31999R0800

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 800/1999

av den 15 april 1999

om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 923/96(2), särskilt artiklarna 13 och 21 i denna samt motsvarande bestämmelser i andra förordningar om den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2799/98(3) av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron, särskilt artiklarna 3 och 9 i denna, och

av följande skäl:

(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter(4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 604/98(5), har ändrats i betydande omfattning vid ett flertal tillfällen. I samband med att nya ändringar görs bör för tydlighetens skull förordningen omarbetas.

(2) Enligt de allmänna regler som fastställts av rådet skall exportbidraget betalas ut när det styrkts att produkterna har exporterats från gemenskapen. Rätten till exportbidrag uppstår i princip så snart produkterna har lämnat gemenskapens marknad, om en enda bidragssats gäller för samtliga tredje länder. För de fall då bidragssatsen varierar beroende på en produkts destination skall bidragsrätten vara avhängig av import till tredje land.

(3) Enligt jordbruksavtalet inom ramen för Uruguayrundan krävs det i regel en exportlicens med förutfastställelse av bidraget för att bidrag skall beviljas. Leveranser till internationella organisationer och till väpnade styrkor inom gemenskapen, leveranser för proviantering och export av små kvantiteter är dock av särskild art och av underordnad ekonomisk betydelse. Därför har en särskild ordning utan exportlicens inrättats med syfte dels att förenkla exportförfarandet och dels att undvika en mycket tung administrativ belastning för de ekonomiska aktörerna och de behöriga myndigheterna.

(4) Med exportdag bör avses den dag då tullmyndigheterna tar emot den handling i vilken den uppgiftslämnande tillkännager sin avsikt att exportera produkter för vilka denne ansöker om exportbidrag. Denna handling syftar framför allt till att uppmärksamma tullmyndigheterna på att den ifrågavarande transaktionen genomförs med hjälp av gemenskapsmedel så att dessa skall kunna genomföra lämpliga kontroller. När detta mottagande sker skall produkterna ställas under tullkontroll fram till den faktiska exporten. Detta datum skall ligga till grund för fastställandet av mängden av den exporterade produkten, dess slag och egenskaper.

(5) När produkten exporteras i bulk eller i ej standardiserade enheter kan produktens exakta vikt inte fastställas förrän den har lastats på transportmedlet. För att bemöta denna situation bör uppgifter om preliminär mängd föreskrivas i exportdeklarationen.

(6) För en korrekt tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 386/90 av den 12 februari 1990 om kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag eller andra belopp(6), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 163/94(7), bör det föreskrivas att kontrollen av att exportdeklarationen avser de anmälda jordbruksprodukterna sker vid lastningen i container, lastbil, båt eller annan liknande behållare.

(7) Då exporten avser ofta förekommande försändelser av små kvantiteter bör ett förenklat förfarande fastställas när det gäller vilken dag som skall beaktas för bestämning av bidragssatsen.

(8) För att uttrycket "export från gemenskapen" skall tolkas på ett enhetligt sätt bör det föreskrivas att en produkt skall anses vara exporterad när den har lämnat gemenskapens tullområde.

(9) Exportören eller transportören kan behöva vidta vissa åtgärder för att hindra att produkterna förstörs under 60-dagarsperioden mellan den dag då exportdeklarationen tas emot och den dag då produkterna lämnar gemenskapens tullområde eller når sin destination. Frysning är en sådan åtgärd som bevarar produkterna i oförändrat skick. För att ta hänsyn till detta behov bör frysning tillåtas under den nämnda perioden.

(10) De behöriga myndigheterna måste kontrollera att de produkter som lämnar gemenskapen, eller transiteras till en viss destination, verkligen är samma produkter som har tullbehandlats för export. När en produkt passerar igenom andra medlemsstater, innan den lämnar gemenskapens tullområde eller når en viss destination, bör man därför använda det kontrollexemplar T 5 som anges i artiklarna 471-495 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(8), senast ändrad genom förordning (EG) nr 502/1999(9). För att förenkla administrationen är det dock önskvärt att det fastställs ett smidigare förfaringssätt än användandet av kontrollexemplar T 5 när de förenklade transitförfaranden vid transport med järnväg eller stor container inom gemenskapen tillämpas som avses i artiklarna 412-442 i förordning (EEG) nr 2454/93, enligt vilka det inte krävs några tullformaliteter vid gränsstationen om en transport börjar inom gemenskapen och skall sluta utanför denna.

(11) I vissa fall kan produkter för vilka ett bidrag söks ha exporterats och lämnat gemenskapens tullområde men sedan återsänts för omlastning eller transitering innan de når den slutliga destinationen utanför detta område. Det finns risk för att sådana återsändningar inte betingas av transportkrav utan sker i spekulationssyfte. I sådana fall motverkas syftet med den befintliga fristen på 60 dagar för produkter att i oförändrat skick lämna gemenskapens tullområde. För att undvika sådana situationer bör det klargöras under vilka villkor som återsändning får ske.

(12) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning kan endast tillåtas för produkter som kan omsättas fritt och som i förekommande fall har sitt ursprung i gemenskapen. För vissa sammansatta produkter fastställs inte exportbidraget på grundval av själva produkten utan med utgångspunkt i de basprodukter som den är sammansatt av. För att hela eller en del av exportbidraget skall kunna beviljas i sådana fall räcker det att en eller flera av beståndsdelarna uppfyller kraven ovan eller att de har upphört att göra detta, enbart för att de nu ingår i andra produkter. Med hänsyn till att vissa beståndsdelar har en särskild status bör en förteckning upprättas över de produkter för vilka exportbidragen skall fastställas på grundval av en av beståndsdelarna.

(13) I artiklarna 23-26 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(10), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97(11) definieras ursprung som inte medför förmånsbehandling av varor. Endast produkter som i sin helhet eller väsentligen bearbetats i gemenskapen skall anses ha sitt ursprung i gemenskapen. För att uppnå en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater bör det förtydligas att vissa blandningar inte uppfyller bidragsvillkoren.

(14) Bidragssatsen bestäms av en produkts tullklassificering. För vissa blandningar, produkter som saluförs i varuset och som sammansatta produkter kan klassificeringen leda till att ett större exportbidrag beviljas än vad som är skäligt ur ekonomisk synpunkt. Det är därför nödvändigt att anta särskilda bestämmelser för hur bidrag för blandningar, produkter som saluförs i varuset och som sammansatta produkter skall fastställas.

(15) För de fall då bidragssatsen varierar beroende på en produkts destination bör det föreskrivas kontroll av att produkten har importerats till det tredje land eller en av de tredje länder för vilka bidraget fastställdes. Kontrollen kan utan vidare mjukas upp när det rör sig om export för vilken bidraget är lågt och där det finns tillräckliga garantier för att produkterna når sin destination. Syftet med denna bestämmelse är att underlätta administrationen i samband med framläggandet av bevis.

(16) Om endast en bidragssats tillämpas för alla destinationer den dag då exportbidraget fastställs i förväg, föreskrivs i vissa fall en obligatorisk destination. Denna situation bör betraktas som en variant av det fall då bidragssatsen är lägre den dag då exporten äger rum än vad den var då bidraget fastställdes i förväg, i tillämpliga fall ändrat enligt de villkor som gäller den dag då exporten äger rum.

(17) Om bidragssatsen är differentierad på grundval av de exporterade produkternas bestämmelseort skall det styrkas att produkten i fråga har importerats till tredje land. Tullbehandlingen vid import skall i synnerhet bestå i att gällande importtull betalas så att produkten kan saluföras på marknaden i berört tredje land. Med hänsyn tagen till de olika förhållanden som råder i tredje länder som importerar är det lämpligt att godkänna tullhandlingar för import i vilka det garanteras att de exporterade produkterna kommer fram till bestämmelseorten, och att samtidigt se till att handeln hindras så lite som möjligt.

(18) För att underlätta för gemenskapens exportörer att erhålla bevis på att varor har anlänt till destinationen bör det föreskrivas att internationella kontroll- och övervakningsorgan som är godkända av en medlemsstat skall utfärda intyg på att de jordbruksprodukter som exporterats från gemenskapen och som beviljats differentierat exportbidrag anlänt till destinationen. Medlemsstaterna ansvarar för godkännandet av dessa organ som sker från fall till fall enligt vissa gällande riktlinjer. Situationen bör klargöras och följaktligen bör de viktigaste riktlinjerna upptas i denna förordning.

(19) För att jämställa export av produkter för vilka bidraget varierar beroende på destination med annan export, bör det föreskrivas att en del av bidraget som beräknas enligt den lägsta bidragssatsen skall betalas ut så snart exportören har styrkt att produkten har lämnat gemenskapens tullområde.

(20) För differentierade exportbidrag skall, om destinationen ändrats, det bidrag utbetalas som är tillämpligt för den faktiska destinationen, dock med en övre gräns vid det belopp som är tillämpligt för den förutfastställda destinationen. För att undvika otillbörlig systematisk förutfastställelse till de destinationer som har de högsta bidragssatserna bör någon form av sanktion införas om, i de fall då destinationen ändrats, den faktiska bidragssatsen är lägre än bidragssatsen för den förutfastställda destinationen. Denna nya bestämmelse har följder för beräkningen av den del av exportbidraget som kan utbetalas så snart exportören kan styrka att produkten har lämnat gemenskapens tullområde.

(21) I förordning (EEG) nr 2913/92 definieras i artiklarna 23-26 ursprung som inte medför förmånsbehandling av varorna och i vissa fall bör kriteriet väsentlig bearbetning eller behandling enligt artikel 24 tillämpas på produkter som återimporterats för att avgöra om de tidigare exporterade produkterna nått sin destination.

(22) Vissa exporttransaktioner kan leda till omläggning av handeln. För att undvika sådana omläggningar bör som villkor för utbetalningen av bidrag ställas inte enbart att produkten har lämnat gemenskapens tullområde utan även att den har importerats till tredje land eller genomgått väsentlig behandling eller bearbetning. Dessutom kan i vissa fall som villkor för utbetalningen av bidraget ställas att produkten faktiskt har släppts ut på marknaden i det tredje land dit den importerats eller att den genomgått väsentlig behandling eller bearbetning.

(23) När produkterna förstörts eller skadats innan de släppts ut på marknaden i ett tredje land eller innan de där genomgått en väsentlig bearbetning skall exportbidraget anses som oberättigat. Exportören bör ges möjlighet att visa att exporten skett på sådana ekonomiska villkor att transaktionen skulle ha kunnat ske under normala villkor.

(24) Exporttransaktioner är inte berättigade till gemenskapsfinansiering när det fastställs att exporten inte skett som ett led i en normal affärstransaktion, eftersom den saknar verkligt affärsmässigt syfte och endast genomförs i syfte att skaffa sig ekonomiska förmåner som finansieras av gemenskapen.

(25) Det bör undvikas att gemenskapsmedel anslås till ekonomisk verksamhet som inte motsvarar ändamålet med systemet med exportbidrag. Risken finns att sådan verksamhet äger rum för produkter som är berättigade till exportbidrag och som återimporteras till gemenskapen utan att ha undergått en väsentlig bearbetning eller behandling i ett tredje land och som i kraft av ett förmånsavtal eller ett beslut av rådet vid återimporten omfattas av nedsatt tullsats eller nolltullsats jämfört med den normala tullsatsen. För att begränsa exportörernas skyldigheter bör dessa åtgärder tillämpas på de känsligaste produkterna.

(26) För att minska osäkerheten för exportörerna bör produkter som återimporteras till gemenskapen minst två år efter exportdatumet undantas från åtgärder avseende återbetalning av bidrag.

(27) Det är lämpligt dels att göra det möjligt för medlemsstaterna att inte bevilja eller att återta exportbidraget i de fall där de har konstaterat att det är uppenbart att transaktionen inte överensstämde med syftet med exportbidragssystemet, dels att undvika att skapa en alltför tung arbetsbörda för de nationella myndigheterna genom krav på en systematisk kontroll av all import.

(28) Produkterna bör vara av en sådan kvalitet att de kan saluföras enligt normala villkor inom gemenskapen. Hänsyn bör dock tas till de särskilda krav som följer av gällande normer i mottagarländerna.

(29) Vissa produkter kan förlora bidragsrätten när de inte längre är av sund, god och marknadsmässig kvalitet.

(30) Om ett exportbidrag har fastställts i förväg eller genom anbud skall exportavgifter inte tillämpas, eftersom exporten då måste genomföras enligt de villkor som fastställts i förväg eller genom anbudsförfarande. Av samma skäl bör det fastställas att det inte skall beviljas något bidrag för export som är belagd med exportavgift som är fastställd i förväg eller genom anbudsförfarande, eftersom exporten då måste genomföras enligt de fastställda villkoren.

(31) För att göra det lättare för exportören att finansiera sin export, bör medlemsstaterna få rätt att betala ut hela eller delar av bidraget i förskott så snart exportdeklarationen eller betalningsdeklarationen har tagits emot, på villkor att säkerhet ställs som garanti för att förskottsbeloppet återbetalas om det senare skulle visa sig att bidraget inte borde ha betalats ut.

(32) Belopp som betalats ut före exporten måste betalas tillbaka om det visar sig att exporten inte är berättigad till exportbidrag eller endast till ett lägre bidrag. Återbetalningen måste omfatta ett tilläggsbelopp för att undvika missbruk. Vid force majeure behöver inget tilläggsbelopp återbetalas.

(33) I rådets förordning (EEG) nr 565/80(12), ändrad genom förordning (EEG) nr 2026/83(13), fastställs allmänna regler för förskottering av ett belopp som motsvarar exportbidraget.

(34) Enligt artikel 4.5 och 4.6 i förordning (EEG) nr 565/80 skall hänsyn tas till dagen då basprodukter ställs under tullkontroll när bidragssatsen fastställs och ändras.

(35) Den avgörande dagen bör därför vara den dag då tullmyndigheterna tar emot den deklaration i vilken den berörda parten anger sin avsikt att hänföra produkter eller varor till det förfarande som anges i artiklarna 4 och 5 i förordning (EEG) nr 565/80 samt att exportera dem med bidrag efter bearbetning eller lagring. Deklarationen måste innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att beräkna bidraget.

(36) Syftet med att betala ut exportbidraget innan bearbetningen äger rum är att jämställa produkter från gemenskapen med produkter som importeras från tredje land för bearbetning och återexport.

(37) Bearbetningsmetoderna och kontrollen i samband med bearbetningen kräver en viss flexibilitet. I artikel 115 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 föreskrivs ett system för likabehandling i samband med aktiv förädling.

(38) För att den befintliga lagerkapaciteten skall kunna förvaltas på bästa sätt bör ett system föreskrivas som möjliggör likabehandling av basprodukter och mellanprodukter som lagras i bulk och som exporteras efter bearbetning.

(39) Produkter för vilka exportbidrag inte beviljas får inte betraktas som likvärdiga produkter.

(40) Det framgår av kommissionens förordning (EEG) nr 3002/92 av den 16 oktober 1992 om fastställande av gemensamma tillämpningsföreskrifter för kontroll av användningen av eller bestämmelsen för varor från intervention(14), senast ändrad genom förordning (EG) nr 770/96(15), att interventionsprodukter måste nå sin föreskrivna destination. Sådana produkter får således inte ersättas med likvärdiga produkter.

(41) En frist bör fastställas för exporten av de berörda produkterna. När fristen fastställs måste hänsyn tas till systemet med exportlicenser med eller utan förutfastställelse.

(42) När exporten föregås av lagring förefaller det lämpligt att begränsa behandlingsåtgärderna till dem som krävs för att bevara de berörda varorna eller produkterna i oförändrat skick. För att klargöra detta bör det fastställas att dessa åtgärder inte på något sätt påverkar vilket exportbidrag som är tillämpligt.

(43) I artikel 5 i förordning (EEG) nr 565/80 fastställs att ett belopp motsvarande exportbidraget skall utbetalas så snart produkterna eller varorna omfattas av tullager- eller frizonsförfarandet. Så snart betalningsdeklarationen godkänns bör man tillåta att dessa produkter eller varor transporteras till en annan medlemsstat än den där åtagande gjorts för betalningen för lagring och senare export. Det är nödvändigt att föreskriva att ett kontrollexemplar T 5 skall åtfölja produkterna eller varorna som bevis på att de har förts ut från gemenskapen. För att risken för dubbel betalning skall kunna undvikas bör det på exportdeklarationen ges information till det utbetalande organet i den medlemsstat där exportdeklarationen har godkänts, om att förfarandet för betalning av bidraget har inletts.

(44) Inget exportbidrag får beviljas om fristerna för exporten eller för att lämna in de bevis som krävs för att erhålla bidrag överskrids. Bestämmelser bör antas i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter(16), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3403/93(17).

(45) I medlemsstaterna är produkter som importeras från tredje land för vissa ändamål befriade från avgifter. Om dessa avsättningsmöjligheter är av betydande omfattning bör gemenskapsprodukter jämställas med produkter från tredje land. Detta gäller särskilt för produkter som utgör proviant till fartyg och luftfartyg.

(46) När det gäller proviant till fartyg och luftfartyg och leveranser till väpnade styrkor är det möjligt att fastställa särskilda regler för hur bidragsbeloppet skall fastställas.

(47) Produkter som tas ombord på ett fartyg som proviant måste också konsumeras ombord. För dessa produkter bör samma bidrag beviljas som för obearbetade produkter, oberoende av om de konsumeras i obearbetat skick eller efter att ha beretts ombord. Eftersom luftfartyg har begränsat utrymme måste maten beredas innan den tas ombord. För att åstadkomma en harmonisering bör sådana regler antas att samma bidrag får beviljas för jordbruksprodukter som konsumeras ombord på ett luftfartyg som för produkter som konsumeras efter beredning ombord på ett fartyg.

(48) Handeln med proviant till fartyg och luftfartyg är en mycket speciell verksamhet som kräver en särskild ordning för förskottering av exportbidrag. Produkter och varor som levereras till proviantlager måste därefter levereras för proviantering. Leveranser till sådana lager kan inte jämställas med slutlig export när det gäller rätten till exportbidrag.

(49) Om ett sådant förfarande användes och det senare visar sig att bidraget inte borde ha betalats ut, skulle exportören åtnjuta en oskälig förmån i form av ett räntefritt lån. Åtgärder bör därför vidtas för att förhindra sådana oskäliga förmåner.

