RÅDETS BESLUT

av den 19 december 2006

om det särskilda programmet för genomförande av sjunde ramprogrammet (2007–2011) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet

(2006/976/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 7 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

efter att ha hört vetenskapliga och tekniska kommittén, och

av följande skäl:

(1)

Enligt rådets beslut nr 2006/970/Euratom av den 18 december 2006 om sjunde ramprogrammet (2007–2011) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (3) (nedan kallat ”ramprogrammet”), skall ramprogrammet genomföras med hjälp av särskilda program med de närmare villkoren för genomförandet, programmets längd och de medel som bedöms nödvändiga.

(2)	Ramprogrammet är uppdelat i två typer av verksamhet: i) indirekta åtgärder för forskning om fusionsenergi, kärnklyvning och strålskydd och ii) gemensamma forskningscentrumets (GFC) direkta åtgärder på kärnenergiområdet. Verksamheten enligt led i bör genomföras genom detta särskilda program.

(3)	Detta program bör omfattas av reglerna för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (nedan kallade ”reglerna för deltagande och för spridning”).

(4)

Ramprogrammet bör komplettera andra EU-åtgärder inom forskningspolitiken som krävs för den övergripande strategiska insatsen för genomförandet av Lissabonmålen, parallellt med framför allt dem som avser utbildning, kultur, konkurrenskraft och innovation, industri, hälsa, konsumentskydd, sysselsättning, energi, transport och miljö.

(5)	Genom rådets beslut av den 26 november 2004 om ändring av förhandlingsdirektiven för ITER-projektet, kommer bygget av ITER-reaktorn i Europa att fungera som en bredare inkörsport till fusionsenergin och bli det centrala inslaget i ramprogrammets fusionsforskning.

(6)	EU:s insatser för genomförandet av ITER-projektet – och då framför allt de som behövs för att sätta igång reaktorbygget i Cadarache och genomföra FoU inom teknikdelen av ITER inom ramprogrammet – bör ledas av ett gemensamt företag i enlighet med avdelning II kapitel 5 i Euratomfördraget.

(7)	Vissa delar av forskning och teknisk utveckling på kärnklyvningsområdet kan också passa för gemensamma företag som bildats i enlighet med avdelning II kapitel 5 i fördraget.

(8)

I enlighet med artikel 101 i fördraget har gemenskapen ingått en rad internationella överenskommelser på det kärntekniska forskningsområdet, och insatser bör göras för att stärka detta internationella forskningssamarbete. På så sätt kan gemenskapen ytterligare integreras i det världsomfattande forskarsamhället. Därför bör det särskilda program som omfattas av det föreliggande beslutet vara öppet för deltagande av länder som har ingått överenskommelser i detta syfte, och det bör också vara öppet på projektnivå – på grundval av ömsesidig nytta – för organ från tredjeländer och internationella organisationer för vetenskapligt samarbete.

(9)	Forskning som bedrivs inom ramen för detta särskilda program bör vara förenlig med grundläggande etiska principer, bland annat dem som återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(10)	Ramprogrammet bör bidra till att främja hållbar utveckling.

(11)

Man bör se till att ramprogrammet har en sund ekonomisk förvaltning och att det genomförs på ett så effektivt och användarvänligt sätt som möjligt, och att det samtidigt är rättsligt säkert och tillgängligt för samtliga deltagare, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4) och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 (5) av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för den budgetförordningen samt eventuella framtida ändringar.

(12)

Lämpliga åtgärder som står i proportion till Europeiska gemenskapernas finansiella intressen bör vidtas för att kontrollera dels hur effektivt det beviljade finansiella stödet är, dels hur effektivt medlen används för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, och nödvändiga mått och steg bör vidtas för att återkräva stöd som gått förlorat, utbetalats felaktigt eller använts på fel sätt i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002, rådets förordning (EG, Euratom nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (6), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (8).

(13)	Varje temaområde bör ha en egen budgetpost i Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

(14)

När detta program genomförs bör lämplig uppmärksamhet ägnas åt integrering av ett jämställdhetsperspektiv, liksom bland annat arbetsförhållandena, insynen i anställningsprocessen och karriärutvecklingen för forskare som anställts inom ramen för projekt och program som finansieras inom ramen för åtgärder i detta program. Ramar för detta återfinns i kommissionens rekommendation av den 11 mars 2005 om den europeiska stadgan för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare samtidigt som deras frivilliga natur beaktas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För Euratoms sjunde ramprogram antas härmed det särskilda programmet för verksamhet inom forskning och utbildning på områdena fusionsenergi, kärnklyvning och strålskydd (nedan kallat det ”särskilda programmet”) för perioden 1 januari 2007–31 december 2011.

