17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/56

—

med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (1) (omarbetning),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 7 mars 2014 om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn,

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 6 december 2013Rapport om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (COM(2013)0861),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga (COM(2010)0078),

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet den 7 mars 2011,

—

med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol, grundad på artikel 157 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex,

—

med beaktande av bestämmelserna i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om deltidsarbete från 1994, enligt vilka länderna i sina offentliga upphandlingar måste införa en arbetsklausul som inbegriper frågan om lika lön,

—

med beaktande av ILO:s konvention från 1951 angående lika lön,

—

med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen genom FN:s generalförsamlings resolution nr 34/180 av den 18 december 1979,

—

med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) från december 2014 Being Trans in the European Union,

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete (3),

—

med beaktande av bedömningen av genomförandet på EU-nivå av direktiv 2006/54/EG, som lagts fram av generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0213/2015), och av följande skäl:

A.

Likabehandling av kvinnor och män är en av de grundläggande principerna i EU:s lagstiftning.

B.

Diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning är förbjuden enligt EU:s lagstiftning.

C.

Ekonomiskt oberoende är en förutsättning för att EU-medborgare, såväl kvinnor som män, ska kunna utöva kontroll och ha verkliga valmöjligheter i livet.

D.

I direktiv 2006/54/EG hänvisas uttryckligen till domstolens rättspraxis, som fastslår att principen om likabehandling inte kan inskränkas endast till diskriminering som beror på tillhörigheten till ettdera könet utan att den även kan tillämpas på fall av diskriminering som har sitt ursprung i en persons könsbyte.

E.

Principen om lika lön slogs fast i fördragen från allra första början, 1957. Principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete erkänns nu i artikel 157 i EUF-fördraget och införlivades i omarbetningen av direktiv 2006/54/EG (nedan kallat det omarbetade direktivet).

F.

Avsikten med det omarbetade direktivet var att EU:s lagstiftning på detta område skulle bli mer sammanhängande och stämma bättre överens med domstolens rättspraxis samt att relevant jämställdhetslagstiftning på nationell nivå skulle förenklas och moderniseras, vilket skulle bidra till att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden, eftersom andelen kvinnor bland de högsta cheferna för företag i EU år 2014 fortfarande var lägre än 18 procent.

G.

Det omarbetade direktivet innehöll en del nyheter, såsom genomförandet av principen om lika möjligheter, definitionen av begreppet indirekt diskriminering och skyddet mot diskriminering som har sitt ursprung i en persons könsbyte, och hänvisade uttryckligen till förenandet av arbete och privat- och familjeliv. En stor utmaning för alla medlemsstater är att på ett korrekt sätt tillämpa och verkställa bestämmelserna om lika lön såsom fastställs i direktiv 2006/54/EG. Dessa nyheter har haft begränsad verkan i medlemsstaterna. Trots den omfattande lagstiftning som har funnits i nära 40 år, de åtgärder som vidtagits och de resurser som satsats går framstegen på detta område mycket långsamt, och det finns fortfarande ett lönegap mellan könen på 16,4 procent i EU, men det råder avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna.

H.

En av faktorerna som gör att lönerna allt oftare förhandlas individuellt. Detta innebär bristande information och insyn i lönestrukturen, skapar en miljö där könsbaserade skillnader och diskriminerande lönestrukturer förblir fördolda för de anställda och/eller deras representanter och är därför extremt svåra att bevisa, vilket hämmar ett effektivt genomförande av principen om lika lön för lika arbete, vilket också hindras av ett osäkert rättsläge i fråga om begreppet likvärdigt arbete och förfarandemässiga hinder.

I.

Ökad jämställdhet innebär fördelar för ekonomin och för samhället i stort. Ett minskat könslönegap bidrar också till att minska kvinnors fattigdom och ökar inkomsterna under deras liv och är avgörande för ökad sysselsättning, konkurrenskraft och ekonomisk återhämtning. Lönegapet är ännu mer framträdande bland kvinnor som är missgynnade på flera sätt, såsom kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor som tillhör minoriteter och lågutbildade kvinnor. Familjer med en förälder är överrepresenterade bland arbetande fattiga, och andelen ensamstående föräldrar är högre bland kvinnor än män. Könslönegapet har därmed en allvarlig inverkan på många europeiska familjers levnadsvillkor och möjligheter i livet.

J.

Sysselsättningsgraden är generellt sett lägre bland kvinnor än män. Under 2013 uppgick männens sysselsättningsgrad till 69,4 procent i EU totalt, jämfört med kvinnornas 58,8 procent (4).

