20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/11

Föredragande:

Laura GONZÁLEZ DE TXABARRI ETXANIZ

Medföredragande:

Dorthe ANDERSEN

1.1

Med tanke på det nuvarande politiska läget anser EESK att både kommissionen och medlemsstaterna måste göra en särskild insats för att garantera och främja den fria rörligheten för arbetstagare inom EU genom att undanröja all diskriminering på grund av nationalitet. Eftersom detta är grundläggande friheter som fastställs i EUF-fördraget och som utgör ett av de mest uppskattade framstegen med den europeiska integrationen, måste man undvika omotiverade begränsningar för såväl arbetstagare som företag. EESK stöder initiativ som kan uppmuntra och främja arbetskraftens rättvisa rörlighet inom EU, såsom även uttryckts av det nederländska ordförandeskapet och kommissionens mål att främja rörlighet.

1.2

Om arbetskraftens rörlighet grundar sig på rättvisa villkor och är resultatet av ett positivt val kan den vara berikande och till nytta för arbetstagarna, arbetsgivarna och samhället som helhet. Arbetskraftens rörlighet är en av den inre marknadens hörnstenar och kan bidra till sysselsättningsmöjligheter och välstånd för EU:s medborgare och företag. Den kan utgöra en viktig faktor för att man ska kunna uppnå EU:s mål om sysselsättning och ekonomisk tillväxt genom att bidra till att utjämna skillnaderna i sysselsättningsgrad i medlemsstaterna och tillhandahålla arbetskraft och förmåga där det behövs, och den kan möjliggöra en bättre fördelning av personalresurser samt främja kunskapsöverföring, innovationer och kompetensutveckling, vilket är viktigt i en värld av tekniska förändringar. Samtidigt kan den bidra till att mildra effekterna av arbetskraftens åldrande i mottagarlandet.

1.3

Arbetskraftens rörlighet kan i vissa fall och inom vissa sektorer även ge upphov till vad som kallas ”kompetensflykt”, som innebär att särskilt yngre människor från vissa länder med hög arbetslöshet flyttar i jakt på arbete eller bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt får det positiva värdet av fri rörlighet för arbetstagare inte försvagas eller ifrågasättas av ogrundad rädsla för olika slags missbruk.

1.4

För att undvika sådana situationer uppmanar EESK kommissionen och medlemsstaterna att främja en ekonomisk politik som syftar till att öka tillväxten och produktiviteten och skapa högkvalitativa arbetstillfällen i samtliga medlemsstater för att förbättra livsvillkoren för alla EU-medborgare.

1.5

En förutsättning för en rättvis rörlighet är att det finns en garanti för att principerna om likabehandling och icke-diskriminering på grund av nationalitet i enlighet med EU:s regelverk efterlevs för europeiska mobila arbetstagare som utövar rätten till fri rörlighet och som omfattas av de arbetsvillkor och bestämmelser för lönesättning som gäller i värdlandet, med full respekt för nationella system för kollektivavtal och anställningsförhållanden.

1.6

EESK uppmanar kommissionen att i samråd med arbetsmarknadens parter ta upp samtliga nödvändiga frågor avseende utstationerade arbetstagare för att ta itu med de illojala metoder som leder till social dumpning. Dessutom måste alla nya åtgärder på europeisk nivå respektera de nationella befogenheterna beträffande kollektiva förhandlingar och de olika nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer.

1.7

När det gäller gränsarbetare anser EESK att det är nödvändigt att övervaka situationen och samla in uppgifter på EU-nivå, i syfte att undanröja eventuella hinder och garantera fri och rättvis rörlighet för dessa arbetstagare.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med sin uttalade vilja att stoppa social dumpning och missbruk se till att detta i slutändan inte möjliggörs genom andra initiativ beträffande den inre marknaden (inklusive det planerade tjänstepasset).

1.9

Yrkesinspektionen har en nyckelroll när det gäller att säkra rättvis rörlighet. För att detta ska vara möjligt uppmanar EESK medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckligt med befogenheter, personal och medel till de nationella inspektionerna och kontrollmyndigheterna för arbetsmarknaden, samtidigt som stöd ges till en förbättring av EU:s gränsöverskridande instrument för arbetsmarknadstillsyn, inklusive en förbättring av gränsöverskridande verkställighet av påföljder.

