6.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 143/16

(1)

Den 2 december 2003 underrättade Tyskland kommissionen om sin avsikt att formellt anmäla det planerade stödet till ett rörledningsprojekt mellan Ludwigshafen (Baden-Württemberg) och Münchsmünster (Bayern).

(2)

Den 12 januari 2005 anmälde Tyskland av rättsäkerhetsskäl formellt den ovan nämnda åtgärden, som enligt Tysklands mening är en allmän infrastrukturåtgärd och inte utgör något statligt stöd.

(3)

Den 16 mars 2005 inledde kommissionen det formella granskningsförfarandet avseende det påstådda statliga stödet. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes den 26 april 2005 i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade alla berörda parter att inkomma med synpunkter på stödet i fråga.

(4)

Tyskland inkom den 19 april 2005 med synpunkter som svar på inledandet av det formella granskningsförfarandet (se avsnitt 5).

(5)

Synpunkter har mottagits från flera berörda parter. Association of Petrochemicals Producers in Europe – APPE (föreningen för den petrokemiska industrin i Europa), några bayerska företag som inte var direkt inblandade i projektet (Mineraloelraffinerie Oberrhein GmbH & Co. KG (Miro), Bayernoil Raffineriegesellschaft mbH, Industriepark Gersthofen Service GmbH & Co. KG – IGS), och Österrike redovisade genom skrivelser av den 2 maj, 12 maj, 17 maj, 3 juni respektive 8 juni 2005 sina positiva synpunkter. En tillverkare av petrokemikalier, som inte vill nämnas vid namn, yttrade sig däremot kritiskt den 24 maj 2005. Österrikes synpunkter beaktades, trots att de mottogs efter att tidsfristen på 30 dagar som fastställts i Europeiska unionens officiella tidning redan hade löpt ut.

(6)

De mottagna synpunkterna översändes till Tyskland den 16 och 20 juni 2005 som därmed gavs tillfälle att bemöta dem.

(7)

Tyskland yttrade sig om kommentarerna från de berörda parterna den 14 juli 2005.

(8)

Den 28 oktober 2005 begärde kommissionen ytterligare upplysningar, vilka Tyskland lämnade genom en skrivelse av den 24 november 2005.

(9)

Sedan slutet av 2005 har det förekommit talrika kontakter och en omfattande skriftväxling mellan de tyska och de bayerska myndigheterna, företrädare för den bayerska industrin och kommissionen.

(10)

Tyskland inkom den 8 februari 2006 med en skrivelse, till vilken bifogats ytterligare skrivelser från företagen BASF, Borealis, Clariant, Infraserv Gendorf, Infraserv Hoechst, MOL Group, OMV (Österreichische Mineralölverwaltung Aktiengesellschaft) Austria, OMV Germany, Ruhr Oel GmbH (ROG) samt skrivelser från konsortiet Aethylen-Rohrleitungs-Gesellschaft (ARG) och konsortiet Ethylen-Pipeline Süd GmbH & Co. KG (EPS) som också var angivna som potentiella mottagare av det planerade stödet. Den 21 februari 2006 inkom Bayern med ytterligare kommentarer samt en reviderad version av skrivelsen från Infraserv Hoechst. Den 5 februari 2006 inkom den tillverkare av petrokemikalier, som hade yttrat sig den 24 maj 2005, med ytterligare ett yttrande, i vilket denne nu ställde sig positiv till det planerade stödet, under förutsättning att fritt tillträde till nätet mellan Rotterdam och Bayern kunde garanteras.

(11)

I en skrivelse av den 24 juli 2006, till vilken ett betydligt större underlag hade bifogats, inkom Tyskland med ett reviderat förslag om stödet till rörledningsprojektet. Skrivelsen kompletterades genom skrivelser av den 14 augusti och 7 september 2006, som särskilt berörde Landesanstalt für Aufbaufinanzierung Förderbank Bayern (nedan kallat LfA) – ett kreditinstitut som delstaten Bayern är ensam ägare till – och dess deltagande i projektet.

(12)

Projektet omfattar uppförandet av en 357 km lång rörledning från Ludwigshafen till Münchsmünster med en transportkapacitet på 400 000 ton/år. För närvarande transporteras inget eten mellan Ludwigshafen och Münchsmünster. I tabell 1 visas de förväntade transportmängderna. Eftersom utvecklingen för tillverkning respektive förbrukning av eten skiljer sig åt förväntas ett nettoflöde i riktning Ludwigshafen under de första åren, medan det omvända förväntas längre fram i tiden. I tabellen har ingen hänsyn tagits till explosionen i Basells polyetenfabrik (se skäl 24). Om anläggningen återuppbyggs med jämförbar kapacitet är det mindre troligt att anläggningen läggs ned 2015. Då kommer nettoflödet att minska avsevärt från och med 2015. En återuppbyggnad med utökad kapacitet skulle innebära att de totala transportmängderna blir lägre under hela prognostiden.

Tabell 1

Förväntade transportmängder (i 1 000 ton/år)

(13)

Transportavgiften fastställs enligt Aethylen-Rohrleitungs-Gesellschafts tariffer, t.ex. 34,21 euro per ton för hela sträckan eller 0,0957 euro per metriskt ton och kilometer. Tarifferna är lika höga för konsortiets medlemmar som för andra användare av rörledningen och justeras årligen baserat på en oberoende bedömning.

