13.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 345/97

Föredragande:

Cillian LOHAN

1.1

Tillämpningsområdet för arbetsplanen för ekodesign 2016–2019 är alltför begränsat för att utgöra en stark drivkraft för en övergripande beteendeförändring inom distributionskedjorna för varor och tjänster i ett sådant tempo att det skulle spegla ambitionen med handlingsplanen för den cirkulära ekonomin.

1.2

Ekodesignen av varor och tjänster behöver beakta mer än enbart energifrågor. Även om dessa är viktiga föreligger ett behov av att fokusera på produkternas fulla livscykel, inbegripet hållbarhet, underhåll och reparation, potential för delning och digitalisering, återanvändning, möjlighet till uppgradering, återvinning och faktiskt utnyttjande efter användning i form av sekundära material i produkter som är nya på marknaden.

1.3

Ekodesign behöver införliva den cirkulära ekonomins principer inom ramen för digitalisering, delning och funktionsekonomin, i syfte att uppnå konsekvens hos de olika strategier som syftar till en ny ekonomisk modell.

1.4

En produkts komponenter bör enkelt kunna återvinnas för återanvändning och/eller återtillverkning och driva på skapandet av en stark marknad för returråvaror.

1.5

Märkningskrav kan driva på förbättrade ekodesignstrategier och hjälpa konsumenterna att fatta beslut, och på så vis bli en drivkraft för beteendeförändringar. Märkningen bör innehålla en produkts förväntade livslängd och/eller dess viktiga komponenter.

1.6

EESK upprepar sitt stöd för användandet av utökat producentansvar som ett verktyg för att främja övergången till affärsmodeller inom den cirkulära ekonomin, och betonar att detta även kan spela en roll för främjandet av ekodesign.

2.1

Arbetsplanen för ekodesign 2016–2019 bidrar till kommissionens nya initiativ om den cirkulära ekonomin. Det övergripande målet är att främja en övergång till en cirkulär ekonomisk modell som beaktar hela livscykeln för produkterna och de ingående materialen.

2.2

Den är en fortsättning på de tidigare arbetsplanerna för ekodesign för perioderna 2009–2011 och 2012–2014. Lagstiftningsmässigt hör den ihop med både ramdirektiv 2009/125/EG om ekodesign och ramdirektiv 2010/30/EG om energimärkning. Vanliga arbetsplaner föreskrivs i artikel 16.1 i ekodesigndirektivet.

2.3

Den är avsedd att vara ett sätt att stärka EU:s konkurrenskraft och främja ekonomisk tillväxt och samtidigt främja jobbskapandet.

2.4

Det fanns vissa förväntningar på att en eventuell översyn av ekodesigndirektivet eller uppdatering av arbetsplanen skulle leda till att tillämpningsområdet för de tidigare ekodesigninitiativen skulle breddas.

3.1

Syftet med lagstiftningsramen för ekodesign och energimärkning har fastställts vara dubbelt (1). Det första är att säkerställa att effektivare produkter stegvis tillåts på EU:s marknad via ekodesign. Det andra fokuserar på att stärka konsumenterna och uppmuntra dem att köpa de effektivaste produkterna genom energimärkning.

3.2

I den nuvarande arbetsplanen fastställs de antagna genomförandeåtgärderna, däribland 28 ekodesignförordningar, 16 delegerade förordningar om energimärkning och tre frivilliga avtal som erkänts av berörda parter.

3.3

Bland de övriga arbetsområdena finns en ekodesignåtgärd för luftvärmare och kylprodukter som kommer att genomföras i form av en förordning, och en serie ändringar av förordningar för förbättrad produktprovning och minskat utrymme för fusk genom ekodesign och energimärkning. Dessa initiativ kompletterar denna arbetsplan och i arbetsplanen hänvisas till dem, men de ingår inte specifikt i den.

3.4

Bedömningarna och presentationen av det befintliga och pågående arbetet fokuseras på energimärkning och att uppnå ett visst mått av ekodesign endast när det gäller effektiv funktion.

