EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31983R1983

Kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal

OJ L 173, 30.6.1983, p. 1–4 (DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL)
Spanish special edition: Chapter 08 Volume 002 P. 110 - 113
Portuguese special edition: Chapter 08 Volume 002 P. 110 - 113
Special edition in Finnish: Chapter 17 Volume 001 P. 48 - 51
Special edition in Swedish: Chapter 17 Volume 001 P. 48 - 51

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 31/12/1999

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1983/1983/oj

31983R1983

Kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 173 , 30/06/1983 s. 0001 - 0004
Finsk specialutgåva Område 17 Volym 1 s. 0048
Spansk specialutgåva: Område 08 Volym 2 s. 0110
Svensk specialutgåva Område 17 Volym 1 s. 0048
Portugisisk specialutgåva: Område 08 Volym 2 s. 0110


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1983/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta,

med beaktande av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden (1), i dess lydelse enligt Anslutningsakten för Grekland, särskilt artikel 1 i denna,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning (2),

efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

med beaktande av följande:

(1) Enligt förordning nr 19/65/EEG har kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av bilaterala ensamåterförsäljaravtal och likartade samordnade förfaranden som omfattas av artikel 85.1.

(2) De erfarenheter som hittills har vunnits gör det möjligt att bestämma en grupp av avtal och samordnade förfaranden som i regel kan anses uppfylla villkoren i artikel 85.3.

(3) Ensamåterförsäljaravtal av det slag som anges i artikel 1 i denna förordning kan omfattas av förbudet i fördragets artikel 85.1. Detta kommer endast i undantagsfall att gälla ensamåterförsäljaravtal av detta slag i vilka endast företag från en medlemsstat är parter och som avser återförsäljning av varor inom denna medlemsstat. I den mån sådana avtal kan påverka handeln mellan medlemsstater samtidigt som de uppfyller alla de villkor som anges i denna förordning finns det emellertid ingen anledning att inte tillämpa gruppundantaget på dem.

(4) Det är inte nödvändigt att från den angivna gruppen uttryckligen utesluta sådana avtal som inte uppfyller villkoren i fördragets artikel 85.1.

(5) I regel medför ensamåterförsäljaravtal en förbättring av distributionen, eftersom företaget kan koncentrera sin försäljningsverksamhet, inte behöver upprätthålla talrika affärsförbindelser med ett stort antal återförsäljare och, genom att handla med endast en återförsäljare, lättare kan övervinna de distributionsproblem som uppstår i internationell handel till följd av språkliga, rättsliga och andra skillnader.

(6) Ensamåterförsäljaravtal underlättar marknadsföringen av en produkt och medför en intensiv bearbetning av marknaden och kontinuitet i leveranserna, samtidigt som distributionen rationaliseras. De främjar konkurrensen mellan olika tillverkares produkter. Att utse en ensamåterförsäljare som svarar för marknadsföring, kundservice och lagerhållning är ofta det effektivaste och ibland t.o.m. enda sättet för en tillverkare att inträda på en marknad och konkurrera med de redan etablerade tillverkarna. Detta gäller i synnerhet små och medelstora företag. Det skall överlåtas åt avtalsparterna att bestämma om och i vilken omfattning de anser det lämpligt att i avtalen inta villkor i säljfrämjande syfte.

(7) Genom sådana ensamåterförsäljaravtal får också konsumenterna som regel en skälig andel av de uppnådda fördelarna, eftersom förbättringen av distributionen direkt kommer dem till godo och deras ekonomiska ställning förbättras genom att de snabbare och lättare kan få tillgång till varor, särskilt sådana som är tillverkade i andra länder.

(8) Denna förordning skall ange de konkurrensbegränsande skyldigheter som får förekomma i ensamåterförsäljaravtal. De övriga konkurrensbegränsningar utöver den exklusiva leveransskyldigheten som är tillåtna enligt denna förordning medför en klar arbetsfördelning mellan parterna och tvingar ensamåterförsäljaren att koncentrera sin försäljningsverksamhet till de varor som omfattas av avtalet och till det avtalade området. I allmänhet är dessa begränsningar, om de endast gäller under avtalstiden, nödvändiga för att uppnå den förbättring av varudistributionen som åsyftas med ensamåterförsäljning. Det kan överlåtas åt avtalsparterna att bestämma vilka av dessa skyldigheter de vill ta med i avtalen. Ytterligare konkurrensbegränsande skyldigheter, särskilt sådana som begränsar ensamåterförsäljarens val av kunder eller friheten att bestämma priser och försäljningsvillkor, kan inte undantas med stöd av denna förordning.

