22.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 191/29

(1)

Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagar och administrativa bestämmelser om ekodesign för energianvändande produkter kan skapa handelshinder och snedvriden konkurrens i gemenskapen och följaktligen ha en direkt inverkan på upprättandet av den inre marknaden och hur den fungerar. Endast genom att harmonisera nationella lagar kan sådana handelshinder och den illojala konkurrensen förebyggas.

(2)

Energianvändande produkter står för en stor del av användningen av naturresurser och energi i gemenskapen. De medför också en rad andra viktiga miljöpåverkningar. De allra flesta produktkategorier som finns på gemenskapsmarknaden påverkar miljön i mycket olika grad, även om de fungerar på i stort sett samma sätt. För att gynna en hållbar utveckling bör ständiga minskningar av dessa produkters övergripande miljöpåverkan uppmuntras, i synnerhet genom att de främsta källorna till negativ miljöpåverkan kartläggs och genom att överföring av förorening undviks, när förbättringen inte medför några överdrivna kostnader.

(3)

Ekodesign för produkter intar en central plats i gemenskapsstrategin för en integrerad produktpolicy. Detta är en förebyggande strategi som syftar till att optimera produkternas miljöprestanda och samtidigt bevara deras användningskvalitet, och den erbjuder därför nya och konkreta möjligheter för tillverkarna, konsumenterna och samhället.

(4)

Ökad energieffektivitet — bland annat genom en effektivare slutanvändning av elektriciteten — anses vara en avgörande förutsättning för att utsläppsmålen för växthusgaser i gemenskapen skall uppnås. Efterfrågan på elektricitet är den kategori av slutanvändning av energi som växer snabbast och om inga politiska åtgärder vidtas, beräknas efterfrågan öka under de kommande 20 till 30 åren. En avsevärd minskning av energianvändningen anses vara möjlig enligt kommissionens förslag i Europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP). Klimatförändringen är ett av de prioriterade områdena i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, fastställt i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG (3). Energibesparing är den mest kostnadseffektiva metoden för att öka försörjningstryggheten och minska importberoendet. Därför bör omfattande åtgärder vidtas och omfattande mål fastställas på efterfrågesidan.

(5)

Åtgärder bör vidtas redan under den energianvändande produktens designfas, eftersom det är då den förorening som produkten vållar under sin livscykel bestäms och större delen av kostnaderna uppstår.

(6)

En sammanhängande ram för tillämpningen av gemenskapskrav på ekodesign för energianvändande produkter bör fastställas i syfte att säkra fri rörlighet för de produkter som uppfyller kraven samt minska deras övergripande miljöpåverkan. Sådana gemenskapskrav bör följa principerna för sund konkurrens och internationell handel.

(7)

Kraven på ekodesign bör fastställas med hänsyn till målen och prioriteringarna i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, varvid - när så är lämpligt - de tillämpliga målen för de relevanta temainriktade strategierna för det programmet skall beaktas.

(8)

Syftet med detta direktiv är att uppnå en hög skyddsnivå för miljön genom att minska de energianvändande produkternas potentiella miljöpåverkan, vilket i slutändan kommer att gynna konsumenterna och andra slutanvändare. En hållbar utveckling kräver också att vederbörlig hänsyn tas till de föreslagna åtgärdernas effekter på hälso- och sjukvårdsområdet samt deras sociala och ekonomiska konsekvenser. Att förbättra produkternas energieffektivitet bidrar till att trygga energiförsörjningen, vilket är en förutsättning för sund ekonomisk verksamhet och följaktligen för hållbar utveckling.

(9)

En medlemsstat som anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov avseende miljöskydd, eller att införa nya bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om den tillämpliga genomförandeåtgärden, får göra det i enlighet med de villkor som fastställts i artikel 95.4, 95.5 och 95.6 i fördraget, i vilken föreskrivs en anmälningsskyldighet till och godkännande av kommissionen.

(10)

För att maximera miljövinsterna av förbättrad design kan det komma att visa sig nödvändigt att konsumenterna informeras om energianvändande produkters miljömässiga egenskaper och miljöprestanda och får råd om hur de skall använda produkten på ett miljövänligt sätt.

