17.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 344/46

(1)

Enligt förordning (EU) nr 531/2012 ska roamingleverantörer inte ta ut några tilläggsavgifter av roamingkunder utöver det nationella priset i slutkundsledet i någon medlemsstat, för reglerade roamingsamtal som rings eller tas emot, reglerade roaming-sms-meddelanden som sänds eller reglerade dataroamingtjänster som används, inklusive mms-meddelanden, om det rör sig om ”normal användning”. Denna bestämmelse gäller från och med den 15 juni 2017, under förutsättning att den rättsakt som ska antas med anledning av förslaget om roamingmarknaden i grossistledet som avses i artikel 19.2 i den förordningen har börjat tillämpas vid den tidpunkten.

(2)

Enligt förordning (EU) nr 531/2012 får en roamingleverantör under särskilda omständigheter i undantagsfall ansöka hos sin nationella regleringsmyndighet om att få ta ut tilläggsavgifter från sina roamingkunder. Varje sådan ansökan om att få ta ut tilläggsavgifter måste åtföljas av all information som behövs för att visa att leverantören inte kan täcka sina kostnader för tillhandahållande av reglerade roamingtjänster till slutkunder utan sådana tilläggsavgifter, vilket äventyrar hållbarheten för leverantörens nationella avgiftsmodell.

(3)

För att säkerställa en konsekvent tillämpning i hela unionen av strategierna för att förhindra missbruk och onormal användning av roamingtjänster (policyn om normal användning) och av tillstånd att ta ut tilläggsavgifter är det nödvändigt att fastställa tillämpningsföreskrifter för en sådan policy om normal användning, för de metoder som används för att bedöma om det är hållbart att avskaffa tilläggsavgifterna för roamingkunder och för den ansökan som en roamingleverantör ska inkomma med inför en sådan bedömning.

(4)

Enligt förordning (EU) nr 531/2012 är syftet med policyn om normal användning att förhindra missbruk eller onormal användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till gällande nationellt pris, t.ex. användning av sådana tjänster för andra syften än periodiska resor, såsom en permanent användning av sådana tjänster. Genomförandeåtgärderna bör säkerställa att möjligheten att tillämpa en roamingpolicy om normal användning för att uppnå detta mål inte utnyttjas av roamingleverantörer för andra syften, på ett sätt som missgynnar roamingkunder som gör periodiska resor.

(5)

När tilläggsavgifterna för roaming avskaffas i unionen kommer samma taxevillkor att gälla för användning av mobiltjänster vid roaming i unionen och roaming hemma (dvs. i det land där kunden har sitt mobilabonnemang). Förordning (EU) nr 531/2012 syftar till att ta bort skillnaderna mellan de nationella priserna och de priser som gäller för roaming vid periodiska resor inom unionen, så att konceptet ”roaming till inrikestaxor” kan förverkligas. Bestämmelserna är dock inte tänkta att möjliggöra permanent roaming inom unionen, dvs. situationer där en kund i en medlemsstat med högre nationella mobilpriser köper tjänster från operatörer som är etablerade i medlemsstater där de nationella mobilpriserna är lägre, och där kunden varken normalt har sin hemvist eller har några andra starka band som medför frekvent och väsentlig närvaro på medlemsstatens territorium, i syfte att använda permanent roaming i den förstnämnda medlemsstaten.

(6)

En permanent användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet för andra syften än periodiska resor skulle sannolikt snedvrida konkurrensen, öka pressen uppåt på de nationella priserna på hemmamarknader och äventyra investeringsincitamenten på både hemmamarknader och besökta marknader. På de besökta marknaderna skulle värdoperatörer behöva konkurrera direkt med nationella tjänsteleverantörer från andra medlemsstater där priser, kostnader, regleringsvillkor och konkurrensvillkor kan vara väldigt annorlunda, och baserat på roamingvillkor i grossistledet som lagts nära kostnaderna i det enda syftet att främja periodisk roaming. För hemmaoperatören kan en permanent användning av nationella taxor vid roaming leda till att värdoperatörer vägrar eller begränsar tillgången till roamingtjänster i grossistledet, eller till att hemmaoperatören begränsar de nationella volymerna eller tillämpar högre nationella priser, med följdeffekter för hemmaoperatörens förmåga att betjäna sina normala nationella kunder både hemma och i utlandet.