(50) För att bevara konkurrenskraften hos de gemenskapsprodukter som levereras till plattformar i vissa områden i medlemsstaternas närhet, bör exportbidrag beviljas enligt samma bidragssats som för produkter som provianteras inom gemenskapen. Utbetalning av bidrag enligt en högre sats än den lägsta för leveranser till en viss destination är endast befogat när det inte råder något tvivel om att varorna har nått den destinationen. Leveranser av proviant till plattformar i isolerade havsområden är av nödvändighet en så speciell verksamhet att det borde vara möjligt att i tillräcklig grad kontrollera dem. Om lämpliga kontrollåtgärder anges borde det vara rimligt att samma bidragssats tillämpas för sådana leveranser som för proviantering inom gemenskapen. Det är möjligt att medge ett förenklat förfarande för leveranser av mindre omfattning. Eftersom medlemsstaternas territorialvatten varierar i bredd mellan tre och tolv nautiska mil bör det vara rimligt att betrakta leveranser till alla sådana plattformar utanför tremilsgränsen som export.

(51) När ett militärt försörjningsfartyg, som opererar från en gemenskapshamn, levererar proviant till ett örlogsfartyg, som tillhör en medlemsstat, i farvatten utanför territorialgränserna kan en behörig myndighet styrka att leveransen har skett. Det borde därför vara rimligt att tillämpa samma bidragssats för sådana leveranser som för proviantering i en av gemenskapens hamnar.

(52) Det är önskvärt att samma exportbidrag beviljas för jordbruksprodukter som levereras som proviant till fartyg och till luftfartyg, oberoende av om de tas ombord innanför eller utanför gemenskapens gränser.

(53) Sådana leveranser av proviant i tredje land kan ske direkt eller indirekt. Lämpliga kontrollmetoder bör införas för vartdera slaget av leverans.

(54) Enligt artikel 161.3 i förordning (EEG) nr 2913/92 skall inte ön Helgoland anses vara en destination som berättigar till exportbidrag. Konsumtionen av gemenskapens jordbruksprodukter på Helgoland bör främjas och därför bör de bestämmelser antas som är nödvändiga för detta syfte.

(55) Sedan ikraftträdandet av interimsavtalet om handel och tullunion mellan gemenskapen och San Marino(18) utgör denna stat inte längre en del av gemenskapens tullområde. Enligt artiklarna 1, 5 och 7 i avtalet är priserna för jordbruksprodukter på samma nivå inom tullunionen och därför är det inte ekonomiskt motiverat att bevilja exportbidrag för jordbruksprodukter från gemenskapen till San Marino.

(56) Om en ansökan om återbetalning eller eftergift av avgifter senare avslås, kan detta leda till att exportbidrag beviljas för produkterna eller att exportavgifter tas ut. Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda bestämmelser.

(57) I regel kan väpnade styrkor som är stationerade i tredje land utan att lyda under detta land samt internationella organisationer och diplomatiska representationer i tredje land införa förnödenheter utan att betala importavgifter. Det bör vara möjligt att anta särskilda bestämmelser - för väpnade styrkor som antingen lyder under en medlemsstat eller under en internationell organisation som minst en medlemsstat är medlem av, för internationella organisationer som minst en medlemsstat är medlem av samt för diplomatiska representationer - i vilka det föreskrivs att bevis på import skall tillhandahållas i form av ett särskilt dokument.

(58) Bestämmelser bör införas om att exportbidrag skall betalas ut av den medlemsstat på vars territorium exportdeklarationen togs emot.

(59) Det kan hända att kontrollexemplaret T 5 inte kan läggas fram på grund av omständigheter som exportören inte råder över trots att produkten har lämnat gemenskapens tullområde eller nått en viss destination. En sådan situation skulle kunna hämma handeln och därför bör andra dokument kunna erkännas som likvärdiga.

(60) Av administrativa skäl bör det krävas att ansökan om utbetalning av exportbidrag tillsammans med alla andra nödvändiga dokument inkommer inom en rimlig tid, utom vid force majeure, särskilt då fristen inte kunnat iakttas på grund av administrativa förseningar som exportören inte kunnat påverka.

(61) Fristen för utbetalning av exportbidraget varierar från medlemsstat till medlemsstat. För att undvika snedvridning av konkurrensen bör en enhetlig längsta frist införas för utbetalningen av dessa bidrag genom de utbetalande organen.

(62) Export av mycket små kvantiteter har ingen ekonomisk betydelse och innebär en onödig arbetsbelastning för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Dessa bör därför ges möjlighet att vägra betala ut bidrag för sådan export.

(63) Enligt de gällande gemenskapsbestämmelserna beviljas exportbidrag enbart på grundval av objektiva kriterier som särskilt rör den exporterade produktens art och kvantitet, dess egenskaper och geografiska destination. Erfarenheten visar att det finns behov av förstärkta insatser för att bekämpa oegentligheter, särskilt bedrägerier, som drabbar gemenskapens budget. Det bör fastställas att felaktigt utbetalda belopp skall indrivas och det bör införas sanktioner för att stimulera exportörerna att iaktta gemenskapens bestämmelser.

(64) För att säkerställa att systemet med exportbidrag fungerar korrekt bör sanktioner tillämpas utan hänsyn till den subjektiva skulden. Det är icke desto mindre lämpligt att avstå från sanktioner i vissa fall, särskilt när det gäller ett uppenbart fel som erkänns av den behöriga myndigheten, men att när det föreligger uppsåt bestämma om en strängare sanktion. Dessa åtgärder är nödvändiga och de bör vara väl avvägda och ha en tillräckligt avskräckande verkan samt tillämpas enhetligt i alla medlemsstater.

(65) För att säkerställa lika behandling av exportörerna i medlemsstaterna bör det när det gäller exportbidrag införas en uttrycklig bestämmelse om att mottagaren skall återbetala alla felaktigt utbetalda belopp med ränta, och det bör fastställas närmare bestämmelser för betalningen. Med hänsyn till gemenskapens finansiella intressen bör det särskilt fastställas att denna förpliktelse, i händelse av överlåtelse av rätten till bidrag, också gäller den som förvärvar denna rätt. De indrivna beloppen samt de inkasserade räntorna och sanktionsbeloppen bör krediteras Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) enligt de principer som fastställs i artikel 8.2 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(19), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1287/95(20).

(66) För att inom gemenskapen säkra en enhetlig tillämpning av principen om god tro vad gäller återvinning av felaktigt utbetalda belopp bör det fastställas under vilka villkor denna princip kan anföras utan att det påverkar den behandling av felaktigt utbetalda belopp som föreskrivs i artiklarna 5 och 8 i förordning (EEG) nr 729/70.

(67) Exportören bör särskilt bära ansvaret för tredje mans handlingar som kan leda till att han på ett otillbörligt sätt erhåller de dokument som krävs för utbetalning av bidraget.

(68) Berörda förvaltningskommittéer har inte yttrat sig inom den tid som ordförandena har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapsbestämmelser om undantag för vissa produkter, fastställs i denna förordning gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag (i fortsättningen kallade bidrag) som regleras i

- artikel 3 i rådets förordning nr 136/66/EEG(21) (oljor och fetter),

- artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 804/68(22) (mjölk och mjölkprodukter),

- artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 805/68(23) (nötkött),

- artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 2759/75(24) (griskött),

- artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 2771/75(25) (ägg),

- artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 2777/75(26) (fjäderfäkött),

- artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 1785/81(27) (socker, isoglukos, inulinsirap),

- artiklarna 55 och 56 i rådets förordning (EEG) nr 822/87(28) (vin),

- artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92 (spannmål),

- artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 3072/95(29) (ris),

- artikel 35 i rådets förordning (EG) nr 2200/96(30) (frukt och grönsaker),

- artiklarna 16, 17 och 18 i rådets förordning (EG) nr 2201/96(31) (bearbetade produkter av frukt och grönsaker).

Artikel 2

1. I denna förordning avses med

a) - produkter: produkter som avses i artikel 1 och varor,

- basprodukter: produkter som är avsedda för export efter att genom bearbetning ha omvandlats till bearbetade produkter eller till varor; varor som är avsedda för export efter bearbetning betraktas också som basprodukter,

- bearbetade produkter: produkter som framställts genom bearbetning av basprodukter och för vilka exportbidrag utgår,

- varor: de varor som förtecknas i bilaga B till kommissionens förordning (EG) nr 1222/94(32),

b) importtull: tullar och avgifter med motsvarande verkan samt andra avgifter vid import som föreskrivs i den gemensamma jordbrukspolitiken eller genom särskilda handelsbestämmelser för vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter,

c) exporterande medlemsstat: den medlemsstat i vilken exportdeklarationen tas emot,

d) förutfastställelse av bidrag: bidragssatsen fastställs den dag ansökan om exportlicens med eller utan förutfastställelse inkommer och kan eventuellt justeras genom tillämpliga månatliga uppräkningar och korrektionsbelopp,

e) differentierade bidrag:

- för en och samma produkt fastställs olika bidragssatser beroende på det tredje land som utgör destination, eller

- för en och samma produkt fastställs en eller flera bidragssatser beroende på det tredje land som utgör destination och för ett tredje land eller flera tredje länder fastställs inget bidrag,

f) den differentierade delen av bidraget: den del av bidraget som motsvarar hela bidragsbeloppet minskat med det bidrag som betalats ut eller skall betalas ut så snart det styrkts att produkten har lämnat gemenskapens tullområde, i enlighet med bestämmelserna i artikel 18,

g) export: efter fullgjorda tullformaliteter för export lämnar produkterna gemenskapens tullområde,

h) kontrollexemplar T 5: det dokument som avses i artiklarna 471-495 i förordning (EEG) nr 2454/93,

i) exportör: fysisk eller juridisk person som är berättigad till bidrag. I de fall då exportlicens med förutfastställelse av bidraget bör eller kan användas är det innehavaren eller i tillämpligt fall den som har förvärvat rätten till bidrag genom överlåtande som är berättigad till bidrag. Termen exportör kan i tullsammanhang ha en annan innebörd än i denna förordning, med hänsyn till de privaträttsliga förhållandena mellan de ekonomiska aktörerna, om inte särskilda bestämmelser fastställts i vissa gemensamma marknadsordningar,

j) förskottsbetalning av bidrag: utbetalning av ett belopp som är lägre än eller lika med exportbidraget så snart en exportdeklaration tagits emot,

k) förfinansiering av bidrag: förskottsbetalning av bidrag när produkter bearbetas eller lagras före export, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 565/80,

l) bidragssats som fastställs genom anbudsförfarande: exportören lämnar ett anbud på bidragsbeloppet som fastställs genom anbudsförfarande,

m) gemenskapens tullområde: de områden som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92.

n) bidragsnomenklatur: exportbidragsnomenklaturen för jordbruksprodukter i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87(33),

o) exportlicens: det dokument som avses i artikel 1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3719/88(34).

2. Vid tillämpning av denna förordning skall bidrag som fastställts genom anbudsförfarande jämställas med bidrag som fastställts i förväg.

3. Om en exportdeklaration innehåller flera specifika koder ur bidragsnomenklaturen eller Kombinerade nomenklaturen skall uppgifterna för var och en av dessa koder anses utgöra en separat deklaration.

AVDELNING II

EXPORT TILL TREDJE LAND

KAPITEL 1

Rätt till bidrag

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 3

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 18, 20, och 21 i denna förordning och artikel 4.3 i rådets förordning (EG) nr 2988/95(35) uppstår rätten till exportbidrag

- när produkterna lämnar gemenskapens tullområde om en enda bidragssats gäller för samtliga tredje länder, och

- vid import till ett visst tredje land om en differentierad bidragssats gäller för detta tredje land.

Artikel 4

1. För rätt till exportbidrag krävs uppvisande av en exportlicens med förutfastställelse av bidraget, utom när det gäller export av varor och export i samband med livsmedelsbistånd, i den mening som avses i artikel 10.4 i jordbruksavtalet inom ramen för Uruguayrundan.

Det krävs emellertid ingen licens för att erhålla bidrag

- i de fall då bidragsbeloppet per exportdeklaration uppgår till högst 60 euro,

- i de fall som avses i artiklarna 6, 36, 40, 44 och 45 samt artikel 46.1,

- för leveranser avsedda för medlemsstaternas väpnade styrkor som är stationerade i tredje land.

2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall en exportlicens som innefattar förutfastställelse av bidraget också gälla för export av en produkt med en annan tolvsiffrig produktkod än den som anges i fält 16 i licensen om båda produkterna tillhör

- samma kategori som avses i artikel 13a andra stycket i förordning (EEG) nr 3719/88, eller

- samma produktgrupp förutsatt att sådana produktgrupper har fastställts för detta ändamål i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 23 i förordning (EEG) nr 1766/92 eller motsvarande artiklar i de andra förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden.

I de fall som avses i första stycket skall följande villkor gälla:

- Om den bidragssats som motsvarar den faktiska produkten är lika med eller högre än den sats som tillämpas på den produkt som anges i fält 16 i licensen skall den sistnämnda satsen tillämpas.

- Om den bidragssats som motsvarar den faktiska produkten är lägre än den sats som tillämpas på den produkt som anges i fält 16 i licensen skall det bidrag som utbetalas vara det som följer av tillämpningen av den sats som motsvarar den faktiska produkten minskad, utom i fall av force majeure, med 20 % av skillnaden mellan det bidrag som utgår för den produkt som anges i fält 16 i licensen och bidraget för den faktiska produkten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket andra strecksatsen och i artikel 18.3 b skall minskningen av exportbidraget för den faktiska produkten och destinationen beräknas på grundval av skillnaden mellan exportbidraget för den produkt och den destination som står i licensen och bidraget för den faktiska produkten och destinationen.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta stycke skall de bidragssatser användas som gäller den dag då ansökan om exportlicens lämnas in. Om så är nödvändigt skall dessa bidragssatser anpassas den dag då exportdeklarationen eller betalningsdeklarationen tas emot.

3. Om punkterna 1 och 2 samt artikel 51 tillämpas på en och samma exporttransaktion skall det belopp som följer av punkt 1 eller 2 minskas med det sanktionsbelopp som avses i artikel 51.

Artikel 5

1. Med exportdag avses den dag då tullmyndigheten tar emot den exportdeklaration i vilken det anges att en bidragsansökan kommer att lämnas in.

2. Dagen för mottagandet av exportdeklarationen skall ligga till grund för fastställandet av

a) bidragssatsen, om bidraget inte har fastställts i förväg,

b) eventuella ändringar av bidragssatsen, om bidraget har fastställts i förväg.

c) mängden av den exporterade produkten, dess slag och egenskaper.

3. Alla handlingar som har samma rättsverkan som ett mottagande av en exportdeklaration skall jämställas med ett sådant mottagande.

4. Det dokument som används vid exporten för att styrka att produkterna berättigar till bidrag måste innehålla all information som är nödvändig för att beräkna bidragsbeloppet, särskilt:

a) I fråga om produkter:

- en, eventuellt förenklad, beskrivning av produkterna enligt exportbidragsnomenklaturen samt koden i bidragsnomenklaturen, och även uppgifter om produkternas sammansättning eller en hänvisning till en sådan, om detta behövs för att beräkna bidragets storlek,

- uppgifter om produkternas nettovikt, eller, i förekommande fall, kvantiteten uttryckt i den måttenhet som skall användas vid beräkningen av bidraget.

b) I fråga om varor skall bestämmelserna i förordning (EG) nr 1222/94 tillämpas.

5. När mottagandet eller den likvärdiga handlingen som avses i punkt 3 skett skall produkterna ställas under tullkontroll i enlighet med artikel 4.13 och 4.14 i förordning (EEG) nr 2913/92, till dess att de lämnar gemenskapens tullområde.

6. Trots bestämmelserna i artikel 282.2 i förordning (EEG) nr 2454/93, får det föreskrivas, i tillståndet till förenklad exportdeklaration, att den förenklade deklarationen får innehålla en beräkning av produktens nettovikt, när det beträffande produkter som exporteras i bulk eller i ej standardiserade enheter inte går att fastställa produktens exakta vikt förrän den har lastats på transportmedlet.

Den kompletterande deklarationen med uppgifter om den exakta nettovikten skall lämnas in så snart lastningen är avslutad. Deklarationen skall åtföljas av skriftliga bevis som intygar den exakta lastade nettovikten.

Inget bidrag får beviljas för den kvantitet som överskrider 110 % av den beräknade nettovikten. Om den faktiskt lastade vikten är lägre än 90 % av den beräknade nettovikten skall exportbidraget för den faktiskt lastade nettovikten minskas med 10 % av skillnaden mellan bidraget för 90 % av den beräknade nettovikten och den faktiskt lastade vikten.

Med produkter i ej standardiserade enheter avses levande djur, (halva) slaktkroppar och kvartsparter.

Genom undantag från artikel 278.3 d i förordning (EEG) nr 2454/93 skall bestämmelserna i denna punkt tillämpas på de produkter som omfattas av bestämmelserna om förfinansiering i artikel 26 i denna förordning.

7. Var och en som exporterar produkter och anhåller om bidrag för dessa skall

a) lämna in exportdeklarationen till det behöriga tullkontoret på den plats där produkterna skall lastas för exporttransporten,

b) underrätta detta tullkontor om lastningen minst 24 timmar innan denna skall påbörjas och ange hur lång tid lastningen av de produkter som skall exporteras väntas ta. De behöriga myndigheterna får besluta om en annan tidsfrist än den på 24 timmar.

Det behöriga tullkontoret får tillåta lastning efter att ha mottagit exportdeklarationen och före utgången av den tidsfrist som avses i punkt b.

Det behöriga tullkontoret måste vara i stånd att genomföra den fysiska kontrollen och vidta identifieringsåtgärder för transporten till det tullkontor där utförsel från gemenskapens territorium skall ske.

Om bestämmelserna i första stycket inte kan tillämpas av administrativa skäl får exportdeklarationen endast lämnas in till ett behörigt tullkontor i den berörda medlemsstaten och om det genomförs en fysisk kontroll enligt förordning (EEG) nr 386/90 skall den uppvisade produkten lossas helt och hållet. I undantagsfall behöver produkten inte lossas helt och hållet om de behöriga myndigheterna kan garantera att det görs en fullständig fysisk kontroll.

Artikel 6

Om den exporterade kvantiteten inte överstiger 5000 kg per nummer i bidragsnomenklaturen när det gäller spannmålssektorn, eller 500 kg per nummer i bidragsnomenklaturen eller i Kombinerade nomenklaturen när det gäller andra produktsektorer, och om exporten innebär ofta förekommande försändelser, får medlemsstaten trots bestämmelserna i artikel 5.2 tillåta att den sista dagen i månaden är den dag som avgör vilken bidragssats som är tillämplig och vilka ändringar som eventuellt skall göras om bidraget har fastställts i förväg.

