13.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 264/59

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Färdplan för ett resurseffektivt Europa” (COM(2011)0571),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin” (COM(2011)0021),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Större nytta av EU:s miljöåtgärder: att stärka förtroendet genom bättre kunskap och reaktionsförmåga” (COM(2012)0095),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa (1),

—

med beaktande av rådets (miljö) slutsatser om kommissionens färdplan för ett resurseffektivt Europa, vilka antogs den 19 december 2011 (18786/11), rådets (konkurrenskraft) slutsatser om en konkurrenskraftig europeisk ekonomi, vilka antogs den 29 september 2011 och rådets (miljö) slutsatser av den 20 december 2010 med titeln ”Hållbar materialförvaltning samt hållbar produktion och konsumtion – ett viktigt bidrag till ett resurseffektivt Europa”,

—

med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport ”The European Environment – State and Outlook 2010” (Den europeiska miljön – tillstånd och framtidsutsikter), (SOER 2010),

—

med beaktande av den förestående FN-konferensen om hållbar utveckling i Brasilien den 20–22 juni 2012,

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Att trygga råvaruförsörjningen för Europas framtida välstånd – förslag till ett europeiskt innovationspartnerskap om råvaror” (COM(2012)0082),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om hur man ska undvika slöseri med livsmedel: strategier för att förbättra livsmedelskedjans effektivitet inom EU (2),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7-0161/2012), och av följande skäl:

A.

Den rådande ekonomiska, finansiella och miljömässiga krisen är ett bevis på att Europa är i akut behov av nya källor till hållbar ekonomisk tillväxt.

B.

Låginkomsttagarna och de mest missgynnade regionerna är de som drabbas särskilt hårt av resursbristens följder, exempelvis prishöjningar, och därför är det viktigare än någonsin att socialpolitiken och miljöpolitiken samverkar.

C.

Den ökande efterfrågan på och överutnyttjandet av naturresurserna, liksom förändrad markanvändning i samband med detta, leder till miljöförstöring, snabbare klimatförändringar och ödeläggelse av jordens ändliga naturkapital, inklusive förlust av den biologiska mångfalden.

D.

Resursknapphet till följd av intensiv användning, prisspekulation på råvarumarknaderna och en dramatiskt ökad global konsumtion driver upp råvarupriserna, och realpriserna på råvaror har ökat med 147 procent sedan sekelskiftet. EU kommer sannolikt att ställas inför mycket svåra utmaningar när det gäller att säkerställa tillgången till och trygga en oavbruten försörjning av de viktigaste råvarorna. En effektiv användning av råvaror måste erkännas av näringslivet och inom politiken som en nyckelfaktor för att hantera dessa utmaningar.

E.

En omställning av ekonomin i en mer resurseffektiv riktning som tar hänsyn till jordens begränsningar, befolkningsökningen i världen och folkmängden i de framtida industriländerna medför ökad konkurrenskraft och nya möjligheter till tillväxt och sysselsättning till följd av kostnadsbesparingar genom ökad effektivitet, kommersialisering av innovationer och bättre resursförvaltning under produkternas hela livscykel.

F.

Återvinning innebär mer än att samla in återvinningsbart avfall, och därför är det mycket viktigt att varje led i värdekedjan omfattas av åtgärder i framtiden.

G.

I den framtida övergripande resurspolitiken bör det inte längre bara göras en åtskillnad mellan ”förnybara” och ”icke förnybara” resurser, utan politiken bör också omfatta bestående material.

H.

Eurobarometern från mars 2011 visade att resurseffektivitet samt hållbar produktion och konsumtion är nyckelfrågor för EU:s medborgare. Det är under alla omständigheter omöjligt att göra framsteg mot hållbarhet utan att medborgarna direkt bidrar genom en attitydförändring och ändrade vanor i samhället när det gäller resursanvändning.

I.

En tryggad tillgång till och oavbruten försörjning av resurser utgör en allt större utmaning på grund av den ökande resursförbrukningen och vatten- och markanvändningen.

J.