Artikel 2

Det särskilda programmet skall främja forsknings- och utbildningsinsatser på kärnenergiområdet och stödja all slags forskning inom följande temaområden:

a)	Forskning om fusionsenergi.

b)	Forskning om kärnklyvning och strålskydd.

Målen och huvudlinjerna för denna verksamhet anges i bilagan.

Artikel 3

I enlighet med artikel 3 i ramprogrammet skall det belopp som anses nödvändigt för att genomföra det särskilda programmet uppgå till 2 234 miljoner EUR, varav högst 15 % skall avsättas till kommissionens administrativa utgifter. Detta belopp skall fördelas enligt följande:

Forskning om fusionsenergi (9)	1 947
Kärnklyvning och strålskydd	287

Artikel 4

All forskningsverksamhet som genomförs inom det särskilda programmet skall vara förenlig med grundläggande etiska principer.

Artikel 5

1.   Det särskilda programmet skall genomföras med hjälp av de finansieringssystem som fastställs i bilaga II till ramprogrammet.

2.   Reglerna för deltagande och spridning skall gälla för det särskilda programmet.

Artikel 6

1.   Kommissionen skall utarbeta ett arbetsprogram för genomförandet av det särskilda programmet med en detaljerad redogörelse för målen och de vetenskapliga och tekniska prioriteringarna enligt bilagan, finansieringssystem som skall användas för det område som ansökningsomgångarna avser och tidsschemat för genomförandet.

2.   I arbetsprogrammet skall relevant forskningsverksamhet som genomförs av medlemsstaterna, associerade stater samt europeiska och internationella organisationer beaktas. Det skall uppdateras efter behov.

3.   Arbetsprogrammet skall innehålla kriterier för bedömning av förslag om indirekta åtgärder inom ramen för de olika finansieringssystemen, och för urval av projekt. Kriterierna skall avse projektförslagens excellens, effekter och genomförande, uppgifter som i arbetsprogrammet kan specificeras närmare eller kompletteras med ytterligare krav, viktningar och tröskelvärden inom denna ram.

4.   Arbetsprogrammet får innehålla uppgifterna om

a)	organisationer som får bidrag i form av medlemsavgifter, och

b)	åtgärder till stöd för bestämda rättsliga enheters verksamhet.

Artikel 7

1.   Kommissionen skall ansvara för genomförandet av det särskilda programmet.

2.   För att genomföra det särskilda programmet skall kommissionen biträdas av en rådgivande kommitté. Kommitténs sammansättning kan variera beroende på vilka frågor som finns på kommitténs dagordning. När det gäller frågor om kärnklyvning skall sammansättningen av kommittén, och den arbetsordning och de förfaranden den skall tillämpa, motsvara bestämmelserna i rådets beslut 84/338/Euratom, EKSG, EEG av den 29 juni 1984 om strukturen på och förfarandet vid hanteringen och samordningen av gemenskapens forskning, utveckling och demonstrationer (10). För frågor som rör fusionsenergi skall de motsvara bestämmelserna i rådets beslut av den 16 december 1980 om inrättande av en rådgivande kommitté för fusionsprogrammet (11).

3.   Kommissionen skall regelbundet informera kommittén om hur genomförandet av det särskilda programmet förlöper i stort och i tid tillhandahålla upplysningar om alla FoTU-åtgärder som föreslås eller finansieras inom detta program

Artikel 8

Kommissionen skall sörja för att den oberoende övervakning, bedömning och översyn som föreskrivs i artikel 6 i ramprogrammet genomförs när det gäller den verksamhet som omfattas av det särskilda programmet.

Artikel 9

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 10

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA

VETENSKAPLIGA OCH TEKNISKA MÅLSÄTTNINGAR, TEMAOMRÅDEN OCH ÅTGÄRDER – HUVUDINRIKTNINGAR

1.   INLEDNING

Kärnkraft står för närvarande för en tredjedel av all el som förbrukas inom EU och är ett viktigt argument i debatten om hur klimatförändring skall bekämpas och Europas energiimportberoende skall minskas eftersom den är den viktigaste källan till baslastel, som, under driften av ett kärnkraftverk, inte släpper ut CO2.

Fusion kan om några decennier, när kommersiella fusionsreaktorer nått spridning på marknaden, komma att utgöra ett viktigt bidrag till förverkligandet av en hållbar och säker energiförsörjning i EU och ITER-projektet (International Thermonuclear Experimental Reactor – den internationella termonukleära försöksreaktorn) är här det viktigaste steget på vägen mot detta mål. Genomförandet av ITER är därför ett centralt inslag i EU:s nuvarande strategi, men det måste åtföljas av ett kraftfullt och målinriktat europeiskt FoU-program för att förbereda driften av ITER och utveckla de tekniska lösningar samt bygga upp den kunskapsbas som kommer att behövas under dess drift och framöver.