Om bidraget är fastställt i förväg eller bestämt genom anbudsinfordran måste licensen vara giltig den sista dagen i exportmånaden.

Exportörer som fått tillstånd att använda sig av detta alternativ får inte använda det normala förfarandet för de kvantiteter som anges i första stycket.

Beträffande de medlemsstater som inte deltar i den ekonomiska och monetära unionen skall den sista dagen i månaden även vara den avgörande händelsen för vilken euroomräkningskurs som skall användas för att räkna om bidragsbeloppet till nationell valuta.

Artikel 7

1. Utan att det påverkar bestämmelserna i artiklarna 14 och 20 skall bidraget betalas ut först sedan det styrkts att de produkter för vilka en exportdeklaration tagits emot har lämnat gemenskapens tullområde i oförändrat skick inom 60 dagar från den dag då exportdeklarationen togs emot.

De produktkvantiteter som tagits som varuprov i tullbehandlingen vid export och sedan inte återlämnats skall inte anses ha undantagits från nettovikten för de produkter för vilka de har tagits som varuprov.

2. Vid tillämpningen av denna förordning skall produkter som levererats som proviant till en borr- eller produktionsplattform enligt artikel 44.1 a anses ha lämnat gemenskapens tullområde.

3. Frysning av produkter skall inte påverka deras överensstämmelse med bestämmelserna i punkt 1.

Detsamma gäller ompackning, förutsatt att detta inte leder till en ändring av produktens undernummer beträffande exportbidragsnomenklaturen eller varans undernummer ifråga om Kombinerade nomenklaturen. Ompackning får endast ske efter tillstånd från tullmyndigheterna.

Om ompackning har skett skall detta på lämpligt sätt anges på kontrollexemplar T 5.

Märkning och ommärkning får tillåtas på samma villkor som anges i styckena 2 och 3 för ompackning.

4. Om en exportör på grund av force majeure inte kan iaktta den frist som anges i punkt 1, får fristen på exportörens begäran utsträckas för en så lång period som det behöriga organet i den exporterande medlemsstaten anser vara nödvändigt under de åberopade omständigheterna.

Artikel 8

Om en produkt, för vilken en tulldeklaration tagits emot, innan den lämnar gemenskapens tullområde passerar igenom andra delar av detta område än den exporterande medlemsstaten, skall det styrkas att produkten lämnat gemenskapens tullområde genom att det vederbörligen ifyllda originalet av kontrollexemplaret T 5 läggs fram.

På kontrollexemplaret skall särskilt fälten 33, 103 och 104 fyllas i, samt i tillämpliga fall fält 105. Fält 104 skall fyllas i på lämpligt sätt.

Artikel 9

1. För att bevilja bidrag i de fall då exporten sker sjövägen skall följande särskilda bestämmelser tillämpas:

a) Om kontrollexemplaret T 5, eller det nationella dokument som visar att produkterna har lämnat gemenskapens tullområde, har attesterats av de behöriga myndigheterna får de berörda produkterna inte, utom vid force majeure, vara kvar för omlastning i mer än 28 dagar i en eller flera andra hamnar i samma medlemsstat eller i en annan medlemsstat. Denna frist skall inte tillämpas när de berörda produkterna har lämnat den sista hamnen på gemenskapens tullområde inom den ursprungliga fristen på 60 dagar.

b) Bidraget skall endast betalas ut

- om exportören avger en förklaring om att produkterna inte skall lastas om i en annan hamn inom gemenskapen,

eller

- om det för det utbetalande organet läggs fram bevis för att bestämmelserna i punkt a har följts. Detta bevis skall särskilt bestå av transportdokumenten, eller en kopia eller fotokopia av dessa, som skall omfatta produkternas transport från det att de lämnade den första hamnen där de dokument som avses i punkt a attesterades till dess att de anländer i det tredje land där de skall lossas.

Det utbetalande organet skall genomföra lämpliga stickprovskontroller av de förklaringar som anges i första strecksatsen. Därvid skall de bevis som avses i andra strecksatsen krävas.

Om exporten sker med fartyg som upprätthåller en direktförbindelse med en hamn i tredje land och inte angör någon annan hamn inom gemenskapen får medlemsstaten använda ett förenklat förfarande vid tillämpningen av första strecksatsen.

c) I stället för de villkor som anges i punkt b får den medlemsstat där utförseln äger rum föreskriva att kontrollexemplaret T 5 eller det nationella dokument som bevisar att produkterna har lämnat gemenskapens tullområde skall attesteras endast om det läggs fram ett transportdokument i vilket det anges en slutlig destination utanför gemenskapens tullområde.

I sådana fall skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat där utförseln äger rum göra en av följande noteringar under rubriken "Anmärkningar" i fältet "Kontroll av användning eller destination" på kontrollexemplaret T 5 eller under motsvarande rubrik i det nationella dokumentet:

- Documento de transporte con destino fuera de la CE presentado,

- Transportdokument med destination uden for EF forelagt,

- Beförderungspapier mit Bestimmung außerhalb der EG wurde vorgelegt,

- Υποβαλλόμενο έγγραφο μεταφοράς με προορισμό εκτός ΕΚ

- Transport document showing a destination outside the Community has been presented,

- Document de transport avec destination hors CE présenté,

- Documento di trasporto con destinazione fuori CE presentato,

- Vervoerdocument voor bestemming buiten EG voorgelegd,

- Documento de transporte com destino fora da CE apresentado,

- Kuljetusasiakirja, jossa ilmoitetaan yhteisön tullialueen ulkopuolinen määräpaikka, on esitetty,

- Transportdokument med slutlig destination utanför gemenskapens tullområde har lagts fram.

Det utbetalande organet skall genomföra lämpliga stickprovskontroller av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

d) Om det visar sig att de villkor som anges i punkt a inte är uppfyllda skall vid tillämpningen av artiklarna 35 och 50 den dag eller de dagar varmed fristen på 28 dagar överskridits anses som ett överskridande med motsvarande antal dagar av den frist som föreskrivs i artiklarna 7 och 34.

Om både den frist på 60 dagar som anges i artikel 7.1 och den frist på 28 dagar som föreskrivs i punkt a överskrids skall minskningen av bidraget eller den del av säkerheten som förverkas vara lika med den förlust som följer av det högsta överskridandet.

2. För att bevilja bidrag i de fall då transporten sker på väg, inre vattenväg eller järnväg skall följande särskilda bestämmelser tillämpas:

a) Om kontrollexemplaret T 5 eller det nationella dokument som bevisar att produkterna har lämnat gemenskapens tullområde har attesterats av de behöriga myndigheterna, får inte de berörda produkterna, utom vid force majeure, återvända till detta område annat än för transitering och inte för längre tid än 28 dagar. Denna frist skall inte tillämpas när produkterna slutgiltigt har lämnat gemenskapens tullområde inom den ursprungliga fristen på 60 dagar.

b) Det utbetalande organet skall utföra lämpliga stickprovskontroller av att bestämmelserna i punkt a efterlevs. I sådana fall skall det krävas transportdokument som omfattar transporten av de berörda produkterna till det tredje land där de skall lossas.

Om det visar sig att de villkor som anges i punkt a inte är uppfyllda skall vid tillämpningen av artiklarna 35 och 50 den dag eller de dagar varmed fristen på 28 dagar överskridits anses som ett överskridande med motsvarande antal dagar av den frist som föreskrivs i artiklarna 7 och 34.

Om både den frist på 60 dagar som föreskrivs i artikel 7.1 och den frist på 28 dagar som föreskrivs i punkt a har överskridits skall minskningen av bidraget eller den del av säkerheten som förverkas vara lika med den förlust som följer av det högsta överskridandet.

3. För att bevilja bidrag i de fall då exporten sker luftvägen skall följande särskilda bestämmelser tillämpas:

a) Kontrollexemplaret T 5 eller det nationella dokument som bevisar att produkten har lämnat gemenskapens tullområde får attesteras endast av de behöriga myndigheterna sedan ett transportdokument lagts fram som visar en slutlig destination utanför gemenskapens tullområde.

b) Om det efter avslutandet av de formaliteter som avses i punkt a visar sig att produkterna har varit kvar för omlastning vid en eller flera flygplatser inom gemenskapens tullområde under mer än 28 dagar skall, utom vid force majeure, vid tillämpningen av artiklarna 35 och 50 den dag eller de dagar varmed fristen på 28 dagar har överskridits anses som ett överskridande med motsvarande antal dagar av den frist som föreskrivs i artiklarna 7 och 34.

Om både den frist på 60 dagar som föreskrivs i artikel 7.1 och den frist på 28 dagar som föreskrivs i denna punkt har överskridits skall minskningen av bidraget eller den del av säkerheten som förverkas vara lika med den förlust som följer av det högsta överskridandet.

c) Det utbetalande organet skall genomföra lämpliga stickprovskontroller av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

d) Den frist på 28 dagar som föreskrivs i punkt b skall inte tillämpas om de berörda produkterna slutgiltigt har lämnat gemenskapens tullområde inom den ursprungliga fristen på 60 dagar.

Artikel 10

1. Om produkten i den exporterande medlemsstaten hänförs till ett av gemenskapens förenklade transitförfaranden vid transport med järnväg eller stor container som anges i artiklarna 412-442 i förordning (EEG) nr 2454/93, för att transporteras till en destinationsstation utanför gemenskapens tullområde, eller för att levereras till en mottagare utanför detta område, skall det inte ställas som villkor för utbetalning av bidraget att kontrollexemplaret T 5 läggs fram.

2. När punkt 1 tillämpas skall det behöriga tullkontoret se till att följande notering görs på det dokument som utfärdas för utbetalning av exportbidraget: "Utförsel från gemenskapens tullområde enligt gemenskapens förenklade transiteringsförfarande vid transport med järnväg eller stor container".

3. Det tullkontor där produkterna hänförs till ett av de förfaranden som avses i punkt 1 får endast tillåta att transportavtalet ändras på ett sådant sätt att transporten slutar inom gemenskapens tullområde endast om det är klarlagt

- att exportbidraget har återbetalats, i de fall det redan har betalats ut,

eller

- att de berörda myndigheterna vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att bidraget inte kommer att betalas ut.

Om bidraget betalats ut enligt punkt 1, men produkten inte har lämnat gemenskapens tullområde inom den fastställda fristen, skall det behöriga tullkontoret underrätta den myndighet som ansvarar för utbetalningen av exportbidraget om detta förhållande och snarast förse denna myndighet med alla nödvändiga upplysningar. I sådana fall skall bidraget anses vara felaktigt utbetalt.

4. Om en produkt som transporteras enligt gemenskapens förfarande för extern transitering eller enligt ordningen för gemensam transitering hänförs till ett av de förfaranden som anges i punkt 1 i en annan medlemsstat än den exporterande medlemsstaten för transport till en destinationsstation utanför gemenskapens tullområde eller för leverans till en mottagare utanför gemenskapens tullområde, skall det tullkontor där produkten hänförts till något av ovan nämnda förfaranden, göra en av följande noteringar under rubriken "Anmärkningar" i fältet "Kontroll av användning eller destination" på baksidan av originalet av kontrollexemplar T 5:

- Salida del territorio aduaneiro de la Comunidad bajo el régimen de tránsito comunitario simplificado por ferrocarril o en grandes contenedores:

- Documento de transporte:

tipo: ...

número: ...

- Fecha de aceptación para el transporte por parte de la administración ferroviaria o de la empresa de transporte de que se trate: ...

- Udgang af Fællesskabets toldområde i henhold til ordningen for den forenklede procedure for fællesskabsforsendelse med jernbane/store containers:

- Transportdokument:

type: ...

nummer: ...

- Dato for overtagelse ved jernbane eller ved det pågældende transportfirma: ...

- Ausgang aus dem Zollgebiet der Gemeinschaft im Rahmen des vereinfachten gemeinschaftlichen Versandverfahrens mit der Eisenbahn oder in Großbehältern:

- Beförderungspapier:

Art: ...

Nummer: ...

- Zeitpunkt der Annahme zur Beförderung durch die Eisenbahnverwaltung oder das betreffende Beförderungsunternehmen: ...

- Έξοδος από το τελωνειακό έδαφος της Κοινότητας υπό το απλοποιημένο καθεστώς της κοινοτικής διαμετακόμισης με σιδηρόδρομο ή μεγάλα εμπορευματοκιβώτια:

- Έγγραφο μεταφοράς:

τύπος: ...

αριθμός: ...

- Ημερομηνία αποδοχής για μεταφορά από τη σιδηροδρομική αρχή ή την ενδιαφερόμενη εταιρεία μεταφοράς: ...

- Exit from the customs territory of the Community under the simplified Community transit procedure for carriage by rail or large containers:

- Transport document:

type: ...

number: ...

- Date of acceptance for carriage by the railway authorities or the transport undertaking concerned: ...

- Sorte du territoire douanier de la Communauté sous le régime du transit communautaire simplifié par chemin de fer ou par grands conteneurs:

- Document de transport:

espèce: ...

numéro: ...

- Date d'acceptation pour le transport par l'administration des chemins de fer ou par l'entreprise de transports concernée: ...

- Uscita dal territorio doganale della Comunità in regime di transito comunitario semplificato per ferrovia o grandi contenitori:

- Documento di trasporto:

tipo: ...

numero: ...

- Data di accettazione per il trasporto da parte delle ferrovie o dell'impresa di trasporto interessata: ...

- Uitgang uit het douanegebied van de Gemeenschap de regeling vereenvoudigd communautair douanevervoer per spoor of in grote containers:

- Vervoerdocument:

type: ...

nummer: ...

- Datum van aanneming ten vervoer door de betrokken spoorwegadministratie of de betrokken vervoeronderneming: ...

- Saída do território aduaneiro da Comunidade aø abrigo do regime do trânsito comunitário simplificado por caminho-de-ferro ou em grandes contentores:

- Documento de transporte:

tipo: ...

número: ...

- Data de aceitação para o transporte pela administração dos caminhos-de-ferro ou pela empresa de transporte interessada: ...

- Viety yhteisön tullialueelta yksinkertaistetussa yhteisön passitusmenettelyssä rautateitse tai suurissa konteissa

- Kuljetusasiakirja:

tyyppi: ...

numero: ...

- Päivä, jona rautatieviranomainen tai asianomainen kuljetusyritys hyväksyi kuljetettavaksi: ...

- Utförsel från gemenskapens tullområde enligt det förenklade transiteringsförfarandet för järnvägstransporter eller transporter i stora containrar:

- Transportdokument:

typ: ...

nummer: ...

- Mottagningsdag för befordran hos järnvägsföretaget eller det berörda transportföretaget: ...

Om transportavtalet ändras på ett sådant sätt att transporten avslutas inom gemenskapen skall bestämmelserna i punkt 3 tillämpas i tillämpliga delar.

5. Om en produkt som transporteras enligt gemenskapens förfarande vid extern transitering eller enligt ordningen för gemensam transitering, tas om hand av järnvägen i den exporterande medlemsstaten eller i en annan medlemsstat enligt ett avtal om kombinerad väg- och järnvägstransport för att fraktas på järnväg till en destination utanför gemenskapens tullområde, skall tullkontoret vid den järnvägsstation där produkten tas över av järnvägen, eller närmaste tullkontor, göra någon av följande noteringar under rubriken "Anmärkningar" i fältet "Kontroll av användning eller destination" på baksidan av originalet av kontrollexemplaret T 5:

- Salida del territorio aduanero de la Comunidad por ferrocarril en transporte combinado por ferrocarril carretera:

- Documento de transporte:

tipo: ...

número: ...

- Fecha de aceptación del transporte por parte de la administración ferroviaria: ...

- Udgang af Fællesskabets toldområde ad jernbane ved kombineret jernbane-/landevejstransport:

- Transportdokument:

type: ...

nummer: ...

- Dato for overtagelse ved jernbane: ...

- Ausgang aus dem Zollgebiet der Gemeinschaft mit der Eisenbahn zur Beförderung im kombinierten Straßen- und Schienenverkehr:

- Beförderungspapier:

Art: ...

Nummer: ...

- Zeitpunkt der Annahme zur Beförderung durch die Eisenbahnverwaltung: ...

- Έξοδος από το τελωνειακό έδαφος της Κοινότητας σιδηροδρομικώς με συνδυασμένη μεταφορά σιδηροδρομικώς-οδικώς:

- Έγγραφο μεταφοράς:

είδος: ...

αριθμός: ...

- Ημερομηνία αποδοχής για τη μεταφορά από τη διοίκηση των σιδηροδρόμων: ...

- Exit from the customs territory of the Community by rail under combined transport by road and by rail:

- Transport document:

type: ...

number: ...

- Date of acceptance for carriage by the railway authorities: ...

- Sorte du territoire douanier de la Communauté par chemin de fer, en transport combiné rail-route:

- Document de transport:

espèce: ...

numéro: ...

- Date d'acceptation pour le transport par l'administration des chemins de fer: ...

- Uscita dal territorio doganale della Comunità per ferrovia nell'ambito di un trasporto combinato strada-ferrovia:

- Documento di trasporto:

tipo: ...

numero: ...

- Data di acettazione del trasporto da parte dell'amministrazione delle ferrovie: ...

- Uitgang uit het douanegebied van de Gemeenschap per spoor, bij gecombineerd rail-wegvervoer:

- Vervoerdocument:

type: ...

nummer: ...

- Datum van aanneming ten vervoer door de spoorwegadministratie: ...

- Saída do território aduaneiro da Comunidade por caminho-de-ferro, em transporte combinado rodo-ferroviário:

- Documento de transporte:

tipo: ...

número: ...

- Data de aceitação do transporte pela administração dos caminhos-de-ferro: ...

- Viety yhteisön tullialueelta rautateitse yhdistetyssä rautatie- ja maantiekuljetuksessa:

- Kuljetusasiakirja:

tyyppi: ...

numero: ...

- Päivä, jona rautatieviranomainen hyväksyi kuljetettavaksi: ...

- Utförsel från gemenskapens tullområde på järnväg vid kombinerad järnvägs- och landsvägstransport:

- Transportdokument:

typ: ...

nummer: ...

- Mottagningsdag för befordran hos järnvägsföretaget ...

Ett avtal om kombinerad väg- och järnvägstransport som ändras så att transporten avslutas inom i stället för utanför gemenskapen får inte utföras av järnvägen utan att den avsändande stationen först givit tillstånd till detta. I sådana fall skall punkt 3 tillämpas i tillämpliga delar.

