22.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 376/102

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro 2012 måste sända en tydlig signal till världssamfundet, med konkreta förslag på hur övergången ska ske till en ekonomisk ordning grundad på kvalitativ ekonomisk tillväxt som bidrar till att minska fattigdom och social orättvisa och samtidigt bevarar naturtillgångarna för framtida generationer.

1.2

Kommittén välkomnar kommissionens meddelande (1) som en viktig utgångspunkt för gemensam analys och positionering av EU-institutionerna inför Rio+20-konferensen. Kommittén hänvisar i detta sammanhang till sina yttranden om flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” och om ”Färdplan för ett utsläppssnålt samhälle 2050” (2). Mot denna bakgrund vill kommittén se nedanstående prioriteringar.

1.3

Kommittén är övertygad om att övergången till en hållbar ekonomi måste integreras i en övergripande strategi för hållbar utveckling och att den måste utformas på ett rättvist sätt. Kommittén ställer sig positiv till att nu även kommissionen tar upp den hållbara utvecklingens sociala dimension. Kommittén skulle vilja att denna aspekt framhölls ännu starkare. Social sammanhållning, rättvisa (även rättvisa mellan generationer), rättvis omfördelning och lösningar på sociala problem såsom ökad diskriminering, brist på olika slags resurser, fattigdom och arbetslöshet är grundläggande faktorer.

1.4

Kommittén stöder ILO:s politiska rekommendationer beträffande gröna jobb och vill särskilt framhålla att arbetsmarknadsparterna aktivt måste involveras i en sådan omställning. EESK stöder vidare fullt ut FN:s initiativ för ett socialt grundskydd (Social Protection Floor Initiative), som syftar till att skapa grundläggande sociala rättigheter och transfereringar och till att göra basvaror och sociala bastjänster tillgängliga för alla.

1.5

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionens meddelande läggs fram gemensamt av de kommissionsledamöter som har ansvar för miljö och utveckling. Detta innebär att sambandet mellan miljö, hållbar utveckling och utvecklingsbistånd tydligt framhålls. Kommittén arbetar för att EU:s biståndspolitik i sin nya utformning ska präglas av idén om hållbar utveckling och att detta också ska synas på allt från inriktningen på stödutbetalningarna till utformningen av lokala utvecklingsbiståndsprojekt.

1.6

EESK fördömer å det skarpaste att en miljard människor världen över lider av hunger, särskilt i utvecklingsländerna – en situation som helt klart står i strid med strävandena att uppnå de första millennieutvecklingsmålen. Kommittén är övertygad om att tillgång till resurser, livsmedel och energi måste vara en av de främsta punkterna på den globala hållbarhetsagendan. En förutsättning för att dessa mål ska förverkligas är att det civila samhället aktivt deltar i utformningen av politiken på lokal och nationell nivå. Särskild tonvikt bör läggas vid kvinnornas roll i utvecklingsländerna.

1.7

Kommittén är övertygad om att det krävs politiska åtgärder på internationell, nationell, regional och lokal nivå med ett brett spektrum av politiska instrument, när övergången till en ”grön ekonomi” utformas. I samband med detta behövs det framför allt åtgärder för att se till att marknadspriserna på ett korrekt sätt återspeglar miljökostnaderna, samt en miljövänligare skattepolitik inriktad på att beskatta resursförbrukning i stället för arbete. Offentliga utgifter bör riktas in på att främja investeringar i hållbar teknik och hållbara projekt. Miljöskadliga subventioner bör avvecklas, med beaktande av de sociala konsekvenserna. Offentliga upphandlingar måste användas för att stödja miljövänliga produkter och tjänster. Man bör vidta åtgärder som gör att den internationella handeln går hand i hand med en hållbar utveckling.

