15.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 48/102

1.1

Under de senaste åren har Europeiska ekonomiska och sociala kommittén utarbetat två yttranden för EU-institutionerna i vilka man behandlat den europeiska flerspråkighetspolicyn.

1.2

Flerspråkighetspolicyn utgör en av EESK:s politiska prioriteringar och ingår i programmet för kommitténs ordförandeskap 2008–2010, eftersom den bidrar till att förbättra ekonomins konkurrenskraft, uppnå målen i Lissabonstrategin och förstärka den europeiska integrationen genom en interkulturell dialog (”förenade i mångfalden”).

1.3

Flerspråkighetspolicyn fastställdes år 2006, och den utvecklas och genomförs för närvarande. Syftet med tilläggsyttrandet är därför att följa utvecklingen på området liksom de åtgärder som kommissionen vidtagit, i synnerhet GD Utbildning och kultur. Syftet är också att komplettera och uppdatera kommitténs rekommendationer, bland annat vad gäller livslångt lärande, vuxenutbildning och sysselsättning samt hållbara ekonomiska, kulturella och sociala konsekvenser.

2.1

Under sitt sammanträde den 21 november 2008 antog rådet (utbildning, ungdomsfrågor och kultur) slutsatser om främjande av kulturell mångfald och en interkulturell dialog i unionens och medlemsstaternas yttre förbindelser samt en resolution om en EU-strategi för att främja flerspråkighet (3).

2.2

Kommissionen och rådet har tagit fasta på ett flertal av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs förslag:

2.3

Kommissionen har därefter inrättat två samrådsplattformar, en för sammanslutningar och icke-statliga organisationer som är aktiva på området utbildning och kultur och en annan för ekonomiska frågor, i vilken arbetsmarknadsparterna och universiteten (4) deltar liksom EESK i egenskap av observatörer.

2.4

Fackföreningarna har för sin del sedan 2006 anordnat respektive deltagit i ett flertal initiativ, bland annat konferenser om språkanvändning i arbetet, domstolsbeslut för att trygga rätten att arbeta på sitt eget språk och domstolsbeslut mot diskriminering samt samarbete med den fransktalande världen (inrättandet av en franskspråkig elektronisk portal med arbetstagarna inom flygtekniksektorn i Quebec).

2.5

Kommissionen har kunnat dra nytta av ett flertal svar från lokala fackföreningar och branschorganisationer (8) under sina offentliga samråd, men hade fram till 2009 aldrig haft ett riktigt samråd med Europeiska fackliga samorganisationen (CES/ETUC).

2.6

EESK deltog i den europeiska konferens för flerspråkighet som anordnades i Berlin i juni 2009 av den europeiska observationsgruppen för flerspråkighet, ett föreningsnätverk som för samman företag och universitet. Europeiska fackliga samorganisationen och arbetsmarknadsparter inom olika sektorer deltog också i konferensen.

2.7

På nationell nivå kan man nämna den rapport om användningen av det franska språket som det franska ministeriet för kultur och kommunikation årligen lägger fram för parlamentet inom ramen för lag nr 94-665 (5), enligt vilken man ska göra en utvärdering av situationen för det franska språket på nationell nivå och av användningen av franskan i internationella organisationer. I rapporten 2009 beskrivs situationen för det franska språket i EU-institutionerna och i internationella organisationer baserade i Afrika. Den handlar också om hur franskan används och flerspråkigheten kommer till uttryck i offentliga tjänster, i arbetsvärlden och företagens språkstrategier, i det sociala livet och i forskarsamfundet samt om analfabetism, integration av invandrare och utbildning av arbetstagare inom olika offentliga och privata sektorer.