3.5

Nya produktgrupper har lagts till listan över produktgrupper som befintlig lagstiftning eller översyn fokuserar på. Dessa inbegriper följande:

4.1

Ekodesign kan bidra till en frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning genom en minskad användning av material och energi, högre återvinningsgrad och minskad avfallsgenerering (2). Styrkan hos en cirkulär ekonomisk modell är att skapandet av ekonomiskt välstånd, sociala fördelar och miljörelaterade vinster går hand i hand. Ekodesign kan vara en viktig drivkraft för social hållbarhet.

4.2

Även om ekodesigndirektivet har använts för att öka produkters energieffektivitet skulle det även kunna användas på ett mer intensivt sätt för att stimulera cirkulär produktdesign, exempelvis genom att utesluta designstrategier som står i vägen för reparation eller utbyte av defekta komponenter (3).

4.3

Ekodesign medför produktservicesystem och produkter som tillverkas med färre resurser, med återanvända och förnybara resurser och genom att undvika farliga material, samt med komponenter som håller längre och är enklare att underhålla, reparera, uppgradera och återvinna. Två strategier kan urskiljas: ny design av produkter på basis av stegvisa förbättringar av befintliga produkter och ny produktdesign som strävar efter att utveckla nya resurseffektiva produkter som kan repareras, uppgraderas och återvinnas (4). Genomförandet av ekodesigndirektivet har hittills främst förespråkat den första stegvisa strategin, men nu bör man intensifiera tillämpningen av den andra strategin, tillsammans med utveckling av reviderad, lämplig märkning, och med stöd i de europeiska standardiseringsorganisationernas pågående arbete på dessa områden.

4.4

En stor del av cirkulär design är att en produkt kan bli en tjänst med en förändrad tonvikt från ägande till användande, från försäljning av en produkt till resultatbaserat avtalstecknande, t.ex. produktservicesystem och servicenivåavtal.

4.5

Inom jordbrukssektorn och livsmedelsproduktionen bör det noteras att hållbara livsmedelsproduktionssystem, framför allt t.ex. organiska sådana, är exempel på både cirkularitet och ekodesign.

4.6

Det nyligen lanserade gemensamma initiativet mellan EESK och kommissionen om inrättande av en europeisk plattform för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin kan underlätta kartläggningen av bästa praxis på detta område och identifiera politiska hinder för övergången till ekodesign.

5.1.1

Ekodesignen av varor och tjänster behöver beakta mer än enbart energifrågor. Även om dessa är viktiga föreligger ett behov av att fokusera på produkternas fulla livscykel, inbegripet hållbarhet, underhåll och reparation, potential för delning och digitalisering, återanvändning, möjlighet till uppgradering, återvinning och faktiskt utnyttjande efter användning i form av sekundära material i produkter som är nya på marknaden. Ekodesign behöver vara en del av en integrerad strategi, där såväl produkters energieffektivitet som energiprestanda beaktas tillsammans med och på lika villkor som effektivitet och prestanda med avseende på användning av resurser och material.

5.1.2

I den nuvarande arbetsplanen erkänns begränsningarna med att fokusera primärt på energiprestanda. Behovet av en mer omfattande ekodesignstrategi är tydligt för såväl konsekvens som tydlighet. Ekodesigndirektivet är i sig självt inte begränsat till energiprestandan hos energirelaterade produkter, utan tar även upp den bredare frågan om de material som ingår i sådana produkter, samt den vidare inverkan av och kostnaderna för en brist på resurseffektivitet.

5.1.3

Den cirkulära ekonomins principer kräver varor och tjänster som är varaktiga, återanvändbara, reparerbara och återvinningsbara. Ekodesign behöver införliva dessa principer inom ramen för digitalisering, delning (5) och funktionsekonomin (6), i syfte att uppnå konsekvens hos de olika strategier som syftar till en ny ekonomisk modell (7). De risker som är förknippade med den nuvarande inkonsekvensen kan leda till osäkerhet för företagssektorn, vilket i sin tur hämmar innovation eller investeringar i affärsmodeller som är baserade på en mer omfattande cirkulär ekonomisk modell. Den kommer även att leda till utveckling som strävar mot resurseffektivitet på bekostnad av orimligt hög energianvändning och vice versa. Det pågående och framtida valet av produkter, som hittills har baserats på energiineffektivitet, bör utvidgas till att omfatta produkter och tjänster med hög grad av resursineffektivitet.

