19.1.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 18/74

---

Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU”

KOM(2009) 567 slutlig

2011/C 18/13

Föredragande: Ágnes CSER

Medföredragande: Renate HEINISCH

Den 20 oktober 2009 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU”

KOM(2009) 567 slutlig.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 23 mars 2010.

Vid sin 462:a plenarsession den 28–29 april 2010 (sammanträdet den 29 april) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 51 röster för, 1 röst emot och inga nedlagda röster.

1.   Rekommendationer

1.1   Principen att integrera hälsa i all politik bör förverkligas i alla EU-åtgärder. Kommissionen bör därför göra en utvärdering av sina åtgärder för att kontrollera om alla politikområden bidrar till att trygga en hög nivå av hälsoskydd och minska ojämlikheten i hälsa. Kommissionen bör utveckla mekanismer för att upphäva de politiska åtgärder som har en negativ inverkan på hälsa och jämlikhet.

1.2   EESK håller med om att det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen kommer överens om ett antal jämförbara indikatorer och mätbara mål inom en lämplig tidsram. Detta skulle göra det möjligt för de nationella myndigheterna att utvärdera vilka framsteg som gjorts i fråga om att minska ojämlikhet i hälsa och stödja sådana områden där EU-initiativ skulle kunna komplettera medlemsstaternas insatser.

1.3   EESK uppmanar alla medlemsstater att delta i kommissionens planer för att förbättra data- och kunskapsbaserna och mekanismerna för mätning, övervakning och rapportering av ojämlikhet i hälsa.

1.4   EESK uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att ta fram nya indikatorer för övervakning av ojämlikhet i hälsa och en metod för översyn av läget i medlemsstaterna, så att man kan prioritera de områden som behöver förbättras samt bästa lösningar.

1.5   EESK uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att skapa en modell för övergripande ekonomisk och social utveckling, som leder till större ekonomisk tillväxt och social rättvisa samt till större solidaritet och sammanhållning och bättre hälsa. Detta bör höra till prioriteringarna i Europa 2020-strategin, och man bör ta hänsyn till den avgörande roll som EU:s strukturfonder har vid genomförandet av dessa prioriteringar.

1.6   EESK uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att ställa nödvändiga resurser till förfogande i kampen mot alla former av ojämlikhet i samhället som utgör en grogrund för hälsorelaterad ojämlikhet, särskilt i fråga om utbildning, stadsfrågor och köpkraft.

1.7   Man måste utöka insatserna för att bekämpa ojämlikhet i hälsa på landsbygden, i synnerhet med tanke på de utmaningar som den demografiska förändringen innebär.

1.8   Kommissionen bör utvärdera vilka konsekvenser befintliga europeiska plattformar och forum (kost, alkohol etc.) har för utsatta grupper.

1.9   Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på nytt överväga de rekommendationer som EESK framfört i tidigare yttranden med anknytning till hälsofrågor och sociala frågor, och som – om de genomförs – skulle bidra till att bekämpa ojämlikheter i hälsa (1).

2.   Bakgrund – ojämlikhet i hälsa i EU

2.1   EU-medborgarna har nu i genomsnitt längre livslängd och bättre hälsa, men det finns stora och ökande skillnader i medborgarnas hälsotillstånd inom EU, vilket är ett stort problem och en utmaning. Situationen förvärras också av att arbetslösheten ökar på grund av det finansiella och ekonomiska läget. Kommissionen inleder med sitt meddelande en debatt för att fastställa vilka stödåtgärder EU kan sätta in för att hjälpa medlemsstaterna och andra aktörer på nationell eller regional nivå att hitta lösningar på detta kritiska läge.

2.1.1   Ett exempel på skillnaderna i hälsa inom EU är att spädbarnsdödligheten varierar femfaldigt mellan medlemsstaterna. Den förväntade livslängden för män och kvinnor varierar med fjorton respektive åtta år. Stora ojämlikheter i hälsa råder även mellan regioner och mellan landsbygd och städer.

2.1.2   Den förväntade livslängden vid födseln varierar med tio år för män och med sex år för kvinnor beroende på utbildningsnivå och vilken socioekonomisk grupp man tillhör. De som utför manuellt arbete eller rutinuppgifter tenderar att ha sämre hälsa än övriga grupper. Könsaspekten är också markant eftersom kvinnor i allmänhet lever längre än män men har dålig hälsa under en längre del av sitt liv än männen.