(9) Gruppundantaget bör förbehållas avtal beträffande vilka det finns tillräcklig grund att anta att de uppfyller villkoren i fördragets artikel 85.3.

(10) Utan att pröva varje enskilt fall kan det inte antas att några väsentliga förbättringar i distributionen uppkommer om en tillverkare överlåter återförsäljningen av sina produkter åt en konkurrerande tillverkare. Gruppundantaget bör därför inte gälla sådana avtal. Vissa avsteg från denna regel kan tillåtas i fråga om små och medelstora företag.

(11) Endast om möjligheten till parallellimport kvarstår kan en skälig andel av fördelarna med ensamåterförsäljning komma konsumenterna till del. Gruppundantaget bör därför inte gälla avtal avseende varor som konsumenten endast kan få tillgång till hos ensamåterförsäljaren. Parterna kan inte tillåtas att missbruka rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd eller andra rättigheter för att skapa ett oinskränkt områdesskydd. Detta påverkar inte förhållandet mellan konkurrensrätten och rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd, eftersom det här endast är fråga om att fastställa villkoren för gruppundantag.

(12) Eftersom konkurrensen i återförsäljarledet säkerställs genom möjligheten till parallellimport skapar inte de ensamåterförsäljaravtal som omfattas av denna förordning i regel någon möjlighet att sätta konkurrensen ur spel när det gäller en betydande del av de berörda produkterna. Detta gäller även avtal enligt vilka ensamåterförsäljaren tilldelas hela den gemensamma marknaden som avtalsområde.

(13) I särskilda fall där avtal eller samordnade förfaranden som uppfyller villkoren i denna förordning ändå har verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets artikel 85.3, kan kommissionen bestämma att gruppundantaget inte skall tillämpas på de deltagande företagen.

(14) Avtal och samordnade förfaranden som uppfyller villkoren i denna förordning behöver inte anmälas. Ett företag får dock i ett visst fall där det föreligger allvarliga tvivel begära att kommissionen förklarar om dess avtal står i överensstämmelse med denna förordning.

(15) Denna förordning inverkar inte på tillämpligheten av kommissionens förordning (EEG) nr 3604/82 av den 23 december 1982 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialiseringsavtal (3). Den utesluter inte heller tillämpningen av fördragets artikel 86.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Enligt fördragets artikel 85.3 och på de villkor som föreskrivs i denna förordning förklaras att artikel 85.1 inte gäller avtal i vilka endast två företag är parter och där den ena parten förbinder sig att endast till den andra leverera vissa varor för återförsäljning inom hela den gemensamma marknaden eller en viss del av den.

Artikel 2

1. Bortsett från den skyldighet som anges i artikel 1 skall ingen annan konkurrensbegränsning åläggas leverantören än skyldigheten att inte leverera varor som omfattas av avtalet till konsumenter inom det avtalade området.

2. Ensamåterförsäljaren får inte åläggas någon annan konkurrensbegränsning än skyldigheten

a) att inte tillverka eller distribuera varor som konkurrerar med varor som omfattas av avtalet,

b) att köpa varor som omfattas av avtalet för återförsäljning endast från den andra parten,

c) att avstå från att utanför det avtalade området söka kunder till de varor som omfattas av avtalet, upprätta filialer och hålla lager för distribution.

3. Bestämmelserna i artikel 1 gäller oavsett om ensamåterförsäljaren har åtagit sig samtliga eller någon av följande skyldigheter:

a) Att köpa hela sortiment eller minimikvantiteter av varor.

b) Att sälja varor som omfattas av avtalet under de varumärken eller förpackade och presenterade på det sätt som den andra parten föreskriver.

c) Att vidta säljfrämjande åtgärder, särskilt

- att göra reklam för varorna,

- att upprätthålla en säljorganisation eller varulager,

- att erbjuda kund- och garantiservice,

- att anställa fackutbildad eller tekniskt utbildad personal.

