51998AC0627

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Meddelande från kommissionen och förslag till rådets beslut för att stödja en säker användning av Internet" () (98/C 214/08)

Den 26 januari 1998 beslutade rådet i enlighet med artikel 130.3 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Sektionen för industri, handel, hantverk och tjänster, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 april 1998. Föredragande var Dédée Drijfhout-Zweijtzer.

Vid sin 354:e plenarsession den 29-30 april 1998 (sammanträdet den 29 april 1998) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 116 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommissionen erkänner att Internet innebär stora möjligheter på det ekonomiska, sociala, utbildningsmässiga och kulturella området, men fastslår också att kriminella organisationer kan utnyttja nätet och att där finns en viss mängd olagligt och skadligt material (om än i begränsad omfattning).

1.1.1. När man nämner "olagligt material" går tanken omedelbart till barnpornografi. Begreppet har dock större räckvidd och berör ett bredare spektrum:

- Nationell säkerhet (instruktioner för tillverkning av bomber och illegala droger samt terroristverksamhet).

- Skydd av minderåriga (vilseledande marknadsföring, våld, pornografi).

- Skydd av den mänskliga värdigheten (hets mot folkgrupp eller rasdiskriminering).

- Ekonomisk säkerhet (bedrägeri, instruktioner för illegal kopiering av kreditkort).

- Informationssäkerhet (uppsåtlig "hacking").

- Skydd av privatlivet (ej auktoriserad vidarebefordran av personuppgifter, trakasserier).

- Skydd av den personliga integriteten (förtal, olaglig jämförande reklam).

- Immaterialsrätt (ej auktoriserad distribution av material med copyrightskydd, till exempel mjukvara eller musik).

1.1.2. Med skadlig information avses både sådan information som är tillåten, men vars spridning är begränsad (exempelvis endast för vuxna), och information som kan uppfattas som stötande för vissa användare.

1.2. Kommissionen anser med rätta att man vid sidan om en aktiv politik för att främja en positiv användning av Internet också måste vidta åtgärder för att motverka missbruk.

1.3. Kommissionens handlingsplan syftar till att bekämpa olagligt och skadligt material på Internet. Eftersom det är svårt att upprätta virtuella gränser eller spärrar på Internet och då begreppet "olaglig och skadlig information" tolkas olika i olika medlemsstater är detta absolut en fråga som hör hemma på europeisk nivå. Handlingsplanen bör därmed ses som ett komplement till och en eventuell skärpning av befintliga åtgärder och initiativ i olika medlemsstater.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1. Handlingsplanen bygger på tre pelare:

- Att främja system för självreglering (framför allt bekämpning av olaglig information).

- Att utveckla klassnings- och kodningssystem (filtrering av skadlig information).

- Information (utbildning av föräldrar, lärare och elever).

Rådet, parlamentet och medlemsstaternas regeringar har i ett antal sammanträden och sammankomster uttalat sitt stöd för riktlinjerna.

2.2. Genomförandet av handlingsplanen kräver stöd från gemenskapen (totalt 30 miljoner ecu under en fyraårsperiod).

2.2.1. Handlingslinje 1 syftar till att skapa en säker miljö genom att gemenskapen ger finansiellt stöd till ett europeiskt nätverk av direktlinjer och verkar för att man får till stånd uppförandekoder och normer inom självregleringsinstanser (totalt 5,6 miljoner ecu).

2.2.2. Handlingslinje 2 är avsedd att utveckla filtrerings- och utvärderingssystem genom att låta leverantörerna själva visa på fördelarna med systemen (totalt 12,7 miljoner ecu).

2.2.3. Handlingslinje 3 vill uppmuntra informationskampanjer som riktas mot vuxna och lärare genom att först ta fram ett basmaterial (som utformats med hänsyn till varje medlemsstats särdrag) och därefter sprida det via studiecirklar, föredrag och media (även Internet). Den totala kostnaden för denna handlingslinje uppgår till 9,4 miljoner ecu.

2.2.4. Handlingslinje 4 omfattar stödåtgärder (rättsliga aspekter, sammankomster och utvärdering). Till detta krävs 2 miljoner ecu.