2.8

Europeiska fackliga samorganisationen kommer i detta sammanhang att inleda ett projekt för finansiering av en utvärdering och en arbetsgrupp (”Task Force”) som ska behandla frågan ”språk och arbetsförhållanden”, utgående från flera aspekter på språkanvändningen i arbetet:

2.9

Kommissionen (GD Utbildning och kultur) har offentliggjort ett begränsat anbudsförfarande för deltagarna i de samrådsplattformar som kommissionen inrättat i syfte att

2.10

Det är beklagligt att alla arbetsdokument från samrådsplattformarna och anbudsförfarandet för främjande av flerspråkighet publiceras på ett enda språk. Rekommendation nr 1 till kommissionen: Kommissionen bör föregå med gott exempel, vara effektiv och följa sin egen strategi för skydd och främjande av flerspråkighet bland så många medborgare som möjligt, genom att beakta de grundläggande rättigheterna för deltagarna i de samrådsplattformar som den har inrättat och som består av företrädare för organisationer i det civila samhället och/eller arbetsmarknadsparterna, dvs. ge dem möjlighet att muntligen och skriftligen använda sitt eget språk eller ett av unionens språk  (6) och använda minst tre eller fyra pivåspråk, inklusive språket i minst ett av de länder som anslöt sig 2004 och 2007.

2.11

Kommissionen har också offentliggjort handledningen 2010 till ”Handlingsprogrammet för livslångt lärande” (7), vars mål nr 7 är att främja språkinlärning och språklig mångfald. Detta program innefattar fyra sektorsspecifika program: Comenius för skolundervisning, Erasmus för högre utbildning, Leonardo da Vinci för yrkesutbildning och Grundtvig för vuxenutbildning, och har flera övergripande särdrag där det andra centrala verksamhetsområdet är språk. Förutom för EU:s medlemsstater är programmet öppet för EES, Turkiet, utomeuropeiska länder och territorier, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien inom ramen för åtgärder som ingår i fasen av förberedande åtgärder och för partner från tredje land som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken eller som utgör en särskild prioritering när det gäller utvecklingen av en strategisk dialogpolicy på området utbildning och flerspråkighet. Kommittén anser att det är mycket viktigt med en europeisk integrerad referensram och kvalitetssäkring av livslångt lärande, och uppmanar organisationerna i det civila samhället att bekanta sig med den första delen av handledningen som nu är tillgänglig. Kommittén väntar med intresse på den andra delen för att få information om anslagen till flerspråkighet såväl vad gäller proportion som belopp som har avsatts för flerspråkigheten. Rekommendation nr 2: Kommittén framhåller än en gång för kommissionen att vissa förbättringar jämfört med de tidigare programmen visserligen har skett, men att ett övergripande tillvägagångssätt skulle göra det enklare att förstå handledningen om tillgång till program och förfaranden. Dessa är fortfarande komplicerade och underlättar inte deltagandet för de organ som har svårast att hantera dessa förfaranden, men som – oberoende av storlek eller administrativ kapacitet – har erfarenheter eller innovativa idéer som kan vara av intresse för stödmottagarna. Vissa offentliga utbildningsinstitutioner har också kritiserat kraven beträffande förfaranden och organisation, eftersom dessa inte är anpassade till institutionernas bristfälliga administrativa resurser, samt de otillräckliga anslag som tilldelas genom programmen och som är avsedda för utbildning av unga tolkar (rörlighet, språkbad) eller för deras lärare.

2.12

I Europeiska revisionsrättens årsrapport om budgetåret 2008 (8) redogörs för de 1060 miljoner euro som via de europeiska fonderna har beviljats för utbildning och kultur, inklusive flerspråkighet, och som förvaltas centraliserat (europeisk byrå) och decentraliserat (nationella byråer), samt de olika direkta och indirekta kontroller som utförts på grund av det stora antalet direkta stödmottagare, dock utan att man specificerat den andel som avsatts för flerspråkighet. Det är därför svårt, för att inte säga omöjligt, att få klarhet i storleken på de europeiska respektive nationella andelarna eller i storleken på de finansiella resurser som sammanlagt har avsatts för de olika aspekterna av en europeisk flerspråkighetspolicy. Det kan därför varken göras en förhands- eller en efterhandsutvärdering av strategin, och det är en brist som kommissionen omedelbart bör inrikta sig på att åtgärda. Rekommendation nr 3: Det bör utarbetas en tydlig lägesrapport om de budgeterade och vidtagna åtgärderna på området flerspråkighet på såväl europeisk som nationell nivå.