1.8

För att mäta framstegen på vägen mot förbättrad hållbarhet måste man fastställa tydliga indikatorer. Man bör utveckla metoder för att mäta ekonomiska framsteg inte bara i form av BNP, utan också genom att se hur människors välbefinnande och livskvalitet förbättras och samtidigt ta hänsyn till målen att bekämpa fattigdom, skapa drägliga arbetsvillkor och värna om miljön. På grundval av yttrandet ”Bortom BNP – mätmetoder för hållbar utveckling” (3) har EESK för avsikt att redan före Rio+20-konferensen lägga fram sin ståndpunkt om hur det civila samhället bör involveras i arbetet med att utveckla dessa indikatorer.

1.9

Mot denna bakgrund borde Rio+20-konferensen utfärda ett mandat för en ”grön ekonomi”, som FN målmedvetet borde följa. Detta mandat borde ha följande sex huvudsyften:

1.10

De resultat som arbetet med detta mandat utmynnar i bör användas för att på nationell nivå utarbeta handlingsplaner och strategier för övergången till en grön ekonomi. I samband med detta bör man beakta den särskilda situationen i varje land.

1.11

Styrningen på internationell nivå och på FN-nivå i fråga om hållbar utveckling och miljö måste snarast möjligt integreras bättre och förstärkas så att världssamfundet kan ta de nödvändiga stegen mot en hållbar utveckling. Rio+20-konferensen måste användas för att skapa en stabil institutionell ram på FN-nivå. Unep borde stärkas och vidareutvecklas på ett institutionellt plan. Kommittén anser dessutom att ett råd för hållbar utveckling, där politiska ledare från FN-länderna ingår och som är direkt underordnat FN:s generalförsamling, skulle vara ett lämpligt forum för att hantera utmaningarna i samband med de steg som måste tas för att hållbar utveckling och grön ekonomi ska uppnås.

1.12

För att övergången till en hållbar ekonomi ska lyckas krävs det att den accepteras och stöds av det civila samhället. Kommittén framhåller därför eftertryckligen att företrädarna för det organiserade civila samhället aktivt bör involveras i arbetet med att förbereda och följa upp Rio+20-konferensen liksom i själva förhandlingarna under konferensen och vid genomförandet av resultaten. Man bör kritiskt se över de former för deltagande som har använts hittills för att kontrollera om de är ändamålsenliga. Kommittén bidrar redan före Rio+20-konferensen aktivt till denna process genom att anordna konferenser med det civila samhället och genom samråd med företrädare för det civila samhället i Europa och i andra delar av världen.

1.13

En hållbar utveckling kräver förstärkta styresformer på nationell, regional och lokal nivå och i näringslivet. Detta förutsätter att det civila samhället effektivt och formellt deltar i teman och projekt som är av betydelse för en mer miljövänlig ekonomi och hållbar utveckling, genom demokratiska processer och genom att strukturer för dialog inrättas. Europa bör under Rio+20-toppmötet redogöra för sina positiva erfarenheter av att allmänheten deltar i beslutsfattandet och har tillgång till miljöinformation och till domstolar på grundval av den s.k. Århuskonventionen och insistera på att sådana strukturer inrättas även på global nivå.

1.14

För att den långsiktiga hållbarheten ska ges större utrymme och rättslig tyngd, stöder kommittén initiativet från ”World Future Council” att inrätta ombudsmän för framtida generationer på FN-nivå och nationell nivå.

1.15

EU och medlemsstaterna bör först se till att de själva kan klara av de utmaningar som hållbar utveckling och övergång till en grön ekonomi innebär. EESK anser att EU:s förhandlingsposition på Rio+20-mötet kommer att stärkas om EU agerar i enlighet med sitt historiska ansvar och sätter upp ambitiösa mål för hållbar utveckling för sig själv. EU har redan gjort detta på vissa områden, men på andra områden behöver man göra mycket mer, och i en del fall har ännu ingenting gjorts. Kommittén uppmanar rådet, kommissionen och Europaparlamentet att snarast möjligt omsätta alla de utsläppsminskningsmål som finns för 2020 och att undersöka om det utsläppsminskningsmål som fastställts för 2020 inte borde höjas till 25 %, så att framtida mål kan uppnås på ett kostnadseffektivt sätt och så att vägen bereds för ytterligare globala överenskommelser. Medlemsstaterna bör omgående vidta alla de åtgärder som krävs för att nå målet att öka energieffektiviteten med 20 % till 2020. Rent allmänt borde EU se till att de politiska effekterna av en övergång till en mer miljövänlig ekonomi för en mer hållbar utveckling beaktas när man fastställer den nya fleråriga budgetplanen, utformar de viktigaste strategierna (t.ex. jordbruks-, sammanhållnings-, handels- och utvecklingspolitiken) och fortsätter att genomföra Europa 2020-strategin. Efter Rio+20-konferensen borde EU omarbeta sin hållbarhetsstrategi.