K.

Begränsade framsteg har gjorts när det gäller sysselsättningsgraden bland kvinnor, och yrkes- och sektorssegregeringen bland kvinnor och män i olika typer av arbeten är fortfarande relativt hög. Vissa yrkeskategorier är kvinnodominerade, och dessa sektorer och yrken tenderar att vara sämre avlönade eller värderade, trots de befintliga ramarna på EU-nivå och nationell nivå. Denna situation påverkar också könslönegapet under en hel livstid. Vertikal segregering, som innebär att kvinnor dominerar inom deltidsarbete och låglöneyrken eller återfinns på lägre befattningsnivåer, bidrar också till könslönegapet. Horisontal och vertikal segregering utgör hinder för kvinnors yrkesmässiga utveckling och leder till att kvinnor syns mindre och är sämre representerade inom de sociala och offentliga sfärerna, och bidrar därmed till större brister i jämställdheten i allmänhet. Att bemästra dessa brister och få in fler kvinnor på högre befattningar inom organisationers hierarkier skulle ge positiva förebilder för unga kvinnor och flickor.

L.

Sysselsättningsnivån är lägre i landsbygdsområdena, och ett stort antal kvinnor finns inte på den officiella arbetsmarknaden. Därför är de inte heller registrerade som arbetslösa och inte inkluderade i arbetslöshetsstatistiken, vilket leder till särskilda ekonomiska och rättsliga problem när det gäller mamma- och sjukledighet, pensionsrättigheter och tillgång till socialförsäkringar och även problem i fall av skilsmässa. Landsbygdsområdena är missgynnade på grund av bristen på högkvalitativ sysselsättning.

M.

Att stärka kvinnor och flickor genom utbildning, särskilt inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, samt att uppmuntra kvinnor att delta i yrkesutbildning och program för livslångt lärande inom olika sektorer, är viktiga sätt att främja likabehandling och lika möjligheter i arbetslivet. Kvinnors förmågor och kunskaper, liksom kvinnodominerade yrken och arbeten, undervärderas ofta, utan att detta nödvändigtvis kan motiveras objektivt.

N.

I direktiv 2006/54/EG fastställs att medlemsstaterna, i syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, får behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att utöva yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären (5).

O.

Moderskap och omsorg om barn, äldre, anhöriga som är sjuka eller har en funktionsnedsättning och andra personer i beroendeställning är ett extra arbete eller ibland heltidsarbete som nästan uteslutande utförs av kvinnor. Detta arbete är sällan avlönat och undervärderas av samhället, trots att det har en enorm betydelse för samhället, bidrar till den sociala välfärden och kan mätas med hjälp av ekonomiska indikatorer såsom BNP. Detta leder till en ökad inkomstklyfta mellan kvinnor och män och har en negativ inverkan på kvinnors karriärer på grund av ”kostnaden” för de år som tillbringats utanför arbetsmarknaden eller för färre arbetstimmar på grund av deltidsarbete, och ökar därigenom även pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Följderna för livsinkomsten varierar mellan medlemsstaterna beroende på vilket stöd som erbjuds föräldrar, även i form av barnomsorg, antingen genom lagstiftningsåtgärder eller kollektivavtal.

P.

Lönegapet mellan kvinnor och män ökar efter pensionen, vilket innebär att pensionsklyftan mellan kvinnor och män är betydligt större än lönegapet. Kvinnor får i genomsnitt 39 procent mindre i pension än män. Detta orsakas av sociala och ekonomiska faktorer, såsom yrkesmässigt starkt segregerade arbetsmarknader, undervärdering av kvinnors arbete, den högre andelen kvinnor i deltidsarbete, lägre timlöner och färre år i arbete, och ökar risken för fattigdom bland pensionerade kvinnor. Över en tredjedel av de äldre kvinnorna i EU har ingen pension alls.

Q.

Vissa kategorier av kvinnor löper risk att diskrimineras på flera grunder inom arbetslivet, däribland kvinnor som tillhör etniska minoriteter, lesbiska kvinnor, bisexuella kvinnor, transkvinnor, ensamstående kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning och äldre kvinnor.

R.

Det omarbetade direktivet anger tydligt att varje form av mindre förmånlig behandling av en kvinna som har samband med graviditet eller barnledighet utgör diskriminering. Det slår också tydligt fast att en kvinna som är mammaledig vid ledighetens slut ska ha rätt att återgå till sitt arbete eller ett likvärdigt arbete och att manliga och kvinnliga arbetstagare ska skyddas mot uppsägning och avskedande på grund av att de utövar rätten till föräldraledighet och/eller adoptionsledighet.