3. Ekonomiska och sociala kommitténs kommentarer

3.1. Ekonomiska och sociala kommittén ställer sig rent generellt mycket positiv till kommissionens förslag till handlingsplan. Kommittén noterar för övrigt att kommissionen med hjälp av de planerade åtgärderna verkligen avser att hitta lösningar på de olika problemen. Det vore ännu viktigare att verka för en förändrad mentalitet, som i sig skulle leda till mindre missbruk. Kommittén inser dock att detta inte är realistiskt.

3.1.1. Ekonomiska och sociala kommittén är mycket nöjd med den åtskillnad som kommissionen gör i sin handlingsplan mellan olagligt och skadligt innehåll.

3.1.1.1. Beträffande omsättningen i konkret handling kan Ekonomiska och sociala kommittén dock konstatera att kommissionen knappast riktat någon som helst uppmärksamhet mot olaglig information i fråga om skyddet av immaterialrätten, den personliga integriteten och privatlivet eller mot brott som hotar den nationella och ekonomiska säkerheten. Även om dessa aspekter uttryckligen berörs av begreppet "olaglig information" har kommissionen valt att anslå mest resurser till de handlingslinjer som är inriktade på skyddet av minderåriga (informationskampanjer och utvecklingen av hjälpmedel för användarna). Detta stöd uppgår till 20,1 miljoner ecu. Kommittén anser att detta är en allvarlig brist och tar upp denna fråga på nytt i slutsatserna.

3.1.1.2. Ekonomiska och sociala kommittén instämmer helt och hållet i att kampen mot olaglig information främst bör ske genom självreglering och tillämpning av gällande lagstiftning.

3.2. Ekonomiska och sociala kommittén undrar dock om det i kampen mot skadlig information inte är en alltför stor begränsning att endast rikta in sig på tillgången till och kunskapen om hjälpmedel som hindrar att man kommer i kontakt med dylik information. Kommittén är inte helt övertygad om att man kan lösa ett socialt problem tillräckligt effektivt med hjälp av de tekniska lösningar som kommissionen föreslår.

3.2.1. En fara med en alltför teknisk syn på problemet är att föräldrar och lärare tror att deras barn befinner sig i en säker miljö och inte längre behöver någon tillsyn så fort man har installerat ett filter. De inser inte att filtersystemen har många brister som just barn är mycket duktiga på att upptäcka. I verkligheten har ofta barnen större datakunskaper än både föräldrar och lärare. Ekonomiska och sociala kommittén undrar därför om den avsedda målgruppen (föräldrar och lärare) är tillräckligt delaktig i arbetet med att utarbeta dessa system.

3.3. Även om kodning rent generellt har många fördelar i fråga om rubricering och klassning av information, och härigenom kan förbättra Internets överskådlighet och tillgänglighet, gäller denna iakttagelse såväl önskad som oönskad information. Ekonomiska och sociala kommittén vill i detta sammanhang visa för kommissionen att kodning i praktiken också kan ha motsatt effekt. Det är inte bara den oskadliga informationen som klassas, utan också den som eventuellt kan vara skadlig, till exempel pornografi. För den som är på jakt efter skadlig information blir det på så sätt mycket lättare att hitta just denna information på Internet.

3.3.1. Ekonomiska och sociala kommittén konstaterar i detta sammanhang - i strid mot tidigare löften - att det för närvarande endast finns en större leverantör av webbläsarprogram med PICS-filter (Platform for Internet Content Selection) för kodning och klassning (Microsoft Explorer). Övriga leverantörer, såsom Netscape och (det europeiska) Opera, saknar PICS-filter. Om man inte inför rättsligt bindande förpliktelser kommer det alltid finnas program som saknar PICS-filter - även om Netscape och Opera inför dem - vilket innebär att barn relativt lätt kan ta sig förbi hindren. Även om ESK inte ställer sig helt negativ till utvecklingen av PICS-filter, anser dock kommittén att det finns många frågetecknen kring påståendet att PICS-filter kan göra Internetmiljön så säker att skadlig information inte längre får något utrymme.