2.1

Den 24 december 2009 antog FN:s generalförsamling en resolution där man enades om att anordna en FN-konferens om hållbar utveckling (UNCSD) i Rio de Janeiro 2012.

2.2

EESK diskuterade under 2010 EU:s strategi för detta betydande evenemang och antog i september 2010 ett första yttrande i denna fråga (4). Sedan dess har förberedande möten ägt rum i New York och på andra platser, och kommissionen har lagt fram ett meddelande (KOM(2011) 363 slutlig) om möjliga riktlinjer för EU vid förhandlingarna på Rio+20-toppmötet. Efter en bred diskussion med företrädare för det civila samhället vidareutvecklar EESK i detta yttrande sina ståndpunkter och insisterar på en rad punkter som bör tas upp som hörnpelare i en EU-förhandlingsstrategi för Rio+20-toppmötet.

2.3

Generalförsamlingen ställde i resolutionen upp följande tre mål för konferensen:

2.4

Nuläge: Även om man under de senaste 20 åren har gjort vissa framsteg på vägen mot hållbar utveckling, blir läget på många områden allt svårare:

2.5

Nya och framtida utmaningar: Den ökande befolkningen i världen, de allt större förväntningarna i fråga om levnadsstandard och den allt större råvaruförbrukningen leder till att livsmedel, energi och andra naturresurser blir allt knappare. Detta leder till att priserna stiger och till allvarliga sociala och politiska problem.

2.6

Att vilja värna om eller uppnå en skälig försörjningstrygghet i fråga om livsmedel, energi och resurser för alla människor i dag och i framtiden i en värld med stigande befolkningstillväxt och begränsade naturresurser kommer att vara en av de största nya utmaningarna under de närmaste 100 åren. Därför behövs det en kvalitativ ekonomisk tillväxt som bidrar till att avskaffa fattigdom och social orättvisa och som samtidigt värnar om naturtillgångarna för framtida generationer. Att etablera institutionella strukturer för att hantera denna utmaning borde vara en central fråga för toppmötet 2012.

2.7

Regeringscheferna och finans- och ekonomiministerierna har varit mycket upptagna med den ekonomiska och finansiella krisen under de senaste tre åren. Dessa akuta kortsiktiga problem får dock inte ta uppmärksamheten från de allt större problemen i den reala världsekonomin och det akuta behovet av att styra in världsekonomin i en mer hållbar, rättvis och miljövänlig riktning. Denna övergång är i sig en viktig faktor som stimulerar nya investeringar och arbetstillfällen, och den borde leda till större rättvisa, sammanhållning, stabilitet och motståndskraft. Den kan bidra till att lösa de nuvarande ekonomiska svårigheterna.

2.8

Ett förnyat politiskt åtagande: Rio+20-konferensen är ett viktigt tillfälle att utforma en ram för denna övergång och att uppnå det politiska engagemang på hög nivå som krävs för att övergången ska lyckas. Det är av stor betydelse att regeringscheferna själva tar sig an frågorna, närvarar vid konferensen och gör den till en framgång. Eftersom omställningen av världsekonomin är den centrala frågan vid konferensen, måste även finans-, miljö- och utvecklingsministrarna delta i den.

2.9

Hållbar utveckling förutsätter initiativ och deltagande från det civila samhället. Det civila samhället måste aktivt involveras i såväl förberedelserna för toppmötet som dess uppföljning och genomförandet av resultaten. Strukturer för dialog bör skapas på nationell och internationell nivå för att möjliggöra en dialog mellan det civila samhällets aktörer samt mellan det civila samhället och de politiska beslutsfattarna i frågor som rör en grönare ekonomi och hållbar utveckling.

