Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets förordning (Euratom) om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (omarbetning)”

KOM(2010) 184 slutlig – 2010/0098 (CNS)

2011/C 48/28

Föredragande: Pirkko RAUNEMAA

Den 27 april 2010 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 31 i Euratom-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till rådets förordning (Euratom) om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (omarbetning)”

KOM(2010) 184 slutlig – 2010/0098 (CNS).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 31 augusti 2010.

Vid sin 465:e plenarsession den 15–16 september 2010 (sammanträdet den 15 september) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 127 röster för, 1 röst emot och 1 nedlagd röst.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Radioaktivt nedfall är nästan alltid gränsöverskridande. Det orsakar långvariga utsläpp av radioaktiva ämnen som kan föras långa sträckor och spridas över stora områden. Vid en sådan olycka står vi inför en potentiell katastrof av internationella dimensioner.

1.2   Det finns ett verkligt behov av tydlig och uppdaterad lagstiftning som EU-institutionerna och medlemsstaterna lätt kan tillämpa om det sker ett radioaktivt utsläpp. Av denna anledning är en revidering av lagstiftningen både lämplig och nödvändig.

1.3   Efter Tjernobyl-olyckan 1986 tog gemenskapen fram gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka (1) och en gemenskapsordning för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (2). Den senaste bedömningen av gränsvärdena gjordes 1995 av den expertgrupp som anges i artikel 31 i Euratom-fördraget. Därför bör dessa ses över på nytt.

1.4   EU har inrättat ett effektivt och internationellt respekterat riskbedömningsorgan – Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002). Myndigheten bör få uppdraget att bedöma vilka hälsoeffekter radioaktiva rester i livsmedel och djurfoder kan få, och kommissionen bör se över befintliga förfaranden.

1.5   För att garantera att nivån är hög på kontrollen av gränsvärdena i livsmedel och djurfoder, bör de nationella livsmedelsmyndigheterna ha rättslig befogenhet att parallellt med de nationella strålsäkerhetsmyndigheterna övervaka gränsvärdena och kontrollera importen av livsmedel och djurfoder när gränsvärdena överskrids, utan att behöva ha övervakningsmyndigheternas godkännande.

1.6   Kommissionen bör också – inom ramen för Codex Alimentarus-kommissionens normer och riktlinjer – se till att det fastställs internationella bestämmelser om radioaktiva utsläpp och deras effekter på livsmedel och djurfoder. Kommissionen bör dessutom bestämma vilka institutioner som i första hand ska ha ansvaret för gränskontrollerna av import och export i unionen om det sker en olycka.

1.7   Eftersom vatten är en av huvudingredienserna i livsmedel och djurfoder så bör det finnas med i bilagorna till förordningen. För övrigt bör bestämmelserna omfatta alla former av dricksvatten, och inte bara vatten i livsmedel och foder.

1.8   När olyckor sker är det viktigt att försöka påverka människors beteende och att få dem att välja livsmedel och drycker som är säkra eller åtminstone mindre farliga. Det är de nationella myndigheternas och sektorsorganisationernas ansvar att erbjuda rådgivning och öka medvetenheten.

2.   Inledning

2.1   Bakgrund

2.1.1   Till följd av olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl den 26 april 1986 släpptes stora mängder radioaktiva ämnen ut i atmosfären och orsakade i ett flertal europeiska länder föroreningar av livsmedel och djurfoder som var betydande ur hälsosynpunkt.

2.1.2   För första gången vidtog man åtgärder på gemenskapsnivå för att hantera den här typen av kärnenergiolyckor, som förorsakar långvariga utsläpp av radioaktiva ämnen som kan föras långa sträckor och spridas över stora områden.

2.1.3   Kommittén har bara en gång tidigare framfört sina åsikter beträffande radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (3). Yttrandet innehöll dock bara inledande synpunkter, eftersom kommissionen fortfarande inte hade föreslagit vilka gränsvärdena skulle vara. Den här rådfrågningen ger därför kommittén tillfälle att framföra en mer aktuell syn på frågan.

2.2   Regelverk

2.2.1   I rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987 anges hur man ska fastställa gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation. Den har ändrats väsentligen under åren (4). De maximalt tillåtna ”referensvärdena” har fastställts i separata bilagor till den andra ändringen av förordningen.

2.2.2   När kommissionen har fått information om att en olycka skett eller att en annan radiologisk nödsituation har uppstått och att gränsvärdena antagligen kommer att uppnås eller har uppnåtts, ska den anta en förordning som gör att dessa gränsvärden blir tillämpliga. Giltighetstiden för en sådan förordning ska vara så kort som möjligt och får inte överskrida tre månader.

2.2.3   Kommissionen ska förelägga rådet ett förslag till förordning för anpassning eller bekräftelse av bestämmelserna i den första förordningen inom en månad efter antagandet av denna, och efter samråd med den expertgrupp som avses i artikel 31 i Euratom-fördraget. Denna andra förordnings giltighetstid är också begränsad. I det längre tidsperspektivet, dvs. efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation kan andra rättsliga instrument eller andra rättsliga grunder användas för att kontrollera livsmedel eller djurfoder som släpps ut på marknaden.

2.2.4   De gränsvärden som anges i bilagorna till förordningen kan bli föremål för revidering eller tillägg mot bakgrund av expertutlåtandet enligt artikel 31. De etablerade gränsvärdenas giltighet bedömdes senast 1995 av den expertgrupp som anges i artikel 31, mot bakgrund av bestämmelserna i rådets direktiv 96/29/Euratom, där medlemsstaterna åläggs att fastställa nivåer för intervention i händelse av olyckor (5).

