29.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/10

(1)

Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att göra det möjligt att gradvis inrätta ett sådant område ska unionen anta åtgärder om rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, särskilt när detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera korrekt.

(2)

Enligt artikel 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska dessa åtgärder inbegripa åtgärder som syftar till att säkerställa förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter.

(3)

Kommissionen antog den 14 mars 2005 en grönbok om tillämplig lag och behörig domstol i mål om äktenskapsskillnad. Genom grönboken inleddes ett omfattande samråd om möjliga lösningar på de problem som kan uppstå under nuvarande förhållanden.

(4)

Den 17 juli 2006 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (2) i fråga om domstols behörighet och om införande av regler för tillämplig lag i äktenskapsmål.

(5)

Rådet drog vid sitt möte i Luxemburg den 5 och 6 juni 2008 slutsatsen att det inte fanns något enhälligt stöd för detta förslag och att oöverstigliga svårigheter gjorde det omöjligt att nå enhällighet vare sig då eller inom en överskådlig framtid. Rådet slog fast att målen i förslaget inte kunde uppnås inom rimlig tid med tillämpning av relevanta bestämmelser i fördragen.

(6)

Belgien, Bulgarien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Ungern, Malta, Österrike, Portugal, Rumänien och Slovenien riktade därefter en begäran till kommissionen vari de tillkännagav sin avsikt att sinsemellan upprätta ett fördjupat samarbete i fråga om tillämplig lag i äktenskapsmål. Den 3 mars 2010 drog Grekland tillbaka sin begäran.

(7)

Rådet antog den 12 juli 2010 beslut 2010/405/EU om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad.

(8)

Enligt artikel 328.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska de fördjupade samarbetena när de upprättas vara öppna för samtliga medlemsstater, förutsatt att medlemsstaterna tar hänsyn till de eventuella villkor för deltagande som fastställts genom beslutet om bemyndigande. De ska också vara öppna vid varje annat tillfälle, under förutsättning att de utöver nämnda villkor tar hänsyn till de akter som redan har antagits inom denna ram. Kommissionen och de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete ska se till att de främjar deltagande av så många medlemsstater som möjligt. Denna förordning ska i enlighet med fördragen vara till alla delar bindande och direkt tillämplig endast i de deltagande medlemsstaterna.

(9)

Denna förordning bör leda till en tydlig och samlad rättslig ram i fråga om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad i de deltagande medlemsstaterna; den bör garantera medborgarna ändamålsenliga lösningar när det gäller rättssäkerhet, förutsebarhet och flexibilitet och förhindra situationer där en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad före den andra för att försäkra sig om att saken prövas enligt en lagstiftning som vederbörande anser är mer gynnsam när det gäller att skydda hans eller hennes intressen.

(10)

Det materiella tillämpningsområdet och bestämmelserna i denna förordning bör överensstämma med förordning (EG) nr 2201/2003. Den bör dock inte tillämpas på annullering av äktenskap.

Denna förordning bör endast tillämpas på upplösning eller uppmjukning av de äktenskapliga banden. Den lag som fastställs enligt lagvalsreglerna i denna förordning bör gälla för skälen för äktenskapsskillnad och hemskillnad.

Förhandsfrågor som rättskapacitet och äktenskapets giltighet och frågor som de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av en äktenskapsskillnad eller en hemskillnad, namnet, föräldraansvaret, underhållsskyldigheten eller eventuellt ytterligare åtgärder bör fastställas enligt de lagvalsregler som gäller i de berörda deltagande medlemsstaterna.

(11)

För att begränsa denna förordnings geografiska tillämpningsområde bör de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet anges.

(12)

Denna förordning bör ha en universell karaktär, vilket innebär att det bör vara möjligt enligt de enhetliga lagvalsreglerna att anvisa lagen i en deltagande medlemsstat, lagen i en medlemsstat som inte deltar eller lagen i en stat utanför Europeiska unionen.

(13)

Denna förordning bör tillämpas oberoende av vid vilken slags domstol saken tas upp till prövning. I tillämpliga fall bör talan anses ha väckts vid en domstol i enlighet med förordning (EG) nr 2201/2003.

(14)

För att makarna ska kunna välja en tillämplig lag som de har nära anknytning till eller, om en sådan valmöjlighet saknas, för att den lagen ska kunna tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad, bör den berörda lagen vara tillämplig även om det inte är fråga om lagen i en deltagande medlemsstat. Om en lag i en annan medlemsstat anvisas, kan det nätverk som inrättats genom rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiska rättsligt nätverk på privaträttens område (3) bistå domstolarna med information om innehållet i utländsk rätt.

