31.3.2016

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2016/424

av den 9 mars 2016

om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)	I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG (3) fastställs regler för linbaneanläggningar som konstrueras, tillverkas och drivs för att transportera personer.

(2)

Direktiv 2000/9/EG bygger på de principer som anges i rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder (4). Följaktligen fastställs i direktivet bara de grundläggande krav som gäller för linbaneanläggningar, medan de tekniska detaljerna antas av Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (5). Produkter som överensstämmer med sådana harmoniserade standarder, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, förutsätts överensstämma med kraven i direktiv 2000/9/EG. Erfarenheten har visat att dessa grundprinciper har fungerat bra inom denna sektor och bör behållas och främjas ytterligare.

(3)	Erfarenheterna från genomförandet av direktiv 2000/9/EG har visat på behovet att ändra vissa bestämmelser i direktivet för att klargöra och uppdatera dem och därigenom skapa rättslig säkerhet i huvudsak när det gäller tillämpningsområdet och bedömningen av överensstämmelse för delsystem.

(4)

Eftersom tillämpningsområdet, de grundläggande kraven och förfarandena för bedömning av överensstämmelse måste vara identiska i alla medlemsstater finns det praktiskt taget ingen flexibilitet i införlivandet av ett direktiv som grundas på den nya metodens principer i nationell rätt. För att förenkla regelverket bör direktiv 2000/9/EG ersättas med en förordning, vilket är det lämpliga rättsliga instrumentet, med hänsyn till att en förordning ger tydliga och detaljerade regler som inte lämnar utrymme för olikartat införlivande av medlemsstaterna och därigenom säkerställer ett enhetligt genomförande inom hela unionen.

(5)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG (6) fastställs gemensamma principer och bestämmelser avsedda att tillämpas som en enhetlig grund för översyn eller omarbetning av lagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter. Direktiv 2000/9/EG bör därför anpassas till det beslutet.

(6)	I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (7) finns bestämmelser om ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse, en ram för marknadskontroll av produkter och för kontroll av produkter från tredjeländer samt allmänna principer för CE-märkning.

(7)

Tillämpningsområdet för denna förordning bör spegla tillämpningsområdet för direktiv 2000/9/EG. Denna förordning bör gälla linbaneanläggningar för persontransport, särskilt sådana som används på turistorter i bergsområden, i stadstrafiksystem eller i idrottsanläggningar. Linbaneanläggningar utgörs i huvudsak av liftsystem, t.ex. bergbanor, linbanor (kabinbanor, gondolbanor, stolliftar) och släpliftar. Framdrivning genom kabel och persontransportfunktion är de huvudkriterier som avgör om en viss linbaneanläggning omfattas av denna förordning.

(8)

Denna förordning bör vara tillämplig i sin helhet på nya linbaneanläggningar, på ändringar av linbaneanläggningar där ett nytt godkännande krävs och omfattar delsystem och säkerhetskomponenter som är nya på unionsmarknaden när de släpps på den, dvs. de är antingen nya delsystem och säkerhetskomponenter som är tillverkade av en tillverkare som är etablerad i unionen eller nya eller begagnade delsystem och säkerhetskomponenter som importerats från ett tredjeland. Denna förordning är inte tillämplig på flyttning av linbaneanläggningar som installerats på unionens territorium eller på flyttning av delsystem eller säkerhetskomponenter som monterats i sådana anläggningar, förutom när en sådan flyttning medför en omfattande förändring av linbaneanläggningen.

(9)	Det har utvecklats nya typer av linbaneanläggningar som är avsedda för både transport- och fritidsaktiviteter. Sådana anläggningar bör omfattas av denna förordning.

(10)	Vissa linbaneanläggningar bör undantas från tillämpningsområdet för denna förordning, antingen på grund av att de omfattas av annan särskild harmoniserad unionslagstiftning eller på grund av att de kan regleras på ett adekvat sätt på nationell nivå.

(11)

Hissar, inbegripet lindrivna hissar, både vertikala och lutande, som permanent betjänar fasta stannplan i byggnader och anläggningar och som inte används mellan linbanestationer, omfattas av särskild unionslagstiftning och bör därför undantas från tillämpningsområdet för denna förordning. Linbaneanläggningar som omfattas av denna förordning undantas från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU (8).

(12)

Linbaneanläggningar som av medlemsstaterna kategoriseras som historiska eller kulturella anläggningar eller museianläggningar, vilka togs i drift före den 1 januari 1986 och alltjämt är i drift och som inte har genomgått några större förändringar vad gäller konstruktion eller uppförande, bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Detta undantag gäller även delsystem och säkerhetskomponenter som särskilt konstruerats för sådana linbaneanläggningar. Medlemsstaterna bör med avseende på sådana linbaneanläggningar säkerställa en hög skyddsnivå när det gäller människors hälsa och säkerhet samt egendom, vid behov genom nationell lagstiftning.

(13)	För att trygga den rättsliga säkerheten bör undantaget för linfärjor omfatta alla lindrivna anläggningar där användarna eller de transporterande anordningarna är vattenburna, t.ex. lindrivna vattenskidanläggningar.

(14)	För att se till att linbaneanläggningar med tillhörande infrastruktur, delsystem och säkerhetskomponenter säkerställer en hög skyddsnivå när det gäller människors hälsa och säkerhet samt egendom är det nödvändigt att fastställa regler för konstruktion och uppförande av linbaneanläggningar.

(15)	Medlemsstaterna bör säkerställa linbaneanläggningarnas säkerhet när de uppförs, när de tas i drift och under driften.

(16)

Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas rätt att närmare fastställa de krav de anser vara nödvändiga när det gäller markanvändning och fysisk planering samt för att säkerställa skyddet av miljön och människors hälsa och säkerhet, särskilt för arbetstagare och driftspersonal, vid användning av linbaneanläggningar.

(17)	Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas rätt att fastställa lämpliga förfaranden för godkännande av planerade linbaneanläggningar, kontroll av linbaneanläggningar innan de tas i drift och övervakning under drift.

(18)

Denna förordning bör beakta det faktum att linbaneanläggningars säkerhet lika mycket beror på de lokala förhållandena som på kvaliteten på de industritillverkade ingående delarna och det sätt på vilket de monteras ihop, installeras på den därför avsedda platsen och övervakas när linbaneanläggningen är i drift. Orsakerna till allvarliga olyckor kan hänföras till valet av plats för anläggningen, själva transportsystemet, anläggningskonstruktioner eller till hur linbaneanläggningen drivs och underhålls.

(19)

Även om denna förordning inte omfattar linbaneanläggningarnas faktiska drift bör den föreskriva en allmän ram för att säkerställa att sådana anläggningar som är belägna inom medlemsstaternas territorium drivs på ett sådant sätt att de tillförsäkrar passagerarna, driftspersonalen och tredje parter en hög skyddsnivå.

(20)

Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att linbaneanläggningar tas i drift endast om de uppfyller kraven i denna förordning och inte kan äventyra människors hälsa eller säkerhet eller äventyra egendom när de installeras, underhålls och drivs på ett korrekt sätt för deras avsedda ändamål.

(21)

Medlemsstaterna bör fastställa förfaranden för godkännande av uppförande av planerade linbaneanläggningar och av ändring av sådana anläggningar och för deras idrifttagande i syfte att säkerställa att de är säkert uppförda och monterade på plats, i enlighet med säkerhetsanalysen, vars resultat ingår i säkerhetsrapporten, och alla tillämpliga krav i lagstiftningen.

(22)	I säkerhetsanalysen för planerade linbaneanläggningar bör det fastställas vilka komponenter som är avgörande för linbaneanläggningens säkerhet.

(23)	I säkerhetsanalysen för planerade linbaneanläggningar bör hänsyn tas till begränsningar i samband med linbaneanläggningarnas drift, dock utan att principen om fri rörlighet för varor när det gäller delsystem och säkerhetskomponenter, eller linbaneanläggningarnas säkerhet, äventyras.

(24)

Regler om godkännande av idrifttagande av linbaneanläggningar faller inom ramen för medlemsstaternas behörighet. Godkännande för idrifttagande beviljas av behöriga myndigheter eller organ. Övervakningen av linbaneanläggningens driftssäkerhet faller också inom ramen för medlemsstaternas behörighet. Medlemsstaterna bör därför fastställa vem som är ansvarig för linbaneanläggningen och, i enlighet därmed, för säkerhetsanalysen för en planerad linbaneanläggning.

(25)	Denna förordning syftar till att säkerställa att den inre marknaden för delsystem och säkerhetskomponenter till linbaneanläggningar fungerar väl. Delsystem och säkerhetskomponenter som uppfyller kraven i denna förordning bör kunna omfattas av principen om fri rörlighet för varor.

(26)

Delsystem och säkerhetskomponenter bör få monteras i en linbaneanläggning, under förutsättning att de medger uppförande av linbaneanläggningar som uppfyller kraven i denna förordning och som inte kan äventyra människors hälsa eller säkerhet eller äventyra egendom när de installeras, underhålls och drivs på ett korrekt sätt för deras avsedda ändamål.

(27)	De grundläggande kraven bör tolkas och tillämpas på ett sätt som tar hänsyn till den senaste tekniska utvecklingen vid tidpunkten för konstruktion och tillverkning samt till tekniska och ekonomiska överväganden som är förenliga med en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet.

(28)

De ekonomiska aktörerna bör, i förhållande till den roll de har i leveranskedjan, ansvara för att delsystem och säkerhetskomponenter uppfyller kraven i denna förordning, så att en hög nivå säkerställs i fråga om skydd av allmänna intressen, såsom människors hälsa och säkerhet och skydd av egendom, och så att rättvisa konkurrensvillkor säkerställs på unionsmarknaden.