(7)

Det är nödvändigt att fastställa genomförandebestämmelser utgående från klara och allmänt tillämpliga principer som kan täcka roamingkundernas många olika mönster av periodiskt resande, i syfte att garantera att policyn om normal roaminganvändning för andra ändamål inte utgör ett hinder för sådana kunder att till fullo utnyttja konceptet ”roaming till inrikestaxor”. När det gäller policyn om normal användning som tillämpas av en roamingleverantör bör en kund normalt sett anses vara på periodisk resa utomlands i unionen när kunden normalt har sin hemvist i roamingleverantörens medlemsstat eller har starka band till den medlemsstaten som medför frekvent och väsentlig närvaro på dess territorium, och kunden konsumerar reglerade roamingtjänster i slutkundsledet i en annan medlemsstat.

(8)

Enligt förordning (EU) nr 531/2012 måste varje policy om normal användning ge roamingleverantörens kunder möjlighet att konsumera volymer av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till ett gällande nationellt slutkundspris som överensstämmer med deras respektive nationella taxeplaner.

(9)

Denna förordning bör inte påverka roamingleverantörernas möjlighet att erbjuda, och roamingkundernas möjlighet att avsiktligt välja, en alternativ roamingtaxa i enlighet med artikel 6e.3 i förordning (EU) nr 531/2012, vilken kan innefatta avtalade användarvillkor som inte omfattas av en policy om normal användning enligt denna förordning.

(10)

För att säkerställa att roamingtjänster i slutkundsledet inte är föremål för missbruk eller onormal användning som inte är förbunden med periodiskt resande utanför den medlemsstat där kunden har sin hemvist eller till vilken kunden har starka band som medför en frekvent och väsentlig närvaro på den medlemsstatens territorium, kan roamingleverantörer behöva fastställa den normala hemvisten för sina roamingskunder eller fastställa förekomsten av sådana starka band. Med beaktande av den typ av bevisning som är vanlig i respektive medlemsstat och den uppfattade nivån av risk för missbruk eller onormal användning, bör roamingleverantören kunna specificera vilken rimlig bevisning på hemvist som ska tillhandahållas, under tillsyn av den nationella regleringsmyndigheten vad gäller den totala dokumentationsbördans proportionalitet och lämplighet i det nationella sammanhanget. När det gäller enskilda användare skulle sådan bevisning kunna innefatta en förklaring från kunden, framläggande av en giltig handling som bekräftar kundens hemmedlemsstat, specificering av kundens postadress eller fakturadress för andra tjänster som tillhandahålls i roamingleverantörens medlemsstat, ett intyg från en institution för tertiär utbildning om registrering för heltidsstudier eller bevis på registrering i lokal röstlängd eller på betalning av lokal skatt eller per capita-skatter. För företagskunder skulle sådan bevisning kunna innefatta dokumentation som visar bolagsenhetens etableringsort eller ort för stiftandet, den plats där företaget i praktiken utövar sin huvudsakliga ekonomiska verksamhet eller den huvudsakliga plats där anställda som identifieras som användare av ett visst SIM-kort utför sina uppgifter. Starka band till en medlemsstat som medför frekvent och väsentlig närvaro på dess territorium kan föreligga vid varaktiga heltidsanställningar, som till exempel för gränsarbetare, vid varaktiga avtalsförhållanden som förutsätter samma nivå av fysisk närvaro för en egenföretagare, deltagande i återkommande studiekurser på heltid eller i andra situationer, som för utstationerade arbetstagare eller pensionärer om de vistas på ett lands territorium i motsvarande omfattning.

(11)

Roamingleverantörerna bör strikt begränsa krav på bevisning av permanent bosättning eller andra starka band till följd av frekvent och väsentlig närvaro på landets territorium efter ingåendet av ett avtal till sådana omständigheter då data som måste samlas in i faktureringssyfte tyder på missbruk eller onormal användning som ej är förbunden med periodiskt resande. Den bevisning som efterfrågas bör endast innefatta vad som är strikt nödvändigt och proportionellt för att styrka kundens band till roamingleverantörens medlemsstat. Om sådana skäl saknas bör inga dokumentationskrav läggas på kunder för att säkerställa att villkoren för normal användning uppfylls. Det bör i synnerhet inte finnas några krav på upprepad inlämning av sådan dokumentation som inte bygger på en riskbaserad bedömning av sannolikheten för felaktig eller onormal användning.