2.1.3   Orsakerna till ojämlikhet i hälsa har sitt ursprung i social ojämlikhet, som är kopplad till levnadsförhållanden, levnadsvanor, utbildningsnivå, sysselsättning och inkomst, hälso- och sjukvård, tjänster för förebyggande av sjukdomar och främjande av hälsa samt offentliga strategier som påverkar dessa faktorers kvantitet, kvalitet och fördelning. Ojämlikhet när det gäller tillgång till utbildning, arbetstillfällen och hälso- och sjukvård samt ojämlikhet som grundar sig på kön och etnisk tillhörighet är avgörande faktorer. En kombination av fattigdom och andra faktorer som försvagar en människas situation (barndom eller ålderdom, funktionsnedsättning eller minoritetsbakgrund) ökar hälsoriskerna ytterligare.

2.1.4   Socioekonomiska faktorer påverkar levnadsförhållanden och hälsa. Exempelvis har inte alla som lever i EU tillgång till vatten och avlopp under rimliga förhållanden.

2.1.5   Hindren för tillgång till hälso- och sjukvård är bland annat bristfällig försäkring (framför allt lagstadgad sjukförsäkring), höga behandlingskostnader, bristfällig information om tillgängliga tjänster samt språkliga och kulturella hinder. Dessutom använder fattigare befolkningsgrupper hälso- och sjukvården i mindre utsträckning än övriga.

2.1.6   Ojämlikheter i hälsa är inte oundvikliga utan påverkas i hög grad av enskilda individer, regeringar, berörda parter och samhällen, och de kan åtgärdas med hjälp av lämpliga strategier och insatser. Enskilda individers agerande när det gäller hälsan är inte den viktigaste förklaringen till de ojämlikheter som noterats. De har snarare att göra med de socioekonomiska, hälsorelaterade och politiska förhållandena i varje enskilt land, och den samlade effekten av hur dessa påverkar människor livet igenom.

3.   Kommissionsförslagets innehåll

3.1   Syftet med kommissionens meddelande är att inleda en debatt för att fastställa på vilket sätt EU med kompletterande åtgärder kan stödja medlemsstaternas och andra aktörers insatser för att åtgärda ojämlikheterna i hälsa.

3.2   Trots de EU-initiativ som redan finns för att utjämna ojämlikhet i hälsa i EU (2) anser kommissionen att den ytterligare kan hjälpa medlemsstaterna att hantera de faktorer som leder till ojämlikhet i hälsa.

3.3   Kommissionen tar i sitt meddelande upp fem centrala frågeställningar som man bör ta itu med, nämligen att

—	åstadkomma en jämn fördelning av hälsa som en del av den sociala och ekonomiska utvecklingen,

—	skapa bättre data- och kunskapsbaser och mekanismer för mätning, övervakning, utvärdering och rapportering,

—	utveckla hela samhällets åtagande,

—	tillgodose utsatta gruppers behov,

—	utveckla bidrag från andra EU-politikområden.

För varje huvudområde lägger man fram en lista över åtgärder på EU-nivå, som kommissionen och medlemsstaterna ska arbeta vidare med.

4.   Allmänna kommentarer om att vidta åtgärder mot ojämlikhet i hälsa

4.1   Kommittén välkomnar meddelandet eftersom man där ser ojämlikhet i hälsa mellan olika delar av EU och mellan dem som är socialt sett mer eller mindre gynnade som en utmaning och instämmer i att sådana ojämlikheter undergräver EU:s åtagande om solidaritet, social och ekonomisk sammanhållning, mänskliga rättigheter och lika möjligheter.

4.2   Kommissionens meddelande är produkten av ett samråd på bred front och slutresultatet är inte heltäckande. Vissa viktiga punkter nämns tyvärr bara kortfattat eller inte alls. Flera av dem omfattas av medlemsstaternas behörighetsområden, men kommissionen skulle kunna ha en kompletterande roll i att behandla dem och finna lösningar på problemen.

4.3   I meddelandet anges de viktigaste politikområden på EU-nivå (politiken för social trygghet, miljö, utbildning etc.) som hänger samman med ojämlikhet i hälsa och som förstärker varandra. EESK vill därför betona vikten av att kommissionen och medlemsstaterna undersöker hur befolkningens hälsa påverkas av olika strategier på ALLA nivåer, såväl lokal, regional som europeisk nivå. EESK påminner om att en minskning av ojämlikhet i hälsa inte sker av sig själv, utan är ett resultat av politiska val.