(29)

Alla ekonomiska aktörer som ingår i leverans- och distributionskedjan bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att de endast tillhandahåller sådana delsystem och säkerhetskomponenter på marknaden som överensstämmer med kraven i denna förordning. Det måste göras en tydlig och proportionell fördelning av skyldigheterna som motsvarar varje ekonomisk aktörs roll i leverans- och distributionskedjan.

(30)

Tillverkaren av delsystem eller säkerhetskomponenter, som besitter detaljkunskap om konstruktions- och tillverkningsprocessen, är den som bäst kan genomföra förfarandet för bedömning av överensstämmelse. Bedömning av överensstämmelse bör därför även i fortsättningen uteslutande vara en skyldighet för tillverkaren av delsystemet eller säkerhetskomponenten.

(31)	För att underlätta kommunikationen mellan de ekonomiska aktörerna och de nationella marknadskontrollmyndigheterna bör medlemsstaterna uppmuntra ekonomiska aktörer att utöver postadressen även ange en webbadress.

(32)

Det måste säkerställas att delsystem och säkerhetskomponenter från tredjeländer som förs in på unionsmarknaden uppfyller kraven i denna förordning, och i synnerhet att tillverkarna har låtit dessa delsystem och säkerhetskomponenter genomgå lämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Det bör därför föreskrivas bestämmelser som anger att importörerna ska se till att de delsystem eller säkerhetskomponenter som de släpper ut på marknaden uppfyller kraven i denna förordning och att de inte får släppa ut delsystem och säkerhetskomponenter på marknaden som inte uppfyller dessa krav eller som utgör en risk. Det bör också slås fast att importörerna ska se till att förfaranden för bedömning av överensstämmelse har genomförts och att märkning av delsystem och säkerhetskomponenter samt dokumentation som tagits fram av tillverkarna är tillgängliga för kontroll av behöriga nationella myndigheter.

(33)

Distributören tillhandahåller ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden efter det delsystemet eller säkerhetskomponenten har släppts ut på marknaden av tillverkaren eller importören och de bör iaktta vederbörlig omsorg för att se till att deras hantering av delsystemet eller säkerhetskomponenten inte inverkar negativt på produktens överensstämmelse med kraven.

(34)

Vid utsläppandet av ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden bör varje importör ange sitt namn, registrerade firmanamn eller registrerade varumärke och den postadress där importören kan kontaktas, samt sin webbplats, om sådan finns. Undantag bör medges i de fall då delsystemets eller säkerhetskomponentens storlek eller art inte tillåter detta. Detta inbegriper de fall där importören skulle behöva öppna förpackningen för att sätta sitt namn och sin adress på delsystemet eller säkerhetskomponenten.

(35)

Alla ekonomiska aktörer som släpper ut ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar ett delsystem eller en säkerhetskomponent på ett sådant sätt att det kan påverka överensstämmelsen med kraven i denna förordning, bör räknas som tillverkare och bör därför ta på sig tillverkarens skyldigheter.

(36)

Distributörer och importörer befinner sig nära marknaden och bör därför vara involverade i de behöriga nationella myndigheternas marknadskontroller och de bör vara beredda på att aktivt delta genom att förse dessa myndigheter med alla nödvändiga uppgifter om de delsystem eller säkerhetskomponenter som berörs.

(37)

Marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man kan säkerställa ett delsystems eller en säkerhetskomponents spårbarhet genom hela leveranskedjan. Med ett effektivt spårbarhetssystem blir det lättare för marknadskontrollmyndigheterna att spåra de ekonomiska aktörer som på marknaden har tillhandahållit delsystem eller säkerhetskomponenter som inte uppfyller kraven. När den information bevaras som enligt denna förordning krävs för identifiering av andra ekonomiska aktörer, bör de ekonomiska aktörerna inte vara skyldiga att uppdatera denna information vad gäller andra ekonomiska aktörer som antingen har levererat ett delsystem eller en säkerhetskomponent till dem eller till vilka de har levererat ett delsystem eller en säkerhetskomponent.

(38)

Denna förordning bör begränsas till att ange de grundläggande kraven. För att underlätta bedömningen av överensstämmelsen med dessa krav är det nödvändigt att föreskriva om presumtion om överensstämmelse för linbaneanläggningar, delsystem och säkerhetskomponenter som överensstämmer med harmoniserade standarder som antas i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012 i syfte att ange närmare tekniska specifikationer för dessa krav, särskilt när det gäller linbaneanläggningarnas konstruktion, uppförande och drift.

(39)	I förordning (EU) nr 1025/2012 fastställs ett förfarande för invändningar mot harmoniserade standarder som inte helt uppfyller kraven i den här förordningen.

(40)

För att de ekonomiska aktörerna ska kunna visa och de behöriga myndigheterna säkerställa att de delsystem och säkerhetskomponenter som har tillhandahållits på marknaden överensstämmer med de grundläggande kraven är det nödvändigt att fastställa förfaranden för bedömning av överensstämmelse. I beslut nr 768/2008/EG fastställs moduler för mer eller mindre strikta förfaranden för bedömning av överensstämmelse, allt efter risknivån och den erforderliga säkerhetsnivån. För att säkerställa enhetlighet mellan olika sektorer och undvika tillfälliga varianter bör förfarandena för bedömning av överensstämmelse väljas bland dessa moduler.

(41)

Tillverkare av delsystem och säkerhetskomponenter bör upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse som innehåller den information som krävs enligt denna förordning rörande delsystemets eller säkerhetskomponentens överensstämmelse med kraven i denna förordning och annan relevant harmoniserad unionslagstiftning. EU-försäkran om överensstämmelse bör åtfölja delsystemet eller säkerhetskomponenten.

(42)

För att säkerställa faktisk tillgång till information för marknadskontrolländamål bör den information som krävs för att identifiera alla tillämpliga unionsakter för ett delsystem eller en säkerhetskomponent finnas tillgänglig i en enda försäkran om överensstämmelse. För att minska den administrativa bördan för de ekonomiska aktörerna kan denna enda EU-försäkran om överensstämmelse utgöras av dokumentation bestående av de enskilda relevanta försäkringarna om överensstämmelse.

(43)

CE-märkningen, som visar att ett delsystem eller en säkerhetskomponent överensstämmer med kraven, är det synliga resultatet av en hel process av bedömning av överensstämmelse i vid bemärkelse. Allmänna principer för CE-märkningen och dess förhållande till annan märkning fastställs i förordning (EG) nr 765/2008. Bestämmelser för hur CE-märkningen ska anbringas bör fastställas i den här förordningen.

(44)	För att uppnå ett verkningsfullt skydd för passagerare, driftspersonal och tredje parter krävs en kontroll av att de grundläggande krav för delsystem och säkerhetskomponenter som föreskrivs i denna förordning uppfylls.

(45)	I de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som fastställs i denna förordning krävs medverkan av organ för bedömning av överensstämmelse, som medlemsstaterna anmäler till kommissionen.

(46)

Erfarenheten har visat att de kriterier i direktiv 2000/9/EG som organen för bedömning av överensstämmelse måste uppfylla för att kunna bli anmälda till kommissionen är otillräckliga för att säkerställa en enhetligt hög prestationsnivå hos de anmälda organen i hela unionen. Det är dock av största vikt att alla anmälda organ utför sina uppgifter lika väl och under rättvisa konkurrensvillkor. Det kräver att man fastställer obligatoriska krav för de organ för bedömning av överensstämmelse som vill bli anmälda för att få utföra bedömningar av överensstämmelse.

(47)	För att säkerställa en enhetlig kvalitetsnivå vid bedömning av överensstämmelse är det också nödvändigt att fastställa krav för de anmälande myndigheterna och för andra organ som medverkar i bedömningen, anmälan och övervakningen av anmälda organ.

(48)	Om ett organ för bedömning av överensstämmelse visar att det uppfyller kriterierna i de harmoniserade standarderna bör det förutsättas uppfylla motsvarande krav i denna förordning.

(49)	Det system som fastställs i denna förordning bör kompletteras av ackrediteringssystemet i förordning (EG) nr 765/2008. Eftersom ackreditering är mycket viktigt för att kontrollera kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse bör metoden användas även i samband med anmälan.

(50)

Öppen ackreditering enligt förordning (EG) nr 765/2008, vilken säkerställer nödvändigt förtroende för intyg om överensstämmelse, bör av de nationella offentliga myndigheterna inom unionen betraktas som det bästa sättet att styrka den tekniska kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse. Nationella myndigheter kan emellertid anse att de har tillräckliga möjligheter att utföra denna bedömning på egen hand. I så fall bör de nationella myndigheterna, för att trygga en rimlig trovärdighetsnivå på bedömningar utförda av andra nationella myndigheter, ta fram den dokumentation som krävs för att visa kommissionen och övriga medlemsstater att de utvärderade organen för bedömning av överensstämmelse uppfyller de relevanta kraven i lagstiftningen.

(51)

Organ för bedömning av överensstämmelse lägger ofta ut verksamhet kopplad till bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag. För att se till att den erforderliga skyddsnivån uppfylls för delsystem och säkerhetskomponenter som ska släppas ut på unionsmarknaden är det avgörande att de underentreprenörer och dotterbolag som utför bedömningarna uppfyller samma krav som de anmälda organen i fråga om utförandet av bedömningarna av överensstämmelse. Därför är det viktigt att bedömningen av kompetensen och förmågan hos de organ som ska anmälas och övervakningen av de redan anmälda organen omfattar även den verksamhet som bedrivs av underentreprenörer och dotterbolag.

(52)	Anmälningsförfarandet måste bli effektivare och öppnare, och det måste framför allt anpassas till ny teknik för att möjliggöra elektronisk anmälan.

(53)

Eftersom de anmälda organen får erbjuda sina tjänster i hela unionen bör medlemsstaterna och kommissionen beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält organ. Därför är det viktigt att en period fastställs under vilken eventuella tvivel eller osäkerheter rörande kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse kan redas ut innan de börjar fungera som anmälda organ.