(14)

Kostnaden för att uppföra den planerade rörledningen beräknas till 154 miljoner euro, dvs. 14 miljoner euro mer än Tyskland ursprungligen räknade med. Skälet till de förväntade högre totalkostnaderna är högre byggkostnader (däribland förvärvet av rättigheter och miljöskyddsåtgärder) samt högre driftskostnader (el, försäkring). När de rättsliga förberedelserna är klara borde de studier som krävs kunna vara framtagna till 2006. Rörledningen kommer att uppföras 2007 och, enligt det ursprungliga projektet, tas i drift i september 2007. I samband med förfarandet för erhållande av nödvändiga tillstånd kommer en bedömning av inverkan på miljön enligt rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (4) att genomföras.

(15)

Den planerade rörledningen kommer att förvaltas enligt principerna om tillträde till nätet för tredje part (”open access/common carrier”), icke-diskriminerande transportavgifter (”non-discriminatory fees”) och låg vinst (”minimum profit”). Alla etenproducenter och etenanvändare kommer att få tillträde till rörledningen på samma villkor. Det kommer att finnas tillräckligt med reservkapacitet för att garantera att dessa principer iakttas (den tillgängliga reservkapaciteten uppgår till cirka 50 %). Dessa villkor skall iakttas under minst 25 år.

(16)

Delstaten Bayern har för avsikt att bevilja ett bidrag på 44,85 miljoner euro, vilket utgör 29,9 % av investeringskostnaderna på 150 miljoner euro respektive motsvarar 29,1 % av kostnadstaket på 154 miljoner euro. Den planerade investeringen fördelas på följande sätt under 2004–2008: 4,5 miljoner euro 2004, 7,8 miljoner euro 2005, 54,2 miljoner euro 2006, 86 miljoner euro 2007 och 1,5 miljoner euro 2008. Stödet får inte överstiga 29,9 % av kostnaderna och kommer att minskas i motsvarande mån om totalkostnaderna ligger under 150 miljoner euro.

(17)

Projektet vore enligt Tyskland inte lönsamt utan stödet från delstaten Bayern, eftersom transportkostnaderna då skulle vara avsevärt högre (54,6 euro per ton) och därmed inte längre konkurrenskraftiga. Vidare skulle den förväntade interna avkastningen, trots det planerade stödet på 44,85 miljoner euro och med hänsyn tagen till indirekta fördelar för medlemmarna i konsortiet, ändå endast uppgå till 1,2 %. Man får heller inte glömma bort att vid en återuppbyggnad av Basell-anläggningen med en utökad kapacitet kommer transportmängderna och därmed även kapitalavkastningen att bli mindre (se skäl 24).

(18)

Stödmottagaren är Ethylen-Pipeline Süd GmbH & Co. KG (”EPS”) (5), ett konsortium av petrokemiska företag (6) BASF AG, Borealis Polymere GmbH, Clariant GmbH, OMV Deutschland GmbH, ROG, Vinnolit GmbH & Co. KG och Wacker Chemie GmbH samt LfA Förderbank Bayern (7).

(19)

Eten är en färglös gas och det enklaste omättade kolvätet (alken). Denna olefin utvinns normalt i petrokemiska anläggningar (krackningsanläggningar) från råolja (antingen, såsom brukligt i Europa, i form av råbensin, eller i form av gas). Därvid uppstår eten och propen i ett bestämt förhållande. Eten utgör grunden för en bred palett av polymerer (t.ex. polyeten, PVC och polystyren) som i sin tur används för framställning av plaster för talrika tillämpningar.

(20)

Eten är en narkotisk, kvävande, mycket lättantändlig gas som bildar explosiva blandningar med luft och ingår i den högsta riskklassen. Med mycket få undantag, då transport sker via den dyra sjövägen, transporteras gasen uteslutande i rörledningar som direkt förbinder producenter och användare. Sedan 1960-talet har enskilda företag eller konsortier, såsom ARG, uppfört en rad etenrörledningssystem för etentransport (av olika längd, ofta lokalt begränsade). Transporten av de flesta etenderivat är däremot betydligt mycket enklare.

(21)

Enligt Tysklands uppgifter förfogade Västeuropa i slutet av 2002 över en produktionskapacitet på 23,2 miljoner ton. Av dessa stod Tyskland och Benelux-länderna för mer än 10 miljoner ton. Mellan 2002 och 2003 steg produktionen med 2,6 % till 20,7 miljoner ton. Eftersom förbrukningen i Västeuropa överstiger produktionen importerades totalt 0,24 miljoner ton 2002. I Central- och Östeuropa (inklusive de tio nya medlemsstaterna) uppgick produktionskapaciteten i slutet av 2002 till 2,24 miljoner ton, medan förbrukningen låg på 2 miljoner ton.

(22)

Efterfrågan på eten är kopplad till efterfrågan på plast och denna är i sin tur kopplad till BNP-tillväxten. Detta innebär för de närmaste åren en förmodad ökning av etenförbrukningen på omkring 2 % i Västeuropa och omkring 5,5 % i Central- och Östeuropa. De etenproducenter som inte är anslutna till rörledningar konkurrerar indirekt med varandra genom konkurrensen på marknaderna för etenderivat.