S.

Arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare) och det civila samhällets organisationer spelar en mycket viktig roll i främjandet av likabehandling och konceptet lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

T.

Jämställdhetsorgan finns i alla medlemsstater, men deras verksamhet och inverkan varierar stort beroende på deras grad av oberoende och deras kompetens och resurser. Dessa organ bör få tillräckligt stöd och stärkas för att utföra sina uppgifter när det gäller att främja, övervaka och stödja likabehandling på ett oberoende och effektivt sätt.

U.

Parlamentet har upprepade gånger uppmanat kommissionen att se över den befintliga lagstiftningen för att komma till rätta med könslönegapet. Att undanröja detta gap skulle vara ett sätt att öka sysselsättningsgraden bland kvinnor, förbättra situationen för många europeiska familjer och minska risken för fattigdom bland kvinnor, särskilt kvinnor i pensionsåldern.

V.

Att undanröja könslönegapet skulle också vara ett sätt att uppnå Europa 2020-strategins mål om sysselsättning och minskad fattigdom samt garantera fri rörlighet för arbetstagare som en av EU:s grundläggande friheter. Enligt slutsatserna från bedömningen av det europeiska mervärdet (6) skulle en minskning av könslönegapet med en procentenhet öka den ekonomiska tillväxten med 0,1 procent.

W.

De traditionella könsrollerna och stereotyperna har fortfarande stor inverkan på fördelningen av arbete mellan män och kvinnor i hemmet, inom utbildningen, i yrkeskarriären, på arbetsplatsen och i samhället i stort.

1.

Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna i allmänhet har anpassat sina nationella lagar till EU:s lagstiftning (7). Parlamentet påpekar att ett korrekt införlivande i den nationella lagstiftningen av det omarbetade direktivets bestämmelser dock inte har räckt för att dessa ska tillämpas fullt ut och genomföras i praktiken, och att löneskillnaderna mellan kvinnor och män kvarstår.

2.

Europaparlamentet beklagar, även om medlemsstaterna var skyldiga att införliva endast de bestämmelser i det omarbetade direktivet som ändrats i sak, att endast två medlemsstater införlivat direktivet på ett tillräckligt tydligt och enhetligt sätt, medan de 26 återstående fortfarande inte har löst vissa frågor. Parlamentet påpekar dock att ändringarna inte hade identifierats tydligt. Parlamentet understryker att kommissionens ansträngningar för att övervaka genomförandet hade begränsad verkan i fråga om att säkerställa en sammanhängande strategi och garantera den nödvändiga vägledningen för ett verkligt genomförande på nationell nivå.

3.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna inte tagit tillfället i akt att förenkla och modernisera sin lagstiftning om lika möjligheter för och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna inte bara förväntas införliva direktivet utan också se till att genomförandet av principen om lika lön övervakas och att alla tillgängliga rättsmedel mot lönediskriminering verkställs.

4.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen fortfarande inte har antagit det lagstiftningsförslag som den lovade lägga fram förra året för att främja och underlätta ett effektivt genomförande av principen om lika lön i praktiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att identifiera svagheterna i det omarbetade direktivet och att snarast utarbeta ett lagstiftningsförslag för att ersätta det. Förslaget bör innehålla instrument som är bättre lämpade för att kontrollera genomförandet och verkställandet av direktivet i medlemsstaterna.

5.

Europaparlamentet påpekar dessutom att många kvinnor är rädda för att förlora arbetet och därför avstår från möjligheten att förena arbete och familjeliv genom lösningar såsom kortare arbetsdagar eller motsvarande system, vilket gör det svårare att få ett välbalanserat familjeliv, och att detta har lett till att födelsetalen har minskat ännu mer i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera denna tendens och de åtgärder som regeringarna har vidtagit för att motverka fenomenet, och att lägga fram åtgärder för att minska krisens inverkan på likabehandlingen i arbetslivet och förenandet av arbets- och privatliv.

6.

Europaparlamentet framhåller att skillnaderna i sysselsättningsgrad och lönenivåer mellan kvinnor och män visserligen kan ha gått ner något under senare år, men att detta inte är en följd av att kvinnornas ställning har förbättras, utan av att männens sysselsättningsgrad och lönenivåer har sjunkit under den ekonomiska krisen.

7.

Europaparlamentet understryker att principen om lika lön, i enlighet med domstolens rättspraxis, ska iakttas vad gäller varje enskild del av den ersättning som kvinnorna respektive männen erhåller.

8.