(54)

Av konkurrensskäl är det av avgörande betydelse att de anmälda organen tillämpar förfarandena för bedömning av överensstämmelse utan att belasta de ekonomiska aktörerna i onödan. Av samma skäl och för att säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörerna måste en enhetlig teknisk tillämpning av förfarandena för bedömning av överensstämmelse säkras. Detta kan bäst uppnås genom samordning och samarbete på lämpligt sätt mellan de anmälda organen.

(55)	Berörda parter bör ha rätt att överklaga resultatet av en bedömning av överensstämmelse som utförts av ett anmält organ. Därför är det viktigt att se till att det finns ett förfarande för överklagande av de anmälda organens beslut.

(56)

För att skapa rättslig säkerhet är det nödvändigt att klargöra att de regler i förordning (EG) nr 765/2008 om marknadskontroll i unionen och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden ska tillämpas på delsystem och säkerhetskomponenter som omfattas av den här förordningen. Den här förordningen bör inte förhindra medlemsstaterna att välja vilka behöriga myndigheter som ska utföra dessa uppgifter.

(57)

Direktiv 2000/9/EG innehåller redan föreskrifter om ett förfarande för skyddsåtgärder som är nödvändigt för att göra det möjligt att ifrågasätta ett delsystems eller en säkerhetskomponents överensstämmelse med kraven. För att öka öppenheten och minska handläggningstiden måste det befintliga förfarandet för skyddsåtgärder förbättras, så att det blir effektivare och så att man kan dra fördel av den sakkunskap som finns i medlemsstaterna.

(58)

Det befintliga systemet bör kompletteras med ett förfarande genom vilket berörda parter informeras om planerade åtgärder när det gäller delsystem och säkerhetskomponenter som utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för egendom. Det bör också ge marknadskontrollmyndigheterna, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, möjlighet att agera i ett tidigare skede med avseende på sådana delsystem och säkerhetskomponenter.

(59)	Om medlemsstaterna och kommissionen är överens om att en medlemsstats åtgärd är berättigad bör kommissionen inte involveras ytterligare, utom i de fall då den bristande överensstämmelsen kan anses bero på brister i en harmoniserad standard.

(60)	För att villkoren för genomförandet av denna förordning ska bli enhetliga bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9).

(61)	Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter för att uppmana den anmälande medlemsstaten att vidta nödvändiga korrigerande åtgärder avseende anmälda organ som inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för anmälan.

(62)	Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter med avseende på delsystem och säkerhetskomponenter som uppfyller kraven, men utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för egendom.

(63)	Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på delsystem eller säkerhetskomponenter som uppfyller kraven men utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(64)

Den kommitté som inrättas genom denna förordning kan i linje med etablerad praxis spela en värdefull roll när det gäller behandling av frågor som rör tillämpningen av denna förordning och som tas upp av antingen kommitténs ordförande eller en företrädare för en medlemsstat i enlighet med kommitténs arbetsordning.

(65)

När andra frågor som har anknytning till denna förordning än frågor om genomförandet eller överträdelser av förordningen behandlas, dvs. av en expertgrupp inom kommissionen, bör Europaparlamentet i enlighet med gällande praxis få fullständig information och dokumentation och vid behov en inbjudan att närvara vid dess möten.

(66)	Kommissionen bör genom genomförandeakter och, mot bakgrund av deras särskilda karaktär, utan att tillämpa förordning (EU) nr 182/2011, fastställa huruvida åtgärder som har vidtagits av medlemsstater avseende delsystem eller säkerhetskomponenter som inte uppfyller kraven är berättigade eller ej.

(67)	Det är nödvändigt att fastställa rimliga övergångsbestämmelser som medger att delsystem och säkerhetskomponenter som redan har släppts ut på marknaden i enlighet med direktiv 2000/9/EG får tillhandahållas på marknaden utan att de måste uppfylla ytterligare produktkrav.

(68)	Det måste föreskrivas övergångsbestämmelser om att linbaneanläggningar som redan har installerats i enlighet med direktiv 2000/9/EG får tas i drift.

(69)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelser av denna förordning och av nationell lagstiftning som har utfärdats i enlighet med denna förordning och se till att dessa regler efterlevs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. Sanktionerna bör ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är, hur länge den pågått och, i tillämpliga fall, om den varit avsiktlig. Dessutom bör sanktionerna ta hänsyn till om den berörda ekonomiska aktören tidigare har begått en liknande överträdelse av denna förordning.

(70)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att se till att linbaneanläggningar uppfyller krav som föreskriver en hög skyddsnivå för människors hälsa och säkerhet samt egendom samtidigt som det säkerställs att den inre marknaden för delsystem och säkerhetskomponenter fungerar väl, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(71)	Direktiv 2000/9/EG bör därför upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av och fri rörlighet för delsystem och säkerhetskomponenter till linbaneanläggningar. Den innehåller även bestämmelser om konstruktion, uppförande och idrifttagande av nya linbaneanläggningar.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning tillämpas på nya linbaneanläggningar för persontransport, på ändringar av linbaneanläggningar där ett nytt godkännande krävs och på delsystem och säkerhetskomponenter till linbaneanläggningar.

2.   Denna förordning tillämpas inte på

a)	hissar som omfattas av direktiv 2014/33/EU,

b)

linbaneanläggningar som av medlemsstaterna kategoriseras som historiska eller kulturella anläggningar eller museianläggningar, vilka togs i drift före den 1 januari 1986 och alltjämt är i drift och som inte har genomgått några större förändringar vad gäller konstruktion eller uppförande, inbegripet delsystem och säkerhetskomponenter som särskilt konstruerats för dem,

c)	anläggningar avsedda för jordbruks- eller skogsbruksändamål,

d)	linbaneanläggningar avsedda för transport till vindskydd och stugor i bergsområden som endast är avsedda för transport av gods och särskilt angivna personer,

e)	fast eller flyttbar utrustning som enbart är avsedd för fritids- och nöjesändamål och inte som medel för persontransport,

f)	gruvanläggningar eller andra fasta anläggningar som används för industriell verksamhet,

g)	anläggningar i vilka användarna eller de transporterande anordningarna är vattenburna.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

1.    linbaneanläggning : hela det på platsen uppförda systemet, bestående av infrastruktur och delsystem, vilket konstruerats, uppförts, monterats ihop och tagits i drift i syfte att transportera personer, där förflyttningen sker med hjälp av linor längs rörelsebanan,

2.    delsystem : ett sådant system som förtecknas i bilaga I, eller en kombination av sådana, som är avsett att monteras i linbaneanläggningar,

3.    infrastruktur : en station eller en konstruktion som finns längs banan, som särskilt konstruerats för varje linbaneanläggning och som uppförts på plats, som beaktar banans sträckning och uppgifterna om systemet och som behövs för linbaneanläggningens uppförande och drift, inklusive fundamenten,

4.    säkerhetskomponent : en utrustningskomponent eller varje anordning som är avsedd att monteras i ett delsystem eller en linbaneanläggning för att säkerställa säkerheten och som, om den inte fungerar, äventyrar passagerares, driftspersonals eller tredje parts säkerhet eller hälsa,

5.    driftstekniska krav : alla tekniska bestämmelser och åtgärder som påverkar konstruktion och uppförande och som är nödvändiga för linbaneanläggningens driftsäkerhet,

6.    underhållstekniska krav : alla tekniska bestämmelser och åtgärder som påverkar konstruktion och uppförande och är nödvändiga för underhållet, vilka syftar till att säkerställa linbaneanläggningens driftsäkerhet,

7.    linbana : en linbaneanläggning där de transporterande anordningarna är upphängda på och drivs av en eller flera linor,

8.    släplift : en linbaneanläggning där passagerarna med lämplig utrustning släpas längs ett preparerat spår,

9.    bergbana : en linbaneanläggning där de transporterande anordningarna dras av en eller flera linor längs ett spår som kan ligga på marken eller stödjas av fasta strukturer,

10.    tillhandahållande på marknaden : varje leverans av ett delsystem eller en säkerhetskomponent för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis,

11.    utsläppande på marknaden : tillhandahållande för första gången av ett delsystem eller en säkerhetskomponent på unionsmarknaden,

12.    idrifttagande : den första gången en linbaneanläggning används i syfte att transportera personer,

13.    tillverkare : varje fysisk eller juridisk person som tillverkar, eller låter konstruera eller tillverka, ett delsystem eller en säkerhetskomponent och saluför detta delsystem eller denna säkerhetskomponent i eget namn eller under eget varumärke eller monterar dessa i en linbaneanläggning,

14.    tillverkarens representant : varje fysisk eller juridisk person som är etablerad inom unionen och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter,

15.    importör : varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och släpper ut ett delsystem eller en säkerhetskomponent från ett tredjeland på unionsmarknaden,

16.    distributör : varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden,

17.    ekonomisk aktör : tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören av ett delsystem eller en säkerhetskomponent,

18.    teknisk specifikation : ett dokument där det fastställs vilka tekniska krav som ska uppfyllas av linbaneanläggningar, infrastruktur, delsystem eller säkerhetskomponenter,

19.    harmoniserad standard : harmoniserad standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012,

20.    ackreditering : ackreditering enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EG) nr 765/2008,

21.    nationellt ackrediteringsorgan : ett nationellt ackrediteringsorgan enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EG) nr 765/2008,

22.    bedömning av överensstämmelse : en process där det visas huruvida de grundläggande kraven i denna förordning avseende ett delsystem eller en säkerhetskomponent har uppfyllts,

23.    organ för bedömning av överensstämmelse : ett organ som utför bedömningar av överensstämmelse när det gäller ett delsystem eller en säkerhetskomponent, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll,

24.    återkallelse : varje åtgärd för att dra tillbaka ett delsystem eller en säkerhetskomponent som redan har tillhandahållits den person som ansvarar för en linbaneanläggning,

25.    tillbakadragande : varje åtgärd för att förhindra att ett delsystem eller en säkerhetskomponent i leverantörskedjan tillhandahålls på marknaden.