Ett konkurrenskraftigt näringsliv möjliggör nya investeringar i effektivare teknik.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta gemensamma arbetsgrupper för de tre nyckelområdena livsmedel, bostäder och transporter, i syfte att snarast möjligt utveckla europeiska handlingsplaner för resurseffektivitet med tydliga resursbesparande åtgärder. Dessa arbetsgrupper bör komplettera arbetet i plattformen för resurseffektivitet i EU, och de bör bestå av experter från kommissionen, medlemsstaterna, näringslivet, det civila samhället och andra nyckelaktörer, med uppgiften att främja partnerskap mellan aktörerna längs hela värdekedjan.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undanröja hindren för en fungerande europeisk marknad för återvinning och återanvändning och att stimulera denna marknad genom att främja efterfrågan och tillgången på återvunna material och biprodukter, vilket bör ske bland annat genom en snar vidareutveckling av strikta kriterier för när avfall upphör att vara avfall och genom ekonomiska incitament, såsom sänkt mervärdesskatt för sekundärmaterial i sektorer där det föreligger ett marknadsmisslyckande, eller genom främjande av innovativ teknik för insamling och separering, senast 2013. I detta sammanhang understryker parlamentet det akuta behovet att till fullo genomföra all befintlig lagstiftning om avfall och att skärpa verkställigheten och kontrollen.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka forskningen och de tekniska innovationerna för att snabba på omställningen till en resurseffektiv ekonomi. Parlamentet understryker att ”Innovationsunionen”, inbegripet ramprogrammet Horisont 2020, det europeiska innovationspartnerskapet för råvaror, handlingsplanen för miljöinnovation samt kunskapscentrumen för innovation utgör en av drivkrafterna för ett resurseffektivt Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en lättillgänglig internetdatabas för bästa praxis på området resurseffektivitet.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2013 komma överens om tydliga, stabila och mätbara indikatorer för ekonomisk verksamhet vilka tar hänsyn till klimatförändringarna, den biologiska mångfalden samt resurseffektiviteten ur ett livscykelsperspektiv, till exempel i form av en korg med fyra indikatorer för resursanvändning: mark-, vatten-, råvaru- respektive koldioxidavtrycket, och att låta dessa indikatorer ligga till grund för lagstiftningsinitiativ och konkreta minskningsmål. Parlamentet understryker att detta måste ske i en öppen process som omfattar nyckelaktörerna.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av ekodesigndirektivets tillämpningsområde till icke-energirelaterade produkter och att lägga fram ytterligare ekodesignkrav för produkternas övergripande resurseffektivitet och prestanda, däribland återvinningsgrad, hållbarhet, återvinningsbarhet, reparerbarhet och återanvändbarhet, i syfte att minska produkternas miljöpåverkan och gynna återvinningsmarknaderna. Parlamentet understryker att alla sådana måste förslag måste bygga på omfattande konsekvensbedömningar och stämma överens med andra gällande förordningar.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i så stor omfattning som möjligt integrera agendan för resurseffektivitet i all annan politik, även i den övergripande politiken för ekonomisk styrning som till exempel Europa 2020-strategin, och att genomföra den på lokal, regional och nationell nivå och EU-nivå.

7.

Europaparlamentet ställer sig bakom flaggskeppsinitiativet om ett resurseffektivt Europa och färdplanen för ett resurseffektivt Europa samt visionen för 2050, inklusive milstolparna i denna. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram alla lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som är nödvändiga för ett uppnående av milstolparna och att se till att all EU-politik förs i konsekvent linje med dessa och med EU:s övergripande vision om ett utsläppssnålt samhälle år 2050, genom bland annat en minskning av växthusgasutsläppen med 80–95 procent jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet påminner om att det är avgörande att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning om Europas konkurrenskraft ska kunna förbättras och resursberoendet minska. Parlamentet rekommenderar kommissionen att se till att stabila lagstiftningsramar upprätthålls så att långsiktiga investeringar inte äventyras.

8.

Europaparlamentet betonar resurseffektivitetens betydelse för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet anser att ramprogrammet för forskning och innovation Horisont 2020 bör spela en avgörande roll i detta hänseende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella färdplaner för resurseffektivitet som innehåller specifika åtgärder och målsättningar, i linje med målen i EU:s färdplan.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast före utgången av 2012 föreslå en ny referensram för hållbar förbrukning och produktion, med en process för hur man fastställer vilka prioriterade produkter eller tjänster som bidrar mest till de viktigaste övergripande förbrukningsområdena vatten, mark, råvaror och fossila resurser, i linje med förbrukningsindikatorerna i färdplanen för resurseffektivitet. Detta bör åtföljas av lagstiftningsförslag som tar upp prioriterade produkter och tjänster med relevanta verktyg, däribland mekanismer som kan förbättra försörjningskedjans resurseffektivitet och möjligheten att fastställa minimikrav eller riktmärken för bästa prestanda genom genomförandeåtgärder.