Artikel 11

1. Oaktat om en produkts förpackning uppfyller tullkraven, skall bidrag endast beviljas för produkter som

- har sitt ursprung och är i fri omsättning inom gemenskapen, eller

- är i fri omsättning inom gemenskapen, eller

- är i fri omsättning inom gemenskapen, men för vilka bidraget högst får uppgå till ett belopp motsvarande den avgift vid import som erlades då produkterna importerades.

De olika gemensamma marknadsordningarnas bestämmelser är avgörande för hur en produkt bedöms med hänsyn till bestämmelserna i första stycket.

2. Om det ställs som villkor för bidraget att produkten skall ha sitt ursprung i gemenskapen, måste exportören deklarera ursprunget enligt definitionen i andra och tredje styckena, i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning.

För beviljande av bidraget skall produkterna vara av gemenskapsursprung om de i sin helhet framställts i gemenskapen eller om de genomgick sin sista väsentliga bearbetning eller behandling i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 23 eller 24 i förordning (EEG) nr 2913/92.

Utan att det påverkar punkt 5, skall produkter som framställts av följande inte anses uppfylla kraven för att omfattas av bidrag:

- Material med ursprung i gemenskapen.

- Sådant från tredje land importerat jordbruksmaterial som omfattas av de förordningar som avses i artikel 1 och som inte genomgått en väsentlig bearbetning i gemenskapen.

3. Vid tillämpningen av artikel 17.12 i förordning (EEG) nr 1785/81 skall exportören intyga att sockret uppfyller något av de villkor som föreskrivs i förordningen och ange vilket villkor som avses.

4. Uppgifterna i punkterna 2 och 3 skall kontrolleras på samma sätt som andra uppgifter i exportdeklarationen.

5. Vid export av sammansatta produkter, för vilka bidraget fastställs på grundval av en eller flera av beståndsdelarna, skall bidraget betalas ut om den eller de beståndsdelar för vilka bidraget begärs uppfyller villkoren i punkt 1.

Bidrag skall även beviljas om den eller de beståndsdelar för vilken eller vilka bidraget begärdes uppfyllde de villkor som avses i punkt 1 och inte längre befinner sig i fri omsättning enbart på grund av att de nu ingår i andra produkter.

6. Vid tillämpning av punkt 5 skall följande bidrag anses vara bidrag som fastställs på grundval av en beståndsdel:

- Bidrag för basprodukter inom sektorerna spannmål, ägg, ris, socker, mjölk och mjölkprodukter som exporteras i form av en av de varor som avses i bilaga B i förordning (EG) nr 1222/94.

- Bidrag för socker och råsocker enligt KN-nummer 1701, druvsocker samt sirap och andra lösningar av druvsocker enligt KN-numren 17023051, 1702 30 59, 1702 30 91, 1702 30 99, 1702 40 90 och 17029050, isoglukos enligt KN-numren 17023010, 1702 40 10, 1702 60 10 och 1702 90 30 samt sirap och andra lösningar av sockerbetor eller sockerrör enligt KN-numren 17026095 och 1702 90 99, vilka används i produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 2201/96.

- Bidrag för produkter inom sektorerna mjölk, mjölkprodukter och socker som exporteras i form av produkter enligt KN-numren 04021091-99, 0402 29, 0402 99, 0403 10 31-39, 0403 90 31-39, 0403 90 61-69, 0404 10 26-38, 0404 10 72-84 och 04049081-89, och som exporteras i form av produkter enligt KN-nummer 040630 som inte återfinns i någon av de situationer som avses i artikel 9.2 i fördraget.

- Bidrag för produkter inom spannmålssektorn som exporteras i form av produkter enligt KN-numren 23091011-70, 2309 90 31-70 och som nämns i bilaga A till förordning (EEG) nr 1766/92.

- Bidrag för produkter inom sektorerna mjölk och mjölkprodukter som exporteras i form av produkter enligt KN-numren 23091011-70 samt 2309 90 31-70 och som nämns i artikel 1 i förordning (EEG) nr 804/68.

Artikel 12

1. För blandningar som omfattas av bestämmelserna i kapitlen 2, 10 eller 11 i Kombinerade nomenklaturen skall följande bidragssatser användas:

a) För blandningar i vilka en beståndsdel står för minst 90 % av vikten skall den sats användas som gäller för denna beståndsdel.

b) För andra blandningar skall den sats användas som gäller för den beståndsdel för vilken den lägsta bidragssatsen är tillämplig. Om bidrag inte beviljas för en eller flera av dessa blandningars beståndsdelar skall heller inte bidrag beviljas för sådana blandningar.

2. Vid beräkning av vilket bidrag som skall utgå för varor som saluförs i varuset eller som sammansatta produkter, skall varje beståndsdel anses utgöra en separat produkt.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall inte tillämpas på blandningar eller på varor som saluförs i varuset eller som sammansatta produkter, för vilka det fastställts särskilda beräkningsregler.

Artikel 13

Bestämmelserna om förutfastställelse av bidragssatsen och om ändringar av denna skall tillämpas endast på produkter för vilka det har fastställts ett bidrag som är större än eller lika med noll.

Avsnitt 2

Differentierade bidrag

Artikel 14

1. I de fall då bidragssatsen varierar beroende på destination skall utbetalningen av bidraget ske på de tilläggsvillkor som anges i artiklarna 15 och 16.

2. När endast en bidragssats är tillämplig på alla destinationer den dag då bidraget förutfastställs och när det föreskrivs en obligatorisk destination, skall bidraget behandlas som om det varierade beroende på destinationen, förutsatt att bidragssatsen den dag då exportdeklarationen godkänns är lägre än den sats som förutfastställts, i tillämpliga fall ändrad den dag då exportdeklarationen togs emot.

Artikel 15

1. Produkten skall ha importerats i oförändrat skick till det tredje land eller ett av de tredje länder för vilka bidraget är fastställt inom tolv månader från den dag då exportdeklarationen godkänns. En förlängning av fristen får emellertid beviljas enligt villkoren i artikel 49.

2. Produkter skall anses ha importerats i oförändrat skick om det inte på något vis framgår att de har bearbetats.

Dock gäller följande:

- De behandlingar med syfte att förhindra att produkterna förfars som avses i artikel 29.4 kan utföras innan produkterna importeras och påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1.

- En produkt som bearbetats innan den importeras skall anses vara importerad i oförändrat skick om alla produkter som bearbetningen ger upphov till importeras till det tredje land där bearbetningen har ägt rum.

3. Produkten skall anses ha importerats när tullbehandlingen för import till tredje land har avslutats, med vilket särskilt avses att importtull har erlagts.

4. Den differentierade delen av bidraget skall betalas ut efter vikten av de produkter som tullbehandlats för import i tredje land. Om vikten under transporten ändras av naturliga skäl och godkänns av de behöriga myndigheterna, eller på grund av att sådana varuprover tagits som avses i artikel 7.1 andra stycket, skall dessa variationer emellertid inte beaktas.

Artikel 16

1. Som bevis för att en produkt tullbehandlats för import skall exportören efter eget val lägga fram ett av följande dokument:

a) Ett tulldokument eller kopia eller fotokopia av ett sådant; kopians eller fotokopians riktighet skall styrkas av det organ som undertecknat originaldokumentet eller av ett offentligt organ i det berörda tredje landet, eller av något av medlemsstaternas offentliga organ i det berörda tredje landet, eller av det organ som sköter utbetalningen av exportbidrag.

b) Ett lossningsintyg och intyg om import, utfärdat av ett internationellt kontroll- och övervakningsföretag som är godkänt av en medlemsstat enligt minimikraven i punkt 5. Datum och nummer för tulldokumentet om import måste framgå på det berörda intyget.

2. Om exportören vidtagit lämpliga åtgärder, men ändå inte kunnat skaffa fram det dokument som valts enligt punkt 1 a eller b, eller om det råder tvivel om det framlagda dokumentets äkthet, skall det anses styrkt att produkten tullklarerats för import, om ett eller flera av följande dokument visas upp:

a) En kopia av lossningsdokumentet, utfärdat eller undertecknat i det tredje land för vilket exportbidraget är fastställt.

b) Ett lossningsintyg, utfärdat av något av medlemsstaternas offentliga organ som är etablerat i eller har behörighet för destinationen; intyget skall även bekräfta att produkten har lämnat lossningsplatsen, eller åtminstone att produkten, så vitt känt, inte efter lossningen har lastats för återexport.

c) Ett lossningsintyg, utfärdat av ett internationellt kontroll- och övervakningsorgan som är godkänt av en medlemsstat enligt minimikraven i punkt 5; intyget skall även bekräfta att produkten har lämnat lossningsområdet, eller åtminstone att produkten, så vitt känt, inte efter lossningen har lastats för återexport.

d) Ett bankdokument, utfärdat av ett godkänt kreditinstitut som är etablerat inom gemenskapen, som intygar att exportörens konto hos kreditinstitutet har krediterats betalningen för den aktuella exporten, när det gäller något av de tredje länder som förtecknas i bilaga II.

e) Ett leveranserkännande, utfärdat av ett offentligt organ i det tredje land, som direkt eller via ett offentligt organ har köpt varorna, eller om det rör sig om en livsmedelshjälpsändning.

f) Ett leveranserkännande som utfärdats antingen av en internationell organisation eller ett biståndsorgan som godkänts av exportmedlemsstaten, om det rör sig om en livsmedelshjälpsändning.

g) Ett leveranserkännande, utfärdat i tredje land av ett organ, vars anbudsinfordran får godkännas enligt artikel 44 i förordning (EEG) nr 3719/88, om produkterna har köpts av detta organ.

3. Exportören är i samtliga fall skyldig att lägga fram en kopia eller fotokopia av transportdokumenten.

4. I enlighet med artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG, och motsvarande artiklar i andra förordningar om den gemensamma organisationen av marknaderna, får kommissionen i särskilda fall, som skall fastställas, besluta att det importbevis som avses i punkterna 1 och 2 får anses ha lagts fram genom att ett visst dokument visas upp eller på annat sätt.

5. Minimivillkoren för godkännande av företag som på internationell nivå är specialister på kontroll och övervakning skall vara följande:

a) På begäran från kontroll- och övervakningsföretagen skall dessa godkännas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för en period av tre år. Godkännandet skall gälla i alla medlemsstater.

b) När de bevis som nämns i punkterna 1 b och 2 c läggs fram skall kontroll- och övervakningsföretagen genomföra alla de kontroller som behövs för att fastställa arten, egenskaperna och kvantiteten för de produkter som nämns i intyget. För varje intyg som utfärdas skall en dossier sammanställas i vilken de övervakningsåtgärder som vidtas beskrivs. Kontrollerna skall göras på platsen och då importen sker, utom i vederbörligen motiverade fall.

c) De kontroll- och övervakningsföretag som avses i punkterna 1 b och 2 c skall vara fristående från de parter som är involverade i den transaktion som kontrolleras. Ett kontroll- eller övervakningsföretag som utför en kontroll av en särskild transaktion, eller en filial som tillhör samma företagsgrupp som detta, får inte delta i denna kontroll i egenskap av exportör, tullspeditör, transportör, varumottagare, lagerhavare eller i någon annan egenskap som kan ge upphov till intressekonflikter.

d) Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 8 i förordning (EEG) nr 729/70 och i artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 4045/89(36) skall medlemsstaterna kontrollera kontroll- och övervakningsföretagens verksamhet. Detta skall ske regelbundet eller då det finns skäl att misstänka att godkännandevillkoren inte uppfylls.

e) Medlemsstaterna skall helt eller delvis dra in godkännandet om det konstateras att kontroll- och övervakningsföretaget inte längre kan garantera att godkännandevillkoren uppfylls.

Den berörda medlemsstaten skall utan dröjsmål informera övriga medlemsstater och kommissionen om att ett godkännande har dragits in. Detta skall ligga till grund för överläggningar i alla berörda förvaltningskommittéer.

Om ett godkännande dras in skall detta gälla i alla medlemsstater.

Artikel 17

Medlemsstaterna får befria exportörerna från skyldigheten att utöver transportdokumentet lägga fram de bevis som krävs enligt artikel 16, om den aktuella transaktionen ger tillräcklig garanti för att de berörda produkterna når sin destination och att de omfattas av en exportdeklaration som ger rätt till ett bidrag vars differentierade del inte överstiger

a) 1200 euro, när det gäller produkter som anges i artikel 1.2 c i förordning nr 136/66/EEG,

b) 1200 euro, när det gäller andra produkter än de som avses i a och destinationslandet eller territoriet ingår i förteckningen i bilaga IV,

c) 6000 euro, när det gäller andra produkter än de som avses i a och destinationen är ett annat tredje land eller territorium än de som förtecknas i bilaga IV.

Artikel 18

1. Som ett undantag från artikel 14, och utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 20, skall på exportörens begäran en del av bidraget betalas ut så snart det har styrkts att produkten har lämnat gemenskapens tullområde.

2. Den del av bidraget som avses i punkt 1 skall beräknas med utgångspunkt från den lägsta bidragssatsen minskad med 20 % av skillnaden mellan den förutfastställda bidragssatsen och den lägsta bidragssatsen. I de fall ingen bidragssats fastställts skall denna betraktas som lägsta bidragssats.

När det belopp som skall betalas ut inte överstiger 2000 euro får medlemsstaten uppskjuta utbetalningen av beloppet till dess att hela bidragsbeloppet skall betalas ut, utom i de fall då exportören i fråga uppger att han inte kommer att ansöka om utbetalning av något ytterligare belopp för den berörda transaktionen.

3. I de fall då destinationen avviker från den destination som angivits i fält 7 i den exportlicens med förutfastställelse som utfärdats, gäller följande:

a) Om bidragssatsen för den faktiska destinationen är lika med eller högre än bidragssatsen för den destination som anges i fält 7, skall bidragssatsen för den destination som anges i fält 7 tillämpas.

b) Om bidragssatsen för den faktiska destinationen är lägre än bidragssatsen för den destination som anges i fält 7, skall det utbetalas ett exportbidrag som

- motsvarar det bidrag som skall utbetalas vid tillämpning av bidragssatsen för den faktiska destinationen,

- är nedsatt, utom vid force majeure, med 20 % av mellanskillnaden mellan bidragssatsen för den angivna destinationen i fält 7 och bidragssatsen för den faktiska destinationen.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta stycke skall de bidragssatser användas som gäller den dag då ansökan om exportlicens lämnas in. Dessa bidragssatser skall, i förekommande fall, anpassas den dag då exportdeklarationen eller betalningsdeklarationen tas emot.

Då bestämmelserna i första och andra styckena och i artikel 51 tillämpas på en och samma exporttransaktion, skall det belopp som blir resultatet av tillämpningen av första stycket minskas med den straffavgift som åsyftas i artikel 51.

4. Om en bidragssats fastställts inom ramen för ett anbudsförfarande och om det i anbudsförfarandet föreskrivs en obligatorisk destination, skall det vid beräkningen av den lägsta bidragssatsen inte tas någon hänsyn till den omständigheten att det inte fastställdes något periodiskt bidrag, eller att det eventuellt fastställdes ett periodiskt bidrag för den obligatoriska destinationen, den dag då licensansökan lämnades in och den dag då exportdeklarationen togs emot.

Artikel 19

1. Bestämmelserna i punkterna 2-5 skall tillämpas när en produkt exporteras sedan det lagts fram en exportlicens med eller utan förutfastställelse som anger en obligatorisk destination.

2. Om produkten inte når den obligatoriska destinationen skall endast den del av bidraget betalas ut som beräknas enligt artikel 18.2.

3. Om produkten på grund av force majeure levereras till en annan destination än den för vilken licensen utfärdades, skall ett bidrag betalas ut på exportörens begäran om denne lägger fram bevis om force majeure och om produktens faktiska destination; bevis om produktens faktiska destination skall läggas fram i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 15 och 16.

4. Om punkt 3 tillämpas skall det tillämpliga bidraget vara lika med det bidrag som fastställts för den faktiska destinationen, utan att överstiga den bidragssats som är tillämplig för den destination som angivits i fält 7 i den utfärdade exportlicensen med förutfastställelse av bidraget.

Bidragssatserna skall i förekommande fall anpassas den dag då exportdeklarationen eller betalningsdeklarationen togs emot.

5. Om en produkt exporteras enligt en licens som utfärdats i enlighet med artikel 44 i förordning (EEG) nr 3719/88 och bidraget varierar beroende på destination, skall exportören för att bli berättigad till det bidrag som fastställts i förväg, förutom den bevisning som krävs i artikel 16, också styrka att produkten har levererats till det organ i det importerande tredje land som anges i det anbudsförfarande som åsyftas i licensen.

Avsnitt 3

Särskilda åtgärder till skydd för gemenskapens ekonomiska intressen

Artikel 20

1. Om

a) det råder starkt tvivel om produktens faktiska destination,

eller

b) produkten kan komma att återinföras till gemenskapen på grund av en skillnad mellan bidraget för den exporterade produkten och den importtull utan förmånsbehandling som tillämpades för en identisk produkt den dag då exportdeklarationen togs emot,

eller

c) det föreligger konkreta misstankar om att produkten i oförändrat skick eller efter att ha bearbetats i tredje land kommer att återinföras till gemenskapen eftersom den då beviljas befrielse från importtull eller en minskning av importtullen,

skall det enhetliga bidraget eller den del av bidraget som avses i artikel 18.2 endast utbetalas om produkten har lämnat gemenskapens tullområde i enlighet med bestämmelserna i artikel 7, och

i) produkten, då det rör sig om ett enhetligt bidrag, har importerats till ett tredje land inom 12 månader efter det att exportdeklarationen togs emot eller har genomgått en väsentlig bearbetning eller behandling inom denna tidsfrist, i den mening som avses i artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92, eller

ii) produkten, då bidraget varierar beroende på destination, inom 12 månader efter det att exportdeklarationen togs emot, importeras i oförändrat skick till ett visst tredje land.

När det gäller import till tredje land skall bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 gälla.

För samtliga bidrag får dessutom de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kräva att ytterligare bevis läggs fram som, på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsställande sätt, styrker att produkterna faktiskt har släppts ut på marknaden i det importerande tredje landet eller att produkterna har genomgått en väsentlig bearbetning eller behandling i enlighet med artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92.

En förlängning av fristen kan beviljas enligt villkoren i artikel 49.

2. Medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna i punkt 1 på eget initiativ samt på begäran av kommissionen.