(23)

Den petrokemiska industrin i Europa är sedan länge mycket framgångsrik, men konkurrenstrycket ökar med de allt strängare miljökraven och den kraftiga konkurrensen från polyeten från Mellanöstern, där gas finns tillgänglig som billig råvara. Eftersom färre biprodukter uppstår vid användning av gas har Europa i detta hänseende en teknisk konkurrensfördel. Därutöver spelar transportkostnaderna en viktig roll, särskilt vid leveranser till de inre delarna av Europa. Investeringar för utbyggnad av produktionskapacitet i Mellanöstern sker i regel med avsikten att leverera till de snabbt växande marknaderna i Kina och andra sydostasiatiska länder. Skulle tillväxthastigheten på dessa marknader emellertid sjunka av någon anledning kommer den europeiska kemiindustrin antagligen att behöva stå emot en starkare konkurrens.

(24)

Etenindustrin i Bayern består av två etenanläggningar som ligger i Münchsmünster-Gendorf-Burghausen och tillhör OMV och Ruhr-Öl Germany, samt en rad etenanvändare som framställer polyeten och andra produkter ur eten: Basell GmbH (Münchsmünster), Clariant GmbH, Vinnolit GmbH & Co. KG (Gendorf), Borealis Polymere GmbH, Wacker-Chemie (Burghausen). I Basells anläggning inträffade den 12 december 2005 en större incident och det krävs stora investeringar för att återuppbygga polyetentillverkningen. Hittills har inget beslut fattats om en återuppbyggnad. Basell hänvisar till att det är av betydelse om rörledningen från Ludwigshafen till Münchsmünster kommer att uppföras.

(25)

I tabell 2 redovisas etenproduktionen och leveranserna mellan de berörda företagen.

Tabell 2

Nuvarande produktion och leveranser

I ton (uppgifter för 2003)

(26)

Enligt Tysklands redogörelse är avsikten att den planerade rörledningen skall utgöra en del av ett Europaomfattande rörledningsnät för olefiner. De befintliga etenrörledningarna har för närvarande en sammanlagd längd på omkring 2 500–3 000 km, till vilka omkring 50 % av industrin är ansluten, jämfört med nästan 100 % i Förenta staterna. Dessa befintliga och ej med varandra sammanbundna, regionala rörledningssystemen är följande:

(27)

Den planerade rörledningen är tänkt att anslutas till de befintliga rörledningarna mellan Münchsmünster och Gendorf/Burghausen respektive mellan Ludwigshafen och Wesseling. Därutöver är ytterligare utvidgningar av rörledningsnätet tänkbara, exempelvis

Med dessa utvidgningar utgör den planerade rörledningen en viktig förbindelse mellan de petrokemiska industrierna i Väst- och Östeuropa.

(28)

I den till Tysklands skrivelse av den 8 februari 2006 bifogade skrivelsen uttryckte OMV, som förfogar över anläggningar i Bayern (Burghausen) och i Österrike (Schwechat utanför Wien) och som nyligen har utökat sin kapacitet i Schwechat, sin avsikt att vid ett positivt beslut om EPS-projektet tillsätta en arbetsgrupp som skall ägna sig åt omvandlingen av en befintlig rörledning från Schwechat (ungefär 150 km västerut) till en etenrörledning och dess förlängning till Burghausen. OMV räknar med resultat från arbetsgruppen i slutet av 2006. Vidare informerade företaget om en studie som beställts för detta projekt, som skulle kunna vara avslutat efter 7 till 14 år. Även MOL Group (till denna koncern hör även det slovakiska Slovnaft och det ungerska TVK), som är ledande i Centraleuropa och inte deltar i EPS-projektet stöder EPS-projektet, men tillstår dock att en förbindelse med den befintliga ukrainska etenrörledningen via Slovakien (Pressburg) och Ungern (Szashalombatta (Budapest)/Tiszaujvaros) är prioriterad i ett första skede. Ytterligare genomförbarhetsstudier förutskickades under samtalen mellan kommissionen och Tyskland, t.ex. rörledningsförbindelserna i Tjeckien mellan Leuna i Östtyskland och Polen (under ledning av det polska företaget PKN Orlen) och mellan Ludwigshafen och Carling i Frankrike (under ledning av BASF och Total).

(29)

Anslutningen till ett tillräckligt stort rörledningsnät för olefiner är viktig för industrin, eftersom regionala flaskhalsar i råvaruförsörjningen därigenom kan minskas, försörjningens flexibilitet och säkerhet kan ökas och flexibiliteten i fråga om urvalet av anläggningar för nyinvesteringar kan ökas. Av detta skäl arbetar även industriförbundet för att de enskilda systemen för eten och/eller propen skall förbindas med varandra och utvidgas så att ett omfattande rörledningsnät för olefiner skapas (8).

(30)

Tyskland och ägarna till de rörledningar som skulle förbindas med den planerade ledningen Ludwigshafen–Münchsmünster har under förfarandets gång lovat kommissionen att principerna om fritt tillträde och ett allmänt tillgängligt nät skall gälla. Det rör sig om följande rörledningar:

(31)

Enligt Tyskland skulle det Europaomfattande rörledningsnätet och i synnerhet dess genomförande på ett långsiktigt sätt säkra framtiden för den petrokemiska industrin i Bayern och för de omkring 17 700 arbetstillfällena inom branschen.

