30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/55

1.1

EU:s miljöpolitik i enlighet med artikel 6 i EG-fördraget, och framför allt EU:s mål att främja en hållbar utveckling, kräver att unionens medborgare känner sig delaktiga i och har kännedom om denna politik. Generaldirektoratet för miljö har därför via bland annat olika rättsakter, meddelanden och konferenser strävat efter att öka informationen till dem som berörs av denna politik och deras delaktighet.

1.2

De instrument som hittills har använts har främst varit inriktade på införandet av bestämmelser om medborgarnas rätt till information och delaktighet och, i mindre utsträckning, om tillgång till rättslig prövning av miljöbestämmelser på olika områden.

1.3

Enligt artikel 175.1 i EG-fördraget har kommissionen befogenhet att vidta åtgärder för att uppnå gemenskapens miljöpolitiska mål. Det handlar således om att reglera medborgarnas delaktighet för att främja och förbättra miljöskyddet. Det bör påpekas att EU redan använder detta informations- och samrådsinstrument på andra områden, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken och industripolitiken. Dessa områden har stor betydelse för en hållbar utveckling och det är därför inte bara de direkt berörda som måste ha kännedom om politikens tillämpning, utan alla medborgare.

1.4

Hittills har följande lagstiftning behandlat information till medborgarna och deras delaktighet på miljöområdet:

1.5

När Europeiska gemenskapen 1998 undertecknade konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) bekräftade den målet att den europeiska allmänheten skall bli mer delaktig i miljöfrågor. Avsikten var att allmänheten på ett bredare sätt skulle bidra till att bevara och skydda miljön och därmed till en hållbar utveckling i EU.

1.6

Eftersom alla medlemsstater ännu inte har ratificerat Århuskonventionen (4) har det uppstått ett rättsläge som kräver att EU agerar på två områden. För det första krävs det en rättsakt i form av en förordning som gör det möjligt att fullt ut tillämpa Århuskonventionen på gemenskapens institutioner och organ när det gäller tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning. För det andra är det nödvändigt att komplettera de bestämmelser som riktar sig till medlemsstaterna med ett direktiv som endast reglerar tillgång till rättslig prövning.

2.1

I förslaget till direktiv fastställs en lägsta nivå för tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor för att sörja för en bättre tillämpning av gemenskapens miljölagstiftning. Det handlar om miniminormer som syftar dels till att säkerställa efterlevnaden av Århuskonventionen, dels till att harmonisera lagstiftning i alla medlemsstater för att undvika obalans mellan ekonomiska aktörer och offentliga myndigheter.

2.2

I förslaget definieras aktörerna, förfarandena och den åtgärd eller försummelse som kan ligga till grund för att inleda prövningsförfarandet.

2.3

Den mest centrala aspekten är tillgång till rättslig prövning, eller aktiv rätt att inleda domstols- eller förvaltningsförfarandet. I direktivet görs en distinktion mellan allmänheten och erkända sammanslutningar. Allmänheten måste påvisa ett signifikativt partsintresse eller kränkningar av en rättighet eller formell bestämmelse, medan sammanslutningar som är erkända inte behöver belägga partsintresse.

2.4

Sammanslutningar som uppfyller kriterierna i artiklarna 8 och 9 tillerkänns partsbehörighet och behöver inte uppfylla några andra krav.

2.5

Enligt artikel 6 skall det vara möjligt att begära omprövning om en myndighet har gjort sig skyldig till en förvaltningsåtgärd som strider mot miljölagstiftningen eller en förvaltningsförsummelse. Syftet är också att harmonisera tidsgränser och former för en sådan begäran i medlemsstaterna.

3.1

EESK har upprepade gånger framhållit att EU:s effektivaste verktyg för att garantera efterlevnaden av miljölagstiftningen är att allmänheten engageras i politiken för en hållbar utveckling och att detta engagemang måste bygga på öppenhet och kontroll av att alla efterlever miljöbestämmelserna. Tillgång till information, deltagande i utformningen av miljöplaner och tillgång till rättslig prövning kommer inte bara att göra det möjligt att uppnå en bättre efterlevnad av lagstiftningen. Det kan också leda till att fler medborgare blir medvetna och får kunskap om bevarande och utnyttjande av naturresurserna.

3.2

I detta nya stadium, när tio nya länder står på tur för att ansluta sig till EU, har kommissionen mycket lägligt beslutat att föreslå nya harmoniseringsbestämmelser. Kommittén insisterar dock på att alla europeiska länder som har skrivit under Århuskonventionen också måste ratificera den. Dessutom borde den också ratificeras av Europeiska gemenskapen, som på så sätt skulle utöka sina instrument för att värna om miljön på global nivå, särskilt genom internationella konventioner.

3.3

EESK välkomnar de föreslagna bestämmelserna men vill ändå framhålla och klargöra några punkter som är av stor vikt för att helt och fullt kunna uppnå det eftersträvade målet.