3.4. Ekonomiska och sociala kommittén håller med kommissionen om att den kulturella och samhälleliga mångfalden grundad på yttrandefriheten är något mycket positivt som inte får inskränkas när man eftersträvar en säker användning av Internet. Skyldigheten att bedöma vad som är skadligt eller ej skall ligga hos den enskilde, oberoende av om denne ansvarar för barns uppfostran eller ej. I detta hänseende vill kommittén fästa kommissionens uppmärksamhet på att hjälpmedlen för filtrering (tekniskt sett) inte enbart kan användas av föräldrar och lärare för att skydda barnen från skadlig information, utan även av leverantörer av Internet-tjänster. Detta kan innebära att ett system som beskrivs som "user-empowering" kan bli kontrollinstrument som begränsar medborgarnas valmöjligheter.

3.5. Ekonomiska och sociala kommittén vill också uppmärksamma kommissionen på att Internet är mer än World Wide Web. PICS-filtret, som kodningssystemen grundar sig på, löser inga problem för varken chatt (diskussion via datorn), elektronisk post eller nyhetsgrupper (diskussionsforum). Kommittén anser inte heller det vara realistiskt att tro att man skall hitta några kodningsbaserade filtersystem för en säker användning av Internet. De föreslagna åtgärderna löser inte problemen i fråga för vissa vanligt förekommande Internet-tillämpningar såsom chatt och e-post, som också används av barn.

3.6. Ekonomiska och sociala kommittén vill för kommissionen uttryckligen framhålla blockeringsmöjligheten som ett alternativ till kodning. Blockering är förvisso ett grövre instrument, men är för den skull inte mindre effektivt. Blockeringsprogram kräver inte någon kodning av ägaren eller informationsleverantören, utan bygger på en tredje part som kan utarbeta målgruppsspecifika förteckningar med anstötliga uttryck. I USA finns redan ett tiotal program (Cybernanny, Surfpatrol, m.fl.) som när de installerats i persondatorn, på grundval av dessa förteckningar, ersätter alla anstötliga ord och bilder med pip eller svarta rutor.

3.6.1. Skillnaden mellan kodning och blockering är viktig, eftersom kodningen kräver branschövergripande åtgärder (alla dataleverantörer måste delta), medan det i fråga om blockeringsprogrammen räcker med riktade innovationsincitament. Beträffande blockeringsprogrammen är det särskilt viktigt att stimulera efterfrågesidan (föräldrar, lärare och annan undervisningspersonal) samtidigt som kodningen endast blir framgångsrik om branschövergripande åtgärder vidtas på utbudssidan. Med hänsyn till ovanstående kommentarer (punkterna 3.3-3.5) gör Ekonomiska och sociala kommittén bedömningen att den största nyttan uppnås om man försöker lösa problemen genom att öka efterfrågan på användbara blockeringsprogram.

3.6.2. Människorättsorganisationernas argument att blockering inskränker yttrandefriheten bedöms av Ekonomiska och sociala kommittén som orealistiskt, eftersom det vid tillämpning av dylika program inte är informationssändaren utan mottagaren som ansvarar för att filtren används på ett korrekt sätt. Praxis (i USA) visar att föräldrar och lärare som behöver en säker miljö för sina barn själva kan arbeta med blockeringsprogrammen utan större problem. Kommittén antar att bristande kunskap om denna möjlighet å ena sidan och bristande allmänna IT-kunskaper å andra sidan är två viktiga orsaker till att man hittills visat ett mycket begränsat intresse för dylika blockeringsprogram i Europa.

3.7. I meddelandet från kommissionen saknar Ekonomiska och sociala kommittén en åtskillnad mellan öppna och slutna nät. Medborgarnas behov av högkvalitativ och lättillgänglig information har gett upphov till en marknad för Internetbaserade nät, som visserligen utgör en del av Internet men som har tillgång till en mycket begränsad del av Internets information. Dylika "mini-Internet" kan alltså inte jämföras med det världsomspännande Internet, varken i fråga om innehåll eller mångfald.

3.7.1. Leverantörer av sådana (storskaliga) "mini-Internet" eller intranät styr själva helt och hållet över nätets innehåll och kan erbjuda sina kunder kvalitetsgarantier. Dessa garantier gäller inte bara kapacitet och säkerhet utan även informationens överskådlighet och tillförlitlighet.