10.

Europaparlamentet anser att de åtgärder som är avsedda att effektivisera resursanvändningen inte i något fall kan begränsas till den offentliga sfären, och uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och företagen att basera sina ekonomiska strategier på en radikalt förbättrad resurseffektivitet som bryter sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning. Parlamentet anser också att det är nödvändigt att fokusera både på resursanvändningens effektivitet och på dess verkningsgrad.

11.

Europaparlamentet understryker att man måste agera omgående för att stödja innovationer och investeringar i nya tekniker och affärsmodeller, inklusive sektorsstrategier för industrin och hållbara affärsmodeller såsom leasingföretag, och skapa de incitament som kommer att innebära vinster för ekonomin. Parlamentet framhåller den nyckelroll som den privata sektorn, däribland små och medelstora företag, spelar för en grön ekonomisk tillväxt.

12.

Europaparlamentet understryker att Europa i egenskap av återvinningssamhälle i stor utsträckning behöver återanvända och återvinna sitt eget avfall och producera returråvaror på effektivast möjliga sätt.

13.

Europaparlamentet vill att det utvecklas en standard för resursanvändning som gynnar små och medelstora företag och som bygger på koncept som Global Compact-initiativet.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut integrera resurseffektivitetsmålen i den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta detta krav inom Europeiska rådet och kommissionen att ge ytterligare uppgifter om hur medlemsstaternas framsteg mot ökad resurseffektivitet kommer att bedömas rent konkret som en del av den europeiska planeringsterminen.

15.

Europaparlamentet betonar det försprång det innebär att vara först med resurseffektivitet och kunna erövra tillväxtmarknader, och påminner om att EU står för omkring en tredjedel av världsmarknaden för miljöteknik.

16.

Europaparlamentet påminner om att det är brådskande att minska resursanvändningen för att undvika framtida problem som resursknapphet och stigande råvarupriser.

17.

För att omställningen till en resurseffektiv ekonomi ska kunna förverkligas måste marknadspriserna till fullo återspegla graden av resursknapphet och samtliga kostnader under tillverkningsprocessen. Europaparlamentet betonar att marknaden stimulerar till resurseffektivitet om priserna återspeglar de verkliga kostnaderna för de använda resurserna. Parlamentet begär att ett livscykelperspektiv införs i redovisningsprocessen och att de externa miljökostnaderna internaliseras i enlighet med principen om att förorenaren betalar.

18.

Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens åtagande i färdplanen att utveckla marknadsbaserade instrument som ska göra det möjligt att internalisera externa kostnader i marknadspriserna så att dessa återspeglar de verkliga kostnaderna för resursanvändningen och dess miljökonsekvenser.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla incitament som uppmuntrar företag och offentliga organ att mäta, riktmärka och kontinuerligt förbättra sina vatten-, mark-, råvaru- och koldioxidavtryck, liksom åtgärder som utvidgar principen om tillverkarens ansvar och avlägsnar hinder för resurseffektivitet.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga om till en grön skatteväxling, och betonar att detta bör göra det möjligt att sänka andra skatter, till exempel skatt på arbete, förbättra konkurrenskraften och skapa rättvisa villkor samt bana väg för den tekniska utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp och jämföra effekterna av detta instrument.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska utvecklandet av en hierarkisk modell i syfte att säkerställa största möjliga mervärde för resursanvändningen utan att miljön äventyras.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål, dock senast 2014, anta konkreta planer som bygger på en tydlig definition för utfasning av alla miljöskadliga subventioner före 2020, inbegripet subventioner som gynnar ineffektiv användning av förnybara resurser, samt att rapportera om framstegen via de nationella reformprogrammen.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda möjligheterna att inrätta EU-omfattande system för utvidgat producentansvar för att förbättra resultaten i samtliga medlemsstater, inbegripet de medlemsstater där återanvändnings- och återvinningsgraden är mycket lägre än EU-genomsnittet.

24.