5.1.4

En stark marknad för returråvaror är avgörande för utvecklingen av en cirkulär ekonomi. Ekodesign bör bidra till design av produkter och tjänster som låter en produkts komponenter separeras, dvs. att en produkts komponenter enkelt bör kunna återvinnas för återanvändning och/eller återtillverkning. Designen bör även möjliggöra denna återvinning av returråvaror för att förse marknaden med rena material av hög kvalitet.

5.1.5

Användandet av design som en drivkraft för en stark marknad för returråvaror behöver ske inom ramen för vikten av varaktighet och modularitet även inom design.

5.2.1

En mängd olika strategier skulle kunna användas för att förändra konsumenternas beteende. Märkningen kommer i sig inte att räcka till för att åstadkomma omfattande beteendeförändringar. I tidigare yttranden har EESK redan specificerat behovet av att använda ekonomiska instrument (8), märkning av produkternas livslängd (9) och beteendeekonomi (10) (framför allt ”nudging” (11)) som en del av verktygslådan för att uppnå övergången.

5.2.2

Kravet avseende beteendeförändringar är inte begränsat till konsumenter och slutanvändare. Företagssektorn behöver stöd genom incitament och säkerhet avseende den politiska riktningen för att uppmuntra till förändringar. Detta kommer att vara särskilt avgörande i sektorn för små och medelstora företag, där utbildning och stödverktyg kan främja förståelsen och tillämpningen av principerna för ekodesign, och säkerställa att en eventuell övergång medför en omfördelning av arbetstagare efter behov för att minimera avsättningar.

5.2.3

EESK upprepar sitt stöd för användandet av utökat producentansvar som ett verktyg för att främja övergången till affärsmodeller inom den cirkulära ekonomin, och betonar att detta även kan spela en roll för främjandet av ekodesign.

5.2.4

I EESK:s yttrande om paketet för cirkulär ekonomi (12) hänvisas till den roll som nya ägarmodeller spelar, vilket skulle inbegripa leasing av produktservice. Detta skulle även kunna driva frågan om ekodesign som en kommersiell nödvändighet, med fördelar för såväl miljön som för samhället som helhet.

5.3.1

De flesta genomförandeåtgärder avseende ekodesign och energimärkning innehåller klausuler om periodisk översyn som ska genomföras inom de närmaste åren. Dessa kommer i synnerhet att undersöka produkternas resurseffektivitet, reparations- och återvinningsmöjligheter samt hållbarhet.

5.3.2

EESK betonar vikten av att dessa principer tillämpas på de pågående studierna för den befintliga produktlistan, och inte enbart på de nya produktgrupper som ska inkluderas i denna arbetsplan.

5.3.3

Tillämpningen av dessa principer bör inte endast externaliseras till översynerna, utan bör nu även integreras i arbetsplanen för ekodesign.

5.4.1

EESK noterar att en översyn av den nuvarande arbetsplanen för ekodesign gjordes mot bakgrund av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin. Samrådet med samrådsforumet angående förslagen till arbetsplan för ekodesign, som krävs enligt artikel 18 i ekodesigndirektivet, hölls i slutet av oktober 2015. Detta var innan handlingsplanen för den cirkulära ekonomin inleddes.

5.4.2

Samrådsforumet bör notera det organiserade civila samhällets officiella ståndpunkt genom det arbete som utförts vid EESK.