(12)

Kunderna bör kunna konsumera volymer av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till gällande nationellt slutkundspris som överensstämmer med deras respektive inhemska taxeplaner, och därför bör roamingleverantören i regel inte sätta någon annan gräns för de volymer av mobiltjänster som finns tillgängliga för roamingkunder än den nationella gränsen när kunden periodiskt reser i unionen. Sådana nationella gränser bör inkludera tillämpliga policyer om normal användning när det gäller nationell användning av taxeplanen.

(13)

Inom ramen för vissa nationella taxeplaner, nedan kallade öppna datavolymer, kan datakonsumtionen vara obegränsad eller omfatta datavolymer till ett lågt implicit enhetspris i förhållande till den reglerade högsta roamingavgiften i grossistledet enligt artikel 12 i förordning (EU) nr 531/2012. I avsaknad av särskilda skyddsbestämmelser för exceptionella volymer är det sannolikare att sådana taxeplaner med öppna datavolymer blir föremål för organiserad återförsäljning till personer som inte bor i eller har starka band till roamingleverantörens medlemsstat som medför frekvent och väsentlig närvaro där, än taxeplaner med fasta volymer. Sådan onormal eller oskälig användning av öppna datavolymer vid roaming kan dessutom leda till att sådana taxeplaner försvinner på den inhemska marknaden, eller till att roaming med sådana taxeplaner begränsas, till skada för inhemska användare, vilket strider mot målet för förordning (EU) nr 531/2012. Denna risk är mycket mindre påtaglig för rösttelefoni och sms-tjänster, eftersom sådana tjänster omfattas av större fysiska eller tidmässiga begränsningar och eftersom de faktiska användarmönstren har varit stabila eller avtagande under de senaste åren. Detta påverkar inte operatörernas rätt att vidta åtgärder för att motverka mycket otypiska användningsmönster när det gäller samtals- eller sms-roamingtjänster till följd av bedrägeri. Det behövs ytterligare skyddsbestämmelser för att skydda mot sådana ökade risker för missbruk av reglerade roamingdatatjänster i slutkundsledet till det gällande inhemska slutkundspriset för öppna datavolymer, men inhemska kunder som periodiskt reser i unionen bör ändå kunna ha möjlighet att konsumera slutkundsvolymer av sådana tjänster i dubbelt så stora volymer som de som kan köpas upp till takvärdet för roamingdata i grossistledet för ett belopp som motsvarar det genomsnittliga inhemska slutkundspriset, exklusive mervärdesskatt, för mobiltjänstkomponenten i den inhemska taxeplanen för hela den berörda faktureringsperioden. Detta motsvarar en volym som är förenlig med den inhemska taxeplanen, eftersom det anpassas till den berörda taxeplanens inhemska slutkundspris, och kan därför användas i samband med öppna datavolymer, även när de är kopplade till andra mobiltjänster i slutkundsledet. Tillämpning av en multiplikatorfaktor på två speglar det faktum att operatörer ofta förhandlar fram dataroamingpriser i grossistledet som ligger under de gällande takvärdena och att kunderna ofta inte konsumerar hela den datamängd som de får enligt sin taxeplan. I detta hänseende garanteras öppenheten för kunderna genom att bestämmelserna i förordning (EU) nr 531/2012 följs, som föreskriver att roamingleverantören ska skicka ett meddelande till roamingkunden när den gällande volymen för normal användning av reglerade roamingdatatjänster har förbrukats som upplyser om vilken avgift som kommer att tas ut för roamingkundens eventuella ytterligare förbrukning av reglerade roamingdatatjänster.

(14)

I syfte att åtgärda risken för att förbetalda abonnemang som inte medför långsiktiga åtaganden används uteslutande för permanent roaming bör roamingleverantören, som ett alternativ till att begära bevis på hemvist eller starka band som medför frekvent och väsentlig närvaro på roamingleverantörens medlemsstats territorium, ha rätt att begränsa användningen av reglerade roamingdatatjänster i slutkundsledet till tillämpligt inhemskt slutkundspris med förbetalda abonnemang till de volymer som kan köpas upp till takvärdet för roamingdata i grossistledet för det återstående beloppet, exklusive mervärdesskatt, på det förbetalda abonnemanget vid tidpunkten för roaming-konsumtionen.