Medborgarna och det civila samhällets organisationer spelar en viktig roll för att få till stånd en förändring och en omställning av ekonomin. Europaparlamentet betonar att det behövs strategier för att öka medvetenheten, ändra konsumentbeteenden och förebygga motsatta effekter (”rebound effects”) som förtar nyttan av den avsedda effekten.

25.

Europaparlamentet understryker behovet att säkra en hållbar europeisk råvaruförsörjning som är tillräcklig för att tillgodose behoven i en växande återvinningssektor och som får till följd att Europas öppna ekonomi utvidgas och sysselsättning skapas.

26.

Europaparlamentet efterlyser strängare krav på miljöanpassad offentlig upphandling (GPP) för produkter och tjänster som har avsevärd miljöpåverkan och som bidrar mest till förbrukningen av viktiga globala resurser (vatten, mark, råvaror och fossila resurser), i enlighet med färdplanen för resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av på vilka områden GPP skulle kunna knytas till EU-finansierade projekt. Parlamentet efterlyser insatser för att främja gemensam upphandling och nätverk av tjänstemän som arbetar med offentlig upphandling till stöd för GPP före utgången av 2012, under förutsättningen att detta inte leder till konkurrensnackdelar för offentliga bolag.

27.

Europaparlamentet begär att kraven på miljöinformation ska utökas till konventionella masskonsumtionsvaror. Parlamentet stöder de miljömärkningsförsök som har gjorts i medlemsstaterna och uppmanar kommissionen att ta fram en harmoniserad EU-metod för att beräkna produkters miljöpåverkan, i syfte att bättre informera konsumenterna om produkter som inte redan omfattas av befintliga system, såsom miljömärkning, energimärkning och certifiering för ekologiskt jordbruk.

28.

Europaparlamentet betonar vikten av en allomfattande märkning som inbegriper men inte begränsas till resursanvändning i produktinformationen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra de nuvarande märkningsreglerna genom att införa märkningar som gör att konsumenterna vid en första anblick kan göra genomtänkta val som bidrar till en mer hållbar utveckling.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk på avfallsområdet, inklusive minimimålen, genom sina nationella strategier och planer för förebyggande och hantering av avfall. De nuvarande målen för insamling och separering bör vidareutvecklas och inriktas på största och kvalitativt bästa återvinning av material under varje fas. Följaktligen framhåller parlamentet att EU-finansieringen måste prioritera insatser högre upp i avfallshierarkin, så som föreskrivs i ramdirektivet om avfall (t.ex. genom att återvinningsanläggningar prioriteras framför bortskaffande av avfall). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta behovet att förbättra och harmonisera beräkningsmetoderna och avfallsstatistiken, så att det finns en tillförlitlig grund för främjande av återvinning.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett effektivare sätt bekämpa olagliga transporter av avfall, särskilt farligt avfall, till tredjeländer och att i synnerhet stärka lämpliga kontrollsystem. Parlamentet föreslår en ”europeisk yttre avfallspolitik” med syftet att sprida de bästa europeiska standarderna för avfallshantering vidare utanför EU:s gränser.

31.

Europaparlamentet framhåller att över 20 procent av livsmedlen bortskaffas som avfall och efterlyser konkreta åtgärder från kommissionen och medlemsstaterna för att avsevärt minska livsmedelsslöseriet. Det är inte bara livsmedel som slösas på detta sätt, utan också de resurser som används för bearbetning och förpackning av livsmedel.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga större tonvikt vid information, utbildning, och medvetandehöjande åtgärder, särskilt i fråga om sopsortering, återanvändning och återvinning, mot bakgrund av att utbildning har en direkt påverkan på vanor som rör resurseffektiviteten.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strömlinjeforma EU:s regelverk på avfallsområdet med beaktande av avfallshierarkin och behovet att minska restavfallet till nära noll. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att till 2014 lägga fram förslag i syfte att gradvis införa ett generellt förbud mot avfallsdeponering på EU-nivå och att före utgången av detta årtionde fasa ut förbränningen av återvinningsbart och komposterbart avfall. Detta bör åtföljas av lämpliga omställningsåtgärder, bland annat en vidareutveckling av gemensamma normer som bygger på ett livscykeltänkande. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över återvinningsmålen för 2020 i ramdirektivet om avfall. En deponiskatt, som redan införts av vissa medlemsstater, skulle också kunna bidra till att målen uppnås.

