(1)

En gödselprodukt som uppfyller kraven i bilagorna I och II till förordning (EU) 2019/1009 för den relevanta produktfunktionskategorin respektive komponentmaterialkategorin, är märkt i enlighet med bilaga III till den förordningen och har klarat det förfarande för bedömning av överensstämmelse som fastställs i bilaga IV till förordning (EU) 2019/1009, får CE-märkas och cirkulera fritt på den inre marknaden som en EU-gödselprodukt.

(2)

Förordning (EU) 2019/1009 ger kommissionen befogenhet att ändra bilagorna I (delvis), II, III och IV till den förordningen.

(3)

Under förberedelserna inför övergången till de nya harmoniseringsreglerna informerade både medlemsstaterna och berörda parter kommissionen om behovet av att ändra några av de tekniska bestämmelserna i bilagorna till förordning (EU) 2019/1009. Vissa av dessa ändringar är nödvändiga för att förbättra överensstämmelsen med annan unionslagstiftning, vilket skulle underlätta tillträdet till den inre marknaden och den fria rörligheten för säkra och agronomiskt effektiva gödselprodukter. Vissa ändringar är nödvändiga för att säkerställa den höga skyddsnivå som förordning (EU) 2019/1009 syftar till att uppnå, och därigenom säkerställa att EU-gödselprodukter som har tillträde till den inre marknaden enligt den förordningen inte utgör någon risk för hälsa, säkerhet eller miljö. Andra ändringar är nödvändiga för att undvika situationer där betydande kategorier av gödselprodukter oavsiktligt undantas från harmoniseringsreglerna. Dessa ändringar kommer att säkerställa tillträde till den inre marknaden för gödselprodukter som är agronomiskt effektiva, säkra och redan är föremål för omfattande handel på marknaden.

(4)

I förordning (EU) 2019/1009 finns bestämmelser för de EU-gödselprodukter som innehåller ett ämne med gränsvärden för resthalter för livsmedel och foder som fastställts i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 315/93 (2), i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 (3), i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 (4) eller i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG (5). Tillverkaren är skyldig att tillhandahålla bruksanvisningar för att säkerställa att den avsedda användningen av EU-gödselprodukten inte leder till att gränsvärdena för livsmedel och foder överskrids. Dessutom ska tillverkaren i den tekniska dokumentationen inkludera resultaten av beräkningar som visar att detta krav är uppfyllt. I diskussionerna om hur dessa skyldigheter ska genomföras har det blivit uppenbart att det är omöjligt för tillverkare att uppfylla detta, vilket hindrar gödselprodukter som är agronomiskt effektiva, säkra och redan är föremål för omfattande handel från att klara bedömningen av överensstämmelse och få tillträde till den inre marknaden enligt förordning (EU) 2019/1009. Dessa skyldigheter bör därför ersättas med skyldigheter som är mer proportionella och genomförbara i två avseenden.

(5)

För det första kan överskridandet av dessa gränsvärden eller högsta halter i grödor förhindras genom att ge korrekt information på etiketten till slutanvändaren. Förordning (EU) 2019/1009 bör därför ändras så att tillverkaren åläggs en skyldighet att informera slutanvändaren när EU-gödselprodukten innehåller ett komponentmaterial som, om det släpps ut på marknaden som livsmedel eller foder, överskrider de gränsvärden eller högsta halter som fastställs i förordningarna (EG) nr 470/2009 eller (EG) nr 396/2005, i enlighet med förordning (EEG) nr 315/93, eller i direktiv 2002/32/EG. För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön när det gäller fodertillsatser bör dessutom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 (6) läggas till. På så sätt kan slutanvändaren vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att grödan följer livsmedels- och foderreglerna.