1.10

EESK stöder förenklingen av reglerna för samordning av de sociala trygghetssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna för deras tillämpning, och understryker behovet av att man i samband med en eventuell översyn av förordning (EG) nr 883/2004 (1) under alla omständigheter respekterar principen om likabehandling av mobila arbetstagare för att undvika att dessa går miste om de rättigheter som de erhållit eller blir rättslösa i händelse av att de beger sig till en annan medlemsstat för att arbeta.

2.1

EESK utarbetar detta förberedande yttrande om rättvisare rörlighet för arbetstagarna inom EU på begäran av det nederländska ordförandeskapet, som bland sina prioriteringar anger att ”rörlighet för arbetstagarna kan stimulera ekonomisk tillväxt och sysselsättning, men nackdelarna måste åtgärdas för att öka allmänhetens stöd för fri rörlighet för arbetstagare”.

2.2

Den fria rörligheten för arbetstagare utgör en av de grundläggande friheterna på den inre marknaden och en av pelarna i den europeiska integrationsprocessen. Den utgör dessutom ett av de framsteg som uppskattas mest av EU-medborgarna. Den inre marknaden, som har utvecklas på grundval av fri rörlighet, har bidragit till att skapa ekonomisk tillväxt, sysselsättning och möjligheter för medborgare, arbetstagare och företag. Om arbetskraftens rörlighet grundar sig på rättvisa villkor kan den vara till nytta för arbetstagarna, företagen och samhället som helhet, och den bör därför underlättas genom att man i möjligaste mån avlägsnar hindren för rörlighet. Illojal konkurrens och diskriminering av arbetstagare på den inre marknaden bör inte accepteras.

2.3

Arbetskraftens rörlighet kan även föra med sig ett antal nackdelar som måste åtgärdas för att minska de inneboende riskerna och möjliggöra att arbetstagare såväl som företag fullt ut kan dra nytta av de fördelar som rörligheten erbjuder.

2.4

EU arbetar för att öka en rättvis rörlighet för arbetskraften i Europa genom att undanröja hinder för den. Kommissionen tillkännagav i sitt arbetsprogram 2016 att den kommer att lägga fram förslag om arbetskraftens rörlighet som innehåller ”åtgärder mot missbruk genom bättre tillämpning och samordning av de sociala trygghetssystemen, och […] ska lägga fram en riktad översyn av utstationeringsdirektivet (2) för att motverka illojal konkurrens som leder till social dumpning och kompetensflykt genom att se till att samma arbete på samma plats ger samma lön” och främja arbetskraftens rörlighet inom EU.

2.5

Syftet med detta yttrande är att ta upp de olika aspekter som arbetskraftens rörlighet ger upphov till i ett sammanhang där arbetsmarknaderna fortsätter att uppvisa höga arbetslöshetsnivåer samtidigt som de är föremål för djupgående förändringar mot en bakgrund av globalisering, samhällsförändringar och tekniska innovationer.

2.6

Efter flera decennier med mycket begränsad rörlighet inom EU har EU:s utvidgning, den kris som började 2008 och den ökande arbetslösheten lett till att arbetstagarnas rörlighet ökat. År 2014 fanns det omkring 15 miljoner rörliga personer i EU, jämfört med nära 12 miljoner 2006 (3). Samma år var antalet mobila arbetstagare i arbetsför ålder som arbetade och bodde i en annan medlemsstat 8,3 miljoner, vilket motsvarade 3,4 % av hela arbetskraften, utöver de 1,6 miljoner människor som bodde i ett land men arbetade i ett annat (gränsarbetare) (4).

2.7

Den fria rörligheten för medborgare och arbetstagare i EU ifrågasätts dock för närvarande av olika skäl. Kommittén är bekymrad över denna utveckling. Såväl de restriktioner som vissa medlemsstater håller på att införa för Schengenområdet till följd av tillströmningen av flyktingar (5), som de undantag från likabehandling av mobila EU-arbetstagare som avtalades med Förenade kungariket vid Europeiska rådets möte den 18–19 februari 2016 (6) skulle kunna påverka ett av de mest uppskattade framstegen med den europeiska integrationsprocessen negativt.