3.7.2. I sådana slutna nät finns det också en skarp gräns mellan dem som tillhandahåller information (företag) och användarna (kunder). De enskilda användarna har i dessa nät heller inte några egna hemsidor. Det säger sig självt att dylika intranät är något lättare att hålla fria från olaglig och skadlig information än vad som är fallet med det öppna, världsomspännande Internet. Ekonomiska och sociala kommittén förutspår också att dylika slutna nät i allt högre grad kommer att tillgodose medborgarnas behov av ett säkert Internet. Med hänsyn till handlingsplanens löptid frågar sig kommittén i vilken utsträckning de föreslagna handlingslinjerna kommer att påverka denna utveckling.

4. Slutsatser

4.1. De föreslagna handlingslinjerna gör att Ekonomiska och sociala kommittén ställer sig frågande till den ambitionsnivå som kännetecknar handlingsplanen. Kommittén anser det vara mycket osannolikt att de föreslagna åtgärderna på sikt leder till ett "säkert" Internet. För att skapa en verkligt säker Internetmiljö krävs först och främst ett mycket distinkt urval av information vid källan. Kommittén anser att detta inte är någon realistisk utgångspunkt i fråga om det världsomspännande Internet.

4.1.1. Ekonomiska och sociala kommittén bedömer också möjligheten att koda och därefter klassa all information på Internet som praktiskt ogenomförbar. Kommunikation (chatt, e-post, diskussionsforum) är omöjlig att klassa och kommittén anser därför åtgärderna för att främja filtersystem som bygger på kodning (handlingslinje 2) inte är till någon nytta.

4.2. Ekonomiska och sociala kommittén föreslår att handlingsplanen begränsas till att bekämpa illegal information (handlingslinje 1) genom system för självreglering och tillämpning av gällande lagstiftning. Lägre prioritet bör ges åt utvecklingen av hjälpmedel för att bekämpa skadlig information (handlingslinje 2).

4.2.1. I fråga om det sistnämnda området (införande av filter- och klassningssystem) förväntar sig Ekonomiska och sociala kommittén en sund marknadsreaktion och att blockeringsprogram kommer att utvecklas och tillhandahållas av kommersiella skäl. Bland föräldrar och undervisande personal tycks efterfrågan öka på filtersystem för information som bedöms vara olämplig för minderåriga, framför allt om dylika system kan installeras på egen hand. Kommittén anmodar kommissionen att inom ramen för handlingslinje 2 undersöka och utveckla incitament på detta område för befintliga system.

4.2.1.1. Handlingslinje 3 (utformning och spridning av ett grundmaterial som anpassats till respektive medlemsstat) bedömer Ekonomiska och sociala kommittén dock vara av största betydelse. Föräldrar och lärare kan inte få nog mycket information om att de också spelar en övervakande och uppfostrande roll i fråga om Internet.

4.2.1.2. Betydelsen av denna handlingslinje är dock inte begränsad till skyddet av minderåriga. Alla (framtida) användare kan dra nytta av denna information.

4.2.1.3. Ekonomiska och sociala kommittén fäster stor vikt vid utbytet av (goda) erfarenheter (mellan exempelvis utbildningsanordnare, konsumentorganisation osv), vilket planeras ingå i denna handlingslinje.

4.2.2. Ekonomiska och sociala kommittén uttalar ett mycket starkt stöd för inrättandet av ett europeiskt nätverk av direktlinjer. Anslagen till detta nätverk, som ingår i de 5,6 miljoner ecu som avsatts för handlingslinje 1, bör därför höjas. Att inrätta ett europeiskt nätverk av direktlinjer kräver att många parter gör stora satsningar och ett nära samarbete med staten, som enligt ESK bär det huvudsakliga ansvaret för skyddet av medborgarna och tillämpningen av gällande lagstiftning.

4.2.2.1. Ekonomiska och sociala kommittén föreslår därför att en stor del av anslagen till handlingslinje 2 i stället går till inrättandet av detta nätverk och att detta sker i nära samarbete med berörda myndigheter.

4.3. Slutligen är det kommitténs uppfattning att det kommer att behövas enhetliga och effektiva organ i form av konsumentrådgivningscentraler, med hänsyn till att man kan vänta ett mångskiftande utbud av tjänster, tjänsteleverantörer och nätoperatörer. Konsumentskyddet måste stärkas genom tillsättande av "konsumentombudsmän" vid de regleringsorgan som ansvarar för telekommunikation.

Bryssel den 29 april 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() EGT C 48, 13.2.1998, s. 8.