2.10

I generalförsamlingens resolution fastställs följande två teman:

2.11

Det kommer inte att räcka med ett enda toppmöte för att enas om alla de åtgärder som behöver vidtas över hela världen för att skapa en grönare ekonomi och främja hållbar utveckling mer effektivt. Kommittén anser därför att Rio+20-konferensen bör ha som främsta mål att skapa en stabil institutionell ram inom FN för att genomföra besluten, varaktigt främja hållbar utveckling världen över och genomföra ett handlingsprogram för en grönare världsekonomi under de kommande åren.

3.1

På internationell nivå har FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) under de senaste 19 åren haft ansvar för att övervaka framstegen på vägen mot hållbar utveckling över hela världen. I sin nuvarande form är denna kommission dock inte längre ändamålsenlig. Den har gjort korrekta analyser av ett antal problem men har inte visat sig kapabel att följa upp dessa med konkreta åtgärder. Det behövs en mer kraftfull struktur inom FN för att ta sig an de stora globala hållbarhetsfrågorna på ett effektivare sätt.

3.2

Bland de olika möjligheterna att stärka den institutionella strukturen inom FN förespråkar EESK den idé som håller på att ta form om ett råd för hållbar utveckling, som ska vara direkt underordnat generalförsamlingen och som ska samordna och stärka det arbete som nu sker inom FN:s ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) och kommissionen för hållbar utveckling.

3.3

Alla länder i världen bör ingå i rådet och vara representerade av sina politiska ledare. Rådet bör främja globala åtgärder i fråga om alla aspekter av hållbar utveckling och övergången till en grön ekonomi samt vidta åtgärder för att lösa nya och allt viktigare frågor som t.ex. försörjningstryggheten i fråga om livsmedel och energi.

3.4

Det nya rådet bör etablera nära kontakter med Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF), som själva bör få som nytt uppdrag att främja hållbar utveckling som en prioritering i arbetet.

3.5

FN:s miljöprogram (Unep) och utvecklingsprogram (UNDP) bör stärkas så att de tillsammans kan utarbeta mer relevanta bidrag i fråga om den hållbara utvecklingens miljö- och utvecklingsaspekter.

3.6

Styrning på nationell nivå: Samtidigt som det skapas handlingskraftiga strukturer på FN-nivå måste de som har det politiska ansvaret också använda toppmötet för att blåsa nytt liv i sina egna nationella mekanismer för att främja hållbar utveckling.

3.7

De nationella strategierna för hållbar utveckling måste ges en ny uppläggning, omarbetas och få fullt stöd från näringslivet och alla delar av det civila samhället. Rådgivande organ såsom råden för hållbar utveckling måste ha tillräckliga resurser för att fullgöra sin roll när det gäller att ta fram nya idéer och driva på framsteg.

3.8

Styrning på regional och lokal nivå: Det finns många framstående exempel över hela världen på vad de lokala och regionala myndigheterna kan åstadkomma. På toppmötet borde man framhäva de bästa exemplen som förebilder och uppmana de nationella regeringarna att stimulera sina lokala och regionala myndigheter att göra ytterligare framsteg och hjälpa dem med detta.

3.9

Näringslivets och arbetsmarknadsparternas roll: Tiden är mogen att bygga vidare på exemplen på bästa praxis och i större utsträckning främja bästa näringslivspraxis för hållbarhet genom att skapa en ramkonvention om företagens sociala ansvar för hållbarhet och en konvention för redovisningsskyldighet baserad på ISO 26000. Förhandlingar i detta syfte bör inledas på toppmötet. Arbetsmarknadsparterna bör involveras fullt ut i denna process.