26.    harmoniserad unionslagstiftning : unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter,

27.    CE-märkning : märkning genom vilken tillverkaren visar att delsystemet eller säkerhetskomponenten överensstämmer med tillämpliga krav i harmoniserad unionslagstiftning som föreskriver om sådan märkning.

Artikel 4

Tillhandahållande av delsystem och säkerhetskomponenter på marknaden

Delsystem och säkerhetskomponenter ska endast tillhandahållas på marknaden om de uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 5

Idrifttagande av linbaneanläggningar

1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 9 vidta alla lämpliga åtgärder för att fastställa förfaranden för att säkerställa att linbaneanläggningar tas i drift endast om de uppfyller kraven i denna förordning och inte kan äventyra människors hälsa eller säkerhet eller äventyra egendom när de installeras, underhålls och drivs på ett korrekt sätt för sina avsedda ändamål.

2.   Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 9 vidta alla lämpliga åtgärder för att fastställa förfaranden för att säkerställa att delsystem och säkerhetskomponenter monteras i linbaneanläggningar endast om de möjliggör uppförande av linbaneanläggningar som uppfyller kraven i denna förordning och inte kan äventyra människors hälsa eller säkerhet eller äventyra egendom när de installeras, underhålls och drivs på ett korrekt sätt för sina avsedda ändamål.

3.   Linbaneanläggningar som överensstämmer med harmoniserade standarder, eller delar därav, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas uppfylla de grundläggande krav som fastställs i bilaga II och som dessa standarder eller delar därav omfattar.

4.   Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas rätt att föreskriva sådana krav som de bedömer vara nödvändiga för att skydda människor, särskilt arbetstagare, vid användning av de berörda linbaneanläggningarna, förutsatt att detta inte innebär att linbaneanläggningarna ändras på ett sätt som inte omfattas av denna förordning.

Artikel 6

Grundläggande krav

Linbaneanläggningar samt infrastruktur, delsystem och säkerhetskomponenter till sådana anläggningar ska uppfylla de grundläggande krav som anges i bilaga II som är tillämpliga på dem.

Artikel 7

Fri rörlighet för delsystem och säkerhetskomponenter

Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra att delsystem och säkerhetskomponenter som uppfyller kraven i denna förordning tillhandahålls på marknaden.

Artikel 8

Säkerhetsanalys och säkerhetsrapport för planerade linbaneanläggningar

1.   Den person som ansvarar för linbaneanläggningen, som utsetts av en medlemsstat i enlighet med nationell rätt, ska genomföra en säkerhetsanalys av den planerade linbaneanläggningen eller låta genomföra en sådan säkerhetsanalys.

2.   Den säkerhetsanalys som krävs för varje linbaneanläggning ska

a)	beakta samtliga planerade driftsätt,

b)	genomföras enligt en erkänd eller fastställd metod,

c)	ta hänsyn till den aktuella tekniska utvecklingen och den berörda linbaneanläggningens komplexitet,

d)	säkerställa att det vid linbaneanläggningens konstruktion och utformning tas hänsyn till den lokala omgivningen och de mest ogynnsamma situationerna för att säkerställa att en tillräcklig säkerhet uppnås,

e)	omfatta alla säkerhetsaspekter med avseende på linbaneanläggningen och yttre omständigheter i samband med konstruktion, uppförande och idrifttagande,

f)	göra det möjligt att mot bakgrund av tidigare erfarenheter identifiera risker som kan uppstå vid driften av linbaneanläggningen.

3.   Säkerhetsanalysen ska också omfatta säkerhetsanordningarna och deras inverkan på linbaneanläggningen och därtill hörande delsystem som de aktiverar så att säkerhetsanordningarna

a)	kan reagera på en första störning eller ett upptäckt fel så att anläggningen därefter antingen fortsatt kan drivas med garanterad säkerhet, utnyttjas under begränsade driftsförhållanden eller tvångsstoppas i ett säkert läge,

b)	är redundanta och övervakade, eller

c)	är sådana att sannolikheten för brister i dem kan bedömas och deras nivå motsvarar nivån för säkerhetsanordningar som uppfyller de kriterier som anges i leden a och b.

4.   Säkerhetsanalysen ska användas för att sammanställa en översikt över risker och farliga situationer, rekommendera de åtgärder som planerats för att hantera sådana risker samt fastställa en förteckning över delsystem och säkerhetskomponenter som ska monteras i linbaneanläggningen.

5.   Resultatet av säkerhetsanalysen ska ingå i en säkerhetsrapport.

Artikel 9

Godkännande av linbaneanläggningar

1.   Varje medlemsstat ska fastställa förfaranden för godkännande av uppförande och idrifttagande av linbaneanläggningar som är belägna inom dess territorium.

2.   Den person som ansvarar för linbaneanläggningen, som utsetts av en medlemsstat i enlighet med nationell rätt, ska lämna in den säkerhetsrapport som avses i artikel 8, EU-försäkran om överensstämmelse och övriga dokument som rör delsystemens och säkerhetskomponenternas överensstämmelse samt den dokumentation som avser linbaneanläggningens egenskaper till den myndighet eller det organ som ansvarar för godkännandet av linbaneanläggningen. Dokumentationen om linbaneanläggningen ska även innehålla de nödvändiga villkoren, inklusive driftsinskränkningar, samt fullständiga uppgifter om service, tillsyn, justering och underhåll av linbaneanläggningen. Ett exemplar av dessa dokument ska förvaras vid linbaneanläggningen.

3.   Om viktiga egenskaper, delsystem eller säkerhetskomponenter ändras i befintliga linbaneanläggningar och om detta innebär att den berörda medlemsstaten kräver ett nytt godkännande för idrifttagande ska dessa ändringar och deras inverkan på linbaneanläggningen som helhet uppfylla de grundläggande kraven i bilaga II.

4.   Medlemsstaterna får inte tillämpa de förfaranden som avses i punkt 1 för att av skäl som rör de aspekter som omfattas av denna förordning förbjuda, begränsa eller hindra uppförande och idrifttagande av linbaneanläggningar som uppfyller kraven i denna förordning och inte utgör någon risk för människors hälsa eller säkerhet eller för egendom när de har installerats på ett korrekt sätt i enlighet med deras avsedda ändamål.

5.   Medlemsstaterna får inte tillämpa de förfaranden som avses i punkt 1 för att förbjuda, begränsa eller hindra den fria rörligheten för delsystem och säkerhetskomponenter som uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 10

Drift av linbaneanläggningar

1.   Medlemsstaterna ska se till att en linbaneanläggning kan fortsätta att drivas enbart om den uppfyller villkoren i säkerhetsrapporten.

2.   Om en medlemsstat konstaterar att en godkänd linbaneanläggning som används i enlighet med dess avsedda ändamål kan äventyra människors hälsa eller säkerhet eller egendom ska den vidta alla lämpliga åtgärder för att inskränka driftsvillkoren för linbaneanläggningen eller för att förbjuda driften av den.

KAPITEL II

DE EKONOMISKA AKTÖRERNAS SKYLDIGHETER

Artikel 11

Tillverkarnas skyldigheter

1.   Tillverkarna ska, när de släpper ut sina delsystem eller säkerhetskomponenter på marknaden eller monterar dem i en linbaneanläggning, se till att de har konstruerats och tillverkats i enlighet med de grundläggande kraven i bilaga II.

2.   Tillverkarna av delsystem eller säkerhetskomponenter ska utarbeta den tekniska dokumentation som avses i bilaga VIII (nedan kallad den tekniska dokumentationen) och utföra eller låta utföra den tillämpliga bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 18.

Om den bedömning som avses i första stycket har visat att ett delsystem eller en säkerhetskomponent uppfyller de tillämpliga kraven ska tillverkarna upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse och anbringa CE-märkningen.

3.   Tillverkarna ska behålla den tekniska dokumentationen och EU-försäkran om överensstämmelse i 30 år efter det att delsystemet eller säkerhetskomponenten har släppts ut på marknaden.

4.   Tillverkarna ska se till att det finns rutiner som säkerställer att serietillverkning fortsätter att överensstämma med kraven i denna förordning. Vederbörlig hänsyn ska också tas till ändringar i delsystems eller säkerhetskomponenters konstruktion eller egenskaper och ändringar i de harmoniserade standarderna eller andra tekniska specifikationer som det hänvisas till vid försäkran om överensstämmelse för delsystemet eller säkerhetskomponenten.

Om det anses lämpligt med tanke på de risker som ett delsystem eller en säkerhetskomponent utgör ska tillverkarna, för att skydda passagerarnas, driftspersonalens och tredje parters hälsa och säkerhet, utföra slumpvis provning av saluförda delsystem eller säkerhetskomponenter, granska och vid behov registerföra inkomna klagomål, delsystem och säkerhetskomponenter som inte överensstämmer med kraven och återkallelser av sådana delsystem och säkerhetskomponenter, samt informera distributörerna om all sådan övervakning.

5.   Tillverkarna ska se till att delsystem eller säkerhetskomponenter som de har släppt ut på marknaden är försedda med typnummer, partinummer, serienummer eller annan identifieringsmärkning.

Om detta inte är möjligt på grund av säkerhetskomponentens eller delsystemets storlek eller art, ska tillverkarna se till att den erforderliga informationen anbringas på förpackningen eller på ett dokument som medföljer säkerhetskomponenten eller delsystemet.