(32)

Kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet eftersom den tvivlade på att Tysklands argument – om att bidraget inte utgjorde något statligt stöd utan en allmän infrastrukturåtgärd – höll. Kommissionen hyste också tvivel om huruvida stödet kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden. Fördelarna vad gäller miljösäkerhet, transportsäkerhet och vägtrafikstockningar förefaller obefintliga eller på sin höjd små. Även om rörledningen kan komma att bli av strategisk betydelse för kemiindustrin i Bayern, kan den dock leda till en otillbörlig snedvridning av konkurrensen. Projektets beräknade lönsamhet var låg, men de indirekta fördelarna för de befintliga eten- och propenproducenterna verkade dock vara betydande. Rörledningen skulle kunna möjliggöra transport av stora mängder mellan företag längs ledningen samtidigt som den skulle möjliggöra leveranser till andra regioner, vilket skulle kunna leda till en direkt konkurrens med andra etenproducenter utanför Bayern, Baden-Württemberg och Rheinland-Pfalz. Effekter på propenmarknaden kunde inte heller uteslutas.

(33)

Kommissionen konstaterade vidare att detta projekt till viss del var jämförbart med propenrörledningen mellan Rotterdam, Antwerpen och Ruhrområdet, som kommissionen godkände ett stöd för den 16 juni 2004 (11). Det fanns dock viktiga skillnader: det skulle inte transporteras några större mängder eten mellan rörledningens båda ändar, och sjö- eller järnvägstransport utgjorde ett reellt alternativ i propenrörledningsfallet. När det gäller etenrörledningen däremot fanns planer på rabatter för transport av större mängder, långfristiga avtal och förbeställningar, vilket fick kommissionen att tvivla på om villkoren för medlemmarna i konsortiet å ena sidan och andra användare å andra sidan verkligen var lika. Den planerade stödnivån uppgick enligt kommissionens bedömningar till 50 % i stället för som i det andra fallet under 30 %.

(34)

De skrivelser som har inkommit under det formella granskningsförfarandet omfattar positiva synpunkter från APPE och Österrike, i vilka hänvisas till fördelarna för Europa och utvidgningen av rörledningsnätet för olefiner. Även de bayerska företagen Miro, Bayernoil och IGS, som inte var direkt delaktiga i projektet, uttalade sig positivt, särskilt i fråga om projektets betydelse för den petrokemiska industrins framtid i Bayern. Etenproducenten, som inte vill nämnas vid namn, förklarade den 24 maj att rörledningen var en rent regional defensiv investering i syfte att skaffa marknadsfördelar för de lokala producenterna och att konkurrensen för olefinindustrin därigenom på intet sätt förbättrades. Producenten var dock utan tvekan positiv till ett omfattande olefinrörledningsnät i Europa.

(35)

De parter som berörs direkt av EPS-projekten stödde enhälligt projektet i den skrivelse som de bifogade till Tysklands skrivelse av den 8 februari 2006 och betecknade det som det första steget mot ett omfattande europeiskt nät. OMV och MOL lämnade ett utförligare yttrande (se skäl 28). När det gäller förbindelsen mellan de planerade och de befintliga ledningarna har BASF, Infraserv Gendorf och Infraserv Hoechst åtagit sig att iaktta principerna om fritt tillträde och icke-diskriminerande priser (se skäl 30).

(36)

Den 5 februari 2006 överlämnade konkurrenten, som inte vill nämnas vid namn, ytterligare synpunkter till kommissionen, i vilka denne bedömer projektet som positivt, under förutsättning att de båda privata rörledningarna som förbinder Bayern med ARG-systemet öppnas.

(37)

Tyskland vidhöll i sina synpunkter om inledandet av det formella granskningsförfarandet att åtgärden inte utgör ett statligt stöd då den inte kommer att innebära någon selektiv fördel och då det handlar om en icke-diskriminerande infrastruktur som är öppen för alla användare. Tyskland betonade vidare att om en av de enskilda berörda parterna i de bayerska etenproducerande eller etenanvändande industrierna skulle dra sig tillbaka skulle detta, med tanke på svårigheten att transportera eten, investeringarnas storlek och långfristighet och det ömsesidiga samspelet mellan eten och propen, kunna leda till en dominoeffekt med följdverkningar för de andra aktörerna i branschen: om en produktionsanläggning lades ned skulle lönsamheten för de kvarvarande anläggningarna sjunka, vilket skulle kunna leda till ytterligare nedläggningar hos de andra etenproducenterna och etenanvändarna. Därmed skulle eventuellt ett betydande antal arbetstagare kunna förlora sina arbeten. Explosionen i Basells anläggning i Münchsmünster skulle kunna vara starten för en sådan kedjereaktion. Tyskland betonade integreringen av projektet i det omfattande europeiska nätet, den stora betydelse som rörledningen har för en sådan isolerad region som Bayern och de följder som ett funktionsavbrott i det bayerska systemet skulle kunna få för andra europeiska regioner, eftersom den bayerska rörledningen utgör en viktig förbindelse mellan rörledningarna i Västeuropa och de befintliga och planerade rörledningarna i Östeuropa. Tyskland redogjorde för projektets förväntade positiva effekter på försörjningssäkerheten, flexibiliteten och konkurrenskraften för den europeiska industrin i ett globalt sammanhang. Stödet rättar till ett marknadsmisslyckande, eftersom projektet inte skulle vara ekonomiskt lönsamt utan offentligt stöd. Vidare framhöll Tyskland att även med det planerade stödet på 70 miljoner euro ligger den förväntade interna avkastningen för EPS endast på 1,3 %, vilket bevisar att de deltagande företagen i första hand är intresserade av den långsiktiga försörjningssäkerheten och inte av kortsiktiga vinster. Tyskland förklarade vidare att konkurrensen inte skulle snedvridas av projektet eftersom deltagarna har accepterat principen om låg vinst och villkoren för tillträde till rörledningen inte diskriminerar någon användare.