34.

Europaparlamentet påpekar att befintliga deponier skulle kunna användas för utvinning av råvaror från avfall (”urban mining”), men att det inte har forskats särskilt mycket om detta ämne.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka sitt arbete med riktlinjer för utarbetande av standarder för återvunna material genom Europeiska standardiseringskommittén (CEN).

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att politiken stimulerar användning i flera steg av naturliga råvaror och gynnar produkterna med det största mervärdet och de mest resurseffektiva produkterna framför energiframställning, med särskilt beaktande av potentialen att begränsa utsläppen av växthusgaser.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en sådan flerstegsstrategi också för användningen av biomassa, där återvinning och produkterna med det största mervärdet och de mest resurseffektiva produkterna, exempelvis biobaserade produkter och industrimaterial, gynnas framför bioenergi.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett program som ökar medvetenheten och vägleder företagen, särskilt små och medelstora företag.

39.

Europaparlamentet betonar att en livscykelsstrategi, för att vara meningsfull, måste utgå från redovisning som är så korrekt som möjlig. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att leverantörerna när de genomför bränslekvalitetsdirektivet måste tillämpa ett separat standardvärde för tjärsand.

40.

Europaparlamentet understryker betydelsen av forskning, utveckling och innovation för att påskynda omställningen till ett resurseffektivt Europa. Parlamentet noterar att behovet av ökat nytänkande är särskilt stort när det gäller miljövänlig prospektering och utvinning av råvaror, jordbruk, materialkemi, avfallshantering och återvinning, vattenförvaltning, återanvändningsmöjligheter samt ersättning av miljöpåverkande material, tekniker och utformningar i syfte att minska material- och energiförbrukning, liksom när det gäller förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet påpekar att skattelättnader kopplade till minskad resursanvändning också skulle gynna innovation, forskning och utveckling.

41.

Europaparlamentet påminner om att resurseffektiviteten bör syfta till att hjälpa EU att förbättra den tekniska prestandan och utvinna mer ur råvarorna längs hela värdekedjan (i samband med brytning, bearbetning, raffinering och återvinning).

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan öka resurseffektiviteten inom EU:s gruvdrifts- och bearbetningsindustri för att förbättra konkurrenskraften och hållbarheten, bland annat genom att främja spridningen av ny teknik och öka framställningen av biprodukter vid sidan av basmetaller.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta centrum för innovationsteknik som stöder utvinning, återvinning och återanvändning av användbara komponenter från avfallsprodukter från gruvdrift och underlättar den efterföljande användningen av avfallsprodukter från gruvdrift, som lagras i olika slags förvaringsanläggningar för avfall och inom byggindustrin, liksom hanteringen av denna typ av avfallsförvaring på ett miljösäkert sätt.

44.

Europaparlamentet framhåller behovet att använda alternativa produkter som förändrar de energi- och materialintensiva konsumtionsmönstren med bibehållen prestanda, liksom att använda alternativa råvaror och andra material så att tillverkningsprocesserna blir mindre energiintensiva.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effekterna av en skatt på resurser och oanvända råvaror, och i synnerhet eventuella bieffekter, såsom att råvaror ersätts på ett icke-hållbart sätt, skatteflykt eller att ekonomisk verksamhet flyttar till tredjeländer.

46.

Europaparlamentet betonar vikten av kvalifikationer och utbildning och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en nära dialog med arbetsmarknadens parter, den akademiska världen och näringslivet på detta område. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med näringslivet och den akademiska världen stödja resurseffektivitet genom särskilda universitetsprogram och stipendier. Parlamentet stöder också utbytesprogram på området, till exempel mineral- och miljöprogrammet inom Erasmus Mundus.

47.

Europaparlamentet understryker behovet att investera i återvinning av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, eftersom brytning, raffinering och återvinning av sällsynta jordartsmetaller får allvarliga miljökonsekvenser om det inte hanteras på rätt sätt.

48.

Den biologiska mångfalden är avgörande för människans existens och samhällets välmående, både direkt och indirekt, genom de ekosystemtjänster som den möjliggör. Europaparlamentet välkomnar och stöder EU-strategin för biologisk mångfald fram till 2020, inklusive alla dess mål och åtgärder. Parlamentet understryker vikten av att skyddet för den biologiska mångfalden integreras i alla politikområden, också inom ramen för ett resurseffektivt Europa.

