(1)

Sälar är kännande varelser som kan uppleva smärta, rädsla och andra former av lidande. I sin förklaring om förbud mot sälprodukter i Europeiska unionen ( 3 ) uppmanade Europaparlamentet kommissionen att omedelbart utarbeta en förordning som förbjuder import, export och försäljning av alla produkter av grönlandssäl och klappmyts. Europaparlamentet uppmanade kommissionen i sin resolution av den 12 oktober 2006 om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 ( 4 ) att föreslå ett totalt importförbud för sälprodukter. Europarådets parlamentariska församling rekommenderade i sin rekommendation 1776 (2006) av den 17 november 2006 om säljakt att de av Europarådets medlemsstater där säljakt idkas skulle uppmanas att förbjuda alla grymma jaktmetoder som inte garanterar att djuren dör omedelbart och utan lidande, förbjuda bedövning av sälar med redskap som hakapik (spikförsedd klubba), påk och pistol samt stödja initiativ som syftar till att förbjuda handel med sälprodukter.

(2)

I rådets direktiv 83/129/EEG av den 28 mars 1983 om införsel i medlemsstaterna av skinn från vissa sälungar och produkter av sådana skinn ( 5 ) förbjuds kommersiell import till medlemsstaterna av skinn från sälkutar av arterna grönlandssäl och blåssäl, liksom produkter av sådana skinn.

(3)

Sälar jagas inom och utanför gemenskapen och används för framställning av produkter som kött, olja, späck, organ, päls och härledda produkter, däribland så skilda produkter som omega 3-kapslar och klädesplagg med detaljer av behandlade skinn och pälsar från säl. Dessa produkter saluförs på olika marknader, även på gemenskapsmarknaden. På grund av produkternas beskaffenhet är det svårt eller omöjligt för konsumenterna att skilja dem från liknande produkter som inte kommer från sälar.

(4)

Säljakten har ifrågasatts av de delar av allmänheten och de regeringar som är lyhörda för djurskyddshänsyn på grund av den smärta, ångest, rädsla och andra former av lidande som dödande och avhudning av sälar i sin oftast utövade form vållar djuren.

(5)

Som svar på medborgarnas och konsumenternas farhågor angående djurskyddsaspekterna i samband med dödande och avhudning av sälar och deras oro för att det på marknaden kan finnas produkter från sälar som har dödats och avhudats på ett sätt som orsakat smärta, ångest, rädsla och andra former av lidande har flera medlemsstater redan antagit eller avser att anta lagstiftning som reglerar handel med sälprodukter genom att förbjuda import och produktion av sådana produkter, samtidigt som det i andra medlemsstater inte finns några begränsningar av handeln med dessa produkter.

(6)

Det råder således skillnader mellan nationella bestämmelser om handel, import, produktion och saluföring av sälprodukter. Sådana skillnader påverkar den inre marknadens funktion negativt när det gäller produkter som innehåller eller kan innehålla sälprodukter, och de utgör ett hinder för handeln med sådana produkter.

(7)

Att det finns så skilda bestämmelser kan också avskräcka konsumenterna från att köpa produkter som inte kommer från sälar, men som det inte är så lätt att särskilja från liknande varor som härrör från sälar, eller produkter som kan innehålla beståndsdelar eller ingredienser från sälar utan att detta framgår tydligt, till exempel pälsar, omega 3-kapslar samt oljor och lädervaror.

(8)

De åtgärder som fastställs i denna förordning bör därför harmonisera reglerna i hela gemenskapen vad gäller kommersiell verksamhet med sälprodukter, och på så sätt förhindra störningar på den inre marknaden för de berörda produkterna, inklusive produkter som är likvärdiga med eller utbytbara mot sälprodukter.

(9)

Enligt det protokoll om djurskydd och djurens välfärd som fogas till fördraget ska gemenskapen fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd när den utformar och genomför bland annat politiken för den inre marknaden. De harmoniserade reglerna i denna förordning bör därför vara utformade med full hänsyn till djurskyddsaspekterna.