(6)

För det andra behövs ytterligare åtgärder för vissa farmakologiskt verksamma ämnen som redan omfattas av förordning (EG) nr 470/2009. Tillvägagångssättet bör skilja sig åt beroende på om det är en tillåten substans som förtecknas i tabell 1 i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 (7), och för vilket ett gränsvärde för högsta tillåtna resthalt kan ha fastställts, eller om det är en otillåten substans med ett referensvärde för åtgärder som fastställs i kommissionens förordning (EU) 2019/1871 (8). Resthalter av en tillåten substans får förekomma i en EU-gödselprodukt endast om denna substans är förtecknad i tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010. En otillåten farmakologiskt aktiv substans som är farligare för konsumenters hälsa när den ingår i ett livsmedel bör dock inte heller överstiga referensvärdet för åtgärder i en EU-gödselprodukt.

(7)

En EU-gödselprodukt får också innehålla verksamma ämnen i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (9). Eftersom förordning (EU) 2019/1009 inte omfattar växtskyddsmedel bör det klargöras i den förordningen att en EU-gödselprodukt som innehåller ett verksamt ämne inte får ha en växtskyddsfunktion i den mening som avses i förordning (EG) nr 1107/2009. Detta förtydligande behövs för att säkerställa överensstämmelse med förordning (EG) nr 1107/2009, som kommer att göra det lättare för både ekonomiska aktörer och nationella myndigheter att genomföra harmoniseringsreglerna och därigenom underlätta tillträdet till den inre marknaden enligt förordning (EU) 2019/1009.

(8)

Förordning (EU) 2019/1009 innehåller en uttömmande förteckning över produkttyper av enkla oorganiska mikronäringsgödselmedel, motsvarande beskrivningar och lägsta halter av mikronäringsämnen. 10 viktprocent av ett kristallint mikronäringsgödselmedel består av vattenlösliga mikronäringsämnen. Det finns dock gödselmedel baserade på karbonatsalter eller fosfatsalter som innehåller mikronäringsämnen som inte är vattenlösliga. Detta påverkar inte gödselmedlens prestanda eller upptagningen av näringsämnen i grödan. Sådana kristallina mikronäringsgödselmedel bör därför släppas ut på den inre marknaden genom att kravet på vattenlöslighet tas bort. När det gäller UVCB-kelater (10) finns endast järnkelat förtecknade. Andra mikronäringsämnen kan dock också vara UVCB-kelater, som långsamt frisätts till växterna. Gödselmedel som frigörs långsamt kan bidra till att förebygga övergödning i marken genom att långsamt frigöra mikronäringsämnena och därmed göra det lättare för växterna att absorbera dem. Det är därför lämpligt att låta sådana nischprodukter omfattas av harmoniseringsreglerna och därmed främja produkternas fria rörlighet på den inre marknaden.

(9)

I förordning (EU) 2019/1009 fastställs gränsvärden för förorenande ämnen, inklusive nickel, i ett odlingssubstrat, som är en EU-gödselprodukt som inte utgörs av befintlig markjord och som används för odling av växter eller svampar. I förordning (EU) 2019/1009 fastställs harmoniseringsregler för denna typ av gödselprodukt. På marknaden finns det redan många olika typer av odlingssubstrat som följer nationella regler, har mycket varierande egenskaper och som skulle kunna bli EU-gödselprodukter. Det gränsvärde för nickel som fastställs i förordning (EU) 2019/1009 för alla typer av odlingssubstrat skapar dock svårigheter för vissa odlingssubstrat som endast innehåller beståndsdelar av mineraliskt ursprung. Sådana produkter är nischprodukter som uppfyller principerna för den cirkulära ekonomin och redan uppfyller de kriterier för EU-miljömärket som fastställts för odlingssubstrat genom kommissionens beslut (EU) 2015/2099 (11). I detta beslut görs åtskillnad mellan minerogena odlingssubstrat och andra kategorier av odlingssubstrat när det gäller metoderna för att bestämma halten av förorenande ämnen, inklusive nickel. För alla odlingssubstrat utom minerogena odlingssubstrat ska således det totala innehållet av det förorenande ämnet fastställas, medan endast biotillgängligt innehåll ska fastställas för minerogena odlingssubstrat. Denna åtskillnad motiveras av det faktum att minerogena odlingssubstrat vanligtvis tillverkas vid höga temperaturer, vilket ger en stark kemisk bindning av föroreningar med de mineraliska beståndsdelarnas struktur och begränsar den utsträckning i vilken sådana föroreningar är biologiskt tillgängliga. En sådan åtskillnad görs dock inte i förordning (EU) 2019/1009. Utifrån den tillgängliga informationen skulle de minerogena odlingssubstrat som finns tillgängliga på marknaden uppfylla gränsvärdet för nickel i förordning (EU) 2019/1009 om endast den biotillgängliga halten av det förorenande ämnet ska fastställas, men de kan inte uppfylla samma gränsvärde om den totala halten ska fastställas, vilket för närvarande krävs. Det är därför viktigt att säkerställa överensstämmelse mellan kraven för CE-märkning av dessa produkter på grundval av förordning (EU) 2019/1009 och tillämpningen av miljömärket, för att undvika en oönskad situation där de produkter som är säkra för miljön och därför har ett miljömärke inte omfattas av harmoniseringsreglerna. Gränsvärdet för nickel i bilaga I till förordning (EU) 2019/1009 bör därför endast gälla biotillgängligt innehåll i minerogena odlingssubstrat.

