52004XC0428(01)

Tolkningsmeddelande från kommissionen om vissa aspekter på bestämmelserna om TV-reklam i direktivet "Television utan gränser"

(2004/C 102/02)

1. INLEDNING

1. Detta tolkningsmeddelande avser rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television(1), ändrat genom parlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 (hädanefter kallat "direktivet Television utan gränser" eller "direktivet"(2). I detta fastställs de rättsliga ramarna för att fritt tillhandahålla TV-tjänster inom Europeiska unionen, i avsikt att främja utvecklingen av en europeisk marknad när det gäller television och närliggande tjänster som till exempel TV-reklam och produktion av audiovisuella program.

2. Det nämnda direktivet innebär samordning på gemenskapsnivå av medlemsstaternas lagstiftning på följande områden:

- Gällande lagstiftning om sändningsverksamhet för television.

- Främjande av produktion och distribution av europeiska verk.

- Allmänhetens tillgång till viktiga evenemang.

- TV-reklam, köp-TV och sponsring.

- Skydd för minderåriga.

- Rätten till genmäle.

3. När det gäller TV-reklam innehåller direktivet "Television utan gränser" bestämmelser som syftar till att förena principen om frihet att göra TV-reklam (viktig eller till och med huvudsaklig inkomstkälla, särskilt för "okodade" kommersiella sändningar) med lämpligt skydd för audiovisuella verk och för allmänheten (både som tittare och konsumenter). Medlemsstaterna får enligt artikel 3 i direktivet införa strängare eller mer detaljerade bestämmelser för de programföretag som omfattas av deras lagstiftning.

4. För att det skall skapas balans mellan dessa hänsyn anges i direktivet en rad viktiga principer - principen om att skilja mellan redaktionellt innehåll och reklam(3), principen om infogande av reklaminslag mellan och (på vissa villkor) under programmen(4), gränser för reklaminslagens längd inom en entimmesperiod och deras andel av den dagliga sändningstiden(5), bestämmelser som garanterar skyddet för den mänskliga värdigheten och skyddet för minderåriga(6), bestämmelser om sponsring och köp-TV(7) samt folkhälsobestämmelser som begränsar möjligheten att göra reklam för vissa produkter (förbud mot reklam för tobak och receptbelagda läkemedel, restriktioner när det gäller reklam för alkoholhaltiga drycker)(8).

5. Det bör noteras att även bestämmelserna i direktivet om vilseledande reklam skall tillämpas(9). I framtiden kommer gemenskapens konsumentskyddslagstiftning att även omfatta bestämmelserna i det förslag till ramdirektiv om otillbörliga affärsmetoder gentemot konsumenter på den inre marknaden som nyligen lagts fram. Förslaget till rättsliga ramar grundar sig på ett tillvägagångssätt som är neutralt ur ett teknologiskt perspektiv och som följt principen om att tillämpa gällande lag i ursprungslandet, vilket är förenligt med det tillvägagångssätt som användes vid utarbetandet av det gällande direktivet "Television utan gränser". Av förslaget till ramdirektiv framgår tydligt att det är de sektoriella gemenskapsbestämmelserna som skall gälla om bestämmelserna i direktivet står i strid med dessa sektoriella bestämmelser som reglerar ett visst område.

6. Detta meddelande, som följer på kommissionens meddelande om framtiden för europeisk lagstiftning på det audiovisuella området som antogs den 15 december förra året(10), syftar till att förtydliga hur relevanta bestämmelser i direktivet skall tillämpas på vissa former av kommersiella meddelanden och vissa därmed sammanhängande metoder som vuxit fram särskilt genom teknikens och marknadernas utveckling. Kommissionen vill på detta sätt förstärka den rättsliga säkerheten för de ekonomiska aktörerna, medlemsstaterna och konsumenterna. Eftersom vissa bestämmelser kan bli föremål för tolkning och det saknas relevant rättspraxis följer man principen att tolka bestämmelserna så liberalt som möjligt.

7. Det offentliga samråd som genomfördes 2003 avseende översyn av direktivet enligt det arbetsprogram som finns som bilaga till fjärde rapporten om tillämpning av direktivet av den 6 januari 2003 (hädanefter kallad "fjärde rapporten")(11) visade att de flesta yttrandena från medlemsstaterna, tillsynsmyndigheter och andra berörda aktörer stödde tanken att man behöver förtydliga hur relevanta bestämmelser i direktivet skall tillämpas på nya reklammetoder. De flesta ansåg också att man måste bedöma huruvida de nämnda metoderna är förenliga med direktivet "Television utan gränser"(12). Samma uppfattning fördes fram i det italienska ordförandeskapets slutsatser från det informella mötet i Syracusa för de ministrar som ansvarar för det audiovisuella området(13) och i de diskussioner som förts inom kontaktkommittén(14).

8. De diskussioner som förts inom kontaktkommittén och det offentliga samrådet har också väckt en rad frågor som rör huruvida de reklammetoder som utvecklats - bland annat säljfrämjande referenser, miniinslag och produktplacering - följer direktivet. Det förefaller som om dessa frågor i sin tur har samband med tolkningen av bestämmelser och grundläggande begrepp i direktivet, till exempel när det gäller att skilja mellan redaktionellt innehåll och reklam, sponsring, smygreklam, infogande av reklam eller reklaminslagens längd.

2. GRUNDLÄGGANDE BESTÄMMELSER OCH ANVÄNDNING AV VISSA AFFÄRSMETODER

2.1 Reklaminslagens längd

2.1.1 Reklaminslagens längd inom en entimmesperiod

9. Utifrån den ursprungliga texten till direktivet "Television utan gränser" har medlemsstaterna gett olika tolkning åt den bestämmelse enligt vilken "reklaminslagens längd inom en given entimmesperiod [inte skall] överskrida 20 %" (artikel 18). Enligt det kriterium med "glidande tid" som vissa medlemsstater tillämpat kunde ett programföretag inte sända mer än 20 % reklam oavsett vilken tidpunkt man betraktar som entimmesperiodens början. Enligt denna tolkning var det absolut förbjudet att sända reklam under en sammanhängande tidsperiod som är längre än 12 minuter. Enligt det kriterium som avser en timme mellan hela klockslag och som använts av andra medlemsstater är referenstimmarna däremot successiva 60-minutersperioder som börjar minut 0 och slutar minut 59 (heltimme) eller som börjar vid en annan tidpunkt än minut 0, till exempel när ett programföretags sändningar börjar kl. 6.05 en viss dag (förskjuten timme). I just detta fall skulle de successiva entimmesperioderna således vara från kl. 6.05 till kl. 7.04, från kl. 7.05 till kl. 8.04 osv.