(15)

Roamingleverantören bör kunna vidta åtgärder för att upptäcka och förhindra missbruk eller onormal användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till nationella priser, för andra syften än periodiska resor. Samtidigt bör roamingkunder skyddas från åtgärder som på något sätt kan inkräkta på deras möjligheter att använda reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till inhemskt pris när de periodiskt reser utomlands inom unionen. Åtgärder för att upptäcka och förebygga missbruk eller onormal användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till inhemska priser bör vara enkla och transparenta, och bör minimera den administrativa bördan för roamingkunder, liksom även excessiva och onödiga varningar. I linje med kravet på hemvist eller starka band som medför frekvent och väsentlig närvaro på roamingleverantörens medlemsstats territorium bör sannolikheten för missbruk eller onormal användning utrönas på grundval av objektiva indikatorer kopplade till trafikmönster som visar att kunden i huvudsak har inhemsk närvaro i roamingleverantörens medlemsstat eller i huvudsak använder de mobila inhemska tjänsterna på den inhemska marknaden. Per definition bör sådana objektiva indikatorer fastställas över en viss tidsperiod. Denna tidsperiod bör vara tillräckligt lång (minst fyra månader) för att ge roamingkunder möjlighet att konsumera roamingtjänster till inhemska priser i samband med förutsägbara former av periodiskt resande i unionen. Indikatorer på närvaro i roamingleverantörens land bör inte påverkas negativt av oavsiktlig roaming i gränsregioner. I detta hänseende bör situationen för både oavsiktliga roaminganvändare och gränsarbetare beaktas genom att det anses att en inloggning till roamingleverantörens nätverket när som helst under en viss dag räknas som inhemsk närvaro för tillämpningen av de objektiva indikatorerna. I enlighet med förordning (EU) nr 531/2012 bör roamingleverantörerna även lämna lämplig information för att deras kunder aktivt ska kunna förhindra oavsiktlig roaming. Närvaro och konsumtion utanför unionen bör inte ha någon negativ inverkan på roamingkundens möjlighet att utnyttja roaming till inrikestaxor i unionen, eftersom detta inte kan ses som riskindikatorer för att kunden skulle utnyttja roaming till gällande inrikestaxa i slutkundsledet i roamingleverantörens medlemsstat för andra syften än periodiska resor i unionen. I detta hänseende bör sådan närvaro och konsumtion räknas som nationell när det gäller tillämpning av de objektiva indikatorerna. Roamingleverantören kan också förlita sig på annan tydlig bevisning som styrker missbruk eller onormal användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till inhemska priser, som t.ex. att ett abonnemang knappt används i roamingleverantörens medlemsstat eller att samma kund använder flera olika abonnemang i följd i samband med roaming.

(16)

I enlighet med de bestämmelser i förordning (EU) nr 531/2012 som säkrar öppenhet i samband med användningen av roamingtjänster, och i linje med bestämmelserna om avtal inom sektorn för elektronisk kommunikation, bör de avtalsklausuler som föreskriver en policy om normal användning tydligt kommuniceras till kunderna innan de börjar gälla. När en roamingleverantör tillämpar en policy om normal användning i enlighet med denna förordning bör roamingleverantören anmäla denna policy till den nationella regleringsmyndigheten.

(17)

Behandling av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (2). Artikel 6, i synnerhet, ger roamingleverantören rätt att behandla trafikuppgifter som behövs för abonnentfakturering eller betalning av samtrafikavgifter. Roamingleverantörens användning av åtgärder för att upptäcka och förebygga missbruk eller onormal användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till inhemska priser bör inte medföra någon lagring och automatiserad behandling av uppgifter som gör det möjligt att identifiera enskilda kunder, inklusive lokaliseringsuppgifter och trafikuppgifter, och som saknar koppling eller inte står i proportion till syftet att upptäcka och förhindra missbruk eller onormal användning.

(18)

Roamingleverantören bör i synnerhet kunna upptäcka och förhindra att tredje part, i strid med avtalsvillkor på grossistnivå eller slutkundsnivå, utnyttjar roaming till inrikestaxor (roam-like-at-home traffic) för prisarbitrage, för att uppnå ekonomiska fördelar genom försäljning till kunder som inte normalt har sin hemvist i eller har andra starka band till roamingleverantörens medlemsstat. Om operatören på grundval av objektiv och väl underbyggd bevisning kan styrka ett sådant systematiskt missbruk, bör operatören till den nationella regleringsmyndigheten överlämna den bevisning som styrker det systematiska missbruket samt de åtgärder som vidtas för att säkerställa att alla villkor i det berörda avtalet uppfylls; detta ska senast ske när den berörda åtgärden vidtas.