4.4   EESK anser att kommissionen bör utnyttja tillgängliga redskap på bästa möjliga sätt (t.ex. den öppna samordningsmetoden, konsekvensbedömningar, forskningsprogram, indikatorer, samarbete med internationella organisationer) och tillsammans med medlemsstaterna överväga nya metoder för att se till att EU:s politik och insatser bidrar till att åtgärda de faktorer som skapar eller medverkar till ojämlikhet i hälsa i hela EU. Kommissionens åtgärder för att stödja medlemsstaterna måste dock beakta subsidiaritetsprincipen och fördragen.

4.5   EESK stöder kommissionens roll när det gäller att samordna EU:s politik och åtgärder, säkerställa att politiken är konsekvent, främja utbyte av information och kunskap mellan medlemsstaterna, fastställa och sprida bästa metoder samt förenkla utformningen av skräddarsydda åtgärder för de specifika problem som rör specifika befolkningsgrupper. Kommittén förväntar sig ett bättre samarbete med berörda aktörer, inklusive EESK, på både EU-nivå och internationell nivå.

4.6   EESK understryker ändå medlemsstaternas betydelse när det gäller att säkerställa tillgången till omfattande, högkvalitativ, allmänt tillgänglig och individuell hälso- och sjukvård på lokal nivå, eftersom detta är av stor betydelse för en minskning av ojämlikheter i hälsa. Detta gäller i synnerhet barn, patienter med kroniska sjukdomar, personer med många sjukdomar och äldre personer, som behöver en omgivning de känner sig hemma i och kontakt med familj, vänner och bekanta under konvalescenstiden. Befolkningen och särskilt de utsatta grupperna bör inte tvingas flytta till områden där det finns gott om hälso- och sjukvårdsinrättningar för att slippa ojämlikhet i tillgången till vård.

4.7   EESK betonar att medlemsstaterna ansvarar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård. När man diskuterar ojämlikheterna är det synnerligen viktigt att beakta de nationella regeringarnas roll vid säkerställandet av system för social trygghet och av tillräcklig och välutbildad personal för att – lokalt – tillhandahålla tjänster utan att personer i avlägsna regioner eller utsatta grupper missgynnas.

4.8   Eftersom dålig hälsa främst styrs av faktorer utanför hälso- och sjukvårdssystemen kan den åtgärdas med hjälp av dessa system och de sociala systemen. I vissa fall kan dock nya företeelser i hälso- och sjukvårdssystemen förvärra ojämlikheten i hälsa (3). Ny teknik får inte leda till nya hälsorelaterade ojämlikheter.

4.9   I synnerhet är det viktigt att göra den yngre generationen medveten om att en hälsosam livsstil minskar risken för sjukdomar. Sådan kunskap hos unga människor, som så småningom blir föräldrar, kan få stor betydelse för deras barn och för kommande generationer.

5.   Särskilda kommentarer om de centrala frågeställningarna

5.1   En jämn fördelning av hälso- och sjukvården som en del av den allmänna sociala och ekonomiska utvecklingen

5.1.1   Ojämlikhet i hälsa får också konsekvenser för Lissabonprocessen, eftersom produktionsförluster och kostnader för behandling och sociala förmåner kan undergräva ekonomin och den sociala sammanhållningen.

5.1.2   EESK stöder kommissionens uppfattning att man behöver skapa ett mönster av allmän ekonomisk och social utveckling, som leder både till större ekonomisk tillväxt och social rättvisa och till större solidaritet och sammanhållning samt bättre hälsa. Detta bör höra till prioriteringarna i Europa 2020-strategin, som bör innehålla en indikator för att mäta ojämlikhet i hälsa i syfte att övervaka sociala framsteg inom ramen för strategin Man bör ta hänsyn till den avgörande roll som EU:s strukturfonder har vid genomförandet av denna prioritering.

5.1.3   EESK påminner medlemsstaterna om vikten av offentliga trygghetssystem för hälso- och sjukvård, tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och finansiering av hälso- och sjukvård för att man ska kunna uppnå jämlikhet i hälsa. Detta framstår som särskilt viktigt mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i EU.