10. Efter det att direktivet ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 har artikel 18.2 lydelse: "Reklaminslagens och köp-TV-inslagens längd inom en given timme mellan hela klockslag får inte överstiga 20 %". Gemenskapslagstiftaren har därigenom velat införa det kriterium som avser en timme mellan hela klockslag, dock utan att ange om det rör sig om heltimmar eller förskjutna timmar(15). Denna avsikt återspeglas i de olika språkversionerna av texten till direktivet(16).

11. Detta kriterium gör det möjligt att behålla bestämmelsen om högst 12 minuters reklam inom en given timme och samtidigt skapa större flexibilitet för programföretagen när det gäller fördelningen av reklaminslag. Enligt denna tolkning tillåter artikel 18.2 i direktivet reklamsändningar under en sammanhängande tidsperiod som är längre än 12 minuter. En sådan reklamsändning kan till exempel påbörjas den femtionde minuten en viss timme och avslutas den tionde minuten följande timme, dock utan att det påverkar den andel av den dagliga sändningstiden som avses i artikel 18.1 (se punkterna 14-18 nedan).

12. Begreppet timme mellan hela klockslag som används i artikel 18.2 i direktivet kan alltså tolkas antingen som heltimme eller som förskjuten timme. Enligt mekanismen med heltimmar är de referenstimmar som används vid beräkningen av reklaminslagens längd inom en entimmesperiod successiva 60-minutersperioder som börjar minut 0 och slutar minut 59. Enligt mekanismen med förskjutna timmar är referenstimmarna däremot successiva 60-minutersperioder som kan påbörjas efter minut 0 (t.ex. den åttonde minuten en viss timme) och avslutas nästa timme (i detta fall den sjunde minuten följande timme).

13. Detta är ett exempel på den balans man försöker skapa i direktivet mellan friheten att göra reklam och skyddet för allmänheten, eftersom en bestämmelse av detta slag ger största möjliga frihet (jämfört med ursprungsversionen av direktivet) och samtidigt gör det möjligt för behöriga myndigheter att kontroller att de tidsgränser som fastställts för reklaminslagen följs.

2.1.2 Reklaminslagens andel av den dagliga sändningstiden

14. Reklaminslagens och köp-TV-inslagens tillåtna längd definieras som en "andel av den dagliga sändningstiden", som alltså är avgörande. Enligt artikel 18.1 i direktivet är det med hänvisning till detta begrepp som procentandelarna beräknas, dvs. 15 % för reklam och 20 % för köp-TV, reklaminslag och annan form av reklam(17). Begreppet "dag" enligt artikel 18a används också avseende sändningsblock för köp-TV när det gäller kanaler som inte enbart sänder köp-TV(18).

15. Till skillnad från när det gäller begreppet "timme" innehåller direktivet ingen definition av begreppen "dag" eller "daglig sändningstid". Inom TV-sektorn kan "dag" och "daglig sändningstid" tolkas antingen som kalenderdag eller som programdag. Man behöver bara titta i programtablån för att se att programdagen ofta börjar till exempel kl. 06.00 (och inte kl. 24.00) och slutar kl. 05.00 följande dag (och inte vid midnatt).

16. Det förberedande materialet innehåller heller ingen information om hur begreppen "dag" och "daglig sändningstid" bör tolkas. Dessa begrepp kommer därför att förtydligas i detta meddelande "i enlighet med den allmänna systematiken i och syftet med den lagstiftning som bestämmelsen är en del av"(19). Här bör man notera EG-domstolens dom i fråga om tolkning av artikel 11 i direktivet med avseende på infogande av reklam. Domstolen fastslår bland annat följande:

"Av detta följer att om en bestämmelse i direktiv 89/552 inför en inskränkning i spridningen och distributionen av televisionstjänster, utan att gemenskapslagstiftaren har uttryckt denna inskränkning i klara och otvetydiga ordalag, måste denna bestämmelse tolkas restriktivt.

Eftersom artikel 11.3 i direktiv 89/552 i dess ändrade lydelse föreskriver en inskränkning i möjligheten att göra reklamavbrott i sändningar av audiovisuella produktioner, bör denna inskränkning tolkas så restriktivt som möjligt"

(20).

17. Detta innebär att den sedvanliga principen om restriktiv tolkning av undantag eller inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster befästs på området för TV-tjänster(21). Kommissionen anser därför att begreppen "daglig sändningstid" och "dag" kan beräknas på grundval av programdagen, som i sin tur antingen kan motsvara en kalenderdag (som inleds kl. 24.00 och avslutas vid midnatt följande dag) eller skilja sig från denna (och t.ex. börja kl. 06.00 och sluta kl. 05.50 följande kalenderdag).

18. Kommissionen anser att tolkningen av begreppen "daglig sändningstid" och "dag" bör göras på grundval av programdagen, som kan motsvara en kalenderdag eller en separat programdag som t.ex. börjar kl. 06.00 och slutar kl. 05.50 följande kalenderdag).

2.2 Reklam- och köp-TV-inslagens form och presentation (artikel 10)

19. Skilja mellan redaktionellt innehåll och reklam. Artikel 10 i direktivet innehåller en rad bestämmelser om reklam- och köp-TV-inslagens form och presentation. I artikel 10.1 i direktivet föreskrivs i synnerhet att TV-reklam och köp-TV-inslag skall vara lätta att känna igen som sådana och hållas klart åtskilda från andra delar av programtjänsten med optiska och/eller akustiska hjälpmedel. Eftersom det finns liknande lydelser i många bestämmelser i direktivet "Television utan gränser" och i Europeiska konventionen om gränsöverskridande television ("konventionen")(22), kan det vara lämpligt att undersöka hur dessa bestämmelser har tolkats inom ramen för konventionen. I den förklarande rapporten om den reviderade Europeiska konventionen om gränsöverskridande television ("den förklarande rapporten") anges att denna bestämmelse syftar till att skydda allmänintresset genom att man undviker en sammanblandning mellan reklam och köp-TV-program och andra inslag i programtjänsterna(23). Program som inte följer denna princip om att skilja mellan reklam och redaktionellt innehåll är förbjudna. Samma princip ligger till grund för förbudet mot dolda reklam- och köp-TV-inslag.