(10)

Som en skyddsåtgärd bör denna regel endast tillämpas om dessa produkter enbart används yrkesmässigt i trädgårdstillämpningar eller på gröna tak eller väggar. Detta skulle säkerställa en bättre hantering och en högre återvinningsgrad för odlingssubstraten i fråga, med konkreta möjligheter att återvinna materialen efter användning. Tillverkaren bör också samarbeta med användaren för att se till att produkterna bortskaffas på ett säkert sätt när de inte längre används. Dessutom bör produkten inte komma i direkt kontakt med marken för att inte bidra till ackumuleringen av föroreningar där.

(11)

EU-gödselprodukter får endast innehålla komponentmaterial som uppfyller kraven för en av komponentmaterialkategorierna i bilaga II till förordning (EU) 2019/1009. Gödselprodukter, särskilt gödselmedel, innehåller ofta polymerbaserade tekniska tillsatser som är viktiga för att säkerställa att produkterna är effektiva och säkra att använda. Dessa tillsatser omfattas inte av någon av de befintliga komponentmaterialkategorierna. Gödselmedel som innehåller tillsatserna omfattas dock av harmoniseringsreglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 (12). Sådana tekniska tillsatser är till exempel klumpförebyggande medel som förhindrar att klumpar bildas och dammskyddsmedel som förhindrar stoftutsläpp från gödselprodukten när den används. Klumpförebyggande medel är väsentliga för näringsutnyttjandet eftersom gödselmedel utan sådana medel inte sprids jämnt, vilket gör att det behövs mer gödselmedel för att nå alla växter. Dammskyddsmedel är också mycket viktiga för att skydda användarnas hälsa. Polymerer som inte ger upphov till några miljöproblem bör därför ingå bland de komponentmaterial som tillåts i gödselprodukter enligt förordning (EU) 2019/1009. Detta skulle säkerställa att betydande kategorier av produkter med förbättrad agronomisk effektivitet och säkerhet även i fortsättningen får tillträde till den inre marknaden.

(12)

För att identifiera vilka polymerer som inte ger upphov till några miljöproblem är det lämpligt att vända sig till de vetenskapliga yttranden som utfärdats av riskbedömningskommittén (13) och kommittén för samhällsekonomisk analys vid Europeiska kemikaliemyndigheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (14), om avsiktligt tillsatta mikroplastpartiklar i olika sorters konsumentprodukter eller produkter för yrkesmässig användning.