Samtidigt kommer kärnklyvning även i fortsättningen att kvarstå som ett bärkraftigt alternativ för de medlemsstater som vill utnyttja denna teknik för att uppnå en avvägd mix av sina energikällor. Forskning och utbildning är av allra största betydelse när det gäller att sörja för god kärnsäkerhet både nu och i framtiden, kontinuerligt driva utvecklingen framåt mot hållbara lösningar för hantering av avfall, samt öka effektiviteten och konkurrenskraften inom kärnenergisektorn som helhet. Ett mycket viktigt inslag på detta politikområde är forskning om strålskydd, som syftar till att tillförsäkra allmänheten och personalen största möjliga säkerhet på alla användningsområden inom sjukvården och industrin.

Inom alla områden är det av största vikt att det investeras tillräckligt i forskning för att Europa skall kunna behålla sin konkurrenskraft; för att uppnå maximal effektivitet krävs en samordnad strategi på EU-nivå med fortlöpande samarbete mellan medlemsstaterna och betydande insatser för att upprätthålla infrastrukturer, kompetens och know-how. Generellt sett kommer forskning också att behövas för att utforska nya vetenskapliga och tekniska möjligheter och för att på ett flexibelt sätt tillgodose nya behov av politiska åtgärder som uppstår under ramprogrammets löptid.

2.   Temaområden för forskning

2.1   Fusionsenergi

Bygget av ITER i Cadarache i Frankrike, och genomförandet av projekt med bredare inriktning (Broader Approach) för att påskynda utvecklingen av fusionsenergitekniken, kommer att bedrivas i internationellt samarbete. Genom ett internationellt ITER-avtal kommer en organisation att bildas för ITER. Bygget av ITER och projekt med bredare inriktning, och deras utnyttjande tillsammans med andra anläggningar i internationell samverkan, kommer att leda till ett betydligt mer omfattande samarbete än hittills. Det kommer att vara till stort gagn för Europa, framför allt i fråga om effektivitet och möjligheter till kostnadsfördelning. Ett internt organ för ITER (Domestic Agency for ITER) skall inrättas i form av ett gemensamt företag inom ramen för Euratomfördraget. Den kommer att ge Euratom möjlighet att uppfylla sina internationella förpliktelser enligt ITER-avtalet och att sörja för att Euratom på ett effektivt och samlat sätt ger Europas bidrag till ITER liksom till projekten med bredare inriktning, däribland FoU-insatser till stöd för sådana projekt.

Att Europa intar en ledande ställning inom fusionsenergiforskningen beror på kombinationen av ett gemensamt och fullständigt integrerat europeiskt fusionsprogram i linje med strategin ett europeiskt område för forskningsverksamhet, ett intensivt och stadigvarande stöd från gemenskapen, samordningen genom Euratom, samt uppbyggnaden av humankapital i Euratoms fusionsorganisationer. Dessa organisationer är spetsforskningsenheter inom fusionsområdet och har ett omfattande samarbetsnät, till stor del baserat på deras försöksanläggningar. De stora tekniska landvinningar som Euratom har gjort genom sin medverkan i projekteringsverksamheten av ITER och den framgångsrika driften av JET-anläggningen har i hög grad bidragit till en ännu större sammanhållning av det europeiska fusionsprogrammet. På så sätt har Europa också fått den kunskap och erfarenhet som behövs för ett brett samarbete inom alla delar av fusionsenergiforskningen, däribland förverkligandet av ITER och projekt med bredare inriktning. Genom att bygga på resultaten av detta arbete kommer man genom sjunde ramprogrammets organisation och förvaltning att kunna sörja för att FoU-verksamheten samordnas effektivt och rationellt så att programmets mål kan uppnås på både kort och lång sikt.

För att fusionstekniken skall kunna utvecklas snabbt krävs också en bred bas inom industrin så att produktionen av fusionsenergi kan byggas upp och spridas på kort tid. Den europeiska industrin har redan i stor omfattning medverkat i projekteringsverksamheten av ITER. Under loppet av sjunde ramprogrammet kommer den europeiska industrin, däribland små och medelstora företag, att spela en central roll vid bygget av ITER och kommer också att sträva efter att få en ställning som gör att den kan delta fullt ut i utvecklingen av fusionsenergiteknik för DEMO (ett fusionskraftverk för demonstrationsändamål) och framtida fusionskraftverk.

ITER och det europeiska programmet för forskning om fusionsenergi ingår som en del i de angelägna insatser som enligt rapporten från högnivågruppen (den s.k. Wim Kok-rapporten) är nödvändiga för att man skall nå framgång med Lissabonstrategin. ITER kommer framför allt att fungera som en magnet och dra till sig de bästa forskarna och ingenjörerna på fusionsområdet samt högteknologiska industriföretag. Det kommer att gagna såväl det europeiska fusionsprogrammet som den samlade vetenskapliga och tekniska kunskapsbasen. När den europeiska industrin tillverkar system och komponenter som skall klara de högt ställda kraven för ITER, kommer den att skaffa sig erfarenheter och kunnande som kommer att bidra till att stärka dess konkurrenskraft.