(15)

En ökad rörlighet för medborgarna kräver mer flexibilitet och en större rättssäkerhet. För att uppnå denna målsättning bör denna förordning stärka parternas oberoende i samband med äktenskapsskillnad och hemskillnad genom att ge dem en viss möjlighet att välja vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad.

(16)

Makarna bör kunna välja lagen i ett land till vilket de har särskild anknytning eller lagen i domstolslandet som tillämplig lag för deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Den lag som makarna väljer måste vara förenlig med de grundläggande rättigheterna såsom dessa erkänns i fördragen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(17)

Innan makarna väljer vilken lag som ska vara tillämplig är det viktigt att de har tillgång till uppdaterad information om viktiga aspekter av den nationella lagstiftningen, unionsrätten och förfarandena vid äktenskapsskillnad och hemskillnad. För att garantera sådan tillgång till relevanta uppgifter av nödvändig kvalitet uppdaterar kommissionen fortlöpande uppgifterna i det offentliga Internetbaserade informationssystem som inrättades genom rådets beslut 2001/470/EG.

(18)

En grundläggande princip i förordningen är att de båda makarna gemensamt ska göra ett sakligt och välgrundat val. Var och en av makarna bör exakt känna till de rättsliga och sociala följderna av lagvalet. Möjligheten för makar att tillsammans välja tillämplig lag bör inte påverka makarnas rättigheter och likställdhet. Därför bör domarna i de deltagande medlemsstaterna vara medvetna om vikten av att båda makarna gör ett sakligt och välgrundat val som baserats på information om de rättsliga följderna av lagvalsavtalet.

(19)

I syfte att sörja för rättssäkerhet samt för bättre tillgång till rättslig prövning bör bestämmelserna om materiell och formell giltighet fastställas på så sätt att man underlättar ett upplyst val från makarnas sida och så att deras samtycke respekteras. I fråga om formell giltighet bör vissa garantier införas för att säkerställa att makarna är medvetna om följderna av sitt val. Lagvalsavtalet bör åtminstone vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda parterna. Om lagen i den deltagande medlemsstat där båda makarna har hemvist vid ingående av avtalet föreskriver ytterligare formkrav, bör dessa bestämmelser respekteras. Sådana kompletterande formella krav kan finnas exempelvis i en deltagande medlemsstat där avtalet infogas i ett äktenskapsförord. Om makarna vid ingående av avtalet har hemvist i olika deltagande medlemsstater som föreskriver olika formkrav, räcker det med att formkraven i en av dessa medlemsstater respekteras. Om endast en av makarna vid ingående av avtalet har hemvist i en deltagande medlemsstat som föreskriver kompletterande formkrav, bör dessa respekteras.

(20)

Ett lagvalsavtal bör kunna ingås och ändras fram till dess att saken tas upp vid domstol, och till och med under själva förfarandet om domstolslandets lag tillåter det. I så fall bör det vara tillräckligt att domstolen registrerar lagvalet i enlighet med domstolslandets lag.

(21)

I de fall då inget lagval görs, och för att garantera rättssäkerhet och förutsebarhet samt förhindra situationer där en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad före den andra för att försäkra sig om att saken prövas enligt en lagstiftning som vederbörande anser mer gynnsam när det gäller att skydda sina intressen, bör denna förordning omfatta harmoniserade lagvalsregler som grundar sig på en rad anknytningskriterier som förutsätter en nära anknytning mellan makarna och lagen i fråga. Sådana anknytningskriterier bör väljas som säkerställer att förfarandena för äktenskapsskillnad eller hemskillnad omfattas av en lag till vilken makarna har en nära anknytning.

(22)

När det i denna förordning för tillämpningen av en stats lagstiftning hänvisas till nationalitet som ett anknytningskriterium bör frågan om hur fall med flera nationaliteter ska behandlas överlåtas till nationell lagstiftning med full respekt för Europeiska unionens allmänna principer.

(23)

Om ett mål anhängiggörs vid domstol om att omvandla en hemskillnad till äktenskapsskillnad och parterna inte har valt tillämplig lag bör den lag som tillämpats på hemskillnaden även tillämpas på äktenskapsskillnaden. En sådan kontinuitet främjar förutsebarheten för parterna och förbättrar rättssäkerheten. Om den lag som tillämpats på hemskillnaden inte föreskriver någon omvandling av hemskillnaden till äktenskapsskillnad bör dock äktenskapsskillnaden regleras av lagvalsreglerna för de fall då parterna inte gjort något lagval. Detta bör inte hindra makarna att ansöka om äktenskapsskillnad på grundval av andra regler i denna förordning.

(24)

I vissa situationer, till exempel när tillämplig lag saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad eller inte ger makarna lika rätt till äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av den ena makens kön, bör domstolslandets lag ändå tillämpas. Detta bör dock inte påverka klausulen om grunderna för rättsordningen (ordre public).