(13)

Genom att inkludera dessa kategorier av polymerer i komponentmaterialkategori 1 (Råvaruämnen och råvarublandningar) och komponentmaterialkategori 11 (biprodukter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (15)) säkerställs också att dessa polymerer registreras enligt förordning (EG) nr 1907/2006 med ett registreringsunderlag som innehåller en säkerhetsrapport för användningen som gödselprodukt. Detta skulle säkerställa att en detaljerad bedömning görs av eventuella risker i samband med användningen av dessa tillsatser i gödselprodukter, och att de gödselprodukter som beviljas tillträde till den inre marknaden enligt denna ändring därmed är säkra för människors hälsa och för miljön.

(14)

Gödselmedel med mikronäringsämnen kan innehålla kelatbildare eller komplexbildare, vilket är ämnen som är avsedda att förbättra mikronäringsämnens långvariga tillgänglighet för växter.

(15)

Enligt förordning (EU) 2019/1009 ska gödselprodukter som innehåller kelatbildare vara stabila i en standardiserad Hoaglands lösning med ett pH-värde på 7 och 8 i minst tre dagar, för att säkerställa att mikronäringsämnena långsamt frigörs till växterna. Jordbruksmarkens sammansättning och variationer i pH-värdet kan störa produkternas stabilitet. Nya tekniska framsteg gör det möjligt att bedöma eventuella störningar och fastställa ett pH-intervall där produkterna är stabila för jordbruksändamål. På grundval av ovanstående kan en produkt vara stabil vid ett annat pH-värde än pH 7 och 8 och fortfarande uppfylla syftet att säkerställa mikronäringsämnenas långvariga tillgänglighet. Förordning (EU) 2019/1009 bör därför ändras så att sådana produkter kan vara stabila inom ett annat pH-intervall. På så sätt skulle harmoniseringsreglerna gälla för fler produkter som långsamt frigör mikronäringsämnen till växter och därmed minskar urlakningen av näringsämnen i marken. Som en ytterligare åtgärd bör det pH-intervall inom vilket EU-gödselprodukterna är stabila anges på etiketten för att säkerställa att korrekt information ges till slutanvändaren.

(16)

Enligt förordning (EU) 2019/1009 ska procentandelen av varje mikronäringsämne som bildat kelat med en eller flera kelatbildare och av varje mikronäringsämne som komplexförenats med en eller flera komplexbildare deklareras, beroende på vad som är tillämpligt. Produkter med mikronäringsämnen kan innehålla en blandning av kelatbildare, komplexbildare eller båda. I sådana fall kan man med de tillgängliga analysmetoderna inte bestämma den exakta procentandelen av varje mikronäringsämne som bildat kelat eller komplexförenats med enskilda ämnen. Förordning (EU) 2019/1009 bör därför ändras för att göra det möjligt för tillverkaren att uppfylla dessa märkningskrav och därigenom underlätta tillträdet till den inre marknaden.

(17)

Vissa gödselprodukter, t.ex. odlingssubstrat, använder torv som en huvudkomponent. Det är viktigt att uppmuntra alternativ till torv i kampen mot klimatförändringar, särskilt för att förhindra kolförluster och utsläpp av växthusgaser samt för att bevara känsliga ekosystem. Växtfibrer kan användas för att delvis ersätta torv i odlingssubstrat. För att förbättra potentialen hos obehandlade växtfibrer måste dessa dock omvandlas till fibrer av finare partiklar eftersom detta förbättrar den biologiska nedbrytbarheten, interaktionen med näringsämnen och vattenhållningen. Behandling av obehandlade växtfibrer genom olika fysiska förbehandlingar för defibrering bör ingå i den uttömmande förteckningen över behandlingar i komponentmaterialkategori 2 (växter, växtdelar och växtextrakt). Som en skyddsåtgärd bör vissa begränsningar införas i bearbetningsmetoderna, t.ex. högsta temperatur och förbud mot andra tillsatser än vatten.

(18)

I komponentmaterialkategori 3 (Kompost) och 5 (Andra rötrester än rötrester med ursprung i färska grödor) finns en uttömmande förteckning över insatsmaterial som kan användas. I förteckningen ingår framställda produkter som avses i artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (16) och animaliska biprodukter som kan betraktas som döda organismer, om en slutpunkt i tillverkningskedjan har fastställts i enlighet med artikel 5.2 tredje stycket i den förordningen.

