1.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 144/27

(1)

I artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1907/2006 föreskrivs att testmetoder som används för att få fram information om ämnens inneboende egenskaper som krävs enligt den förordningen regelbundet ska ses över och förbättras i syfte att minska antalet försök på ryggradsdjur och antalet djur som ingår i dem. När lämpliga validerade testmetoder blir tillgängliga bör kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 (2) och bilagorna till förordning (EG) nr 1907/2006 ändras, om så är relevant, för att ersätta, begränsa eller förfina djurförsök. De principer om ersättning, begränsning och förfining som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU (3) bör beaktas.

(2)

I förordning (EG) nr 1907/2006 fastställs kraven för registrering av ämnen som tillverkas i eller importeras till unionen som sådana eller ingående i blandningar eller varor. Registranterna måste i förekommande fall tillhandahålla den information som krävs enligt förordning (EG) nr 1907/2006 för att uppfylla registreringskraven.

(3)

I enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006 krävs in vivo-studier för framtagning av information om hudirritation och ögonirritation i punkterna 8.1 och 8.2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 1907/2006.

(4)

Under de senaste åren har betydande vetenskapliga framsteg gjorts när det gäller utvecklingen av alternativa testmetoder för hudkorrosion/hudirritation och allvarlig ögonskada/ögonirritation. Ett antal riktlinjer för alternativa testmetoder har överenskommits internationellt av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och har införlivats i förordning (EG) nr 440/2008.

(5)

För hudkorrosion/hudirritation räcker det i de flesta fall med in vitro-studier för att få tillräcklig information för klassificering och riskbedömning av ett ämne. En slutsats kan dras på grundval av ett in vitro-test om resultatet möjliggör ett omedelbart tillförlitligt beslut om klassificering eller om att inte klassificera, eller från en kombination av två in vitro-tester, ett för hudirritation och ett för hudkorrosion. In vivo-studier kan fortfarande krävas i vissa undantagsfall för ämnen som tillverkas eller importeras i kvantiteter på minst tio ton, t.ex. när det testade ämnet faller utanför in vitro-testmetodernas tillämpningsområde eller när inga slutgiltiga resultat kan erhållas från en omfattande uppsättning in vitro-tester.

(6)

För allvarlig ögonskada/ögonirritation finns en uppsättning in vitro-testmetoder som i många fall är tillräckliga för att erhålla lämplig information för klassificering och riskbedömning av ämnen. En slutsats om ett ämnes potential att framkalla sådana effekter på ögat kan dras på grundval av ett test om resultatet tillåter ett omedelbart, tillförlitligt beslut om klassificering eller om att inte klassificera, eller från en kombination av två eller flera tester. In vivo-studier kan fortfarande krävas i vissa fall för ämnen som tillverkas eller importeras i kvantiteter på minst tio ton, t.ex. när det testade ämnet faller utanför testmetodernas tillämpningsområde eller när inga slutgiltiga resultat kan erhållas från en omfattande uppsättning in vitro-tester.

(7)

Punkterna 8.1 och 8.2 i bilaga VIII bör därför ändras så att standardinformationskraven gäller för in vitro-studier, samtidigt som villkoren fastställs för när en in vivo-undersökning med avseende på hudirritation/hudkorrosion och allvarlig ögonskada/ögonirritation fortfarande krävs. Likväl kan adekvat information från befintliga in vivo-undersökningar avseende hudirritation eller ögonirritation fortfarande utnyttjas för att uppfylla informationskravet för alla mängdnivåer.

(8)

Dessutom bör standardinformationskraven och reglerna om anpassning i punkterna 8.1 och 8.2 i bilaga VII och reglerna om anpassning i punkterna 8.1 och 8.2 i bilaga VIII revideras i syfte att undanröja överlappning med reglerna i bilaga VI och bilaga XI och i de inledande delarna av bilagorna VII och VIII vad gäller granskningen av tillgängliga data, avstående från studier av en toxikologisk endpoint om tillgänglig information tyder på att ämnet uppfyller kriterierna för klassificering för denna toxikologiska endpoint, eller för att förtydliga den avsedda innebörden vad gäller avstående från studier av ämnen som är brandfarliga under vissa förhållanden. När det hänvisas till klassificeringen av ämnen bör reglerna om anpassning uppdateras så att de avspeglar den terminologi som används i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (4).

(9)

För akut toxicitet fastställs, utöver ett test via oralt intag (bilaga VII, punkt 8.5.1) i punkt 8.5 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 1907/2006 ett standardinformationskrav för andra ämnen än gaser för åtminstone ytterligare en exponeringsväg (inandning eller via huden) beroende på den sannolika exponeringsvägen för människor. Den senaste vetenskapliga analysen av tillgängliga data från in vivo-studier av akut toxicitet har visat att ämnen som inte är giftiga vid oral exponering med hög säkerhet också kan antas vara giftfria vid exponering via huden. Testning av dessa ämnen genom exponering via huden ger därför inte väsentlig information för säkerhetsbedömningen. Punkt 8.5 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras för att föreskriva en möjlighet att avstå från testning på huden för sådana ämnen.

(10)

Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) bör, i samarbete med medlemsstaterna och berörda aktörer, vidareutveckla vägledningen för tillämpningen av testmetoderna och möjligheterna att avstå från de standardinformationskrav som föreskrivs i den här förordningen i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006. I samband med detta bör Europeiska kemikaliemyndigheten ta full hänsyn till det arbete som utförts inom OECD samt i andra relevanta vetenskapliga grupper och expertgrupper.

(11)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.