(25)

Av hänsyn till allmänintresset bör domstolarna i de deltagande medlemsstaterna i undantagsfall ha rätt att avstå från att tillämpa en bestämmelse i utländsk lag i ett visst mål om det uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i domstolslandet. Domstolarna bör dock inte kunna åberopa detta undantag för att förhindra att en bestämmelse i en annan stats lagstiftning tillämpas om det skulle strida mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21 som förbjuder alla former av diskriminering.

(26)

Om denna förordning avser en omständighet där lagstiftningen i den deltagande medlemsstat där målet anhängiggörs vid domstol inte omfattar äktenskapsskillnad bör detta tolkas på sådant sätt att lagstiftningen i den medlemsstaten inte har institutet äktenskapsskillnad. I ett sådant fall ska domstolen inte vara skyldig att meddela en dom om äktenskapsskillnad enligt denna förordning.

Om denna förordning avser en omständighet där äktenskapet i fråga enligt lagstiftningen i den deltagande medlemsstat där målet anhängiggörs vid domstol inte är giltigt vad avser tillämpning av ett förfarande för äktenskapsskillnad bör detta bland annat tolkas så att ett sådant äktenskap inte existerar i den medlemsstatens lagstiftning. I ett sådant fall bör domstolen inte vara skyldig att meddela en dom om äktenskapsskillnad eller hemskillnad enligt denna förordning.

(27)

Eftersom det finns stater och deltagande medlemsstater som har två eller flera parallella rättsordningar eller regelverk för de frågor som omfattas av denna förordning, bör det fastställas i vilken utsträckning denna förordning ska vara tillämplig i de olika territoriella enheterna i dessa stater och deltagande medlemsstater eller på olika kategorier av personer i dessa stater och i de deltagande medlemsstaterna.

(28)

Om det saknas bestämmelser som fastställer tillämplig lag bör parterna när de väljer lagen i en stat där en av dem är medborgare samtidigt ange vilken territoriell enhets lagstiftning de enats om ifall den stat vars lag man valt omfattar flera territoriella enheter som var och en har sin egen rättsordning eller sitt eget regelverk i fråga om äktenskapsskillnad.

(29)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka rättssäkerheten, förutsebarheten och flexibiliteten i äktenskapsmål med internationell anknytning och därigenom underlätta den fria rörligheten för personer i Europeiska unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av förordningens omfattning och verkan, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder, vid behov genom ett fördjupat samarbete, i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Enligt proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(30)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21 som förbjuder all diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. De deltagande medlemsstaternas domstolar bör vid tillämpningen av denna förordning visa respekt för dessa rättigheter och principer.

a)

fysiska personers rättskapacitet

b)

förekomsten, giltigheten eller erkännandet av ett äktenskap

c)

annullering av ett äktenskap

d)

makarnas namn

e)

förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av ett äktenskap

f)

föräldraansvar

g)

underhållsskyldighet

h)

arvstruster och arv.

a)

Lagen i den stat där makarna har gemensam hemvist vid tidpunkten för avtalets ingående.

b)

Lagen i den stat där makarna senast hade gemensam hemvist om en av dem fortfarande har hemvist där vid tidpunkten för avtalets ingående.

c)

Lagen i den stat där någon av makarna var medborgare vid tidpunkten för avtalets ingående.

d)

Domstolslandets lag.

a)

där makarna har gemensam hemvist vid den tidpunkt då målet anhängiggörs vid domstol eller, om detta alternativ inte är tillämpligt,

b)

där makarna senast hade gemensam hemvist, förutsatt att de inte upphörde att ha gemensam hemvist där mer än ett år innan målet anhängiggjordes vid domstol och att en av makarna fortfarande hade hemvist i landet när målet anhängiggjordes vid domstol eller, om detta alternativ inte är tillämpligt,

c)

där båda makarna var medborgare vid den tidpunkt då målet anhängiggjordes vid domstol, eller, om detta alternativ inte är tillämpligt,

d)

vid vars domstolar målet anhängiggörs.

a)

alla hänvisningar till lagen i en sådan stat, vid fastställandet av den lag som ska tillämpas enligt denna förordning, avse gällande rättsregler i den berörda territoriella enheten,

b)

alla hänvisningar till hemvist i denna stat avse hemvisten i en territoriell enhet,

c)

alla hänvisningar till nationalitet avse den territoriella enhet som fastställts i den statens lagstiftning, eller, i avsaknad av tillämpliga bestämmelser, till den territoriella enhet som valts av parterna eller, om inget val gjorts, till den territoriella enhet till vilken maken eller makarna har den närmaste anknytningen.

a)

vilka formkrav som gäller för avtal om val av tillämplig lag i enlighet med artikel 7.2–4, och

b)

möjligheterna att välja lag i enlighet med artikel 5.3.