Övergripande mål

Att bygga upp kunskapsbasen för och genomföra ITER som det viktigaste steget mot tillverkning av prototypreaktorer för fusionskraftverk som är säkra, hållbara, miljövänliga och bärkraftiga.

Verksamhet

i)   Genomförandet av ITER

Detta innefattar verksamhet för ett gemensamt genomförande av ITER som en internationell forskningsinfrastruktur:

Gemenskapen kommer att ha ett särskilt ansvar inom ITER-organisationen i sin egenskap av värd för projektet och kommer också att inta en ledande roll, framför allt när det gäller iordningställandet av platsen för anläggningen, upprättandet av ITER-organisationen, ledning och personalrekrytering, samt allmänt tekniskt och administrativt stöd.

Gemenskapen kommer som part i ITER även att bidra till tillverkning och montering av utrustning och installationer som ligger inom platsen för ITER-anläggningen och som behövs för dess drift och stöd till projektet under byggfasen.

FoU-verksamheten för bygget av ITER kommer att bedrivas i fusionsorganisationerna och europeiska industriföretag. I verksamheten kommer bl.a. att ingå utveckling och provning av komponenter och system.

ii)   FoU för att förbereda driften av ITER

Ett program med inriktning på fysik och teknik kommer att syfta till att befästa urvalen av projekt för ITER och förbereda ett snabbt idrifttagande och på så sätt kraftigt minska den tid och de utgifter som krävs för att ITER skall uppnå sina grundläggande mål. Programmet kommer att genomföras i form av samordnad experimentell och teoretisk verksamhet samt modellering med hjälp av JET-anläggningen och annan utrustning för magnetisk inneslutning – oavsett om den redan finns, är en framtida lösning eller är under uppförande (tokamaker, stellaratorer och RFP, med omvända fält) – samt annan utrustning hos fusionsorganisationerna, och genom programmet kommer Europa att kunna skaffa sig det nödvändiga inflytandet över ITER-projektet, och det kommer att lägga grunden till en framträdande europeisk roll i driften av ITER. I det här programmet ingår bl.a. följande:

—	Bedömning av särskild nyckelteknik för driften av ITER genom färdigställande och utnyttjande av förbättringar av JET-anläggningen (”första vägg”, uppvärmningssystem och diagnostiksystem).

—	Kartläggning av olika driftsscenarier för ITER genom målinriktade försök i JET-anläggningen och andra anläggningar samt samordnad modellering.

I ett tidigt skede av sjunde ramprogrammet kommer man att göra en översyn av de anläggningar som används i programmet och undersöka om det är möjligt att avveckla gamla anläggningar och om det behövs ny utrustning parallellt med ITER-användningen. Översynen kommer att tjäna som underlag för ett eventuellt tillskott av ny eller uppgraderad utrustning för att se till att man i programmet hela tiden förfogar över de fusionsanläggningar som behövs för den aktuella FoU-verksamheten.

iii)   Tekniska förberedelser för DEMO

Nyckelteknik och material, som krävs för att DEMO-kraftverket skall kunna godkännas, byggas och tas i drift, skall vidareutvecklas av fusionsorganisationerna och industrin för att sedan testas i ITER så att den europeiska industrin kan bygga DEMO och utveckla nya fusionskraftverk. Följande inslag kommer att ingå i verksamheten:

—

Upprättande av en särskild projektgrupp och genomförande av den tekniska valideringen och projekteringsverksamheten (Engineering Validation and Engineering Design Activities – EVEDA) för att förbereda bygget av den internationella anläggningen för bestrålning av fusionsmaterial (International Fusion Materials Irradiation Facility – IFMIF), som kommer att användas för provning av material för fusionskraftverk. Allt detta är mycket viktiga förutsättningar för att DEMO skall kunna godkännas.