Europaparlamentet upprepar behovet av tydliga harmoniserade definitioner, för jämförelse på EU-nivå, av termer såsom könslönegapet, pensionsklyftan mellan kvinnor och män, ersättning, direkt och indirekt lönediskriminering och i synnerhet arbete som betraktas som lika respektive likvärdigt. Arbetets värde bör, i enlighet med domstolens rättspraxis, bedömas och jämföras på grundval av objektiva kriterier såsom utbildningskrav, yrkesmässiga krav, fortbildningskrav, färdigheter, arbetsinsats och grad av ansvar, det utförda arbetet och arbetsuppgifternas karaktär. Parlamentet påpekar att den nuvarande beräkningen av könslönegapet kan vara missvisande för förståelsen av problemet med lika lön på grund av de olika lagstadgade och avtalsgrundade typer av anställningsavtal som finns. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka dessa potentiellt missvisande aspekter och föreslå lämpliga lösningar, däribland införande av obligatoriska lönegranskningar för företag som är börsnoterade i EU-medlemsstaterna, med undantag för små och medelstora företag, och möjlighet till sanktioner vid bristande efterlevnad.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga tillämpningen av de befintliga arbetsvärderingssystemen, som varierar avsevärt. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa riktlinjer för könsneutrala arbetsvärderingssystem, däribland särskilda åtgärder såsom proportionella val av kvinnor och män till värderingskommittéer, framtagande av könsneutrala arbetsbeskrivningar och viktningssystem samt fastställande av tydliga kriterier för värdering av arbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och använda tydliga och könsneutrala arbetsvärderingssystem som grundas på kommissionens riktlinjer, så att de kan upptäcka indirekt lönediskriminering som beror på undervärdering av arbeten som vanligtvis utförs av kvinnor.

10.

Europaparlamentet framhåller att arbetsvärderingssystemen företrädesvis bör grunda sig på kollektivavtal.

11.

Europaparlamentet påpekar att ett tydligt och harmoniserat arbetsvärderingssystem och större insyn i lönesättningen kommer att förbättra möjligheterna till rättslig prövning. Parlamentet noterar att flera medlemsstater redan har vidtagit särskilda åtgärder för insyn i lönesättningen. Parlamentet understryker att dessa åtgärder skiljer sig åt och noterar kommissionens rekommendationer från 2014 om insyn i lönesättningen, men beklagar dessa rekommendationers icke-bindande karaktär. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt genomföra dessa rekommendationer genom bättre insyn och fortsatt positiv särbehandling via lagstiftning, eftersom det har visat sig vara effektivt, genom att vidta rekommenderade och skräddarsydda åtgärder för insyn i lönesättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den verkliga effekten av dessa rekommendationer, däribland kravet på att företag regelbundet ska rapportera genomsnittslönen för olika anställningskategorier eller befattningar med uppdelning efter kön. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt nya lagstiftningsförslag ta med de åtgärder som omnämns i kommissionens rekommendationer från 2014 om insyn i lönesättningen, könslönegapet och jämställdhetsorganens befogenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöva påtryckningar mot orättvis lönepraxis och främja insyn i lönesättningen såsom begärts av fackföreningar, jämställdhetsorgan och andra berörda aktörer.

12.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att bekämpa indirekt diskriminering inom pensionssystemen, inte endast i tjänstepensionssystemen, utan även i de allmänna pensionssystemen. Parlamentet framhåller att EU-domstolen har klargjort att tjänstepension ska betraktas som lön och att principen om likabehandling därför ska gälla även i tjänstepensionssystemen, även om skillnaden mellan allmänna pensionssystem och tjänstepensionssystem är komplicerad i vissa medlemsstater eller att begreppet tjänstepensionssystem inte finns i andra, vilket kan medföra indirekt diskriminering på arbetsmarknaden. Parlamentet är medvetet om att kvinnor har mer begränsad tillgång till tjänstepensionssystem, på grund av kortare arbetstider, kortare tjänstetid, horisontell och vertikal könssegregering på arbetsmarknaden, könslönegapet och på grund av att avgiftsbaserade pensionssystem sällan tar hänsyn till avbrott för vård av anhöriga och ofrivilligt deltidsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur övergången från lagstadgade statliga pensioner till tjänstepensionssystem och privat pensionssparande påverkar pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka och rapportera om genomförandet av denna princip eftersom införlivandet har visat sig oklart i vissa medlemsstater.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda rätten till förmåner i samband med mammaledighet och att vidta åtgärder för att förhindra ogrundad uppsägning av arbetstagare under graviditeten och när de återvänder till arbetet efter mammaledighet. Parlamentet uppmanar rådet att till sist anta en gemensam ståndpunkt om omarbetningen av direktivet om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (direktivet om mammaledighet). Parlamentet uppmanar rådet att snarast möjligt anta en gemensam ståndpunkt om direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke-verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder.