Artikel 3

Artikel 1 gäller inte om

a) tillverkare av varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade träffar ömsesidiga exklusiva inköpsavtal med varandra avseende sådana varor,

b) tillverkare av varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade träffar ensidiga ensamåterförsäljaravtal med varandra avseende sådana varor, om inte åtminstone en av dem har en total årsomsättning som inte överstiger 100 miljoner ecu,

c) konsumenterna kan få tillgång till sådana varor som omfattas av avtalet endast hos ensamåterförsäljaren och inte har någon alternativ inköpsmöjlighet utanför det avtalade området,

d) avtalsparterna, eller en av dem, gör det svårt för mellanhänder eller konsumenter att få tillgång till varor som omfattas av avtalet från andra återförsäljare inom den gemensamma marknaden eller, om det inte finns någon alternativ inköpsmöjlighet där, utanför den gemensamma marknaden, särskilt om avtalsparterna, eller en av dem,

1. utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd för att hindra återförsäljare eller konsumenter från att utanför det avtalade området få tillgång till eller inom detta område sälja sådana varor som omfattas av avtalet och som är märkta och i övrigt marknadsförda på ett riktigt sätt,

2. utnyttjar andra rättigheter eller vidtar andra åtgärder för att hindra återförsäljare eller konsumenter från att utanför det avtalade området få tillgång till eller inom detta område sälja sådana varor som omfattas av avtalet.

Artikel 4

1. Artikel 3 a och 3 b gäller även om de varor som anges där tillverkas av ett företag som har anknytning till en av avtalsparterna.

2. Med anknutna företag avses

a) företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt

- äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgångarna, eller

- kan utöva mer än hälften av rösträttigheterna, eller

- kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företaget, eller

- har rätt att leda dess verksamhet,

b) företag som direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter gentemot en avtalspart som anges i a,

c) företag i vilka ett företag som avses i b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i a.

3. Företag i vilka avtalsparterna eller företag som har anknytning till dessa gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 2 a skall anses ha anknytning till var och en av avtalsparterna.

Artikel 5

1. I artikel 3 b avses med ecu den beräkningsenhet som har använts för upprättandet av gemenskapens budget enligt fördragets artiklar 207 och 209.

2. Artikel 1 skall fortsätta att gälla om den totala omsättning som anges i artikel 3 b under två på varandra följande räkenskapsår överskrids med högst 10 procent.

3. Beräkningen av den totala omsättningen enligt artikel 3 b skall baseras på den sammanlagda omsättning som avtalsparten och de anknutna företagen under det senaste räkenskapsåret har uppnått för alla varor och tjänster exklusive skatter och andra avgifter. Därvid skall bortses från försäljningen mellan avtalsparten och företag med anknytning till denne eller mellan de anknutna företagen.

Artikel 6

Kommissionen kan enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG bestämma att denna förordning inte skall tillämpas på de deltagande parterna, om den i ett visst fall konstaterar att ett avtal som är undantaget enligt denna förordning ändå har vissa verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets artikel 85.3, särskilt om

a) de varor som omfattas av avtalet inte inom det avtalade området är utsatta för effektiv konkurrens från varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade,

b) det i betydande grad försvåras för andra leverantörer att få tillgång till de olika distributionsleden inom det avtalade området,

c) det av andra skäl än de som anges i artikel 3 c och d inte är möjligt för mellanhänder eller konsumenter att få tillgång till varor som omfattas av avtalet från återförsäljare utanför det avtalade området på de villkor som normalt gäller där,

d) ensamåterförsäljaren

1. utan saklig grund vägrar att inom det avtalade området leverera varor som omfattas av avtalet till grupper av köpare som inte på skäliga villkor kan anskaffa dem någon annanstans eller tillämpar avvikande priser eller försäljningsvillkor gentemot dessa,

2. säljer de varor som omfattas av avtalet till oskäligt höga priser.

Artikel 7

Under tiden den 1 juli 1983 till och med den 31 december 1986 gäller inte förbudet i fördragets artikel 85.1 avtal som var i kraft den 1 juli 1983 eller trädde i kraft mellan den 1 juli och den 31 december 1983 och som uppfyller villkoren för undantag enligt förordning nr 67/67/EEG (4).

Artikel 8

Denna förordning gäller inte avtal som har träffats för återförsäljning av drycker i lokaler som används för försäljning och konsumtion av drycker eller för återförsäljning av oljeprodukter på bensinstationer.

Artikel 9

Denna förordning skall också tillämpas på sådana samordnade förfaranden som avses i artikel 1.

Artikel 10

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.

Den upphör att gälla den 31 december 1997.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 juni 1983.

På kommissionens vägnar

Frans ANDRIESSEN

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr 36, 6.3.1965, s. 533/65.

(2) EGT nr C 172, 10.7.1982, s. 3.

(3) EGT nr L 376, 31.12.1982, s. 33.

(4) EGT nr 57, 25.3.1967, s. 849/67.

Top