31995R1168

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1168/95 av den 22 maj 1995 om ändring av förordning (EEG) nr 830/92 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa polyestergarner (av syntetstapelfibrer) såvitt avser sådana med ursprung i Indonesien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (1), särskilt artikel 14 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd i rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. TIDIGARE FÖRFARANDE

(1) Genom förordning (EEG) nr 830/92 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa polyestergarner som omfattas av KN-nummer 5509 21 10, 5509 21 90, 5509 22 10, 5509 22 90, 5509 51 00 och 5509 53 00 med ursprung i Indonesien och flera andra länder, med undantag för varor som tillverkats och sålts för export till gemenskapen av en indonesisk tillverkare på vilken antidumpningstullen inte är tillämplig.

B. ÖVERSYN

(2) Sex indonesiska företag, PT Bitratex Industrial Corporation, PT Elegant Textile Industry, PT Gokak Indonesia, PT Indorama Synthetics, PT Lotus Indah Textile Industries och PT Sunrise Bumi Textiles, hävdade att deras exportpriser fritt fabrik var högre än deras priser fritt fabrik på hemmamarknaden, att deras inhemska försäljning var lönsam och att de följaktligen inte längre utförde någon dumpning.

(3) Två andra indonesiska företag, PT Kanindo Success Textile Industries och PT Sulindafin Permai Spinning Mills (PT Sulindamills), uppgav att de inte hade exporterat de aktuella varorna under den period som omfattades av den tidigare undersökningen, utan först började göra det efter den perioden och att de inte hade något samband med något företag som varit föremål för den tidigare undersökningen. De begärde därför att en nykomlingsöversyn skulle inledas.

(4) Dessa företag framlade bevis för sina påståenden som ansågs vara tillräckliga för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 14 i förordning (EEG) nr 2423/88. Kommissionen offentliggjorde därför i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (3) efter samråd i rådgivande kommittén ett tillkännagivande om översyn av förordning (EEG) nr 830/92 med avseende på de åtta ovan nämnda företagen och inledde undersökningen. Översynen begränsades till en granskning av ändrade förhållanden i fråga om dumpning.

Det bör noteras att dessa företags export utgör 35 % av indonesiska exportörers totala export av tvinnade garner till gemenskapen.

(5) Kommissionen sände frågeformulär till de berörda parterna och gav dem möjlighet att meddela sina synpunkter. Kommissionen införskaffade och kontrollerade all information som den ansåg nödvändig och granskade den erhållna informationen på plats hos alla de företag som nämns ovan. Kommissionen mottog också information från klaganden i den ursprungliga undersökningen.

(6) Undersökningen omfattade perioden 1 januari 1993 till 31 december 1993 (undersökningsperiod).

C. UNDERSÖKNINGSRESULTAT

1. Normalvärde

(7) De undersökta tillverkarnas försäljning på hemmamarknaden användes i de fall den översteg 5 % av försäljningen av ifrågavarande slag och följaktligen utgjorde en tillräckligt stor volym för att utgöra en representativ marknad och en tillräcklig grund för beräkning av normalvärdet. Normalvärdet beräknades därför, för varje slag, på grundval av de vägda genomsnittliga priserna på hemmamarknaden till priser som vid normal handel faktiskt betalas eller skall betalas i enlighet med artikel 2.3 i förordning (EEG) nr 2423/88.

Priserna var netto efter alla avdrag och rabatter som hade direkt samband med de ifrågavarande försäljningarna.

(8) Det konstruerade värdet användes när de inhemska priserna inte möjliggjorde kostnadstäckning vid normal handel, eller när det inte förekom någon försäljning av liknande slag på den indonesiska marknaden. I enlighet med artikel 2.3 b ii i förordning (EEG) nr 2423/88, bestämdes normalvärdet för varje slag till summan av alla kostnader, både fasta och rörliga, för material och tillverkning plus ett skäligt belopp för försäljning, administration och andra allmänna omkostnader samt en skälig vinstmarginal.

Den vinstmarginal som användes beräknades med utgångspunkt i den vägda genomsnittliga vinst som producenten gjort på all vinstgivande försäljning av samma slag av en likadan vara eller, i de fall det inte fanns någon försäljning av samma slag, på den berörda indonesiska producentens vinstgivande försäljning av en likadan vara.

2. Exportpris

(9) När försäljningen skedde till oberoende importörer i gemenskapen, fastställdes exportpriset med utgångspunkt i det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för varan vid export till gemenskapen i enlighet med artikel 2.8 a i förordning (EEG) nr 2423/88.

Vad gäller de två nykomlingarna, visade undersökningen att de under undersökningsperioden exporterade varan i fråga till gemenskapen. Kommissionen kunde därför beräkna dumpningen.

3. Jämförelse

(10) För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis, beaktades de olikheter som direkt påverkade prisjämförbarheten, såsom provisioner, kreditvillkor, frakt, försäkring, hantering, förpackning och teknisk hjälp, i enlighet med artikel 2.10 i förordning (EEG) nr 2423/88.