2.8

Fri rörlighet för arbetstagare och undanröjande av all diskriminering på grund av nationalitet är grundläggande principer som fastställs i EUF-fördraget och som måste garanteras och främjas. Schengenområdet är också en central faktor för den europeiska integrationsprocessen och för en välfungerande ekonomi. Det bör vara en prioriterad fråga och ett ansvar för EU och dess medlemsstater att säkra att gränserna är öppna och att medborgarna kan resa, bo och arbeta på lika villkor i vilken medlemsstat som helst.

2.9

Eftersom detta särskilt berör arbetstagare och företag bör kommissionen samråda med arbetsmarknadens parter både på sektorsnivå och på sektorsövergripande nivå när det gäller behovet av initiativ på området och det möjliga innehållet i dessa. Dessutom måste alla nya åtgärder på europeisk nivå respektera de nationella befogenheterna beträffande kollektiva förhandlingar och de olika nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer.

3.1

Den fria rörligheten för arbetstagare regleras genom artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 4.2 a, 20, 26 och 45–48 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Den innebär ett förbud mot all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaternas sida på grund av nationalitet i fråga om anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. Den ger tillgång till rättigheter vad gäller rörlighet och bosättning samt ekonomiska och sociala rättigheter, beträffande vilket de grundläggande reglerna fastställs i direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet och bosättning inom EU (7) och i direktiv 2014/54/EU om åtgärder som underlättar utövandet av rätten att arbeta i en annan medlemsstat (8).

3.2

Den fria rörligheten för arbetstagare innebär att man har rätt att fritt flytta till en annan medlemsstat för att arbeta och att bosätta sig där i överenstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten. Den omfattar således den fria rörligheten som sådan och rätten till likabehandling bland annat i fråga om arbete, sociala tjänster, utbildning och fortbildning.

3.3

Om arbetskraftens rörlighet grundar sig på rättvisa villkor kan den vara till nytta för arbetstagarna, företagen och samhället som helhet. Den kan utgöra en viktig möjlighet till personlig, ekonomisk och social utveckling för medborgare och arbetstagare och bör därför uppmuntras.

3.4

Rörlighet är en mycket viktig faktor för anställbarhet och utveckling av förmågor och kan vara ett sätt att överbrygga skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan olika medlemsstater, vilket kan bidra till att motverka en eventuell brist på arbetskraft och till att arbetstagarnas kompetens utnyttjas bättre. Rörlighet ger arbetstagare större sysselsättningsmöjligheter och erbjuder arbetsgivare som letar efter personer med rätt kvalifikationer ett större urval. I detta avseende kan rörlighet utgöra en viktig faktor för att uppnå Europa 2020-strategins mål om sysselsättning och ekonomisk tillväxt.

3.5

Arbetskraftens rörlighet kan även bidra till att främja kunskapsöverföring, innovationer och utveckling av humankapital, vilket är väsentligt i ett sammanhang som präglas av snabba tekniska förändringar och globalisering. Under lämpliga förhållanden borde rättvis rörlighet för arbetskraften främja samspel mellan EU:s medborgare och förbättra de kunskaper som de har om varandra samt deras ömsesidiga acceptans av varandra, och därigenom bidra till ett mer tolerant och inkluderande samhälle.

3.6

Men vi kan inte heller bortse från att arbetskraftens rörlighet för med sig en rad nackdelar. De europeiska arbetstagare som arbetar i en annan medlemsstat är emellanåt och av olika skäl mer utsatta för utnyttjande och diskriminering inom områden såsom social trygghet, arbetsförhållanden och löner, tillgång till sociala förmåner och utbildning, skatter etc. Detta sammantaget kan även ge upphov till snedvridning av konkurrensen mellan företag, särskilt inom arbetskraftsintensiva sektorer såsom byggsektorn, där andelen mycket små företag är stor. Rörlighet kan dessutom leda till att familjer splittras och till integrationssvårigheter i ett främmande land till följd av språkliga och kulturella hinder etc. EESK har utarbetat flera yttranden om betydelsen av att stödja rörlighet inom EU och av att undanröja dessa hinder (9).