(19)

I förordning (EU) 2019/1009 fastställs för första gången harmoniseringsregler för kompost och rötrester som komponentmaterial i EU-gödselprodukter. Dessa material finns dock på marknaden i enlighet med nationella regler. För närvarande används animaliska biprodukter som inte kan betraktas som döda organismer (särskilt obearbetad gödsel) ofta som insatsmaterial för kompost och rötrester. På så sätt omvandlas sådana material till gödselprodukter med ett ekonomiskt och miljömässigt nettomervärde. Användningen av komposterade exkrement från djur, inbegripet fjäderfägödsel och komposterad stallgödsel, samt rötrester som innehåller animaliska biprodukter som samrötats med material av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung ingår i den uttömmande förteckningen över gödselmedel, jordförbättringsmedel och näringsämnen som är tillåtna inom ekologiskt jordbruk i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 (17). Det är därför lämpligt att släppa ut de gödselprodukter som innehåller kompost eller rötrester med sådana animaliska biprodukter som insatsmaterial på den inre marknaden. Detta skulle också säkerställa överensstämmelse med de insatsmaterial som är tillåtna i de nyligen införda komponentmaterialkategorierna 12 (Utfällda fosfatsalter och fosfatderivat), 13 (Material och derivat från termisk oxidation) och 14 (Pyrolys- och förgasningsmaterial).

(20)

Komponentmaterialkategorierna 3 och 5 utesluter också levande eller döda organismer från den organiska fraktionen av blandat kommunalt hushållsavfall från insatsmaterialet. Komponentmaterialkategorierna 12, 13 och 14 utesluter däremot levande eller döda organismer av material från blandat kommunalt avfall, och inte bara hushållsavfall, från insatsmaterialet. Syftet med dessa bestämmelser är att främja separat insamling av avfall i kommunerna genom att inte ge möjlighet att använda blandat avfall. Resonemanget är detsamma oavsett om avfallet kommer från hushåll, restauranger eller andra aktörer i kommuner. Det finns ingen anledning att förbjuda användning av enbart blandat hushållsavfall som insatsmaterial i kompost och rötrester. För att säkerställa en enhetlig och strikt strategi för återvinning av blandat kommunalt avfall och därmed stärka skyddet av miljön är det därför nödvändigt att anpassa bestämmelserna i komponentmaterialkategorierna 3 och 5 till bestämmelserna i de nyligen införda komponentmaterialkategorierna 12, 13 och 14.

(21)

Enligt förordning (EU) 2019/1009 har tillverkaren en skyldighet att på etiketten ange alla beståndsdelar som överstiger 5 % av produktens vikt. Det underlag på vilket gränsvärdet på 5 % tillämpas bör dock anpassas till den berörda gödselproduktens egenskaper, och därför bör det vara tillåtet att ange beståndsdelar som motsvarar 5 % av volymen. Särskilt när det gäller produkter där mängden anges i volym är det att föredra att ange de beståndsdelar som utgör 5 % av volymen, eftersom man inte alltid känner till beståndsdelarnas vikt i förhållande till produktens vikt. Detta skulle underlätta utsläppandet av sådana produkter på den inre marknaden. När EU-gödselprodukten är i flytande form är det lämpligt att ange beståndsdelar över 5 % i torrvikt eftersom det annars kan finnas situationer där endast vatten skulle förtecknas som beståndsdel. Detta skulle säkerställa att produkter endast släpps ut på den inre marknaden på grundval av förordning (EU) 2019/1009 om användarna får korrekt information om beståndsdelarna så att de kan använda produkterna på ett säkert sätt.