Bestämmelserna för det fall som åsyftas i punkt 1 b skall inte tillämpas om de konkreta förhållandena vid transaktionen i fråga, i synnerhet beträffande transportkostnaderna, gör det sannolikt att det inte föreligger någon risk för återimport. Dessutom får medlemsstaterna inte tilllämpa bestämmelserna för det fall som åsyftas i punkt 1 b om bidragsbeloppet uppgår till högst 500 euro för den berörda exportdeklarationen.

3. Om produkten vid tillämpning av punkt 1 på grund av force majeure förstörts under transporten sedan den lämnat gemenskapens tullområde, utbetalas

- hela bidragsbeloppet när det gäller icke differentierade bidrag,

- den del av bidraget som anges i artikel 18 när det gäller differentierade bidrag.

4. Bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas innan exportbidraget betalas ut.

Exportbidraget skall anses som oberättigat och skall återbetalas om de behöriga myndigheterna, även efter utbetalningen av bidraget, fastställer

a) att produkterna förstörts eller skadats innan de släppts ut på marknaden i ett tredje land eller innan de där genomgått en väsentlig bearbetning eller behandling i den mening som avses i artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92 om inte exportören på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsställande sätt kan visa att exporten skett på sådana ekonomiska villkor att produkterna rimligtvis kunnat saluföras på marknaden i ett tredje land, utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 21.2 andra stycket,

b) att produkterna i ett tredje land placerats under ett suspensivt tullarrangemang 12 månader efter den dag då de exporterades från gemenskapen utan att ha genomgått en väsentlig bearbetning eller behandling i ett tredje land i den mening som avses i artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92 och att exporten inte skett som ett led i en normal affärstransaktion,

c) att de exporterade produkterna har återimporterats till gemenskapen utan att ha genomgått en väsentlig bearbetning eller behandling i den mening som avses i artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92 och att importtullen utan förmånsbehandling är lägre än det beviljade bidraget och att exporten inte skett som ett led i en normal affärstransaktion,

d) att de exporterade produkter som avses i bilaga V har återimporterats till gemenskapen

- efter att ha bearbetats eller behandlats i ett tredje land utan att ha uppnått den bearbetningsgrad som föreskrivs i artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92, och

- vid återimporten åtnjutit tillämpning av en nedsatt importtullsats eller nolltullsats jämfört med tullsatsen utan förmånsbehandling.

Om medlemsstaterna konstaterar att andra produkter än de som anges i bilaga V innebär en risk för att det sker en omläggning av handeln skall de så snart som möjligt informera kommissionen om detta.

Bestämmelserna i punkterna c och d i andra stycket skall inte tillämpas om bestämmelserna i avdelning VI kapitel 2 "Återinförda varor" i förordning (EEG) nr 2913/92 tillämpas och om produkterna återimporteras åtminstone två år efter exportdatumet.

Bestämmelserna i artikel 51 skall inte tillämpas i de fall som nämns i punkterna b-d i andra stycket.

Avsnitt 4

Fall när bidrag inte beviljas

Artikel 21

1. Bidrag skall inte beviljas för produkter som inte är av sund, god och marknadsmässig kvalitet dagen för mottagandet av exportdeklarationen.

Produkter motsvarar de krav som ställs i första stycket när de kan saluföras på gemenskapens territorium under normala omständigheter och under den beteckning som anges på bidragsansökningarna och när dessa produkter är avsedda att användas som livsmedel utan att deras användning för detta ändamål är utesluten eller minskar kraftigt på grund av deras egenskaper eller skick.

Huruvida produkterna uppfyller de krav som avses i första stycket skall prövas i enlighet med gällande normer eller praxis i gemenskapen.

Bidrag skall emellertid även beviljas om de exporterade produkterna i mottagarlandet omfattas av särskilda obligatoriska krav, särskilt i fråga om hälsa och hygien, som inte överensstämmer med gällande normer eller praxis i gemenskapen. Det åligger exportören att på begäran av den behöriga myndigheten visa att produkterna uppfyller sådana obligatoriska krav i det tredje land som är mottagarland.

Särskilda bestämmelser får dessutom införas för vissa produkter.

2. Om produkten var av sund och god marknadsmässig kvalitet när den lämnade gemenskapens tullområde har exportören rätt till den del av bidragssatsen som beräknas enligt bestämmelserna i artikel 18.2, utom i de fall då artikel 20 gäller. Exportören förlorar emellertid denna rättighet om det kan styrkas

- att produkten inte är av sund och god marknadsmässig kvalitet på grund av ett fel som är dolt och därför uppträder först senare,

- att produkten inte har kunnat saluföras till slutkonsumenten på grund av att sista förbrukningsdagen legat för nära exportdagen.

Om det kan styrkas att produkten inte är av sund och god marknadsmässig kvalitet och den ännu inte har tullbehandlats för import i tredje land, är exportören inte berättigad till den differentierade delen av bidraget.

3. Inga bidrag skall beviljas för produkter med halter av radioaktivitet som överskrider de högsta tillåtna gränsvärden som fastställts i gemenskapslagstiftningen. Gränsvärdena skall, oberoende av produkternas ursprung, vara de värden som fastställs i artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 737/90(37).

Artikel 22

1. Bidrag skall inte beviljas för export som är belagd med en exportavgift som är fastställd i förväg eller genom anbudsförfarande.

2. Om det för en sammansatt produkt i förväg är fastställt en exportavgift för en eller flera av beståndsdelarna, skall det inte beviljas något bidrag för denna eller dessa beståndsdelar.

Artikel 23

Bidrag skall inte beviljas för produkter som säljs eller distribueras ombord på fartyg och som sedan kan tänkas återinföras tullfritt till gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 918/83(38).

KAPITEL 2

Förskottsbetalning av bidrag vid export

Artikel 24

1. På exportörens begäran skall medlemsstaterna förskottera hela eller en del av bidraget så snart exportdeklarationen har tagits emot, på villkor att en säkerhet ställs som motsvarar förskottsbeloppet plus 10 %.

Medlemsstaterna får fastställa på vilka villkor det skall vara möjligt att begära förskottsbetalning av en del av bidraget.

2. Förskottet skall beräknas på grundval av den bidragssats som är tillämplig på den angivna destinationen, eventuellt korrigerat för andra belopp som anges i gemenskapslagstiftningen.

3. Medlemsstaterna får underlåta att tillämpa bestämmelserna i punkt 1 om det belopp som skall betalas inte överstiger 2000 euro.

Artikel 25

1. Om förskottet är större än det belopp som faktiskt skulle ha betalats ut för den berörda exporten eller för en motsvarande export, skall den behöriga myndigheten utan dröjsmål inleda förfarandet i artikel 29 i förordning (EEG) nr 2220/85 i syfte att exportören skall betala mellanskillnaden plus 10 %.

Tillägget på 10 % skall dock inte tas ut när på grund av force majeure

- de bevis, som enligt denna förordning krävs för att bli berättigad till bidrag, inte kan läggas fram,

eller

- produkten har nått en annan destination än den för vilken förskottet har beräknats.

2. Om produkten inte når den destination för vilken förskottet har beräknats på grund av en oegentlighet som tredje man begått till skada för exportören, och om exportören omedelbart skriftligen och på eget initiativ underrättar de behöriga myndigheterna om detta och återbetalar det utbetalda förskottet, skall det tillägg som avses i punkt 1 begränsas till en ränta för den tid som förflutit mellan utbetalningen av det förskottsutbetalda bidraget och återbetalningen och skall beräknas i enlighet med artikel 52.1 fjärde stycket.

Denna bestämmelse gäller inte om de behöriga myndigheterna redan har underrättat exportören om att de har för avsikt att göra en kontroll eller om exportören på annat sätt har fått kännedom om att de behöriga myndigheterna har för avsikt att göra en kontroll.

3. Med "export av likvärdiga produkter" avses: export, efter återimport enligt förfarandet för returvaror, av likvärdiga produkter som hänförs till samma undernummer i Kombinerade nomenklaturen, förutsatt att villkoren i artikel 40.2 a och b i förordning (EEG) nr 3719/88 är uppfyllda.

Denna bestämmelse skall endast tillämpas när förfarandet för returvaror har använts i den medlemsstat där exportdeklarationen togs emot för den första exporten.

KAPITEL 3

Förfinansiering av bidrag

Artikel 26

1. När exportören anger sin avsikt att exportera produkterna efter bearbetning eller lagring och därigenom bli berättigad till bidrag enligt artiklarna 4 och 5 i förordning (EEG) nr 565/80, är villkoret för att dessa bestämmelser skall tillämpas att exportören till tullmyndigheterna lämnar in en deklaration, i fortsättningen kallad betalningsdeklaration.

Medlemsstaterna får använda en annan benämning än betalningsdeklaration.

2. Betalningsdeklarationen skall innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att beräkna bidraget för de produkter som skall exporteras, särskilt

a) i fråga om produkter:

- en, eventuellt förenklad, beskrivning av produkterna enligt exportbidragsnomenklaturen samt koden i bidragsnomenklaturen och även uppgifter om de berörda produkternas eller varornas sammansättning eller en hänvisning till en sådan, om detta behövs för att beräkna bidragets storlek,

- uppgifter om produkternas nettovikt, eller, i förekommande fall, kvantiteten uttryckt i den måttenhet som skall användas vid beräkningen av bidraget.

b) i fråga om varor skall bestämmelserna i förordning (EG) nr 1222/94 tillämpas.

När basprodukter skall bearbetas skall betalningsdeklarationen även innehålla

- en beskrivning av basprodukterna,

- uppgift om kvantiteten basprodukter,

- uppgift om avkastningsgrad eller motsvarande information.

3. Trots bestämmelserna i punkt 2 kan - när omständigheterna så kräver eller på exportörens begäran - preliminära uppgifter om de varor som skall framställas av basprodukterna tas med i betalningsdeklarationen. I sådana fall skall exportören för de behöriga myndigheterna deklarera de slutliga uppgifterna när bearbetningen har avslutats.

4. Betalningsdeklarationen skall även innehålla uppgifter om produkternas användning eller destination, i de fall då

a) exportören begär att ett belopp skall betalas ut som motsvarar det bidrag som är tillämpligt på den användning eller den destination för vilken produkterna är avsedda,

b) uppgifter om användning eller destination är nödvändiga för att beräkna den frist under vilken produkterna får stå under tullkontroll för bearbetning eller förvaras i tullager eller frizon.

5. Användning eller destination skall anges antingen som

- en specifik användning eller ett specifikt destinationsland, eller

- en grupp av destinationsländer för vilka samma bidragssats är tillämplig.

6. För att säkerställa att fysiska kontroller av produkterna genomförs, skall betalningsdeklarationen även innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att exakt identifiera platserna där produkterna kommer att bearbetas eller lagras fram till dess att de exporteras. Om platserna för bearbetning eller lagring ändras skall exportören, på det sätt som den behöriga myndigheten väljer, informera om dessa ändringar antingen på förhand eller på behörigt sätt föra in dem i de register som förs för detta ändamål.

Artikel 27

1. När betalningsdeklarationen tagits emot skall produkterna i enlighet med artikel 4.13 och 4.14 i förordning (EEG) nr 2913/92 ställas under tullkontroll till dess att de lämnar gemenskapens tullområde eller till dess att de når sin destination.

2. Den dag betalningsdeklarationen tas emot skall ligga till grund för fastställandet av

a) den bidragssats som skall tillämpas om bidraget inte har förutfastställts,

b) eventuella ändringar av bidragssatsen om bidraget har fastställts i förväg, samt

c) den avgörande händelsen för eurons omräkningskurs för bidraget.

Artikel 28

1. För bearbetade produkter eller för varor som framställts av basprodukter skall granskningen av betalningsdeklarationen och en eventuell besiktning av basprodukterna ligga till grund för beräkningen av bidraget, med avseende på förskottsbetalningen.

2. Punkt 1 hindrar inte att de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten senare genomför kontroller och att dessa får konsekvenser enligt gällande bestämmelser.

3. Basprodukterna skall helt eller delvis ingå i de bearbetade produkter eller varor som exporteras.

De basprodukter som har lagrats i bulk får dock, om de behöriga myndigheterna så tillåter, helt eller delvis ersättas av likvärdiga basprodukter, förutsatt att dessa hänförs till samma åttasiffriga KN-nummer, har samma marknadsmässiga kvalitet och tekniska egenskaper samt uppfyller kraven för beviljande av exportbidrag, för såvida de likvärdiga basprodukterna ställs under tullkontroll.

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall ge sin tillåtelse först när de har förvissat sig om att hela förfarandet kommer att utföras i enlighet med följande villkor:

- Exportören underrättar i förväg det behöriga tullkontor där betalningsdeklarationen har lämnats in om sin avsikt att begära dispens och nämner särskilt alla lagerplatser och bearbetningsplatser som kommer att utnyttjas.

- Exportörens lagerbokföring skall föras dag för dag och möjliggöra en fullständig övervakning, både administrativt och fysiskt, av samtliga de basprodukter eller bearbetade produkter som fysiskt finns i lokalerna och av deras status. I denna artikel avses med produkternas status deras situation, dvs. om de är i fri omsättning, under ett tullförfarande, under den ordning för förfinansiering som avses i artikel 26 eller inom de exportordningar som avses i artiklarna 5 och 32.

- Garantier kan lämnas för att den faktiska kontrollen av basprodukternas marknadsmässiga kvalitet och tekniska egenskaper utförs från och med den dag betalningsdeklarationen tagits emot fram till den tidpunkt som anges i artikel 34.1.

Om likvärdiga basprodukter lagras på en plats för vilken ett annat tullkontor är behörigt skall det tullkontor där betalningsdeklarationen har lämnats in skriftligen underrätta det behöriga tullkontor som ansvarar för den plats, där de likvärdiga produkterna befinner sig, om alla relevanta uppgifter, särskilt om den mängd produkter som genomgår bearbetning, om deras marknadsmässiga kvalitet och tekniska egenskaper samt om den eller de bearbetningar som skall utföras.

4. Bestämmelserna i punkt 3 som gäller för basprodukter får även tillämpas på mellanprodukter som lagras i bulk och som ersätts med likvärdiga mellanprodukter.

5. Ersättning med likvärdiga produkter skall inte tillåtas när det gäller interventionsprodukter som skall exporteras enligt det kontrollsystem som beskrivs i artikel 2 i förordning (EEG) nr 3002/92.

6. Basprodukterna får hållas under tullkontroll i avvaktan på bearbetning under en frist på sex månader, räknat från den dag då betalningsdeklarationen togs emot.

Om en exportlicens med eller utan förutfastställelse skall läggas fram i samband med exporten, skall fristen dock vara densamma som licensens återstående giltighetstid.

Om det läggs fram en licens vars återstående giltighetstid är

- mindre än tre månader, skall fristen förlängas till tre månader,

- mer än ett år, skall fristen begränsas till ett år.

Artikel 29

1. För produkter som skall exporteras efter att ha hänförts till förfarandet för tullager eller frizon skall granskningen av betalningsdeklarationen och av produkterna ligga till grund för beräkningen av bidraget.

2. Punkt 1 hindrar inte att de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten senare genomför kontroller och att dessa får konsekvenser enligt gällande bestämmelser.

3. En minskning av produkternas vikt beroende på naturlig viktminskning under förvaring i tullager eller frizon skall inte leda till förverkande av den säkerhet som nämns i artikel 35. Skador på produkterna skall inte anses vara naturlig viktminskning.

4. Produkter som förvaras i tullager eller i frizon får enligt villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna utsättas för följande behandlingar:

a) Lagerinventering.

b) Fästande av varumärken, förseglingar, etiketter eller andra kännetecken på själva produkterna, eller på deras förpackningar, om detta inte kan leda till att produkterna uppfattas ha ett annat ursprung än det faktiska.

c) Ändring av märkning och numrering av förpackningar eller byte av etikett, om detta inte kan leda till att produkterna uppfattas ha ett annat ursprung än det faktiska.

d) Förpackning, uppackning, ompackning eller lagning av förpackningar, om detta inte kan leda till att produkterna uppfattas ha ett annat ursprung än det faktiska.

e) Luftning.

f) Kylning.

g) Frysning.

Bidrag för de produkter som har varit föremål för någon av ovannämnda behandlingar, skall bestämmas med hänsyn till produkternas kvantitet, slag och egenskaper den dag som skall vara avgörande för beräkningen av bidraget enligt artikel 27.

5. Produkter får hållas i tullager eller i frizon under en frist på sex månader, räknat från den dag då betalningsdeklarationen togs emot.

Artikel 30

1. De produkter som placerats i tullager eller frizon i den medlemsstat där betalningsdeklarationen har tagits emot får transporteras till en annan medlemsstat för att lagras där enligt tullagerförfarandet, och skall särskilt omfattas av bestämmelserna i denna artikel.

För att säkerställa produkternas identitet då de sänds från en medlemsstat till en annan skall de transportmedel eller kollin som används för transporten förseglas i enlighet med bestämmelserna i artikel 349 i förordning (EEG) nr 2454/93.

2. I det fall som avses i punkt 1 skall beviset för att produkterna har lämnat gemenskapens tullområde eller nått den avsedda destinationen utgöras av ett kontrollexemplar T 5.

a) Under rubriken "Övrigt" i fält 104 på kontrollexemplaret skall någon av följande noteringar göras:

- Prefinanciación de la restitución Artículo 30 del Reglamento (CE) no 800/1999. Declaración de exportación que debe ser presentada, a más tardar, el ... (fecha límite establecida para el plazo contemplado en el apartado 5 del artículo 29),

- Forudbetaling af restitutionen - Artikel 30 i forordning (EF) nr. 800/1999. Udførselsangivelsen skal indgives senest den ... (dato fastsat i overensstemmelse med den i artikel 29, stk. 5, omhandlede frist),

- Vorfinanzierung der Erstattung - Artikel 30 der Verordnung (EG) Nr. 800/1999. Die Ausfuhranmeldung ist bis spätestens ... vorzulegen (durch die Frist gemäß Artikel 29 Absatz 5 festgelegter Schlußtermin),

- Εκ των προτέρων πληρωμή της επιστροφής - κανονισμός (ΕΚ) αριθ.. 800/1999, άρθρο 30. Η δήλωση εξαγωγής πρέπει να κατατεθεί το αργότερο μέχρι ... (ημερομηνία λήξεως της προθεσμίας που αναφέρεται στο άρθρο 29 παράγραφος 5)

- Prefinancing of the refund - Regulation (EC) No. 800/1999, Article 30. Export declaration to be lodged by ... (deadline set by the time limit referred to in Article 29(5)),

- Préfinancement de la restitution - règlement (CE) no 800/1999, article 30. Déclaration d'exportation à déposer au plus tard le ... (date limite fixée par le délai visé à l'article 29, paragraphe 5),

- Prefinanziamento della restituzione - Regolamento (CE) no 800/1999, articolo 30. Dichiarazione d'esportazione da presentare entro il ... (data limite fissata in base ai termini indicati al paragrafo 5 dell'articolo 29),

- Voorfinanciering van de restitutie - Verordening (EG) nr. 800/1999, artikel 30. Aangifte ten uitvoer moet uiterlijk worden ingediend op ... (uiterste datum vastgesteld op basis van de in artikel 29, lid 5 bedoelde termijn),

- Pré-financiamento da restituição - Regulamento (CE) no 800/1999, artigo 30.o Apresentação da declaração de exportação o mais tardar em ... (data-limite fixada pelo prazo referido no n.o 5 do artigo 29.o),

- Ennakolta maksettu tuki - asetuksen (EY) N:o 800/1999 30 artiklan, vienti-ilmoitus annettava viimeistään ... (määräpäivä vahvistetaan 29 artiklan 5 kohdassa mainitun aikarajoituksen mukaisesti),

- Förfinansiering av exportbidrag - artikel 30 i förordning (EG) nr 800/1999. Exportdeklaration skall ges in senast den ... (tidpunkt fastställd enligt den i artikel 29.5 angivna tidsfristen).

b) Kontrollkontoret för lagret skall behålla kontrollexemplaret T 5 och i fälten "Kontroll av användning och/eller destination" på kontrollexemplarets baksida under rubriken "Anmärkningar" göra en av följande noteringar:

- La fecha de aceptación de la declaración de exportación: ...