6.   Tillverkarna ska på delsystemet eller säkerhetskomponenten ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och den postadress där de kan kontaktas, eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett dokument som medföljer säkerhetskomponenten eller delsystemet. En enda adress där tillverkaren kan kontaktas ska anges. Kontaktuppgifterna ska anges på ett språk som lätt kan förstås av användare och marknadskontrollmyndigheterna. Om tillverkaren anger en webbadress ska tillverkaren se till att informationen på den webbplatsen är tillgänglig och hålls uppdaterad.

7.   Tillverkarna ska se till att delsystemet eller säkerhetskomponenten åtföljs av en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse samt av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk som lätt kan förstås av användarna och som bestämts av den berörda medlemsstaten. Sådana bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter ska vara tydliga och lättbegripliga.

Om ett stort antal delsystem eller säkerhetskomponenter levereras till en och samma ekonomiska aktör eller användare får emellertid partiet eller sändningen i fråga åtföljas av en enda kopia av EU-försäkran om överensstämmelse.

8.   Tillverkare som anser eller har skäl att tro att ett delsystem eller en säkerhetskomponent som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med denna förordning ska omedelbart vidta nödvändiga korrigerande åtgärder för att få delsystemet eller säkerhetskomponenten att överensstämma med förordningen eller, om så är lämpligt, för att dra tillbaka eller återkalla delsystemet eller säkerhetskomponenten. Om delsystemet eller säkerhetskomponenten utgör en risk ska tillverkarna dessutom omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit delsystemet eller säkerhetskomponenten och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och korrigerande åtgärder som vidtagits.

9.   Tillverkarna ska på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge den all information och dokumentation som behövs för att visa att delsystemet eller säkerhetskomponenten överensstämmer med denna förordning, på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. Denna information och dokumentation kan lämnas i pappersform eller i elektronisk form. Tillverkarna ska på den behöriga myndighetens begäran samarbeta med myndigheten om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de delsystem eller säkerhetskomponenter som de har släppt ut på marknaden.

Artikel 12

Tillverkarens representant

1.   En tillverkare får genom skriftlig fullmakt utse en representant.

Skyldigheterna i enlighet med artikel 11.1 och skyldigheten att upprätta teknisk dokumentation får inte delegeras till tillverkarens representant.

2.   Tillverkarens representant ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Fullmakten ska ge tillverkarens representant rätt att åtminstone

a)	inneha EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen för att kunna uppvisa dem för de nationella marknadskontrollmyndigheterna i 30 år efter det att delsystemet eller säkerhetskomponenten har släppts ut på marknaden,

b)	på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att delsystemet eller säkerhetskomponenten överensstämmer med kraven,

c)	på de behöriga nationella myndigheternas begäran samarbeta med dem om åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de delsystem eller säkerhetskomponenter som omfattas av fullmakten.

Artikel 13

Importörernas skyldigheter

1.   Importörerna får endast släppa ut sådana delsystem eller säkerhetskomponenter på marknaden som uppfyller kraven.

2.   Innan importörerna släpper ut ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden ska de se till att tillverkaren har utfört den lämpliga bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 18. De ska se till att tillverkaren har upprättat den tekniska dokumentationen, att delsystemet eller säkerhetskomponenten har försetts med CE-märkning och åtföljs av en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse, av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter och, om så är lämpligt, av andra erforderliga dokument, samt att tillverkaren har uppfyllt kraven i artikel 11.5 och 11.6.

Om en importör anser eller har skäl att tro att ett delsystem eller en säkerhetskomponent inte överensstämmer med de tillämpliga grundläggande kraven i bilaga II får importören inte släppa ut delsystemet eller säkerhetskomponenten på marknaden förrän delsystemet eller säkerhetskomponenten överensstämmer med de tillämpliga kraven. Om delsystemet eller säkerhetskomponenten utgör en risk ska importören dessutom informera tillverkaren och marknadskontrollmyndigheterna om detta.

3.   Importörerna ska på delsystemet eller säkerhetskomponenten ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och den postadress där de kan kontaktas eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett dokument som medföljer säkerhetskomponenten eller delsystemet. Kontaktuppgifterna ska vara på ett språk som lätt kan förstås av användarna och marknadskontrollmyndigheterna.

Om importören anger en webbadress ska importören se till att informationen på den webbplatsen är tillgänglig och hålls uppdaterad.

4.   Importörerna ska se till att delsystem eller säkerhetskomponenter åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk som lätt kan förstås av användarna och som bestämts av den berörda medlemsstaten.

5.   Importörerna ska, så länge de har ansvar för ett delsystem eller en säkerhetskomponent, se till att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar delsystemets eller säkerhetsanordningens överensstämmelse med de tillämpliga grundläggande kraven i bilaga II.

6.   När det anses lämpligt med tanke på de risker som ett delsystem eller en säkerhetskomponent utgör ska importörerna för att skydda passagerarnas, driftspersonalens och tredje parters hälsa och säkerhet, utföra slumpvis provning av saluförda delsystem eller säkerhetskomponenter, granska och vid behov registerföra inkomna klagomål, delsystem och säkerhetskomponenter som inte överensstämmer med kraven och återkallelser av sådana delsystem och säkerhetskomponenter, samt informera distributörerna om all sådan övervakning.

7.   Importörer som anser eller har skäl att tro att ett delsystem eller en säkerhetskomponent som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med denna förordning ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få delsystemet eller säkerhetskomponenten att överensstämma med förordningen eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla delsystemet eller säkerhetskomponenten. Om delsystemet eller säkerhetskomponenten utgör en risk ska importörerna dessutom omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit delsystemet eller säkerhetskomponenten och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och korrigerande åtgärder som vidtagits.

8.   Under 30 år efter det att delsystemet eller säkerhetskomponenten har släppts ut på marknaden ska importörerna kunna uppvisa en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse för marknadskontrollmyndigheterna och se till att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen.

9.   Importörerna ska på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge den all information och dokumentation som behövs för att visa att ett delsystem eller en säkerhetskomponent överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten. Denna information och dokumentation kan lämnas i pappersform eller i elektronisk form. Importörerna ska på den behöriga myndighetens begäran samarbeta med myndigheten om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de delsystem eller säkerhetskomponenter som de har släppt ut på marknaden.

Artikel 14

Distributörernas skyldigheter

1.   När distributörerna tillhandahåller ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden ska de iaktta vederbörlig omsorg för att se till att kraven i denna förordning uppfylls.

2.   Innan distributörerna tillhandahåller ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden ska de kontrollera att delsystemet eller säkerhetskomponenten har försetts med CE-märkning och åtföljs av en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse, av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter och, om så är lämpligt, av andra erforderliga dokument, på ett språk som lätt kan förstås av användarna och som bestämts av den berörda medlemsstaten, samt att tillverkaren och importören har uppfyllt kraven i artiklarna 11.5, 11.6 respektive 13.3.

Om en distributör anser eller har skäl att tro att ett delsystem eller en säkerhetskomponent inte överensstämmer med de tillämpliga grundläggande kraven i bilaga II får distributören inte tillhandahålla delsystemet eller säkerhetskomponenten på marknaden förrän delsystemet eller säkerhetskomponenten överensstämmer med de tillämpliga kraven. Om delsystemet eller säkerhetskomponenten utgör en risk ska distributören dessutom informera tillverkaren eller importören om detta och även informera marknadskontrollmyndigheterna.

3.   Distributörerna ska, så länge de har ansvar för ett delsystem eller en säkerhetskomponent, se till att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar delsystemets eller säkerhetsanordningens överensstämmelse med de tillämpliga grundläggande kraven i bilaga II.

4.   Distributörer som anser eller har skäl att tro att ett delsystem eller en säkerhetskomponent som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med denna förordning ska försäkra sig om att nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas för att få delsystemet eller säkerhetskomponenten att överensstämma med kraven eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla delsystemet eller säkerhetskomponenten. Om delsystemet eller säkerhetskomponenten utgör en risk ska distributörerna dessutom omedelbart informera de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit delsystemet eller säkerhetskomponenten på marknaden, och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och korrigerande åtgärder som vidtagits.

5.   Distributörerna ska på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge myndigheten den information och dokumentation som behövs för att visa att ett delsystem eller en säkerhetskomponent överensstämmer med kraven. Denna information och dokumentation kan lämnas i pappersform eller i elektronisk form. Distributörerna ska på myndighetens begäran samarbeta med myndigheten om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med delsystem eller säkerhetskomponenter som de har tillhandahållit på marknaden.

Artikel 15

De fall när importörer och distributörer ska ha samma skyldigheter som tillverkarna

En importör eller distributör ska anses vara tillverkare enligt denna förordning och ska ha samma skyldigheter som tillverkaren har enligt artikel 11 när importören eller distributören släpper ut ett delsystem eller en säkerhetskomponent på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar ett delsystem eller en säkerhetskomponent som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med kraven i denna förordning kan påverkas.

Artikel 16

Identifiering av de ekonomiska aktörerna

De ekonomiska aktörerna ska på begäran identifiera följande aktörer för marknadskontrollmyndigheterna:

a)	Alla ekonomiska aktörer som har levererat ett delsystem eller en säkerhetskomponent till dem.

b)	Alla ekonomiska aktörer och alla personer som ansvarar för en linbaneanläggning, till vilka de har levererat ett delsystem eller en säkerhetskomponent.

De ekonomiska aktörerna ska kunna lämna den information som avses i första stycket i 30 år efter det att delsystemet eller säkerhetskomponenten har levererats till dem och i 30 år efter det att de har levererat delsystemet eller säkerhetskomponenten.

KAPITEL III

DELSYSTEMS OCH SÄKERHETSKOMPONENTERS ÖVERENSSTÄMMELSE

Artikel 17

Presumtion om delsystems och säkerhetskomponenters överensstämmelse

Delsystem och säkerhetskomponenter som överensstämmer med harmoniserade standarder, eller delar av dem till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas överensstämma med de grundläggande krav i bilaga II som omfattas av dessa standarder eller delar av dem.