(22)

Märkningen av ett organiskt-mineraliskt gödselmedel, ett fast eller flytande oorganiskt makronäringsgödselmedel och ett oorganiskt mikronäringsgödselmedel ska innehålla namn och kemiska beteckningar på de deklarerade mikronäringsämnena, följt av namnen på deras motjoner. I vissa fall kan den deklarerade halten av mikronäringsämnen förekomma naturligt i EU-gödselprodukternas komponentmaterial. Detta gäller särskilt gödselmedel från utvunna material. Eftersom mikronäringsämnena har naturligt ursprung kan motjonernas namn inte alltid fastställas på grund av analytiska eller tekniska begränsningar. Därför bör det vara tillåtet att deklarera mikronäringsämnen som inte är avsiktligt tillsatta i EU-gödselprodukten, även om motsvarande motjoner inte kan fastställas. I annat fall kommer inte oorganiska mikronäringsgödselmedel från utvunna material att kunna saluföras enligt förordning (EU) 2019/1009 eftersom tillverkaren inte skulle kunna uppfylla detta märkningskrav. Att deklarera halten mikronäringsämnen i organisk-mineraliska och oorganiska makronäringsgödselmedel utan motsvarande motjoner gynnar dessutom både slutanvändaren, som då kan anpassa en gödslingsplan genom att även ta hänsyn till innehållet av mikronäringsämnen, och miljön, eftersom övergödning då kan undvikas. Gödselmedlets effektivitet eller säkerhet påverkas inte av att motjonerna utesluts från märkningen.

(23)

Tillverkaren av ett fast oorganiskt makronäringsgödselmedel är skyldig att på etiketten ange den fysiska enhetens form med hänvisning till en av de fyra olika former som anges i förordningen, nämligen pulver, granul, prillor och pellet. I vissa fall, när produkten är en kombination av två olika fysiska former, går det dock inte att använda endast en av dessa former. För att tillverkaren ska kunna uppfylla detta märkningskrav bör det därför gå att ange en kombination av former i beskrivningen av den fysiska enheten i stället för endast en form. Definitionerna av fysiska enheter bör omfatta alla typer av gödselmedel och bör inte förhindra utsläppandet på marknaden av produkter som i övrigt uppfyller kraven i förordning (EU) 2019/1009.

(24)

I förordning (EU) 2019/1009 finns toleransregler fastställda för varje produktfunktionskategori för de olika parametrarna som deklareras på etiketten. I förordning (EU) 2019/1009 anges både negativa toleranser (det faktiska värdet bör inte understiga det deklarerade värdet med den negativa toleransen subtraherad) och positiva toleranser (vilket innebär att det faktiska värdet inte får överstiga det deklarerade värdet plus respektive tolerans). Detta är särskilt viktigt för deklarationen av näringsämnen där tillverkaren, för att undvika under- och övergödning, måste se till att den deklarerade halten av näringsämnen varken ligger under eller över det deklarerade värdet plus toleranserna.

(25)

Vissa av de toleranser som fastställts för oorganiska gödselmedel är mycket snäva med tanke på den befintliga tekniska kapaciteten. Detta gäller särskilt för deklarerade näringsämnen där halten av näringsämnet kan vara relativt låg jämfört med hela produkten. En låg halt av näringsämnen innebär att avvikelsen från det deklarerade värdet också är liten eftersom den anges som en procentandel av näringsinnehållet. Toleranserna för vissa av kraven för oorganiska gödselmedel bör därför utvidgas för att säkerställa en rimlig balans mellan tillverkarens tekniska kapacitet och slutanvändarens behov av korrekt information.

(26)

Dessutom bör toleransen i absoluta tal utvidgas för halten organiskt kol i jordförbättringsmedel. Jordförbättringsmedel kan ha en betydande halt av organiskt kol, vilket i sig inte är problematiskt eftersom organiskt kol förbättrar jordens kvalitet genom att öka halten av organiskt material. I sådana fall är det mycket restriktivt att tillåta en avvikelse på endast en procentenhet i absoluta tal. Det är därför lämpligt att tillåta en större avvikelse i absoluta tal samtidigt som den befintliga relativa avvikelsen bibehålls.

