(1)

Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och som godkändes av unionen den 5 oktober 2016 (2) (nedan kallat Parisavtalet), syftar till att stärka åtgärderna mot klimatförändringar, bland annat genom att göra investeringsflöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

(2)

Den 11 december 2019 antog kommissionen sitt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som ska ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. För att genomföra den europeiska gröna given krävs det att investerarna erbjuds tydliga och långsiktiga signaler för att undvika strandade tillgångar och för att skaffa fram hållbar finansiering.

(3)

Enligt förordning (EU) 2016/1011 ska administratörer av referensvärden, för varje referensvärde som tillhandahålls och offentliggörs, redogöra för hur nyckelelementen i referensvärdesmetoden beaktar faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-faktorer).

(4)

Om denna redogörelse för hur nyckelelementen i referensvärdesmetoden beaktar ESG-faktorer görs på olika sätt blir det svårare att jämföra olika referensvärden, och ESG-faktorernas omfattning och mål blir otydliga. Det är därför nödvändigt att fastställa ett minimiinnehåll för sådana redogörelser, samt den mall som ska användas.

(5)

För att bättre anpassa informationen till investerarnas behov bör kravet på att redogöra för hur metodens nyckelelement beaktar ESG-faktorer för varje referensvärde eller familj av referensvärden som tillhandahålls och offentliggörs ta hänsyn till de underliggande tillgångar som referensvärdena baseras på. Denna förordning bör inte tillämpas på referensvärden som inte har underliggande tillgångar med klimatpåverkan, såsom referensräntor och referensvärden för utländsk valuta. I enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 2016/1011 bör denna förordning inte tillämpas på råvaruindex.

(6)

Redogörelsen för hur nyckelelement i referensvärdesmetoden beaktar ESG-faktorer bör göras med användning av ett aggregerat vägt genomsnittligt värde, och inte för varje ingående komponent i referensvärdet. Administratörer av referensvärden bör kunna ge ytterligare information om ESG-faktorer, när det är relevant och lämpligt.

(7)

För att användarna av referensvärden ska få korrekt och aktuell information bör administratörer av referensvärden uppdatera informationen i mallen för att återspegla eventuella metodändringar, och ange skälen till uppdateringen och när den gjordes.

(8)

För att ge maximal öppenhet gentemot investerarna bör administratörer av referensvärden tydligt ange om de eftersträvar ESG-mål eller inte.