- La fecha de salida del territorio aduanero o la de llegada al destino correspondiente: ...

- Datoen for antagelsen af udførselsangivelsen: ...

- Datoen for udgangen af toldområdet eller ankomsten til destinationen: ...

- Zeitpunkt der Annahme der Ausfuhranmeldung: ...

- Zeitpunkt des Verlassens des Zollgebiets oder des Erreichens der Bestimmung: ...

- την ημερομηνία αποδοχής της διασάφησης εξαγωγής: ...

- την ημερομηνία εξόδου από το τελωνειακό έδαφος ή αφίξεως στον προορισμό: ...

- Date of acceptance of the export declaration: ...

- Date of exit from the customs territory or arrival at destination: ...

- La date d'acceptation de la déclaration d'exportation: ...

- La date de sortie du territoire douanier ou de l'arrivée à destination: ...

- La data di accettazione della dichiarazione d'esportazione: ...

- La data di uscita dal territorio doganale o dell'arrivo a destinazione: ...

- De datum van aanvaarding van de aangifte ten uitvoer: ...

- De datum waarop de producten of goederen het douanegebied hebben verlaten of ter bestemming zijn aangekomen: ...

- Data de aceitação da declaração de exportação: ...

- Data de saída do território aduaneiro ou da chegada ao destino: ...

- Vienti-ilmoituksen vastaanottopäivämäärä: ...

- Päivä, jona viety tullialueelta tai saapunut määräpaikkaan: ...

- Mottagningsdag for exportdeklaration: ...

- Utförseldag från tullområdet eller ankomstdag till destinationen: ...

c) Om produkterna efter att ha tagits ut från lagret passerar igenom en annan medlemsstat för att exporteras eller för att nå den avsedda destinationen, skall tullkontoret på den första destinationen fungera som avgångstullkontor och utfärda eller låta utfärda ett eller flera nya kontrollexemplar T 5.

Fält 104 på det eller de nya kontrollexemplaren T 5 skall attesteras i överensstämmelse härmed. Dessutom skall numret på det ursprungliga kontrollexemplaret T 5 föras in i fält 106 tillsammans med namnet på det tullkontor som utfärdat det exemplaret och datumet för utfärdandet.

Om noteringarna i fälten "Kontroll av användning eller destination" på det ursprungliga kontrollexemplaret T 5 är avhängiga av information i kontrollexemplar T 5 som kommer från tullmyndigheter i andra medlemsstater eller i nationella dokument från andra nationella myndigheter, skall det bestämmelsetullkontor som avses i första stycket under rubriken "Anmärkningar" notera numret eller numren på de berörda kontrollexemplaren T 5 eller de nationella dokumenten.

Om endast en del av de produkter som anges på kontrollexemplaret T 5 uppfyller de föreskrivna villkoren skall bestämmelsetullkontoret i fältet "Kontroll av användning eller destination" på kontrollexemplaret ange den produktkvantitet som uppfyller villkoren.

3. I det fall som avses i punkt 1 skall fälten 37 och 40 i exportdeklarationen fyllas i på lämpligt sätt. Dagen för mottagandet av deklaration COM 7 skall likaså föras in i fält 40.

Artikel 31

1. Förskottet på exportbidraget skall utbetalas endast på exportörens särskilda begäran och skall endast betalas av den medlemsstat inom vars territorium betalningsdeklarationen togs emot.

Ansökan om exportbidrag skall antingen göras

a) skriftligen, varvid medlemsstaten får föreskriva att en särskild blankett skall användas för detta ändamål, eller

b) genom användning av ett datoriserat system, i enlighet med närmare bestämmelser som skall antas av de behöriga myndigheterna.

Vid tillämpningen av denna punkt skall artiklarna 199.2 och 199.3 samt artiklarna 222, 223 och 224 i förordning (EEG) nr 2454/93 gälla i tillämpliga delar.

2. Förskottsbeloppet skall beräknas genom att den bidragssats används som är tillämplig på användningen eller destinationen, om en sådan är angiven. I annat fall skall det belopp som beräknas enligt bestämmelserna i artikel 18.2 användas.

Artikel 32

1. Exportdeklarationen skall före utgången av de frister som anges i artiklarna 28.6 och 29.5 läggas fram i den medlemsstat där betalningsdeklarationen togs emot eller, om artikel 30 tillämpas, i den medlemsstat där lagringen sker.

2. Vid tillämpningen av denna artikel skall Belgien och Luxemburg anses utgöra en medlemsstat när artikel 5 i förordning (EEG) nr 565/80 tillämpas.

Artikel 33

1. Innan betalningsdeklarationen tas emot skall en säkerhet ställas som motsvarar det belopp som beräknats enligt artikel 31.2 och som ytterligare ökats med 15 % av detta belopp.

2. Medlemsstaterna får tillåta att den i punkt 1 angivna säkerheten ställs efter det att betalningsdeklarationen har tagits emot, på villkor att nationella bestämmelser finns som

- ålägger exportören att ställa säkerheten inom högst 30 dagar från det att betalningsdeklarationen togs emot och innan förskottet betalas ut,

- säkerställer betalningen av ett belopp som motsvarar den i punkt 1 angivna ökningen, om säkerheten, utom vid force majeure, inte ställs i tid; fristen kan dock förlängas om exportören har vidtagit alla nödvändiga försiktighetsåtgärder.

Artikel 34

1. Inom 60 dagar från den dag då produkterna inte längre omfattas av det förfarande som anges i artikel 4 eller 5 i förordning (EEG) nr 565/80 skall de

- lämna gemenskapens tullområde i oförändrat skick,

eller

- ha nått destinationen i oförändrat skick, i de fall som anges i artikel 36.1 i denna förordning.

2. Bestämmelserna i artikel 7.3 och 7.4, artikel 9 och artikel 10 skall tillämpas i de fall som avses i punkt 1.

Artikel 35

1. När rätten till bidrag styrkts för produkter som omfattas av bestämmelserna i detta kapitel, skall denna fordran kvittas mot det belopp som betalats ut i förskott. Om det belopp som skall betalas ut för den exporterade kvantiteten är större än förskottsbeloppet skall mellanskillnaden betalas ut till den berörda parten.

Om det belopp som skall betalas ut för den exporterade kvantiteten är mindre än förskottsbeloppet, särskilt när punkt 2 tillämpas, skall den behöriga myndigheten utan dröjsmål inleda det förfarande som avses i artikel 29 i förordning (EEG) nr 2220/85, för att kräva den berörda parten på mellanskillnaden plus 15 %.

2. Som ett undantag från artikel 50 och utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 1 andra stycket i denna artikel, skall - utom vid force majeure - bidraget som tillämpas på den berörda exporten korrigeras om exportören underlåtit att iaktta en eller flera av de frister som föreskrivs i denna förordning, vilket sker enligt följande:

- Bidraget skall först minskas med 15 % om en eller flera av de frister som föreskrivs i artiklarna 15.1, 28.6, 29.5 och 34.1 har överskridits. Därefter minskas detta nedsatta bidrag med 2 % för varje dag som fristerna i artiklarna 15.1, 28.6 och 29.5 överskrids, och med 5 % för varje dag som fristen i artikel 34.1 överskrids.

- Om de dokument som avses i artikel 49.2 läggs fram inom sex månader efter utgången av den föreskrivna fristen, skall bidraget, i tillämpliga fall fastställt enligt första strecksatsen, minskas med ett belopp som motsvarar 15 % av det bidrag som skulle ha betalats ut om alla frister hade iakttagits.

Bestämmelserna i artikel 50.4 och 50.6 skall tillämpas i tillämpliga delar.

3. När fordran på grund av force majeure är lägre än förskottsbeloppet skall bestämmelserna om ökningen på 15 % inte tillämpas.

4. Om produkten inte når den destination för vilken förskottet har beräknats på grund av en oegentlighet som tredje man begått till skada för exportören, och om exportören omedelbart skriftligen och på eget initiativ underrättar de behöriga myndigheterna om detta och återbetalar det utbetalda förskottet, skall det tillägg som avses i punkt 1 begränsas till en ränta för den tid som förflutit mellan utbetalningen av det förskottsutbetalda bidraget och återbetalningen och skall beräknas i enlighet med artikel 52.1 fjärde stycket.

Denna bestämmelse gäller inte om de behöriga myndigheterna redan har underrättat exportören om att de har för avsikt att göra en kontroll eller om exportören på annat sätt har fått kännedom om att de behöriga myndigheterna har för avsikt att göra en kontroll.

AVDELNING III

ANDRA FORMER AV EXPORT OCH SPECIALFALL

KAPITEL 1

Bestämmelser som jämställs med export utanför gemenskapen samt proviantering

Artikel 36

1. Vid tillämpningen av denna förordning skall följande jämställas med export från gemenskapen:

a) Leveranser inom gemenskapen i syfte att proviantera

- sjögående fartyg,

- luftfartyg som trafikerar internationella flyglinjer, även flyglinjer inom gemenskapen.

b) Leveranser till internationella organisationer som är etablerade inom gemenskapen.

c) Leveranser till väpnade styrkor som är stationerade i en medlemsstat men som inte för dess flagg.

2. Punkt 1 skall endast tillämpas om identiska produkter som importeras från tredje land för dessa användningar är befriade från importtull i den berörda medlemsstaten.

3. Med export utanför gemenskapens tullområde skall jämställas leveranser av produkter avsedda att placeras i de lager som de internationella biståndsorganisationerna etablerat inom gemenskapen och som används för livsmedelsbistånd till tredje land.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där lagringen sker, vilka fastställer tullstatus för lagren, skall godkänna tillämpningen av bestämmelserna i första stycket och vidta nödvändiga åtgärder för att tillse att de berörda produkterna når sin destination.

4. Bestämmelserna i artikel 5 skall tillämpas på leveranser enligt denna artikel.

Artikel 37

1. För de leveranser som avses i artiklarna 36 och 44 får medlemsstaterna tillåta att följande förfarande används för utbetalning av bidrag, trots bestämmelserna i artikel 5. En exportör som fått tillstånd att använda detta förfarande får inte samtidigt använda det normala förfarandet för identiska produkter.

Tillståndet får begränsas till vissa lastningsplatser i den exporterande medlemsstaten. Tillståndet får gälla för lastning i hamnar i andra medlemsstater och i sådana fall skall artikel 8 tillämpas.

2. För produkter som lastas varje månad enligt bestämmelserna i denna artikel, skall den sista dagen i månaden vara den avgörande dagen för bestämning av bidragssatsen, eller om bidraget har fastställts i förväg, för eventuella ändringar av denna.

Beträffande de medlemsstater som inte deltar i den ekonomiska och monetära unionen skall den sista dagen i månaden även vara den avgörande händelsen för vilken euroomräkningskurs som skall användas för att räkna om bidragsbeloppet till nationell valuta.

3. Om bidraget har fastställts i förväg eller genom anbud måste licensen vara giltig den sista dagen i månaden.

4. Exportören skall föra ett kontrollregister med följande information:

a) Uppgifter som gör att produkterna kan identifieras i enlighet med artikel 5.4.

b) Namn eller registreringsnummer på alla fartyg eller luftfartyg som produkterna har lastats på.

c) Lastningsdatum.

Den information som avses i första stycket skall föras in i registret senast den första arbetsdag som följer efter dagen för lastningen. Om lastningen sker i en annan medlemsstat, skall ovannämnda information föras in i registret senast den första arbetsdag som följer på den dag då exportören måste ha underrättats om att produkterna har lastats.

Exportören skall också underställa sig de kontroller medlemsstaterna kan anse vara nödvändiga och bevara registret under minst tre år från utgången av det aktuella kalenderåret.

5. Medlemsstaterna får bestämma att registret får ersättas av de dokument som används vid varje leverans och på vilka tullmyndigheterna har intygat datumet för lastningen.

6. Punkterna 2-5 skall tillämpas i tillämpliga delar på leveranser av de slag som anges i artikel 36.1 b och c.

Artikel 38

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 a skall produkter som är avsedda att konsumeras ombord på luftfartyg eller på passagerarbåtar, inbegripet färjor, men som beretts innan de tas ombord, anses ha beretts ombord på dessa transportmedel.

2. Denna artikel gäller endast om exportören på ett tillfredsställande sätt kan styrka kvantitet, slag och egenskaper hos de basprodukter som använts vid beredningen och för vilka bidraget begärs.

3. Det förfarande för proviantlager som anges i artikel 40 får tillämpas på beredning av det slag som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 39

1. Bidraget skall inte betalas ut om de produkter, för vilka exportdeklarationen har tagits emot, inte i oförändrat skick har nått en av de destinationer som anges i artikel 36 inom 60 dagar från mottagandet.

2. Bestämmelserna i artikel 7.3 och 7.4 skall tillämpas i de fall som avses i punkt 1.

3. Om en produkt, för vilken en exportdeklaration tagits emot, innan den når en av de destinationer som anges i artikel 36, passerar igenom andra delar av gemenskapens tullområde än den medlemsstat där deklarationen togs emot, skall bevis för att produkten nått den avsedda destinationen läggas fram i form av kontrollexemplaret T 5.

På kontrollexemplaret T 5 skall särskilt fälten 33, 103 och 104 fyllas i, samt i tillämpliga fall fält 105. Fält 104 skall fyllas i på lämpligt sätt.

4. Formulär 302 som åtföljer de produkter som levereras till väpnade styrkor i enlighet med bestämmelserna i artikel 36.1 c skall jämställas med det kontrollexemplar T 5 som avses i punkt 3, på villkor att de behöriga militära myndigheterna på detta formulär intygar att produkterna har tagits emot.

Artikel 40

1. Medlemsstater får betala ut bidraget i förskott till exportören på de särskilda villkor som anges nedan, när det styrkts att produkterna, utom vid force majeure, inom 30 dagar från den dag då exportdeklarationen togs emot har placerats i lokaler under tullkontroll för proviantering inom gemenskapen av

- sjögående fartyg,

eller

- luftfartyg som trafikerar internationella flyglinjer, även flyglinjer inom gemenskapen,

eller

- sådana borr- eller produktionsplattformar som avses i artikel 44.

De lokaler som står under tullkontroll, i fortsättningen kallade "proviantlager", och lagerhavaren, måste vara särskilt godkända för tillämpning av denna artikel.

2. Den medlemsstat på vars territorium proviantlagret är beläget skall godkänna endast sådana lagerhavare och proviantlager som ger tillräckliga garantier. Godkännandet kan återtas.

Godkännande skall ges endast till lagerhavare som skriftligen åtar sig

a) att efter eventuell förpackning ta produkterna ombord i oförändrat eller fruset skick, för att inom gemenskapen proviantera

- sjögående fartyg,

eller

- luftfartyg som trafikerar internationella flyglinjer, även flyglinjer inom gemenskapen,

eller

- de borr- eller produktionsplattformar som avses i artikel 44;

b) att föra ett register som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att genomföra kontroller och som särskilt innehåller uppgifter om

- det datum då produkterna togs in på proviantlagret,

- nummer på de tulldokument som åtföljer produkterna och det berörda tullkontorets namn,

- den information som krävs för att identifiera produkterna i enlighet med artikel 5.4,

- det datum då produkterna togs ut ur proviantlagret,

- registreringsnummer och namn (om sådana finns) för alla fartyg och luftfartyg på vilka produkterna har lastats, eller namnet på det lager till vilket de har förts över,

- lastningsdatum;

c) att bevara registret under minst tre år från utgången av det aktuella kalenderåret;

d) att underkasta sig regelbundna och andra kontroller som de behöriga myndigheterna anser vara önskvärda för att kontrollera att bestämmelserna i denna punkt efterlevs;

e) att betala de belopp som kan komma att återkrävas i enlighet med artikel 42.

3. Det förskottsbelopp som betalas ut till exportören enligt punkt 1 skall bokföras som en utbetalning av det organ som gör utbetalningen.

Artikel 41

1. Om exportdeklarationen har tagits emot i den medlemsstat i vilken proviantlagret är beläget, och produkterna tas in i ett sådant lager, skall den behöriga tullmyndigheten på det nationella dokument som krävs för att erhålla förskottsbetalning av bidraget ange att produkterna uppfyller villkoren i artikel 40.

2. Om exportdeklarationen har tagits emot i en annan medlemsstat än den i vilken proviantlagret är beläget, skall bevis för att produkterna har placerats i ett proviantlager läggas fram i form av kontrollexemplaret T 5.