20. Enstaka reklam- och köp-TV-inslag. I artikel 10.2 föreskrivs att enstaka reklam- och köp-TV-inslag får förekomma endast undantagsvis. Gemenskapslagstiftaren har härigenom föreskrivit tydliga regler för sändning av reklam och köp-TV, med begränsat utrymme för avvikelser. I rapporten anges att enstaka inslag kan tillåtas under vissa omständigheter, till exempel när det gäller ett enda långt reklaminslag, när den tidsperiod som är tillgänglig för reklam eller köp-TV är mycket kort (t.ex. mellan ronderna i en boxnings- eller brottningsmatch) eller när programföretaget inte har tillräckligt med beställningar från reklamköpare för att flera reklaminslag skall kunna föras samman(24).

21. Miniinslag. Reklaminslag i miniformat har utvecklats i samband med sändning av fotbollsmatcher(25) och innebär att man sänder mycket korta reklaminslag under korta spelavbrott. De nationella myndigheterna måste se till att sändningen av miniinslag inte undergräver grundprinciperna vad gäller TV-reklamens form och presentation enligt artikel 10 i direktivet, dock utan att det påverkar frågan om huruvida sådana korta spelavbrott kan betraktas som "pauser" enligt artikel 11.2. I det första fallet är det medlemsstatens sak att se till att miniinslagen presenteras på ett sätt som är förenligt med den grundläggande principen i artikel 10.1 i direktivet, dvs. att TV-reklam skall vara "lätt att känna igen som sådan och hållas åtskild från andra delar av programmet med optiska och/eller akustiska hjälpmedel". Denna princip syftar till att göra det möjligt för tittarna att skilja mellan redaktionellt innehåll och reklam. Medlemsstaterna skall se till att sändningen av miniinslag är "undantaget" enligt den bestämmelse som föreskriver att enstaka reklaminslag får förekomma endast undantagsvis (artikel 10.2).

2.3 Infogande av reklam- och köp-TV-inslag (artikel 11)

22. I artikel 11 i direktivet fastställs att reklam- och köp-TV-inslag får infogas mellan program eller, på vissa villkor, i program på sådant sätt och med hänsyn till naturliga pauser samt programmets sändningslängd och karaktär, att varken programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Domstolen har uttryckligen slagit fast att denna artikel inte bara skyddar rättighetshavarnas och programföretagens intressen, utan även skyddar tittarna mot alltför omfattande reklam(26). De villkor som gäller för infogande av reklaminslag under vissa program anges i direktivet. I artikel 11.2 föreskrivs att det i program som består av fristående delar eller i sportprogram och evenemang som struktureras på liknande sätt samt i föreställningar som innehåller pauser, får infogas reklam och köp-TV-inslag endast mellan sådana fristående delar eller i pauserna. I artikel 11.3 förtydligas ytterligare bestämmelserna om infogande av reklam under spelfilmer och filmer gjorda för TV. I artikel 11.4 fastställs att om andra program än de som omfattas av punkt 2 avbryts av reklam eller köp-TV-inslag skall en period om minst 20 minuter förflyta mellan reklaminslagen i programmet. I artikel 11.5 fastställs att reklam och köp-TV inte får infogas i sändningar av gudstjänster samt att nyhetsprogram och program om aktuella samhällsfrågor, dokumentärprogram, religiösa program och barnprogram inte får avbrytas av reklam eller köp-TV om deras programlagda sändningstid är mindre än 30 minuter(27).

23. Sportprogram. Kommissionen vill förtydliga hur bestämmelserna i artikel 11 skall tillämpas på sportprogram. Här bör noteras att artikel 11.2 enbart tillämpas på "sportprogram... som innehåller pauser". Pauserna måste vara naturliga och återkommande och ha ett direkt samband med föreställningens eller evenemangets struktur enligt den uttryckliga hänvisningen till "evenemang och föreställningar som struktureras på liknande sätt". I den förklarande rapporten anges att begreppet "fristående del" under sportprogram generellt måste motsvara naturliga pauser för den berörda sporten(28). Här ingår inte enstaka tillfälliga pauser, eftersom alla tänkbara program i så fall skulle omfattas av artikel 11.2 i direktivet och inte enbart de som uttryckligen nämns. När det gäller t.ex. fotboll innebär en sådan tolkning att t.ex. hörna, frispark eller spelarbyte inte är en paus enligt artikel 11.2 om spelet fortsätter. Det förhåller sig dock annorlunda när ett spelavbrott på grund av någon av dessa situationer räknas bort och läggs till den totala matchtiden. Sportprogram som inte innehåller sådana naturliga pauser, t.ex. cykeltävlingar, löpartävlingar eller Formel 1-lopp, omfattas av punkt 4 som avser de program som inte omfattas av punkt 2.

24. Sportprogram som inte innehåller pauser enligt artikel 11.2 i direktivet omfattas istället av artikel 11.4, enligt vilken en period om minst 20 minuter skall förflyta mellan reklaminslagen i sådana program.

2.4 Säljfrämjande referenser

25. Kommissionen behandlade frågan om säljfrämjande referenser i sin andra rapport om tillämpningen av direktivet(29) för att förklara en dom som domstolen meddelat avseende bland annat högsta tillåtna dagliga sändningstid för reklam av detta slag enligt det ursprungliga direktivet "Television utan gränser" innan det ändrades 1997. Som kommissionen framhöll då är säljfrämjande referenser en form av TV-reklam som innebär att studioprogram (särskilt tävlingsprogram) avbryts av att en eller flera varor eller tjänster presenteras och programledarna under tävlingens gång tillfälligt "byter hatt" och gör reklam för de berörda varorna eller tjänsterna.