2.2.5   När det gäller import har EU antagit åtgärder för att säkerställa att vissa jordbruksprodukter importeras till unionen endast i enlighet med det gemensamma förfaringssätt som slår vakt om befolkningens hälsa och marknadens sammanhållning samtidigt som en omläggning av handeln förebyggs.

2.2.6   Vid en radiologisk nödsituation ska medlemsstaterna utbyta information via Ecurie-systemet (6). Enligt detta system ska en medlemsstat underrätta och informera kommissionen och de medlemsstater som berörs eller kan bli berörda, då den beslutar att vidta omfattande åtgärder i syfte att skydda allmänheten i en radiologisk nödsituation. Informationen måste inbegripa när och var händelsen inträffat, med angivande av den exakta platsen och vad det rör sig om för form av anläggning eller verksamhet, orsaken till händelsen, hur man bedömer utvecklingen och vilka skyddsåtgärder som vidtagits eller planeras, samt hur hög radioaktivitet som övervakningsorganen uppmätt i livsmedel, djurfoder, dricksvatten och i miljön.

2.3   Kommissionens dokument

2.3.1   Kommissionen tog initiativ till kodifieringen av rådets förordning 3954/87 och ändringarna av den.

2.3.2   Inom ramen för lagstiftningsförfarandet uppdagades dock att en bestämmelse i förslaget till kodifiering förbehåller rådet genomförandebefogenheter utan att detta motiverats i skälen till förordning (Euratom) nr 3954/87.

2.3.3   Att lägga till ett sådant skäl skulle innebära en innehållsmässig förändring och därmed gå längre än en enkel kodifiering, och det ansågs därför lämpligt att omvandla kodifieringen till en omarbetning för att på så sätt kunna föra in den ändring som behövs.

2.3.4   I tillägg 15 i förordet till förslaget finns en hänvisning till att rådet i vissa situationer i stället för kommissionen omgående ska kunna anta anpassade åtgärder och mycket snabbt göra tidigare fastställda högsta tillåtliga nivåer av radioaktiv kontaminering tillämpliga.

3.   Bedömning

3.1   Det finns ett verkligt behov av tydlig och uppdaterad lagstiftning som EU-institutionerna och medlemsstaterna lätt kan tillämpa om det sker ett radioaktivt utsläpp. Av denna anledning är en revidering av lagstiftningen både lämplig och nödvändig. Sannolikheten för kärnkraftverksolyckor eller andra radioaktiva utsläpp kan öka i EU, bland annat på grund av de befintliga kärnkraftverkens ålder, anläggandet av en mängd nya kärnkraftverk och risken för andra oväntade olyckor.

3.2   Radioaktiva utsläpp sprids nästan alltid över stora områden och minskar inte nödvändigtvis i intensitet när de färdats långa sträckor. Vi har sålunda att göra med en potentiell internationell hälso- och miljökatastrof.

3.3   Till skillnad från 1986 har EU nu ett effektivt och internationellt respekterat riskbedömningsorgan – Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (förordning (EG) nr 178/2002). Radioaktiva rester i livsmedel och djurfoder kan jämföras med främmande ämnen i livsmedel. Man skulle därför ha kunnat vänta sig att livsmedelsmyndigheten hade fått i uppgift att bedöma vad sådana rester innebär för hälsan. Men kommissionen behåller i sitt förslag de befintliga förfarandena, som i vissa fall är flera årtionden gamla, utan vidare kommentarer eller förklaringar.

3.4   När olyckor sker är det viktigt att försöka påverka människors beteende och att få dem att välja livsmedel och drycker som är säkra eller åtminstone mindre farliga. Dessutom måste jordbrukarna känna till nivåerna på radioaktiviteten i djurfoder och veta hur man ska utfordra djuren i en krissituation. I detta fall kan nationella myndigheter och sektorsorganisationer spela en viktig roll när det gäller att erbjuda rådgivning och öka medvetenheten.

3.5   Det är av avgörande betydelse att bestämmelserna om radioaktivt nedfall och nivåerna på radioaktiviteten nu omarbetas på ett sådant sätt att de blir tydligare och enklare att genomföra på EU- och medlemsstatsnivå.

3.6   Gränsvärdena för radioaktivitet måste anpassas till behoven hos vissa riskgrupper i befolkningen: Striktare nivåer bör gälla för barnmat än för livsmedel som är avsedda för befolkningen i stort.

3.7   Radioaktiva ämnen kan komma ut i ytvattnet i samband med kärnsprängningar och användning av kärnenergi eller vid användning av radioaktivt material i hälso- och sjukvården, industrin och forskningen. Trots att dessa mängder normalt är obetydliga så kan situationen ändras om en strålningsolycka inträffar. Eftersom vatten är en av huvudingredienserna i livsmedel och djurfoder så borde det ha funnits med i bilagorna till förordningen.

(1)  Rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987, ändrad.

(2)  87/600/Euratom: Rådets beslut av den 14 december 1987.

(3)  CES 480/1987, EGT C 180, 8.7.1987, s. 20–25 [ej på svenska].

(4)  Kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89 och kommissionens förordning (Euratom) nr 770/90.

(5)  Artikel 50.2 i rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

(6)  Se fotnot 2 ovan.