5.1.4   Det bör nämnas att det offentliga trygghetssystemet för hälso- och sjukvård – mekanismer för finansiering av hälso- och sjukvård, såsom sociala och nationella sjukförsäkringar eller skattebaserade system – måste bygga på och utvidgas med hjälp av en solidarisk finansiering och gemensamt risktagande, vilket är nyckeln till att uppnå jämlikhet när det gäller tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster. Effektiv tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster bör kännetecknas av rimliga avgifter, tillgänglighet, kvalitet, ekonomisk trygghet och information om utbudet av nödvändiga tjänster (4).

5.1.5   Ojämlikhet i hälsa bör åtgärdas med en pragmatisk strategi som syftar till att ge allmänt skydd och effektiv tillgång, i enlighet med vad som anges ovan, genom att man samordnar alla finansieringsprogram och -system för hälso- och sjukvården (offentlig och privat försäkring, program för socialt stöd, offentliga hälso- och sjukvårdssystem etc.) för att motverka såväl olika tillgång, för t.ex. fattiga, minoriteter såsom invandrare (oberoende av deras uppehållsrättsliga status), etniska eller religiösa grupper, som ålders- eller könsrelaterad ojämlikhet.

5.1.6   Reformerna i samband med detta bör leda till en rättighetsbaserad strategi, som bygger på en samhällsdialog i syfte att skapa ett brett samförstånd och därigenom hållbara finansieringslösningar samt drägliga arbetsvillkor både för de försäkrade och för hälso- och sjukvårdspersonalen. I samband med detta anser EESK att ytterligare privatisering skulle kunna få motsatt effekt, eftersom man då skulle införa ett system som bygger på konkurrens i stället för på solidaritet.

5.2   Att förbättra data- och kunskapsbaser och mekanismer för mätning, övervakning, utvärdering och rapportering

5.2.1   EESK håller med kommissionen om att mätningen av ojämlikhet i hälsa är av grundläggande betydelse för att åtgärder, övervakning och framsteg ska få avsedd effekt.

5.2.2   Därför uppmanar EESK ALLA medlemsstater att delta i kommissionens planer på att förbättra data- och kunskapsbaser och mekanismer för mätning, övervakning och rapportering av ojämlikhet i hälsa (inklusive de ekonomiska och sociala konsekvenserna). I detta avseende är det mycket viktigt att medlemsstaterna åtar sig att lämna jämförbara uppgifter och att det sker i tid.

5.2.3   Med tanke på hur stor betydelse data och brist på data har, uppmanar EESK kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att ta fram nya indikatorer för övervakning av ojämlikhet i hälsa och en metod för att se över läget i medlemsstaterna, så att man kan prioritera områden som behöver förbättras samt bästa metoder.

5.2.4   EESK välkomnar att man låter mätning och övervakning av den faktiska tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster och omfattningen av det allmänna offentliga trygghetssystemet för hälso- och sjukvård utgöra en framstegsindikator. Det är också viktigt att analysera data efter kön och ålder, socioekonomisk ställning och geografiskt område. EESK uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att dra nytta av erfarenheterna på detta område inom WHO, Internationella arbetsorganisationen (ILO), Dublinfonden och EU:s byrå för grundläggande rättigheter.

5.2.5   När det gäller forsknings- och kunskapsbasen välkomnar EESK att man lägger större vikt vid hälso- och sjukvårdsrelaterade och socioekonomiska frågor inom ramen för EU:s ramprogram för forskning. Inom EU:s hälsoprogram bör man också prioritera bekämpning av ojämlikhet i hälsa under nästa budgetperiod.

5.2.6   Kommissionen bör även inrätta redskap och en ram som ger medlemsstaterna möjlighet att utbyta forskningsresultat och samordna forskningsresurser mellan medlemsstaterna.

5.2.7   EESK konstaterar att bekämpningen av ojämlikhet i hälsa är en långsiktig process. Åtgärderna i meddelandet syftar till att utarbeta ramar för hållbart agerande på detta område, och EESK ser fram emot den första lägesrapporten som ska utarbetas 2012.

5.3   Att bygga upp hela samhällets åtagande

5.3.1   EESK välkomnar att kommissionen avser att samarbeta med medlemsstaterna och samråda med berörda parter på EU-nivå och nationell nivå när det gäller att

—	göra ojämlikhet i hälsa till ett prioriterat område i samarbetsförfarandena för hälsa,

—	utveckla insatser och verktyg för yrkesutbildning för att ta itu med ojämlikhet i hälsa genom hälsoprogram, Europeiska socialfonden och andra mekanismer,

—	få till stånd en diskussion om målutveckling i kommittén för socialt skydd.