(11)

Strategin i grönboken om integrerad produktpolicy, som är ett viktigt innovativt inslag i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, syftar till att minska produkternas miljöpåverkan under hela deras livscykel. Om det redan i designfasen tas hänsyn till en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel, finns det stora möjligheter att främja miljöförbättringar på ett kostnadseffektivt sätt. Flexibiliteten bör vara tillräcklig för att göra det möjligt att integrera denna faktor i produktdesignen och samtidigt ta hänsyn till tekniska, funktionella och ekonomiska faktorer.

(12)

Även om det är önskvärt med en samlad strategi avseende miljöprestanda, bör en minskning av utsläppen av växthusgaser genom ökad energieffektivitet anses vara ett prioriterat miljömål i avvaktan på att en arbetsplan antas.

(13)

Det kan vara nödvändigt och berättigat att upprätta specifika kvantifierade krav på ekodesign för vissa produkter eller miljöaspekter hos dessa, för att kunna garantera att deras påverkan på miljön blir så liten som möjligt. Med beaktande av hur viktigt det är att bidra till att uppnå målen enligt Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring och utan att det påverkar den samordnade strategi som främjas i detta direktiv, bör de åtgärder som erbjuder stora möjligheter att till en låg kostnad minska utsläppen av växthusgaser i viss mån prioriteras. Dessa åtgärder kan också bidra till en hållbar resursanvändning och utgöra ett viktigt bidrag till det tioåriga ramprogram om hållbar produktion och konsumtion som antogs på världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i september 2002.

(14)

Generellt bör energianvändande produkters energiförbrukning i standby- eller frånläge minskas till den miniminivå som krävs för att produkterna skall fungera.

(15)

Samtidigt som de produkter med bäst prestanda och bästa tillgängliga teknik på marknaden, även på den internationella marknaden, bör vara utgångspunkten, bör nivån på kraven på ekodesign fastställas på grundval av såväl tekniska och ekonomiska som miljömässiga analyser. Flexibla metoder för att fastställa kravnivån kan göra det lättare att uppnå snabba förbättringar av miljöprestandan. De berörda parterna bör rådfrågas och samarbeta aktivt i samband med denna analys. Om obligatoriska åtgärder fastställs krävs samråd med berörda parter. Sådana samråd kan understryka behovet av att åtgärderna införs gradvis eller att övergångsåtgärder tillämpas. Införandet av delmål gör politiken mer förutsägbar, vilket innebär att produktutvecklingscykeln kan beaktas och det blir lättare för berörda parter att planera långsiktigt.

(16)

Alternativa åtgärder, t.ex. självreglering från näringslivets sida, bör prioriteras, om det är troligt att dessa åtgärder kommer att bidra till att de politiska målen nås snabbare eller till lägre kostnad än vid obligatoriska krav. Lagstiftningsåtgärder kan bli nödvändiga om marknadskrafterna inte utvecklas i rätt riktning eller tillräckligt snabbt.

(17)

Självreglering, inklusive frivilliga avtal i form av ensidiga åtaganden från näringslivets sida, kan ge snabba framsteg genom snabbt och kostnadseffektivt genomförande och ger möjlighet till en flexibel och lämplig anpassning till tekniska möjligheter och tendenser på marknaden.

(18)

Vid bedömningen av frivilliga avtal eller andra åtgärder för självreglering som beskrivs som alternativ till genomförandeåtgärderna bör det finnas information om åtminstone följande: möjligheter till deltagande, mervärde, representativitet, kvantitativt uttryckta och etappvis fördelade mål, det civila samhällets medverkan, övervakning och rapportering, kostnadseffektiv förvaltning av självregleringsinitiativ, hållbarhet.

(19)

Kapitel 6 i kommissionens meddelande om miljöavtal på gemenskapsnivå inom ramen för handlingsplanen för en bättre och enklare lagstiftning kan ge användbar vägledning vid bedömningen av självreglering från näringslivets sida inom ramen för detta direktiv.

(20)

Detta direktiv bör även främja en integrering av ekodesigntänkande i små och medelstora företag och i mycket små företag. Ett sätt att underlätta en sådan integrering skulle kunna vara att se till att det finns gott om lättillgänglig information om huruvida deras produkter bidrar till en hållbar utveckling.