3.7

Varaktigheten vad gäller negativa ekonomiska utsikter, den höga arbetslösheten och bristen på förhoppningar om att få arbete i vissa EU-länder får en del, särskilt yngre, arbetstagare att söka arbete eller bättre löner och arbetsförhållanden i andra länder. Detta kan ha en positiv aspekt eftersom det möjliggör för unga att arbeta utomlands så att de kan skaffa sig erfarenhet och utveckla sin kompetens i stället för att vara arbetslösa i ursprungslandet. Dessutom innebär den erfarenhet som de skaffat sig en vinst för hemlandet när de återvänder. Men samtidigt kan detta ge upphov till ett problem med ”kompetensflykt” och förvärra konsekvenserna av en åldrande befolkning i ursprungsländerna.

3.8

Dessutom kan en hög rörlighet innebära stora utmaningar och skapa spänningar på arbetsmarknaden i mottagarlandet, särskilt om den ekonomiska situationen inte garanterar en adekvat nivå när det gäller tillväxt och skapande av arbetstillfällen som kan avvärja en växande arbetslöshet.

3.9

En nödvändig förutsättning för att maximera fördelarna med rörlighet för arbetskraften inom EU och samtidigt minska riskerna och göra det möjligt för både arbetstagare och företag att dra full nytta av dess möjligheter är att främja en ekonomisk politik för att öka tillväxten, produktiviteten och skapandet av arbetstillfällen, vilket gör det möjligt att förbättra levnadsvillkoren i samtliga länder.

3.10

Allmänhetens uppfattning i vissa länder att arbetskraftens rörlighet kan medföra social och lönemässig konkurrens kan, tillsammans med den ogrundade uppfattningen att mobila arbetstagare missbrukar de offentliga och sociala tjänsterna – så kallad social turism –, bidra till att underblåsa en fientlig inställning till arbetskraftens rörlighet. Olika studier tyder emellertid på att det inte finns några belägg för att en viktig orsak till arbetskraftens rörlighet skulle vara att socialbidragen i vissa länder är högre än i ursprungsländerna. Detta bekräftas av att migrerande arbetstagare inom EU utnyttjar dessa förmåner i lägre grad än medlemsstatens egna medborgare. I de fall mobila arbetstagare utnyttjar vissa förmåner i högre grad beror detta på särskilda samhällsekonomiska förhållanden (10). Studier visar att sociala förmåner har en minimal inverkan på rörligheten, och att arbetslösheten och lönenivån i landet är mycket mer avgörande (11).

4.1.1

På samma sätt är det nödvändigt att övervinna de administrativa, institutionella och språkliga hinder som fortfarande står i vägen för arbetskraftens rörlighet genom att vidta förstärkta konkreta åtgärder för ändamålet inom områden som tillhandahållande av information och rådgivning till mobila arbetstagare i samarbete med nätverket Eures och nätverket för offentliga arbetsförmedlingar, åtgärder för förbättring av språkkunskaperna, erkännande av yrkeskvalifikationer etc. i överensstämmelse med EESK:s tidigare yttranden (12).

4.1.2

En rättvis rörlighet för arbetskraften måste dessutom åtföljas av åtgärder för att garantera tillväxt och nya arbetstillfällen i samtliga EU-länder, för att man ska kunna undvika en fördjupning av befintliga skillnader dem emellan och se till att alla gynnas av rörligheten.

4.1.3

Bara under sådana förhållanden kan man garantera en rättvis rörlighet för arbetskraften, med innebörden att den är ett positivt alternativ för arbetstagare och inte ett val som de ser sig tvungna att göra.

4.2.1

Utstationerade arbetstagare omfattas av en annan lagstiftning, eftersom de inte utnyttjar rätten till fri rörlighet. Det gör däremot deras arbetsgivare, som använder sig av friheten att tillhandahålla tjänster för att tillfälligt sända medarbetare till ett annat land. Såväl arbetsgivaren som arbetstagaren drar fördel av att den arbetsort som anges i kontraktet inte behöver ändras, och att socialförsäkringsavgifterna även i fortsättningen kan betalas in i ursprungslandet.