3.10

Det civila samhällets roll: Övergången till en hållbar ekonomi kan bara lyckas om det civila samhället är aktivt involverat i denna process. Detta förutsätter att det finns demokratiska processer och att man skapar strukturer för dialog mellan det civila samhället och de politiska beslutsfattarna. Information om miljön, om framsteg på vägen mot en grönare ekonomi och om andra aspekter på hållbar utveckling måste göras allmänt tillgänglig inom varje land, så att man kan föra en mer initierad offentlig debatt om dessa viktiga frågor. I Europa har man med 1998 års konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till överprövning i miljöfrågor (den s.k. Århuskonventionen) lyckats utvidga och förankra allmänhetens rätt till information och främja allmänhetens deltagande samt möjligheter till rättslig prövning. Toppmötet borde uppmuntra liknande konventioner i alla delar av världen och ge det nya rådet för hållbar utveckling i uppdrag att eftersträva detta mål inom ett globalt ramverk.

3.11

Ombudsmän för framtida generationer: Framtida generationers behov är en viktig aspekt på hållbar utveckling, men dessa representeras inte i de relevanta beslutsprocesserna. För att åtgärda denna situation och för att långsiktiga intressen ska ges större utrymme och rättslig tyngd, stöder kommittén initiativet från ”World Future Council” (5) att inrätta ombudsmän för framtida generationer på FN-nivå och nationell nivå.

4.1

Som den nu fungerar bidrar inte den globala ekonomin till en hållbar utveckling. Ur ett miljöperspektiv stimulerar den överkonsumtion av naturtillgångar, den möjliggör miljöföroreningar och klarar inte av att hejda klimatförändringarna. Ur ett socialt perspektiv bär den ansvaret för utbredd arbetslöshet och fattigdom, dålig hälsa och brist på utbildning.

4.2

En grönare världsekonomi innebär att den omorienteras för att nå mer hållbara resultat. De ekonomiska målen måste ses över med avseende på hur de bidrar till en hållbar utveckling. Alla instrument för den ekonomiska politiken måste vara utformade på ett sådant sätt att de kan styra in ekonomin i en mer hållbar riktning.

4.3

Ekonomisk tillväxt har i den ekonomiska utvecklingen hittills varit en viktig förutsättning för höjd allmän levnadsstandard. Den måste även i framtiden vara ett viktigt mål, framför allt för utvecklingsländer där man först måste skapa drägliga levnadsvillkor för alla. En grön ekonomi är inriktad på att koppla loss ekonomisk tillväxt från negativa miljöeffekter. Den måste ingå i en strategi för hållbar utveckling som är inriktad på kvalitativ ekonomisk tillväxt, som bidrar till att minska fattigdom och social orättvisa och som samtidigt värnar om naturtillgångarna för framtida generationer. Vid övergången till en grön ekonomi måste man ta hänsyn till sådana grundläggande principer som rättvisa, samarbete och gemensamt men differentierat ansvar.

4.4

Kommittén ställer sig positiv till att man i de internationella klimatförhandlingarna nu behandlar den sociala aspekten och frågan om ”ordentliga jobb” vid övergången till en koldioxidsnål ekonomi. Detta har förankrats i den gemensamma visionen för långsiktiga globala åtgärder i Cancún-avtalet. Kommittén stöder ILO:s politiska rekommendationer beträffande gröna jobb och vill särskilt framhålla att arbetsmarknadsparterna aktivt måste involveras i omställningen av arbetsmiljön.

4.5

Uppgiften att skapa en grönare ekonomi är mycket omfattande och måste angripas på många olika områden, nämligen följande:

4.6

Rio+20-konferensen borde utmynna i ett nytt politiskt åtagande att främja hållbar utveckling och övergången till en grön ekonomi världen över. Konferensdeltagarna borde ställa upp principer för en övergång till en mer miljövänlig ekonomi. Dessutom borde de ge de ansvariga FN-organen i uppdrag att utarbeta ett åtgärdsinriktat arbetsprogram där man tar upp de viktigaste frågorna när det handlar om att främja hållbar utveckling över hela världen.

4.7

Uppdrag ”grön ekonomi” för FN:s organ: Kommittén föreslår att sex pelare eller huvudpunkter tas med i ett uppdrag för FN-organens fortsatta arbete för hållbar utveckling, nämligen:

4.8

EU och dess medlemsstater har stor erfarenhet av att använda politiska instrument för att främja hållbarhet. EU borde därför aktivt bidra med dessa erfarenheter på internationell nivå.