26. Kommissionen anser att säljfrämjande referenser är förenliga med artikel 10 i direktivet, förutsatt att de är tydligt åtskilda från andra delar av programtjänsten med optiska och/eller akustiska hjälpmedel som gör att tittarna lätt kan se att det rör sig om kommersiella inslag.

27. Det är de behöriga nationella myndigheternas sak att se till att bestämmelserna i artikel 10 i direktivet följs och att anta de genomförandebestämmelser som krävs.

28. Inslagens längd inom en entimmesperiod. Det bör påpekas att säljfrämjande inslag omfattas av de bestämmelser om inslagens längd inom en entimmesperiod och andel av den dagliga sändningstiden som föreskrivs i artikel 18 i direktivet. Kommissionen framhåller dock i sin andra rapport om tillämpningen av direktivet att säljfrämjande referenser som annan reklamform skall omfattas av direktivets bestämmelser om andelen av den dagliga sändningtiden. Det följer av artikel 18.2 i direktivet att de säljfrämjande inslagens (liksom reklaminslagens och köp-TV-inslagens) längd inom en given timme mellan hela klockslag inte får överstiga 20 %. Denna artikel gäller dock inte säljfrämjande referenser som inte presenteras i form av inslag utan som en del av programmet. När säljfrämjande referenser görs på detta sätt måste de enligt domstolens rättspraxis betraktas som en annan form av reklam. Därför kan de bestämmelser om reklamens andel av en viss entimmesperiod som gäller "reklaminslag" och "köp-TV-inslag" inte tillämpas på säljfrämjande referenser(30).

29. Artikel 18.1 i direktivet, som avser den högsta tillåtna andelen reklam- och köp-TV-inslag av den dagliga sändningstiden, skall tillämpas på säljfrämjande inslag och program. Artikel 18.2 i direktivet, som avser TV-reklamens längd inom en given timme, kan dock inte tillämpas på säljfrämjande referenser som görs under programmets gång.

2.5 Smygreklam

30. Dolda reklam- och köp-TV-inslag är förbjudna enligt artikel 10.4 i direktivet "Television utan gränser". I artikel 1 i direktivet definieras smygreklam som "presentation i ord eller bild av varor, tjänster, namn, varumärke eller verksamheter som utövas av en varu- eller tjänsteproducent i program, då sådan presentation av programföretaget avses tjäna som reklam, och då allmänheten kan vilseledas i fråga om presentationens art. Sådan presentation betraktas som avsiktlig, särskilt om den görs mot betalning eller liknande ersättning".

31. För att betraktas som smygreklam måste presentationen i ord eller bild av varor, tjänster, namn, varumärke eller verksamheter som utövas av en varu- eller tjänsteproducent uppfylla tre villkor: reklamen skall ha gjorts avsiktligt av programföretagen, den skall ha gjorts i reklamsyfte och allmänheten skall kunna vilseledas i fråga om presentationens art.

32. Av denna definition följer att direktivet inte innehåller något absolut förbud mot verbala eller visuella referenser till varor, tjänster, varumärken eller namn på företag som tillhandahåller vissa varor eller tjänster. Denna möjligheter är för övrigt en viktig del av yttrandefriheten, särskilt i dagens värld där varumärken spelar en stor roll.

33. Eftersom smygreklam måste vara avsiktlig för att kunna betraktas som sådan kan det i praktiken vara ganska svårt för de nationella myndigheterna att göra skillnad mellan smygreklam och lagliga referenser till varor, tjänster, varumärken eller namn på ekonomiska aktörer. Kommissionen anser det lämpligt att tillämpa kriteriet om "en omotiverat framträdande plats" för en vara, en tjänst, ett varumärke eller företagsnamn. Det kan till exempel vara fallet när referenser till det berörda varumärket eller den berörda varan eller tjänsten ständigt återkommer eller beroende på hur de presenteras och visas. I detta sammanhang bör man beakta det redaktionella innehållet i det program där dessa inslag visas (t.ex. information, långfilmer). Det faktum att en vara får en framträdande plats är till exempel ett tecken på smygreklam om det inte är motiverat av redigeringsskäl för sändningen eller beror på att kommersiella syften påverkat det redaktionella innehållet.

34. Det faktum att en vara får en framträdande plats är till exempel ett tecken på smygreklam om det inte är motiverat av redigeringsskäl för sändningen eller beror på att kommersiella syften påverkat det redaktionella innehållet eller om det riskerar att vilseleda tittarna.

2.6 Köp-TV

35. Enligt bestämmelserna i direktivet kan en kanal helt ägnas köp-TV och sända köp-TV-program hela dagen. Kommissionen har ombetts förtydliga hur bestämmelserna i direktivet skall tillämpas när två kanaler har en gemensam frekvens men separata licenser och en av kanalerna enbart sänder köp-TV-program (oftast nattetid). Kommissionen anser att det faktum att en kanal har samma frekvens som en annan kanal inte hindrar att en kanal som erbjuder köp-TV-tjänster och liknande betraktas som en köp-TV-kanal och alltså omfattas av bestämmelserna i artikel 19 i direktivet.

36. De två kanalerna måste dock ha separata licenser och vara klart åtskilda från varandra, så att det inte föreligger någon risk för sammanblandning. De får med andra ord inte referera till varandras logotyp och måste vara klart åtskilda i såväl tryckta som elektroniska programtablåer.

3. NYA REKLAMMETODER

37. Kommissionen behandlar i sitt meddelande om principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran(31) de nya reklammetoder som vuxit fram (till exempel delad skärm - split screen-reklam - och virtuell reklam) och de frågor som de väcker avseende vissa viktiga bestämmelser i direktivet, till exempel när det gäller förbudet mot smygreklam(32) och behovet av att tydligt skilja mellan reklam och annat material(33). Kommissionen betonade att "svårigheten inte [är] att begränsa utvecklingen av ny marknadsföringsteknik utan att säkerställa att grundläggande principer ... tillämpas även i fortsättningen".