(10)

För att man ska kunna åtgärda den rådande fragmenteringen av den inre marknaden, behövs harmoniserade regler, samtidigt som hänsyn tas till djurskyddsaspekterna. För att hinder för den fria rörligheten för de berörda produkterna ska kunna bekämpas på ett effektivt och proportionerligt sätt bör man som en allmän regel inte tillåta utsläppande på marknaden av sälprodukter, för att återupprätta konsumenternas förtroende samtidigt som djurskyddsaspekterna till fullo beaktas. Eftersom medborgarnas och konsumenternas oro även gäller själva dödandet och avhudandet av sälarna är det också nödvändigt att åtgärder vidtas som minskar den efterfrågan som leder till att sälprodukter saluförs och därmed utgör drivkraften bakom den kommersiella säljakten. När det gäller importerade produkter bör dessa harmoniserade regler tillämpas vid importtillfället eller importstället, för att säkerställa en effektiv efterlevnad av bestämmelserna.

(11)

Även om det skulle kunna vara möjligt att döda och avhuda sälar utan att åsamka dem onödig smärta, ångest, rädsla eller annat lidande är det med tanke på omständigheterna kring säljakten inte praktiskt möjligt att konsekvent kontrollera att jägarna respekterar djurskyddskraven; en sådan kontroll är åtminstone mycket svår att åstadkomma på ett effektivt sätt, något som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet påpekat den 6 december 2007.

(12)

Det är vidare uppenbart att andra former av harmoniserade regler, till exempel märkningskrav, inte skulle ge samma resultat. Dessutom skulle det innebära en avsevärd börda för ekonomiska aktörer som tillverkare, distributörer eller återförsäljare om de tvingades att märka produkter som helt eller delvis härrör från sälar; kostnaderna skulle också bli oproportionerligt höga i fall där endast en mindre del av den berörda produkten kommer från sälar. Däremot är kraven i denna förordning lättare att uppfylla, samtidigt som de är betryggande för konsumenterna.

(13)

För att det ska säkerställas att de harmoniserade reglerna i denna förordning får full verkan bör de inte enbart tillämpas på produkter med ursprung i gemenskapen, utan också på produkter som förs in till gemenskapen från tredjeländer.

(14)

De grundläggande ekonomiska och sociala intressena för inuitsamhällen som bedriver jakt på säl i självhushållningssyfte bör inte påverkas negativt. Jakten är en integrerad del av inuitsamhällets kultur och identitet, något som erkänns i FN:s deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter. Därför bör saluföring av sälprodukter som härrör från den traditionella jakt som inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar bedriver, och som bidrar till deras självhushållning, tillåtas.

(15)

I denna förordning fastställs harmoniserade regler för saluföring av sälprodukter. Den inverkar därför inte på andra gemenskapsregler eller nationell regler som reglerar säljakt.

(16)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 6 ).

(17)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att fastställa villkoren för saluförande av sälprodukter som härrör från den traditionella jakt som inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar bedriver och som bidrar till deras självhushållning, fastställa på vilka villkor den import av sälprodukter som är av tillfällig art och uteslutande består av varor för resenärer eller deras familjers personliga bruk ska tillåtas och fastställa enligt vilka villkor det ska vara tillåtet att saluföra sälprodukter från jakt som regleras i nationell lagstiftning och vars enda syfte är en hållbar förvaltning av marina resurser. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(18)

I syfte att underlätta genomförandeinsatser av relevanta nationella myndigheter bör kommissionen utfärda tekniska riktlinjer med icke bindande beskrivningar av de nummer i kombinerade nomenklaturen som kan gälla sälprodukter som omfattas av denna förordning.

(19)

Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelse av denna förordning och se till att de efterlevs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(20)

Medlemsstaterna bör rapportera regelbundet om de åtgärder som de vidtar för att genomföra denna förordning. På grundval av medlemsstaternas rapporter bör kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning.

(21)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att undanröja hinder för den inre marknadens funktion genom att på gemenskapsnivå harmonisera nationella förbud mot handel med sälprodukter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.