3.1

EESK och ReK förfogar inom ramen för samfunktionerna över en egen översättningstjänst (där externaliseringen hittills uppgått till ca 4–6 %) och har tillgång till kommissionens mellaninstitutionella tolktjänst (SCIC), som i 49–52 % av fallen använder frilanstolkar som inte är fastanställda för att kunna möta de säsongsbundna variationerna och beakta de olika institutionernas behov.

3.2

EESK och ReK har båda undertecknat ett servicenivåavtal (Service Level Agreement – SLA) som fastställer villkoren för tillhandahållande av SCIC:s tolkar, principerna för fakturering av dessa tjänster samt båda parters ansvar. Frilanstolkars arbetsförhållanden och lönesättning regleras i en mellaninstitutionell överenskommelse som framförhandlats av de berörda EU-institutionerna å ena sidan och internationella sammanslutningen för konferenstolkar (AIIC) å den andra.

3.3

För att kunna tillgodose de nya språkbehov som uppstått till följd av de 11 nya officiella språken (462 möjliga språkkombinationer) har de båda kommittéernas samfunktioner efter utvidgningarna 2004 och 2007 infört ett system med pivåspråk  (9). En uppförandekod för översättningen antogs av de båda kommittéernas generalsekreterare den 25 maj 2010, med vars hjälp man bland annat kan fastställa prioriteringar och tidsgränser, med beaktande av de olika särdragen i de dokument som utformas av respektive kommittés ledamöter och administration.

3.4

Språktjänsten har utarbetat ett utkast till informationsbroschyr för ledamöter och föredragande, och hoppas att på så sätt kunna förbättra samarbetet med ledamöterna. I broschyren framhålls bland annat att det ges personlig språkservice, som innebär att föredragandena kan få hjälp med originaldokumentens språkdräkt, framför allt då dokumenten inte är utformade på föredragandens modersmål. Denna tjänst, liksom möjligheten att få texterna genomlästa innan de skickas för översättning, gör det möjligt att förbättra kvaliteten på dokumenten och därigenom översättarnas arbetsförhållanden samtidigt som tidsgränserna förkortas.

3.5

Detta förbättrade samarbete som syftar till bättre service och bättre villkor för föredragandena, ledamöterna och översättarna bör på medellång sikt leda till att även ledamöterna eller deras företrädare inkluderas i en kontaktgrupp i syfte att utöka de redan existerande kontakterna mellan översättningstjänsten, administrationerna och generalsekretariaten samt till att det förs en övergripande, nödvändig, öppen och mer långsiktig diskussion om kommittéernas egen språkpolicy, inklusive kvalitativa och kvantitativa aspekter (rekommendation nr 4).

4.1

Samråd med Internationella konferenstolkförbundet (AIIC) och Union Syndicale, en fackförening för EU-tjänstemän, visar att organisationerna inte endast försvarar löntagarnas och frilansarnas intressen när det gäller problem med tillräcklig personalstyrka, arbetstider och de fysiska förutsättningarna (arbetsutrymmen och tolkbås) utan att de också fyller en funktion när det gäller yrkesrelaterade bestämmelser. Tolkarna och översättarna har, med stöd av de avtal som förhandlats fram med EU-institutionerna, samma rättigheter och lön som tjänstemän med samma funktion, med undantag för att denna likabehandling av frilansarna endast gäller under de dagar då de arbetar och för varje enskilt uppdrag, vilket i praktiken innebär att det förekommer skillnader. I avtalen fastställs också normer för kvaliteten på tjänsterna, och de tolkar som är medlemmar i AIIC brukar förhandla för hela gruppen när de tolkar som institutionerna använder för ett uppdrag är medlemmar av förbundet. Hittills har EU-institutionerna i egenskap av huvudsaklig normgivare haft en positiv roll och kompletterat AIIC när det gäller yrkets sociala och fackliga normer.

4.2

På grund av den mångfald som präglar efterfrågan har det visat sig att vissa kunder är mindre noga gällande krav på ackreditering och kvalitet och t.o.m. godkänner s.k. fullt utrustade tolkbås, där en leverantör hyr ut material (tolkbås, hörlurar m.m.) och tolktjänster mot en enda faktura, vilket får två konsekvenser:

4.3

När det gäller institutionerna har AIIC fäst GD Tolknings uppmärksamhet på vissa anbudsinfordringar som nu och då publiceras av kommissionens generaldirektorat för att erhålla konferenstjänster som ibland innehåller tolkning – dessa svarar inte alltid mot konventionens bestämmelser. Efter att ha rådfrågat rättstjänsten informerade GD Tolkning övriga generaldirektorat vid kommissionen om åtgärden.