(38)

Tyskland betonade att stödet för projektet var praktiskt taget enhälligt. När det gäller de kritiska synpunkterna från konkurrenten, som inte vill nämnas vid namn, så hänvisar Tyskland till sitt stöd för det europeiska nätet för vilket man anser, till skillnad mot konkurrenten, att EPS-projektet är nödvändigt. Beträffande anslutningen till de båda privata rörledningarna hänvisade Tyskland för det första till konkurrenslagstiftning som skall förhindra att diskriminering uppstår eller att rörledningsägarna missbrukar sin ställning och för det andra till de förhandlingar som skall föras mellan EPS och ägarna till de privata rörledningarna för att garantera fritt tillträde. Med hänvisning till projektets låga vinstmarginal opponerade sig Tyskland mot kommissionens åsikt att stödnivån är högre än nödvändigt. Tyskland överlämnade detaljerad information om de stödberättigande kostnaderna, beräkningen av kapitalavkastningen, marknadssituationen (inklusive propen och derivat), importen från tredjeländer, de beräknade transportmängderna för både produktion och förbrukning av de parter som berörs direkt av projektet och för de rörledningar som skall förbindas med EPS-rörledningen.

(39)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(40)

Det stöd som Tyskland planerar att genomföra kommer direkt från en statlig myndighet. Det rör sig därmed om statliga medel.

(41)

Förvaltaren av rörledningen, EPS, bedriver genom tillhandahållandet av transporttjänster en ekonomisk verksamhet och skall därför betraktas som företag i den mening som avses i artikel 87.1.

(42)

Då stödet gör det möjligt för konsortiet att upprätta en rörledning och förvalta den i 25 år utan att behöva bära alla kostnaderna innebär detta en ekonomisk fördel. Eftersom det finns ett nära samband mellan investeringen i rörledningen och de nuvarande och planerade investeringarna när det gäller produktionskapacitet för eten och propen samt för etenderivat, uppkommer det genom stödet en fördel i fråga om både transporten och produktionen av eten och etenderivat.

(43)

Denna fördel anses vara selektiv och rörledningen kan därför inte betraktas som ”offentlig infrastruktur”. Den statliga finansieringen av uppförandet eller förvaltningen av trafikinfrastrukturer anses dock inte alltid utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1. I ekonomiskt hänseende brukar offentliga myndigheter normalt stå för sådana infrastrukturer ”på grund av prissystemets oförmåga att göra det. Varor såsom infrastruktur tenderar att vara odelbara, och de konsumeras kollektivt av alla medarbetare oavsett om de betalar för det eller inte. En sådan allmän vara som regeringen sörjer för kommer samhället till godo kollektivt och tilldelas inte något specifikt företag eller någon specifik industri (principen om icke-uteslutning)” (12). Även andra kriterier, utöver ägandeförhållandet, är alltså avgörande.

(44)

Infrastrukturen, som det rör sig om i det här fallet, används – till skillnad från hamnar, flygplatser och motorvägar – inte av allmänheten utan gynnar enbart branschens ekonomiska intressen. Den medför uteslutande fördelar för några företag, i det här fallet ett mycket begränsat antal marknadsaktörer inom en bestämd bransch i kemiindustrin i en bestämd region i en bestämd medlemsstat. Rörledningen lämpar sig endast för etentransport och alla medlemmar i konsortiet är producenter eller användare av eten som har ett direkt intresse i rörledningen. Rörledningen kommer att förbli konsortiets egendom och nyttjandebegränsningarna, som utgör ett villkor för beviljandet av stödet, gäller endast i 25 år. Uppförande och förvaltning av rörledningen är inte tänkt att ske genom ett offentligt anbudsförfarande. Det rör sig följaktligen om ett selektivt projekt.

(45)

Därtill kommer att uppförandet av rörledningar för kemikalier i allmänhet inte tillhör statens ansvarsområde som myndighet. Vid uppförandet av sådana rörledningar rör det sig om en ekonomisk verksamhet som normalt ligger inom branschens ansvarsområde och intresse. EPS kommer genom rörledningens uppförande och de planerade transporttjänsterna att bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken dess investeringar – direkta och indirekta – kan göras lönsamma. Beslut om investeringar i kemikalierörledningar utgör ofta en integrerad del i besluten om investeringar och desinvesteringar som rör själva produktionskapaciteten. Några rörledningar av senare datum har uppförts utan stöd, andra däremot med stöd. Stöden har dock i dessa fall kunnat motiveras på grundval av gemenskapsföreskrifterna för statligt regionalt stöd eller av miljöskäl.