(19)

I särskilda fall bör en operatör, om den kan styrka att en viss roamingkunds användarmönster visar en sannolik felaktig eller onormal användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till gällande nationella prisnivåer för andra syften än periodiskt resande, trots att kunden har styrkt sin hemvist eller andra starka band, först uppmärksamma kunden på risken för att utlösa tilläggsavgifter för roaming. De objektiva kriterier som kan tjäna som indikatorer för sannolikheten för missbruk eller onormal användning bör i förväg anges i avtalet.

(20)

Roamingleverantörens möjlighet att ta ut tilläggsavgifter påverkar inte eventuella proportionella åtgärder som enligt nationell lagstiftning kan vidtas i enlighet med unionslagstiftningen, ifall kunden aktivt har tillhandahållit oriktiga uppgifter, för att säkerställa att alla villkor i det berörda avtalet uppfylls.

(21)

Roamingleverantörer som tillämpar en policy om normal användning bör införa öppet redovisade, enkla och effektiva förfaranden för att hantera klagomål från kunder avseende tillämpningen av denna policy. Enligt artikel 17.2 i förordning (EU) nr 531/2012 ska roamingkunder i varje fall kunna använda det behöriga organet för lösning av tvister utanför domstol, som på ett snabbt och rättvist sätt ska lösa sådana olösta tvister mellan kunder och roamingleverantörer som uppstår till följd av tillämpningen av en policy om normal användning i enlighet med artikel 34 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG (3), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG (4).

(22)

I enlighet med förordning (EU) nr 531/2012 ska de nationella regleringsmyndigheterna strikt bevaka och övervaka tillämpningen av policyn om normal användning för att säkerställa att de policyer som tillämpas av nationella leverantörer inte inskränker kundens tillgång till roaming till inrikestaxor. Om de nationella regleringsmyndigheterna finner att skyldigheter enligt roamingförordningen åsidosätts får den kräva att detta åsidosättande omedelbart upphör.

(23)

Denna förordning bör inte påverka befintliga rättigheter enligt unionslagstiftningen eller enligt nationell lagstiftning som står i överensstämmelse med unionslagstiftningen. Detta innefattar i synnerhet slutanvändarnas rätt att använda mobila elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i andra medlemsstater oavsett deras nationalitet eller hemvist i unionen, nationella bestämmelser som kräver styrkande av identitet eller andra intyg för förvärv av SIM-kort eller för att på annat sätt abonnera på sådana nät eller tjänster, nationella åtgärder avseende tjänstekontinuitet eller förbetald kredit med ett visst nummer eller SIM-kort samt rätten för leverantörer av elektronisk kommunikation att vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse med nationell lagstiftning för att bekämpa bedrägeri.

(24)

Roaminganvändningen varierar under årets lopp, och därför bör ansökningar om att få ta ut tilläggsavgifter för roaming, som en roamingleverantör lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkerställa hållbarheten för sin nationella avgiftsmodell, bedömas baserat på trafikdata som omfattar minst tolv månader. För att beräkna trafikvolymen under året bör roamingleverantören också ha rätt att visa trafikprognoser. Dessa prognoser bör baseras på faktiska uppgifter som den konkreta roaminganvändningen, extrapolering av faktisk inhemsk användning till roaminganvändning, eller extrapolering av faktisk roaminganvändning för en signifikant population av roamingkunder som använder taxeplaner för roaming till inrikestaxor till alla roamingkunder som omfattas av bestämmelserna om roaming till inrikestaxor, i enlighet med artikel 6a i förordning (EU) nr 531/2012. När de nationella tillsynsmyndigheterna ser över ansökningarna om undantag för ett hållbart avskaffande av tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet bör de se till att de antaganden som ligger till grund för dessa ansökningar beträffande förutsedda volymer är samstämmiga, efter att tillbörlig hänsyn tagits till relevanta skillnader i kommersiell profilering och kundbas.

(25)

Alla kostnadsuppgifter och intäktsuppgifter kopplade till ansökan om att få ta ut tilläggsavgifter för roaming, som en roamingleverantör lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkerställa hållbarheten för sin nationella avgiftsmodell, bör baseras på finansiella räkenskaper som får justeras efter trafikvolymprognoser. Avvikelser från kostnadsprognoser baserade på räkenskaper bör endast tillåtas om det kan styrkas att finansiella åtaganden redan ingåtts vid tiden för ansökan.

(26)

En harmoniserad metod bör föreskrivas för fastställandet av kostnader och intäkter för tillhandahållandet av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet, för att säkra en konsekvent bedömning av ansökningar om att få ta ut tilläggsavgifter, som en roamingleverantör lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkerställa hållbarheten för sin nationella avgiftsmodell.