5.4.3

IKT-produkter ingår i arbetsplanen endast som ett ”särskilt spår” på grund av de komplikationer och svårigheter som är förknippade med produkter med snabb rörlighet samt den osäkra utvecklingen på marknaden framöver. Det noteras att det normalt sett tar alltför lång tid att utveckla märkningen för dessa produkter (i genomsnitt fyra år) och att frivilliga överenskommelser inte tillhandahåller miljörelaterade, ekonomiska och sociala resultat tillräckligt strikt och snabbt.

5.4.4

Den särskilda behandlingen av IKT-produkter i arbetsplanen är betydande. Särskild tydlig riktning och tydliga ambitioner måste fastställas för denna sektor i syfte att driva på innovation inom ekodesign för dessa produkter. Tillämpning av ekodesign för exempelvis mobiltelefoner skulle kunna göra mobiltelefoner till ambassadörer för ekodesign, genom att en kommunikationsapparat används för att upplysa en bred publik om den praktiska karaktären hos ekodesign och de konsekvenser och fördelar det innebär för dem.

5.4.5

Energy Star-avtalet mellan EU och Förenta staterna löper ut 2018. Detta fastställer samma frivilliga effektivitetskrav för kontorsutrustning i båda jurisdiktionerna. Det kan föreligga risker med utvidgningen av dessa avtal med tanke på den nya politiska utvecklingen i Förenta staterna. Översynen bör beakta de konkurrensfördelar ett starkt stöd för ekodesign ger för europeiska företag. EU har möjlighet att bli världsledande på detta område. Vikten av ömsesidighet och internationella avtal bör inte underskattas när det gäller att uppnå en integrering av ekodesign.

5.4.6

Det finns en uttrycklig indikation på att ett mer omfattande avsnitt om ekodesignens bidrag till den cirkulära ekonomin kommer att utarbetas inom ramen för planen. Detta erkännande av behovet av att utvidga tillämpningsområdet är välkommet, men behöver åtföljas av specifika korta ledtider.

5.4.7

Utvecklingen av en verktygslåda för den cirkulära ekonomin inom ekodesign, t.ex. den vägledning för cirkulär design som nyligen publicerats av Ellen MacArthur Foundation, kan underlätta en förändring, men detta behöver stödjas genom stark ändamålenlig lagstiftning och genom bakgrundsforskning, omfattande samråd med berörda parter och standardiseringsstöd. Ur såväl konsument- som företagarperspektivet kommer produktpriset och ekonomiska incitament att avgöra i vilken utsträckning en sådan verktygslåda kommer att utnyttjas. Principen att förorenaren betalar kan stödja bästa praxis på detta område.

5.4.8

De rådande utmaningarna vad gäller marknadskontroll och internationellt samarbete bör inte underskattas. EESK noterar att det finns ett ökande behov på medlemsstatsnivå av genomförande och rapportering genom marknadskontroll, och att om detta inte finns i planerna kan det behövas starkare kontrollmekanismer som ska användas på nationell nivå och samordnas antingen indirekt eller direkt via tillsyn på EU-nivå. Man kanske också måste överväga att använda andra kontroll- och inspektionsmekanismer än dem som vanligtvis används för närvarande inom ekodesign och energimärkning, i syfte att minimera förekomsten av producenter och importörer som ”åker snålskjuts” inom EU:s marknad, och för att skydda och gynna investeringar som görs av företag som följer goda och insynsvänliga metoder inom ekodesign, märkning och tillhandahållande av produktinformation och produktdeklarationer.

5.4.9

Märkning är avgörande när det kommer till konsumenter och insyn. Märkning är dock inte någon mirakellösning, och är i synnerhet eventuellt inte det lämpligaste verktyget vid hantering av produkter/tjänster företag till företag. Märkning bör, där så är lämpligt, spegla förväntad livslängd, och inte enbart fokusera på energiprestanda. Exempelvis kan en byggnad ha en hög värdering tack vare dess energiprestanda, men kan även motivera ett större erkännande för de material som använts för att bygga den. Eller en stor och komplex produkt (t.ex. ett produktsystem för uppvärmning, kylning eller ventilation) kan kräva ytterligare erkännande för använt material och materialets reparerbarhet, utbytbarhet, hållbarhet och återanvändbarhet.