—

Utveckling, provning genom bestrålning av lågaktiva och strålningsresistenta material samt modellering av dem, utveckling av de centrala tekniska lösningar som behövs för drift av fusionskraftverk, inbegripet mantlar, arbete med konstruktionsutkast för DEMO, där också säkerhets- och miljöaspekter ingår.

iv)   FoU-verksamhet på lång sikt

Fusionsprogrammet kommer att bygga vidare på den verksamhet som är speciellt inriktad på ITER- och DEMO-projekten och därigenom bygga upp kompetens och utvidga kunskapsbasen på områden som har strategisk betydelse för framtida fusionskraftverk. Denna forskningsverksamhet kommer att leda till att fusionskraften blir lättare att genomföra tekniskt och göra ekonomiskt bärkraftig. I sjunde ramprogrammet ingår bl.a. följande särskilda åtgärder för dessa ändamål:

—

Studier av förbättrad utformning av magnetiska inneslutningssystem, inklusive stellaratorer, för de fusionstekniska lösningar som är mest lovande för användning i reaktorer. Arbetet kommer att inriktas på färdigställandet av W7-X-stellaratorn, användning av befintlig utrustning för utbyggnad av försöksdatabaserna och bedömning av framtidsutsikterna för dessa konfigurationer.

—	Ett program för experimentell fusionsfysik med omfattande utforskning av fusionsplasmor som mål för att optimera konstruktionen av fusionskraftverk.

—	Teoribildning och ytterligare modellering med omfattande kunskaper om fusionsplasmor av reaktorkvalitet som slutmål.

—	Undersökningar av fusionsenergins samhällsaspekter och ekonomiska aspekter och kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap om fusionsenergi.

Den befintliga verksamheten på området för fusionsenergi genom tröghetsinneslutning, genom vilket medlemsstaternas civila forskning om tröghetsinneslutning bevakas, kommer att fortsätta.

v)   Personalresurser, utbildning och fortbildning

Att se till att det finns lämplig personal och ett intensivt samarbete inom programmet, både för ITER-projektets omedelbara behov och behoven på medellång sikt, liksom för vidareutvecklingen av fusionstekniken, är uppgifter som kommer att hanteras genom följande åtgärder:

—	Stöd till fri rörlighet för forskare mellan organisationer som deltar i programmet för att stimulera till ökat samarbete och bättre integrering av programmet, och främja internationellt samarbete.

—

Fortbildning på doktorandnivå och postdoktoral nivå av ingenjörer och forskare. Som ”utbildningsplattformar” ingår här bl.a. användning av anläggningar i programmet, samt specialinriktade seminarier och workshopar. Åtgärder skall vidtas för att främja samarbete mellan programdeltagare inom högre utbildning, vilket kan omfatta masters- och doktorandkurser i fysik och ingenjörsvetenskap inom fusionsområdet.

—	Satsningar på innovation och utbyte av know-how med berörda universitet, forskningsinstitut och industriföretag.

—	Främjande av patentering.

vi)   Infrastruktur

Genomförandet av ITER i Europa inom ramen för den internationella ITER-organisationen kommer att vara ett led i den nya forskningsinfrastruktur som har en stark europeisk dimension.

vii)   Tekniköverföring

ITER kommer att kräva en ny och mer flexibel struktur för att den process av innovation och tekniska framsteg som därigenom uppstår snabbt skall kunna överföras till industrin och den utmaning som det innebär att skapa förutsättningar för en mer konkurrenskraftig europeisk industri skall kunna antas.

viii)   Att tillgodose nya och oförutsedda politiska behov

Genom ett ”snabbspår” för ett program för fusionsutvecklingen kan man få ut fusionsenergin tidigare på marknaden, som ett led i en mer vittomfattande politik för att behandla frågorna om en tryggad energiförsörjning i Europa, klimatförändringen och hållbar utveckling. Huvudmålet, och en viktig milsten på ”snabbspåret” skulle vara ett tidigare färdigställande av DEMO-reaktorn. Inom sjunde ramprogrammet skulle detta omfatta verksamhet och projekt inom ramen för den internationella satsningen med bredare inriktning på fusionsenergi, som Euratom genomför i samverkan med partner i ITER-projektet.

2.2   Kärnklyvning och strålskydd

Indirekta åtgärder kommer att genomföras inom de fem viktiga verksamhetsområden som beskrivs nedan. Det övergripande målet är att särskilt förbättra säkerhetsprestanda, resurseffektivitet och kostnadseffektivitet vid kärnklyvning och vid användning av strålning inom industri och medicin. Det finns emellertid viktiga kopplingar som skär genom hela programmet, och det måste finnas tillräckligt utrymme för samverkan mellan olika verksamheter. Här är stöd till utbildning och forskningsinfrastruktur av största betydelse. Utbildningsbehoven måste ingå som en tung aspekt i alla av gemenskapen finansierade projekt inom denna sektor, och dessa kommer tillsammans med stödet till forskningsinfrastruktur att vara ett viktigt inslag när det gäller att lösa frågan om kärnteknisk kompetens.