Exportpriserna jämfördes, transaktion för transaktion, med normalvärdet fritt fabrik.

(11) De indonesiska producenterna begärde justeringar för de löner som utbetalats till säljarna. Undersökningen visade dock att alla de så kallade säljarna var anställda på ledarnivå, vilket framgick av deras position i företagens organisatoriska struktur och av deras löner. Därför ansågs dessa företag inte ha bevisat att denna personal enbart ägnade sig åt direkt försäljningsverksamhet. Under dessa omständigheter beviljades ingen justering.

(12) De indonesiska producenterna begärde också att normalvärdet skulle minskas med ett belopp som motsvarade de importavgifter som påläggs material som fysiskt införlivas med en likadan vara när denna är avsedd för förbrukning i ursprungslandet och som återbetalas vid export till gemenskapen. Efter att ha undersökt de bevis som klagandena lämnat in i detta sammanhang, beviljades justeringen vederbörligen enligt artikel 2.10 b i förordning (EEG) nr 2423/88.

4. Dumpningsmarginal

(13) Undersökningen av sakförhållandena visade att dumpning av den berörda varan förekom. Dumpningsmarginalerna, vilka motsvarar det belopp varmed normalvärdet överstiger priset vid export till gemenskapen uttryckt i procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns, oförtullat, var följande:

>Plats för tabell>

För PT Kanindo Success Textile Industries och PT Lotus Indah Textile Industries fastställdes ingen dumpning, och de andra företagens dumpningsmarginaler anses vara så små att de ej behöver beaktas.

(14) Vad gäller PT Gokak Indonesia konstaterades att detta företag inte exporterade varan i fråga till gemenskapen under undersökningsperioden. Eftersom ingen ny beräkning av dumpningsmarginalen kunde göras, föreslog företaget att antingen en rörlig tull skulle införas med utgångspunkt i de lägsta exportpriserna, eller det vägda genomsnittet av de andra företagens dumpningsmarginaler skulle användas.

Undersökningen på plats visade att företagets hela försäljning på hemmamarknaden gick med förlust och att alla tecken tydde på att dess export till tredje land dumpades.

Med tanke på ovanstående har kommissionen funnit att villkoren för att tullen skall kunna upphävas för detta företag inte är uppfyllda, i motsats till situationen för de övriga företag som omfattas av översynen.

Under dessa omständigheter och med tanke på att de många olika garntyper som berörs gör det omöjligt att införa ett minimipris grundat på det konstruerade normalvärdet, föreslås att den antidumpningstull som infördes i den första undersökningen, dvs. 11,9 %, bibehålls, med tanke på att företaget exporterade den aktuella varan till tredje land till dumpade priser och det inte finns något som tyder på att det skulle handla annorlunda i fråga om export till gemenskapen.

D. SKADA OCH GEMENSKAPENS INTRESSE

(15) Ingen översyn av undersökningsresultaten i fråga om skada och gemenskapens intresse begärdes, och det finns inga skäl att betvivla riktigheten av slutsatserna om skada i den ursprungliga undersökningen.

E. ÄNDRING AV DE UNDERSÖKTA ÅTGÄRDERNA

(16) Kommissionen finner att förordning (EEG) nr 830/92 bör ändras och antidumpningstullarna upphävas för de aktuella företagen, eftersom sju av de indonesiska producenterna antingen inte dumpar eller dumpar med minimala dumpningsmarginaler.

(17) Den tull på 11,9 % som infördes i den ursprungliga undersökningen skall bibehållas för PT Gobak Indonesia.

(18) De berörda företagen och den klagande i den ursprungliga undersökningen har underrättats om dessa resultat.

(19) I enlighet med artikel 15.1 i förordning (EEG) nr 2423/88, påverkas inte giltighetstiden för de åtgärder som införs genom förordning (EEG) nr 830/92 av denna förordning, i vilken dessa åtgärder varken modifieras eller bekräftas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 1.3 i förordning (EEG) nr 830/92 skall ersättas med följande:

"Ingen av tullarna skall tillämpas på import av de produkter som anges i punkt 1 och som är framställda av PT Kewalram Indonesia, Bandung, Indonesien, PT Bitratex Industrial Corporation, Jakarta Selatam, PT Elegant Textile Industry, Jakarta, PT Kanindo Success Textile Industries, Jakarta, PT Indorama Synthetics, Jakarta, PT Lotus Indah Textile Industries, Surabaya, PT Sulindafin Permai Spinning Mills (PT Sulindamills), Jakarta, PT Sunrise Bumi Textiles, Jakarta (tilläggskod 8595 i Taric) och Guangying Spinning Co. Ltd., Guangzhou, Kina (tilläggskod 8596 i Taric.)"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 maj 1995.

På rådets vägnar

A. MADELIN

Ordförande

(1) EGT nr L 209, 2. 8. 1988, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 522/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10).

(2) EGT nr L 88, 3.4.1992, s. 1.

(3) EGT nr C 74, 12.3.1994, s. 3.