4.9

Mätning av framstegen mot en grön ekonomi: Parametrar måste fastställas som ger en tydlig indikation på framstegen på vägen mot bättre hållbarhet. Man bör utveckla metoder för att mäta ekonomiska framsteg genom att se till hur människors välbefinnande och livskvalitet förbättras och samtidigt ta hänsyn till målen att bekämpa fattigdom, skapa drägliga arbetsvillkor och värna om miljön. Man måste framför allt komma överens om metoder för att mäta hur ekonomisk verksamhet tar olika former av naturresurser i anspråk, i mark, vatten, luft och olika ekosystem.

4.10

På toppmötet borde man komma överens om en tidsplan för ett system för att mäta framstegen på vägen mot en grön ekonomi.

4.11

Redan i yttrandet ”Bortom BNP – mätmetoder för hållbar utveckling” (6) framförde EESK vissa tankar kring BNP-måttets begränsningar, möjligheterna att korrigera och komplettera det samt behovet av nya kriterier som kan användas för att fastställa ytterligare indikatorer på välbefinnande och (ekonomisk, social och miljömässig) hållbarhet. EESK tänker redan före Rio+20-konferensen lägga fram sin ståndpunkt om hur det civila samhället bör involveras i arbetet med att ta fram dessa indikatorer.

4.12

Lagstiftningsåtgärder: Effektivitetsnormerna för många olika produkter och processer inom EU (framför allt normerna för energieffektivitet) har under årens lopp hela tiden drivits uppåt av en stegvis åtstramning av miniminormerna. Europa bör föreslå en liknande mekanism för att driva fram en sådan process internationellt. Man bör möjligen också utarbeta nya internationella initiativ för kemikalieförvaltning och för att reglera effekterna av nya teknikformer, t.ex. nanoteknik.

4.13

Utbildnings- och informationsutbyte: Det finns ett antal länder, regioner, städer, företag etc. som i praktiken redan har visat att övergången till hållbarhet kan lyckas.

4.14

Europa har aktivt arbetat för att främja utbildning om hållbarhet och informationskampanjer om bästa praxis och nya initiativ på hållbarhetsområdet. Erfarenheterna av detta borde tas med i den internationella diskussionen om instrument för en grön ekonomi.

4.15

Finanspolitiska åtgärder: Toppmötet borde ge ytterligare impulser till nationella och internationella insatser för att göra finanspolitiken mer miljövänlig genom att avskaffa absurda bidrag och utforma skattepolitiken så att sysselsättning underlättas medan miljöbelastningar och användning av fossila bränslen och andra naturtillgångar försvåras. Tiden är också inne att starta ett nytt initiativ för att beskatta finansiella transaktioner på globalt överenskommen basis och att använda intäkterna för att bekosta investeringar i hållbar utveckling.

4.16

Investeringar i forskning och utveckling: De ansvariga FN-organen borde få i uppdrag att identifiera på vilka områden inom forskning och utveckling (kring teknik och instrument för en grön ekonomi) det vore meningsfullt med en kraftsamling av FoU-ansträngningarna genom internationellt samarbete. Det är viktigt att ny, mer miljövänlig teknik snabbt börjar användas i hela världen. De ansvariga FN-organen borde framför allt identifiera vilka hinder som finns för en snabb överföring av sådan teknik och utveckla olika sätt att övervinna dessa.

4.17

Offentliga upphandlingar kan vara ett kraftfullt instrument för att driva företag i riktning mot mer miljövänliga produkter och tjänster. Europa har erfarenhet av ”gröna” offentliga upphandlingar med respekt för frihandelsprinciperna i ett europeiskt sammanhang. De ansvariga FN-organen borde framför allt få i uppdrag att främja bästa praxis på detta område över hela världen.