Det europeiska området för forskningsverksamhet behöver stärkas, och för detta krävs en gemensam europeisk ståndpunkt om centrala problem och arbetssätt. Det kommer att upprättas förbindelser mellan nationella program, och upprättande av nätverk med internationella organisationer och tredjeländer kommer att främjas, däribland med USA, de nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen samt med Kanada och Japan. I de fall gemenskapen har ett uppenbart intresse måste Euratom spela en aktiv roll i redan existerande forum som samordnar FoTU-verksamhet på det internationella planet. I förekommande fall kommer samordning att ske även med det särskilda programmet för direkta åtgärder, som genomförs av Gemensamma forskningscentrumet (GFC) på det här området, liksom med indirekta åtgärder inom fusionsenergiforskningen.

Lika starka förbindelser måste upprättas med forskningen inom EG:s ramprogram, framför allt när det gäller europeisk standardisering, utbildning, miljöskydd, materialvetenskap, samhällsstyrning, gemensam infrastruktur, säkerhet, säkerhetskultur och energi. Internationellt samarbete är ett centralt inslag i verksamheten på många av temaområdena.

i)   Hantering av radioaktivt avfall

Mål

Målen är att genom tillämpningsorienterad FoTU-verksamhet lägga en solid vetenskaplig och teknisk grund för demonstration av teknik och säkerhet i fråga om geologisk slutförvaring av utbränt kärnbränsle och långlivat radioaktivt avfall, att stödja utarbetandet av en gemensam europeisk ståndpunkt om de viktigaste frågorna om hantering och slutförvaring av kärnavfall, samt att undersöka sätt att nedbringa mängden avfall och/eller dess risker genom separation, transmutation eller andra metoder.

Åtgärder

Geologisk slutförvaring: FoTU-verksamhet på området geologisk slutförvaring av högaktivt och/eller långlivat radioaktivt avfall, inklusive ingenjörstekniska studier och demonstration av utformning av förvar, bestämning på plats av bergtekniska egenskaper (både i allmänt inriktade och platsspecifika underjordiska laboratorier), kunskap om miljön vid slutförvarsplatser, undersökning av relevanta processer i närområdet (avfallsform och anlagda barriärer) och på större avstånd (berggrund och utsläppsvägar till biosfären), utveckling av pålitliga metoder för bedömning av prestanda och säkerhet samt utredning av frågor om samhällsstyrning och samhällsfrågor som har betydelse för allmänhetens acceptans.

Separation och transmutation: FoTU-verksamhet inom alla tekniska områden som rör separation och transmutation, som skulle kunna utgöra basen för utveckling av pilotanläggningar och demonstrationssystem för de mest avancerade separationsprocesserna och transmutationssystemen, med bl.a. subkritiska och kritiska system, i syfte att nedbringa mängderna av och riskerna med högaktivt långlivat radioaktivt avfall, som kommer från upparbetning av utbränt kärnbränsle. Man kommer också att utforska möjligheterna med konstruktioner där mindre mängder avfall uppstår vid kärnkraftsproduktion, bl.a. effektivare utnyttjande av klyvbart material i befintliga reaktorer.

ii)   Reaktorsystem

Mål

Målen för dessa åtgärder är att trygga fortsatt säker drift av alla relevanta typer av befintliga anläggningar och, för att bidra till ökad diversifiering av energikällorna, till ökad trygghet i fråga om energiförsörjningen och till motverkan av den globala uppvärmningen, att också utforska möjligheterna att med mer avancerad teknik åstadkomma ett ännu säkrare, mer resurseffektivt och mer konkurrenskraftigt utnyttjande av kärnenergi.

Åtgärder

Säkerhet hos kärnenergianläggningar: FoTU-verksamhet på området driftssäkerhet hos befintliga och framtida kärnenergianläggningar, framför allt bedömning av kärnkraftverkens livslängd och skötsel, säkerhetskultur (minimering av risken för mänskliga eller organisatoriska fel), metoder för avancerad säkerhetsbedömning, verktyg för numerisk simulering, instrumentering och styrning, samt förebyggande av allvarliga olyckor och skadebegränsning. Även tillhörande åtgärder för att optimera kunskapshanteringen och upprätthålla yrkeskompetensen ingår.

Avancerade nukleära system: FoTU-verksamhet för ett mer effektivt utnyttjande av nuvarande system och bränslen och, i samverkan med internationella satsningar på detta område, t.ex. Generation IV International Forum, för undersökning av vissa aspekter av utvalda avancerade reaktorsystem i syfte att bedöma deras potential, ”motståndskraft” mot spridning för kärnvapentillverkning samt effekter för hållbarhet på lång sikt, inklusive verksamhet inom grundforskningen (12) (framför allt inom materialvetenskap) och studier av bränslecykeln och innovativa bränslen samt avfallshanteringsaspekter.

iii)   Strålskydd

Mål

För en säker användning av strålning inom sjukvård och industri krävs en väl utformad politik för strålskydd och ett effektivt genomförande av denna, och detta är fortfarande en prioriterad del av programmet. Forskningen har en central roll när det gäller att upprätthålla och förbättra kvaliteten på strålskyddet, och det är ett gemensamt mål som gäller all verksamhet i programmet. Forskningen har också de viktiga målen att stödja gemenskapens politik och ett effektivt genomförande av denna samt att snabbt och effektivt tillgodose framväxande behov.