4.4

Tolkyrket är inte reglerat. AIIC noterar att det på grund av den mycket varierande efterfrågan (företag, sociala sektorn osv.) kan visa sig nödvändigt att inleda en diskussion om att skydda yrket genom att fastställa tydliga kriterier för användningen av tolktiteln (universitetsexamen, yrkesmässiga krav och krav på erfarenhet m.m.) för att förhindra negativa konsekvenser för tolkyrket i dess helhet och skydda användaren eller kunden mot missbruk (höga kostnader för tjänster av sämre kvalitet än vad som uppgetts). Kommissionen skulle kunna inleda ett europeiskt samråd med arbetsmarknadsparterna om denna fråga (rekommendation nr 5). Dessutom är alla tolkar och översättare som hörts – vare sig de arbetar för en institution eller frilansar – eniga om att det är nödvändigt att främja en positiv och tilltalande bild av de båda yrkena för att tillgodose behovet av att förnya personalen på medellång och lång sikt.

4.5

Europaparlamentet har egna tolk- och översättningstjänster samt en uppförandekod (10). Därtill utnyttjar man i cirka 40 % av fallen frilansare, och år 2010 använde parlamentet 22 miljoner euro till översättning.

4.6

Inom ramen för institutionernas språkbestämmelser har Europeiska revisionsrätten utarbetat två särskilda rapporter (11) om Europaparlamentets, kommissionens och rådets kostnader för tolkning (RS 5/2005) och översättning (RS 9/2006).

5.1

Utöver antalet språk samt språkbestämmelser för överföring av lagstiftningsförslag till de nationella parlamenten (protokoll 1, art. 4) har Lissabonfördraget inte i någon högre grad ändrat EU:s språkordning. Däremot bekräftas målet att respektera kulturell och språklig mångfald i EU (12).

5.2

Reglerna i fråga om språk för unionens institutioner ska, med förbehåll för bestämmelserna i stadgan för Europeiska unionens domstol, enhälligt fastställas av rådet genom förordningar (art. 342 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare art. 290 i EG-fördraget). Språkordningen för EU-domstolen är också fastställd i en rådsförordning som påbjuder enhälligt beslut (protokoll nr 3, art. 64). I art. 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare art. 2 i EG-fördraget, anges att unionen ska respektera den kulturella och språkliga rikedomen och mångfalden samt se till att det europeiska kulturella arvet bevaras och utvecklas.

5.3

I art. 55 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare art. 53 i EU-fördraget) fastslås vilka språk fördraget är skrivet på och översatt till. I förklaring nr 16 till artikel 55.2 i fördraget om Europeiska unionen, fastslås att: ”Konferensen anser att möjligheten att göra översättningar av fördragen till de språk som avses i artikel 55.2  (13) bidrar till att uppnå målet för unionen att respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald enligt artikel 3.3 fjärde stycket. I detta sammanhang bekräftar konferensen den vikt som unionen fäster vid Europas kulturella mångfald och den särskilda uppmärksamhet som den fortsatt kommer att ägna dessa och andra språk […].”

5.4

I kapitlet om icke-diskriminering och unionsmedborgarskap (andra delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) fastställs att unionsmedborgarna har rätt att vända sig till unionens institutioner och rådgivande organ på något av fördragsspråken, och att motta svar på samma språk (art. 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare art. 17 i EG-fördraget).

5.5

Avdelning XII: Utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott: ”Unionen ska bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald” (art. 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare art. 149 i EG-fördraget).

5.6

I fråga om den gemensamma handelspolitiken, fastslås i art. 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare art. 133 i EG-fördraget, i punkt 4, att ”Rådet ska även besluta med enhällighet när det gäller förhandlingar om och ingående av avtal a) på områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, om avtalen riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald, […]”

5.7

I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuds diskriminering bl.a. på grund av språk: ”all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden” (art. 21). I art. 22 erinras att unionen ska ”respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden”.

5.8