38. På kommissionens begäran gjordes en undersökning av nya reklammetoder av en oberoende konsult(34). De viktigaste slutsatserna från denna undersökning återges i kommissionens fjärde rapport om tillämpningen av direktivet. Av undersökningen framgår att delad skärm, virtuell reklam och interaktiv reklam inte i sig är oförenliga med direktivet. Situationen skiljer sig dock åt betydligt mellan de olika medlemsstaterna när det gäller den faktiska användningen av dessa metoder, deras relativa betydelse och de nationella myndigheternas linje.

39. Reklam med delad skärm är förbjuden i vissa medlemsstater (Portugal och Frankrike), men tillåten i andra, bland annat Tyskland och Förenade kungariket. Tyskland är den enda medlemsstaten som har antagit särskilda bestämmelser om detta. Virtuell reklam är förbjuden i Frankrike, Portugal och Norge, eftersom det strider mot principerna för hur reklaminslag får infogas i program. Sådan reklam är dock tillåten i Grekland och Spanien och omfattas av särskilda bestämmelser i Förenade kungariket och Tyskland. Enligt rapporten är Förenade kungariket den enda medlemsstaten som har antagit särskilda bestämmelser om interaktiv reklam. Utöver de regler som fastställts av Independent Television Commission (ITC)(35) och de riktlinjer som utarbetats av European Group of Television Advertisers (EGTA)(36), förefaller det inte finnas några särskilda bestämmelser som rör interaktiva kommersiella tjänster. Interaktiv reklam befinner sig också fortfarande på experimentstadiet i de flesta medlemsstater.

40. Av undersökningen framgår också att skillnaderna i fråga om hur de nya reklammetoderna behandlas i nationell lagstiftning ofta har sin grund i olika tolkningar av viktiga bestämmelser i direktivet.

3.1 Delad skärm (split screen-reklam)

41. Delad skärm innebär samtidig eller parallell sändning av redaktionellt innehåll och reklaminnehåll. Ett eller flera reklaminslag visas till exempel i ett fönster under sändningen av ett program på ett sådant sätt att två åtskilda bilder syns på skärmen. Med denna teknik kan tittaren fortsätta att följa programmet när ett reklaminslag sänds, förutsatt att "reklamfönstret" inte är alltför stort.

42. Ständiga kommittén har inom ramen för konventionen om gränsöverskridande television antagit ett yttrande som innebär att delad skärm visserligen omfattas av konventionen, men att sådan reklam enbart kan betraktas som godtagbar enligt konventionen om den uppfyller följande kriterier: i) en tydlig och lättigenkännlig åtskillnad mellan programinnehåll och reklaminnehåll och ii) full överensstämmelse med alla övriga bestämmelser i konventionen, särskilt artikel 7 (programföretagets ansvar), artikel 11 (allmänna reklamstandarder), artikel 12 (reklaminslagens längd), artikel 13 (reklamens form och presentation), artikel 14 (infogande av reklam) och artikel 15 (reklam för särskilda produkter)(37).

43. Bestämmelserna för tekniken med delad skärm varierar beroende på om den används för TV-reklam eller för att visa sponsorföretagets logotyp eller namn.

3.1.1 Delad skärm och TV-reklam

44. I artikel 1 c i direktivet definieras TV-reklam som varje form av sänt meddelande antingen mot betalning eller mot liknande ersättning som syftar till att främja tillhandahållande mot betalning av varor eller tjänster, inklusive fast egendom, eller rättigheter och förpliktelser. Eftersom delad skärm används för att sända sådana meddelanden måste denna teknik enligt direktivet behandlas på samma sätt som andra reklammeddelanden.

45. Presentation (artikel 10). Traditionellt har man skilt mellan redaktionellt innehåll och kommersiella meddelanden genom att hålla dem åtskilda i tiden - reklaminslag infogas mellan eller i program och hålls helt åtskilda från dessa program genom att skärmen har särskiljande optiska och/eller akustiska egenskaper. Av direktivets lydelse och syfte följer att en åtskillnad i tiden från resten av programmet inte är nödvändig om de optiska eller akustiska hjälpmedel som används av programföretaget ger det resultat som lagstiftaren eftersträvar, dvs. att förhindra att tittaren vilseleds att förväxla reklam med redaktionellt innehåll.

46. En åtskillnad i rummet genom optiska och/eller akustiska hjälpmedel gör det möjligt att följa den regel om åtskillnad mellan redaktionellt innehåll och reklam som föreskrivs i artikel 10.1 i direktivet. Denna åtskillnad måste göras på ett sådant sätt att reklam- och köp-TV-inslagen är lätta att känna igen som sådana och hålls klart åtskilda från andra delar av programmet.

47. Principen om åtskillnad mellan reklam och redaktionellt innehåll får således inte tolkas som ett förbud mot reklam med delad skärm. Sådan reklam måste dock följa bestämmelserna om åtskillnad mellan redaktionellt innehåll och reklam enligt artikel 10 i direktivet. Det innebär att reklam med delad skärm skall vara lätt att känna igen som sådan och hållas klart åtskild från andra delar av programmet genom optiska eller akustiska hjälpmedel som syftar till att förhindra att tittaren vilseleds att förväxla reklam med redaktionellt innehåll. Det är tillräckligt att göra en åtskillnad i rummet genom optiska och/eller akustiska hjälpmedel, om det tydligt framgår att det rör sig om reklaminslag och tittarna lätt kan känna igen dem som sådana.

48. Tekniken med delad skärm används vanligen för relativt korta reklaminslag. Sådana reklaminslag måste behandlas på samma sätt som andra TV-reklaminslag med avseende på artiklarna 11 och 18 i direktivet.

49. Infogande av reklam (artikel 11). Artikel 11 syftar dels till att skydda tittarna mot alltför omfattande reklam, dels till att i rättighetshavarnas intresse skydda programmets integritet och ekonomiska värde(38). Det är därför tillrådligt att inhämta godkännande från rättighetshavarna för det program under vilket man vill sända reklam med delad skärm. För att skydda tittarna mot alltför omfattande reklam är eventuella former av reklam med delad skärm som innebär att det audiovisuella verkets integritet kränks dock oförenliga med artikel 11 i direktivet även om godkännande inhämtats från rättighetshavarna.

