Överklagande ingett den 16 april 2007 av France Télécom SA av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 30 januari 2007 i mål T-340/03, France Télécom SA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-202/07 P)

(2007/C 170/16)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: France Télécom SA, tidigare Wanadoo Interactive SA (ombud: O.W. Brouwer, H. Calvet, J. Philippe och T. Janssens, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar sju grunder till stöd för sitt överklagande.

Genom den första grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt sin motiveringsskyldighet både vad avser möjligheten att återhämta förluster, vilken skall bevisas, och vad avser rätten att anpassa sina priser efter konkurrenternas priser, vilken förstainstansrätten har avfärdat utan att lämna någon närmare förklaring.

Genom den andra grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 82 EG genom att inte tillåta Wanadoo rätten att i god tro anpassa sig efter konkurrenternas priser. Denna rätt har emellertid slagits fast i såväl kommissionens beslutspraxis och domstolens rättspraxis som doktrinen och av de franska konkurrensmyndigheterna och utgör i övrigt klagandens enda möjlighet att förbli konkurrenskraftig på marknaden.

Genom sin tredje grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten likaledes har åsidosatt artikel 82 EG genom att inte ifrågasätta den beräkningsmetod som kommissionen har använt för att beräkna täckningen av kostnaderna, vilken innebar en förvanskning av det underprissättningstest som domstolen kräver. Den metod kommissionen har använt gör det nämligen inte möjligt att utröna om de abonnenter som Wanadoo värvat genererade en vinst eller en förlust för bolaget under abonnemangets varaktighet.

Genom sin fjärde grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 82 EG och sin motiveringsskyldighet genom att slå fast att de kostnader och intäkter som uppstått efter den fastställda överträdelseperioden inte skall beaktas. Kommissionen har nämligen som en följd av denna tidsmässiga begränsning av de intäkter och kostnader som skall beaktas med orätt slagit fast att en överträdelse förelåg.

Genom den femte grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten likaledes har åsidosatt artikel 82 EG och sin motiveringsskyldighet genom att slå fast att en prissättning kan utgöra underprissättning trots att den medför en betydande minskning av det aktuella företagets marknadsandel. En sådan prissättning kan nämligen inte anses leda till att konkurrerande företag elimineras.

Genom den sjätte grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten i fråga om den påstådda underprissättningsplanen både har missuppfattat omständigheterna och den bevisning som den haft att bedöma och har åsidosatt artikel 82 EG. Enligt den sistnämnda artikeln krävs nämligen att det finns en objektivt identifierbar plan för att eliminera konkurrenter. Detta krav kan inte under några omständigheter uppfyllas genom ett rent subjektivt synsätt avseende begreppet missbruk av dominerande ställning.

Slutligen gör klaganden genom sin sjunde grund gällande att förstainstansrätten inte endast har åsidosatt artikel 82 EG genom att slå fast att beviset för möjligheten att återhämta förluster inte utgjorde en nödvändig förutsättning för att konstatera att det föreligger en underprissättning, utan likaledes genom att sammanblanda kommissionens bevis för att det är möjligt att återhämta de nämnda förlusterna det aktuella företagets bevis för att det inte är möjligt för bolaget att återhämta dessa förluster.