Talan väckt den 4 maj 2007 – General Technic-Otis mot kommissionen

(Mål T-141/07)

(2007/C 140/65)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: General Technic-Otis Sàrl (GTO) (Howald, Storhertigdömet Luxemburg) (ombud: advokaten M. Nosbusch)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007) 512 slutligt av den 21 februari 2007 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/38.823 – PO/Elevators and Escalators) beträffande en kartell för installation och service av hissar och rulltrappor i Belgien, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna avseende manipulation av anbudsförfaranden, uppdelning av marknader, fastställande av priser, tilldelande av projekt och avtal för försäljning, installation, service och modernisering av hissar och rulltrappor och utbyte av information, i den del beslutet berör sökanden. Alternativt yrkar sökanden att de böter som ålagts sökanden genom det ifrågasatt beslutet skall upphävas eller nedsättas.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att kommissionen grundat sitt beslut på en felaktig rättstillämpning och felaktiga faktiska omständigheter då man tillämpat bestämmelserna för beräknande av bötesbeloppet, i det att kommissionen ansett att de ifrågasatta förfarandena utgjorde en ”allvarlig” överträdelse. Sökanden påstår att utgångsbeloppet för böterna ska minskas som en följd av den geografiskt begränsade marknaden och som en följd av den begränsade inverkan som det ifrågasatta förfarandet haft på denna marknad.

Som andra grund påstår sökanden att kommissionen grundat sitt beslut på en felaktig rättstillämpning och felaktiga faktiska omständigheter då man inte tagit hänsyn till sökandens faktiska ekonomiska kapacitet att orsaka skada. Sökanden hävdar att kommissionen vid fastställandet av bötesbeloppet skulle ha tagit hänsyn till att sökanden är ett litet eller medelstort företag vilket drivs självständigt och därför inte kan orsaka omfattande skada på marknaden.

Som tredje grund gör sökanden gällande att kommissionen grundat sitt beslut på en felaktig rättstillämpning och felaktiga faktiska omständigheter då man inte begränsat bötesbeloppet till 10 % av sökandens omsättning och då sökandens maximala bötesbelopp inte skall baseras på moderbolagets omsättning.

Sökanden åberopar som fjärde grund att kommissionen åsidosatt principen om likabehandling då man inte avkrävt alla medlemmar av kartellen samma ansvar. Sökanden gör gällande att kommissionen hållit sökanden ansvarig för dess moderbolags förfaranden medan man inte gjort detsamma med något av de andra företag vilka omfattas as kommissionens beslut, trots att dessa företag befunnit sig i en med sökanden jämförbar situation vad gäller moderbolagets inflytande.

Som femte grund gör sökanden gällande att kommissionen grundat sitt beslut på felaktiga faktiska omständigheter då man inte reducerat sökandens bötesbelopp med 50 % såsom föreskrivits i meddelandet om samarbete (1). Sökanden hävdar att den haft ett kontinuerligt, tätt samarbete med kommissionen under en längre tid och därför gjort sig berättigad till den maximala nedsättning av böterna om 50 % om vilken föreskrivits i meddelandet om samarbete.

Sökanden åberopar som sjätte grund att kommissionen åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar då man inte reducerat sökandens böter med 10 %, trots att sökanden inte bestritt de faktiska omständigheterna. Sökanden påstår att meddelandet om anmärkningar såväl som kommissionens beslutspraxis, hos sökandens ledning fött hoppet om att få de ålagda böterna reducerade med 10 % och inte enbart med 1 % såsom beviljats i det angripna beslutet.

Som sjunde grund åberopar sökanden åsidosättandet av principen om att påföljder skall vara proportionerliga eftersom de böter vilka ålagts sökanden inte är i paritet med förevarande överträdelse, framförallt med beaktande av dess begränsade inverkan på marknaden och med tanke på att de begåtts av ett företag av begränsad storlek.

(1)  Kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, EUT C 45, 2002, s. 3.