14.

Europaparlamentet noterar att det råder stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller genomförandet av bestämmelserna om skydd mot diskriminering i samband med mamma-, pappa- och/eller adoptionsledighet. Parlamentet understryker behovet att på ett sammanhängande sätt på nationell nivå ta itu med de specifika utmaningar som finns, inbegripet skillnader på både sektorsnivå (offentlig-privat) och organisationsnivå (i det senare fallet såväl mellan företag som mellan stora och små och medelstora företag), situationen när det gäller atypiska avtal och deltidsavtal och vanor att säga upp tillfälliga kontrakt under mammaledigheten och frammana frivilliga uppsägningar.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering på flera grunder, att säkerställa tillämpningen av principen om icke-diskriminering och jämlikhet på arbetsmarknaden och i tillträdet till sysselsättning, bland annat diskriminering av etniska minoriteter och personer med funktionsnedsättning och diskriminering på grund av kön, ålder, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet, och att i synnerhet vidta sociala skyddsåtgärder för att garantera att kvinnornas löner och sociala förmåner, inbegripet pensioner, inte är lägre än dem för män med samma eller likvärdig erfarenhet vilka utför samma arbete eller likvärdigt arbete.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för uppsikt och kontroll genom att upprätta effektiva övervakningssystem som ett sätt att förbättra insamlingen av uppgifter om fall av trakasserier och könsdiskriminering, inbegripet diskriminering med anknytning till graviditet och mammaledighet och andra former av ledighet. I dessa fall krävs även ett påföljdssystem, men främst rör det sig om förebyggande insatser för att tillgängliggöra tjänster som kan hjälpa kvinnor att förena graviditet eller moderskap med sin yrkesverksamhet, så att de inte behöver välja mellan arbete och familj, något som tyvärr fortfarande sker alltför ofta. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en bedömning av genomförandet av artikel 26 (om sexuella trakasserier) i sin utvärderingsrapport om genomförandet av direktiv 2006/54/EG.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå tydliga åtgärder för en mer effektiv bekämpning av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Parlamentet finner det beklagligt att 30 procent av alla arbetssökande transpersoner har utsatts för diskriminering i samband med att de sökt arbete, trots EU-lagstiftningen om skydd av enskilda mot diskriminering i arbetslivet, och att transkvinnor var de som oftast känt sig diskriminerade under det år som föregick HBT-undersökningen från EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Detta strider mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka effektiviteten hos de nationella organ som behandlar klagomål och förfaranden inom ramen för genomförandet av jämställdhetsdirektiven, sett till könsidentitet, könsuttryck och könskorrigering. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att förse medlemsstaterna med experthjälp beträffande hur man ska gå vidare i bekämpningen av diskriminering i arbetslivet på grund av ”könsegenskaper”. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att stödja och uppmuntra medlemsstaterna i deras arbete med att inbegripa transpersoner och intersexuella personer i mångfaldskurser och att utarbeta arbetsplatsåtgärder tillsammans med arbetsgivare, till exempel att verka för anonyma rekryteringsförfaranden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja medel från Europeiska socialfonden (EFS) för att aktivt bekämpa diskriminering mot transpersoner i linje med domstolens rättspraxis.

18.

Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater underlät att införa ett uttryckligt skydd mot diskriminering i samband med könsbyte när de införlivade direktivet, och uppmanar kommissionen att hålla medlemsstaterna ansvariga. Parlamentet upprepar att det är viktigt att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför ett tydligt förbud mot all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Parlamentet anser att det nuvarande rättsliga skydd som enligt direktivet gäller personer som planerar att genomgå, genomgår eller har genomgått könsbyte bör utvidgas till att gälla alla transpersoner. Parlamentet anser i detta avseende att ett uttryckligt förbud mot diskriminering på grund av könsidentitet bör finnas med i alla eventuella framtida omarbetningar.

19.