49

I detta sammanhang ser Europaparlamentet positivt på att särskilda åtgärder har tagits fram för att bekämpa invasiva arter, och begär att de ska genomföras utan dröjsmål.

50.

Europaparlamentet betonar betydelsen av vatten som en naturresurs som är livsviktig för både mänskligheten och ekosystemen. Parlamentet påminner om att faktorer som avskogning, urbanisering, befolkningsökning och ekonomisk tillväxt samt klimatförändringar lett till ökade krav på säkra vattentillgångar med hög tillgänglighet och kvalitet. Parlamentet framhåller behovet av en sektorsövergripande strategi för förvaltningen av våra vattenresurser, och betonar de lokala och regionala myndigheternas roll i samband med flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också beräkna och uppge kostnaderna för de miljöskador som uppstår som en konsekvens av EU:s jordbruks- och fiskeripolitik.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja bästa praxis på området resurseffektivitet för att ta fram lämpliga kriterier och starta pilotprojekt för ett antal naturresurser, till exempel fosfor, i syfte att uppnå en nästintill hundraprocentig återanvändningsgrad 2020 och optimera användningen och återvinningen av dessa naturresurser. Parlamentet betonar att sådana pilotprojekt bör direktfinansieras av EU.

53.

Europas naturresurser bör förvaltas på ett mer strategiskt och miljövänligt sätt. Europaparlamentet anser att större ansträngningar bör göras för att förvalta befintliga tillgångar i EU, särskilt mineraler, metaller och timmer samt energiresurser, inklusive fossila bränslen. Parlamentet betonar EU:s potentiella kapacitet att tillgodose sina egna råvarubehov och uppmanar EU att minska sitt importberoende av råvaror som framställts med metoder som inte är miljömässigt hållbara.

54.

Europaparlamentet anser att medlemsstaternas industrier i allt högre grad måste förlita sig på inhemska råvaror. Parlamentet påpekar att förvaltningen av inhemska resurser bör garantera att de inte går till spillo.

55.

Europaparlamentet understryker betydelsen av hållbart jordbruk, vilket begränsar markanvändningen i andra länder och minskar EU:s koldioxidavtryck.

56.

Europaparlamentet anser att konsumenternas medvetenhet spelar en avgörande roll för att förbättra resurseffektiviteten vid konsumtion av livsmedel, och stöder initiativ på lokal och nationell nivå och på EU-nivå för att främja hållbarare livsmedelskonsumtionsmönster.

57.

Europaparlamentet framhåller den roll som förnybara naturtillgångarna, till exempel skogarna, spelar för resurseffektiviteten. Kommissionen uppmanas att främja användningen av förnybara, biobaserade, återvinningsbara och miljövänliga råvaror och andra material. Parlamentet påminner särskilt om att det är resurseffektivt att använda förnybara material med låga utsläpp, som trä, för byggnadsändamål.

58.

Europaparlamentet betonar behovet att förstärka skyddet av skogsnäringen i EU och tillhörande riskförebyggande åtgärder, eftersom skogsresurserna och träets miljömässiga kvaliteter utgör ett avsevärt naturkapital. Parlamentet efterlyser finansiella instrument för finansiering av åtgärder för att förebygga skogsbränder och parasitangrepp. Kommissionen uppmanas att tillsammans med timmerindustrin undersöka möjligheterna att vidta specifika åtgärder för ett hållbart utnyttjande av skogsresurser, särskilt genom pilotprojekt. Parlamentet förespråkar ett bättre utnyttjande av de åtgärder inom skogsbruket som redan finns inom EU:s olika politikområden, i syfte att höja skogarnas ekonomiska värde och garantera bättre tillgång på trä, till exempel genom omplantering inom programmen för landsbygdsutveckling.

59.

Europaparlamentet betonar att förluster av näringsämnen till miljön på grund av jordbruksproduktion skapar stora externa kostnader för ekosystemen, människors hälsa och klimatet. Kommissionen uppmanas att införa moderna tekniker för hantering av näringsämnen i syfte att sänka nivåerna på förlusten av näringsämnen i samband med intensivare produktion.

60.

