13.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 345/11

1.

Europas samhälle och medborgare efterlyser ett trovärdigt, legitimt och motståndskraftigt EU. I mer än tio år har EU utmanats av politiska, ekonomiska och sociala chocker, vilket har främjat en dyster attityd och osäkerhet bland medborgarna. EU behöver övergripande strategier för att främja medborgarnas välbefinnande, stabila och hållbara investeringar, kreativitet och entreprenörskap samt strategier för att ta itu med den växande klyftan mellan fattiga och rika, fattigdomen och förmögenhetsskillnaderna. Den nuvarande ekonomiska återhämtningen får under inga omständigheter vara en ursäkt för passivitet. Tvärtom uppmanar EESK till att finna en väl övervägd och sammanhängande väg framåt för att stärka förtroendet och tilliten samt fokus på konkreta resultat för medborgarna och på Europas enorma potential.

2.

Falska förhoppningar måste undvikas. Framför allt bör målet vara ett EU som kan tillhandahålla verkligt lika möjligheter för alla. De ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorerna är sammankopplade. Det är nödvändigt att ge Europa möjlighet att anpassa sig till den djupgående omvandlingsprocessen och hårda konkurrensen i världen och att effektivt forma globaliseringen i enlighet med EU:s värderingar.

3.

Man måste sluta att lägga skulden på Bryssel, vilket alltför många har gjort och fortfarande gör. Ett gemensamt åtagande av EU-institutionerna och ett brett spektrum av berörda aktörer, bl.a. arbetsmarknadens parter, företag och organisationer i det civila samhället, både nationellt och på EU-nivå, är absolut nödvändigt. EESK understryker att legitimiteten i EU:s beslut i slutändan beror på kvaliteten på den demokratiska processen.

4.

Man kan bara fortsätta framgångsrikt på vägen framåt om detta bygger på samma känsla av gemensamt syfte som var ett uttryck för EU-grundarnas övertygelse och som senare avspeglades i alla viktiga steg framåt. EU bör utnyttja de rättsliga verktyg, den vägledning, den finansiering och det samarbete som står till dess förfogande för att ge unionen möjlighet att göra framsteg inom alla önskade dimensioner. Lissabonfördraget visar vägen.

5.

EESK anser inte att ett val mellan scenarier (2) är en lyckad metod för att främja en känsla av gemensamt syfte eller fastställa den framtida vägen. För det första börjar EU inte från noll. Kommissionen bör därför grunda sina förslag på en ingående analys av EU:s historia – dess framgångar och brister – som en värdefull källa för framtiden. Medlemsstaternas åtaganden i Romförklaringen är en positiv och sund utgångspunkt (3). De fem scenarierna är riktade till medlemsstaterna, med fokus på institutionella förändringar, och saknar därför direkt relevans för EU-medborgarna. Dessutom verkar de konstlade.

6.

För EESK är scenario 1, eller som kommittén ser det, ”att hanka sig fram”, inget alternativ. Scenario 5 är attraktivt för vissa människor, men för närvarande orealistiskt. Scenario 2, att uteslutande inrikta sig på den gemensamma marknaden, är alldeles för begränsat. Scenario 4 kräver en överenskommelse mellan 27 medlemsstater, vilket skulle kunna leda till att EU förlamas och främja centrifugala tendenser och därigenom äventyra unionens mål och värderingar. Enligt scenario 3 skulle mekanismer för differentierad integration såsom fördjupat samarbete kunna vara ett användbart verktyg för att övervinna blockeringar inom specifika områden och främja en positiv dynamik i EU:s integrationsprocess. De är dock verktyg för att uppnå de politiska målen snarare än ett mål i sig. Samtidigt som de bör rekommenderas som ett sätt att övervinna låsningar eller hinder för önskvärd EU-lagstiftning betonar EESK även att man måste främja konvergens inom unionen och bekämpa fragmentering och splittring. Därför bör en överenskommelse mellan föregångare eller katalysatorländer alltid vara öppen för dem som vill, samtidigt som en känsla av gemensamt syfte bör ha företräde.

7.

Strategiska frågor bör infogas i ett gemensamt perspektiv för att undvika ett hotande Europa à la carte eller centrifugala tendenser. EESK rekommenderar en utveckling där man fastställer villkoren för att dela politisk makt över hela linjen på ett bättre sätt. Allt detta är i första hand beroende av politisk vilja och bör därför vara en kärnfråga i en verklig debatt om framtiden.

8.

Den traditionella åtskillnaden mellan den nationella nivån och EU-nivån bör försvinna. Gemensamma utmaningar och sammanflätade vardagsförhållanden i hela Europa understryker behovet av ett gemensamt uppdrag. De kräver också att man erkänner EU-medborgarskapet vid sidan av det nationella medborgarskapet. Alla nivåer i samhället måste ingå och göras delaktiga i det politiska beslutsfattandet. Målen bör vara gemensamma, och beslutens och politikens effekter bör också systematiskt bedömas på nationell, regional och lokal nivå för att vinna medborgarnas stöd.

9.

Europaparlamentet måste spela en central roll i utformningen av EU:s framtida riktning. Dessutom finns det ett grundläggande behov att främja de nationella parlamentens deltagande och deras samspel med Europaparlamentet.

10.

De centrala målen måste åtföljas av en överenskommelse mellan medlemsstaterna om

11.