3.3.1

De definitioner, som ingår i förslaget och som härrör från Århuskonventionen skiljer sig på vissa punkter från denna, bland annat i följande avseenden:

3.3.1.1

Begreppet erkänd sammanslutning, som definieras i båda lagförslagen, förekommer inte i Århuskonventionen, som endast hänvisar till den ”berörda allmänheten” och som erkänner att alla organisationer som är aktiva på miljöskyddsområdet har partsbehörighet. Dessa organisationer behöver inte ha miljöskydd som sitt enda mål, utan det krävs endast att de omfattas av föreningslagstiftningen i den egna medlemsstaten. Det står klart att även andra organisationer utan vinstsyfte, däribland fackföreningar och andra arbetsmarknadsorganisationer, organisationer i den sociala ekonomin och konsumentorganisationer, bedriver ett viktigt miljöarbete på lokal, regional, nationell och europeisk nivå

3.3.1.2

I direktivet, där offentliga myndigheter omnämns, hänvisas till offentlig förvaltning inom olika områden, dock med undantag för institutioner med rättsliga befogenheter eller lagstiftningsbefogenheter.

3.3.1.3

En viktig aspekt som bör understrykas är ett språkligt problem i form av den begreppsliga variationen i innehållet i miljörätten. EESK rekommenderar en språklig kontroll av vissa viktiga avsnitt, exempelvis artikel 2 g v. Ett minimikrav är att alla stycken som avser harmonisering av miljöskyddet skall ha samma formulering.

3.3.2

Rättslig prövning: Rättslig prövning av miljöärenden inom EU gäller uttryckligen inte straffrättsliga förfaranden (5) utan enbart administrativa och civilrättsliga förfaranden. Denna situation leder till en begränsad prövningsrätt i de flesta medlemsstaterna, som har straffrättsliga regler för miljöbrott. I Århuskonventionens artikel 9.3 – om möjligheten att få handlingar och underlåtenheter av privatpersoner eller myndigheter som strider mot miljölagstiftningen prövade av domstol eller på annat sätt – hänvisas det dessutom bara till begränsningarna i de lagar som har överträtts. På så sätt kopplas åtgärderna till de ärenden som prövas, för att etablera rimliga proportioner mellan överträdelse och påföljd. EESK anser att förslaget till direktiv i sin nuvarande utformning skulle kunna innebära en begränsning av möjligheten till prövning av miljöärenden i förhållande till nationell lagstiftning.

3.3.3

Rättslig prövning av miljöärenden: I förslagen anges i en allmän formulering att medlemsstaterna skall tillhandahålla ”tillräckliga och effektiva förfaranden för miljöärenden som är objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma”. EESK anser att man, även om subsidiaritetsprincipen innebär att rättsliga förfaranden bör fastställas i nationell lagstiftning, bör införa en formulering från artikel 9.5 i Århuskonventionen, som klart anger att parterna måste informera om möjligheten att inleda en rättslig prövning och inrätta stödmekanismer som kan undanröja eller minska ekonomiska eller andra hinder som begränsar tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor.

4.1

Genom detta förslag till direktiv slutförs anpassningen mellan Århuskonventionen och medlemsstaternas lagstiftning. Det fastställs en gemensam ram av tillämpningsföreskrifter för samtliga medlemsstater, samtidigt som en enhetlig tillämpning av miljörätten garanteras. Många av problemen är ju gränsöverskridande, och kräver åtgärder på gemenskapsnivå.

4.2

Innehållet i detta förslag är förenligt med gemenskapsbestämmelserna för tillgång i andra gemenskapsföreskrifter. I artikel 1 bör dock anges att de har karaktär av minimibestämmelse för att på så sätt undvika att medlemsstater med en mer omfattande miljölagstiftning, där offentliga förfaranden och straffbelagda brott fastställs, berörs.

4.3

I artikel 2 om definitioner bör vissa avdelningar ändras:

4.4

I artiklarna 5 och 6, som fastställer de erkända sammanslutningarnas tillgång till rättslig prövning och intern prövning, behandlas två viktiga frågor: dels den geografiska begränsningen av tillgången till rättslig prövning vid rättsliga miljömål, dels gränsöverskridande utvidgning till en begäran om intern omprövning i en annan stat när kraven i artikel 5.1 är uppfyllda. Utgångspunkten är motsägelsefull: Om de rättsliga åtgärderna är geografiskt begränsade till de områden där sammanslutningarna är erkända förefaller det rimligt att bibehålla denna begränsning också för intern omprövning. I båda fallen anser EESK att det är mer i linje med Århuskonventionen att inte begränsa tillgången till rättslig prövning och att bibehålla nationella bestämmelser på området.

4.4.1

Den tidsfrist som fastställs i artikel 6 bör gälla från den dag då förvaltningsåtgärden offentliggjordes och inte då den vidtogs, eftersom få annars kommer att känna till den.

4.5

I fråga om kriterier för erkännande av sammanslutningar upprepar EESK att kravet i artikel 8 a bör vidgas till att gälla juridiska personer som ”bland sina ändamål” har skydd och förbättrande av miljön.

4.6

Till sist, avseende kraven när det gäller förfaranden i miljöfrågor i artikel 10 anser EESK att artikel 9.4 i Århuskonventionen har en mer fullständig lydelse. Ekonomiska hinder samt begränsning av tillgången till juridisk rådgivning för organisationer med knappa resurser kan i praktiken sålunda innebära en begränsning av tillgången till rättslig prövning.

4.7

Enligt artikel 8 d i direktivet skall en organisation för att kunna erkännas få sitt bokslut godkänt av en auktoriserad revisor. Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen bör det överlåtas på medlemsstaterna att kontrollera efterlevnaden av de nationella bokföringskrav som dessa organisationer är skyldiga att uppfylla.

4.8

För att minska kostnaderna i samband med den rättsliga prövningen anser EESK att dessa i enlighet med Århuskonventionen bör begränsas med hänsyn till de intressen som berörs och de ekonomiska stöden.