(27)

Tillhandahållandet av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet medför två allmänna kategorier av kostnader: kostnaderna för inköp av roamingtillträde i grossistledet från värdnät för obalanserad trafik, och andra roamingspecifika kostnader. Enligt förordning (EU) nr 531/2012 täcks kostnaden för inköp av roamingtillträde i grossistledet från värdnät för obalanserad trafik av de faktiska roamingavgifter i grossistledet som tillämpas på de volymer av roamingleverantörens utgående roamingtrafik som överstiger dennes inkommande roamingtrafik. För roamingleverantörer som köper grossisttillträde inhemskt av en annan roamingleverantör (t.ex. virtuella operatörer) kan kostnaden för grossistroamingtillträde för den förstnämnda vara högre än för den sistnämnda, när den inhemska värdnätsoperatören begär ett högre pris för grossisttillträde av den roamingleverantör som köper inhemskt grossisttillträde än det pris som denne säkrat av värdnätsoperatörer för sig själv och/eller tillhandahållandet av relaterade tjänster. Sådana höga kostnader för grossistroamingtillträde kan leda till att roamingleverantörer som köper inhemskt grossisttillträde blir mer benägna att ansöka om tillstånd att få ta ut en tilläggsavgift för roaming och nationella regleringsmyndigheter bör ha vederbörlig hänsyn till denna aspekt när de granskar sådana ansökningar.

(28)

Andra roaming-specifika kostnader för tillhandahållandet av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet är gemensamma för tillhandahållandet av roamingtjänster inom unionen och i länder utanför EU, och vissa är även gemensamma för tillhandahållandet av roamingtjänster i både grossistledet och slutkundsledet. När en roamingleverantör lämnar in en ansökan om att få ta ut tilläggsavgifter för roaming i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012, för att säkra hållbarheten i sin nationella avgiftsmodell, bör dessa gemensamma kostnader hänföras till tillhandahållandet av roamingtjänster i slutkundsledet inom unionen och, när det gäller kostnader som är gemensamma för tillhandahållandet av roamingtjänster i slutkundsledet och grossistledet, enligt den allmänna kvoten mellan inkommande och utgående roamingintäkter.

(29)

Kostnaderna för att tillhandahålla reglerade roamingtjänster i slutkundsledet kan också beräknas inklusive en andel samkostnader och gemensamma kostnader som uppstår vid tillhandahållandet av mobiltjänster till slutkunder i allmänhet, förutsatt att beräkningen speglar den kvot som används för att fördela intäkterna från tillhandahållandet av alla andra mobiltjänster till slutkunder till sådana tjänster.

(30)

När intäkterna från tillhandahållandet av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet fastställs bör en ansökan om att få ta ut tilläggsavgifter, som en roamingleverantör lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkra hållbarheten i sin nationella avgiftsmodell, helt beakta alla slutkundsintäkter som direkt fakturerats för tillhandahållandet av slutkundsmobiltjänster med ursprung i en värdmedlemsstat, såsom intäkterna avseende de trafikvolymer som överstiger trafikvolymerna enligt en policy om normal användning eller intäkterna från alternativa reglerade roamingtjänster, liksom varje annan avgift per enhet eller annan betalning som utlöses av användningen av mobilslutkundstjänster i en värdmedlemsstat.

(31)

Eftersom reglerade roamingtjänster tillhandahålls enligt gällande nationella villkor, bör de anses generera en del av intäkterna från fasta periodiska avgifter för tillhandahållande av nationella mobiltjänster i slutkundsledet. De bör därför beaktas vid bedömningen av ansökan om att få ta ut tilläggsavgifter för roaming, som en roamingleverantör lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkerställa hållbarheten för sin nationella avgiftsmodell, enligt den metodik som anges i denna förordning. Därför bör intäkterna från varje mobiltjänst i slutkundsledet fördelas enligt en nyckel som speglar kvoten mellan trafiken för olika mobiltjänster, viktad enligt kvoten mellan genomsnittet per enhet för roamingavgifter i grossistledet.