Europaparlamentet påpekar att möjligheterna till rättslig prövning på detta område är begränsade av flera skäl, såsom långdragna eller kostsamma förfaranden, utmaningarna för jämställdhetsorgan i vissa medlemsstater, bristen på insyn i lönesättningen, avsaknaden av kostnadsfri rättshjälp, rädsla för stigmatisering på arbetsplatsen eller rädsla att anmäla diskriminering på arbetsplatsen av fruktan för repressalier. Parlamentet understryker att tillämpningen av bevisbörderegeln också orsakar problem i flera medlemsstater, vilket innebär att kvinnliga arbetstagare får svårare att försvara sig eftersom de ofta saknar tillgång eller endast har begränsad tillgång till relevant information, och dessutom är rädda för att förlora arbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att arbeta aktivt för att stötta personer som utsatts för diskriminering, antingen direkt eller med stöd av jämställdhetsorgan, fackföreningar, samhällsorganisationer och icke-statliga organisationer på detta område. Parlamentet påpekar att en relevant lösning för att förbättra möjligheterna till rättslig prövning på detta område skulle vara att ge oberoende jämställdhetsorgan befogenheter att hjälpa personer som utsatts för diskriminering, inbegripet kostnadsfri rättshjälp, liksom rätt att företräda enskilda i fall av lönediskriminering. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att medlemsstaterna inför system för konfidentiell anmälan, så att kvinnor kan anmäla eventuella fall av diskriminerande behandling på arbetsplatsen.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera, utbyta och jämföra befintlig bästa praxis och att förmedla resultaten av denna utvärdering i fråga om vilka ändamålsenliga åtgärder som medlemsstaterna skulle kunna vidta för att uppmuntra arbetsgivare, fackföreningar och organisationer inom yrkesutbildning att förebygga alla former av könsdiskriminering, särskilt trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, genom att öka tillträdet till anställning, erbjuda fortbildning och främja bästa praxis.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta och förbättra kvinnors tillgång till livslångt lärande, yrkesutbildning och mentorsnätverk i hela Europa, särskilt inom mansdominerade sektorer, och att sprida bästa praxis.

22.

Europaparlamentet upprepar att jämställdhetsorgan bör ha rätt kompetens samt tillräckliga resurser och personal för att övervaka och på ett effektivt och oberoende sätt rapportera om jämställdhetsfrämjande lagstiftning. Parlamentet betonar att jämställdhetsorganens oberoende ställning behöver skyddas i alla medlemsstater och att den exakta institutionella formen för dessa organ är medlemsstaternas ansvar.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare), det civila samhället och jämställdhetsorganen att främja övervakning av praxis när det gäller jämställdhet på arbetsplatsen, inbegripet flexibla arbetsförhållanden, i syfte att underlätta förenandet av arbets- och privatliv och ytterligare granskning av kollektivavtal, tillämpliga löneskalor och arbetsvärderingssystem för att undvika all direkt eller indirekt diskriminering av kvinnor. Parlamentet betonar även betydelsen av andra instrument såsom uppförandekoder, forskning eller utbyte av erfarenheter och god praxis på jämställdhetsområdet för att säkerställa ett bättre skydd mot diskriminering.

24.

Europaparlamentet anser att uppgiftsskyddet inte får användas som förevändning för att inte offentliggöra årlig information om lönerna på arbetsplatsen.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skärpa stora och medelstora företags skyldigheter att systematiskt främja likabehandling och regelbundet förse sina arbetstagare med lämplig information, bland annat om frågor om lika lön. Parlamentet upprepar att införande av ekonomiska påföljder för arbetsgivare som inte respekterar bestämmelserna om lika lön sannolikt är ett relevant medel för att undanröja könslönegapet.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de institutionella mekanismerna för att genomföra jämställdhet, till exempel genom att förse institutioner som ansvarar för inspektion och sanktioner, när det gäller likalönsprincipen, med tekniska och personella resurser och ekonomiska medel, och uppmuntra arbetsmarknadens parter att mäta jämställdhetsdimensionen i kollektivavtalen.

27.

Europaparlamentet vill uppmärksamma behovet att förstärka de offentliga mekanismerna för arbetsinspektion och att införa metoder som mäter arbetets värde och som till exempel kan kartlägga yrkeskategorier med låga löner där framför allt kvinnor anställs, vilket utgör en form av indirekt lönediskriminering.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka åtgärder för att avsevärt öka medvetenheten om vilka rättigheter personer som utsatts för könsdiskriminering har. Parlamentet understryker behovet av samarbete mellan samtliga aktörer, däribland jämställdhetsorgan, arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare) och icke-statliga organisationer, för att ta itu med stereotyper kring kvinnors och mäns arbete och hur de påverkar arbetets värde och låga löner, inbegripet i samband med tillträde till arbetsmarknaden och att företagen väljer ut de mest kompetenta kandidaterna på grundval av en jämförande analys av de sökandes meriter baserad på i förväg fastställda tydliga, neutralt utformade, icke-diskriminerande och otvetydiga kriterier.