Europaparlamentet påpekar att reformpaketet för den gemensamma fiskeripolitiken är en viktig del i flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa. Parlamentet anser att ett maximalt hållbart uttag, förebyggande av utkastande av fisk, renare och effektivare motorer, mer selektiva fiskeredskap, lika villkor på internationell nivå samt överkapacitet i flottorna är frågor som måste lösas för att fiske- och vattenbrukssektorn ska kunna bli miljövänlig och ekonomiskt sund. Vidare betonar parlamentet den sociala och ekonomiska vikten av småskaliga kustflottor.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med alla nyckelaktörer anta tillförlitliga och lättförståeliga indikatorer för exempelvis mark-, vatten-, råvaru- och koldioxidavtryck, för att övervaka framstegen på vägen mot målen. Dessa indikatorer bör vara baserade på integrerade redovisningsverktyg och på en konsekvent och allmänt accepterad vetenskapligt baserad metodik, och de bör vara uttryckligen definierade så att de gäller i hela EU, för såväl politiska som privata aktörer. Vidare bör de ta med den totala livscykelpåverkan i beräkningen och mäta hur stor mängd resurser som kommer in i ekonomin, så att alla aspekter av resursknapphet kan tas upp och även dolda flöden integreras. Parlamentet varnar för att den föreslagna indikatorn för resursproduktivitet inte kommer att tillhandahålla den information som behövs.

62.

Europaparlamentet upprepar vikten av en uppsättning sammanhängande, mätbara, tydliga och verifierbara sektorsmål, innehållande ett övergripande mål, för att förverkliga färdplanens vision och milstolpar. Parlamentet inser frågans komplexitet och att det därför behövs en fast vetenskaplig grund. Kommissionen uppmanas att på denna grund lägga fram ett konkret förslag på sådana mål för EU och medlemsstaterna, senast inom ett år efter att de aktuella indikatorerna har antagits, och att säkerställa att all EU-politik är förenlig med de uppställda målen. Parlamentet anser att de milstolpar som ingår i färdplanen ska betraktas som mål fram till dess att mer detaljerade mål har ställts upp. Medlemsstaterna uppmanas att inkludera motsvarande mål i sina egna strategier för resurseffektivitet.

63.

Europaparlamentet betonar att specifika indikatorer för resurseffektivitet är avgörande inom alla politikområden, och uppmanar kommissionen att integrera indikatorer för resurseffektivitet i alla sina konsekvensbedömningar. Parlamentet anser också att en ”konkurrensanalys”, enligt riktlinjerna i kommissionens meddelade COM(2010)0614, bör vara en obligatorisk del av alla konsekvensbedömningar.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den gällande lagstiftningen genomförs fullt ut, särskilt när det gäller vattenlagstiftningen, för att i största möjliga utsträckning utnyttja alla möjligheter.

65.

Europaparlamentet välkomnar EU:s bränslekvalitetsdirektiv som ett viktigt steg i en livscykelinriktad strategi för resursförbrukning, och kräver att leverantörerna tillämpar ett separat standardvärde för tjärsand när de tillämpar direktivet.

66.

Europaparlamentet anser att det sjunde miljöhandlingsprogrammet bör tillhandahålla de rätta strategiska ramarna för att uppnå visionen, milstolparna och målen i färdplanen mot ett resurseffektivt Europa.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska EU:s politik och bedöma bland annat de nationella handlingsplanerna för förnybar energi och den gemensamma jordbrukspolitiken med avseende på deras påverkan på resurseffektiviteten.

68.

Europaparlamentet anser att ett resurseffektivt Europa utgör en lämplig ram för skapandet av gröna jobb för alla, utan diskriminering.

69.

Europaparlamentet anser att resurseffektiviteten ofta hämmas av tungrodda administrativa förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla tillståndsförfarandena så att resurseffektiviteten kan genomföras mer verkningsfullt. I detta avseende välkomnar parlamentet kommissionens initiativ om öppenhetsdirektivet.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram informations- och upplysningskampanjerna riktade till allmänheten i syfte att öka användningen av produkter som framställts av återvunnet avfall.

71.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder som kan garantera att den mest effektiva resursanvändningen blir ett centralt övervägande inom regionalpolitiken. Parlamentet betonar att resurseffektiviteten också behöver tas upp på regional och lokal nivå, med hänsyn till potentialen, svårigheterna och de olika utvecklingsnivåerna i Europas regioner. Parlamentet betonar också att de lokala och regionala myndigheterna måste harmonisera sina åtgärder för resurseffektivitet med Europa 2020-strategin.