(46)

Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis uppfylls kriteriet om handelspåverkan då det gynnade företaget ägnar sig åt en ekonomisk verksamhet som utgör föremål för handel mellan medlemsstater. Om man inte enbart betraktar eten utan även propen respektive eten- och propenderivat konstaterar kommissionen att detta stämmer in på den ekonomiska verksamhet som medlemmarna i konsortiet ägnar sig åt. Den fördel som stödet medför snedvrider följaktligen eller hotar att snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna.

(47)

Denna bedömning har vissa paralleller med stödärendena C67/03, C68/03 och C69/03. I dessa ärenden rörde det sig om ett stöd som Tyskland, Nederländerna och Belgien hade planerat att genomföra för uppförandet av en rörledning för transport av propen från Rotterdam till Ruhrområdet via Antwerpen. I dessa stödärenden fattade kommissionen ett positivt beslut och uttryckte därvid tydligt att stödet utgjorde ett statligt stöd (13).

(48)

Enligt de nämnda skälen utgör åtgärden ett statligt stöd enligt den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(49)

I artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget anges vissa undantag från det allmänna förbudet i artikel 87.1. Kommissionen har i olika riktlinjer och rambestämmelser angett på vilka villkor som dessa undantag kan tillämpas. Riktlinjerna och rambestämmelserna kan dock inte tillämpas i det här fallet. De regler som finns angivna i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (14) gäller endast statligt stöd som gör det möjligt för mottagaren att minska de egna miljöföroreningarna. De kan däremot inte tillämpas på investeringar som leder till minskad miljöförstöring genom stödmottagarens konkurrenter. Transport av eten via en rörledning kan heller inte ses som en anpassning av processen för produktion av eten ur miljöskyddshänseende utan skall betraktas som en särskild tjänst. Detta framgår av det faktum att rörledningen uppförs av ett nytt rättssubjekt som uteslutande har grundats för att uppföra rörledningen och tillhandahålla tjänster för transport av eten. Även om andelsägarna i EPS är verksamma inom produktion och förädling av eten utgörs den nya verksamheten i första hand av transport. Därutöver transporteras för närvarande inget eten mellan Ludwigshafen och Münchsmünster. Projektet leder därför inte direkt till en minskning av de berörda företagens utsläpp. Tvärtom uppstår en ny transportverksamhet direkt genom projektet som i viss utsträckning automatiskt leder till utsläpp som belastar miljön. Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön kan därför inte tillämpas i det här fallet.

(50)

Inte heller bestämmelserna om stödets förenlighet enligt avdelning V i EG-fördraget (Transporter) kan tillämpas. Enligt artikel 73 i EG-fördraget kan stöd anses förenliga med fördraget om de tillgodoser behovet av samordning av transporter. I artikel 80 i EG-fördraget begränsas emellertid tillämpningsområdet för bestämmelserna i avdelningen Transporter: ”Bestämmelserna i denna avdelning skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.” Artikel 73 kan följaktligen inte tillämpas i det här fallet.

(51)

Rörledningen utgör en del av ett större Europaomfattande rörledningsnät för eten som ligger i den europeiska petrokemiska industrins intresse, däribland de företag som är belägna i stödområdena. Detta faktum beaktas inte i kommissionens olika riktlinjer och rambestämmelser. Det bör därför undersökas om det går att göra ett undantag för stödet direkt enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. Inom ramen för denna bestämmelse skall det prövas om åtgärden främjar gemenskapens mål, om den är nödvändig och rimlig och om den kan snedvrida konkurrensen.

(52)

Den planerade rörledningen spelar en central roll för det Europaomfattande rörledningsnätet för transport av eten, som skall förbinda de befintliga näten med de icke anslutna ”industriöarna” som är fördelade över hela den gemensamma marknaden. Detta nät förbättrar det europeiska näringslivets konkurrenskraft i allmänhet och den petrokemiska industrins konkurrenskraft i synnerhet, vilket stämmer överens med gemenskapens intressen eftersom ökad konkurrenskraft utgör ett av de strategiska Lissabonmålen. Precis som Tyskland med rätta klargör ökar rörledningen försörjningens flexibilitet och säkerhet – t.ex. vid olyckor eller nödvändigt underhållsarbete – vilket gör att totalkostnaderna sjunker och produktions- och leveransvillkoren för eten och etenderivat förbättras. Nätet kommer också att minska regionala flaskhalsar i råvaruförsörjningen. Det kommer vidare att bidra till lösningen av det aktuella problemet med att efterfrågan på eten respektive propen inte ökar i samma takt som det fastställda förhållandet mellan dessa ämnen som beror på den kemiska produktionsprocessen. Nätet kommer också att öka flexibiliteten i fråga om urvalet av anläggningar för nyinvesteringar, vilket gör det möjligt för producenterna att välja den produktionsanläggning som har de lägsta kostnaderna. Av detta skäl kan man generellt utgå ifrån att nätet är av stor betydelse för den petrokemiska industrin (15).