(27)

Toleranser bör läggas till för mängden växtbiostimulant och gödselproduktblandning eftersom denna information måste anges på etiketten. För en gödselproduktblandning bör en åtskillnad göras mellan å ena sidan en blandning av två EU-gödselprodukter, där andelen av varje gödselprodukt i blandningen kan fastställas och således ett genomsnitt av de redan fastställda toleranserna för var och en av dem, beroende på deras andel i blandningen, kan beräknas och tillämpas på hela blandningen och å andra sidan den funktionella blandningen, där ett och samma material klarar bedömningen av överensstämmelse för två EU-gödselprodukter som tillhör två olika produktfunktionskategorier och det inte går att objektivt fastställa andelen av var och en i blandningen. I det senare fallet bör produktfunktionskategorin med den strängare toleransen för mängd tillämpas på hela blandningen. Tillverkaren måste bevisa överensstämmelse med kraven för varje produktfunktionskategori, vilket inbegriper att ange mängden av varje produktfunktionskategori i enlighet med motsvarande tolerans. Eftersom varje produktfunktionskategori utgör 100 % av blandningen i detta särskilda fall måste blandningen som helhet följa den strängare toleransen.

(28)

På grundval av förordning (EU) 2019/1009 finns det fyra förfaranden för bedömning av överensstämmelse för EU-gödselprodukter, med olika grad av komplexitet beroende på komponentmaterialkategori och produktfunktionskategori: modulerna A, A1, B+C och D1.

(29)

Modul D1 har anpassats för att ta hänsyn till särskilda aspekter av EU-gödselprodukter från avfall. En tillverkare kan tillämpa modulerna B och C vid bedömning av överensstämmelse för en hämmare (produktfunktionskategori 5) eller en växtbiostimulant (produktfunktionskategori 6) oavsett komponentmaterial. Som en oavsiktlig effekt av formuleringen av bilaga IV till förordning (EU) 2019/1009, finns det inget som hindrar tillämpningen av modulerna B och C, inte ens vid bedömning av en hämmare eller en växtbiostimulant som innehåller komponentmaterial för vilka den strängare modul D1 är obligatorisk. Det är lämpligt att tillämpa ett strikt förfarande för bedömning av överensstämmelse när en EU-gödselprodukt innehåller komponentmaterial från avfall, oberoende av produktens produktfunktionskategori. För att säkerställa en hög och enhetlig skyddsnivå bör därför modulerna B och C tillåtas för hämmare och växtbiostimulanter endast om de inte innehåller sådana komponentmaterial.

(30)

När tillverkaren följer förfarandena för bedömning av överensstämmelse ska tillverkaren lämna information i den tekniska dokumentationen om bland annat det totala krominnehållet när det överstiger 200 mg/kg. I förordning (EU) 2019/1009 anges inte om denna gräns ska tillämpas på torrsubstansen eller den färska substansen. Denna skyldighet kan inte fullgöras på ett enhetligt sätt i unionen om det inte står klart hur dessa 200 mg/kg ska beräknas. I förordning (EU) 2019/1009 tas hänsyn till torrsubstansen vid fastställandet av gränsvärden för förorenande ämnen, inklusive sexvärt krom (Cr VI). Av konsekvensskäl bör därför halten totalkrom beräknas utifrån torrsubstansen.

(31)

Samråd om ändringarna av förordning (EU) 2019/1009 har hållits enligt principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (18). Kommissionens expertgrupp för gödselprodukter deltog i samrådet.

(32)

Eftersom kraven i bilagorna I, II, III och IV till förordning (EU) 2019/1009 ska tillämpas från och med den 16 juli 2022 bör tillämpningen av den här förordningen senareläggas till samma datum.

1.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till denna förordning.

2.

Bilaga II ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

3.

Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga III till denna förordning.

4.

Bilaga IV ska ändras i enlighet med bilaga IV till denna förordning.