31.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/58

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som har godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för användningen av dessa.

(2)

Den förteckningen får ändras i enlighet med det förfarande som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (2).

(3)

Enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008 får unionsförteckningen över livsmedelstillsatser uppdateras antingen på kommissionens initiativ eller till följd av en ansökan.

(4)

En ansökan om godkännande av användning av difosfater (E 450), trifosfater (E 451) och polyfosfater (E 452) i våtsaltad fisk lämnades in den 19 Juni 2009 och har gjorts tillgänglig för medlemsstaterna.

(5)

Fisk kan saltas och konserveras genom att höga halter salt tillförs råvaran. Saltningsprocessen har utvecklats från en enstegs- till en flerstegsprocess som inbegriper försaltning, som tillåter kortare saltningstid och en relativt jämn saltkoncentration i fiskmuskeln. Fisken försaltas först genom insprutning av och/eller saltlakning med en beredd saltlake med kontrollerad saltkoncentration. Efter detta torrsaltas fisken för att slutprodukten ska få den rätta saltkoncentrationen.

(6)

Under denna långa konserveringsprocess kan det ännu förekomma oxidation av främst lipiderna i fiskmuskeln. Detta leder till förändrad färg och smak. Oxidationen accelereras av de metalljoner som finns i fiskmuskeln och i det använda saltet. Eftersom difosfater (E 450), trifosfater (E 451) och polyfosfater (E 452) bildar kemiska komplex med metalljoner, ger de bevisligen den saltade fisken ett ytterst effektivt skydd mot oxidation. Största delen av de tillförda fosfaterna och saltet försvinner då produkten blötläggs före konsumtion. Vattenhalten i den våtsaltade slutprodukten ökar inte genom denna användning av fosfater. Saltad fisk där den ursprungliga färgen och smaken har bibehållits är särskilt efterfrågad på den spanska, italienska och grekiska marknaden.

(7)

Enligt artikel 3 jämförd med artikel 6.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (3) måste fosfater som används i våtsaltad fisk anges i ingrediensförteckningen. Livsmedelsföretagare kan på sina produkter även ange att polyfosfater inte har använts.

(8)

Eftersom största delen av de tillförda fosfaterna försvinner då produkten blötläggs, är de fosfathalter som konsumenten exponeras för minimala och kommer därför sannolikt inte att påverka människors hälsa. Därför bör användning av difosfater (E 450), trifosfater (E 451) och polyfosfater (E 452) för konservering av våtsaltad fisk tillåtas.

(9)

Enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska kommissionen begära ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet innan den uppdaterar unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008, utom i sådana fall när uppdateringen sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa. Eftersom ett godkännande av användningen av difosfater (E 450), trifosfater (E 451) och polyfosfater (E 452) för konservering av våtsaltad fisk utgör en uppdatering av förteckningen som sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa, krävs det inte något yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

(10)

Bacalhau eller portugisisk klippfisk produceras genom att våtsaltad fisk ytterligare torkas. Användningen av polyfosfater skulle kunna påverka denna torkningsprocess. Dessutom skulle användningen också kunna hämma utvecklingen av den typiska färgen och smaken på bacalhau. Saltad fisk som behandlats med fosfater skulle därför inte efterfrågas av producenterna av traditionell bacalhau. För att ge producenterna av traditionell bacalhau möjlighet att anpassa sig till en situation där fisk som behandlats med fosfater kan släppas ut på marknaden, bör det införas en övergångsperiod. Under denna period kan producenterna av traditionell bacalhau ingå avtal med leverantörerna och bekanta sig med de analytiska metoder som kan användas för att kontrollera förekomsten av fosfater i fisken.

(11)

För att ytterligare bedöma vilken inverkan tillgången på våtsaltad fisk har på tillverkningen av bacalhau kommer kommissionen under tre år att bevaka användningen av polyfosfater i de länder som utgör de största producenterna av saltad torsk.

(12)

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.