutom bättre incitament att hålla sina färdigheter uppdaterade under hela yrkeslivet och det behövs insatser för att se till att fortbildningen i yrket svarar mot undervisningens behov, både kvalitativt och kvantitativt.

4.

I flera medlemsstater är det inte bara nödvändigt att locka nya människor till läraryrket, däribland människor med lämpliga kvalifikationer och erfarenhet från andra yrken, utan även att förmå erfarna lärare att stanna kvar i yrket i stället för att gå i pension i förtid eller byta till andra yrken.

Förbättrad lärarutbildning kan vara en sätt att göra läraryrket till ett attraktivt yrkesval.

1.

sträva efter att se till att lärare

2.

sträva efter att se till att lärare i ledande ställning både är skickliga och erfarna lärare, och har tillgång till högkvalitativ utbildning för förvaltning och ledning av en skola,

3.

ha som mål att se till att åtgärder för lärarnas grundutbildning, stöd i början av karriären och fortsatta yrkesutveckling är samordnade, konsekventa och tilldelas tillräckliga resurser, samt att kvaliteten säkerställs,

4.

överväga att vidta åtgärder i syfte att höja den kompetensnivå och det mått av praktisk erfarenhet som krävs för anställning som lärare,

5.

uppmuntra till närmare kontakter och partnerskap mellan skolor – vilka bör utvecklas till ”inlärningssamfund” – och lärarutbildningsinstitutioner, samtidigt som man ser till att dessa institutioner tillhandahåller samordnade, högkvalitativa och lämpliga lärarutbildningsprogram, som effektivt svarar mot de ständigt förändrade behoven hos skolor, lärare och samhället i stort,

6.

under lärarnas grundutbildning, stöd i början av karriären och genom fortlöpande kompetensutveckling främja förvärv av kompetenser som gör det möjligt för lärarna att

7.

ge lämpligt stöd till lärarutbildningsinstitutionerna och lärarutbildarna så att de kan utarbeta innovativa svar på de nya kraven på lärarutbildningen,

8.

stödja program för lärares, lärarkandidaters och lärarutbildares rörlighet, vilka är utformade så att de i betydande grad påverkar deras yrkesutveckling, samt främja ökad förståelse av kulturella skillnader och en medvetenhet om den europeiska dimensionen i utbildningen,

9.

vidta erforderliga åtgärder för att göra läraryrket till ett mer attraktivt yrkesval,

1.

arbeta tillsammans för att förstärka det europeiska samarbetet inom ramen för den öppna samordningsmetoden – i samråd med berörda intressenter och som ett övergripande politiskt mål inom arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” och dess efterföljare – för att främja genomförandet av de politiska prioriteringar för lärarutbildningen som läggs fram i dessa slutsatser,

2.

använda alla tillgängliga instrument, t.ex. dem som ingår i den öppna samordningsmetoden, programmet för livslångt lärande, sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling och Europeiska socialfonden, för att – med en integrerad metod – främja evidensbaserad kunskap av betydelse för lärarutbildningspolitiken, ytterligare initiativ till ömsesidigt lärande, innovativa lärarutbildningsprojekt och lärares, lärarutbildares och lärarkandidaters rörlighet.