5.3.2   EESK vill framhålla att det inte bara är myndigheternas uppgift att bygga upp ett starkt engagemang i hela samhället, utan att även det civila samhället och arbetsmarknadens parter måste involveras. Berörda parter bör delta i samrådet samt i politikens utformning och genomförande såväl på EU-nivå som på nationell och lokal nivå, och EESK anser att det finns potential att effektivisera dessa aspekter samt utvecklingen av partnerskap och en bättre spridning av bästa lösningar. Tydliga övervaknings- och utvärderingsprogram behöver upprättas i medlemsstaterna, så att man kan bedöma vilka framsteg som görs.

5.3.3   Om man skapar effektivare partnerskap med berörda parter bidrar det till att främja åtgärder som rör olika sociala faktorer och på så vis till att åtgärda ojämlikheter i hälsa. Exempelvis kan partnerskapen ha en viktig roll när det gäller att förbättra tillgången till och anpassa utbudet av hälso- och sjukvårdstjänster, främja hälsa och förebyggande vård för invandrare, etniska minoriteter och andra utsatta grupper, främja utbyte av information och kunskap, hitta och sprida god praxis samt förenkla utformningen av skräddarsydda åtgärder för de specifika problem som finns i respektive medlemsstat och/eller i vissa befolkningsgrupper. De olika aktörerna kan också hjälpa till att mäta ojämlikhet i hälsa på arbetsplatser och på fritiden i samhället samt stödja kunskap och utbildning såväl för hälso- och sjukvårdspersonal som för övriga sektorer.

5.3.4   EESK skulle vilja se ett effektivare samråd med utsatta grupper. EESK skulle välkomna en möjlighet att ytterligare diskutera denna fråga med kommissionen.

5.4   Att tillgodose utsatta gruppers behov

5.4.1   Man måste komma ihåg att det är de utsatta grupperna som först drabbas av den nuvarande krisen, såväl när det gäller hälsa som tillgång till hälso- och sjukvård.

5.4.2   Därför välkomnar EESK

—	gemensamma åtgärder mellan kommissionen och medlemsstaterna för att förbättra tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster och till förebyggande vård för utsatta grupper,

—	åtgärder för att minska ojämlikhet i hälsa i kommande initiativ om friskt åldrande,

—	verksamhet som rör ojämlikhet i hälsa som en del av Europaåret för bekämpning av fattigdom och social utestängning 2010,

—	utnyttjande av sammanhållningspolitiken och strukturfonderna för att främja utsatta gruppers hälsa med hänsyn till den demografiska förändringen,

—	fokusering på ett begränsat antal åtgärder, som dock måste fördjupas ytterligare.

5.4.3   EESK rekommenderar att man betraktar ojämlikhet i hälsa och utsatta grupper, inklusive funktionshindrade, utifrån ett allmänt jämlikhets- och diskrimineringsperspektiv. Ett av exemplen är könsaspekten på åldrande. Kvinnor tenderar att leva längre, men med sämre hälsa och med sämre pensionsförmåner på grund av att de i allmänhet har haft ett kortare arbetsliv. Detta får direkta följder för deras tillgång till såväl hälso- och sjukvård som läkemedel. Dessutom behöver man särskilt överväga situationen för invandrarkvinnor när det gäller hälsoundervisning och tillgång till hälso- och sjukvård.

5.4.4   Det är mycket viktigt med såväl förebyggande hälsovård och screeningprogram som främjande av hälsa och utbildning (om hälsosam livsstil, tillgängliga behandlingar, patienträttigheter etc.), särskilt i mindre gynnade samhällsgrupper. EESK rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna utformar kampanjer och tjänster som riktar sig till berörda utsatta grupper. Hälsokampanjer som vänder sig till befolkningen som helhet brukar ha dålig genomslagskraft i utsatta grupper. Kampanjer riktade till särskilda målgrupper bör göra det möjligt för missgynnade grupper att fastställa sina behov och sprida informationen vidare.

5.4.5   I detta sammanhang bör kommissionen utvärdera vilken effekt befintliga EU-plattformar och forum (kost, alkohol etc.) har på utsatta grupper. EESK föreslår att man organiserar ett forum där patientorganisationer kan dela med sig av sina erfarenheter och sprida information.