50. Längd (artikel 18). Bestämmelserna i artikel 18 om reklaminslagens längd inom en entimmesperiod och deras andel av den dagliga sändningstiden är helt tillämpliga på reklam med delad skärm. Det faktum att reklaminslag och köp-TV-inslag med delad skärm enligt artikel 18.2 endast visas på en del av TV-skärmen kan därför inte motivera en mer gynnsam behandling enligt dessa bestämmelser.

51. Reklaminnehåll. Reklam med delad skärm måste följa bestämmelserna i artiklarna 12 och 16 om skyddet för den mänskliga värdigheten och skyddet för minderåriga samt bestämmelserna i artiklarna 13 och 15 om förbud mot eller inskränkning av reklam för vissa produkter.

52. Reklam med delad skärm är förenlig med direktivet, förutsatt att den är lätt att känna igen och att den hålls helt åtskild från andra delar av programmet genom akustiska eller optiska hjälpmedel för att förhindra att tittarna vilseleds att förväxla reklam med redaktionellt innehåll. Reklam med delad skärm får inte innebära att programmets integritet kränks. Sådan reklam omfattas helt av bestämmelserna i direktivet om reklamens presentation (artikel 10), infogande av reklam (artikel 11) samt reklaminslagens längd (artikel 18) och innehåll (artiklarna 12-16).

3.1.2. Reklam med delad skärm och sponsring

53. I artikel 1 e i direktivet definieras sponsring som varje bidrag, som ges för finansiering av TV-program av ett offentligt eller privat företag i syfte att främja företagets namn, varumärke, anseende, verksamhet eller produkter(39). Enligt domen i RTI-målet avseende tolkning av artikel 17 i direktivet innebär artikel 17.1 b i direktivet inget förbud mot att visa sponsorföretagets namn och/eller logotyp vid andra tidpunkter än i början eller slutet av programmet. Enligt denna rättspraxis är det således inte förbjudet att visa sponsorföretagets logotyp och/eller namn under sändningen av det sponsrade programmet(40).

54. Om tekniken med delad skärm används för att identifiera programmets sponsor, måste detta ske i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 i direktivet. Av en systematisk och teleologisk tolkning av direktivet följer dessutom att det skulle vara oförenligt med direktivet att presentera sponsorföretagets logotyp och/eller namn på ett sätt som kan innebära att det sponsrade programmets integritet kränks. Bedömningen av huruvida programmets integritet kränkts görs med beaktande av den berörda presentationens längd och omfattning.

55. Såväl den oberoende undersökningen som diskussionerna inom kontaktkommittén har betonat att sponsring behandlas på olika sätt i nationell lagstiftning, särskilt när det gäller möjligheten att göra referenser till sponsorföretagets eller tredje parts produkter. Artikel 17 innebär inget formellt förbud mot detta. I artikel 1 e definieras sponsring som ett sätt för sponsorföretaget att främja sin verksamhet. I artikel 17.1 föreskrivs dock att programmen inte skall uppmuntra till köp eller förhyrning av sponsorns eller en tredje parts produkter eller tjänster. Av dessa bestämmelser när de läses tillsammans följer att det som allmän regel är förbjudet att göra uttryckliga referenser till sponsorföretagets eller tredje parts varor eller tjänster under sändningen av de sponsrade programmen, utom när sådana referenser enbart syftar till att identifiera sponsorföretaget eller framhålla anknytningen mellan programmet och sponsorföretaget.

56. Under sändningen av sponsrade program får inga uttryckliga referenser göras till sponsorföretagets eller tredje parts varor eller tjänster, utom när en sådan referens enbart syftar till att identifiera sponsorföretaget eller framhålla anknytningen mellan programmet och sponsorföretaget.

3.2. Interaktiv reklam

57. Interaktiv reklam innebär att tittarna kan lämna information direkt till programföretaget genom en returväg eller interaktivt utforska ett visst område så länge de vill. Kommissionen hänvisar i detta sammanhang till EGTA:s riktlinjer och ITC:s anvisningar(41).

58. Eftersom interaktiv reklam tillhandahålls på individens begäran är det en tjänst inom ramen för informationssamhället och omfattas därför inte av direktivet(42). Generellt sett använder tittarna oftast interaktiv reklam efter att ha sett ett reklaminslag under ett program som sänds enligt programtablån. Ett blinkande textmeddelande visas under reklaminslaget för att tala om för tittarna att de kan få tillgång till ytterligare information med hjälp av fjärrkontrollen. Tittarna hämtar fram det interaktiva programmet genom att skicka ett meddelande om detta från fjärrkontrollen. Om tittaren inte har valt att hämta fram det interaktiva programmet, visas således de TV-program som sänds enligt programtablån och som omfattas av direktivet "Television utan gränser".

59. När tittarna övergår från ett program som visas enligt programtablån till ett kommersiellt interaktivt program har de också rätt att förvänta sig en liknande nivå på konsumentskyddet som de får enligt bestämmelserna i direktivet "Television utan gränser".

60. Direktivet "Television utan gränser" är således tillämpligt på de program i programtablån under vilka de interaktiva programmen kan hämtas fram. Detta meddelande ger möjlighet att förtydliga de praktiska konsekvenserna av denna situation

61. För det första, enligt principen om att skilja mellan reklam och redaktionellt innehåll måste den interaktiva ikon som tittaren skall klicka på för att hämta fram det interaktiva programmet vara integrerad i ett reklamprogram som är åtskilt från det redaktionella innehållet och lätt kan kännas igen som sådant. Denna ikon kan visas under ett vanligt reklaminslag eller under ett reklaminslag där tekniken med delad skärm används. I det senare fallet krävs förhandstillstånd från rättighetshavarna(43).

62. För det andra, när tittaren klickar på den interaktiva ikonen får han eller hon inte ledas direkt till reklaminslag som är oförenliga med artiklarna 12-16 i direktivet.