4.2.2

De rättsliga ramarna för dessa utstationerade arbetstagare återfinns i direktiv 96/71/EG (13) och direktiv 2014/67/EU (14) om tillämpning av lagstiftningen om utstationering av arbetstagare, som antogs i maj 2014.

4.2.3

Även om det inte finns någon officiell statistik över utstationerade arbetstagares löner, konstateras det i en rapport som beställts av kommissionen (15) att deras löner inom byggnads- och transportsektorn är upp till 50 % lägre än de lokala arbetstagarnas löner. Skillnaderna kan förklaras med att bestämmelserna om minimilöner inte tillämpas korrekt, liksom andra faktorer, till exempel tendensen att placera utstationerade arbetstagare på en låg lönenivå i den avtalsmässiga klassificeringen. Det finns även liknande, fast mindre, skillnader inom andra produktionssektorer, som varierar från land till land. Det bör framhållas att informationen kommer från mycket olika källor, exempelvis yrkesinspektionen, rapporter från fackföreningar och arbetsgivarorganisationer samt massmedia (16).

4.2.4

EU-domstolen har behandlat frågan om vilken lön som utstationerade arbetstagare har rätt till, och dess rättspraxis blev mycket omtvistad. Detta ledde till att kommissionen lade fram förslaget till direktiv 2014/67/EU (17), som syftade till en effektivare bekämpning av bedrägerier och missbruk när det gäller utstationering av arbetstagare. Medlemsstaterna är skyldiga att införliva direktivet i sin lagstiftning senast den 18 juni 2016. EESK har redan gett uttryck för att direktivet visserligen är ett steg i riktning mot att stärka den inre marknadens sociala dimension, men att det inte räcker till för att uppfylla kommitténs önskemål (18).

4.2.5

Inom ramen för paketet om arbetstagarnas rörlighet tillkännagav kommissionen en riktad översyn av utstationeringsdirektivet ”för att motverka illojal konkurrens som leder till social dumpning och kompetensflykt genom att se till att samma arbete på samma plats ger samma lön” (19). Den 8 mars 2016 offentliggjorde kommissionen sitt lagstiftningsförslag till översyn av direktivet (20), inför framläggandet av paketet om arbetstagarnas rörlighet och innan tidsfristen för införlivandet av tillämpningsdirektivet löper ut. EESK kommer att behandla alla frågor rörande detta i ett särskilt yttrande om kommissionens förslag.

4.2.6

Under alla omständigheter noterar EESK med intresse kommissionens uttalade avsikt att stoppa social dumpning. EESK upprepar sin ståndpunkt i yttrandet SOC/460, där kommittén ”framhåller […] vikten av att garantera de utstationerade arbetstagarnas skydd och att respektera de olika arbetsmarknadsmodeller som finns i medlemsstaterna samt att motverka social dumpning och osund konkurrens”. Det är viktigt att – även i framtiden – finna rätt balans mellan behovet av att främja friheten att tillhandahålla tjänster och behovet av att skydda utstationerade arbetstagares rättigheter. EESK kommer att återkomma till detta.

4.2.7

EESK uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med sin uttalade vilja att stoppa social dumpning och missbruk se till att detta i slutändan inte möjliggörs genom andra initiativ beträffande den inre marknaden (inklusive det planerade tjänstepasset).

4.4.1

EESK anser att de nationella yrkesinspektionerna bör spela en central roll i kampen mot brevlådeföretag, lönedumpning och odeklarerat arbete genom att se till att mobila och utstationerade arbetstagares rättigheter respekteras och uppfylls och att missbruk förhindras. Det skulle även kunna bidra till att förebygga konkurrenssnedvridningar mellan olika företag.

4.4.2

Den befintliga bristen på kontroll i vissa länder, antingen på grund av att det saknas en lämplig inspektörsstruktur, tillräckliga befogenheter, relevant kompetens eller nödvändiga resurser, är gynnsam för missbruk. Yrkesinspektionerna och andra arbetsmarknadsövervakningsmyndigheter kan bara fungera effektivt om de har tillräckliga ekonomiska och personella resurser, och att personalen har adekvat utbildning. I detta sammanhang är det nödvändigt att det finns EU-omfattande regler och att man förbättrar den gränsöverskridande verkställigheten av påföljder samt ger stöd till de medlemsstater som har svårigheter att skapa sådana infrastrukturer.