Ett huvudmål i denna forskning kommer att vara att bidra till att klargöra den omstridda frågan om risken vid exponering för strålning med låga doser under lång tid. En lösning av denna vetenskapliga fråga och lagstiftningsfråga kan få betydande ekonomiska och/eller hälsomässiga konsekvenser för användningen av strålning, både inom sjukvård och industri.

Åtgärder

—

Kvantifiering av risker vid låg och långvarig exponering: Noggrannare kvantifiering av hälsoriskerna vid låg och långvarig exponering, med hänsyn tagen till variationen mellan olika individer, genom epidemiologiska studier och bättre kunskap om mekanismerna genom forskning om cell- och molekylärbiologi.

—	Användning av strålning i sjukvården: Förbättrad säkerhet och effektivitet vid medicinsk användning av strålning för diagnostik och behandling (här ingår också nukleärmedicin) med hjälp av ny teknik och genom en förnuftig avvägning mellan fördelar och risker med sådan användning.

—

Katastrofinsatser och sanering: Bättre samordning och integrering av katastrofinsatser (inklusive karaktärisering av kontaminationen och sanering av oavsiktligt kontaminerade områden) i Europa genom att ta fram gemensamma instrument och strategier samt visa att de fungerar under verkliga förhållanden.

—

Uppsåtligt skadlig användning av strålning eller radioaktivt material: Utveckling av hållbara och praktiskt användbara metoder för hantering av verkningarna av uppsåtligt skadlig användning (bland annat genom avledning) av strålning eller radioaktiva material som även omfattar direkt och indirekt påverkan av hälsan och kontaminering av miljön, framför allt bebodda områden samt livsmedels- och vattenförsörjning. I förhållande till temat Säkerhet, som även kan dra nytta av relevant sakkunskap som förvärvats vid tidigare Euratomåtgärder, i det särskilda programmet Samarbete  (13) kommer komplementaritet att garanteras och dubbelarbete undvikas.

—	Övriga områden: Nationell forskningsverksamhet inom andra områden (t.ex. naturlig strålning, radioekologi, miljöskydd, dosimetri, yrkesexponering, riskkontroll osv.) skall integreras på ett effektivare sätt.

iv)   Infrastruktur

Mål

Forskningsinfrastruktur är oundgänglig för FoTU-verksamhet inom kärnvetenskap, kärnteknik och för strålningsvetenskap och varierar i storlek från mycket stora och dyra anläggningar och laboratorienätverk, till mycket mindre resurser, t.ex. databaser, numeriska simuleringsverktyg och vävnadsbanker. Målen med programmet är att ge stöd åt infrastrukturer som är av central betydelse i de fall det finns ett klart europeiskt mervärde särskilt när det gäller att åstadkomma en kritisk massa och ersätta föråldrade anläggningar, t.ex. forskningsreaktorer. På så sätt kommer man att befästa de goda resultaten från de föregående gemenskapsprogrammen, som har förbättrat transnationellt tillträde till sådana infrastrukturer liksom samarbete mellan dem och bidragit till att vidmakthålla den höga nivån på de tekniska resultaten, innovationen och säkerheten inom den europeiska kärnenergisektorn.

Forskningsinfrastrukturen betyder också mycket för utbildning av vetenskapsmän och ingenjörer.

Åtgärder

—

Stödjande forskningsinfrastrukturer: Stöd till konstruktion, modernisering, uppbyggnad och drift av viktig forskningsinfrastruktur som behövs på något av de ovannämnda temaområdena. Det gäller t.ex. underjordiska laboratorier för forskning om geologisk slutförvaring av radioaktivt avfall, pilot- och provningsanläggningar för separations- och transmutationsutrustning, komponenter och undersystem till reaktorer, heta celler (hot cells), anläggningar för simulering av allvarliga olyckor, termohydraulisk provning, anläggningar för materialprovning, numeriska simuleringsverktyg och radiobiologiska anläggningar samt databaser och vävnadsbanker för användning inom strålskyddsforskning.