(21)

Energianvändande produkter som uppfyller de krav på ekodesign som fastställs i genomförandeåtgärder till detta direktiv bör förses med CE-märkning och tillhörande information, så att de kan släppas ut på den inre marknaden och röra sig fritt. Det krävs en strikt övervakning av genomförandeåtgärdernas efterlevnad för att miljöpåverkan av de reglerade energianvändande produkterna skall kunna minskas och sund konkurrens säkerställas.

(22)

När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärderna och sin arbetsplan bör den samråda med såväl företrädare för medlemsstaterna som produktgruppens berörda parter, t.ex. industrin, inbegripet små och medelstora företag, hantverksföretag, fackföreningar, återförsäljare, detaljhandlare, importörer, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer.

(23)

När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärder bör den också beakta befintlig nationell miljölagstiftning, särskilt beträffande giftiga ämnen, som medlemsstaterna har meddelat att de anser bör bevaras, utan att befintliga och berättigade skyddsnivåer i medlemsstaterna sänks.

(24)

Hänsyn bör tas till de moduler och regler som är avsedda att användas i direktiven om teknisk harmonisering och som fastställs i rådets beslut 93/465/EEG av den 22 juli 1993 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande och användning av CE-märkning om överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (4).

(25)

Tillsynsmyndigheterna bör utbyta information om planerade åtgärder som omfattas av detta direktiv i syfte att förbättra marknadsövervakningen. I ett sådant samarbete bör elektroniska kommunikationsmöjligheter och relevanta gemenskapsprogram utnyttjas i största möjliga mån. Utbyte av information om miljöprestandan under livscykeln och om resultaten av designlösningarna bör underlättas. Insamling och spridning av den samlade kunskap som genereras genom tillverkarnas insatser på ekodesignområdet är en av de främsta vinsterna med detta direktiv.

(26)

Ett behörigt organ är vanligtvis ett offentligt eller privat organ som utsetts av offentliga myndigheter och som kan erbjuda nödvändiga garantier för opartiskhet och tillgång till teknisk sakkunskap för att utföra kontroller av produkten med hänsyn till dess överensstämmelse med de tillämpliga genomförandeåtgärderna.

(27)

Eftersom det är viktigt att förhindra bristande överensstämmelse bör medlemsstaterna se till att de nödvändiga åtgärderna finns tillgängliga för en effektiv marknadsövervakning.

(28)

Det kan vara lämpligt att överväga kompletterande verksamhet för utbildning och information om ekodesign till små och medelstora företag.

(29)

Det är av vikt för att den inre marknaden skall kunna fungera att det finns standarder som harmoniserats på gemenskapsnivå. Så snart en hänvisning till en sådan standard offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bör överensstämmelse med denna innebära att överensstämmelse förutsätts med motsvarande krav i den genomförandeåtgärd som antagits på grundval av detta direktiv, även om också andra sätt att påvisa sådan överensstämmelse bör tillåtas.

(30)

En av de viktigaste avsikterna med harmoniserade standarder bör vara att hjälpa tillverkarna att tillämpa de genomförandeåtgärder som antas enligt detta direktiv. Sådana standarder kan vara väsentliga vid fastställande av metoder för mätning och test. När det gäller allmänna ekodesignkrav kan harmoniserade standarder i hög grad bidra till att ge tillverkarna vägledning om hur en viss produkts ekologiska profil skall fastställas i enlighet med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Dessa standarder bör tydligt ange förhållandet mellan klausulerna och de krav det gäller. Syftet med harmoniserade standarder bör inte vara att fastställa gränser för miljöaspekterna.

(31)

Internationella standarder såsom ISO 14040 utgör användbara referenser för de definitioner som används i detta direktiv.

(32)

Detta direktiv överensstämmer med vissa principer för genomförandet av den nya metoden i enlighet med rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder (5) och för hänvisningar till harmoniserade europeiska standarder. I rådets resolution av den 28 oktober 1999 om ”Standardiseringens roll i Europa” (6) uppmanades kommissionen att undersöka om principen i den nya metoden kan tillämpas på områden som ännu inte omfattas, som ett sätt att förbättra och förenkla lagstiftningen där så är möjligt.