Artikel 18

Förfaranden för bedömning av överensstämmelse

1.   Innan ett delsystem eller en säkerhetskomponent släpps ut på marknaden ska tillverkaren låta delsystemet eller säkerhetskomponenten genomgå ett förfarande för bedömning av överensstämmelse enligt punkt 2.

2.   Delsystemets eller säkerhetskomponentens överensstämmelse ska bedömas genom något av följande bedömningsförfaranden, enligt tillverkarens val:

a)

EU-typkontroll (modul B – produktionstyp) enligt bilaga III i kombination med något av följande: i) Överensstämmelse med typ som grundar sig på kvalitetssäkring av produktionen (modul D) enligt bilaga IV. ii) Överensstämmelse med typ som grundar sig på kontroll av delsystem eller säkerhetskomponenter (modul F) enligt bilaga V.

b)	Överensstämmelse som grundar sig på kontroll av enskilda produkter (modul G) enligt bilaga VI.

c)	Överensstämmelse som grundar sig på fullständig kvalitetssäkring och konstruktionskontroll (modul H 1) enligt bilaga VII.

3.   Alla dokument och all skriftväxling i samband med förfarandena för bedömning av överensstämmelse ska avfattas på ett officiellt språk i den medlemsstat där det anmälda organ som genomför de förfaranden som avses i punkt 2 är etablerat, eller på ett språk som godtas av detta organ.

Artikel 19

EU-försäkran om överensstämmelse

1.   I EU-försäkran om överensstämmelse för ett delsystem eller en säkerhetskomponent ska det anges att de grundläggande kraven i bilaga II har visats vara uppfyllda.

2.   EU-försäkran om överensstämmelse ska utformas i enlighet med mallen i bilaga IX, innehålla de uppgifter som anges i de relevanta modulerna i bilagorna III–VII och ska regelbundet uppdateras. Den ska åtfölja delsystemet eller säkerhetskomponenten och översättas till det eller de språk som krävs av den medlemsstat där delsystemet eller säkerhetskomponenten släpps ut eller tillhandahålls på marknaden.

3.   Om ett delsystem eller en säkerhetskomponent omfattas av fler än en unionsakt där det ställs krav på en EU-försäkran om överensstämmelse ska en enda EU-försäkran om överensstämmelse upprättas med avseende på alla dessa unionsakter. I denna försäkran ska det anges vilka unionsakter som berörs, och det ska lämnas en publikationshänvisning till dem.

4.   Genom att upprätta EU-försäkran om överensstämmelse tar tillverkaren ansvar för att delsystemet eller säkerhetskomponenten uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 20

Allmänna principer för CE-märkning

CE-märkningen ska omfattas av de allmänna principer som fastställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 21

Regler och villkor för anbringande av CE-märkning

1.   CE-märkningen ska anbringas på delsystemet eller säkerhetskomponenten eller dess märkskyltar så att den är synlig, lätt läsbar och outplånlig. Om detta inte är möjligt eller inte är lämpligt på grund av delsystemets eller säkerhetskomponentens art, ska den anbringas på förpackningen och på de medföljande dokumenten.

2.   CE-märkningen ska anbringas innan delsystemet eller säkerhetskomponenten släpps ut på marknaden.

3.   CE-märkningen ska åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organ som medverkar i produktionskontrollen. Det anmälda organets identifikationsnummer ska anbringas av organet självt eller, enligt dess anvisningar, av tillverkaren eller dennes representant.

4.   CE-märkningen och det identifikationsnummer som avses i punkt 3 får åtföljas av andra märken som anger en särskild risk eller ett särskilt användningsområde.

5.   Medlemsstaterna ska utgå från befintliga mekanismer för att se till att bestämmelserna om CE-märkning tillämpas korrekt och vidta lämpliga åtgärder i händelse av otillbörlig användning av märkningen.

KAPITEL IV

ANMÄLAN AV ORGAN FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

Artikel 22

Anmälan

Medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka organ som fått i uppdrag att utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med denna förordning.

Artikel 23

Anmälande myndigheter

1.   Medlemsstaterna ska utse en anmälande myndighet med ansvar för att inrätta och genomföra de förfaranden som krävs för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ, inklusive överensstämmelse med artikel 28.

2.   Medlemsstaterna får bestämma att den bedömning och övervakning som avses i punkt 1 ska utföras av ett nationellt ackrediteringsorgan i den mening som avses i och i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.

3.   Om den anmälande myndigheten delegerar eller på annat sätt överlåter den bedömning, anmälan eller övervakning som avses i punkt 1 i denna artikel till ett organ som inte är offentligt, ska detta organ vara en juridisk person och ska i tillämpliga delar uppfylla kraven i artikel 24. Dessutom ska detta organ ha vidtagit åtgärder för att kunna hantera ansvarsskyldighet som kan uppstå i samband med dess verksamhet.

4.   Den anmälande myndigheten ska ta det fulla ansvaret för de uppgifter som utförs av det organ som avses i punkt 3.

Artikel 24

Krav på de anmälande myndigheterna

1.   En anmälande myndighet ska vara inrättad på ett sådant sätt att det inte uppstår någon intressekonflikt med organen för bedömning av överensstämmelse.

2.   En anmälande myndighet ska vara organiserad och fungera på ett sådant sätt att dess verksamhet är objektiv och opartisk.

3.   En anmälande myndighet ska vara organiserad på ett sådant sätt att alla beslut som rör anmälan av ett organ för bedömning av överensstämmelse fattas av annan behörig personal än de som har gjort bedömningen.

4.   En anmälande myndighet får inte erbjuda eller utföra sådan verksamhet som utförs av organ för bedömning av överensstämmelse och får inte heller erbjuda eller utföra konsulttjänster på kommersiell eller konkurrensmässig grund.

5.   En anmälande myndighet ska skydda erhållen konfidentiell information.

6.   En anmälande myndighet ska ha tillgång till tillräckligt med personal med lämplig kompetens för att kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 25

De anmälande myndigheternas informationsskyldighet

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina förfaranden för bedömning och anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ samt om eventuella ändringar.

Kommissionen ska offentliggöra denna information.

Artikel 26

Krav avseende anmälda organ

1.   När det gäller anmälan ska ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfylla kraven i punkterna 2–11.

2.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska inrättas i enlighet med en medlemsstats nationella rätt och vara en juridisk person.

3.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett tredjepartsorgan som är oberoende av den organisation eller de delsystem eller säkerhetskomponenter som det bedömer.

Detta organ får vara ett organ som hör till en näringslivsorganisation eller branschorganisation som företräder företag som är involverade i konstruktion, tillverkning, leverans, installation, användning eller underhåll av de delsystem eller säkerhetskomponenter som det bedömer, förutsatt att det kan styrkas att organet är oberoende och att det inte finns några intressekonflikter.

4.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för att bedömningen av överensstämmelse görs får inte utgöras av den som konstruerar, tillverkar, levererar, installerar, köper, äger, använder eller underhåller de delsystem eller säkerhetskomponenter som bedöms och inte heller av representanten för någon av dessa parter. Detta ska inte hindra användning av bedömda delsystem eller säkerhetskomponenter som är nödvändiga för verksamheten inom organet för bedömning av överensstämmelse eller användning av sådana delsystem eller säkerhetskomponenter för personligt bruk.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för bedömningen av överensstämmelse får varken delta direkt i konstruktion, tillverkning, marknadsföring, installation, användning eller underhåll av dessa delsystem eller säkerhetskomponenter eller representera parter som bedriver sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet eller integritet i samband med den bedömning av överensstämmelse för vilken de har anmälts. Detta ska framför allt gälla konsulttjänster.

Organ för bedömning av överensstämmelse ska se till att deras dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar sekretessen, objektiviteten eller opartiskheten i organens bedömningar av överensstämmelse.

5.   Organ för bedömning av överensstämmelse och deras personal ska utföra bedömningen av överensstämmelse med största möjliga yrkesintegritet, ha erforderlig teknisk kompetens på det specifika området och vara fria från alla påtryckningar och incitament, i synnerhet ekonomiska, som kan påverka deras omdöme eller resultaten av deras bedömning av överensstämmelse; detta gäller särskilt påtryckningar och incitament från personer eller grupper av personer som berörs av denna verksamhet.

6.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna utföra alla de uppgifter avseende bedömning av överensstämmelse som fastställs i bilagorna III–VII för ett sådant organ och för vilka det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet för bedömning av överensstämmelse eller för dess räkning och under dess ansvar.

Vid alla tidpunkter och för varje förfarande för bedömning av överensstämmelse och för varje typ eller kategori av delsystem eller säkerhetskomponent för vilka det har anmälts ska organet för bedömning av överensstämmelse i nödvändig utsträckning ha följande till sitt förfogande:

a)	Personal med teknisk kunskap och tillräcklig erfarenhet för att utföra bedömningen av överensstämmelse.

b)

Beskrivningar av förfaranden i enlighet med vilka bedömningar av överensstämmelse utförs, som säkerställer insyn och möjligheten att reproducera förfarandena. Organet ska ha lämpliga riktlinjer och förfaranden för att skilja mellan de uppgifter som det utför i sin egenskap av anmält organ och all annan verksamhet.

c)	Förfaranden som gör det möjligt för organet att utöva sin verksamhet, med vederbörlig hänsyn tagen till ett företags storlek, bransch och struktur, till delsystemets eller säkerhetskomponentens tekniska komplexitet och eventuell massproduktion eller serietillverkning.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska ha nödvändiga medel för att korrekt kunna utföra de tekniska och administrativa uppgifterna i samband med bedömningen av överensstämmelse och ska ha tillgång till den utrustning och de hjälpmedel som är nödvändiga.