63. För det tredje, eftersom det föreskrivs i artikel 16 att reklam inte skall "direkt uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet", får reklaminslag som visas under eller mellan barnprogram inte innehålla ikoner som ger direkt tillgång till interaktiv reklam av det slag som är förbjuden enligt artikel 16. I artikel 15 i direktivet fastställs vissa inskränkningar för TV-reklam och köp-TV avseende alkoholhaltiga drycker. Interaktiv reklam av detta slag som kan hämtas fram direkt från ett program som sänds enligt programtablån bör därför uppfylla de krav som ställs i artikel 15 på TV-reklam och köp-TV i fråga om alkoholhaltiga drycker.

64. I analogi med bestämmelserna i artikel 10 (dvs. att reklamen skall vara lätt att känna igen som sådan) måste tittarna varnas genom lämpliga optiska och/eller akustiska hjälpmedel när de hämtar fram ett kommersiellt interaktivt program, så att de fritt och med full vetskap kan fatta beslut om detta och inte vilseleds att tro att de meddelanden som visas i det interaktiva programmet är något annat än kommersiella. Tittarna måste således få veta att de genom att klicka på den interaktiva ikonen lämnar de program som sänds enligt programtablån och som på EU-nivå omfattas av direktivet "Television utan gränser" och hämtar fram ett kommersiellt interaktivt program som omfattas av direktivet om elektronisk handel(44). Detta kan ske genom att ett meddelande visas i övergången mellan dessa program, dvs. när tittaren klickat en gång, och att det interaktiva programmet inte hämtas fram förrän tittaren klickat en andra gång. Det är medlemsstaternas sak att fastställa lämpliga bestämmelser för hur tittarna skall garanteras ett adekvat skydd i detta avseende.

65. Om tittaren inte har hämtat fram det interaktiva programmet visas de program som sänds enligt programtablån och som omfattas av direktivet "Television utan gränser". Det innebär att bestämmelserna i direktivet är tillämpliga avseende skyldigheten att hålla reklamen helt åtskild från det redaktionella innehållet, reklaminslagens innehåll samt skyddet för den mänskliga värdigheten och skyddet för minderåriga. När tittaren fritt och med full vetskap har valt att hämta fram det interaktiva programmet omfattas de meddelanden som visas dock inte av bestämmelserna i direktivet "Television utan gränser" (särskilt när det gäller bestämmelserna om infogande av reklam i artikel 11 och reklamens längd i artikel 18), utan av bestämmelserna i direktivet om elektronisk handel. Oavsett sändningsmetod (dvs. program som sänds enligt programtablån eller interaktiva program) bör rekommendationen om skydd för den mänskliga värdigheten och skydd för minderåriga skydd följas(45).

3.3. Virtuell sponsring

66. Virtuell reklam innebär att man använder virtuella metoder för att infoga reklaminslag under sändning av sportevenemang, särskilt genom att byta ut befintliga reklamskyltar på planen eller placera nya bilder (inbegripet tredimensionella) över dem. Virtuell reklam behandlas i ett memorandum från EBU(46) och i anvisningarna från ITC(47).

67. Kommissionen anser att denna metod är förenlig med direktivet. Det får dock inte påverka tittarnas bekvämlighet och nöje(48) eller innebära att programmens integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks(49). När det gäller möjligheten att infoga sådana virtuella reklaminslag måste man se till att de mål som rör allmänintresset beaktas.

68. Programföretagen och tittarna måste få information i förväg om förekomsten av virtuella bilder, och för virtuell sponsring krävs förhandstillstånd från arrangören för det evenemang som sänds och från rättighetshavarna.

69. Ett programföretag som har direkt eller indirekt kontroll får mot ersättning infoga virtuell reklam om detta kan betraktas som sponsring enligt direktivet, särskilt när det gäller reprissändningar av sportevenemang. Virtuell sponsring får förekomma (särskilt när sportevenemang sänds i repris) enbart på de ytor kring planen eller stadion där reklammeddelanden kan placeras ut fysiskt och som normalt används för reklamändamål. Virtuella reklammeddelanden får inte heller vara mer iögonfallande eller framträdande än de som normalt förekommer på platsen. Dessutom måste bestämmelserna om sponsring följas helt, särskilt artiklarna 1 och 17 i direktivet.

4. SLUTSATSER

70. Syftet med detta tolkningsmeddelande är att ange hur bestämmelserna i direktivet skall tillämpas på vissa affärsmetoder och nya reklammetoder för att förtydliga reglerna och skapa ökad rättslig säkerhet för aktörerna. Tolkningsmeddelanden påverkar inte de eventuella tolkningar av berörda bestämmelser och begrepp som görs av EG-domstolen, som är den högsta instansen för tolkning av gemenskapslagstiftningen.

71. Detta meddelande syftar till att förtydliga gällande bestämmelser i direktivet, inte till att införa nya bestämmelser. Meddelandet får inga konsekvenser för resultatet av kommissionens kommande översyn av direktivet eller för tillämpningen av andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen, t.ex. copyright-bestämmelser(50).

72. Detta meddelande påverkar inte medlemsstaterna möjligheter att införa strängare eller mer detaljerade bestämmelser enligt artikel 3 i direktivet.

73. Kommissionen vill framhålla att utfärdade riktlinjer och samreglering kan ha en viktig roll i det konkreta genomförandet av principerna och bestämmelserna i direktivet.

(1) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23.

(2) EGT L 202, 30.7.1997, s. 60.

(3) Se artikel 10 i direktivet.

(4) Artikel 11 i direktivet.

(5) Artiklarna 18 och 19a i direktivet.

(6) Artiklarna 12 och 16 i direktivet.

(7) Artikel 17 avseende sponsring och artiklarna 18a och 19 avseende köp-TV.

(8) Artiklarna 13, 14, 15 och 17.

(9) Direktiv 84/450/EEG, ändrat genom direktiv 97/55/EG.

(10) KOM(2003) 784 slutlig.

(11) Fjärde rapporten från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om tillämpningen av direktiv 89/552/EEG "Television utan gränser", KOM(2002)778 slutlig: http://europa.eu.int/comm/avpolicy/ regul/twf/applica/ comm2002_778final_fr.pdf

(12) Alla icke konfidentiella inlägg finns tillgängliga på: http://europa.eu.int/comm/avpolicy/ regul/review-twf2003/ contribution.htm

(13) Slutsatserna finns på: http://www.comunicazioni.it/en/Img/ 8/Conclusioni%20in%20inglese.pdf

(14) Denna kommitté inrättades under kommissionen enligt artikel 23a i direktivet "Television utan gränser" och har främst till uppgift att underlätta ett effektivt genomförande av direktivet.