4.4.3

I kombination med detta skulle en förbättring av de europeiska inspektionsinstrumenten såsom föreslås i Europaparlamentets resolution av den 14 januari 2014 (21) bidra till att man kan upptäcka och bekämpa social dumpning, framför allt genom upptäckt av brevlådeföretag.

4.4.4

Detta skulle vara helt och hållet förenligt med den nyligen inrättade europeiska plattformen för bekämpning av odeklarerat arbete.

4.5.1

EESK stöder förenklingen av reglerna för samordning av de sociala trygghetssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna för deras tillämpning, och understryker behovet av att man i samband med en eventuell översyn av förordning (EG) nr 883/2004 under alla omständigheter respekterar principen om likabehandling av mobila arbetstagare för att undvika att dessa går miste om de rättigheter som de erhållit eller blir rättslösa i händelse av att de beger sig till en annan medlemsstat för att arbeta.

4.5.2

Att säkra möjligheten att överföra mobila arbetstagares sociala rättigheter är också en nödvändig aspekt i samband med rättvis rörlighet, både för personer som ger sig av för att arbeta i ett annat land som för de som återvänder till sitt ursprungsland efter att ha arbetat i ett annat land.

4.5.3

I syfte att underlätta den fria rörligheten för personer och främja rörligheten på arbetsmarknaden har man inom EU utvecklat en samordning av de sociala trygghetssystemen för att reglera kopplingen mellan de nationella systemen utan att förändra innehållet i bestämmelserna.

4.5.4

När fördragen utvecklades utfärdades regler för samordning av de sociala trygghetssystemen. Bland annat förordningarna (EEG) nr 1408/71 (grundförordning) och (EEG) nr 574/72 (tillämpningsföreskrifter), som ersatts genom förordningarna (EG) nr 883/2004 (grundförordning) och (EG) nr 987/2009 (22) (tillämpningsföreskrifter). För närvarande pågår en översyn av förordning (EG) nr 883/2004.

4.5.5

EESK har för avsikt att utarbeta en ingående rapport så snart kommissionen översänder förslaget till översyn av förordning (EG) nr 883/2004. Såsom redan anförts i ett tidigare yttrande bör den rättsliga ramen anpassas till den ändrade situationen på arbetsmarknaden, de nya anställningsformerna och framför allt de nya formerna av rörlighet (23).

4.5.6

EESK anser att principerna om likabehandling, sammanläggning av perioder, möjligheten att medföra förmåner utomlands och fastställande av tillämplig lagstiftning (enhetsprincipen) är avgörande för den fria rörligheten för arbetstagare och bör upprätthållas vid en eventuell framtida översyn av förordning (EG) nr 883/2004.

4.5.7

När det gäller den fria rörligheten för personer som söker arbete i ett annat land noterar EESK kommissionsledamot Marianne Thyssens uttalande av den 13 november 2015 i Dublin: ”Vi anser att även arbetssökandes rätt till rörlighet måste upprätthållas, särskilt med tanke på att arbetslösheten varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Det är dock viktigt att detta inte sker på bekostnad av värdlandets sociala trygghetssystem. Med detta i åtanke vill vi göra det möjligt för en person som blir arbetslös att ta med sig sin arbetslöshetsersättning till ett annat land där han eller hon kan ha bättre möjligheter att hitta ett jobb. Denna möjlighet finns redan i dag under en period på tre månader.” Kommissionen vill förlänga perioden till sex månader.

4.5.8

Mot bakgrund av komplexiteten hos reglerna i förordning (EG) nr 883/2004 krävs det ett nära samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter för att garantera att mångfalden av statliga regelverk inte ska försvåra den fria rörligheten samt största möjliga tydlighet i fråga om information för att förmånstagarna och företagen ska bli medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Dessutom bör användningen av elektroniska medier och samarbetet mellan medlemsstaterna stärkas så att informationskraven på arbetstagare och företag minimeras.