(33)

Detta direktiv utgör en komplettering till befintliga gemenskapsinstrument, såsom rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser (7), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1980/2000 av den 17 juli 2000 om ett reviderat gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke (8), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2422/2001 av den 6 november 2001 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning (9), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) — Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen beträffande Artikel 9 (10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (11) och rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (12). Synergieffekter mellan detta direktiv och de befintliga gemenskapsinstrumenten bör bidra till att öka deras respektive verkan och ställa upp konsekventa krav för tillverkarna.

(34)

Eftersom rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (13), Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG av den 3 september 1996 om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk (14) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/55/EG av den 18 september 2000 om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör (15) redan innehåller bestämmelser om revidering av kraven på energieffektivitet, bör de också integreras i denna ram.

(35)

Direktiv 92/42/EEG innehåller bestämmelser om ett graderingssystem med stjärnor för att ange pannornas energiprestanda. Eftersom medlemsstaterna och industrin är eniga om att stjärngraderingssystemet inte har gett förväntat resultat, bör direktiv 92/42/EEG ändras för att bereda vägen för effektivare metoder.

(36)

Kraven i rådets direktiv 78/170/EEG av den 13 februari 1978 om funktionen hos värmeanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsörjning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering och varmvattenförsörjning i hushåll i nya, icke industriella byggnader (16) har ersatts av bestämmelserna i direktiv 92/42/EEG, rådets direktiv 90/396/EEG av den 29 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen (17) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (18). Direktiv 78/170/EEG bör därför upphävas.

(37)

I rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luftburet buller från hushållsapparater (19) fastställs dels villkoren för att medlemsstaterna skall kunna kräva att uppgifter om bullret från sådana apparater offentliggörs och dels ett förfarande för att fastställa bullernivån. Av harmoniseringsskäl bör bullerutsläpp ingå i en helhetsbedömning av miljöprestandan. Eftersom detta direktiv innehåller ett sådant helhetsperspektiv, bör direktiv 86/594/EEG upphävas.

(38)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (20).

(39)

Medlemsstaterna bör fastställa vilka sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med det här direktivet. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(40)

Det bör erinras om att det i punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (21) anges att rådet ”uppmuntrar medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.”

(41)

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, dvs. att garantera att den inre marknaden fungerar väl genom att kräva att produkter är tillräckligt miljövänliga, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(42)

Regionkommittén har hörts men avgav inte något yttrande.

1.

energianvändande produkt: en produkt som, när den väl har släppts ut på marknaden och/eller tagits i bruk, är beroende av energitillförsel (elektricitet, fossila bränslen och förnybara energikällor) för att kunna fungera som avsett eller en produkt för framställning, överföring och mätning av sådan energi, inklusive delar som är beroende av energitillförsel, avsedda att ingå i energianvändande produkter som omfattas av detta direktiv, vilka släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda kan bedömas separat.

2.

komponenter och underenheter: delar som är avsedda att ingå i energianvändande produkter och som inte släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare eller vilkas miljöprestanda inte kan bedömas separat.

3.

genomförandeåtgärder: åtgärder som antagits i enlighet med detta direktiv och som fastställer krav på ekodesign för angivna energianvändande produkter eller för miljöaspekter av dessa.

4.

utsläppande på marknaden: första gången en energianvändande produkt blir tillgänglig på gemenskapsmarknaden för distribution eller användning inom gemenskapen, antingen mot betalning eller gratis och oberoende av försäljningsmetod.

5.

ibruktagande: första gången en energianvändande produkt används i avsett syfte av en slutanvändare i gemenskapen.

6.

tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar energianvändande produkter som omfattas av detta direktiv och som är ansvarig för att den energianvändande produkten överensstämmer med detta direktiv i samband med dess utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande, under eget namn eller varumärke eller för eget bruk. Om tillverkare enligt definitionen i den första meningen eller importör enligt definitionen i punkt 8 saknas, skall varje fysisk eller juridisk person som släpper ut energianvändande produkter på marknaden och/eller tar energianvändande produkter som omfattas av detta direktiv i bruk anses vara tillverkare.

7.

representant: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i gemenskapen och som erhållit skriftlig fullmakt från tillverkaren att handla på dennes vägnar när det gäller samtliga eller en del av förpliktelserna och formaliteterna i samband med detta direktiv.

8.

importör: varje fysisk eller juridisk person etablerad inom gemenskapen som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på gemenskapens marknad.

9.

material: allt material som används under en energianvändande produkts livscykel.