72.

Europaparlamentet betraktar effektiv och hållbar användning och fördelning av resurser som en nyckelfaktor i EU:s industripolitik, som även bör prägla unionens yttre förbindelser nu och i framtiden. Parlamentet anser i detta avseende att handeln med miljövaror och miljötjänster utgör ett instrument för hållbar ekonomisk och social utveckling som gagnar både handeln och miljön.

73.

Europaparlamentet anser att ett rättvist, öppet och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem och miljöskyddet bör förstärka varandra och gynna lokalsamhällen, förutsatt att de multilaterala handelsreglerna reformeras så att de bättre svarar mot miljöutmaningar och grundläggande mänskliga behov.

74.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning införliva frågor som rör råvaror, till exempel exportbegränsningar och investeringsaspekter, i pågående och framtida förhandlingar som EU genomför på bilateral och multilateral grund.

75.

Europaparlamentet betonar att ett rättvist öppnande av globala marknader för miljövaror och miljötjänster som främjar hållbar konsumtion skapar exportmöjligheter och nya arbetstillfällen kopplade till spridningen av ny grön teknik, innovation och konkurrenskraft samt leder till lägre priser, högre kvalitet och större valfrihet för konsumenterna.

76.

Europaparlamentet välkomnar arbetet inom Världshandelsorganisationens Doharunda för handelsförhandlingar om minskning eller undanröjande av tullhinder och övriga hinder för handeln med miljövaror och miljötjänster, och riktar en kraftfull uppmaning till parterna att oberoende av Doharundans framtid fortsätta att arbeta för en tydlig definition av miljövaror och miljötjänster som omfattar företagens sociala ansvar, EU:s miljönormer och principer för rättvis handel.

77.

Europaparlamentet framhåller att samtliga befintliga bilaterala och regionala EU-handelsavtal måste omfatta ett ambitiöst kapitel om hållbarhet, vilket till exempel EU:s senaste frihandelsavtal med Sydkorea, Colombia och Peru samt Centralamerika gör. Parlamentet anser att kapitlen om social och miljömässig hållbarhet bör ges samma vikt som de kommersiella aspekterna av avtalen, och uppmanar därför kommissionen att låta dessa kapitel omfattas av bestämmelserna om tvistlösning i framtida frihandelsavtal.

78.

Europaparlamentet anser att införandet av förmånstullar på miljövaror och miljötjänster som produceras på ett socialt ansvarsfullt sätt inom ramen för det allmänna preferenssystemet kan skapa ett mervärde för EU:s handel med utvecklingsländer och fungera som en ytterligare sporre för förverkligandet av Europa 2020-strategins målsättningar och av unionens långsiktiga klimat- och energimål.

79.

Europaparlamentet anser att det i samband med och inför Rio+20-konferensen behövs en ny och förstärkt debatt som inbegriper alla FN:s medlemsstater, det civila samhället och fackföreningar, om i synnerhet hur ändamålsenligt det är att företagens sociala ansvar är frivilligt.

80.

Europaparlamentet betonar att EU:s miljöinnovation stimulerar större resurseffektivitet utanför våra gränser, vilket leder till minskad utarmning av de globala naturresurserna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stärka sina nationella strategier för resurseffektivitet och att dela med sig av sina kunskaper vid globala forum såsom Rio+20-konferensen. Parlamentet framhåller att den snabbt växande globala konsumtionen, tillsammans med de allt knappare råvarutillgångarna, kräver satsningar på global resurseffektivitet.

81.

Europaparlamentet påpekar att den kommande Rio+20-konferensen kan bli ett viktigt forum för att diskutera frågorna om resurseffektivitet och hållbar utveckling. Parlamentet anser att en ny uppsättning mål för hållbar utveckling kan täppa till luckorna i millennieutvecklingsmålen och bli en stark efterträdare som globalt projekt, som erkänner de oupplösliga kopplingarna mellan miljön och alla dimensioner av utvecklingen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att spela en avgörande och positiv roll vid denna konferens för att möta utmaningarna med att få till stånd en grön ekonomi för alla på en global skala.

82.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.