29.

Europaparlamentet påpekar att en av nyheterna i det omarbetade direktivet är hänvisningen till förenandet av arbete, privat- och familjeliv. Parlamentet uppmanar kommissionen att, efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare), ta fram särskilda åtgärder för att garantera stärkta rättigheter för män och kvinnor på detta område. Parlamentet betonar att det i detta hänseende framför allt krävs en utbyggnad av den offentliga barnomsorgen i enlighet med Barcelonamålen.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida kunskap och öka medvetenheten bland allmänheten om lika lön och pensionsklyftan mellan kvinnor och män samt direkt och indirekt diskriminering av förvärvsarbetande kvinnor på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett europeiskt år för bekämpning av könslönegapet.

31.

Europaparlamentet lägger märke till att många kvinnor väljer att arbeta som egenföretagare eftersom detta är den enda arbetsform som ger dem möjlighet att förena familje- och arbetsliv. Parlamentet konstaterar dock att skyddet och de sociala förmånerna för egenföretagare fortfarande inte motsvarar de nivåer som råder för anställda i många medlemsstater.

32.

Europaparlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att konsekvent genomföra och verkställa det omarbetade direktivet 2006/54/EG och att uppmuntra arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivare) och icke-statliga organisationer att spela en aktivare roll i att främja jämställdhet, bland annat genom handlingsplaner för att komma till rätta med alla löneskillnader mellan könen, med konkreta åtgärder och resultatövervakning, på företags- och sektorsnivå, nationell nivå och EU-nivå.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, att som en följd av sin rapport om tillämpningen av det omarbetade direktivet och den här resolutionen, se över det omarbetade direktivet 2006/54/EG, vilket parlamentet redan begärt, särskilt i sin resolution av den 24 maj 2012 som innehåller specifika och tydliga rekommendationer.

34.

Europaparlamentet understryker att könsneutrala arbetsvärderingssystem och insyn i lönesättningen är oumbärliga åtgärder för att främja likabehandling. Parlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att införa dessa åtgärder i sitt förslag till ett nytt direktiv som ersätter det omarbetade direktivet. Parlamentet påpekar att endast ett harmoniserat tillvägagångssätt är förenligt med den fria rörligheten för arbetstagare, som en av EU:s grundläggande friheter.

35.

Europaparlamentet understryker behovet av att finna en könsneutral arbetsvärderingsmetod, som gör det möjligt att jämföra arbetena utifrån betydelse och komplexitet för att bestämma ett arbetes relativa position i förhållande till ett annat i en sektor eller organisation, oberoende av om det utförs av en man eller kvinna.

36.

Europaparlamentet uppmanar till en jämställd könsfördelning i företagsledningarna.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det nya direktivet införa obligatoriska lönegranskningar för företag som är börsnoterade i EU-medlemsstaterna, med undantag för små och medelstora företag, för att belysa könslönegapet, och att införa sanktioner på EU-nivå som innebär att företag som inte fullgör sitt jämställdhetsansvar utesluts från offentlig upphandling av varor och tjänster som finansieras genom EU:s budget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma med företag som finansieras genom offentliga subventioner.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att själva agera på ett föredömligt sätt genom att bekämpa ojämlika löner för kvinnor inom offentlig förvaltning, offentliga institutioner och offentliga företag i allmänhet.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa gemensamma normer och kontroller för att garantera oberoende och effektiva nationella jämställdhetsorgan.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att se till att personer som utsatts för ojämlik behandling och diskriminering, särskilt personer som utsatts för diskriminering på flera grunder, har rätt till proportionerlig kompensation i enlighet med gällande rättsliga bestämmelser.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera den omvända bevisbördan och se till att det alltid ska åligga arbetsgivaren att bevisa att den påvisade skillnaden i behandling inte grundar sig på någon typ av diskriminering.

42.

Europaparlamentet betonar behovet av att intensifiera insatserna på nationell nivå och EU-nivå för att bekämpa kvarstående stereotyper genom informationskampanjer som riktas mot alla delar av samhället, ökad mediebevakning, strategier för att motivera kvinnor att välja karriärer och yrken där de är mindre välrepresenterade och genom att integrera jämställdhetsfrågor i allmän och yrkesinriktad utbildning.

43.