7.   Den personal som ansvarar för att utföra uppgifter i samband med bedömningar av överensstämmelse ska ha

a)	fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning som täcker all slags bedömning av överensstämmelse på det område inom vilket organet för bedömning av överensstämmelse har anmälts,

b)	tillfredsställande kunskap om kraven för de bedömningar som de gör och fullgod befogenhet att utföra dessa bedömningar,

c)	tillräcklig kännedom och insikt om de grundläggande kraven i bilaga II, de tillämpliga harmoniserade standarderna och de relevanta bestämmelserna i harmoniserad unionslagstiftning samt om nationell lagstiftning,

d)	förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter som visar att bedömningarna har gjorts.

8.   Det ska garanteras att organ för bedömning av överensstämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska.

Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse vid ett organ för bedömning av överensstämmelse får inte vara beroende av antalet bedömningar som görs eller resultaten av bedömningarna.

9.   Organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ansvarsförsäkrade, såvida inte ansvaret åligger staten enligt nationell rätt eller medlemsstaten själv tar direkt ansvar för bedömningen av överensstämmelse.

10.   Personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som den erhåller vid utförandet av sina uppgifter i enlighet med bilagorna III–VII eller de nationella bestämmelser som genomför den, utom gentemot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verksamheten utförs. Äganderättigheter ska skyddas.

11.   Organ för bedömning av överensstämmelse ska delta i, eller se till att deras personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta standardiseringsarbetet och det arbete som utförs i samordningsgruppen för anmälda organ, som inrättats i enlighet med denna förordning, och de ska som generella riktlinjer använda de administrativa beslut och dokument som är resultatet av gruppens arbete.

Artikel 27

Presumtion om överensstämmelse för anmälda organ

Ett organ för bedömning av överensstämmelse som kan visa att det uppfyller kriterierna i relevanta harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas uppfylla kraven i artikel 26, förutsatt att dessa krav omfattas av de tillämpliga harmoniserade standarderna.

Artikel 28

Dotterbolag och underentreprenörer till anmälda organ

1.   Om det anmälda organet lägger ut specifika uppgifter med anknytning till bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag ska det se till att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artikel 26 samt informera den anmälande myndigheten om detta.

2.   De anmälda organen ska ta det fulla ansvaret för de uppgifter som utförs av underentreprenörer eller dotterbolag, oavsett var dessa är etablerade.

3.   Verksamhet kan läggas ut på underentreprenad eller utföras av ett dotterbolag endast om kunden samtycker till det.

4.   De anmälda organen ska se till att den anmälande myndigheten har tillgång till de relevanta dokumenten rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets kvalifikationer och det arbete som utförts av dem i enlighet med bilagorna III–VII.

Artikel 29

Ansökan om anmälan

1.   Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska lämna in en ansökan om anmälan till den anmälande myndigheten i den medlemsstat där det är etablerat.

2.   Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av de bedömningar av överensstämmelse, den eller de moduler för bedömning av överensstämmelse och det eller de delsystem eller den eller de säkerhetskomponenter som organet hävdar att det har kompetens för samt av ett ackrediteringsintyg, om det finns ett sådant, som utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och där det intygas att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i artikel 26.

3.   Om organet för bedömning av överensstämmelse inte kan uppvisa något ackrediteringsintyg ska det ge den anmälande myndigheten alla skriftliga underlag som krävs för kontroll, erkännande och regelbunden övervakning av att det uppfyller kraven i artikel 26.

Artikel 30

Anmälningsförfarande

1.   De anmälande myndigheterna får endast anmäla de organ för bedömning av överensstämmelse som har uppfyllt kraven i artikel 26.

2.   De ska anmäla dessa till kommissionen och de andra medlemsstaterna med hjälp av det elektroniska anmälningsverktyg som utvecklats och förvaltas av kommissionen.

3.   Anmälan ska innehålla detaljerade uppgifter om verksamheten för bedömningar av överensstämmelse, modulerna för bedömning av överensstämmelse och det eller de berörda delsystemen eller den eller de berörda säkerhetskomponenterna samt ett relevant intyg om kompetens.

4.   Om en anmälan inte grundar sig på ett sådant ackrediteringsintyg som avses i artikel 29.2 ska den anmälande myndigheten ge kommissionen och de andra medlemsstaterna skriftliga underlag som styrker att organet för bedömning av överensstämmelse har erforderlig kompetens och att de system som behövs för att se till att organet kommer att övervakas regelbundet och fortsätta att uppfylla kraven i artikel 26 har inrättats.

5.   Det berörda organet får bedriva verksamhet som anmält organ endast om kommissionen eller de andra medlemsstaterna inte har rest invändningar inom två veckor efter anmälan, i de fall då ett ackrediteringsintyg används, eller inom två månader efter anmälan, i de fall då ingen ackreditering används.

Endast ett sådant organ ska anses vara ett anmält organ i enlighet med denna förordning.

6.   Den anmälande myndigheten ska underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om alla relevanta ändringar av anmälan.

Artikel 31

Identifikationsnummer och förteckningar över anmälda organ

1.   Kommissionen ska tilldela varje anmält organ ett identifikationsnummer.

Organet ska tilldelas ett enda nummer även om det anmäls i enlighet med flera unionsakter.

2.   Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över de organ som anmälts i enlighet med denna förordning, inklusive de identifikationsnummer som de har tilldelats och den verksamhet som de har anmälts för.

Kommissionen ska se till att förteckningen hålls uppdaterad.

Artikel 32

Ändringar i anmälan

1.   Om en anmälande myndighet har konstaterat eller har informerats om att ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som anges i artikel 26 eller att det underlåter att fullgöra sina skyldigheter, ska myndigheten, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven eller fullgöra skyldigheterna är och beroende på vad som är lämpligt, begränsa eller återkalla anmälan tillfälligt eller slutgiltigt. Myndigheten ska omedelbart informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta.

2.   I händelse av begränsning, tillfällig eller slutgiltig återkallelse av anmälan eller om det anmälda organet har upphört med verksamheten, ska den anmälande medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det anmälda organets dokumentation antingen behandlas av ett annat anmält organ eller hålls tillgänglig för de ansvariga anmälande myndigheterna och marknadskontrollmyndigheterna på deras begäran.

Artikel 33

Ifrågasättande av de anmälda organens kompetens

1.   Kommissionen ska undersöka alla fall där den tvivlar på att ett anmält organ har erforderlig kompetens eller att ett anmält organ fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldigheter som det omfattas av, och även alla fall där den gjorts uppmärksam på att det föreligger sådana tvivel.

2.   Den anmälande medlemsstaten ska på begäran ge kommissionen all information om grunderna för anmälan eller det anmälda organets fortsatta kompetens.

3.   Kommissionen ska se till att all känslig information som erhållits i samband med undersökningarna behandlas konfidentiellt.

4.   Om kommissionen konstaterar att ett anmält organ inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för anmälan ska den anta en genomförandeakt för att anmoda den anmälande medlemsstaten att vidta erforderliga korrigerande åtgärder, inbegripet att vid behov dra tillbaka anmälan.

Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 44.2.

Artikel 34

De anmälda organens operativa skyldigheter

1.   Anmälda organ ska utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med förfarandena för bedömning av överensstämmelse i bilagorna III–VII.

2.   Bedömningarna av överensstämmelse ska utföras på ett proportionellt sätt så att de ekonomiska aktörerna inte belastas i onödan.

Organen för bedömning av överensstämmelse ska när de utför sin verksamhet ta vederbörlig hänsyn till ett företags storlek, bransch och struktur, till delsystemets eller säkerhetskomponentens tekniska komplexitet och till eventuell massproduktion eller serietillverkning.

Samtidigt ska de dock respektera den grad av noggrannhet och den skyddsnivå som krävs för att delsystemet eller säkerhetskomponenten ska uppfylla kraven i denna förordning.

3.   Om ett anmält organ konstaterar att en tillverkare inte har tillämpat de grundläggande kraven i bilaga II eller motsvarande harmoniserade standarder eller andra tekniska specifikationer, ska det begära att tillverkaren vidtar lämpliga korrigerande åtgärder och inte utfärda något intyg eller beslut om godkännande.

4.   Om ett anmält organ vid övervakning av överensstämmelse efter att ett intyg eller ett beslut om godkännande har utfärdats konstaterar att ett delsystem eller en säkerhetskomponent inte längre uppfyller kraven, ska det begära att tillverkaren vidtar lämpliga korrigerande åtgärder och vid behov tillfälligt eller slutgiltigt återkalla intyget eller beslutet om godkännande.

5.   Om inga korrigerande åtgärder vidtas eller om de inte får önskat resultat, ska det anmälda organet begränsa intyget eller beslutet om godkännande eller återkalla det tillfälligt eller slutgiltigt, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 35

Överklagande av de anmälda organens beslut

De anmälda organen ska se till att det finns ett förfarande för överklagande av deras beslut.

Artikel 36

De anmälda organens informationsskyldighet

1.   De anmälda organen ska informera den anmälande myndigheten om följande:

a)	Avslag, begränsningar och tillfällig eller slutgiltig återkallelse av ett intyg eller beslut om godkännande.

b)	Omständigheter som inverkar på omfattningen av eller villkoren för anmälan.

c)	Begäran från marknadskontrollmyndigheterna om information om bedömningar av överensstämmelse.

d)	På begäran, bedömningar av överensstämmelse som gjorts inom ramen för anmälan och all annan verksamhet, inklusive gränsöverskridande verksamhet och underentreprenad.

2.   De anmälda organen ska ge de övriga organ som anmälts i enlighet med denna förordning och som utför liknande bedömningar av överensstämmelse som omfattar samma delsystem eller säkerhetskomponenter, relevant information om frågor som rör negativa och, på begäran, positiva resultat av bedömningar av överensstämmelse.

Artikel 37

Utbyte av erfarenhet

Kommissionen ska se till att det förekommer utbyte av erfarenhet mellan de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för riktlinjerna för anmälan.