10.

produktdesign: de olika processer som omvandlar de juridiska, tekniska, säkerhetsmässiga, funktionella, marknadsmässiga eller andra krav som en energianvändande produkt skall uppfylla till den tekniska specifikationen för produkten.

11.

miljöaspekt: ett element eller en funktion hos en energianvändande produkt som kan påverka miljön under produktens livscykel.

12.

miljöpåverkan: varje förändring av miljön som helt eller delvis orsakats av energianvändande produkter under deras livscykel.

13.

livscykel: de på varandra följande och sammanhängande stadier som en energianvändande produkt genomgår från och med användning av råvaror till och med slutligt omhändertagande.

14.

återanvändning: varje process som innebär att en energianvändande produkt eller dess komponenter, efter att ha nått slutet av sin första användningsperiod, används på nytt i samma syfte som den/de utformades för, inklusive fortsatt användning av en energianvändande produkt som lämnats till en insamlingsanläggning, en distributör, ett materialåtervinningsföretag eller en tillverkare, samt återanvändning av en energianvändande produkt efter rekonditionering.

15.

materialåtervinning: upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterial till deras ursprungliga ändamål eller till andra ändamål, undantaget energiåtervinning.

16.

energiåtervinning: användning av brännbart avfall som ett sätt att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall men med återvinning av värmen.

17.

återvinning: varje sådan tillämplig åtgärd som avses i bilaga II B till rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (22).

18.

avfall: varje ämne eller föremål i de kategorier som anges i bilaga I till direktiv 75/442/EEG och som innehavaren gör sig av med eller har för avsikt att eller är skyldig att göra sig av med.

19.

farligt avfall: allt avfall som omfattas av artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (23).

20.

ekologisk profil: en beskrivning, i enlighet med den genomförandeåtgärd som gäller för den energianvändande produkten, av den input och output (såsom material, utsläpp och avfall) som följer en energianvändande produkt under hela dess livscykel, vilka är av betydelse för dess miljöpåverkan och uttrycks i fysiska, mätbara kvantiteter.

21.

energianvändande produkts miljöprestanda: resultatet av tillverkarens hantering av den energianvändande produktens miljöaspekter, så som det avspeglas i dess tekniska dokumentation.

22.

förbättring av miljöprestanda: förfarandet att förbättra en energianvändande produkts miljöprestanda under flera generationer, men inte nödvändigtvis alla produktens miljöaspekter samtidigt.

23.

ekodesign: integrering av miljöaspekter i produktdesignen i syfte att förbättra den energianvändande produktens miljöprestanda under hela dess livscykel.

24.

krav på ekodesign: varje krav med anknytning till en energianvändande produkt eller designen av en energianvändande produkt, vilket syftar till att förbättra dess miljöprestanda, eller varje krav på tillhandahållande av uppgifter om en energianvändande produkts miljöaspekter.

25.

allmänna krav på ekodesign: varje krav på ekodesign på grundval av den ekologiska profilen i sin helhet, utan några fastställda gränsvärden för enskilda miljöaspekter.

26.

specifika krav på ekodesign: ett kvantifierbart och mätbart krav på ekodesign vilket gäller en bestämd miljöaspekt av en energianvändande produkt, t.ex. energianvändning under drift, beräknat för en bestämd effekt.

27.

harmoniserad standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan genom ett mandat från kommissionen enligt de förfaranden som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (24), i syfte att fastställa europeiska krav, som inte är bindande.

i)

i adekvat omfattning utföra lämpliga kontroller av energianvändande produkters överensstämmelse samt ålägga tillverkaren eller dess representant att dra tillbaka icke överensstämmande produkter från marknaden i enlighet med artikel 7,

ii)

begära in alla nödvändiga upplysningar från de berörda parterna enligt vad som föreskrivs i genomförandeåtgärderna,

iii)

ta stickprov på produkterna och kontrollera deras överensstämmelse.

—

se till att den energianvändande produkt som släppts ut på marknaden eller tagits i bruk överensstämmer med detta direktiv och med den tillämpliga genomförandeåtgärden,

—

intyget om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen finns tillgängliga

a)

om informationen kan ges med hjälp av harmoniserade symboler, erkända koder eller andra åtgärder,

b)

vilken typ av användare den energianvändande produkten vänder sig till och vilken typ av information som skall lämnas.

a)

underlåtenhet att uppfylla kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden,

b)

felaktig tillämpning av de harmoniserade standarder som avses i artikel 10.2,

c)

brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 10.2.