(53)

Vidare gör rörledningsnätet det möjligt för alla etenproducenter och etenanvändare att sälja eller köpa eten längs rörledningen eller längs de nät som är förbundna med rörledningen. Med rörledningen utökas därigenom den geografiskt relevanta marknaden, som för närvarande är begränsad till Bayern för de bayerska producenterna. Genom olika former av transaktioner som är vedertagna på marknaden, såsom ”swapping”, kommer slutligen fördelen med en utökad geografiskt relevant marknad att gälla alla marknadsaktörer. Därmed kan man utgå ifrån att nätet inte enbart stärker konkurrenskraften utan även ökar konkurrensen mellan aktörerna på marknaden. Detta utgör i sin tur ett betydande incitament för ytterligare kostnadssänkningar och ökar konkurrenskraften för den berörda industrin.

(54)

Utvidgningen av nätverket kommer att ha en gynnsam effekt på alla företag som är anslutna till nätverket, men kommissionen är medveten om att exempelvis förbindelsen till ARG-området är viktigare för den bayerska industrin än för ARG-området självt.

(55)

Trots de uppgifter och egna åtaganden som Tyskland och de berörda parterna har angett om det projekt som beskrivs i skäl 28 kan kommissionen inte bortse ifrån att anslutningen till rörledningen i vissa fall ännu inte är slutgiltigt bestämd. Detta gäller även för de planerade rörledningarna som skall förbinda Bayern med Tjeckien, Österrike och Slovakien och som är av avgörande betydelse för vidareutvecklingen av nätverket. Ändå talar befintliga uppgifter, affärslogiken bakom projektet och det uttryckliga stödet för projektet från alla intressenter och berörda parter (däribland de österrikiska myndigheterna) för att det är sannolikt att dessa anslutningar kommer att förverkligas, även om det inte är helt säkerställt att detta projekt kommer att genomföras. Under de särskilda omständigheter som råder i det här fallet är det dock föga realistiskt att förvänta sig att sådana osäkerhetsmoment skulle kunna undvikas. Uppförandet av rörledningen kommer att leda till avsevärda kostnader. Dessutom hänger sådana investeringsbeslut nära samman med andra investerings- eller desinvesteringsbeslut som rör själva produktionskapaciteten för eten och propen, som också är förbundna med höga kostnader. Alla dessa beslut måste naturligtvis noggrant stämmas av mot den förväntade marknadsutvecklingen. Av detta skäl kommer det att ta tid innan uppförandet av nätverket är helt klart. Den planerade rörledningen måste betraktas som det första steget mot uppförandet av det helomspännande nätverket och mot att minska osäkerheten. Att inte investera i den planerade rörledningen skulle däremot innebära att det planerade helomspännande nätverket med all säkerhet inte längre skulle förverkligas. Den bayerska rörledningen utgör i detta hänseende en avgörande förbindelse mellan Västeuropa och andra rörledningar i Central- och Östeuropa.

(56)

Så som framgår av skäl 30 har operatörerna för de ledningar som skall anslutas till den planerade rörledningen i samband med bedömningen av detta konkurrensärende och enligt de bestämmelser som framgår av den tyska konkurrenslagstiftningen förbundit sig att ge tillträde till nätet för tredje part utan diskriminering. Dessa åtaganden bidrar till den rättvisa konkurrens som eftersträvas av gemenskapen. De ökar marknadens öppenhet, ökar konkurrensen och bidrar till att förhindra den snedvridning av konkurrensen som annars skulle kunna inträffa. Kommissionen fäster stor vikt vid att alla dessa rörledningar omfattas av principerna om fritt tillträde och ett allmänt tillgängligt nät och är av den uppfattningen att dessa principer även kommer att ha stor betydelse för framtida rörledningar. Kommissionen konstaterar att dessa principer redan tillämpas på andra rörledningar, särskilt dem som utgör en del av ARG-systemet, och i de fall då rörledningarna inte formellt förvaltas enligt de nämnda principerna begränsar konkurrensreglerna snedvridningen av konkurrensen i de berörda medlemsstaterna.

(57)

Rörledningen medför eventuellt, tack vare lägre transportbelastning och användningen av de mest effektiva transportmedlen, indirekta miljöfördelar. Transport av råvaror, såsom eten och olja, via rörledningar är miljövänligare än övriga transportmetoder som används för derivat och slutprodukter. Plastförbrukningen är till stor del beroende av den allmänna förbrukningsnivån och industriproduktionen, och det finns ingen anledning att anta att detta skulle vara annorlunda i Bayern. Om man bortser från rörledningen och gör ett hypotetiskt antagande om en allmän nedgång för den bayerska petrokemiska industrin skulle större mängder av etenderivat, mellan- och slutprodukter behöva transporteras till Bayern. Vidare gör rörledningen det möjligt för användaren att investera i produktionskapacitet längs hela sträckan och därmed välja en anläggning som ligger närmare kunderna eller en anläggning som är mindre belastande för miljön. Men en allmän nedgång för den bayerska petrokemiska industrin är osannolik. Av detta skäl är eventuella fördelar alltför osäkra för att de skall få någon positiv inverkan vid bedömningen av stödet. Å andra sidan bör man utgå från att rörledningen åtminstone inte kommer att inverka negativt på miljön.