5.4.6   EESK ser kvaliteten och tillgången till utbildning i tidig ålder som ett sätt att förebygga ojämlikhet i hälsa hos framtidens generationer. Utbudet av olika former av barnomsorg är en avgörande del av den sociala och ekonomiska utvecklingen, och detta har särskilt stor betydelse i missgynnade områden och för utsatta grupper och hushåll som i övrigt har goda levnadsförhållanden. Utbudet av barnomsorgstjänster kan bidra till att lösa sociala, ekonomiska och hälsorelaterade problem som sådana hushåll kan drabbas av. Samtidigt är det ett stöd för integration av marginaliserade grupper (5). Ojämlikhet i hälsa härrör i hög grad från skillnader i utbildningen, varför EESK anser det viktigt att säkerställa lika tillgång till skolgång och utbildning av hög kvalitet, så att alla kan få de kunskaper som behövs för att ta kontroll över sitt eget liv.

5.5   Att utveckla bidragen från EU:s politikområden

5.5.1   Kommittén uppmanar medlemsstaterna att prioritera avskaffandet av ojämlikhet i hälsa och att se till att de politikområden som påverkar sociala, ekonomiska och hälsorelaterade frågor samordnas, övervakas och utvärderas bättre så att man kan främja bästa lösningar och spridning av information i hela EU.

5.5.2   Man bör undersöka vilka konsekvenser EU:s olika politiska åtgärder har för människors hälsa.

5.5.3   EU kan bidra mer till att minska ojämlikheten i hälsa, exempelvis genom bättre förståelse för hur politiken påverkar hälsan och genom bättre politisk integration när det gäller utbildning, arbetsförhållanden, territoriell utveckling, miljöpolitik, transportpolitik etc. Men kommissionen måste först och främst se till att de åtgärder som föreslås inte leder till några nya ojämlikheter, särskilt om de påverkar utsatta grupper (6).

5.5.4   Målet att trygga en hög nivå av hälsoskydd har lika hög prioritet som inre marknaden i Lissabonfördraget, som också ger EU en kompletterande roll när det gäller att skydda EU-medborgarnas hälsa. EESK hoppas att Lissabonfördraget ger nytt liv åt orden om att integrera hälsoaspekten i all politik, ”Health in all policy areas”, som hittills snarast varit en tom formulering på EU-nivå och som har använts för att dölja obalansen i förhållande till inre marknaden, som dominerar överallt.

5.5.5   I samband med detta uppmanar EESK kommissionen att

—	göra en utvärdering av sina åtgärder (före, under och efter genomförandet) inom alla berörda politikområden, för att kontrollera om alla politikområden bidrar till att trygga en hög nivå av hälsoskydd och minska ojämlikheten i hälsa (7),

—	utarbeta mekanismer för att (på förhand och i efterhand) utvärdera den befintliga politikens inverkan på olika befolkningsgruppers hälsa, i syfte att få fram fakta som kan ligga till grund för ytterligare utveckling av politiken,

—	utveckla mekanismer för att ändra de av kommissionens politiska åtgärder som har en negativ inverkan på hälsa och ojämlikhet,

—	vidta åtgärder för att öka kunskapen i medlemsstaterna, i organisationer och bland fackmän om de verkliga konsekvenserna av ojämlikhet i hälsa, vilka faktorer som har betydelse och olika sätt att komma till rätta med problemen.

5.5.6   Det är också önskvärt att medlemsstaterna tar upp ojämlikhet i hälsa i sina arbetsprogram och att de utarbetar lämpliga sektorsövergripande strategier.

5.5.7   EESK stöder kommissionens förslag om att hjälpa medlemsstaterna att samordna politiska åtgärder mer effektivt, och att analysera förhållandet mellan dessa åtgärder och hälsokonsekvenserna för olika grupper i medlemsstaterna. Bekämpningen av ojämlikhet i hälsa bör också förstärkas av en bättre tillämpning av EU:s sammanhållningspolitik och bättre information om och samordning av sammanhållningsfonderna, en utökad kapacitet att öka investeringarna inom hälso-, sjukvårds- och socialvårdssektorerna i medlemsstaterna och utnyttjandet av de alternativ som redan finns inom EU:s politik för landsbygdsutveckling och den gemensamma jordbrukspolitiken.