(32)

För att anses ha effekten att undergräva hållbarheten för operatörens nationella avgiftsmodell bör nettomarginalen för roaming i slutkundsledet, efter att kostnaderna för tillhandahållande av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet dragits av från motsvarande intäkter, vara negativ med minst ett belopp som skapar en risk för en märkbar inverkan på den inhemska prisutvecklingen. För att anses ge upphov till en sådan risk bör den negativa nettomarginalen för roaming i slutkundsledet utgöra åtminstone en märkbar andel av de totalainkomsterna från tillhandahållandet av andra mobiltjänster, före räntor, skatt och av- och nedskrivningar.

(33)

Även i de fall då nettomarginalen för roaming i slutkundsledet utgör en märkbar andel av den totala marginalen för tillhandahållande av andra mobiltjänster kan särskilda omständigheter, som konkurrensnivån på den nationella marknaden eller sökandens särskilda egenskaper, ändå utesluta en risk för märkbar inverkan på den nationella prisutvecklingen.

(34)

I en ansökan om att få ta ut tilläggsavgifter för roaming, som en roamingleverantör lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkra hållbarheten i sin nationella avgiftsmodell, bör roamingleverantören beräkna sina förluster på grund av bestämmelsen om roaming till inrikestaxor och motsvarande arrangemang för uttaget av den tilläggsavgift som krävs för att täcka dessa, med beaktande av gällande maxavgifter i grossistledet.

(35)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna ge tillstånd för tillämpning av roamingtillägg första dagen för tillämpningen av avskaffandet av roamingtillägg i slutkundsledet i unionen i enlighet med förordning (EU) nr 531/2012. I detta syfte bör utbyten mellan roamingleverantörer som överväger en sådan tillämpning och den nationella tillsynsmyndigheten, liksom även tillhandahållandet av uppgifter och relevant dokumentation för detta syfte kunna äga rum före detta datum.

(36)

I enlighet med förordning (EU) nr 531/2012 bör tillstånd att tillämpa roamingtillägg beviljas av en nationell tillsynsmyndighet för en tolvmånadersperiod. I syfte att förnya ett sådant tillstånd bör roamingleverantören uppdatera sina uppgifter och lämna in dem till den nationella tillsynsmyndigheten var tolfte månad i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012.

(37)

Med tanke på de nationella regleringsmyndigheternas skyldighet att strikt övervaka tillämpningen av policyn om normal användning och åtgärderna avseende hållbarheten i avskaffandet av tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet, liksom skyldigheten att varje år lämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av de berörda bestämmelserna, bör denna förordning specificera en miniminivå av information som de bör samla in och överlämna till kommissionen för att den ska kunna övervaka tillämpningen.

(38)

Enligt förordning (EU) nr 531/2012 ska kommissionen periodiskt se över denna genomförandakt i ljuset av marknadsutvecklingen.

(39)

Kommunikationskommittén har inte lämnat något yttrande.

(40)

Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Förordningen bör således tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer, särskilt rätten till respekt för privatlivet och familjelivet, rätten till skydd av personuppgifter, yttrandefriheten och näringsfriheten. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning bör iaktta de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till respekt för privat- och familjeliv och rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och måste överensstämma med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (5), direktiv 2002/58/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG (6) och 2009/136/EG och Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (7). I synnerhet bör tjänsteleverantörer se till att all behandling av personuppgifter enligt denna förordning är nödvändig och proportionell i förhållande till syftet.

a)

Roamingleverantörers ansökningar om att få ta ut en tilläggsavgift för roaming som de lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkra hållbarheten för sina nationella avgiftsmodeller.

b)

De metoder som de nationella regleringsmyndigheterna ska tillämpa när de bedömer om roamingleverantören har visat att denne inte kan täcka sina kostnader för tillhandahållande av reglerade roamingtjänster, vilket äventyrar hållbarheten hos roamingleverantörens nationella avgiftsmodell.

a)

Långa perioder av inaktivitet för ett visst SIM-kort som huvudsakligen, eller uteslutande, används för roaming.

b)

En och samma kund har flera abonnemang och byter mellan olika SIM-kort under roamingperioderna.

a)

Faktiska volymer reglerade roamingtjänster i slutkundsledet som sökanden tillhandahållit till det gällande priset för reglerade roamingtjänster i slutkundsledet före den 15 juni 2017.

b)

Prognosticerade volymer reglerade roamingtjänster i slutkundsledet efter den 15 juni 2017, varvid volymprognoserna för de reglerade roamingtjänsterna i slutkundsledet under den aktuella perioden uppskattas på grundval av den faktiska inhemska konsumtionen av mobiltjänster och den tid som sökandens roamingkunder tillbringar utomlands i unionen.

c)