Särskilt fälten 33, 103, 104, och i tillämpliga fall 105, skall fyllas i på kontrollexemplar T 5. Under rubriken "Övrigt", i fält 104 på kontrollexemplar T 5, skall en av följande noteringar göras:

- Depositado con entrega obligatoria para el abastecimiento - Aplicación del artículo 40 del Reglamento (CE) no 800/1999,

- Anbringelse på oplag med obligatorisk levering til proviantering - anvendelse af artikel 40 i forordning (EF) nr. 800/1999,

- Einlagerung ins Vorratslager mit Lieferpflicht zur Bevorratung - Artikel 40 der Verordnung (EG) Nr. 800/1999,

- Εναποθήκευση με υποχρεωτική παράδοση για τον ανεφοδιασμό - εφαρμογή του άρθρου 40 του κανονισμού ΕΚ αριθ. 800/1999

- Compulsory entry into warehouse for delivery for victualling - Article 40 of Regulation (EC) No. 800/1999,

- Mise en entrepôt avec livraison obligatoire pour l'avitaillement - application de l'article 40 du règlement (CE) no 800/1999,

- Deposito con consegna obbligatoria per l'approvvigionamento - applicazione dell'articolo 40 del regolamento (CE) n. 800/1999,

- Opslag in depot onder verplichting van levering voor de bevoorrading van zeeschepen of luchtvaartuigen - toepassing van artikel 40 van Verordening (EG) nr. 800/1999,

- Colocado em entreposto com destino obrigatório para abastecimento - aplicação do artigo 40.o do Regulamento (CE) n.o 800/1999,

- Siirto varastoon sekä pakollinen toimittaminen muonitustarkoituksiin - asetuksen (EY) N:o 800/1999 40 artiklan soveltaminen,

- Placering i lager med skyldighet att leverera för proviantering - artikel 40 i förordning (EG) nr 800/1999.

Det behöriga tullkontoret i destinationsmedlemsstaten skall på kontrollexemplaret bekräfta att produkterna tagits in i lagret, efter att först ha kontrollerat att produkterna har förts in i det register som avses i artikel 40.2.

Artikel 42

1. Om det visar sig att en produkt som placerats i proviantlager inte har använts i föreskrivet syfte, eller inte är i sådant skick att detta kan ske, skall lagerhavaren betala ett schablonbelopp till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där lagret är beläget.

2. Det schablonbelopp som avses i punkt 1 skall beräknas på följande sätt:

a) Först summeras de importtullar som är tillämpliga på en identisk produkt när denna övergår till fri omsättning i den medlemsstat där lagret är beläget.

b) Därefter ökas den summa som räknats fram enligt a med 20 %.

Den sats som skall användas vid beräkningen av importtullen skall vara

- den sats som var tillämplig den dag, då produkten inte användes i föreskrivet syfte, eller från och med vilken den inte längre var i sådant skick att detta kunde ske,

eller

- om detta datum inte kan fastställas, den sats som tillämpades den dag då det upptäcktes att föreskrifterna om obligatorisk destination inte hade iakttagits.

3. Om lagerhavaren kan visa att det belopp som förskotterats för produkten ifråga är mindre än det schablonbelopp som beräknats enligt punkt 2, skall han endast betala det förskotterade beloppet plus 20 %.

Om beloppet förskotterades i en annan medlemsstat skall dock påslaget vara 40 %. I sådana fall skall om den medlemsstat där lagringen äger rum inte deltar i den ekonomiska och monetära unionen omräkningen till den nationella valutan ske enligt den omräkningskurs för euron som gällde den dag som användes vid beräkningen av de tullsatser som avses i punkt 2 a.

4. Den betalning som avses i denna artikel skall inte tillämpas på förluster under lagringen i proviantlagret som orsakas av naturlig viktminskning eller beror på förpackningen.

Artikel 43

1. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där proviantlagret är beläget skall minst en gång var tolfte månad göra en fysisk kontroll av de produkter som förvaras på lagret.

Om produkter tas in i och förs ut ur proviantlagret under ständig fysisk kontroll av tullmyndigheten, får dock de behöriga myndigheterna begränsa sin kontroll till en granskning av de dokument som visar vilka produkter som lagras.

2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaten där lagret är beläget får tillåta att produkterna förs över till ett annat proviantlager.

I sådana fall skall registret över det första proviantlagret innehålla uppgifter om det andra proviantlagret. Det andra proviantlagret och den andra lagerhavaren skall likaså vara särskilt godkända enligt bestämmelserna för proviantlager.

När produkterna har ställts under tullkontroll i det andra proviantlagret, blir den andra lagerhavaren ansvarig för betalningen av en eventuell fordran enligt artikel 42.

3. Om det andra proviantlagret inte är beläget i samma medlemsstat som det första, skall bevis för att produkterna har placerats i det andra lagret läggas fram i form av originalet av kontrollexemplaret T 5, med en av de noteringar införda som anges i artikel 41.2.

Det behöriga tullkontoret i destinationsmedlemsstaten skall på kontrollexemplaret T 5 bekräfta uppläggningen på lagret, efter att först ha kontrollerat att produkterna har förts in i det register som avses i artikel 40.2.

4. Om produkterna efter lagringen förs ut ur proviantlagret och tas ombord i en annan medlemsstat än den medlemsstat där lagret är beläget, skall bevis för att produkterna har tagits ombord läggas fram enligt bestämmelserna i artikel 39.3.

5. Bevis för att produkterna har placerats under tillsyn i ett annat proviantlager och bevis för ombordtagning inom gemenskapen och om leverans enligt vad som anges i artikel 44 och artikel 45.3 a måste läggas fram, utom i fall av force majeure, inom 12 månader från den dag då produkterna lämnade proviantlagret. Artikel 49.3, 49.4 och 49.5 skall tillämpas i tillämpliga delar.

KAPITEL 2

Specialfall

Artikel 44

1. Vid beräkningen av bidragssatsen skall följande fall anses utgöra leveranser enligt artikel 36.1 a:

a) Proviantering av borr- och produktionsplattformar, inklusive arbetsställen som betjänar sådana verksamheter, som är belägna på den europeiska kontinentalsockeln, eller på kontinentalsockeln i den icke-europeiska delen av gemenskapen, men utanför en zon på tre nautiska mil från den baslinje från vilken bredden på en medlemsstats territorialvatten bestäms.

och

b) Proviantering av örlogsfartyg och militära hjälpfartyg som för någon av medlemsstaternas flagg i farvatten utanför territorialgränserna.

Med proviantering avses alla produkter som enbart är avsedda att konsumeras ombord.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas endast om bidragssatsen i så fall blir högre än den lägsta satsen.

Medlemsstaterna får tillämpa dessa bestämmelser på all proviantering, om

a) ett ombordtagningsintyg läggs fram,

och

b) i fråga om plattformar, om

- leveransen utgör en del av en proviantering av plattformen som godkänts som normal proviantering av den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken produkterna fraktas till plattformen. I detta fall skall - utom vid force majeure - hamnarna eller platserna för utskeppningen, fartygstyp vid sjöfrakt samt förpacknings- och containertyp vara de som normalt används,

- den som utför leveranserna med fartyg eller helikopter är en fysisk eller juridisk person som inom gemenskapen för register, som är tillgängliga för granskning och tillräckligt utförliga för att uppgifterna om flyg- eller sjötransporten skall kunna kontrolleras.

3. Det ombordtagningsintyg som avses i punkt 2 a skall ge fullständiga uppgifter om produkterna samt namnet på eller andra uppgifter som identifierar den plattform eller det örlogsfartyg eller hjälpfartyg dit produkterna levererades samt datum för leveransen. Medlemsstaterna får kräva att ytterligare information lämnas.

Intyget skall undertecknas enligt följande bestämmelser:

a) I fråga om plattformar: av den person som enligt plattformens ledning har ansvaret för plattformens proviantering. De behöriga myndigheterna skall vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om transaktionens äkthet, och medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa åtgärder.

b) I fråga om örlogsfartyg och hjälpfartyg: av militära myndigheter.

Trots bestämmelserna i punkt 2 får medlemsstaterna när det gäller leveranser till plattformar befria exportörerna från skyldigheten att lägga fram ombordtagningsintyg om det gäller en leverans

- som ger rätt till ett bidrag som inte överstiger 3000 euro per export,

- som ger medlemsstaten tillräcklig garanti för att produkterna nått sin destination, och

- för vilken transportdokument och betalningsbevis läggs fram.

4. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som beviljar bidraget skall kontrollera de kvantiteter som uppges ha levererats till plattformen genom att granska de register som förs av exportören och av den som ansvarar för provianteringsfartyget eller provianteringshelikoptern. De skall också försäkra sig om att de proviantkvantiteter som levererats enligt bestämmelserna i denna artikel inte överstiger den ombordvarande personalens förbrukning.

Vid tillämpningen av föregående stycke skall vid behov hjälp kunna begäras från de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater.

5. När artikel 8 tillämpas i fråga om proviantering av en plattform skall i fält 104 på kontrollexemplaret T 5 en av följande noteringar göras under rubriken "Övrigt":

- Suministro para el abastecimiento de las plataformas - Reglamento (CE) nr 800/1999,

- Proviant til platforme - forordning (EF) nr 800/1999,

- Bevorratungslieferung für Plattformen - Verordnung (EG) Nr. 800/1999,

- Προμήθειες τροφοδοσίας για εξέδρες - κανονισμός (ΕΚ) αριθ. 800/1999,

- Catering supplies for rigs - Regulation (EC) No. 800/1999,

- Livraison pour l'avitaillement des plates-formes - rêglement (CE) nr 800/1999,

- Provviste di bordo per piattaforma - Regolamento (CE) n. 800/1999,

- Leverantie van boordproviand aan platform - Verordening (EG) nr. 800/1999,

- Fornectimentos para abastecimento de plataformas - Regulamento (CE) nr. 800/1999,

- Muonitustoimitukset lautoille - asetus (EY) Nr 800/1999,

- Proviant till plattformar-förordning (EG) nr 800/1999.

6. När artikel 40 tillämpas skall lagerhavaren åta sig att föra ett sådant register som avses i artikel 40.2 b med uppgifter om till vilken plattform varje parti har transporterats, namn eller nummer på det fartyg eller den helikopter som utförde transporten och datum för leveranserna. De ombordtagningsintyg som anges i punkt 3 a skall anses utgöra en del av registret.

7. Medlemsstaterna skall se till att det förs ett register över mängden produkter från varje sektor som levereras till plattformar och som omfattas av bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 45

1. Vid fastställande av vilken bidragssats som skall beviljas skall leveranser av proviant utanför gemenskapen anses utgöra leveranser enligt artikel 36.1 a.

2. När bidragssatsen varierar beroende på destination, skall bestämmelserna i punkt 1 tillämpas när bevis företes på att de produkter som faktiskt levererats ombord är samma produkter som lämnade gemenskapens tullområde i detta syfte.

3. Bevisning enligt punkt 2 sker på följande sätt:

a) Bevis på direktleverans ombord för proviantering skall läggas fram i form av ett tulldokument eller ett dokument bestyrkt av tullmyndigheten i det tredje land där leveransen ombord ägde rum. Dokumentet kan utformas enligt förlagan i bilaga III.

Det skall fyllas i på ett eller flera av gemenskapens officiella språk och på ett språk som används i det berörda tredje landet.

Direktleverans skall anses vara det samma som leverans av en container eller ett helt parti ombord på ett fartyg.

b) Om de exporterade produkter som skall levereras ombord för proviantering inte levereras direkt utan först ställs under tullkontroll i det tredje land som är destination, skall bevis för att produkterna har levererats ombord läggas fram i form av

- ett tulldokument, eller ett dokument bestyrkt av tullmyndigheterna i tredje landet, som visar att innehållet i en container eller ett helt parti produkter har placerats i ett proviantlager och att däri befintliga produkter uteslutande kommer att användas för proviantering; dokumentet kan utformas enligt förlagan i bilaga III, och

- ett tulldokument, eller ett dokument bestyrkt av tullmyndigheterna i det tredje land där leveransen ägde rum, som visar att samtliga produkter i containern eller det ursprungliga partiet slutgiltigt har lämnat lagret och levererats ombord, och som innehåller uppgifter om hur många delleveranser som ägt rum; dokumentet kan utformas enligt förlagan i bilaga III.

c) Om de dokument som avses i a eller i b andra strecksatsen inte kan läggas fram, får medlemsstaten godkänna att bevisningen sker med hjälp av ett mottagningsbevis som undertecknats av fartygets befälhavare eller av ett annat tjänstgörande befäl och som försetts med fartygets stämpel.

Om de dokument som avses i b andra strecksatsen inte kan läggas fram, får medlemsstaten godkänna att bevisningen sker med hjälp av ett mottagningsbevis som är undertecknat av en anställd i flygbolaget och som försetts med flygbolagets stämpel.

d) De dokument som nämns i a och b andra strecksatsen får inte godkännas av medlemsstaten om de inte innehåller fullständiga uppgifter om de produkter som levererats ombord och om datum för leveransen, registreringsnummer och namn (om ett sådant finns) på fartyget eller luftfartyget. För att säkerställa att de kvantiteter som levererats som proviant verkligen motsvarar besättningens och passagerarnas normala förbrukning ombord, får medlemsstaten kräva att ytterligare uppgifter eller dokument läggs fram.

4. I samtliga fall skall det som stöd för en begäran om betalning läggas fram en kopia eller fotokopia av transportdokumentet samt det dokument som visar att de produkter som skall användas som proviant har betalats.

5. Produkter som omfattas av de förfaranden som anges i artikel 40 får inte användas för leveranser i enlighet med punkt 3 b.

6. Artikel 17 skall gälla i tillämpliga delar.

7. Bestämmelserna i artikel 37 skall inte gälla när denna artikel tillämpas.

Artikel 46

1. Trots bestämmelserna i artikel 161.3 i förordning (EEG) nr 2913/92 skall produkter avsedda för Helgoland anses vara exporterade när det gäller bestämmelser om utbetalning av exportbidrag.

2. Produkter avsedda för San Marino skall inte anses vara exporterade när det gäller bestämmelserna om betalning av exportbidrag.

Artikel 47

1. Ett bidrag kan beviljas för produkter som återexporteras enligt artikel 883 i förordning (EEG) nr 2454/93 endast om en ansökan om återbetalning eller eftergift av importtull senare avslås, och om övriga villkor för beviljande av bidrag är uppfyllda.

2. Om varor återexporteras enligt det förfarande som avses i punkt 1, skall en hänvisning till detta förfarande göras på det dokument som avses i artikel 5.4.

Artikel 48

När det gäller export för vilken exportören inte kan lämna in de bevis som anges i artikel 16.1 och 16.2 och som är avsedd för

- väpnade styrkor som är stationerade i ett tredje land och som lyder under en medlemsstat eller under en internationell organisation av vilken åtminstone en av medlemsstaterna är medlem,

- internationella organisationer som är etablerade i ett tredje land, och av vilka minst en av medlemsstaterna är medlem,

- diplomatiska representationer i ett tredje land,

skall produkten anses ha importerats till det tredje land där sådana väpnade styrkor är stationerade eller där sådana internationella organisationer eller diplomatiska representationer är etablerade om exportören lägger fram bevis för att produkterna är betalda, och ett leveranserkännande utfärdat av de väpnade styrkor, den internationella organisation eller diplomatiska representation som produkterna har levererats till i det berörda tredje landet.

AVDELNING IV

FÖRFARANDE VID UTBETALNING AV BIDRAG

KAPITEL 1

Allmänna villkor

Artikel 49

1. Exportbidraget skall utbetalas endast på exportörens uttryckliga begäran och endast av den medlemsstat inom vars territorium exportdeklarationen mottagits.

Ansökan om exportbidrag skall antingen göras

a) skriftligen, varvid medlemsstaten får föreskriva att en särskild blankett skall användas för detta ändamål, eller

b) genom användning av datoriserat system, i enlighet med närmare bestämmelser som skall antas av de behöriga myndigheterna.

Vid tillämpningen av denna punkt skall artikel 199.2 och 199.3 samt artiklarna 222, 223 och 224 i förordning (EEG) nr 2454/93 gälla i tillämpliga delar.

2. Utom vid force majeure skall de dokument som rör betalningen av bidraget eller frisläppandet av säkerheten läggas fram inom tolv månader från den dag då exportdeklarationen togs emot.

Om den exportlicens som används för export och som berättigar till utbetalning av bidraget har utfärdats av en annan medlemsstat än den exporterande medlemsstaten skall dokumenten rörande betalningen av exportbidraget innehålla en fotokopia av fram- och baksidan av denna licens med vederbörliga påteckningar.

3. Om kontrollexemplaret T 5, eller i tillämpliga fall, det nationella dokument som styrker att utförsel från gemenskapens tullområde ägt rum, inte skickas tillbaka till avgångstullkontoret eller tillämplig central myndighet inom tre månader efter utfärdandet, på grund av omständigheter som exportören inte råder över, får denne lämna en motiverad begäran till det behöriga organet om att andra dokument skall anses som likvärdiga.

Följande bestämmelser skall tillämpas när det gäller vilka dokument som skall läggas fram som stöd för en sådan begäran:

a) Om ett kontrollexemplar eller nationellt dokument har utfärdats som bevis för att produkterna har lämnat gemenskapens tullområde, skall exportören lägga fram

- len kopia eller fotokopia av transportdokumentet,

och

- ett dokument som visar att produkten har visats upp för ett tullkontor i ett tredje land eller ett eller flera av de dokument som avses i artikel 16.1, 16.2 och 16.4.

Ett dokument av det slag som anges i andra strecksatsen behöver inte krävas för export för vilken bidraget inte överstiger 1200 euro; i sådana fall måste dock exportören lägga fram bevis för betalning.

Vid export till tredje land som anslutit sig till Konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande skall ett i det berörda landet i vederbörlig ordning attesterat returexemplar 5 av det gemensamma transiteringsdokumentet, eller en bestyrkt fotokopia av detta eller ett meddelande från avgångstullkontoret anses utgöra bevis.

b) Om artiklarna 36, 40 eller 44 tillämpas, skall exportören lägga fram en bekräftelse av det tullkontor som ansvarar för kontrollen av den berörda bestämmelsen att villkoren för att detta tullkontor skall kunna attestera kontrollexemplaret T 5 är uppfyllda.

c) Om artikel 36.1 a eller artikel 40 tillämpas, skall det mottagningsbevis som avses i artikel 45.3 c och ett dokument som bevisar att produkterna för proviantering har betalats läggas fram.

Vid tillämpningen av denna punkt skall med originalet av kontrollexemplaret T 5 jämställas ett intyg utfärdat av avgångstullkontoret som styrker att kontrollexemplaret T 5 i vederbörlig ordning lagts fram, och som innehåller uppgifter om numret på T 5 och det utfärdande tullkontoret, samt det datum då produkten lämnade gemenskapens tullområde.

Bestämmelserna i punkt 4 skall tillämpas när likvärdiga bevis läggs fram.

4. Om de dokument som krävs enligt artikel 16 inte kan läggas fram inom den frist som anges i punkt 2, trots exportörens ansträngningar att få tag på dem och överlämna dem i tid, får exportören på begäran därom beviljas ytterligare tid för att lägga fram dessa dokument.