4.18

Investeringsflöden – ett nytt globalt avtal: Enligt tillförlitliga uppskattningar behövs det enbart inom energisektorn investeringar på sammanlagt flera biljoner euro för övergången till ett koldioxidsnålt samhälle under de kommande 40 åren. För andra aspekter av hållbarhetsövergången kommer det också att krävas mycket stora belopp. De ansvariga FN-organen borde få i uppdrag att tillhandahålla ett forum för övervakning av de viktigaste globala investeringsflödena och identifiera var dessa måste ökas eller styras om för att övergången till en hållbar ekonomi ska kunna ske.

4.19

Kapaciteten att genomföra övergången till ett hållbart samhälle varierar stort mellan de enskilda länderna vad gäller naturresurser, ekonomiska och mänskliga resurser. En av de allra viktigaste utmaningarna för toppmötet 2012 är att ge ett ”globalt avtal” mer substans och större omfattning dels för att mobilisera offentliga och privata resurser för program för kapacitetsuppbyggnad, tekniköverföring och hållbara investeringar, dels för att på ett rättvist sätt hjälpa de minst utvecklade länderna och andra utvecklingsländer i deras ansträngningar att hålla jämna steg i övergången till ett hållbart samhälle. De ansvariga FN-organen borde övervaka framstegen när det handlar om respekten för finansiella och andra åtaganden som syftar till att hjälpa utvecklingsländerna med övergången till ett hållbart samhälle.

5.1

En grönare ekonomi kommer att påverka alla viktiga ekonomiska sektorer. Alla sektorer kommer att behöva effektivisera sin användning av energi och andra naturresurser, minska effekterna av föroreningar och avfallsproduktion, ägna större uppmärksamhet åt miljön och den biologiska mångfalden samt värna om jämställdhet och rättvisa.

5.2

De internationella utvecklingsmålen fokuserar för närvarande på att förverkliga millennieutvecklingsmålen. Kommittén anser att man vid den översyn som planeras till 2015 bör fastställa en ny uppsättning internationella utvecklingsmål för nästa period, med mer fokus på hållbar utveckling. På världstoppmötet borde detta antas som ett allmänt mål, och det nya rådet för hållbar utveckling borde ges i uppdrag att lägga fram specifika förslag angående de viktigaste sektorerna. I följande punkter redogörs kortfattat för prioriteringarna inom några av de viktigaste områdena.

5.3

Energi: En miljövänligare energisektor är den allra största utmaningen inom hela projektet för en grönare ekonomi.

5.4

Övergången till en grönare ekonomi kräver en radikal omvandling av energisektorn från fossila bränslen till energikällor med låga eller inga koldioxidutsläpp, såsom förnybar energi. Samtidigt måste alla sektorer göra stora ansträngningar för en mer ekonomisk och effektiv omvandling, för att använda energi på ett mer effektivt sätt och på så sätt hejda eller minska ökningen av den internationella efterfrågan på energi.

5.5

Tillgången till rena, överkomliga och moderna energitjänster är en nödvändighet om man vill främja en hållbar, social och ekonomisk utveckling samt förverkliga millennieutvecklingsmålen. Enligt Internationella energiorganet saknar mer än 1,4 miljarder människor över hela världen tillgång till elektricitet. Ytterligare en miljard människor har endast tillgång till otillförlitliga energinät. FN:s generalförsamling utropade nyligen 2012 till ”Internationella året för hållbar energi åt alla”. Detta skapar äntligen det akut nödvändiga tillfället att rikta större internationell uppmärksamhet på energifattigdom samt betalbara lösningar och företagsmodeller, som redan finns och som kan tillämpas på global nivå. Kommittén har aktivt bidragit till debatten om hållbar utveckling och hållbar energi och kommer även i framtiden att komma med bidrag i detta viktiga ämne.

5.6

Många människor har fortfarande inte tillräcklig tillgång till energi (energifattigdom). Övergången till miljövänliga energiförsörjningsformer måste ha som främsta mål att fattigare befolkningsgrupper ska få tillräckligt med energi till rimliga priser.

5.7

Jordbruk, biologisk mångfald och miljö: EESK fördömer å det skarpaste att en miljard människor i olika delar av världen lider av hunger, särskilt i utvecklingsländer – en situation som helt klart står i strid med strävandena att uppnå det första millennieutvecklingsmålet.

