”Artikel 10

1.   Medlemsstaterna ska begära att deras medborgare, personer som står under deras jurisdiktion och företag som är registrerade inom deras territorium eller faller under deras jurisdiktion visar vaksamhet vid affärer med enheter som är registrerade i Libyen eller faller under Libyens jurisdiktion och personer och enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag samt enheter som ägs eller kontrolleras av dem, i syfte att förhindra affärer som skulle kunna bidra till våldsamheter och bruk av våld mot civilbefolkningen.

2.   Försäljning, leverans, överföring eller export till Libyen av vissa fartyg och motorer som skulle kunna användas för smuggling av migranter och människohandel, genom medlemsstaternas medborgares försorg eller genom medlemsstaternas territorium, eller med användning av fartyg eller luftfartyg som för deras flagg, ska, oavsett om ursprunget är i deras territorium eller ej, kräva godkännande från de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

3.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter får inte godkänna försäljningen, leveransen, överföringen eller exporten av de varor som avses i punkt 2 om de har rimliga skäl att anta att dessa kan komma att användas för smuggling av migranter och människohandel.

4.   Punkt 2 ska inte gälla försäljning, leverans, överföring eller export från myndigheter i medlemsstater till Libyens regering.

Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta varor som ska omfattas av denna artikel.”