Oberoende av vilket alternativ för EU:s framtid som väljs vill EESK ha en sammanhållet och sammanhängande EU. Många aktuella politikområden är föremål för en allt djupare integration, en långsiktig process som EESK stöder till fullo. Beträffande nästan alla har EESK tämligen nyligen avgett utförliga kommentarer och förslag för framtiden.

12.

Den inre marknaden i alla sina ekonomiska och sociala dimensioner och inom ramen för en modell för hållbar utveckling är det nödvändiga kittet för europeisk integration. Den bör garantera verkligt lika villkor. På samma sätt betraktades EMU som ett avgörande steg framåt. Trots imponerande framsteg är dess struktur dock fortfarande bräcklig. EMU är centralt för den framtida utvecklingen inom EU och måste därför fördjupas. EESK stöder en gradvis utveckling mot en politisk union med en rad olika makroekonomiska och mikroekonomiska åtgärder och bestämmelser samt en stark social dimension. Fullbordandet av EMU förutsätter verklig ekonomisk styrning, inklusive EU-förvaltning av finanssektorn, välstrukturerade reformer i de berörda medlemsstaterna och gemensamma strategier för arbetsmarknadspolitiken. En förbättrad styrning måste stärka grunden för ökad konvergens och solidaritet i hela euroområdet. De mycket kompetenta offentliga förvaltningarna i EU kan vara till hjälp. Euroområdet bör inleda ett närmare samarbete på andra områden.

13.

EESK understryker också behovet av en mer sammanhängande styrning, en djupare integration och ett helhjärtat engagemang av medlemsstaterna på följande områden:

14.

EESK anser att även sociala frågor och utbildning måste behandlas mer systematiskt på EU-nivå för att finna övertygande lösningar. Social trygghet och utbildning omfattas för det mesta av subsidiaritetsprincipen och faller därför inom ramen för nationell lagstiftning och nationella beslutsprocesser, ofta med aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter. Delade befogenheter mellan EU och medlemsstaterna måste tillämpas bättre i sociala frågor. Med tanke på de ökade spänningarna på arbetsmarknaden till följd av den digitala revolutionen, de strukturella svagheterna på arbetsmarknaderna och globaliseringen, efterlyser EESK ett synligt europeiskt engagemang i syfte att verka för ökad konvergens när det gäller vissa sociala och arbetsrättsliga villkor och samtidigt bidra till att främja nya arbetstillfällen av hög kvalitet, rättvis rörlighet och medborgarnas positiva engagemang. Det behövs ett särskilt fokus på ungdomar och ungdomsarbetslöshet. Arbetsmarknadsparterna, det bredare civila samhället och den sociala dialogen spelar en avgörande roll.

15.

Det krävs ökad ekonomisk och social konvergens i EU. Samtidigt måste skillnaderna mellan nationella ekonomier, kulturer och traditioner i de sociala systemen beaktas. EESK understryker att EU inte får vara en åskådare utan bör ta ett tydligt fastställt ansvar. Ordentliga diskussioner mellan arbetsmarknadens parter (och andra berörda aktörer) behövs först, innan en gemensam väg framåt kan fastställas. Dessutom framhåller EESK vikten av att medlemsstaterna faktiskt genomför EU:s sociala direktiv.

16.

Utbildning omfattas också av subsidiaritetsprincipen. Man kan dock inte förneka att Europas sociala och ekonomiska framtid och medborgarnas engagemang är nära kopplade till moderna utbildningssystem på alla nivåer. Den yngre generationens framtid beror i hög grad på utbildning. Kompetens är nyckeln för både ungdomarna och de äldre generationerna. EU måste därför delta aktivt i den moderniseringsprocess som pågår. Utbildning spelar också en viktig roll när det gäller att förmedla EU: EESK betonar att det behövs lämplig information och utbildning om EU – bl.a. om de europeiska värderingarna och EU-medborgarskapet – i grund- och gymnasieskolan.

17.

Den fria rörligheten för personer inom Schengenområdet måste återställas. Detta innebär per definition att de gemensamma gränserna måste kontrolleras på ett effektivare sätt. Parallellt med detta utgör den beklagliga ökningen av internationell terrorism, som omfattar mord men också it-brottslighet, en stor källa till osäkerhet för allmänheten och måste bekämpas. Samarbete mellan polismyndigheter och rättsliga myndigheter behövs mer än någonsin.

18.

Dessa områden är direkt kopplade till utrikespolitiken och till det akuta problemet med sönderfallande stater och inbördeskrig i Europas grannskap samt till de migrationsströmmar som detta ger upphov till och som för närvarande överskuggar alla andra EU-frågor. Kommittén ställer sig mycket positiv till en gemensam migrationspolitik som ger flyktingarna skydd i enlighet med internationell rätt, ett gemensamt asylsystem, insatser för att bekämpa olaglig migration och människohandel samt främjandet av lagliga vägar till EU. I samma sammanhang måste EU inrätta verkliga partnerskap med grannländerna och i synnerhet nylansera en verklig politik för Europa–Medelhavsområdet.

19.

Europa står inför utmaningen att sköta sig självt mer än någonsin sedan 1945. Förbindelserna inom Nato och med Förenta staterna samt en effektiv gemensam europeisk hantering av problem som uppstår i Europeiska unionens grannskap medför att man snarast måste fördjupa EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, som en framgångsrik inre och yttre säkerhet nödvändigtvis kommer att vara beroende av.