Artikel 38

Samordning av anmälda organ

Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och lämpligt samarbete sker mellan de organ som anmälts i enlighet med denna förordning och att samordningen och samarbetet bedrivs på ett tillfredsställande sätt genom samordningsgruppen för anmälda organ för linbaneanläggningar.

Anmälda organ ska delta i den gruppens arbete, direkt eller genom utsedda representanter.

KAPITEL V

MARKNADSKONTROLL I UNIONEN, KONTROLL AV DELSYSTEM OCH SÄKERHETSKOMPONENTER SOM FÖRS IN PÅ UNIONSMARKNADEN SAMT UNIONENS FÖRFARANDE I FRÅGA OM SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 39

Marknadskontroll i unionen och kontroll av delsystem och säkerhetskomponenter som förs in på unionsmarknaden

Artiklarna 15.3 och 16–29 i förordning (EG) nr 765/2008 ska gälla för delsystem och säkerhetskomponenter.

Artikel 40

Förfarande på nationell nivå för att hantera delsystem och säkerhetskomponenter som utgör en risk

1.   Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har tillräckliga skäl att anta att ett delsystem eller en säkerhetskomponent som omfattas av denna förordning utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för egendom, ska de göra en utvärdering av delsystemet eller säkerhetskomponenten omfattande alla relevanta krav som fastställs i denna förordning. De berörda ekonomiska aktörerna ska när så krävs samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna i det syftet.

Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som avses i första stycket konstaterar att delsystemet eller säkerhetskomponenten inte uppfyller kraven i denna förordning ska de utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att delsystemet eller säkerhetskomponenten ska uppfylla dessa krav, dra tillbaka delsystemet eller säkerhetskomponenten från marknaden eller återkalla dem inom en rimlig period som de fastställer i förhållande till typen av risk.

Marknadskontrollmyndigheterna ska informera det berörda anmälda organet om detta.

Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de åtgärder som avses i andra stycket i denna punkt.

2.   Om marknadskontrollmyndigheterna anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet, ska de informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt de ekonomiska aktörerna att vidta.

3.   De ekonomiska aktörerna ska se till att alla lämpliga korrigerande åtgärder vidtas i fråga om alla berörda delsystem och säkerhetskomponenter som de har tillhandahållit på unionsmarknaden.

4.   Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1 andra stycket, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av delsystemet eller säkerhetskomponenten på sin nationella marknad, dra tillbaka delsystemet eller säkerhetskomponenten från den marknaden eller återkalla dem.

Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgärder.

5.   I den information som avses i punkt 4 andra stycket ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera det delsystem eller den säkerhetskomponent som inte överensstämmer med kraven, delsystemets eller säkerhetskomponentens ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och den risk delsystemet eller säkerhetskomponenten utgör, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Marknadskontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmelsen beror på någon av följande omständigheter:

a)	Delsystemet eller säkerhetskomponenten uppfyller inte kraven med avseende på skydd av människors hälsa och säkerhet eller skydd av egendom.

b)	De harmoniserade standarder som avses i artikel 17 och utgör underlag för presumtion om överensstämmelse är bristfälliga.

6.   Andra medlemsstater än den som inledde förfarandet enligt denna artikel ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om vidtagna åtgärder och om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till med avseende på det berörda delsystemets eller den berörda säkerhetskomponentens bristande överensstämmelse med kraven samt eventuella invändningar mot den vidtagna nationella åtgärden.

7.   Om varken någon medlemsstat eller kommissionen inom tre månader efter mottagandet av den information som avses i punkt 4 andra stycket har rest invändningar mot en tillfällig åtgärd som vidtagits av en medlemsstat ska åtgärden anses vara berättigad.

8.   Medlemsstaterna ska se till att lämpliga begränsande åtgärder, till exempel tillbakadragande av delsystemet eller säkerhetskomponenten från marknaden, utan dröjsmål vidtas i fråga om det berörda delsystemet eller den berörda säkerhetskomponenten.

Artikel 41

Unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder

1.   Om det, efter det att förfarandet i artikel 40.3 och 40.4 har slutförts, har rests invändningar mot en åtgärd som en medlemsstat vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell åtgärd strider mot unionslagstiftningen, ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgärden. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen anta en genomförandeakt genom vilken det fastställs om den nationella åtgärden är berättigad eller inte.

Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart delge dem och den eller de berörda ekonomiska aktörerna beslutet.

2.   Om den nationella åtgärden anses vara berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det delsystem eller den säkerhetskomponent som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader och de ska underrätta kommissionen om detta. Om den nationella åtgärden anses oberättigad ska den berörda medlemsstaten upphäva åtgärden.

3.   Om den nationella åtgärden anses vara berättigad och delsystemets eller säkerhetskomponentens bristande överensstämmelse kan tillskrivas brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 40.5 b i denna förordning ska kommissionen tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012.

Artikel 42

Delsystem eller säkerhetskomponenter som uppfyller kraven men utgör en risk

1.   Om en medlemsstat, efter en utvärdering i enlighet med artikel 40.1, konstaterar att delsystemet eller säkerhetskomponenten visserligen uppfyller kraven i denna förordning men utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för egendom, ska den ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga åtgärder antingen för att säkerställa att det berörda delsystemet eller den berörda säkerhetskomponenten när det eller den har släppts ut på marknaden inte längre utgör en sådan risk eller för att dra tillbaka eller återkalla delsystemet eller säkerhetskomponenten från marknaden inom en rimlig period som medlemsstaten fastställer i förhållande till typen av risk.

2.   De ekonomiska aktörerna ska se till att korrigerande åtgärder vidtas i fråga om alla berörda delsystem och säkerhetskomponenter som de har tillhandahållit på unionsmarknaden.

3.   Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna. Informationen ska innehålla alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera delsystemet eller säkerhetskomponenten i fråga, dess ursprung och leveranskedja, den risk delsystemet eller säkerhetskomponenten utgör samt vilken typ av nationella åtgärder som vidtagits och deras varaktighet.

4.   Kommissionen ska utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera de nationella åtgärderna. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen genom genomförandeakter besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte, och vid behov föreslå lämpliga åtgärder.

De genomförandeakter som avses i första stycket i denna punkt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 44.3.

Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet med avseende på skyddet för människors hälsa och säkerhet ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 44.4.

5.   Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart delge dem och den eller de berörda ekonomiska aktörerna beslutet.

Artikel 43

Formell bristande överensstämmelse

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 40 ska en medlemsstat, om den konstaterar något av följande, ålägga den berörda ekonomiska aktören att åtgärda den bristande överensstämmelsen:

a)	CE-märkningen har anbringats i strid med artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008 eller artikel 21 i den här förordningen.

b)	CE-märkningen har inte anbringats.

c)	Det anmälda organets identifikationsnummer har, i de fall organet medverkar i produktionskontrollen, anbringats i strid med artikel 21 eller har inte anbringats alls.

d)	EU-försäkran om överensstämmelse medföljer inte delsystemet eller säkerhetskomponenten.

e)	Det har inte upprättats någon EU-försäkran om överensstämmelse.

f)	EU-försäkran om överensstämmelse har inte upprättats på ett korrekt sätt.

g)	Den tekniska dokumentationen är antingen inte tillgänglig eller inte komplett.

h)	Den information som avses i artikel 11.6 eller artikel 13.3 saknas, är felaktig eller ofullständig.

i)	Något annat av de administrativa krav som fastställs i artikel 11 eller artikel 13 är inte uppfyllt.

2.   Om den bristande överensstämmelse som avses i punkt 1 kvarstår ska den berörda medlemsstaten vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av delsystemet eller säkerhetskomponenten på marknaden eller se till att delsystemet eller säkerhetskomponenten återkallas eller dras tillbaka från marknaden.

KAPITEL VI

KOMMITTÉFÖRFARANDE, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 44

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté för linbaneanläggningar. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

5.   Kommissionen ska höra kommittén angående alla frågor för vilka samråd med sektorsexperter krävs enligt förordning (EU) nr 1025/2012 eller enligt annan unionslagstiftning.

Kommittén får dessutom i enlighet med sin arbetsordning undersöka alla andra frågor som avser tillämpningen av denna förordning och som tas upp av dess ordförande eller av en företrädare för en medlemsstat.

Artikel 45

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och i nationell rätt som har utfärdats i enlighet med denna förordning. Sådana regler får omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser.

Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och får skärpas om den berörda ekonomiska aktören tidigare har begått en liknande överträdelse av denna förordning.

Medlemsstaterna ska anmäla dessa regler till kommissionen senast den 21 mars 2018 och utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dem.

2.   Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att se till att deras sanktionsregler för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelserna i denna förordning efterlevs.

Artikel 46

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna får inte förhindra att delsystem eller säkerhetskomponenter som omfattas av och är förenliga med direktiv 2000/9/EG och som släppts ut på marknaden före den 21 april 2018 tillhandahålls på marknaden.

Medlemsstaterna får inte förhindra att linbaneanläggningar som omfattas av och är förenliga med direktiv 2000/9/EG och som installerades före den 21 april 2018 tas i drift.

För säkerhetskomponenter ska intyg och beslut om godkännande som utfärdats enligt direktiv 2000/9/EG vara giltiga enligt den här förordningen.

Artikel 47

Upphävande

Direktiv 2000/9/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 21 april 2018.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga X.

Artikel 48

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med den 21 april 2018, med följande undantag:

a)	Artiklarna 22–38 och artikel 44 ska tillämpas från och med den 21 oktober 2016.

b)	Artikel 45.1 ska tillämpas från och med den 21 mars 2018.

---

(1)  EUT C 451, 16.12.2014, s. 81.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 januari 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 12 februari 2016.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG av den 20 mars 2000 om linbaneanläggningar för persontransport (EGT L 106, 3.5.2000, s. 21).

(4)  EGT C 136, 4.6.1985, s. 1.

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 251).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---