—

nödvändig information om den roll de kan fylla för en hållbar användning av produkten,

—

produktens ekologiska profil och fördelarna med ekodesign, om genomförandeåtgärderna kräver det.

a)

Den energianvändande produkten skall stå för en betydande försäljnings- och handelsvolym inom gemenskapen som tyder på mer än 200 000 enheter under ett år enligt senast tillgängliga uppgifter.

b)

Den energianvändande produkten skall, med beaktande av de kvantiteter som släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk, ha betydande miljöpåverkan inom gemenskapen, i enlighet med gemenskapens strategiska prioriteringar i beslut nr 1600/2002/EG.

c)

Den energianvändande produkten skall ha en betydande potential för förbättring när det gäller miljöpåverkan utan att det medför orimliga kostnader, och särskilt ta hänsyn till:

a)

gemenskapens prioriteringar på miljöområdet, t.ex. dem som fastställs i beslut nr 1600/2002/EG eller i Europeiska klimatförändringsprogrammet från kommissionen,

b)

relevant gemenskapslagstiftning och självreglering, t.ex. frivilliga avtal, som efter en bedömning i enlighet med artikel 17 förväntas uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad än vid obligatoriska krav.

a)

beakta den energianvändande produktens livscykel och alla väsentliga miljöaspekter, bland annat energieffektiviteten; omfattningen på analysen av miljöaspekterna och förbättringarnas genomförbarhet skall stå i proportion till deras betydelse; antagandet av kraven på ekodesign vad gäller en energianvändande produkts väsentliga miljöaspekter skall inte försenas i onödan på grund av osäkerheter beträffande andra aspekter,

b)

genomföra en analys av effekterna på miljö, konsumenter och tillverkare, inbegripet små och medelstora företag, i fråga om konkurrenskraft, innovation, marknadstillträde samt kostnader och nytta, även på marknader utanför gemenskapen,

c)

beakta befintlig nationell miljölagstiftning som medlemsstaterna anser relevant,

d)

hålla lämpliga samråd med berörda aktörer,

e)

förbereda en motivering till utkastet till genomförandeåtgärd på grundval av den bedömning som avses i led b,

f)

fastställa genomförandedatum, eventuella stegvisa åtgärder eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder, med beaktande av i synnerhet eventuella konsekvenser för små och medelstora företag eller för särskilda produktgrupper som främst tillverkas av små och medelstora företag.

a)

Det får inte bli betydande negativa konsekvenser när det gäller produktens sätt att fungera, sett ur användarens synvinkel.

b)

Hälsa, säkerhet och miljö får inte påverkas negativt.

c)

Det får inte bli betydande negativa konsekvenser för konsumenterna, i synnerhet i fråga om produktens prisnivå och livscykelkostnader.

d)

Det får inte bli betydande negativa konsekvenser för industrins konkurrenskraft.

e)

I princip får fastställandet av ett krav på ekodesign inte få till följd att tillverkarna måste använda patentskyddad teknik.

f)

Åtgärderna får inte medföra en orimlig administrativ börda för tillverkaren.

—

genomförandeåtgärder och därvid börja med de produkter som i enlighet med Europeiska klimatförändringsprogrammet har fastställts erbjuda stora möjligheter till en kostnadseffektiv minskning av utsläppen av växthusgaser, till exempel utrustning för uppvärmning av byggnader och vatten, elektriska motorsystem, belysning i hushålls- och tjänstesektorn, hushållsapparater, kontorsutrustning i hushålls- och tjänstesektorn, konsumentelektronik samt värme-, ventilations- och klimatanläggningar,

—

en separat genomförandeåtgärd för att minska en produktgrupps stand by-förluster.

1)

Artikel 6 skall utgå.

2)

Följande artikel skall införas:

”Artikel 10a

Detta direktiv utgör en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter (26), när det gäller energieffektivitet under användning, i enlighet med det direktivet, och kan ändras eller upphävas i enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2005/32/EG.

3)

Bilaga I avsnitt 2 skall utgå.

4)

Bilaga II skall utgå.