Europaparlamentet understryker att endast ett verkligt genomförande av principen om likabehandling skulle leda till en påtaglig förbättring av kvinnors situation på arbetsmarknaden och att detta kräver en verklig politisk vilja och ett strategiskt samarbete mellan olika aktörer på EU-nivå, nationell nivå, sektors- och organisationsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utforma en aktiv strategi med tidsbestämda referenspunkter, delmål och mål för att minska ojämlikhetssiffrorna på sysselsättningsområdet och när det gäller arbetslösa, eftersom sådana strategier har varit framgångsrika inom andra områden, t.ex. minskningen av antalet trafikolyckor i EU.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt använda sig av jämställdhetsintegrering i budgetarbetet för att ytterligare förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis när det gäller jämställdhetsintegrering i budgetarbetet.

45.

Europaparlamentet betonar betydelsen av positiv särbehandling för att främja kvinnors deltagande i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet. Parlamentet betonar att användningen av obligatorisk kvotering har visat sig vara en av de bästa metoderna för att uppnå detta mål.

46.

Europaparlamentet betonar också att det krävs positiv särbehandling när det gäller yrken med en tydlig horisontell könssegregering för att öka antalet kvinnor i mansdominerande yrken och tvärtom.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de faktorer som leder till pensionsklyftan och att undersöka behovet av särskilda åtgärder för att minska denna klyfta på EU-nivå och nationell nivå, med hjälp av såväl lagstiftnings- som icke-lagstiftningsåtgärder.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män – som är en direkt följd av könslönegapet – samt utvärdera hur de nya pensionssystemen påverkar olika kategorier av kvinnor, särskilt när det gäller avtal om deltidsarbete och atypiskt arbete.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att motverka löneskillnader mellan könen i alla EU-strategier och nationella program, framför allt i sådana som ska bekämpa fattigdom.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie där man jämför de olika situationerna för arbetande mödrar, mödrar som väljer att stanna hemma respektive kvinnor utan barn för att belysa ställningen på arbetsmarknaden för var och en av dessa grupper av kvinnor, med särskild inriktning på sysselsättningsnivåer, lönegapet och pensionsklyftan mellan kvinnor och män samt karriärsutveckling.

51.

Europaparlamentet betonar vikten av tillgång till tillförlitliga, jämförbara och tillgängliga kvantitativa och kvalitativa indikatorer och könsuppdelad statistik för genomförandet och uppföljningen av detta direktiv, och påminner i detta hänseende om den roll som Europeiska jämställdhetsinstitutet spelar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse Eurostat med årlig statistik av hög kvalitet om könslönegapet, så att det är möjligt att bedöma utvecklingen i hela EU.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om hur förfaranden för officiellt erkännande av en persons könsbyte, eller avsaknad av sådana förfaranden, påverkar transpersoners ställning på arbetsmarknaden, särskilt deras möjligheter att få anställning, lönenivå, karriärutveckling och pensioner.

53.

Europaparlamentet påpekar att de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör omfatta mål för att minska könslönegapet och pensionsklyftan mellan kvinnor och män, diskrimineringen och risken för kvinnlig, ålderdomsrelaterad fattigdom och för att effektivt genomföra principer om likabehandling.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka sysselsättningssituationen för kvinnor inom den tredje sektorn, den sociala ekonomin och delningsekonomin och att snarast möjligt föreslå en strategi för att främja och skydda kvinnornas sysselsättning och ställning inom dessa sektorer.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser mot odeklarerat arbete och osäkra anställningsförhållanden. Parlamentet framhåller den stora förekomsten av odeklarerat arbete som utförs av kvinnor, vilket inverkar negativt på deras inkomst och socialförsäkringsskydd samt på EU:s BNP-nivåer. Det är viktigt att i synnerhet rikta in sig på hushållsarbete, som huvudsakligen utförs av kvinnor, som en särskild utmaning eftersom det till största delen bedrivs inom den informella sektorn och är isolerat och osynligt till sin natur och således kräver skräddarsydda åtgärder för en effektiv bekämpning. Parlamentet beklagar dessutom missbruket av atypiska anställningsformer, inklusive anställningssavtal där antalet arbetstimmar inte anges, som ett sätt att undvika att behöva uppfylla arbetsrättsliga skyldigheter och skyldigheter i fråga om social trygghet. Parlamentet beklagar att antalet kvinnor som är fast i fattigdom trots att de förvärvsarbetar ökat.

56.

Europaparlamentet understryker att kommissionen bör föreslå åtgärder för att a) minska könslönegapet, b) öka kvinnors ekonomiska oberoende, c) förbättra kvinnors tillgång till arbetsmarknaden och karriärutveckling, d) fundamentalt öka jämställdheten i beslutsprocesser och e) avskaffa diskriminerande strukturer och praxis med anknytning till kön.

57.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.