5. Den begäran enligt punkt 3 - med eller utan styrkande bilagor - om att andra dokument skall behandlas som likvärdiga måste inkomma inom den frist som anges i punkt 2, och detsamma gäller den begäran om förlängning av fristen som avses i punkt 4. Om en sådan begäran inkommer inom sex månader efter det fristen löpt ut skall emellertid bestämmelserna i artikel 50.2 första stycket gälla.

6. Om artikel 37 tillämpas skall - utom vid force majeure - de dokument som rör betalningen av bidraget läggas fram inom tolv månader från slutet av den månad då produkterna togs ombord. I det tillstånd som avses i artikel 37.1 kan dock föreskrivas att exportören skall lämna in en begäran om betalning inom en kortare frist.

7. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får kräva att de dokument som stöder en begäran om betalning av bidrag översätts till denna medlemsstats officiella språk eller ett av dess officiella språk.

8. Den betalning som avses i punkt 1 skall utföras av behöriga myndigheter inom tre månader från den dag då de har tillgång till samtliga underlag som gör det möjligt att avsluta behandlingen av det aktuella ärendet, utom vid fall av

a) force majeure,

eller

b) när en särskild administrativ utredning inletts beträffande bidragsberättigandet. I detta fall utgår inte betalning förrän rätten till bidrag godkänts,

eller

c) vid tillämpning av den kvittning som fastställs i artikel 52.2 andra stycket.

9. Bidraget kan hållas inne om beloppet per exportdeklaration uppgår till högst 60 euro.

Artikel 50

1. Om alla de krav som ställs i gemenskapslagstiftningen för att bli berättigad till ett bidrag är uppfyllda, utom kravet att iaktta en av de frister som anges i artiklarna 7.1, 15.1 och 40.1, skall följande regler tillämpas:

a) Bidraget skall först minskas med 15 %.

b) Det återstående bidraget, i fortsättningen kallat det nedsatta bidraget, skall ytterligare minskas

i) med 2 % av det nedsatta bidraget för varje dag som den frist som anges i artikel 15.1 har överskridits,

ii) med 5 % av det nedsatta bidraget för varje dag som den frist som anges i artikel 7.1 har överskridits, eller

iii) med 10 % av det nedsatta bidraget för varje dag som den frist som anges i artikel 40.1 har överskridits.

2. Om bevis för att alla kraven i gemenskapslagstiftningen har uppfyllts läggs fram inom sex månader efter utgången av de frister som anges i artikel 49.2 och 49.4, skall ett bidrag betalas ut som motsvarar 85 % av den summa som skulle ha betalats om alla krav hade uppfyllts.

Om bevis för att alla krav i gemenskapslagstiftningen har uppfyllts läggs fram inom sex månader efter utgången av de frister som anges i artikel 49.2 och 49.4, men de frister som anges i artiklarna 7.1, 15.1 eller 40.1 har överskridits, skall det bidrag som betalas ut vara lika med det nedsatta bidraget enligt punkt 1, ytterligare minskat med 15 % av det belopp som skulle ha betalats ut om alla frister hade iakttagits.

3. Om bidraget har betalats ut i förskott i enlighet med artikel 24 och om en eller flera av de tidsfrister som avses i artiklarna 7.1 och 15.1 inte iakttagits skall den förverkade säkerheten vara lika med

- beloppet för den minskning som fastställts enligt punkt 1,

- plus 10 %.

Den återstående delen av säkerheten skall frisläppas.

Om ett bidrag har betalats ut i förskott enligt artikel 24, och det inom sex månader efter utgången av de frister som anges i artikel 49.2 och 49.4 styrkts att alla krav som ställs i gemenskapslagstiftningen har blivit uppfyllda, skall 85 % av säkerheten återbetalas.

Om, i det fall som avses i tredje stycket, en eller flera av de tidsfrister som avses i artiklarna 7.1 och 15.1 dessutom inte har iakttagits skall följande belopp återbetalas:

- ett belopp som motsvarar det belopp som skall återbetalas enligt tredje stycket,

- minskat med beloppet för den säkerhet som förverkats enligt första stycket.

4. Summan av bidragsminskningarna får inte överskrida hela det bidragsbelopp som skulle ha betalats ut om alla krav hade uppfyllts.

5. Vid tillämpningen av denna artikel skall överskridande av fristen i artikel 7.1 jämställas med överskridande av fristen i artikel 39.1.

6. Vid tillämpningen av artiklarna 4.2, 18.3 och 51

- skall beräkningen av de minskningar som anges i den här artikeln grundas på det bidragsbelopp som följer av tillämpningen av artiklarna 4.2, 18.3 och 51,

- får det bidrag som går förlorat enligt den här artikeln inte överstiga det bidrag som följer av tillämpningen av artiklarna 4.2, 18.3 och 51.

KAPITEL 2

Sanktioner och återvinning av felaktigt utbetalda belopp

Artikel 51

1. Om det konstateras att en exportör i avsikt att få exportbidrag har ansökt om ett bidrag som är större än det som vederbörande har rätt till, skall bidraget för exporten i fråga vara lika med det bidrag som gäller för den faktiska exporten, minskat med ett belopp motsvarande

a) hälften av skillnaden mellan det begärda bidraget och det bidrag som gäller för den faktiska exporten,

b) två gånger skillnaden mellan det begärda bidraget och det bidrag som gäller för den faktiska exporten, om exportören med avsikt har lämnat felaktiga upplysningar.

2. Det begärda bidraget skall anses vara det belopp som erhålls vid en beräkning på grundval av de upplysningar som lämnats enligt artikel 5 eller artikel 26.2. Om bidragssatsen varierar beroende på destination, skall den differentierade delen av det begärda bidraget beräknas på grundval av de uppgifter beträffande kvantitet, vikt och destination som lämnats enligt artikel 49.

3. Den sanktion som avses i punkt 1 a skall inte tillämpas

a) vid fall av force majeure,

b) i undantagsfall då exportören på eget initiativ och snarast efter att ha upptäckt att det begärda bidraget var för stort skriftligen underrättar de behöriga myndigheterna om detta, om inte den behöriga myndigheten har informerat exportören om att den har för avsikt att undersöka ansökan, eller exportören på annat sätt har fått kännedom om denna avsikt eller den behöriga myndigheten redan har konstaterat att det begärda bidraget var oriktigt,

c) när det föreligger ett uppenbart fel beträffande det begärda beloppet som erkänns av den behöriga myndigheten,

d) i de fall då bidragsansökan är i överensstämmelse med förordning (EG) nr 1222/94, särskilt artikel 3.2 i denna, och har beräknats på grundval av de genomsnittliga kvantiteter som använts under en närmare angiven period,

e) i fall där vikten justeras, när viktavvikelsen beror på den vägningsmetod som har tillämpats.

4. Om den minskning som avses i 1 a eller 1 b leder till ett negativt belopp, skall exportören betala det negativa beloppet.

5. Om de behöriga myndigheterna konstaterar att det begärda bidraget var oriktigt, att exporten inte har genomförts och att bidraget därför inte kan minskas, skall exportören betala det sanktionsbelopp som avses i punkt 1 a eller b och som skulle gälla om exporten hade genomförts. Om bidragssatsen varierar beroende på destination skall det, utom när det är fråga om en obligatorisk destination, vid beräkningen av det begärda bidraget och av det bidrag som gäller tas hänsyn till den lägsta positiva satsen eller till den sats som följer av destinationsangivelsen i enlighet med artiklarna 24.2 eller 26.4, om denna sats är högre.

6. Den betalning som avses i punkterna 4 och 5 skall äga rum senast 30 dagar efter mottagandet av betalningskravet. Om denna frist inte uppfylls, skall exportören betala ränta för den period som börjar 30 dagar efter datum för mottagandet av betalningskravet och slutar dagen före datum för betalning av kravet till den räntesats som avses i artikel 52.1.

7. Sanktionerna skall inte tillämpas enbart på grund av att det begärda beloppet är högre än det bidrag som gäller enligt artiklarna 4.2, 18.3, 35.2 och/eller 50.

8. Sanktionerna skall tillämpas utan att detta påverkar tillämpningen av andra sanktioner som fastställs på nationell nivå.

9. Medlemsstaterna får avstå från att tillämpa sanktionsbelopp på 60 euro eller mindre per exportdeklaration.

10. Om den produkt som anges på export- eller betalningsdeklarationen inte omfattas av licensen skall inget bidrag utgå och bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla.

11. Om bidraget är förutfastställt skall sanktionsbeloppet beräknas på grundval av de bidragssatser som gäller den dag då licensansökan lämnas in utan beaktande av det förlorade bidraget enligt artikel 4.1 eller det nedsatta bidraget enligt artiklarna 4.2 och 18.3. Om så är nödvändigt skall dessa bidragssatser anpassas den dag då exportdeklarationen eller betalningsdeklarationen tas emot.

Artikel 52

1. Utan att det påverkar förpliktelsen att betala det negativa belopp som avses i artikel 51.4 skall mottagaren när det felaktigt utbetalas ett bidrag återbetala det felaktigt mottagna beloppet, inklusive eventuella sanktionsbelopp i enlighet med artikel 51.1, och en ränta som beräknas på grundval av den tid som förflyter mellan utbetalning och återbetalning. Dock gäller att

a) om återbetalningsplikten täcks av en ännu inte frisläppt säkerhet, skall förverkan av denna säkerhet enligt artiklarna 25.1 eller 35.1 anses gälla som återvinning av det återbetalningsskyldiga beloppet,

b) om säkerheten redan har frisläppts, skall mottagaren betala ett belopp motsvarande den säkerhet som skulle ha blivit förverkad plus en ränta som beräknas för perioden från datum för frisläppandet till dagen före betalningsdatum.

Betalningen skall äga rum senast 30 dagar efter mottagandet av betalningskravet.

Om ett belopp skall återbetalas får medlemsstaten vid beräkningen av räntan utgå från att betalningen görs den tjugonde dagen efter den dag då återbetalningen begärdes.

Räntesatsen skall beräknas enligt bestämmelserna i nationell lag, men får inte ligga under den sats som tillämpas vid återvinning av nationella belopp.

Det skall inte infordras någon ränta, eller på sin höjd ett belopp som bestäms av medlemsstaten motsvarande den oskäliga vinsten, om den felaktiga utbetalningen berodde på fel från den behöriga myndighetens sida.

Om bidraget har utbetalats till en person som har förvärvat rätten till bidrag genom överlåtande, skall denne och exportören vara solidariskt ansvariga för återbetalningen av de felaktigt utbetalda beloppen, felaktigt frisläppta säkerheter och ränta i samband med exporten i fråga. Den som förvärvat rätten har dock endast ett begränsat ansvar som omfattar det belopp som utbetalats till honom plus ränta på detta belopp.

2. De återvunna beloppen, dvs. de belopp som avses i artikel 51.4 och 51.5, och inkasserad ränta skall betalas till utbetalningsställena, vilka skall dra av dem från de utgifter som belastar Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 595/91(39).

När betalningsfristen inte uppfylls, får medlemsstaterna besluta att felaktigt utbetalda belopp, felaktigt frisläppta säkerheter och ränta fram till datum för avräkning i stället för att återbetalas skall dras av från senare utbetalningar till exportören i fråga.

Bestämmelserna i andra stycket skall också gälla för belopp som skall betalas i enlighet med bestämmelserna i artikel 51.4 och 51.5.

3. Utan att det påverkar möjligheten att avstå från att tillämpa sanktioner för småbelopp i enlighet med artikel 51.9 får medlemsstaterna avstå från att kräva återbetalning av felaktigt utbetalda belopp, felaktigt frisläppta säkerheter, ränta och belopp som följer av artikel 51.4, när summan av dessa belopp per exportdeklaration inte överstiger 60 euro, och förutsatt att liknande fall i nationell lag täcks av motsvarande regler om att avstå från indrivning.

4. Den återbetalningsplikt som avses i punkt 1 skall inte gälla

a) om betalningen har gjorts till följd av ett misstag av medlemsstaternas egna behöriga myndigheter eller av en annan berörd myndighet, och om misstaget inte rimligen kunde ha upptäckts av stödmottagaren som för sin del handlat i god tro, eller

b) om det förflyter mer än fyra år mellan den dag då stödmottagaren underrättas om det slutliga beslutet om att bidrag beviljats och den dag då stödmottagaren för första gången av en nationell myndighet eller av gemenskapen får om det förflyter mer än fyra år mellan den dag då stödmottagaren underrättas om det slutliga beslutet om att bidrag beviljats och den dag då stödmottagaren för första gången av en nationell myndighet eller av gemenskapen får information om att utbetalningen i fråga är oriktig. Denna bestämmelse skall endast tillämpas om stödmottagaren handlat i god tro.

Mottagaren skall bära ansvaret för tredje mans handlingar som direkt eller indirekt hänför sig till de formaliteter som krävs för utbetalningen av bidraget, inbegripet kontroll- och övervakningsföretags handlingar.

Bestämmelserna i denna punkt skall inte tillämpas på förskott av bidrag. Om återbetalning inte skall ske med tillämpning av denna punkt skall den administrativa sanktion som avses i artikel 51.1 a inte tillämpas.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 53

Medlemsstaterna skall anmäla följande till kommissionen:

- De skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om de fall då artikel 20.1 tillämpas; kommissionen skall underrätta övriga medlemsstater om detta.

- De skall underrätta kommissionen om de kvantiteter för varje tolvsiffrig kod som har exporterats utan exportlicens med förutfastställelse av bidraget i de fall som avses i artikel 4.1 andra stycket första strecksatsen, artikel 6 och artikel 45. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att underrättelsen sker senast under den andra månaden efter den månad då tullformaliteterna för exporten fullgjordes.

Artikel 54

1. Förordning (EEG) nr 3665/87 upphör att gälla.

Förordningen skall dock fortsätta att tillämpas

- på export för vilken exportdeklarationen togs emot innan denna förordning börjar tillämpas

och

- på export för vilken förordning (EEG) nr 565/80 tillämpas och för vilken betalningsdeklarationen togs emot innan denna förordning börjar tillämpas.

2. I alla gemenskapsrättsakter, där det hänvisas till förordningarna (EEG) nr 1041/67, (EEG) nr 192/75, (EEG) nr 2730/79, (EEG) nr 798/80, (EEG) nr 2570/84, (EEG) nr 2158/87 och (EEG) nr 3665/87 eller till deras specifika artiklar skall dessa hänvisningar tolkas som hänvisningar till denna förordning eller dess motsvarande artiklar.

En jämförelsetabell för artiklarna i förordning (EEG) nr 3665/87 återfinns i bilaga I.

Artikel 55

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den är tillämplig från och med den 1 juli 1999.

På begäran från berörda parter skall bestämmelserna i artiklarna 7.1 andra stycket och 15.4 tillämpas på export för vilken exporttullbehandlingen fullgjorts från och med den 19 januari 1998.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 april 1999.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 181, 1.7.1992, s. 21.

(2) EGT L 126, 24.5.1996, s. 37.

(3) EGT L 349, 24.12.1998, s. 1.

(4) EGT L 351, 14.12.1987, s. 1.

(5) EGT L 80, 18.3.1998, s. 19.

(6) EGT L 42, 16.2.1990, s. 6.

(7) EGT L 24, 29.1.1994, s. 2.

(8) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(9) EGT L 65, 12.3.1999, s. 1.

(10) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(11) EGT L 17, 21.1.1997, s. 1.

(12) EGT L 62, 7.3.1980, s. 5.

(13) EGT L 199, 22.7.1983, s. 12.

(14) EGT L 301, 17.10.1992, s. 17.

(15) EGT L 104, 27.4.1996, s. 13.

(16) EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.

(17) EGT L 310, 14.12.1993, s. 4.

(18) EGT L 359, 9.12.1992, s. 13.

(19) EGT L 94, 28.4.1970, s. 13.

(20) EGT L 125, 8.6.1995, s. 1.

(21) EGT 172, 30.9.1966, s. 3025/66.

(22) EGT L 148, 28.6.1968, s. 13.

(23) EGT L 148, 28.6.1968, s. 24.

(24) EGT L 282, 1.11.1975, s. 1.

(25) EGT L 282, 1.11.1975, s. 49.

(26) EGT L 282, 1.11.1975, s. 77.

(27) EGT L 177, 1.7.1987, s. 1.

(28) EGT L 84, 27.3.1987, s. 1.

(29) EGT L 329, 30.12.1995, s. 18.

(30) EGT L 297, 21.11.1996, s. 1.

(31) EGT L 297, 21.11.1996, s. 29.

(32) EGT L 136, 31.5.1994, s. 5.

(33) EGT L 366, 24.12.1987, s. 1.

(34) EGT L 331, 2.12.1988, s. 1.

(35) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

(36) EGT L 388, 30.12.1989, s. 18.

(37) EGT L 82, 29.3.1990, s. 1.

(38) EGT L 105, 23.4.1983, s. 1.

(39) EGT L 67, 14.3.1991, s. 11.

BILAGA I

Jämförelsetabell

>Plats för tabell>

BILAGA II

Förteckning över tredje länder som avses i artikel 16.2 d från vilka betalningsmedel inte kan överföras innan varorna har importerats

Algeriet

Burundi

Ekvatorialguinea

Kenya

Lesotho

Malawi

Malta

St Lucia

Senegal

Tanzania

BILAGA III

>PIC FILE= "L_1999102SV.004902.EPS">

BILAGA IV

Förteckning över de tredje länder eller territorier som avses i artikel 17 b och c

Island

Norge

Liechtenstein

Schweiz

Helgoland

Andorra

Gibraltar

Ceuta och Melilla

Vatikanstaten

Malta

Cypern

Marocko

Turkiet

Estland

Lettland

Litauen

Polen

Tjeckien

Slovakien

Ungern

Rumänien

Bulgarien

Albanien

Ukraina

Vitryssland

Moldova

Ryssland

Georgien

Armenien

Azerbajdzjan

Slovenien

Kroatien

Bosnien och Hercegovina

Serbien och Montenegro

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

BILAGA V

Förteckning över produkter för vilka artikel 20 punkt 4 d är tillämplig

I. Produkter som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 3072/95 (ris).

II. Produkter som avses i artikel 1 i förordning (EEG) nr 1785/81 (socker och isoglukos).

III. Produkter som avses i förordning (EEG) nr 1766/92 (spannmål).

IV.

>Plats för tabell>

V.

>Plats för tabell>

VI.

>Plats för tabell>

VII.

>Plats för tabell>