Prognosticerade volymer reglerade roamingtjänster i slutkundsledet efter den 15 juni 2017, varvid volymerna reglerade roamingtjänster i slutkundsledet uppskattas på grundval av den proportionella ändring i volymerna av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet som fastställts i sökandens taxeplaner och som utgör en väsentlig del av den kundbas för vilken priserna för reglerade roamingtjänster i slutkundsledet fastställdes av sökanden i det egna landet för en period på minst 30 dagar, i enlighet med den metod som anges i bilaga I.

a)

Kostnaderna för inköp av roamingtillträde i grossistledet.

b)

De roamingspecifika kostnaderna i slutkundsledet.

a)

Kostnaderna för att driva och förvalta roamingverksamhet, inklusive alla system för organiserat underrättelsearbete (business intelligence systems) och all mjukvara som används för drift och förvaltning av roaming.

b)

Dataclearingkostnader och betalningskostnader, inklusive kostnaderna för både data-clearing och finansiell reglering.

c)

Kostnader för avtalsförhandlingar och överenskommelser, inklusive externa avgifter och användning av interna resurser.

d)

Kostnader för att uppfylla kraven för tillhandahållande av reglerade roamingtjänster enligt artiklarna 14 och 15 i förordning (EU) nr 531/2012, med beaktande av den policy om normal användning som roamingleverantören tillämpar.

a)

Faktureringskostnader och insamlingskostnader, inklusive alla kostnader förbundna med behandling, beräkning, produktion och delgivning av den faktiska kundfakturan.

b)

Försäljnings och distributionskostnader, inklusive kostnaderna för att driva butiker och andra distributionskanaler för försäljning av mobiltjänster i slutkundsledet

c)

Kundtjänstkostnader, inklusive kostnaderna för driften av alla kundtjänster som är tillgängliga för slutanvändaren.

d)

Kostnaderna för att förvalta osäkra fordringar, inklusive kostnader för avskrivning av kundfordringar som inte kan återvinnas och indrivning av osäkra fordringar.

e)

Marknadsföringskostnader, inklusive alla utgifter för reklam för mobiltjänster.

a)

Intäkter som härrör direkt från trafiken av mobiltjänster i slutkundsledet med ursprung i en värdmedlemsstat.

b)

En andel av de totala intäkterna från försäljning av mobiltjänster i slutkundsledet baserat på fasta periodiska avgifter.

a)

Avgifter i slutkundsledet som tas ut i enlighet med artikel 6e i förordning (EU) nr 531/2012 för trafik som överstiger den policy om normal användning som tillämpas av roamingleverantören.

b)

Intäkter från alternativa reglerade roamingtjänster enligt artikel 6e.3 i förordning (EU) nr 531/2012.

c)

Nationellt slutkundspris som faktureras per enhet eller utöver de fasta periodiska avgifterna för tillhandahållande av mobiltjänster i slutkundsledet och som utlöses av användningen av mobiltjänster i slutkundsledet i en värdmedlemsstat.

a)

Sökanden ingår i en grupp och det finns bevisning som tyder på att internpriser gynnar gruppens andra dotterbolag inom unionen, i synnerhet mot bakgrund av omfattande obalans i de roamingavgifter i grossistledet som tillämpas inom gruppen.

b)

Graden av konkurrens på de nationella marknaderna innebär att det finns kapacitet att absorbera minskade marginaler.

c)

Tillämpningen av en mer restriktiv policy om normal användning, fortfarande i enlighet med artiklarna 3 och 4, skulle minska nettomarginalen för roaming i slutkundsledet till en andel som understiger 3 %.

a)

Alla åtgärder som de vidtar för att övervaka tillämpningen av artikel 6b i förordning (EU) nr 531/2012 och de tillämpningsföreskrifter som fastställs i den här förordningen.

b)

Antalet ansökningar om att få ta ut tilläggsavgifter för roaming som lämnas in, godkänns och förlängs under året enligt artikel 6c.2 och 6c.4 i förordning (EU) nr 531/2012.

c)

Omfattningen av negativa nettomarginaler för roaming i slutkundsledet som konstateras i deras beslut om att godkänna tilläggsavgifter för roaming och de arrangemang avseende en tilläggsavgift som deklareras i ansökningarna om att få ta ut en tilläggsavgift som en roamingleverantör lämnar in i enlighet med artikel 6c.2 i förordning (EU) nr 531/2012 för att säkerställa hållbarheten i sin nationella avgiftsmodell.