5.5.8   Detta får dock inte inkräkta på medlemsstaternas rätt att organisera och finansiera hälso- och sjukvårdssystemen, i synnerhet rätten att fastställa och genomföra en lämplig nivå av hälsoskydd (se artikel 168 i fördraget).

5.5.9   Man måste utöka insatserna för att bekämpa ojämlikhet i hälsa på landsbygden, i synnerhet med tanke på de utmaningar som den demografiska förändringen innebär. I samband med detta måste man erkänna och stödja de små aktörerna inom hälso- och sjukvården (särskilt egenpraktiserande läkare) och den viktiga roll de har i att ge omfattande och individuell behandling till patienter i närområdet.

5.5.10   EESK välkomnar

—

förslaget om att föra en politisk dialog med medlemsstaterna och berörda parter om jämlik hälsa och andra grundläggande hälsovärderingar, i enlighet med EU:s hälsostrategi och EU:s arbetsmiljöstrategi, samt förslaget om att inrätta ett forum för hälsa och omstrukturering för att se över åtgärder för att minska ojämlikhet i hälsa,

—	kommissionens initiativ på internationell nivå att stödja andra länder på hälsoområdet och relaterade områden genom att förmedla EU:s erfarenheter av att motverka ojämlikhet i hälsa.

---

(1)  Se följande yttranden:

yttrande om ”Barnomsorg och förskola” (initiativyttrande), föredragande: Mária Herczog

EUT C 255/76, 22.9.2010

EUT C 255/72, 22.9.2010

EUT C 128/89, 18.5.2010

EUT C 228/113, 22.9.2009

EUT C 318/10, 23.12.2009

EUT C 306/64, 16.12.2009

EUT C 317/105, 23.12.2009

EUT C 218/91, 11.9.2009

EUT C 175/116, 28.7.2009

EUT C 77/115, 31.3.2009

EUT C 77/96, 31.3.2009

EUT C 224/88, 30.8.2008

EUT C 256/123, 27.10.2007

(2)  Exempelvis finns rådets rekommendation om cancerscreening, insatser när det gäller psykisk hälsa, rökning och hiv/aids, en EU-sammanställning av bästa metoder, datainsamling och ett nätverk mellan medlemsstater och berörda parter. Det finns också stöd i form av ett forskningsnätverk och handlingsprogram som Progress, undersökningar och politiskt nyskapande verksamhet. Dessutom främjas hälsofrågor av EU-lagstiftningen om sysselsättning och hälsa och säkerhet i arbetet, den gemensamma jordbrukspolitiken samt miljö- och marknadspolitiken. Sammanhållningsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling bidrar till att minska de regionala skillnaderna.

(3)  I Frankrike har t.ex. begränsad tillgång till bromsmedicin lett till ökad ojämlikhet i hälsa mellan hivpositiva patienter.

(4)  Konventioner, nationellt och internationellt överenskomna mål, föräldraförmåner såsom sjuk- och föräldraledighet, Internationella arbetsorganisationens (ILO) viktigaste konventioner och bestämmelser om offentliga trygghetssystem för hälso- och sjukvård, bl.a. ILO-konventionen 130 om sjukvård och ILO-konventionen 102 med särskild inriktning på social trygghet, i synnerhet offentliga trygghetssystem. Den har undertecknats av många länder, nu senast av Rumänien och Bulgarien. Det saknas bara två baltiska stater och Finland (på grund av könsdiskriminerande ordval) för att den ska bli godkänd i hela EU.

(5)  yttrande om ”Barnomsorg och förskola” (initiativyttrande), föredragande: Mária Herczog

(6)  De särskilt utsatta grupperna omfattar människor som är rörelsehindrade på grund av sjukdom, inte aktivt letar efter bästa möjliga behandling, inte behärskar språket i det land där de vill bli behandlade, saknar ekonomiska resurser till specialistsjukvård eller behandling utomlands eller tvekar inför att söka behandling utomlands eller vid en vårdinrättning långt borta. Den demografiska förändringen i synnerhet kommer att medföra nya utmaningar när det gäller hälso- och sjukvården.

(7)  Även om många rättsakter redan kräver en konsekvensbedömning, saknas i de flesta fall en utvärdering i syfte att kontrollera om de verkligen uppfyller målen på ett effektivt sätt. Detta är särskilt nödvändigt nu under den finansiella och ekonomiska krisen, som håller på att bli en sysselsättningskris och finansieringskris inom hälso- och sjukvården, vilket ger återverkningar på folkhälsan.

---