(15) Se vidare rapporten om tillämpningen av direktiv 89/552/EEG och förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, KOM(95) 86 slutlig, s. 43.

(16) Se versionerna på franska ("heure d'horloge"), engelska ("clock hour"), svenska ("timme mellan hela klockslag"), danska ("klokketime"), spanska ("hora de reloj"), italienska ("oro d'orologio"), portugisiska ("hora de relógio"), tyska ("gerechnet ab einer vollen Stunde"), nederländska ("klokuur").

(17) Artikel 18.1 i direktivet.

(18) Enligt denna artikel skall det högsta antalet sändningsblock för köp-TV per dag vara åtta när det gäller kanaler som inte uteslutande är avsedda för köp-TV, och den sammanlagda sändningstiden får inte överstiga tre timmar per dag.

(19) EG-domstolens dom av den 9 januari 2003 i mål C-257/00, Nani Givane m.fl. mot Secretary of State for the Home Department, REG 2003, s. I-345, punkt 37.

(20) EG-domstolens dom av den 28 oktober 1999 i mål C-6/98 ("ARD"), Arbeitsgemeinschaft Deutscher Rundfunkanstalten (ARD) mot PRO Sieben Media AG, REG 1999, s. I-7599, punkterna 30-31.

(21) EG-domstolens dom av den 26 april 1988 i mål 352/85, Bond van Adverteerders, REG 1988, s. 2085, punkt 36.

(22) Den konsoliderade konventionen finns på följande webbadress: http://www.coe.int/T/F/ Droits%5Fde%5Fl%27Homme/Media/ 2%5FT%2DTT/ 2%5FTexte%5Fde%5Fla%5FConvention/ PDF_E%20CETT.pdf

(23) Se den förklarande rapporten, ändrad genom bestämmelserna i det protokoll som trädde i kraft den 1 mars 2002, punkt 228: http://conventions.coe.int/Treaty/ EN/Reports/Html/132.htm

(24) Förklarande rapporten, op. cit., punkt 229.

(25) Se undersökning gjord av Europeiska audiovisuella observationsorganet med titeln "The Insertion of Short Advertisement spots during football matches": http://www.obs.coe.int/ online_publication/expert/ ad_football.html.en

(26) EG-domstolens dom av den 23 oktober 2003 i mål C-245/01 "RTL", RTL Television GmbH mot Niedersächsische Landesmedienanstalt für privaten Rundfunk, punkt 64, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen.

(27) Det bör påpekas att man i den engelska språkversionen av direktivet från 1989 använde termen "programmed duration". I direktivet från 1997 har denna term ändrats till "scheduled duration" för att förtydliga att referenstiden är den som anges i programföretagets programtablå.

(28) Förklarande rapport, op. cit., punkt 247.

(29) Andra rapporten från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktiv 89/552/EEG "Television utan gränser". Rapporten finns tillgänglig på: http://europa.eu.int/comm/avpolicy/ regul/twf/applica/156fr.htm

(30) EG-domstolens dom av den 12 december 1996 i förenade målen C-320, 328, 329, 337-339/94 ("RTI"), Reti Televisive Italiane SpA (RTI), Radio Torre, Rete A Srl, Vallau Italiana Promomarket Srl, Radio Italiana Solo Musica Srl e.a. et Gete Srl mot Ministero delle Poste e Telecommunicazioni, REG 1996, s. I-6471, punkt 37.

(31) Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 14 december 1999, KOM(1999) 657 slutlig.

(32) Artikel 10.4.

(33) Artikel 10.1.

(34) Undersökning av Bird & Bird och Carat Crystal: http://europa.eu.int/comm/avpolicy/ stat/bird_bird/ pub_rapportfinal_en.pdf

(35) Det brittiska tillsynsorgan vars befogenhet nu utövas av OFCOM. ITC:s anvisningar om interaktiv reklam finns på följande webbadress: http://www.ofcom.org.uk/ codes_guidelines/broadcasting/tv/ vrs_code_notes/i_tv/?a=87101

(36) EGTA:s riktlinjer för kommersiell kommunikation om de nya interaktiva tjänsterna: http://www.egta.com/pages/ EGTA-Code-DEF.fr.pdf

(37) Yttrande nr 9 antaget under mötet i Ständiga kommittén den 29-30 april 2002: http://www.coe.int/t/e/ human%5Frights/media/2%5FT%2DTT/ 5%5FMeeting%5Freports/T-TT(2002) 002%20E%20Report%2030e.asp

TopOfPage

(38) Detta följer särskilt av artikel 11.1 och från RTL-domen i mål C-245/1, op. cit.

(39) Dessa begrepp definieras i artikel 1 i direktivet.

(40) Domen i RTI-målet, op. cit.

(41) Op. cit.

(42) Det skydd direktivet ger konsumenterna i fråga om vilseledande reklam gäller dock även interaktiv reklam. När ramdirektivet om illojala affärsmetoder antas, kommer bestämmelserna i det direktivet att vara tillämpliga även på interaktiv reklam.

(43) Se punkt 51 ovan.

(44) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktivet om elektronisk handel") (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

(45) Rådets rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten (EGT L 270, 7.10.1998, s. 48).

(46) Memorandum från EBU (European Broadcasting Union) om virtuell reklam: http://www.ebu.ch/departments/ legal/pdf/leg_virtual_ advertising.pdf?display=EN

(47) ITC:s riktlinjer för virtuell reklam: http://www.ofcom.org.uk/ codes_guidelines/broadcasting/tv/ adv_spon/rules_amount_scheduling_ adv/va_note?a=87101

(48) Det faktum att man beaktar de intressen som tittaren har som konsument framgår också av domen i RTL-målet, op. cit., punkterna 62-65.

(49) Dom i RTL-målet, op. cit., punkt 52.

(50) Särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).