(58)

Stödnivån inskränker sig till det strikta minimum som krävs och instrumentet verkar vara lämpligt för att uppnå det eftersträvade målet. De uppgifter som Tyskland har lagt fram ger en intern avkastning på omkring 1,2 %, då hänsyn tas till de indirekta fördelarna för medlemmarna i konsortiet, och klart under 1 %, då hänsyn enbart tas till de direkta fördelarna. Dessa avkastningar är låga i jämförelse med den normala avkastningen inom sektorn. Av detta skäl kan man utgå från att projektet inte skulle ha förverkligats utan stödet.

(59)

Det bör framhållas att stödnivån uppgår till 29,1 % (och aldrig kommer att överstiga 29,9 %). Den ligger också klart under de 50 % som var planerade i anmälan och som var den uppgift som kommissionen stödde sig på i sitt beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande.

(60)

Stödets proportionalitet kan godkännas eftersom minst 70 % av kostnaderna skall bäras av mottagarna. En stödnivå på 29,1 % är jämförbar med de stödnivåer som är tillåtna enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön eller riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Den ligger under en nivå som är tillåten för andra transportinfrastrukturer med fritt tillträde. Den förväntade avkastningen – som i det här fallet uppgår till 1,2 %, om hänsyn tas till indirekta fördelar för medlemmarna i konsortiet, och klart under 1 %, då hänsyn endast tas till de direkta fördelarna – är dock viktigare än stödnivån.

(61)

Stödet snedvrider i första hand konkurrensen på etenmarknaden. För det första kommer stödet att leda till ”export” av överskottsproduktion av eten till Ludwigshafen och eventuellt vidare in i ARG-systemet. Eftersom stödet inte direkt påverkar produktionskostnaderna och transportkostnader tillkommer, kommer effekterna på priserna att vara begränsade. OMV och ROG kommer att konkurrera direkt med etenproducenterna på andra orter längs det sammanbundna nätet. Dock är den kapacitetsökning som OMV och Ruhr Oel bidrar med låg i jämförelse med den befintliga kapaciteten i ARG-området och mottagarnas marknadsandelar är små.

(62)

Stödet snedvrider även konkurrensen på marknaderna för etenderivat samt för mellan- och slutprodukter av plast. Genom stödet kan de bayerska industriföretagen inom dessa branscher arbeta effektivare. Dessa effekter på konkurrenskraften och konkurrensen är dock indirekta och inte otillbörligt kraftiga.

(63)

I fråga om de globala villkoren för tillgång och efterfrågan är det osannolikt att ökningen av etenproduktionen i Bayern skulle kunna leda till någon nämnvärd minskning av etenproduktionen i andra delar av gemenskapen. Efterfrågan på plast ökar i stort sett parallellt med den allmänna ekonomiska tillväxten. I Västeuropa förväntas en ökning på 2 % och i Östeuropa en ökning på 5,5 %. Dessutom kommer effekterna på etenmarknaden att begränsas till Tyskland, dvs. den anmälande medlemsstaten. Effekterna längs rörledningsnätet i Belgien och Nederländerna kommer att vara indirekta och kan också drabba mottagarnas anläggningar, särskilt BASF-fabriken i Antwerpen.

(64)

Avslutningsvis torde de åtaganden, som förvaltarna av de rörledningar som skall förbindas med den planerade ledningen har gjort, förhindra ytterligare snedvridning av konkurrensen mellan de olika användarna av dessa rörledningar. Så som redan har nämnts i skäl 56 är det av stor vikt att rörledningarna förvaltas enligt principerna om fritt tillträde och ett allmänt tillgängligt nät.

(65)

Kommissionen uttryckte i sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet tvivel i fråga om rabatterade tariffer vid långfristiga avtal och stora mängder. När det gäller detta har Tyskland klargjort att inga sådana prisavdrag är planerade, vilket även har en positiv inverkan på konkurrensen och minskar hindren för inträde på marknaden.

(66)

Av ovan angivna skäl framgår att stödet ligger i gemenskapens intresse och att detta faktum kompenserar den begränsade förväntade snedvridningen av konkurrensen. Stödet kan därför anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

(67)

Det statliga stöd på 29,9 % för stödberättigande investeringskostnader som Tyskland har för avsikt att genomföra till förmån för konsortiet EPS för uppförandet av en rörledning för transport av eten mellan Ludwigshafen och Münchsmünster är förenligt med den gemensamma marknaden upp till ett maximalt stödbelopp på 44 850 000 euro.

—

Ethylen-Pipeline Süd GmbH & Co. KG, som ansvarar för planering, uppförande och förvaltning av rörledningen, med en komplementär, Ethylen-Pipeline Süd Geschäftsführungs GmbH, utan kapitalandelar, och flera kommanditdelägare med andelar i bolagskapitalet som uppgår till 700 000 euro, nämligen BASF, OMV och Ruhr Oel, som vardera innehar 20 %, samt Borealis Clariant, Vinnolit och Wacker med vardera 10 % (LfA Förderbank Bayern deltar varken som komplementär eller kommanditdelägare i Ethylen-Pipeline Süd GmbH & Co. KG och ansvarar inte heller för finansieringen av projektet)

—

Ethylen-Pipeline Süd Geschäftsführungs GmbH, som förvaltar Ethylen-Pipeline Süd GmbH & Co. KG och i vilket LfA innehar 25,1 % av bolagskapitalet på 28 000 EUR. Det övriga kapitalet innehas proportionellt av industripartnerna i Ethylen-Pipeline Süd GmbH & Co. KG.