—	Tillträde till forskningsinfrastrukturer: Att underlätta för forskarlag och enskilda forskare att få transnationellt tillträde till befintlig och framtida forskningsinfrastruktur i olika länder.

v)   Personalresurser, utbyte och fortbildning

Mål

Inom alla områden, där kärnklyvning och strålskydd förekommer, är man angelägen om att bibehålla den höga sakkunskap och högt kvalificerade personal som behövs och detta kan påverka framför allt förmågan att vidmakthålla god kärnsäkerhet och därför skall målen i programmet vara att genom olika åtgärder främja utbredningen av vetenskaplig kompetens och know-how inom hela sektorn. Syftet med dessa åtgärder är att garantera tillgång på kvalificerade forskare, ingenjörer och tekniker så snart som möjligt, t.ex. genom gemensamma utbildningsinsatser och bättre samordning mellan utbildningsinstitutionerna i EU för att se till att utbildningarna blir likvärdiga i alla medlemsstater eller genom att förbättra studenters och forskares möjligheter till fortbildning och fri rörlighet mellan institutioner i olika länder. Det är enbart genom att ta itu med den här frågan på europeisk nivå som man kan ombesörja den stimulans och de likvärdiga nivåer som krävs i fråga om högre utbildning. På det sättet underlättar man den fria rörligheten för en ny generation forskare mellan utbildnings- och forskningsinstitutioner och tillgodoser de behov av fortbildning som ingenjörer har under hela sin karriär med hänsyn till att de står inför morgondagens vetenskapliga och tekniska utmaningar i den kärntekniska sektorn med dess allt större integration av olika områden.

Åtgärder

—

Fortbildning: Samordning av nationella program och tillgodoseende av behov av allmän fortbildning inom kärnvetenskap och kärnteknik med en rad olika instrument, däribland sådana som är konkurrensutsatta, som en del av allmänt personalstöd inom alla temaområden. Här ingår också stöd till kursverksamhet och utbildningsnätverk samt åtgärder som syftar till att göra sektorn mer attraktiv för unga forskare och ingenjörer.

—

Forskarutbyte: Stöd huvudsakligen i form av stipendier och doktorandtjänster för att öka utbytet av vetenskapsmän och högskoleutbildade ingenjörer mellan olika universitet, högskolor och forskningsinstitut i medlemsstaterna, men också mellan institutioner i länder utanför EU. Särskilt stöd kan ges till utbyte av forskare från de nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen.

3.   Etiska aspekter

Grundläggande etiska principer skall följas vid genomförandet av detta program och i den forskningsverksamhet som följer av det. Hit hör bl.a. de principer som framgår av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, däribland skydd av människans värdighet och liv, skydd av personuppgifter och privatlivet samt av djuren och miljön i enlighet med gemenskapslagstiftningen och de senaste versionerna av tillämpliga internationella konventioner, riktlinjer och uppförandekoder, såsom Helsingforsdeklarationen, Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin, vilken undertecknades i Oviedo den 4 april 1997, med tilläggsprotokoll, FN-konventionen om barnets rättigheter, Unescos universella deklaration om humangenomet och mänskliga rättigheter, FN-konventionen om bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen (BTV-konventionen), det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, samt Världshälsoorganisationens (WHO) gällande resolutioner.

Hänsyn kommer också att tas till synpunkterna från den europeiska rådgivande gruppen för etik inom bioteknik (1991–1997) och den europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik (sedan 1998).

I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och de olika angreppssätt som tillämpas i Europa måste deltagare i forskningsprojekt följa gällande lagar, förordningar och etiska bestämmelser i de länder där forskningen kommer att genomföras. Nationella bestämmelser gäller under alla förhållanden, och forskningsverksamhet som är förbjuden i en given medlemsstat eller något annat land kommer inte att erhålla något gemenskapsfinansierat stöd i medlemsstaten eller landet i fråga.

I tillämpliga fall skall deltagarna i forskningsprojekten begära godkännande från relevanta nationella eller lokala etikkommittéer, innan FoTU-verksamheten inleds. Kommissionen kommer systematiskt att genomföra en etisk granskning av sådana förslag som berör etiskt känsliga frågor eller som inte tillräckligt uppmärksammar etiska aspekter. I särskilda fall kan en etisk granskning genomföras under projektets genomförande.

Enligt protokollet om djurskydd och djurens välfärd, som fogas till fördraget, skall gemenskapen fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd när gemenskapspolitik utarbetas och genomförs – detta gäller även forskning. Enligt rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (14) skall alla experiment utformas så att man undviker att utsätta försöksdjuren för ångest, smärta och lidande i onödan; så få djur som möjligt skall användas; man skall ta i anspråk djur med den lägsta graden av neurofysiologisk känslighet och man skall se till att förorsaka minsta möjliga smärta, lidande, ångest eller bestående men. Förändringar av djurens arvsmassa och kloning av djur får endast komma i fråga om syftena är etiskt motiverade och villkoren är sådana att djurens välfärd garanteras och principerna om biologisk mångfald följs. Vid genomförandet av detta program kommer kommissionen regelbundet att övervaka vetenskapliga framsteg och nationella och internationella bestämmelser för att ta hänsyn till utvecklingen.