5.8

EESK uppmanar dessutom världssamfundet att erkänna rätten till livsmedel på internationell och nationell nivå, att förbättra rätten till egen mark och tillgång till land och vatten samt att hålla statliga aktörers och privata investerares uppköp av stora landytor i utvecklingsländer (”land grabbing”) under kontroll.

5.9

I många delar av världen måste man göra en grundlig översyn av jordbruket ur följande perspektiv: den gröna ekonomin, tryggad livsmedelsförsörjning för alla, bevarande av markens naturresurser och dess biologiska mångfald samt främjande av resurseffektivitet inom denna sektor. Framför allt vattenresurserna måste förvaltas och skyddas bättre. Det behöver fastställas nya mål för dessa områden.

5.10

EESK ser nyckeln till ett hållbart jordbruk i bibehållandet av en kvantitativt tillräcklig, högkvalitativ och regionalt differentierad, heltäckande och miljövänlig livsmedelsproduktion, där landsbygdsområdena skyddas och vårdas, mångfalden och de särskiljande kännetecknen hos produkterna bibehålls och mångfalden och artrikedomen i kulturlandskapen och landsbygdsområdena främjas (7). Trots att världen behöver större biologisk mångfald ser vi att antalet arter fortlöpande minskar. Skogsbruk, gruvdrift, tillverkningsindustri och inte minst befolkningsutvecklingen hotar också den biologiska mångfalden.

5.11

Man bör vidta effektiva åtgärder för att jordbruksmarknaderna ska fungera bättre och mer transparent. Volatiliteten och de orimliga höjningarna av livsmedelspriserna måste bekämpas. Användningen av förnybara råvaror för energiproduktion får inte ske på bekostnad av den globala livsmedelsförsörjningen. Tryggandet av livsmedelsförsörjningen bör ske genom lagerhållning på regional nivå, och genom att främja en större användning av restbiomassa från lantbruket och livsmedelsindustrin.

5.12

Rättigheterna hos arbetstagarna inom jordbruket bör tryggas genom att man genomför de ILO-konventioner som finns. En förutsättning är att det civila samhället aktivt deltar igenomförandet av hållbarhetsprojekt på lokal och nationell nivå. I samband med detta bör man i utvecklingsländerna framför allt också betona kvinnornas roll.

5.13

Havsmiljön: Havsmiljön kännetecknas av föroreningar, överfiske och överexploatering av andra marina tillgångar. Konferensdeltagarna bör ge FN:s ansvariga organ i uppdrag att inleda ett nytt internationellt förfarande för att stärka och samordna de mekanismer som finns för att skydda havsmiljön samt skydda andra marina resurser mer effektivt än med de regleringar som finns i dag.

6.1

För att vara trovärdigt måste EU först klara av sina egna läxor i fråga om hållbarhet.

6.2

Medlemsstaterna och EU måste

—

När yttrandet antagits kommer föredraganden aktivt att försöka föra in EESK:s ståndpunkt i den mellaninstitutionella dialogen och i en gemensam ståndpunkt för EU.

—

På grundval av det yttrande som har antagits kommer EESK att vidareutveckla dialogen med det europeiska organiserade samhället. Gemensamma möten planeras med sambandsgruppen, med företrädare för nationella ekonomiska och sociala råd samt med andra organisationer och nätverk inom det civila samhället, som också håller på att utarbeta sina ståndpunkter inför Rio+20-konferensen. En större EESK-konferens, som planeras till början av 2012, kommer att utgöra ytterligare en milstolpe i denna diskussionsprocess inom det civila samhället.

—

Utöver den inomeuropeiska dialogen behandlar EESK också Rio+20-konferensen inom ramen för sina förbindelser med företrädare för det organiserade civila samhället från andra delar av världen, framför allt med konferensens värdland Brasilien, med Kina och med Sydafrika. Föredraganden kommer aktivt att delta i denna dialog för att fastställa gemensamma prioriteringar i målen för det organiserade civila samhället från olika delar av världen och för att framföra dessa ståndpunkter i Rio de Janeiro i juni 2012.